Göteborgs högskolas årsskrift

This is a reproduction of a library book that was digitized
by Google as part of an ongoing effort to preserve the
information in books and make it universally accessible.

Google™ books

http://books.google.com

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer for användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel” som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och författare och för läggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben

på följande länk Ihttp : / /books . google . com/

umiHUUHHIH ^.Ift

RKCKIVR» IN HXdllANUK

Göteborgs ätadts-

Goog!

*

Digitized by v^ooQle

Digitized by

A<r^C ZJr*sx, ■

GÖTEBORGS HÖGSKOLAS

ÅRSSKRIFT

UTGIFVEN PÄ BEKOSTNAD AF HÖGSKOLANS
GUSTAF-ADOLFSFOND

GÖTEBORG

WRTTERGREN & KERBER

Digitized by L^ooQle

Digitized by v^-ooQle

GÖTEBORGS HÖGSKOLAS

ÅRSSKRIFT

190a.

UTGIFVEN PÅ BEKOSTNAD AF HÖGSKOLANS
GUSTAF-ADOLFSFOND

GÖTEBORG

WRTTERGREN & K ER BUR

Digitized by v^-ooQle

GÖTEBORG

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKKRI A. -B. I903

Digitized by v^-ooQle

INNEHALL:

j. Franska språket i England. 3. Af Johan Vising . (In-
bjudningsskrift.)

2. Boksamlingar på Island 1179 — 1490. Enligt diplom. Af

Emil Olmer.

3. Rimlista till Eufemiavisorna och Erikskrönikan. Utar-

betad af Gustaf Cederschiöld .

4. Hvilka antika källor har Shakspere begagnat för sitt skåde-

spel Timon af Atén? Af Johannes Paulson

Arsredogörelse 1901 — 1902.

Digitized by v^-ooQLe

Digitized by

INBJUDNING

TILL DEN OFFENTLIGA FÖRELÄSNING,

MED HVILKEN

PROFESSORN I STATSKUNSKAP MED STATISTIK

Fil. Dr JOHAN RUDOLF KJELLÉN

KOMMER ATT TILLTRÄDA SITT ÄMBETE
VID GÖTEBORGS HÖGSKOLA.

AF

HÖGSKOLANS REKTOR

Bifogarl skrift: FRANSKA SPRÅKET I ENQLAND

GÖTEBORG

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI

■ 903

Digitized by U-ooQle

Digitized by

A

D å Göteborgs Högskola 1898 tack vare förnyade prof på väl-
vilja af tvenne för henne varmt nitälskande män blef satt i
stånd att utvidga sin fasta lärarekrets, yttrades i den skrift, hvar-
med rektor inbjöd till den nye professorns tillträdesföreläsning:
>Det tillkommer nu Högskolan att, i den mån medel därtill kunna
beredas henne, söka kring den ursprungliga kärnan af ämnen
gruppera nya, i främsta rummet efter den vikt, de hafva i för-
hållande till de centrala, men äfven med hänsyn till Högsko-
lans skilda verksamhetsgrenar och till det samhälles behof, med
h vilket Högskolan står i närmaste förbindelse».

Dessa senare hänsyn hafva under den närmast förflutna
tiden kommit att göra sig starkare gällande än förr. Dels hade
den Kongl. Handels- och Sjöfartskommittéen i sitt betänkande
föreslagit, att vid Högskolan måtte anordnas särskild undervis-
ning i handelsvetenskapliga ämnen, dels hade inom merkantila
kretsar i Göteborg samma fråga väckts och med lifligt intresse
diskuterats. Häri låg för Högskolan en ytterligare anledning
att söka af sin redan förut gifna utvidgningsplan närmast rea-
lisera den del, som innebar ett höjande af statsvetenskapernas
ställning. Till den ändan beslöt Lärarerådet den 9 juni sist-
lidne år, att hos Styrelsen hemställa, att docenturen i statskun-
skap (med geografi) vid Högskolan måtte förvandlas till en ordi-
narie professur i samma ämnen samt att, för den händelse denna
hemställan beviljades, Styrelsen måtte till innehafvare af denua
professur kalla docenten i statskunskap (med geografi) härstä-
des doktor Rudolf Kjellén. På samma gång uttalade sig Lä-
rarerådet om vikten och betydelsen af andra närstående veten-
skaper, såsom statistik, nationalekonomi, sociologi och etnografi,
för hvilkas företrädande vid Högskolan medel dock fullständigt
saknades.

Digitized by

Google

IV

JOHAN VISING

Dessa Högskolans planer blefvo emellertid kända för Herr
August Röhss, som lifligt tilltalades af tanken att på samma
gång kunna främja Högskolans utveckling och gagna den mer-
kantila bildningen i vårt land och vårt samhälle. Han förkla-
rade sig därför i en skrifvelse af den 29 juli 1901 villig att
till Högskolan öfverlämna en summa af Trehundrafemtiotusen
{ 35° 000) Kronor, under förutsättning att Styrelsen, »så snart
lämpligen kan ske, vill inrätta: en professur i nationalekonomi
och sociologi samt en professur i geografi (med handelsgeografi)
och etnografi och använda öfverskottet af räntemedlen till om-
bildande af den nuvarande docenturen i statskunskap (med geo-
grafi) till en professur i statskunskap med statistik » / och han ut-
talade tillika den önskan, att, om så funnes lämpligt, vid till-
sättningen af dessa professurer måtte bestämmas, att innehaf-
varne skola, därest så påfordras, medverka vid undervisningen
i en eventuell, högre merkantil bildningsanstalt i Göteborg.

Detta storartade erbjudande, som Högskolans Styrelse na-
turligtvis ined den varmaste tacksamhet antog, skänkte Hög-
skolan med ens en utveckling, som hon annars endast mycket
långsamt och med svårighet kunnat vinna, och beredde henne
tillika förmånen att kunna tillmötesgå de önskningar, som inom
Göteborgs merkantila kretsar kort förut uttalats med afseende
på omfattningen af hennes undervisning.

Lärarerådets förslag att upprätta en professur i statskun-
skap i förening med geografi, hvilket endast gjorts ad interim,
af brist på medel för skilda professurer, hade sålunda förfallit
och därmed äfven förslaget att till denna professur kalla Do-
centen Kjellén. Det syntes i stället Lärarerådet befogad t att
föreslå hans kallande till den nya professur, som enligt dona-
tors bestämmelser skulle omfatta statskunskap med statistik,
desto hellre som denna professur, sedan geografien blifvit från-
skild, endast var en förenkling af den lärostol, Lärarerådet
velat inrätta, och som Docenten Kjellén under mera än tio år
på ett synnerligt förtjänstfullt sätt uppehållit eu professors tjänst-
göring i statskunskap och statistik, och hans fulla kompetens
för en professur däri var för Lärarerådet intygad genom sär-
skilda utlåtanden af Professorerna Stavenow och Fahlbeck.
Lärarerådets i sådant syfte gjorda förslag af den 26 oktober 1901

Digitized by v^-ooQle

INBJUDNING

V

vann också Styrelsens bifall, i det att den under den 19 novem-
ber s. å. beslöt att till professor i statskunskap med statistik
kalla Docenten i statskunskap (med geografi) vid Högskolan
Filosofie Doktor Rudolf Kjellén med skyldighet för honom att,
därest så påfordrades, medverka vid undervisningen i en even-
tuell, högre merkantil bildningsanstalt i Göteborg. Denna
kallelse erhöll den 16 därpå följande december Kungl. Maj:ts
stadfästelse.

Tack vårenen högsinnad medborgares omtanke om den
högre bildningen och särskild t dess främjande inom det samhälle,
han tillhör, har Högskolan således nu tillfredsställelsen att, be-
hörigen rustad, kunna uppfylla sina egna och detta samhälles
önskningar om vetenskaplig undervisning i tvenne så viktiga
vetenskapsgrenar som statskunskap och statistik. Och denna
tillfredsställelse ökas däraf, att denna undervisning öfvertages
af en så framstående vetenskapsman och bepröfvad lärareför-
måga, som Professor Kjellén under sin förutvarande gagnerika
verksamhet vid Högskolan visat sig vara.

Professor Kjellén har om sig meddelat följande:

Jag, JOHAN RUDOLF KJELLÉN är född den 13 juni 1864 i Torsö
församling af Skaraborgs län. Föräldrar: kyrkoherden Anders Kjellén och
hans maka Hulda Sofia Hultberg.

Intogs i Skara högre allmänna läroverk höstterminen 1875. Aflade
mogenhetsexamen därstädes den 12 juni 1880. Inskrefs som student vid Up-
saJa Universitet höstterminen 1880. Aflade därstädes filos, kandidatexamen
den 29 januari 1883 och fil. licentiatexamen den 28 november 1888; dispu-
terade för filosofiska graden den 17 maj 1890 och promoverades till filosofie
doktor den 31 Maj 1891.

Kallades till docent i statskunskap vid Upsala Universitet den 9 juni
1S90. Förordnades att uppehålla den Skytteanska professurens examinations-
skyldighet irån den 1 till 15 december 1890 samt att förestå nämnda pro-
fessur 1 sin helhet vårterminen 1891.

Förordnades till e. o. lärare i statskunskap vid Göteborgs Högskola
den 5 maj 1891 och har alltsedan Högskolans öppnande därstädes bestridt
undervisningen och examinationen i statskunskap, med samma tjänstgö-
ringsskyldighet som tillkommer professor. Förordnades till docent i stats-
kunskap (med geografi) därsammastädes den 6 mars 1894. h vilket förord-
nande förnyats 1896 och 1899, och har sedan slutet af år 1892 bestridt äfven
den vid Högskolan förekommande undervisningen och examinationen i geografi.

Uppfördes på andra förslagsrummet till professureu i Historia och Stats-
kunskap vid Göteborgs Högskola af dess Uärareråd den 5 september 1895.

Digitized by v^-ooQle

VI

JOHAN VISING

Kallades den 19 november* 1901 af Styrelsen för Göteborgs Högskola till
professor i Statskunskap med Statistik, hvilken kallelse af Kongl. Maj; t stad-
fästes den 16 december samma år.

Har sedan 1892 vid sidan af den akademiska tjänstgöringen utöfvat en
omfattande verksamhet som populär föreläsare.

Invaldes 1899 till arbetande ledamot af Göteborgs Kungl. Vetenskaps-
och Vitterhets-Samhälle.

Har under sommaren 1901 företagit geografiska studie- och forsknings-
resor i skilda delar af Skandinavien.

Har af trycket utgifvit:

A) Afhandlingar.

Om Eriksgatan. Kritiska studier i gammalsvensk statsrätt, 1SS9. 78

sidor.

Studier rörande ministeransvarigheten. I. Om ministeransvarighetens prin-
cip. II. Om forum vid ministeranklagelse. Akad. afh. 1890. 226 sid.

Unionen , sådan den skapades och sådan den blifvit. I. Den ursprung-
liga unionen. II. Unionens historia. III. Den nuvarande unionen. Fören.
Heimdals folkskrifter n:s 1, 14—15, 18—19, J ^ 93 ~ 94 - 5 1 + 87 4 - 68 sid.

Riksrättsinstitutets utbildning i Sveriges historia; i Skrifter utg. af Hu-
manistiska Vetenskapssamfundet i Upsala, 1895. 191 sid.

Om den svenska grundlagens anda ; i Göteborgs Högskolas Årsskrift 1897.

59 sid.

Znledning till Sveriges geografi ; Populärt vetenskapi. föreläsningar vid
Göteborgs Högskola n:r XIII, 1900. 180 sid.

B. Vetenskapliga tidskriftsuppsatser o. d.

Prins eller enskild man t Några ord i eu statsrättslig tvistefråga. Ny
Svensk Tidskrift 1S90, sid. 45 — 59.

Den norska landtvärnsklausulen. Till belysning af tväune högerprogram
i unionsfrägan. Svensk Tidskrift 1892, sid. 462—472.

Den nationella karaktären i iHoq ars grundlagsstiftning. Historisk Tid-
skrift 1895, sid. 1 — 22.

Samuel Akerhjelm d. v. och de ryska stätnplingarne i Sverige åren 1746
— 49. Ibidem 1894, sid. 1—36.

Om dateringen af Alsnö oeh Skeninge herremöten under Magnus Ladulås.
Ibm 1S94, sid. 247-260.

Hvem har stiftat Sven ges regeringsform af lXO(j f Ibm 1896. sid. 79 — 103.
Till nordpolsfragans historik. Nordisk Tidskrift 1894, sid. 99 — 124.

Stat och samhälle i det gamla Vester götland. I och II. Vestergötlands
Fornminnesförenings Tidskrift. 1897 sid. 1 — 11. och 1899. sid. 1— 21.

Studier i äldre Vestgötalagen I — V. Tidskrift for Retsvidenskab 1N98,
sid. 205- 241.

Den tredje stora unionskomitén. ett stycke unionshistoria. Statsvetenskap-
lig Tidskrift 1898, sid. 135- 154.

Den sydafrikanska frägan. Göteborgs Högskolas Årsskrift 1898, sid.
233-267.

Digitized by v^.ooQle

INBJUDNING

VII

Studier öfver Sveriges politiska gränser. Ymer 1899, 2S3 — 33 *•

Om maritim anpassning. Ibm 1901, sid. 417 — 428.

Recensioner i Historisk Tidskrift 1889 (Key -Åberg, om konunga- och
tronföljareval, sid. 46—50) och 1891 (Stavenow, om riksrådsvalen under fri-
hetstiden, sid. 1 — 9).

Artiklar i Nordisk Familjebok , hufvudsakligen åren 1888 — 1893; ett stort
antal af historiskt och statsvetenskapligt innehåll (bokstäfverna P, R, T
och V.)

C) Politiska tal och broschyrer.

livad har Sverige vunnit genom unionen med Norge ? Ktt väktarerop till
svenska folket, 1892, af Hbg.

Om uppgiften för ett fosterländskt förbund i vara dagar. Tal vid Fosterl.
Förbundets i Göteborg allmänna möte den 9 februari 1896.

Fosterlandet och unionen. Tal vid Fosterl. Förbundets i Göteborgs års-
möte den 19 november 1897.

Ndgra tankar om begreppet reaktion. Ur Tal vid Fosterl. Förbundets
generalförsamling i Stockholm den 26 april 1897 (Nordisk revy 1897).

Nationalitetsiden. Tal vid Fosterl. Förbundets generalförsamling i Stock-
holm den 2 maj 1898 (fem artiklar i Göteborgs Aftonblad juli 1898).

Ljus of ver unionen / Tal vid Sveriges Agrarförbunds årsmöte den 6
februari 1899.

Rätt och sanning i flaggfragan, 1 899.

Uppsatser i arbetaref rågan , 1900. (Anonym, utg. af Fosterl. Förbundet).

D) Populärt skriftställeri i blandade ämnen.

Underjordiska inflytelser på jordytan, 1893. (Fören. Heimdals folkskrif-
ter n:o io). — Natur och lif i höga norden, 1894 (Läsning för folket). —
Jordens nordligaste folk, 1894 (ibm). — Den försvunna Franklinexpeditionen,
1895 (ibm). — Dödar kulturen vår lifsglädje? 1896 (ibm;, — Greelyexpedi-
tionen vid Kap Sabine, en tragedi från höga norden, 1S95 (Ord och Bild).
— Minnesord öfver Viktor Rydberg, vid Harmoniska sällskapets minnesfest
den 3 december 1895. — Gustaf Ericson Vasa, minnesblad utg. af F'osterl.
Förbundet i Göteborg den 12 maj 1896. — I hvad förhållande står det histo-
riska Grönland till det nuvarande och till Sverige? Prisskrift i »Förgät mig
ej», <897. — Sverige, bidrag till en begreppsanalys, 1899, ( Det flydda de-
cenniet , utg. af Fosterl. Studentföreningen i Upsala). — Ur anteckningsbo-
ken. tankar och stämningar, I — XXXI, 1900 (Göteborgs Aftonblad). — En
cykeltur genom det mörkaste Vestergötland, 1901 (Svenska Turistföreningens
Årsskrift). — Sångarfärden till Paris 1900, på sångkörens uppdrag skildrad,
1901.

Tidningsartiklar i Nya Dagligt Allehanda, Göteborgs- Posten, Svenska
Dagbladet, Göteborgs Aftonblad, Helsingborgs-Posten, m. fl., hufvudsakligen
åren 1895 — 1901 ; ett stort antal, i nationell och internationell, teoretisk och
praktisk politik, i stats rätts liga, statistiska, historiska och geografiska frågor;
däijämte reseskildringar, litteratur-, teater- och musik-recensioner, m. m.

Digitized by CjOOQle

VIII

JOHAN V1SING

Professor Kjellén kommer att tisdagen den 18 innevarande
februari kl. i e. m. tillträda sitt ämbete med en offentlig före-
läsning i Högskolans Stora Hörsal ö l\zx Döda bokstäfver i Sve-
riges gällande regeringsform.

På uppdrag af Högskolans Styrelse har jag äran att här-,
med till bevistande af denna föreläsning vördsamt inbjuda Hög-
skolans högste styresman, Kansleren för Rikets Universitet ,
förutv . Statsrådet \ K. m. st. k . N. O., K. S:t O. O. m.m . F. D.
Herr GUSTAF FREDRIK GILLJAM , Högskolans storsin-
nade främjare f d. Konsuln , K. m. st. k. N. O., K. IV. O. / kl. m.
m. Herr OSCAR EKMAN \ den frikostige gifvaren af de medel,
som för Högskolan möjliggjort upprättandet af den professur,
som i dag tillträdes, Grosshandlaren och K. N. O. i kl. Herr A U
GUST RÖHSS Ordföranden i Högskolans Examenskommission,
Professorn, K. N. O. 2 kl , En af de A der ton i Svenska Akademien ,
m. m. T. o. F. D. Herr ESAIAS HENRIK WILHELM TEG-
NÉR, f. d. ordföranden i Högskolans Examenskommission, f. d.
Professorn y K. ?n. st. k. N. O., En af de Aderton i Svenska A ka-
dcmien m. m. F. D. Herr GUSTAF HÅKAN JORDAN
LJUNGGREN \ Biskopen öfver Göteborgs Stift , K. m. st. k. N.
O., T. o. F. D. Herr EDVARD HERMAN RODHE samt
förre ledamoten af Högskolans Styrelse f d. Lektorn R. N. O .,
F. D. Herr ANDERS OLOF HE URLIN.

Desslikes får jag vördsamt rikta en särskild inbjudan, utom
till Högskolans Lärare och Lärjungar , till de korporationer,
som äro med Högskolan förbundna genom rätten att utse leda-
möter i hennes Styrelse: Herrar Stadsfullmäktige i Göteborg ;

Kungl. Vetenskaps - och Vitter hets -Samhället, Göteborgs Musei
Styrelse samt Rektorer och Lärare vid Göteborgs Allmänna
Läroverk.

Äfvenledes anhåller jag att få vördsamt inbjuda Herrar
Medlemmar af Länsstyrelsen och af Stiftets Domkapitel, Che-
fen för Kongl. Första Göta Artilleriregemente, Göteborgs
Stads Borgmästare och Magistrat, Drätselkammarens Herrar
Lcda?nöter samt en och hvar, som med intresse följer arbe-
tet vid Göteborgs Högskola.

Digitized by v^-ooQle

INBJUDNING

IX

För dem, som erhållit inträdesbiljetter till föreläsningen,
öppnas Stora Hörsalen kl. 12,30 e. 111. Efter kl. 1 lämnas, så
långt utrymmet medgifver, tillträde äfven åt personer utan bil-
jetter.

Göteborg den 12 februari 1902.

Johan Dising.

Digitized by v^ooQle

Digitized by v^-ooQle

Franska Språket

I ENGLAND

III.

AF

JOHAN V1S1NG.

aÖTEBORO

WALI). ZACHRISSOKS BOKTRYCKERI

1902

Digitized by CjOOQle

Digitized by

KAP. VI.

Anglonormandiskans ställning i det XIV århundradet.

Inbördeskrigen under Henrik III hade utvecklat ett främ-
lingshat, som blef ödesdigert för anglonormandiskan och tillika
medförde det positiva resultatet, att den engelska nationaliteten
fick fast utdaning och det engelska språket ställning som na-
tionalspråk och litteraturspråk (kap. IV, s. 9). Den natio-
nella politiken befästes under Edvard I, i det att det folkliga
elementet släpptes mer och mer fram till deltagande i statsstv-
relsen och till inflytande i allmänhet. Genom kungabrefvet
om Parlamentets inkallande 1295 blefvo ju också ej blott den
lägre adeln utan städer och köpingar officielt representerade i
Parlamentet 1

I öfverensstäminelse härmed hafva vi också sett, att vissa
uttalanden antyda en tillbakagång af franskan och framryckande
af engelskan alltifrån 1260-talet, och att de franska och engel-
ska litteraturerna i detta skede tydligt förete en liknande reci-
prok rörelse, det ojäfaktigaste vittnesbördet om språkens ställ-
ning till livarandra.

Denna utvecklingsgång bibehölls under det XIV århun-
dradet och fick ytterligare fasthet genom de stora politiska hän-
delserna: folkstyrelsens stärkande (till värn mot konungamak-
tens stora pennin gebehof) och utbrottet af det hundraåriga kri-
get med Frankrike (1337).

I huru hög grad detta måste inskränka franskans popu-
laritet och användning, ligger i öppen dag. »England för
engelsmännen* blef en alltmera spridd lösen. Ämbeten gifvas
ej bort åt fransmän, därför att de äro fransmän; invasionerna
af franska munkar och arbetare äro slut. 2 Om ändock icke
anglonormandiskan hastigt och fullständigt försvinner, beror

1 Stubbs, The constitutional History of England II, 135, 245.

2 En mängd flamländska ylleväfvare invandrade till England kort före
hundraårskrigets utbrott, då England blifvit stängdt för import från Flan-
dern. Men de talade ej franska.

Digitized by v^-ooQle

4

JOHAN VISING

detta på följande förhållanden. Hofkretsen var alltjämt hufvudsak-
ligen fransk 1 , dess språk var franska 2 . Då Edvard III och hans
son utbyta skrifvelser i Westminster, kommer icke något annat
språk i fråga än franska 3 . Då en nykrönt engelsk konung af-
lägger sin ed, sker det på latin, om han är »litteratust, på
franska, »si rex non fuerit litteratus»4 Däraf följer, att den
från konungens kansli utgående korrespondensen helst kläder sig
i fransk form (jf. kap. V, s. 25). Vidare hade lagkarlarne adop-
terat franskan för sitt speciella skriftställen (kap. V, s. 24 L
Därvid blef det, dels på grund af att franskan var mera upp-
arbetad och hade sin juridiska terminologi, dels på grund af
traditionens makt, alltid stor inom juridiken och författnings-
litteraturen, där gifna former och fastställda distinktioner måste
spela en viktig rol såsom vi skola få se en författare i det XV
århundradet framhålla.

Emellertid uppstår en medveten kamp mellan anglonorman-
diskan och engelskan; man stiftar lag för franskan och mot
franskan, och man uttalar sig till förmån än för detta språk än
för det konkurrerande; i alla händelser följer man deras täflan
med uppmärksamhet.

Förordningarna mot franskan, af senare datum, hänvisa ju
direkt på arbetet för dess aflägsnande. Men äfven förordnin-
garna för densamma, d. v. s. de förordningar, som påbjuda dess
användning och bevarande, tyda på att den uppehälles med
konstlade medel och att dess ställning är svag. Tack vare
dessa förhållanden föreligga emellertid från det XIY århundra-
det flere direkta dokument och uppgifter angående anglonor-
mandiskans ställning än i de föregående tidsskedena.

Redan till det XIV århundradets början torde höra dikten
Cursor mundi ’ i h vilken inledningsvis yttrasS: Denna bok är
öfversatt till engelska och tolkad för de engelska olärde för

1 Se Stubbs, a. a. 11 , 323 — 25.

Behrens i Grundriss der ger mani schen Vhiloleg/c ], 953. Kdvard II skall
till och med hafva författat en fransk dikt; Scheibuer. Vher d/c Jlcrrschaft
der frnnz. Spradu\ etc. s. 25.

3 Chainpollion-Figeac, l^ttres de rots , etc. Il, 152 ff.

4 Statutes of thc Rralw, I, 168; jf, anglonormandiskt formulär. Romania

xxv, 177.

5 Ed. Morris, E. E. T. S. N.o 57. v. 232 ff.

Digitized by

Google

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

5

engelsmännen i England, och för att förstås af gemene man.
Här tolkas en fransk dikt allmänfattligt; mest är den värd för
fransmän 1 , livad betyder det för den, som ej kan franska? Det
engelska folket är i allmänhet engelskt; det språk som man
mest gör sig förstådd med, därpå bör man ock tala... Jag
diktar för det engelska folket; det förstår mig.»

Snart framträda de bekanta förordningarna för studen-
terna i Oxford att samtala endast på latin och franska. Behrens
anför 2 enligt Lvte’s History of thc University of Oxford sådana
förordningar från 1322, 1325, 1329, 1340. Detta visar, att många
studenter — det torde hafva varit alla af ringare börd — ej
hade franska såsom naturligt samtalsspråk.

Ar 1332 beslöt parlamentet enligt Froissart>, att »alla
herrar, baroner, riddare och ansedde män i de goda städerna
skulle lägga sig synnerlig vinn 0111 att undervisa och uppfostra
sina barn i franska språket, på det de måtte blifva skickligare
och erfarnare i sina krig» (med Frankrike).

Predikanten Richard Rolle, som antagligen dog 1349, för-
fattade i förra hälften af århundradet den långa dikt, som han
kallar Myrour of lyf och talar där inledningsvis ganska vid-
lyftigt om engelskans, latinets och franskans ställning. V. 61
ff. lyda-*: »På engelskt språk skall jag berätta, om I viljen
lyssna; ej på latin, utan på engelska, som är mest i bruk, som
förstås af hvar och en, som är född i England; det språket är
mest användt bland lärde och laiker. Latin kunna endast de,
som lärt det i skolan, och några kunna franska men ej latin,
hvilka hafva varit vid hofvet 5 ; somliga kunna något latin, men
föga franska; somliga förstå väl engelska, men icke latin eller
franska. Både lärda och olärda, gamla och unga förstå engel-
ska. Därför är bäst hålla sig till det språk, som hvar och en
kan, i synnerhet de olärde, som ej hafva klerkernas uppfostran».

1 Handskrifternas läsart differerar och ger ej god mening.

2 Grundriss der germanischcn Philologie I, 957. Jf. Warton, History of
English Poetrv 1 , 6, och Emerson, The History of the English Language , 66.

3 Ed. Kervyn de Lettenhove II, 419; citeradt af Behrens a. a. s. 957.

* I Ullmanus text, Englische Studien VII, 469.

5 Jf. ett yttrande af t. ex. Lord Cavendish, år 1381: se Archccologia

XI, 55.

Digitized by v^-ooQle

6

JOHAN VISING

I förra hälften af århundradet skref också antagligen mun-
ken Holcot de Lccturcc , i hvilka han talar om baruaundervis-
ning 1 . Inga barn fingo undervisning i engelska, säger han;
först lärde barnen franska och sedan med franskans tillhjälp
latin; och detta hade bestått alltsedan den normandiska eröf-
ringen. Detta gäller nu emellertid de barn, som öfver hufvud
fingo skolbildning. Att denna tillgick på sådant sätt, kan ej
förundra, då man besinnar, att lärarne gemenligen voro mun-
kar 2 , ej för länge sedan invandrade och vanligtvis af fransk
extraktion.

Samma företeelse intygas vid århundradets midt af Higden
i hans Polychronicon >Gossarne i skolan», säger han 3 , »till-
hållas i motsats mot andra folks sed att alltsedan normander-
nas ankomst lära grammatiken på franska med åsidosättande af
modersmålet. De förnämes söner uppfostras med franska redan
från vaggan*. Och han tillägger: »Med dessa vilja fullstän-
digt landtliga människor likställas och bemöda sig därför, för
att få mera anseende (»ut spectabiliores videantur»), af all kraft
att tala franska*. Slutligen förklarar han, att engelskan dittills
endast varit i bruk hos några få landtbor (»in paucis adhuc
agrestibus vix remansit»). Detta sista uttalande måste inne-
hålla öfverdrift, beroende på att den lärde krönikören ej var
bekant med föi hållandena ute på landsbygden.

I sammanhang härmed må nämnas ett uttalande, som hör
till en något senare tid, men som förekommer i en öfversätt-
ning till engelska och partiell kommentar af Higdens Poly-
chronicon. Denna öfversättning är gjord af John Trevisa 1385.
Han tillfogar till ofvan anförda ställe: »Sådant var bruket till

den första döden (pesten 1348), men det har sedan ändrats, i
det att en skolmästare John Cornwall ombildade lärosättet i

1 Se Warton, a. a. I, 5.

^ Jf. kap. IV. s. S

3 Ed. Babington s. 157. — 1 ännu en krönika, som går under Ingulfs
(XII s. namn, men som är en kompilation från det XIV århundradet, upp-
repas denna uppgift om skolgossarne sedan den normandiska eröfringen.
Men då denna krönika ej nämner förhållandena i sin egen tid, är dess utta-
lande här af ingen vikt. Det synes för öfrigt endast vara en reproduktion
af Higden. Se Freeman. The History of the Korman Conquest , IV, 538.

Digitized by

Google

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

7

skolorna och lät öfversätta till engelska i stället för till fran-
ska. Richard Pencrich tog efter denna metod och andra efter
honom; så att nu år 1385 och i Richard II:s nionde år barnen
i alla skolor i England hafva lämnat franskan och konstruera
och undervisas på engelska. Däraf hafva de såväl fördel som
olägenhet. Fördelen är att de lära sin grammatik (= latin) for-
tare än barnen förr i världen. Olägenheten är, att skolbarnen
nu ej kunna mera franska än sin vänstra häl, hvilket skadar
dem, om de skola fara öfver hafvet eller till främmande land.
Äfven ädlingar hafva numera mycket upphört att undervisa sina
barn i franska».

De af Trevisa gifna uppgifterna äro utan tvifvel exakta;
och intressant är deras hufvudsumma, nämligen att vid århun-
dradets midt vidtogos undervisningsreforraer, som under århundra-
dets senare del verkade starkt till franskans allmänna undan-
trängande genom engelskan.

Året 1362 utfärdas den första kungliga förordningen mot
franskan i offentligt bruk. Underhuset ingaf då till konungen
en petition, som af honom bifölls, om att processerna vid alla
domstolar skulle föras på engelska, emedan det visat sig, att
lagar och förordningar i England icke liöllos i helgd, då det
processades och dömdes på franska 1 , »hvilket är ett mycket
obekant språk i detta rike». Det förordnades tillika, att dom-
stolsprotokollen skulle föras på latin, ytterligare ett slag måttadt
mot franskan. Men detta passade ej juristernas vanor och
önskningar; de undandrogo sig processandet på engelska 2 och
de fortsatte att föra protokollen på franska liksom i allmänhet
att skrifva juridik på detta språk; själfva förordningen om det
nya tillvägagångssättet är franskt affattad.

Franskan hade blifvit impopulär i parlamentet och föl-
jande år, 13633, öppnas det för första gången af kansleren med
ett tal på engelska. Exemplet följdes 1365, men ej 1377 och
senare».

1 Jf. kap. II, s. 19. — Själfva lagen finnes i Stututes of the Realm I, 375 f.
3 Fortescue, De laudibus Ugiim Anglicc cap. 48; se kap. IX.

3 Behrens, Emerson m. fl. uppgifva oriktigt 1362, ett betydelselöst
misstag. Se däremot Stubbs a. a. II, 434.

4 Stubbs, a. a. II, 434 not, 3; Statutes of the Realm I, s. r. XII.

Digitized by v-ooQle

8

JOHAN VISING

Från ungefär 1362 är också den förordning, enligt hvilken
ingen, som var okunning i engelska, kunde få prästerlig an-
ställning, emedan den stora mängden ej förstod annat språk 1 .

Mot detta århundrades slut förekomma ett par uttalanden,
som äro betecknande för franskans ställning i de förnäma kret-
sarne, hofvet inbegripet I La mantire de language af år 1396 (se
kap. VIII) förekommer en fingerad dialog mellan en engelsman
och en fransman, hvilken senare komplimenterar den förre för
hans goda franska med det vanliga tillägget, att han måtte
hafva uppehållit sig länge i Paris. Därpå genmäler engelsman-
nen, att han aldrig varit där, men att han lärt sig sin franska
bland förnämt folk i England 2 .

Vidare framför Lord Dunbar i bref till Henrik IV sin ur-
säkt för att han ej begagnar sig af franska eller latin, utan af
engelska3 — en tydlig anvisning om hvad som fordrades vid
hofvet

Af intresse för bedömande af anglonormandiskans ställning
äro också de privatmeddelanden om sin egen större eller min-
dre språkskicklighet, livilka flere anglonormandiska författare
gifvit och, som lifligt påminna om de bekanta och karakte-
ristiska bekännelserna af Gregor af Tours om hans okunnighet
i latinet det i hans miljö döende språket, som han dock ansåg
sig tvungen att använda. Dessa meddelanden börja redan un-
der det XIII århundradet och fortgå under det XIV samt an-
föras här i sammanhang.

Vi läsa hos författaren af en Sankt Edvardsbiografi inemot
midten af det XIII århundradet (se kap. V, s. 16):

Language par pais varie;

Si language de France die,

N'en doi estre a droit repris
De gent de veisiu pais;-»

1 Scheibner a. a. s. 32 (efter Craik).

2 Också har engelsmannen kort förut förklarat om franskan, att den
är »la plus gracieus parler que soit ou nionde et de tous gens mieulx priscee
et amee que nul autre. Se Zeitschrift fur neufranz. S. u. L. I, 6.

3 Anfördt af Belirens, a. a. s. 955, efter Hingeston, Roy a i and Ilistorical
Letters.

4 Ed. Luard, V. 93 ff.

Digitized by »^.ooQle

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

9

ungefär samtidigt hos Robert af Gretham (kap. V, s. 14):

Si rien i ad a amender
U del fraunceis u del rimer,

Nel tenés pas a mesprisoun,

Mes bien gardez la laisoun; 1

hos en författare af Antikrist i senare delen af de XIII århun-
dradet (se kap. V, s. 17):

Jeo ne sai guers romanz faire
Ne de latyn ma sermon traire,

Car jeo ne fu unques a Parys
Ne al abbaye de saint Denys,

Pur ceo nul honmie ne me doit blamer
Si jeo ne sai mye bien roumauncer; 2

hos William af Wadington inemot 1300 (se kap. V, s. 23):

De le franceis ne del rimer
Ne me dait nuls liom blamer,

Kar en Engletere fu né
E nurri lenz e ordiné ;3

hos John Gower i det XIV århundradets senare hälft (se nedan
kap. VIII) dels

Poi sai latin, poi sai romance ,4

dels

Et si jeo n ai de Fran^ois la faconde,

Pardonet/ nioi qe jeo de ceo forsvoie:

Jeo sui Englois, si quier par tiele voie
Estre excusé .5

I en relation af en dom öfver Ralph de Ferriers, daterad
Xorthampton november 1381 och Westminster november 1382,
läses följande:

1 Romania XV, 300 v. 97 ff.

3 Romania XXIX, 1S0; jf. Zeitschr. fiir franz. S. u. L. XIV, 137.

3 Histoirc littéraire de la France XX VI II, 1S0.

4 Mirour de f Omme y ed. Macaulay v. 21775.

5 Traitié \ ed. Macaulay, XVIII, 4.

Digitized by VjOOQle

IO

JOHAN VIS 1 NG

Pur serten, je ai pour que vous n'entendez pas sete letre, le frere
ecrit si malement; et se vous ne savit (= savez) mie lire, mostrit a la por-
tour de sete, et il vous lira bien ... Me excusez devers monseignur que mes
letres sont si malement escrit. Je ne ay point autre clerc, se il ne est frere
W. que vous coné (=connaissez) bien. 1

Annars torde det hafva varit vanligt, att sekreterare i det
kungliga kansliet antogos med hänsyn äfven till kunnighet i
franska; huruvida deras franska var fastlandsfranska eller anglo-
normandiska, skall i följande kapitel af handlas. Under huset
Lancaster tillsattes en särskild »sekreterare för franska språket». 2

Mot slutet af det XIV århundradet lägger en afskrifvare
af den mystiske Luce du Gasts riddareromaner i författarens
mun den bekännelsen, att han, såsom född i England, ej är
mycket kunnig i franska . 3 En afskrifvare af Peter af Langtofts
krönika (se kap. VIII) och andra dikter klagar öfver dennes
dåliga språk och meter (»deficiente metro »).4

I sammanhang med dessa själfbekännelser må sättas den
kritik eller det hån, som kom anglonormandiskan till del. Re-
dan tidigt skar den i fransmännens örou, och i det XII århun-
dradet är den i England skrifvande Garnier de Pont-Sainte-
Maxence angelägen att förklara, att hans franska var god, ty
han var född i Frankrike. I det följande århundradet karrike-
ras anglonormandiskan i några till oss komna franska dikter,
såsom i Philippes af Beaumanoir Jehan de Dammartin ct Blonde
d' Oxford^ i fabliaun Des deux Anglais et V Ancl; måhända är
också den här kap. V, s. 21 nämnda karrikerande dikten Or
vint la tens de May , af 1264, skrifven af en parodierande frans-
man. I det XV århundradet finnas grofva parodier inlagda i
Jeu Samt Loys , hvilka skola representera Henrik III:s och hans

1 Champollion-Figeac, Lettres de rots, etc., II, 233 f.

2 Gneist, Englische Verfassungsgeschichte s. 505 not 3, citeradt af Belirens,
a. a. 955.

3 Histoire Utter atre XV, 494 ; Ward, Catalogue of Romances I, 358. Det
är ej troligt, att det är Luce själf, som, i fall han lefde på 1100-talet, sagt
detta.

4 Jf. Vising, Versifcation anglo-normande , s. 53.

5 T. ex. Campatnons, avos oYs Toute le melor sot Francis Que vous peiissies
mats garder , Qui me vola pour moi conser Fe re 0 moi porter rnon me son ? Ed.
Suchier v. 2697 ff.

V

Digitized by

Google

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

I I

hofmäus franska. 1 För så vidt dessa karrikatyrer tillkommit
i Frankrike, behöfva de ej utgöra någon på full sakkännedom
grundad karakteristik af förhållandena. Men i det XIV år-
hundradet håna engelsmännen själfva sin franska. Chaucer gör
sig lustig öfver franskan »after the scole af Stratford atte Bowe»
och en hans samtida säger, att engelsmännens franska klingar
för fransmän som engelska. 2

Ett tidens tecken, vittnade om franskans tillbakagång och
svåra kamp för existensen i England, äro de mot det XIV år-
hundradets slut uppdykande läroböckerna i franska, om hvilka
det VIII kapitlet skall meddela närmare.

De yttre omständigheter, under hvilka anglonorman-
diskan lefde i det XIV århundradet, och de direkta intyg därom,
hvilka här återgifvits, tillåta en tämligen bestämd slutsats om
dess dåvarande ställning. I fortsättning af dess tillbakaträn-
gande alltifrån senare tredjedelen af föregående period 3 förlorar
den under det XIV århundradet mer och mer terräng, för att
från 1360-talet blifva ett rent artificielt språk, som nästan blott
hofvet och, till utbyte mot latinet, vissa förvaltningsgrenar an-
vända.

Dessa förhållanden bekräftas af det XIV århundradets
anglonormandiska litteraturhistoria. Den skall också lära oss
den anmärkningsvärda detaljen, att i ett nordengelskt distrikt
(Yorksliire) anglonormandiskan lefde segt kvar, förmodligen på
grund af mängden af dit en gång invandrade munkar.

1 Se härom Otto, Kritische Studie tiber Jen saint Loys 1 Greifswald 1897)
s. 13 och 54 ff.

2 Scheibner a. a. s. 28. Dessa uttalanden hafva till största delen sam-
manställts af Fraucisque Michel, sist i hans edition af Le Prim e Noir y s. 381 ff.

3 Kap. IV, s. 9.

Digitized by v^-ooQle

KAP. VII.

i

Olika arter af franska i England.

I det föregående liafva benämningarna franska och anglo -
normandiska växlat om för att beteckna det till England ge-
nom och efter Vilhelms eröfring införda och därstädes på speci-
fikt sätt utvecklade språket.

Denna växling kommer däraf, att benämningen franska
för ifrågavarande språkform dels måste användas vid citat af
gamla författare eller förordningar, som knappast känna annan
term, dels kan vara lämplig att använda, då man icke vill ur-
gera den specifika utveckling denna språkform tagit, under det
att anglonormandiska är den i öfriga fall i denna framställning
använda benämningen. Det kan vara skäl att här erinra om
detta, emedan, såsom förut autydts (kap. IV, s. 6), en och annan
författare i det XIV och till och med i det XIII århundradets
franska språk i England velat se en nyimport, något annat än
den sedan eröfringen rotfasta franskan eller anglonormandiskan.

I det hela taget är detta, såsoin på ofvan anförda ställe
nämndes, oriktigt. Se vi först särskildt på det XIII århundra-
det, är dess i England skrifna franska litteratur så grundligt,
om ock i olika grad, genomträngd af anglonormandiska språk-
egendomligheter, att det sällan kan blifva tal om att lösrycka
något alster däraf från den förutliggande språkutvecklingen.
Scheibner, som särskildt framhållit denna utvecklings afbrott.
anför såsom bevis därför de af Champollion-Figeac utgifna bref-
ven från konungar etc. 1 I själfva verket äro de af dessa bref,
som äro skrifna i England 2 , skiftande i språkform, livilket uppen-
barligen beror på olika sekreterare, som af konungarne använ-
des. Där finnas bref, som nästan kunna passera för kontinen-
talfranska (normandiska) såsom t. ex. Edvard I:s bref s. 225 f.

1 Se kap. V, s. 25.

2 Därpå ligger naturligtvis mycken vikt. Om t. ex. Edvard I:s bref s.
229—32 är kontinentalfranskt, så må märkas, att det är dateradt i Amiens.

Digitized by v^-ooQle

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

13

(maj 1279). Men där finnas ock många bref, som bära tydliga
anglonormandiska drag, t. ex. Edvard Irsbrefs. 189 (febr. 1277).
Böljan:

A tres haut prince et seignor Pbilippe, par la grace de Dieu, roi de
France, Eadward, par cele mesmes grace, roi de Engleterre, seignor d lrlaunde
et duc de Guienne, salut, et sei aparaille a sun pleiser. Come autre fies, par
nos lettres et par nos messages, vous eoms fet a saver, etc

Vidare:

Kt pur ceo vous prioms com cber seigneur et cosin, que vous voillet
regarder n oster honur et le voster en ceo fet, et cesser des enquestes as
aprises que vous avet fetes et comaunde a fere, etc.

Således det anglonormandiska aun — an, ie — e , ai= ei
=. c, nos ter, ceo = ce, eoms , et = ez (avet) } pleiser , etc.

Emellertid äro dessa bref just på grund af sitt urspiung,
dels från kontinentalfranska sekreterares händer, dels rent af
från den franska kontinenten, icke några exakta uttryck för
språkförhållandena i England.

Ett annat, England i fullare mening tillhörande verk,
Britton , l har dess editor Nichols, velat frånkänna anglonorman-
disk karaktär.

Det manuskript, Nichols lagt till grund för sin edition,
företer icke de längst gående anglonormandiska ytterligheterna,
det är sant, ej genusskilnadens upphäfvande, ej artikelformernas
förväxling, ej konjugationens upplösning, o. s. v.; men väl t.
ex. ie, ei — e, ee = e, aun = an, oun — on , ui — u , chaieus
= chateaus (o. d.), oyer — oi'r, cheyer = cheoir (o. d.), tcner —
tenir, eynt — aient , soint — soient, nos ter — nos tre , m. m. Detta
är dock fullt tillräckligt för att karakterisera Brittons språk så-
som anglonormandiskt, ehuruväl det skiljer sig märkbart från
språket i vissa andra anglonormandiska texter från samma tid,
angifna kap. V, s. 23 — 25. Denna skilnad bör antagas bero på
att Britton fått undervisning, skolmässig eller privat, i franska,
och framför allt på att han aktgifvit på kontinentalfranska
föredömen, vare sig han lärt värdera dem i Frankrike eller i
England (om hans personliga förhållanden vet man ingenting,
blott att han var engelsman, måste anses stå fast). Här före-

1 Se kap. V, s. 24.

Digitized by v^-ooQLe

14

JOHAN VISING

ligger således samma företeelse som öfverallt, där en munart
litterärt odlas: hänsynen till ett riksspråk eller ett såsom ädlare
erkändt litteraturspråk undertrycker en del af de munartliga
dragen.

I sin inledning till Brittons verk har Nichols uppställt
följande satser om franskan i England på Brittons tid och hos
Brittons efterföljare : 1

»den vid Edvard I:s hof talade franskan skilde sig ej vä-
sentligt från Ludvig den Heliges franska;

Brittons språk liknar mycket Joinvilles;

den rotvälska (»jargon»), som var de juridiska författar-
nes från Littleton till Levinz vanliga »dialekt», och som gemen-
ligen kallats »Norman French» (d. v. s. anglonormandiska) var
en förvrängning af det språk, som i det XIII århundradet var
brukligt i Norra Frankrike och i de högre klasserna i England.
De förnämsta särtecknen för denna juridiska franska voro icke
provinsdialektala: de voro helt enkelt ett mycket inskränkt ord-
förråd och ett fullständigt flexiviskt förfall».

De två första satserna, som öfvereusstämma med Sclieib-
ners uppfattning, måste med stöd af livad här ofvan anförts
betecknas såsom oriktiga. Den tredje satsen innehåller så mycket
riktigt, att det franska lagspråket i England ett par århundra-
den framåt icke är typisk anglonormaudiska utan ser ut som
vanlig franska, behandlad af däri okunniga författare . 2 Ett eller
annat specifikt anglonormandiskt drag återfinnes dock däri, så-
som e = it\ ett och annat tiel , pocr, fuit = jut, etc., tillräckligt
för att erinra om sammanhanget med anglonormandiskan. Re-
dan en flyktig blick på några språkprof öfvertygar därom.

Littleton, Tenures (år 1375) § 314: Item si sont deux tenants en Com-

inon de certaine Terre en fee, et ils doneront cel terre a un home en le taile
ou lesseront a un home pur ternie de vie, reudant a eux annuelment 1111

1 lntroduction s. XI VI.

2 Suchiers uttalande om denna lagfranska i det XVI ocli XVII år-
hundradet, Gcschnhte der J ranzösisciten Litteratur , s. 1 7 1 , är ej tydligt. För-
modligen menar han med dem 'w underlich entstellten Französisch, das sich
in England herausgebildet hatte» något annat än det strax förut nämnda

Anglonormannische %,

Digitized by v^-ooQle

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

15

certaine rent, et un liver de Pepper, et un esperver, ou un chivall, et ils
sont seisies de cest service, et puis tout le rent est aderere, et ils distreigne-
ront pur ceo, et le tenant a eux fait rescous. Kn cest cas quant a le rent
et liver de Pepper ils averont. deux Assises, et quant a Tesperver, ou le chi-
val forsque en Assise. Et la cause pur que ils averont deux Assises quant
a le rent et liver de Pepper, est ceo, entant que ils fueront tenants en com-
mon en severall titles, et quant ils fieront un don c en le tayle ou leas pur
terme de vie, savant a eux la reversion, et rendant a eux certaine rent, etc.,
tiel reservation est incident a lour reversion, e pur ceo que lour reversion
est en common et per severall titles, sicome lour possession fuit devant, le
rent, et auters choses que poient estre severes, et fueront a eux reserves sur
le done, ou sur le leas, queux sont incidents per la ley a lour reversion, tiels
choses issint reserves fueront de la nature del reversion. 1

Henry Rolle, Un Abridgmcnt des Plusieurs Cases et Reso-
lutions del Common Ley (1668) I, s. 3:

Si mes biens sont einblees en un hostery et jeo soy un guest la, mes
les biens fueront deliver a liosteler pur auter respect, jeo nauera action vers
le hosteler.

Si home vient al un Inn ove un hamper en que il ad certain biens
(scilicet Hatts come le case fuit) & departe relinquant ceo ove le hoste, & 2
jours apres vient arere, lou en le mesnie temps de son absence ceo fuit em-
blee, il nauera ascun Action vers le hosteler, pur ceo que il ne fuit un guest
al temps del embleer, & le hoste navoit ascun benefit pur le conserver de
ceo, & pur ceo ne serra charge pur le perder de ceo en son absence. 2

För öfrigt bör denna lagfranska f»La:v French» J räknas
redan från André Hornes Myrror of Justicc i början af det XIV
århundradet^ ej först från Littleton. Ett prof skall visa, huru
nära hans språk står Littletons och Rolles:

A ceux qui ont action & ne voilent my suivre vengeance solonque
lour droit, par plaints de trespasse pur recover damages de trespasses, nequi-
dant distinguishez, ou de torts fait al person de home ou de ses chattels.

Et si al person, cliescun ad action a qui le trespasse est fait, forsprise
ceux qui nont uul action sans lour gardein .... De comnions biens ne tieut
lieu nul severable action; & pur ceo des biens des gents de religion appent
le action al chiefe de la meason, en son nosme pur luy, ou pur son covent,

1 Efter Paget Toynbee, Spccimens of Old French , s. 375.

2 Ed. London 1668.

3 Horne, existerande under Edvard I, försättes vanligen till det XIII
åhundradet. Men 1328 är hans testamente till Guildhall i London dateradt,
och han synes då snarare tillhöra det XIV århundradet. Se Britton, ed.
Nichols I, XVIII, not s.

Digitized by VjOOQle

i6

JOHAN VISING

ou en nosme pur luv, ou pur son covent, ou en nosme de celuy qui est sa
garde, si le action soit pirsonalle venial. 1

Äfven i det XIV århundradet har franskan i England i
allmänhet en genuin anglonormandisk karaktär; i synnerhet den
franska, som kan räknas till den vittra litteraturen. Som exempel
må anföras från århundradets början ett stycke af Bozon, be-
rättelsen 76 i Paul Meyers edition:

Un autre nature est de ceo verm qe est appellé en latyu eruke et en
engleiz glouworm, qar il lust trop cler de nuyt, e quant vient en lumere de
jour, si est trové orde best. Tieux sont les ypocritez qe lusent cler par con-
tenaunce: trovez serrount tu t au tres al jour de veres conisance.

Vidare från ungefär århundradets midt ett ställe ur en
krönika:

Apres cesti rov Edward de Carnarivan regna sire Edward de Wynde-
sore soun filtz, que par assent de tous les graundez dEngleterre est coroné
et ennoient a Westm., le diemenge en la riegle qui lors estoit de age de. XV.
ans et pur ce que le roy sone piere fuist en garde en la ckastelle de Keuel-
worthe, et apres il ert mys hors de sa roialté, la roialme d Engleterre fuist
come saunz roy de la feste de seint Katerine Van susdit jusques a chaundel-
lure; et ensi furent tous les pluz du bank du roy estaintz. 2

På samma sätt förhåller sig vid århundradets slut John
Gower, hvars språk blifvit utförligt studeradt af G. C. Macau-
lay .3 Flexiviskt c och ^ betyda för honom föga, ee — e , ic =
r t ai — ei y stundom aun — an, oun — on , u = cu (ni), du , au
= dc, a; men verbformerna äro ovanligt rena utom att 3 person
pl. vanligen har ontA Ett högst egendomligt och enastående
drag företer Gowers versifikation, som jämte fransk stafvelseräk-
ning — och häri brister han icke i samma grad som öfriga
anglonormander — har regelbunden och tämligen noggrant
iakttagen jambisk rytm, en tydlig germansk företeelse.

Du noble inåin 110 duy paréut
Estoiont fåit molt nöblemént,

Car dieu le piére lés forma:

Pour nöble cåuse et énsemént

1 Ed. Houard, Loix Anglo- Normandes (Rouen 1776), Cap. II, sect. XV 1 V.

2 Citeradt af P. Meyer i Bulletin de la Soc. d. a. t. 187S, s. 12S. Ifråga-
varande krönika slutar 1333 och torde tillhöra århundradets midt.

3 I The Complete Works of John Gower (Oxford 1899 ff.) I, XVI ff.

4 Äfven blotta grafierna hos Gower ha betydelse, då manuskriptet, så-
som utgifvaren framhåller, utan tvifvel kontrollerats af Gower.

V

Digitized by

Google

FRANSKA SPRÅKET I ENGLANI)

i/

Estoiont f 4 .it, quant tiélemént
A sön ciel dieii les ördiuå:

En noble lieu dieu lés crea
Et paradis lout leur bailla,

Que mölt fuist noble au tiéle gént;

Mais 1 'cn puet dire bién cela,

Helås! quant lé peché de lå
Les ånieutist si vilemént. 1

Det är rent af den franska vers, som åtskilliga moderna
teoretiker drömma om såsom idealisk.

Ett betydande vittert verk gör undantag, så till vida som
de anglonormandiska dragen däri komma ytterst sparsamt till
synes. Det är Le Prince Noir af Chandos (se nedan). I skrif-
ningen förefinnas visserligen talrika och tydliga anglonorman-
dismer och en passus, v. 4213 — 76, är helt anglonormandisk.
Men denna är alldeles uppenbart interpolerad, och ortografien
i allmänhet stämmer ej med rimmens och meterns upplysnin-
gar om författarens verkliga språk. Detta, som undersökts af
Kötteritz 2 , uppvisar högst sällan ie — c, i — ti , o — u, un-
dertryckande af svagt c o. d. Om nominalflexionen är förstörd,
kunde detta bero på den sena affattningstiden (1380-talet), som
erbjuder samma företeelse på fastlandet. Därtill är detta poem
tämligen korrekt i metriskt afseende. Funnes icke i synnerhet
exemplen på undertryckt finalt e (Kötteritz s. 10), skulle man
vara benägen anse Chandos såsom fastlandsförfattare, t. ex. från
Sydvästfrankrike. Nu synes förhållandet hafva varit, att han
var en anglonormand, som följt sin herre Svarte Prinsen på
hans tåg och resor i Frankrike och där fått sin egentliga språk-
bildning, ehuru den ej alldeles utplånat de tidigare anglonor-
mandiska minnena. I England synes han också hafva författat
sin dikt; åtminstone måste man antaga, att han var närvarande
vid Svarte Prinsens dödsläger (1376), emedan dennes sista da-
gar och död beskrifvas i ett ögonvittnes ton.

I statsdokument äro, såsom ofvan antydts, de anglonor-
mandiska dragen ofta starkt modifierade, uppenbarligen bero-

1 Ed. Macaulay, s. 4, V. 97—108.

2 I Sprachliche und textkritische Studien znr anglonor mannischen Reirn-
chronik rom schicarzen Prinzen , Greifswald 190:.

Digitized by

Google

i8

JOHAN VISING

ende på olika sekreterare under olika perioder. Men äfven i
de dokument, som i språkligt afseende komma kontinentalfran-
skan närmast, såsom Edvard III:s statuter, anträffas dock ej
sällan aun , oun , ie eller ee — aint = aicnt , och andra anglo-
normandismer, tydligen betecknande sammanhanget med fran-
skans utveckling i England. Emellertid betyder icke detta
mera kontinentalfranska språk ett konstant fortgående mot ett
anglonormandiskans undanträngande af den rena franskan, så-
som man enligt Scheibners teori skulle tro; ty senare återkom-
mer anglonormandiskan i sin typiska form. Man jämföre blott
ett prof af det sista franska statut, som finnes, af år 1487:

Item pur ceo que par quarels, faitz as tiels quels ount esté en graunde
auctorite office & de Councell ovesque Roies du cest realme, ad ensue la
destruccion dez Roies & le prqscheyn adnullement du cest realme, sicome
il ad apparue evidentment quaunt compassement del mort dez tiels quels
furent dez foials subjetts du Roy estoit eue, la destruccion del Prince fuist
ymagyné; & pur le greinder partie il ad vetiuz & esté occasion par envye
& nialice dez servantes del hostiell le Roy — , T come jatarde semblable chose
estoit semblement davoir ensue. 2

Domstolsprotokollen äro i allmänhet mera anglonormandiskt
typiska än lagdokumeuten. I ett protokoll 1340 läses t. ex.
följande passus (Yrar Books , se kap. VIII):

Jeo vy le Kalende et il acorde a uioun counte. Et quant a la vari-
auuce ceux de la Chauucellerie ne voleynt granter altre bref. Et quant al fait
cest assez bon divers luy ( — elle) quant homme purra atrere par paroul en
le fait qele fut en volunté de soi obliger, qar de ceo qil v ad faux Latin il
nest ja force. Et del houre qe vous ne responez nyent, jugement etc.

Annars finner man vanligen renare franska, i synnerhet
från Edvard III:s tidigare år.

Det har vidare påståtts, att i den senare anglonormandiska
litteraturen skulle återfinnas burgundisk, normandisk och pikar-
disk dialekt (Scheibner, Skeat, Emerson).3 Härmed torde i själfva
verket förhålla sig så, att anglonormandiskan, som är en spon-
tan utveckling af tendenser, som förefunnos hos den impor-
terade normandiskan och därför måste förete mycken likhet äf-
ven med dennas senare utveckling på fastlandet, under tidens

1 Hds : mz, möjligen ™ mesmez.

2 Sta tu tes of t ho Rea hit II, 52 1.

3 Se Jahresbcrh ht it ber Jie For t se hritte der rom. Fhil II, I. 24S.

Digitized by v^-ooQle

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

*9

lopp tog sporadiska intryck från andra franska dialekter och,
särskildt efter huset Plantagenets tronbestigning, från det syd-
västliga franska språkområdet. Däraf oi — ei, ie — e, aigc —
oge, eus = eans (chasteus), m. m. Andra sådana drag har Buscli
sammanställt i Laut- und Formenlehre der Anglonormannischen
Sprache des XIV Jahrhunderts , l Om de ock på grund af sa-
kens natur förekomma talrikare i senare tider än i anglonor-
mandiskans första, mera normandiska århundraden, äro de dock
aldrig tillräckligt representerade för att konstituera vare sig
någon anglo-burgundisk eller anglo-pikardisk dialektvarietet; på
sin höjd kunde man tala om en angloangevinsk blandning.
Man har ock att erinra sig, hvad Behrens konstaterat, 2 att de
i medelengelskan inmängda franska lånorden nästan uteslutande
hänvisa på normandiska former.

Det är möjligt, att Scheibner förts till sin idé om fransk-
dialektalt inflytande genom några bref i Champollion-Figeacs
samling, hvilka förskrifva sig från Maurice de Craon (I, s. 256
ff.). Men de äro rent pikardiska och hafva ej med anglonor-
mandisk litteratur att göra. Snarare kan man beteckna såsom
anglonormandiskt färgad pikardiska (nordfranska), den bekanta
Graalroman, som tillskrifves Robert de Boron, men man kom-
mer då till det XII århundradet och vinner icke stöd för den
Scheibnerska åsikten. Robert de Boron är enligt Sucliier och
Wechssler en anglonormandisk författare;3 enligt Gaston Parisen
franc-comtois;4 Ziegler5 åter vill i honom se en pikard, som
möjligen skrifvit i England. Måhända är detta riktigt. Till
den anglonormandiska litteraturen har Robert emellertid icke
här räknats.

Riktigare synes Murray hafva bedömt förhållandena, då
han säger i inledningen till A New English Dictionary Den

1 Se särskildt s. 65: Resultate.

2 Grundriss der germanischen Philologie I, 960.

3 Se Zeitschr. f. rom. Philol. XXIII, 142.

4 Manuel \ s. 99.

5 Ober Sprache und Alter des von Robert de Boron verfassien Roman du
Samt Graal. Gotha 1895. — Angående Roberts ålder, se ofvan anförda ställe
i Zeitschr.

6 S. X, anm.

Digitized by v^-ooQle

20

JOHAN VISING

anglofranska dialekten i det XIV århundradet skilde sig icke
blott från pariserdialekten utan från alla kontinentalfranska dia-
lekter. I sin begynnelse var den en blandning af åtskilliga nor-
mandiska och andra nordfranska dialekter och uppblandades
sedan med angevinska, parisiska, poitevinska och andra element
samt utsattes mer och mer för det öfvermäktiga inflytandet af
den litterära franskan; men den hade dock fått, på denna sidan
Kanalen, en bestämd och oberoende utveckling, som, särskildt
i sin fonologi, mera följde engelska än kontinentala tendenser . . .
Det var först i det femtonde århundradet, i synnerhet under
Caxtons hand, som kontinentalfranska former och skrifsätt bör-
jade direkt påverka vårt språk t. Blott får man icke i detta
uttalande alltför mycket betona de kontinentala dialekternas
inflytande hvarken i auglonormandiskans grundläggningsperiod
eller sedan.

Utom den rena och den i enlighet med fastlandsfranskan
i någon mån modifierade anglouormandiskan förekom också i
England en tredje art af franska, den rena franskan. Den här-
stammar från genuina franska författare, som gjort längre eller
kortare besök i England och där producerat ett eller annat verk
utan att taga intryck af de insulära språkegendomligheterna.
Dessa författare tillhöra därför den rent franska språk- och littera-
turhistorien.

Sådana författare voro i det XII århundradets sista tredje-
del Marie de France och Garnier de Pont Sainte-Maxence; i
början af det XIII århundradet Guillaume le Clerc de Norman-
die, och måhända äfven den kort efteråt skrifvande anonyme
författaren till en vidlyftig versbiografi af Guillaume le Maréchal ,*
denne grefve af Striguil och Pembroke, som styrde England
under en del af Henrik III:s minderårighet. Men antagandet,
att denne författare skulle lefvat någon tid i England hvilar
endast på den grundliga kännedom, han har om engelska för-
hållanden, och den nära förbindelse, han haft med engelska
statsmän.

I det XIV århundradet vistades äfven Froissart i Eng-
land, möjligen ock den franske författaren af den dikt om Sta-

1 Ed. Paul Meyer för Société de l histoire de France, 1891—94.

Digitized by v-ooQle

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

21

den Ross’ uppbyggande, som är intagen i Archcrologia XX,
i — 423 (af år 1399); i det XV århundradet Jean Waurin; utan
att något af dessas verk kan få någon plats i den anglonor-
inandiska litteratur- och språkhistorien. 1

Å andra sidan utgå engelskfödde författare därur, för så
vidt de alldeles naturaliserats som fransmän, t. ex. den i Irland
födde Jofroi de Waterford, som slog sig ned i Paris och på
ren kontinentalfranska bearbetade ett par krönikor (XIII år-
hundradet).

KAP. VIII.

Den anglonormandiska litteraturen 1 det XIV århundradet.

Den religiösa och moraliserande litteraturen håller sig
ännu vid lif, och inom den förekomma nu till och med ett par
af de yppersta alstren i hela den anglonormandiska litteratur-
historien.

Märklig är sålunda den bibelöfversättning, som Berger 2
kallat La Biblc a?iglo-nor mande , och som han förlägger till det
XIV århundradets England, ehuru Paul Meyer 3 snarare skulle
vilja förlägga detta verk till det XIII århundradet. Om Meyer
äfven vill göra originalet, d. v. s. den franska bearbetningens
öfversättning från grundspråket, till franskt, så nekar han helt
visst icke, att det undergått en betydlig anglonormandisk om-
daning, som ingalunda inskränker sig till ortografien.

E11 religiös och moraliserande författare, både versens och
prosans förnämste representant i det XIV århundradets början,
är franciskanermunken Nicole Bozon. Hans verksamhet faller

1 Sammalunda torde förhållandet vara ined en anonym, som försett
den sydnormandiska romanen Ponthus och Sidoine med en inledning (XV år-
hundradet; se Romanin XV, 275.)

2 La Biblc franfaise au moycn dgc, S. 230 ff.

3 Romania XVII, S. 137.

Digitized by v^-ooQle

22

JOHAN VISING

kanske äfven i det XIII århundradet, men säkerligen utöfver
året 1320. 1 Bozons poetiska alstring, hvarför i synnerhet Paul
Mever har redogjort, 2 utgöres af versifierade predikningar, bö-
ner, en dikt öfver Marias bebådelse, flere lefvernesbeskrifningar
af kvinnliga helgon, allegoriska dikter, moraliseringar öfver
kvinnan och öfver bristen på släktkärlek, och slutligen af en
ordspråkssamling.3 Flertalet äro outgifna. Bozons prosa ut-
göres af ett stort antal moraliserande berättelser och fabler. 1

Om Bozons tid och diktart påminna några andra religiösa
och moraliserande stycken, såsom en Plaintc de Nostre Damc ,4
böner och hymner , 5 en lärodikt för kvinnor abc a femmes (må-
hända äldre). 6 Något senare, dock till förra hälften af det
XIV århundradet, sätter Paul Meyer en dikt 0111 Pauli ned-
stigande till helvetetl (en annan än den ofvan kap. V, s. 17 om-
nämnda.) Möjligen är underverket med en *Trentel », som Paul
Meyer anför, Romania XV, 281, att räkna hit.

Från århundradets slut stammar John Gowers Mirour de
rommtf en moralfilosofisk traktat på ej mindre än 29.945 be-
varade verser. Detta verk sättes af dess editor till år 1381
(Introduction s. XLII). Som ett slags bihang härtill kan an-
ses en helt kort Traitié »pour essampler les amantz marietz.» 8

Den lättare förströelselitteraturen idkas knappast längre.
Man kan näppeligen citera mera än den underhållande röfvare-

1 Se Les Contes moraliscs de Nicole Bozon , ed. L. T. Smith, och Paul
Meyer (Société des anciens textes, MDCCCLXXXIX) s. II. Gaston Paris för
Bozon till XIII århundradet, Manuel , s. 223; De la Rue och Th. Wright hade
fört honom till det XII. Jf. äfven ofvan kap. V, s. 23.

2 Dels i Romania XIII, dels i inledningen till ofvan anförda Contes
moraliscs. Till Bozons dikter torde ock böra räknas de sannolikt med orätt
i föregående period upptagna dikterna De la Femme et de la Pve och Du Rov
qui avoit une Am/e (kap. V, s. 19, 20).

3 Se Stengel i Zeitschr. f. fr. S. u. L . XIV, 128; P. Meyer i Romania ,
XXIX, 2.

4 Ed. Th. Wright i La Chroniquc de Pierre de Langtoft II, 438 ff.; jf.
Romania , XIII, 52 1.

5 Romania y XIII, 534; XV, 270 f; jf. äfven Romania XXIII, 299.

6 Ed. Th. Wright i Specimens of Ivric Poetry , s. I f.

7 Ed. P. Meyer i Romania XXIV, 365.

8 Ed. G. C. Macaulay, The Complete Ilorhs of 'John Goiver I, Oxford 1899.

Digitized by

Google

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

25

romanen på prosa Foulques Fitz Warin 1 från det XIV århun-
dradets början, dikten om Damen med hundarne 2 (svårbestäm-
bar till ålder; handskriften från XIV århundradets början) samt
Gowers Baladesf> säkerligen den förnämsta anglonormandiska
lyrik, som finnes, om ock åtskilliga af dem äro ett slags mo-
raliserande kärleksfilosofi. Deras datum har satts af editorn
till 1399; de äro den anglonormandiska poesiens mycket vär-
diga epilog.

Liflig är däremot den historiska litteraturen.

Till den må räknas den politiska visan, fortsatt från förra
århundradet i Chanson dnn proscrit Traillcbaston 4 af år 1305,
i en klagosång öfver Edvard I:s död , 5 öfver de dåliga tiderna
(Edvard II) och öfver kungens brytande af bekräftelsen af
Magna Charta ( 1 3 1 1 ) 6

Men hufvudsakligen är det krönikelitteraturen, som flo-
rerar. Sir Thomas Duffus Hardy har i sin Descriptive Cata -
loguc uppräknat en mängd vanligen anonyma krönikor från
de tre Edvardarnes tid; se särskildt hans mos 476, 477, 510,
53 1 , 535- 537, 538, 551, 552, 559, 575, 593, 642, 650, 654, 665,
666, 669, 672. En och annan af dem är särskildt anmärknings-
värd. N:o 476, 477 äro den mycket kända berättelsen om Lc
siege de Karlaverokf som synes vara från början af det XIV
århundradet. N:o 531 (= n:o 433) är Peter af Eangtofts illa
rimmade Chroniquc , 8 som är af så stor vikt för historien un-

1 E(l. Francisque Michel (1840), Th. Wright (1855) och Molaud &
( 1 ‘Héricault (1858) i Nouvellcs franfoises en prose du XI i' sur le; Steveuson 1875
(i Chronicles and Mcmorials)\ jf. Bulletin de la S. d. a. t. 1S93, 47.

2 Ed. Th. Wright i Reliquice antiquce I, 155 f.

3 Utgifna af bl. a. Stengel (Ausg. u. Ab/t. 1886) och Macaulay i The
Complete Works of John G 01 ver.

4 Flere gånger tryckt, såsom af Th. Wright i Pohtical Songs s. 231,
af Ritson i Ancient Songs etc., (1877) s. 19 ff.

5 Ed. Th. Wright i Political Songs 241 ff., jf. Romania XV, 337.

6 De två sista sångerna äro blandade af latin, franska och engelska,
ett ej ovanligt fenomen, som ej liar någon signifikativ betydelse. Jf. härom
t. ex. Codex Digbv 86, s. 61; Bulletin d. la Soc. d. a. t. 1893, 43; Maniere de
language ; Bebrens i Grund riss der german. Philologte 1 , 955 och Statutes of the
Realm , Introduction IV, 1.

7 Flere gånger tryckt, senast af Th. Wright, London 1864; 40.

8 Ed. Thorpe och Th. Wright i Chronicles and Memorials , 1866 — 68.

Digitized by VjOOQle

24

JOHAN VISING

der tiden närmast före 1307, då den slutar. X:o 575 är *Les
cronycles ke frere Nichole Tryvetis escrit a dame Marie, la file
moun seygnar le roy Edwar le fiz Henry». Författaren, Ni-
cholas Trivet eller Trevet, som äfven skrifvit latinska krönikor
och andra verk och var en ansedd lärjunge af universiteten i
Oxford och Paris, dog antagligen år 1328 1

Åtskilliga af dessa krönikor jämte några andra hafva
gjorts till föremål för studium af Paul Meyer i en artikel med
titel De quelques chroniques anglo-normandes qui ont porté le
nom de Brul. 2 Där finnes en krönika författad linder Edvard
II af en Raiif de Boiine (= Bohun); en annan, ej klart an-
gifven af Hardy, i två redaktioner, soin båda förefinnas i många
handskrifter tydande på stor popularitet, och som skilja sig
genom att den ena upptagit Merlins profetior och förmildrat
kritiken af Edvard II:s regering. De flesta manuskripten af
båda redaktionerna gå till 1333; en omarbetning af dessa för
berättelsen till år 1398 ; 3 en annan omarbetning upptar mot
slutet Langtofts krönika i prosaform. 4

Ytterligare krönikor, som, följande den anglonormandiska
historiografiens fader, Geffrei Gaimar, i spåren, börja med »Bru-
tus, som från det stora Troja kom till England», äro t. ex. en
»Brut», som går till 1313 och finnes i ett manuskript Harley
636, och hvaraf Francisque Michel gjort utdrag , 5 samt den s.
k. Scala-chronica 6 af Sir Thomas Grav, framförd till 1362 eller
1363 (Gray död antagligen 1369).

Dessutom finnas naturligtvis åtskilliga andra krönikor,
mera inskränkta och lokala, t. ex. den långa rimmade krönika,

1 Se om honom Dictionary of English Biogruphy. Den franska kröni-
kan är ej i sin helhet utgifven, men väl en latinsk version däraf. Enligt
Hardy skulle den vanligen kallas Les gestes des apostoiles , empercnrs e rots.

2 I Bulletin de la Soc. des a. t. 1S7S, s. 104 ff.

3 Meyer. a. a. s, 132.

4 Ibid. s. 140.

5 I Eustache le Moine , s. XXXVI ff.

c Ed. delvis Steveuson för Maitand Club MDCCCXXXVI. Om andra
editioner och om Gray själf se Dictionary of National Biography . — Före-
gifna krönikor från det XI V århundradet af Peter af Ickham, John af Bever,
Thomas de la Moor (el. More) hafva ej upptagits. Om dem kan man se
nyssnämnda biografiska verk och Allibones Critical Dictionary.

Digitized by v^-ooQle

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

25

som editorn, Sparke, kallat Historia vetus Ccenobii Pr tr ibur g en-
sis ;* vidare Chroniques de London , 2 anteckningar af en Lon-
donborgare från 1260 till 1344, m. fl.

Huru ofullständig denna förteckning på krönikor än må
vara, visar den dock, att anglonormandiskan i det XIV år-
hundradet ännu starkt behärskade ett litteraturområde, som
plägar räknas med till vitterheten. Dessa krönikor represen-
tera alla en deciderad anglonormandisk språkform, stundom
dock otuktad, men icke någon kontinental fransk dialekt. Också
måste författarne i allmänhet antagas vara genuina engelsmän,
oftast utan tvifvel klerker.

Till den historiska litteraturen hör också den betydande
biografiska dikten Le Princc Noir af »le héros d’armes» Chan-
dos .3 Dess affattnmgstid torde vara 1380-talet.

Den rent didaktiskt-vetenskapliga litteraturen är i det
XIV århundradet företrädd genom ett fåtal verk.

Från århundradets böljan märkes den redan förut citerade
juridiska afhandlingen Myrror 0/ Justice af André Horne, om
hvars tid och språk se kap. VII, s. 15

Ett par läroböcker i falkonerin g finnas, den ena på vers,
tydligen från århundradets början , 4 den andra på dialogerad
prosa i familjär stil från Edvard II:s tid 5 af »mestre Guyllame
Twici (el. Twety).

Måhända höra till detta århundrade kulinariska recept,
som Paul Meyer framdragit i ljuset. 6

Viktig är den språkliga lärobokslitteraturen, som från år-
hundradets slut en tid bortåt blir ganska ymnig — ett tids-

1 I Historia anglicana scriptores varii (London MDCCXXI 1 V) II, 241 ff.
Möjligen hör den till det XIII århundradet.

2 Ed. G. J. Aungier för Catnden Societv, MDCCCXLIV.

3 Ed. senast Francisque Michel, London och Paris MDCCCLXXXI 1 I.
Om tidigare editioner och diktens datmn se Kötteritz, Sprack liche und text -
kritische Studien zur anglonor mannischen Reimchronik vom schwarzen Prinzcn ,
Greifswald 1901. Jf. ofvan s. 17.

« Ed. Th. Wright och Halliwell i Reliquia antiquer I, 293 ff.; jf. Ro-
mania XV, 278.

5 Ed. Sir Thotnas Phillips 1840; se Romania XIII, 505.

6 Bulletin de la Soc. d . a. t. 1893, 48 ff., — En del af dem har här (kap.
V, s. 21) förts tiU det XIII århundradet.

Digitized by v^-ooQle

26

JOHAN VISING

tecken till franskans med konst uppehållna ställning. *La
vianicrc de language qui t’enseignera bien adroit parler et escrire
doulz francois selon l’usage et la coustume de France »är en 1396
författad parlör i anglonormandisk språkform. 1 Författaren är
troligen 2 samme Coyfurellv, som 1399 författade * Un petit livre
pour enseigner les enfantz de leur entreparler comun francois ». 3

Besläktade med dessa parlörer äro brefstållarne . Tre äro
angifna och delvis utgifna från det XIV århundradet. Den
äldsta är från åren 1327 — 40; en annan från tiden efter 1340,
en tredje från 1396 — 99.4 Den förstnämnda synes återgå på
en viss Thomas Sampson, som uppenbarligen meddelat under-
visning i brefskrifning.

Sin rikligaste användning fick dock anglonormandiskau
i offentliga och privaträttsliga urkunder.

Det har redan framhållits, huru det kungliga kansliets
skrifvelser ofta voro franska (ofta äfven latin), ehuru denna franska
ej alltid är typiskt anglonormandisk (se kap. VII, s. 17, 18). Så-
dana skrifvelser jämte andra officiella bref finnas utom i Charn-
pollion-Figeacs ofta citerade Lettres de rois, etc. i Historical
Papers and Letters from the Northern Registers 5 (märk Nordeng-
land), i Roy al and Historical Letters dur in g the Reign of Henry
IV ; 6 i Liter ce CantuariensesJ sporadiskt äfven i andra bref-
samlingar, 8 och slutligen i Rym ers Feedera , Conventiones , Lit -
ter ce et cujuscumque generis Acta publicaD

Anglonormandiska lagar och förordningar finnas dess-

1 Ed. Paul Meyer 1S73: jf. Stengel i Zcitschrift fiir neufram S. u. L .
I 1; Sturzinger, Orthographia gallica > XIII.

2 Se Stengel, a. st., s. 8.

i Ed. Stengel] a. st. s. 11 ff. Coyfurelly är också författare till en la-
tinsk Tractatns orthographic galhcane af stor betydelse (ed. Stengel, a. st.
s. 16 ff.)

4 Stiirziuger, Orthographia gallica , XVI; Uerkvitz, Tractate sur Urtter -
weisutig in der anglonormannischen Briefschreibekunst (Greifswald 1898), s. 3.

5 Ed. Raine i Chronicles and Memorials , 1873.

6 Ed. Hengiston, ibid, 1860.

7 Ed. Brigstocke Sheppard, ibid. 1887 — 89.

8 T. ex. de af Halliwell, Ellis, Wood utgifna; jf. Elze, Grundriss der
engli schen Philologie (Halle, 1887), s. 140.

9 London 1816 ff.

Digitized by v^-ooQLe

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

27

utom i Munimenta Gildhallce ; l Liber albus, Liber cuslumarum;
i The Black Book 0/ the Admiralty 2 (alltifrån Edvard III:s tid)
och slutligen i Statutes of the Rcalm 3 (alltifrån Edvard I:s 3:e
år, 1275).

Från parlamentsförhandlingarna finnas anglonormandiska
petitioner och lagförslag i mängd alltifrån Edvard I:s tid i
Memoranda de ParliamcntoA Dessa petitioner och »bilis» ut-
göra, jämte relation om parlamentets öppnande, afslutande o. d.,
hvad man för äldre tider, då ej diskussionsprotokoll fördes,
skulle kalla parlamentsprotokollen, Rotuli Parliamentorum eller
Rolls of Parliament , såsom de tituleras i editionerna .5 De äro
nästan uteslutande affattade på anglonormandiska under det
XIV århundradet, sedan på latin och slutligen äfven på engelska.

Anglonormandiska protokoll, diskussioner och domar från
rättegångsförhandlingarna i Konungens Domstol, under det
XIV århundradet alltid på franska eller (sällan) latin (jf. kap.
VI, s. 17), finnas i Year Books of the Reign of King Edward I
(inbegripande äfven Edvard II:s regering) och Year Books of
the Reign of King Edward JU , 6 och i Proceedings and Ordi -
nances of the Privy Council of England 7 (från Richard II:s
iorde år till Henrik V:s io:de år och sporadiskt sedan, äfven
under Henrik VI). Dessa förhandlingar förefinnas till och med
i sådan mängd i bevarade manuskript, att Pike säger: »Proto-
kollen från denna tid (Edvard III) utgöra en så ofantlig massa,
att tanken på offentliggörandet af alla ej ens kan falla en
entusiast in. 8

De privaträttsliga dokumenten äro hufvudsakligen testa-
ment De skrefvos i det XIV århundradet vanligen på anglo-
iiormandiska och latin. Det förra språket begagnades före-

1 Ed. Riley i ChronicUs and Memorials 1859, 1860, 1862.

2 Ed. Twiss, ibid. 1871 ff.

3 1 Reccrd Works , London 1800 ff.

« Ed. Maitland i ChronicUs and Memorials , 1893.

5 För dessa editioner före 1800 redogöra Statutes of the Realm I, un-
der Appendix E.

6 Ed. Horwood och Pike i ChronicUs and Memorials , 1883 ff.

7 Ed. Sir Harry Nicolas, London 1854.

* Year Books of Edward III, Year XIV, s. XIV.

Digitized by v^-ooQle

28

JOHAN VISING

trädesvis af de förnäme och finnes representeradt alltifrån 1347
i Testamcnta eboracensia 1 (således från Norden gland) och i IVtlLs
and Inventories. 1 Det första ännu tämligen enastående, engel-
ska testamentet synes vara från 1383 2

I Historic and Municipal Documents of Ir elandi finnas
åtskilliga anglonormandiska texter från Irland (slutet af XIII
och början af XIV århundradet), hvilka utmärka sig för ett
synnerligen illa handteradt språk. En samling irländska statut
från och med Edvard II:s 3:e år finnes i The Statutes of Ire-
l and, af Bolton.4 För Skotlands vidkommande må man se
The Acts of the Parliaments of Scotland.S

Slutligen är att erinra om att afskrifvandet af franska
verk pågår flitigt i England under det XIV århundradet.
Aldrig tyckas Bibelns böcker hafva blifvit ifrigare kopierade,
enligt livad Berger uppger. Krönikorna mångfaldigades likaså,
och det är anmärkningsvärdt, att t ex. Langtofts 6 krönika
funnit så många afskrifvare i sin hembyggd, norra England.
Där, specielt i Yorkshire,- hade franskan, såsom förut antydts,
en stamort under sin sista existens i England.

KAP. IX.

Anglonormandiskans sista dagar.

Rivaliteten mellan franskan och engelskan såsom den
vittra litteraturens språk i England hade upphört under det
XIV århundradet med den förras fullständiga nederlag. Den
senares seger betecknades tillika genom dess rikliga och konst-

1 I Surtees Societv s Publications , N:os 2. 4, 26.

2 Behrens a. a. s 955.

3 Kd. Gilbert i Chromcles and Memorials,' 1870.

4 Dublin 1621.

5 PM. Thomson och Innes. 1814 ff. — Urkunder på skotska finnas från
1385; se Ackermann, Ide Sprache der dl testen schottischen Urkunden (Göttin-
gen, 1897).

6 Om Langtoft ocli manuskripten af hans verk se Dictionary of National
ftiography.

Digitized by v^-ooQle

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

2 9

närliga utbildning i en stor litteraturperiod med män sådana
som Chaucer, Langland, Gower, Wyclif och med ett ifrigt och
för språkställningen betecknande öfverförande af anglonorman-
diska eller franska litteraturverk till engelska. Anglonorman-
diskan förekommer knappast efter detta århuudrade som skön-
litterärt språk. Möjligen kan man finna en eller annan krö-
nika förutom nya afskrifter af äldre verk. Anmärkningsvärdt
är vid sidan häraf, att den fastlandsfranska vitterheten stude-
rades med en viss begärlighet, så att man sände kommissioner
till Frankrike för att uppköpa franska böcker. 1

Språkfrågans läge är nu så gifvet, att det icke mera fin-
nes, såsom i de föregående århundradena, några direkta histo-
riska uppgifter om detsamma. Man har endast att rådfråga
skriftmaterialet själf. Af detta framgår, att anglonormandiskan
lefver kvar under det XV århundradet i stats- och privaträtts-
liga dokument, i bref och brefställare och grammatiker samt
under flere århundraden i den juridiskt-vetenskapliga litteraturen.

Angående anglonormandiskan i statsrätten kan det vara
skäl att här i ett sammanhang anföra en réstuné af livad i
Sta tu tes of thc Realm y Introduction s. XL f., härom säges.

Henrik III:s statut (lagar) äro nästan alla på latin; några
hans legislativa förordningar äro protokollförda på franska.
Edvard I:s statut äro oftare på latin än franska, hvilket för-
hållande under Edvard II ändras till franskans förmån och
under Edvard III än mera, så att hans statut mycket sällan
äro på latin. Denna nästan uteslutande användning af franskan
på detta område fortfar under Richard II (undantag för hans
6:te och j:de år), Henrik IV och Henrik V. Under Hen-
rik VI utfärdades statut på franska och latin, under det att
de petitioner, lagförslag och svar, som lågo till grund för sta-
tuten, ofta voro affattade på engelska. 2 Edvard IV utfärdar
endast franska statut; men numera äro petitionerna endast
engelska. Richard III:s statut äro franska i manuskripten,
men liafva publicerats i öfversättniug. Från Henrik VII:s första

1 Histoire litteraire de la France XXX, 364. — Af mindre betydelse är
att engelske doktorander sändas till Paris; se ofvan kap. 1 , s. 14.

2 1 petitioner hade engelskan sparsamt förekommit sedan 1386; se
Behrens, Grundriss der german. Philologic I, 954.

Digitized by v^-ooQle

30

JOHAN VISING

och tredje regeringsår föreligga statut på franska; från och
med hans fjärde år uteslutande på engelska.

Ett specimen af det sista franska statutet har ofvan, s.
18, gifvits; det visar sig vara ren anglonormandiska och icke
fastlandsfranska.

För Irland finnas franska statut ännu från Henrik VII:s
åttonde, sextonde och tjugu tredje regeringsår (således till 1508). 1

Dessa statut äro till finnandes i de publikationer, som i
föregående kapitel, s. 26 ff., nämnts. För det XV århundradet
tillkommer den irländska samlingen af Tottell The Staiutes of
Ireland (med statut från Henrik VI:s dagar) 2 och den skotska sam-
lingen af Henrison The Scottish Acts 3 (med statut från Jakob I).

Ungefär såsom med lagarne förhåller det sig med Par-
lamentets protokoll; se föregående kapitel s. 27.

Ur det ursprungliga och länge vidhållna parlamentariska
bruket af franskan härleda sig ännu i skrift bestående parla-
mentariska formler på franska, 4 såsom Le roi le venit , formeln
för bekräftelsen af ett parlamentsbeslut; Le roi s' avisera, for-
meln för sanktionsvägran å ett sådant beslut, m. m.

Testamenten äro talrika; se de kap. VIII nämnda sam-
lingarna.

Breflittera turen innehålles hufvudsakligen i de samlingar,
som nämnts i föregående kapitel. Emellertid omväxla i dem allt-
jämt anglonormandiska och renare franska bref. Man jämföre t ex.
i Champollion-Figeacs Lcttres de rois, etc. å ena sidan Henrik
VI :s bref af 20 juni 1408 (II, 445), af januari och november
1423 (II, 398 ff.) med å andra sidan samme konungs bref af
19 maj 1423 (II t 448 ff), 20 december 1429 (II, 41 o f.), 12 ok-
tober 1439 (II, 456 ff.), 23 juli 1454 (II, 482 ff.) m. fl., i hvilka
senare endast något piere , tielment el. dyl. förråder ett svagt
sammanhang med anglonormandiskan. I detta århundrades
böljan var franskan ännu i hög grad det epistolära språket,
hvilket framgår dels t. ex. af den omständigheten, att hertigen
af Bedford och biskop Fordham 1418 underhålla en brefväx-

1 De sista äro blott delvis på franska.

2 London 1572.

3 1566.

« Se Scheibner, l 'ber die Herrschaft etc., s. 26; jf. med Statutes of the
Realm , I. LXV 1 .

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

31

ling på en franska d. v. s. en anglonormandiska, som de, så
litet som tänkbart är, kunna handtera, 1 dels af brefställarne,
som fortfarande utgifvas och äro af samma anglonormandiska
karaktär som de äldre. Det finns en från tiden 1400 — 08, en
/ annan från tiden kort efter 1413. 2 Men längre fram i århun-
dradet blifva de franska brefven åtminstone i det engelska
kansliet sparsamma i jämförelse med de latinska och äro näs-
tan icke alls anglonormandiska. 3 När sedermera drottning
Anna och hennes väninnor återupplifva den franska brefskrif-
ningskonsten, förvanska de franskan på ett annat sätt än anglo-
normandiskan gjort.

I sammanhang med brefställarne må nämnas andra läro-
böcker i franska, författade i England under det XV århun-
dradet- Af dem är John Bartons Donait franeois 4 från århun-
dradets första decennium ännu full af anglonormandismer, må
det nu bero på lians afskrifvare eller honom själf. Följande
prof kan ha sitt intresse:

A le honneur de Dieu et de sa tresdoulce miere et toutz les saintez
de paradis, je Johan Barton, escolier de Paris, nee et nourie toutez voiez
d Engleterre en la conte de Cestre, j’ey baille aus avautdiz Anglois un Donait
franeois pur les briefment entroduyr en la droit language du Paris et de
pais la dentour, la quelle language en Engliterre 011 appelle doulce France.
Et eest Donait je le fis la fair a mes despenses et tresgrande peine par
pluseurs bons clercs du language avantdite. Pur ce mes cliiers enfantz et
tresdoulcez puselles que avez fam d’appendre cest Donait, scachez qu’il est
divise en belcoup de chapiters si come il apperern cy avale.

Efter denna Donait följa andra, på franska eller latin
skrifna, läroböcker i franska språket, livilka hafva mindre in-
tresse. 5

Slutligen är den juridiska litteraturen att nämna. Huru
juristerna fingo sin uppfostran i franska, och hvarför de bibe-

1 I Memorials of St Edmund' s Abbey (i Chronicles and MemorialSi 1896),
III, 203.

2 Derkvitz, Tractate sur Unterivetsung in der anylo- normannischen Erief-
schreibekunst s. 4, 5.

3 Jf. t. ex. Henrik VIII:s bref af 14 januari 1515 i Champollion-Figeacs
samling II, 550 f.

*» Ed. Stengel i Zeitschr. f. neufranz. S . u. L. I, 25 ff.

5 Angifna af Störzinger, Orthographia galltca, s. XXII ; jf. Stengpls Chro-
nologisches Verzeichniss , s. 19.

Digitized by v^-ooQle

32

JOHAN VISING

hålla detta språk, utvecklar det XV århundradets store jurist
John Fortescue, 1 i sitt verk De laudibus legum Anglice (om-
kring 1470). Han säger därom i sitt 48:de kapitel hufvudsak-
ligen följande: Då fransmännen kommit till England, till-

stadde de processer endast på franska, för att ej blifva be- '
dragna. Jakt och andra nöjen fingo också franskan såsom sitt
språk. Därför hafva också engelsmännen upptagit detta språk
såväl för sporten som för processen, ehuru bruket däraf genom
ett »visst statut» blifvit inskränkt. 2 Men detta bruk har ej
kunnat afskaffas dels för vissa tekniska termers skull, hvilka
äro exaktare i franskan än i engelskan, dels emedan original-
urkunder trognare tolkas på franska .3 Och sålunda se vi en
lång rad jurister skrifva sina afhandlingar och anteckna pre-
cedensfall, s. k. Reports eller Cases, ända in i det XVIII år-
hundradet på den för dem egendomliga delvis anglonorman-
diserade franska, eller law French, som i kap. VIII här ofvan
karakteriserats.

Här är icke platsen för en bibliografi öfver denna litte-
ratur; men för att gifva ett begrepp om dess rikhaltighet och
kronologiska utbredning, skola de viktigaste titlarne anföras.
De angifva också ofta genom sin blotta lydelse arten af det
språk, som böckerna innehållit.

Littleton, Thomas (+ 1481) Tc?iurcs, omkring 1475, se dan
ofta omtryckt.

Fitzherbert, Anthony (r 1538) La Graunde Abridgement
1514), La Novelle Natura Brcvium , 1534; L Office c t Auctoritie
de Justices de Peacc , 1538; L' Office de Viconts , Bailiffs , Escheators .
etc., 1538.

Perkins, John (f 1545), Perutilis traetatus (texten på
franska).

Stanford, William (+ 1558), Les Plees del Coron, 1560,
postumt såsom flere af dessa verk.

Broke (el. Brooke), Robert (f 1558), La Graunde Abridge-
ment 1568 ff.; däraf såsom utdrag: Ascuns Novell Cases de les

1 Se 0111 honom Diet tonar v of National Jliography. Han skref dock
själf på latin.

2 Tydligen Kdvard III:s statut af 1362; se ofvan s. 7.

3 Jf. härmed hvad ofvan sagts om den juridiska stilen, kap. VI, s. 4.

Digitized by

Google

FRANSKA SPRÄKET I ENGLAND

33

ans el Temps le Roy Henry VIII, Edward VI et la Reygne
Marie escrie ex la Graunde , 1578 ff.

Plowden, Edmund (+ 1585), Les comentaries , ou les reportes
de Edmunde Plowden, un apprentice de la comen ley , de dyvers
cases esteantes matters en ley , et de les argumentes sur yccaux ,
en les temps des raygnes les royc Edwarde le size, le roigne
Mary , le roy et roigne Phillipp ct Mary , et le roigne Elizabeth ,
1571, ofta omtryckt. Les Quceres del Monsieur Plowden (utan
datum).

Theloall, Simon, Le Digest des Briefes originales et des
Choses concernant cux, 1579.

Dyer, James (f 1582), Reports 1585 (nio upplagor till
1688); Co en soun Novels Cases , 1585; Abridgement 1609.

Anderson, Edmund (+ 1605), Reports, samlade 1574 — 1603,
utgifna 1653—64.

Coke, Edward (t 1634), Reports i tretton delar, af hvilka
de elfva första på franska med vittnesmålen etc. på latin,
1600 — 15; Le Reading del mon Seignior Coke , 1662.

Dalison el. Dallson, Guliehme, Cases , Reports etc. 1609;
omtryckt: Reports des divers Cases adjugez en la C our t de
Comrnon Bank en les Regnes Mary et Elizabeth , 1689.

Davies, John (+ 1626), Reports, 1628 (på engelska 1762).

Popham, John (-1- 1607), Reports and Cases , 1656 (endast
första delen af Popham på franska).

Rolle, Henry (+ 1656), Un Abridgement des Plusieurs
Cases et Resolutions del Common Ley , Alphabeticalment Digest
de south s ev er al Til les 1668; Les Reports de divers Cases en le
C our t del Banke le Roy , en le Temps del Reign de Roy Jacques,
1675 ff. Un Continuation , 1678.

Bendlowes el. Benloe, (f 1584), Les Reports de Gulielme
Benloe Serjeant del Ley , des divers pleadings et cases cn la
Court del Comonbank , en le several Roignes de le tres hault
excellent Princcs, le Roy Henry VII \ etc., 1869.

Jones, Thomas (r 1692), Reports, 1695 (på både franska
och engelska 1729).

Levinz, Creswell (+ 1701), Reports, 1702 (bifogad engelsk
öfversättuing af Salkeld; ny upplaga ännu 1722).

Digitized by

Google

34

JOHAN VISING

Lutwyche, Edward (+ 1709), Reports of Cases , 1704 (både
franska och latin). 1

Emellertid böljade äfven engelskan göra sig gällande i
denna art af litteratur, och särskildt är det flere jurister, som
vid midten af 1600-talet betjäna sig däraf, såsom March (1648),
Owen (1650), Coke i flere sina skrifter och den store lagkarlen
Matthew Hale i alla sina skrifter. Vid den tiden synes också
Cromwell hafva afskaffat franskan i rättegångsak ter, livilken
nyhet» emellertid upphäfdes af Kari II. 2

Ännu 1731 är denna användning af franskan föremål för
lagförslag och diskussion i Parlamentet. Det heter därom hos
Cobbett, Parliamentary History of England.* »Lagförslaget om
engelska språket går igenom Underhuset. Samma dag fram-
ställde Sir George Saville för Huset ett förslag, att alla rättegångs-
förhandlingar vid domstolarne skola föras på engelska; hvilket
lästes första gången och hvars andra läsning och tryckning
beslöts. Medan detta förslags öde var oafgjordt af Huset,
uppstod stark opposition däremot, och det hufvudsakligen på
följande grunder: att, om lagens språk och nedskrifning skulle
ändras i öfverensstämmelse med nyare tiders språk och skrif-
sätt, ingen skulle besvära sig med att studera det gamla lag-
språket, h varpå flertalet af våra värdefulla gamla »Records»
är skrifvetv* så att nyttan af dem om få år skulle gå alldeles
förlorad; att rättsskipningen nu inrättats efter en högeligen
koncis 5 och regelbunden form, som fullständigt skulle ändras,
om språket och rättegångssättet ändrades; att detta nödvändigt
skulle medföra en sådan förvirring, att det måste kosta många
års svåra och mödosamma arbete att fastställa nya former för
processen, hvarigenom rättsskipningen skulle förlamas, lämna
spelrum för farligt svek, försvåra och fördyra erhållandet af

* Angående dessa män och deras verk tnå man jämföra Dictionary of
National Biography och Allibone, Critical Dictionary.

2 Detta enligt en uppgift af Giry i Manuel de diplomatiqnc (1894), s.
473. hvilken uppgift jag dock ej kunnat kontrollera.

3 London, 1811, VIII, s. 858.

4 Detta visar, att det är fråga om franska, ej latin, såsom Belirens
förmodar, a. a., s. 954.

? Jf. Fortescue citerad ofvan s. 32.

Digitized by

Google

FRANSKA SPRÅKET I ENGLAND

35

rättvisa och indrifvandet af smärre fordringar och ofverdrifvet
öka advokaternas antal».

Häremot vände förslagets upphofsmän de argument, som
man lätt kan tänka sig; och lagen antogs.

Detta var dock först 1731, och ännu 1767 beklagar den
engelske laghistorikern Blackstone detta beslut. 1

Det är icke underligt, om efter denna det engelska rätts-
väsendets språkhistoria det engelska lagspråket är späckad t
med franska eller anglonormandiska termer och hela fraser,
såsom pur autre vie, cestui que trust , m. m. d. 2

»Law French» utgör den sista, och visserligen svaga, efter-
klangen af den en gång mäktiga anglonormandiska litteratu-
ren och dess språk. De tillfälliga användningar af franska,
hvilka i nyare historien förekommit i England, äro för sig stå-
ende kuriositeter, som icke hafva intresse för den här skildrade
historiska utvecklingen. De hafva fått sig ägnade några er-
inringar af Ch. Bonnier i Zeitschrift fur französische Sprache
und Litteratur XXI, s. 22 ff.

1 Se hans Commentareis III, 322.

2 Se hårom Marshall i Walfords Antiquarian Magazine 1887, april. Jf.
Murravs Dictionary : cestui .

Digitized by v^-ooQLe

Digitized by

BOKSAMLINGAR

PÅ

ISLAND

1179—1490

ENLIGT DIPLOM

AF

EMIL OLMER

OÖTEBORO

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI A B

190a.

Digitized by CjOOQie

Digitized by

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning V— VIII

I. Allmänna uppgifter om isländska boksamlingar i

II. Specialförteckning öfver innehållet i de isländska boksamlingarna 3

III. De olika skrifternas utbredning 55

IV. .Gruppering af bokförrådet efter innehållet 57

1. Gudstjänstböcker 57

2. Legender 58

3. Teologiska och filosofiska skrifter 59

4. Bibliska böcker :

A) Gamla Testamentet 60

B) Nya Testamentet 60

5. Skolböcker 60

6. Juridisk litteratur 61

7. Historia, annaler och andra kronologiska anteckningar samt

världsliga sagor 61

8. Böcker, som ej kunna hänföras till förut nämnda grupper 62

V. En allmän återblick öfver gruppindelningen 63

VI. Antalet böcker i de olika kyrkorna och klostren 65

VII. Utvecklingen af kyrkans bokförråd 69

VIII. > Mödruvallaklaustrs Maldage» 71

IX. Uppgifter om bokförrådets värde 76

X. Uppgifter om böckernas utstyrsel och yttre beskaffenhet i öfrigt 79

XI. Språket i den isländska kyrkans bokförråd 82

Digitized by v^-ooQle

Digitized by

Inledning.

IT Tti föreliggande afhandling skall jag söka lämna en redo-
^ görelse för boksamlingar på Island under medeltiden. Det
är nästan uteslutande de isländska kyrkornas och klostrens bok-
förråd, som i denna undersökning kommer i fråga, alldenstund
det endast är kyrkor och kloster, som efterlämnat några för-
teckningar öfver befintliga boksamlingar. Afhandlingen bör
därför egentligen betraktas som en redogörelse för isländska
kyrkans bokförråd under medeltiden. Undersökningen har
möjliggjorts genom det på senare tiden utgifna Diplomatarium
islandicum, som utgör den egentliga källan för denna afhand-
ling. Det är ur kyrko- och klostermåldagarna i detta diplo-
matarium, som man får kunskap om, öfver hvilken litteratur
den isländska kyrkan förfogade under medeltiden . 1 Men tyvärr
kan man ej våga påstå, att någon fullständig kännedom om
denna litteratur vinnes ur måldagarna på grund af dessas ofta
stora ofullständighet. Många måldagar förbigå nämligen all-
deles allt omnämnande af kyrkornas bokförråd, ehuru man väl
måste antaga, att högst få kyrkor — åtminstone något längre
fram under medeltiden — fullkomligt saknat böcker. Någon
eller några af de vanligaste gudstjänstböckerna torde väl ha
funnits i de allra flesta kyrkor. En grupp måldagar uppger visser-
ligen antalet eller värdet af de böcker, som funnos i kyrkorna,

1 Böijan till en dylik framställning är gjord af Gustaf Cederschiöld
i Stndier öfver isländska kyrk om åldagar från fristatstiden. Aarboger for
nord. Oldk. og Historie 1887.

Digitized by v^-ooQle

VI

EMIL OLMER

men meddelar ej, hvilka de voro, hvadan de äro af föga be-
tydelse för vår undersökning. En annan grupp måldagar upp-
räknar däremot ganska samvetsgrant alla de böcker, som an-
sågos äga något större värde. Särskildt klostermåldagarna
visa sig i detta afseende fullständiga. Men i dylika måldagar
händer det ofta, att en passus tillfogas mot slutet, hvari det
heter, att det dessutom finnes en mängd dåliga, gamla och
mindre nyttiga böcker, hvilka kort och godt affärdas med denna
knapphändiga upplysning, som för vår undersökning är värde-
lös. Omöjligt är det naturligtvis att säga, huru många olika
slag af böcker vi genom denna måldagarnas ofullständighet
lämnas i okunnighet om, men man kan tryggt våga påstå,
att nedanstående förteckning öfver isländska boksamlingar un-
der medeltiden skulle ha visat en betydligt större rikedom på
olika slag af böcker, om vi öfverallt fått fullständigt detaljerade
uppgifter.

Angående själfva hufvudafdelningen af detta arbete eller
den alfabetiska förteckningen öfver bokförrådet har jag följt
den metoden att för de allra flesta arbeten meddela, på huru
många olika ställen de förekomma. För ett fåtal skrifter har
emellertid ej detta skett bland annat därför, att titlarna på
böckerna varit mycket sväfvande, stundom längre, stundom
kortare, så att man ej med säkerhet kan veta, om det verk-
ligen är samma arbete, som åsyftas på de olika ställena. Det
är egentligen angående en del af gudstjänstböckerna, som en
dylik oklarhet råder. Jag får därför rörande dem i förväg för-
klara, att skrifter möjligen på något ställe upptagits under
samma rubrik, emedan deras titlar äro synnerligen lika hvar-
andra, ehuru de borde förts till olika rubriker; eller tvärtom,
att någon gång samma arbete upptagits under skilda rubriker,
nämligen om med olika titlar på ett eller annat ställe beteck-
nats blott olika delar af samma bok t ex. sådana gudstjänst-
böcker som »vårbok, sommarbok, vinterbok» o. s. v. Jag har
ej af den mig tillgängliga delen af medeltidens litteratur kun-
nat vinna någon full klarhet i denna fråga. Dock har jag i
stället genom en rik samling af olikartade exempel under dy-
lika rubriker sökt häfva denna brist, så att afhandlingen äfven
på dessa ställen må fylla sin uppgift, särskildt om den kom-

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

VII

mer att studeras af specialister på den medeltida gudstjänstlit-
teraturens område. För ofrigt har i allmänhet lämnats en stor
mängd exempel från de olika måldagarna för att belysa den
annars så korta och torra uppgiften om det eller det arbetet.
Efter denna exempelsamling meddelas, hvilka af de uppgifna
arbetena, som ännu förefinnas i handskrift, eller som redan
äro utgifna i tryck. Till belysning af den gruppering af bok-
förrådet, som följer efter den utförligare alfabetiska förteck-
ningen, har i en mängd anmärkningar åtskilliga meddelanden
lämnats, som jämte böckernas titlar, lämnade exempel m. m.
må tjäna till att bestyrka den företagna grupperingen. Jämte
dessa två hufvudafdelningar eller den alfabetiska förteckningen
öfver och grupperingen af bokförrådet, har jag i åtskilliga
kortare delar af afhandlingen meddelat upplysningar, som för
ämnet synts mig vara af intresse, t. ex. uppgifter om bokför-
rådets värde, om böckernas utstyrsel och beskaffenhet i ofrigt,
om det språk, på hvilket böckerna äro författade, o. s. v.

Som redan meddelats, utgöres den egentliga källan för
denna afhandling af:

Diplomatarium islandicum gefid ut af hinu fslenzka bok-
mentafélagi I— VI.

Andra källor, som för här och där meddelade upplysningar
användts, äro:

Th . Möbius , Catalogus librorum islandicorum et norvegi-
corum aetatis mediae editorum versoruin illustratorum = (cite-
ras Catalogus librorum).

Th. Möbius , Verzeichniss der auf dem Gebiete der altnor-
dischen Sprache und literatur von 1855 bis 1879 erschienenen
Schrieften (cit. Verzeichniss . .)

Arkiv för nordisk filologi.

Katalog over den arnamagnseanske håndskriftsamling.
Kflbenhavn (cit. A. M.).

Katalog over de oldnorsk-islaudske liåndskrifter i det
store kongelige bibliotek og i universitetsbiblioteket samt den
arnamagnseanske samlings tilvsekst 1894 — 99, Kobenhavn.

Katalog öfver kongl bibliotekets fornisländska och forn-
norska handskrifter; i kongl. bibliotekets handlingar 22-års-
berättelse för år 1899, Stockholm.

Digitized by v^-ooQle

VIII

EMIL OLMER

Wilhelm Gödel , Katalog öfver Upsala Universitets Biblio-
teks fornisländska och fornnorska handskrifter.

Du Cange, Glossarium mediae et infimae latinitatis (cit. D. C.)

William Smith and Henry Wace , A Dictionary of Chri-
stian Biography.

Meyers konversationslexikon (cit Meyers kl.)

Brockhaus } konversationslexikon.

Nordisk familjebok, (cit. N. F.)

G. E. Klemming , Latinska sånger, fordom använda i
svenska kyrkor, kloster och skolor.

Finnur Jonsson , Den oldnorske och oldislandske litera-
turs historie.

H. Schuck , Svensk literatnrhistoria.

Ebert , Literatur des Mittelalters.

Grässe , Handbuch der Literatnrgeschichte.

Gustaf Cederschiöld \ Studier öfver isländska kyrkomålda-
gar från fristats tiden. Aarboger för nord. Oldk. og Historie 1887.

C. R. Unger , Heilagra Manna sogur I — II.

Biskupa Sögur, gefnar ut af liinu islenzka bökmenta-
félagi I-IL

C, R . Unger, Postola sogur.

Henrik Schuck , Om den äldsta bokhandeln i Sverige, Fest-
skrift med anledning af Svenska Bokförläggareföreningens fem-
tioårs -jubileum 1893.

Acta sanctorum.

M. fl.

Slutligen ber jag att få uttala mitt varma, hjärtliga tack
till min vördade lärare, professorn vid Göteborgs Högskola, J \
G . C. Cederschiöld för alla de råd och anvisningar, som han
under mitt arbete gifvit mig.

Digitized by v^.ooQle

Allmänna uppgifter om isländska boksamlingar.

|T\\en rubrik, under hvilken de allmänna uppgifterna mest
förekomma, är »bok» eller »böcker». Så heter det kort
och godt om Eyri i Ålptaffircti 1355, Di. III, 105, att kyrkan
därstädes äger 4 böcker, om Vatnshorn 1397, Di. IV, 164, att
den har 2 böcker, om Reykjaholt 1397, Di. IV, 120, att den
äger » XXX boca oc ij bakur virdar fyrer X c » o. s. v. Af dessa
uppgifter får man ej veta mycket om beskaffenheten af den
isländska kyrkans litteratur. Dock afses nog i allmänhet med
dessa uppgifter, då ingenting annat nämnes om bokförrådet,
böcker, som användas vid gudstjänsten. Detta framgår t. ex.
af en dylik uppgift för kyrkan i Laugarnes 1397, Di. IV, 112
> I te m xiij ber kur er a eru xij mänada tijder allar*. Men na-
turligtvis kan man ej vara säker på, att dessa böcker alltid äro
gudstjänstböcker, åtminstone ej alla, där de finnas i något
större antal. Sådana uppgifter, som att en kyrka äger » hund-
rad j bokum » Höfdabrekka 1340, Di. II, 741 eller »xj . hundrud
j bokum*, Stadastadr 1354, Di. III, 81 öka lika litet vår kun-
skap 1 Andra liknande uppgifter finnas för Eydalir 1388, Di.
III, 419 »v. beekur i hvitum skinuum oc ein spialldaboc med sto-
rum spennum », för Mårstadir 1360, Di. III, 161 *skifr Bok j
selskinni* % för Muli 1318, Di. II, 435 »per usum Bok a sa-

1 Med hundrad menas värdet af 100 alnar vadmal (d. v. s. 120).

Göteb. Högsk. Årsskrift V///: 2. I

Digitized by v^-ooQLe

2

EMIL OLMER

marid *, 1 för Vidimyry 1318, Di. II, 466 »ein bok per usum»,
for Sjöarborg 1360, Di, III, 173 »per usum Baakr . ij »; för
Skarct 1327, Di. II, 635 »viij bcekur secundum ordinem fyrir vij
hunndrud»\ för Ärskögr 1431, Di. IV, 466 »jtem quinque libri
antique et putride • o. s. v.

Ett annat slags rubrik, under hvilken allmänna, föga upply-
sande meddelanden lämnas är * skrå t, »bökaskrd » eller » skrceSa ».
Denna rubrik förekommer ofta, särskildt under 1300 och 1400-
talen. Så meddelas det, att kyrkan i f>auglabakki 1318, Di.

II, 444 jämte en del namngifna böcker äger »IX. skrär vondar », i
Bakki 1394, Di. III, 518 » fleire fanytar skrär» , i Hof 1461, Di.
V, 250 » margar skrar adrar». Det heter 1463 för Hitardalr,
Di. V, 407 » viij . skrced(u)r med latinu » för Holt 1463, Di. V, 400
»xiiij. adrar skrccd(ujr wondar », för Gilsbakki 1463, Di. V, 404
»xx. skrced(u)r edur faneytar bcekr», för Ljösavatn 1461, Di. V,
323 » siau skr&dur til eitikis *, för Höskuldsstadir 1461, Di. V,
345 »margar adrar bokarskrar », för Vestrhöpshölar 1394, Di.

III, 547 » Bokaskrär vondar . xvj. ad taulu* y för Husavik 1394,
Di. III, 583 » bokas kr ar . viij» ; för Ås 1394, Di. III, 586 »og
cnn skrå totra nockura» o. s. v. Som skrd emellertid ej blott
betyder bok, hvari någonting skrifves, utan äfven endast skinn-
stycke, kan det möjligen någon gång hända, att med skrd me-
nas pergament, som är afsedt att skrifva på. Men i allmänhet
framgår det tydligt, att det måste vara böcker, som åsyftas,
och ej oskrifna pergamentstycken. Det heter nämligen ofta,
sedan en mängd böcker uppräknats, så och så många adrar
skrår och uttrycket adrar bör då väl bevisa, att med skrar
också menas böcker.

Ett tredje slags rubrik, under hvilken allmänna uppgifter
någon gång förekomma är kvaterne och kver . 2 Så heter det för
Vidimyri 1318, Di. II, 466 »alltaris Bok. j. oc enn kuaterne»\
för Tjörn i Svarfadardal 1394, Di. III, 514 >v. kuer». Rubrikerna
kvaterne och kver äro emellertid mycket sällsynta.

1 Bok till gudstjänstbrak.

3 Med kvaterne och kver menas egentligen nog endast ett lägg om
8 blad.

Digitized by v^-ooQLe

II

Specialförteckning öfver innehållet i de
isländska boksamlingarna.

1. Actus apostolorum förekommer på 5 ställen; i Muli och
Vellir 1318, Di. II, s. 435, 455, i Steinar 1332, Di. II, 680; i
Gardar och Videyjarklaustr 1397, Di. IV, 108 och m. »Gior -
nitiga bok», som endast förekommer i Skinnastadir 1318, Di. II,
427 torde vara samma arbete. 1

2. Adventubök eller jölaföstubök finnes på ett 10-tal stäl-
len, tidigast 1390 i Ljösavåtn, Di. III, 446 »jolaa jaaustu bok
at aullu »; 1461, Di. V, 321 heter det för samma ställe » eih
aduentubok fram til paska at saung »/ den finns vidare i Aiut-
brekka 1394, Di. III, 521 »jolafaustubok», i Miklagardr 1461,
Di. V, 351 »jölaföstubök syngiande ath ollu ». Då det heter
»syugiande», är boken troligen försedd med noter.

3. Agnes saga förekommer på 2 ställen, tidigast i Mid-
baeli 1332, Di. II, 679 » agnesar sogv », vidare i Mödrnvalla-
klaustr 1461, Di. V, 289 » agnes saga*. På senare stället är
den upptagen bland norroenar boekr .3 Den finnes kvar i flera

1 Acta Apostolorum = Apostlagärningar; med »Actus apostolorum» af-
ses troligen detsamma.

2 Jölafasta, fastetiden före jul, adventen. Fr . a .

3 Under samma rubrik förekommer något längre fram i denna måldage
s. 289 *s{ancta) agnes*. Båda ställena torde åsyfta legenden om den heliga Agnes.

Digitized by v^.ooQle

4

EMIL OLMER

handskrifter i A. M., Kphmn, och i K. B., Sthm. Agnesar
saga meyjar är i tryck utgifven 1877 af C. R. Unger i Hei-
lagra manna sögur.

4. Alanus förekommer endast i Videyjarklaustr 139 7, Di.
V, no. 1

5. Alexander Magnus finnes endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, in. Den är där upptagen bland skolböckerna.

6. Alkuinus finnes på 2 ställen, i Muli 1318, Di. II, 435
och i Vellir 1318, Di. II, 455 och 1394, Di. III, 512. 2

7. Altarisbök förekommer på omkr. 35 ställen; tidigast
1317 i Tunga, Di. II, s. 408 » alltaris Bok*. Vanligen heter det
endast *alltarisbök »; stundom kommer till titeln ytterligare
upplysningar t. ex. för Miklibser 1394, Di. III, s. 566 *alltaris
Bok er tekur aull summa ad messum *; för Skard 1401, Di. III
657 *altarisbok med lagasavngvm* ; för Laugaland 1394, Di. III
522 * alltaris Bok . og eru a kyrkiudags songur og salum essur**
o. s. v.

8. Ambrosius saga finnes endast i Kolbeinstadir 1397,
Di. IV, s. 182. Det heter där: *eina Sögubok og er par a Ni -
chulas saga . Ambrosius saga o c Basilius saga *. Det är troli-
gen samma saga, som finnes i handskr. i A. M. Kphmn och i
K. B., Sthm under titeln * Ambrosius saga biskups ». Ambrosius
saga byskups är 1877 utgifven af C. R. Unger i Heilagra
manna sögur.

9. Andreas saga förekommer (så benämnd) på 4 stäl-
len; tidigast 1318 i Urctir *andres saga a norrccnu * och Sjoar-

1 Här åsyftas troligen något arbete af Alanus ab Insulis f 1203, men
då han författat flera berömda skrifter, är det svårt att afgöra, h vilken som
här afses.

* Här afses tydligen något arbete af Karl d. stores rådgifvare Alkuin
3 Jämför dr tida rim och salutidabök.

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

5

borg * andries saga * Di. II, s. 456 och 468. 1 Dessutom finns
den i Hölastadr 1396, Di. III, 613 *anndress sagha * och i
Mödruvallaklaustr 1461, Di V, 289 * andres saga*. På senare
stället är den upptagen under rubriken norrcenar boekr. Kyr-
kan i Urdir är helgad åt * hinni heilogu maria oc Andrea po-
stulat. Dessutom finns i Höfdi 1394, Di. III, 569 Andreas
historia, som torde vara samma arbete på latin. Det heter
här: * Historiur. iiij. Michaelis. Martini. Catharina og Andrea
sine ordu(l)* Andreas saga postola finns i många handskr. i
A. M., Kphmn. Den är 1874 utgifven af C. R. Unger i Postula
sogur.

10. Annålar finnas endast på 2 ställen. Det heter för
Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m: t It em Mariusaga og postula -
sögur oc Sermones oc ij Annales forner ä X bokumm oc Logbok
par j*, och för Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 290 *annal godur
oc gamal*. På bägge ställena heter det, att annalerna äro å
norrcenu. Jfr n:o 48 och 107.

11. Antifonarius finnes endast på 4 ställen. 2 Tidigast
förekommer den i Tjörn 1431, Di. IV, 465 och Årskögr Di. IV,
466. På senare stället heter det *antifonarium per anni circu -
lum*. För Husavfk 1461, Di. V, 274 heter det *antifonarius
fra aduentu oc til paska*. I måldagen för Mödruvallaklaustr
namnes den 11 gånger, om antefonabök , som på ett par stäl-
len förekommer där, är det samma som antifonarius. Det
heter där, Di. V, s. 287, bland annat: *antephonarius de tem -
pore et de sanctis per annum samiligur .... antefonabok fra
paskum til aduentu de sanctis et de tempore samilig .... ante-
fonarivm de sanctis fra jons Messo baptiste til aduentu * o. s. v.
Jfr kap. VIII.

1 I Sjöarborg förekommer 1394, Di. III, 530 ^ andres Us som nog fir
det samma som Andreas saga, h vilken ju namnes för denna kyrka 1318.
Denna kyrka är helgad åt *hinum heilaga Andrea postula ».

* Antiphona = vexelsång i 2 körer (Latinska sånger utgifna af G. E.
KUmming 8 . 179).

Digitized by

Google

6

EMIL OLMER

12. Antonius saga finnes endast i Möctruvallaklaustr
1461, Di. V, 289. Den uppräknas jämte en del andra sagor,
och det heter till slut »allar a einne bok *. Sagan är upptagen
under rubriken norroenar boekr. Den finnes i handskr. A.
M. Kphmn, och i K. B., Sthm, samt är utgifven af C. R. Unger
1877 1 Heilagra manna sögur.

13. Apocalypsis förekommer på 2 ställen; tidigast i Hau-
kadalsmåldageu 1269, D. II, 62 »Kirckia j hauka dal a sex
Bocur hins fiorda tigar og vm fram textum og apokalipsins ba-
dar silfur Bunar *, vidare i Garctar 139 7, Di. IV, 108 » Apoca •
lypsis ». Den finnes i handskr. A. M. Kphmn.

14. Årtfda rim förekommer på 2 ställen; i Garctr 1318
Di. II, 427 »artijda Rtjm* och i Äs 1318, Di. II, 429 »artijda
Rijm* 1 . Jafnlengda rim förekommer på 1 ställe, i ferneyjar
raåldagen 1269, Di. II, 64 »bcekr vij med jamlengda rimi». I
Victimyri förekommer 1318, Di. II, 466 » Capitularia. ij. ad ordo . oc
rijm medur\ » i Hruni 1331, Di. II, 665 » rijm . ij. oc årtijda skra ».
Rim på dessa 2 ställen är möjligen liktydigt med föregående
exempel. Jfr följande och salutiSabök.

15. Ärtidaskrå förekommer på ett 30-tal ställen, tidigast
1318 i flera kyrkor, t. ex. Åbser, Di. II, 463 »artifdaskrä* . För
Asölfskåli heter det 1179, Di. I, 256 » iij bcecr. salltari ok jam
leindar scra ok mal boc ». Dessa skrifter äro i tryck utgifna vid
flera olika tillfällen. De äro möjligen samma arbete som det
föregående. 2

16. Aspiciensbök finnes på ett 60-tal ställen; tidigast i Mi-
darnarbseli 1179, ^i. I, 255 » Aspiciens bok ofvetr ». Jämte titeln
finnes vanligen en del ytterligare upplysningar om boken, t.
ex. för Vutimyri 1318, Di., II, 466 » Aspiciens Bok. fra jolaj ostu
til paska. bcedi ad song og lesi\ » för Silfrastactir 1318, Di. II,

1 Ärtict »den Dag i Aaret paa hvilken en er dod, Aarsdagen efter ens
Dod». Rim »Rim, rimet Dikt». Fr . a .

* Skrå, »Bog hvori noget optegnes». Fr . a .

BOKSAMLINGAR PÄ ISLAND

7

462 >Aspiciens Bok tekur Hl j aduent oc framm vm huijta
sunnu »; för Muli 1318, Di. II, 435 *Aspiciens bok . epter paskar »;
för Håls 1318 Di. II, 439 *Aspiciens Bok . ij.j spiolldum Enskar
adrar . tj titlar »; för Einarstadir 1318, Di. II, 437 *Aspiciens
Bok ad ottusong vm framm vm joh\ för Kolbeinsstadir 1397,
Di. IV, 182 o. s. v.

17. Augustinus de consensu liljor (d. v. s. quattor) ewan
gelistarurn finnes endast i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288
under rubriken >petta j latinvbokum*. 1

18. Augustinus de doctrina christiana förekommer endast
i Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m. 2

19. Augustinus saga finnes endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 288 under rubriken *pessar norr&nv bakur*. Den
finnes i flera handskrifter i A. M., Kphmn, och K. B., Sthm,
och är utgifven af C . R. Unger 1877 i Heilagra manna sögur.

20. Augustinus super Johannem förekommer endast i
Videyjarklaustr 1397, Di. IV, 110, * Augustinus super Johannem
i einni bok ».3

21. Aurora finnes endast i Videyjarklaustr 1397, Di. IV,
in och är där upptagen under rubriken » petta er . ../ Skola-
bo ku mm > .

1 Under rubriken »Exegetica commentaria in novum Testamen tum >
förekommer detta arbete i A Dictionary of Christian Biography etited by Wil-
liam Smith m. fl.

2 Under rubriken »Exegetica commentaria in vetus Testamentum» fö-
rekommer detta arbete i A Dictionary of Christian Biography. Augustinus
vill här »die Behandlung der heiligen Schrift lehren, sowohl ihr verständniss
zu fin den als das gefundene vorzutragen» Ebert 1 , 246.

3 Under rubriken »Exegetica commentaria in novum Testamentum»
förekomma af Aug. In Johannis Evangelium och In Epistolam Johannis ad
Parthos i A Dictionary of Christian Biography och torde denna bok vara
endera.

Digitized by

Google

8

EMIL OLMER

22. Ave Maria finnes i Arnes 1327, Di. II, 617 *åue
märta*.

23. Barbare saga förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 289 under rubriken »pessar norrcenv bakur*. Den
finnes där upptagen bland en mängd olika sagor och legen-
der under titel * barbare » som torde vara en förkortning af
titeln * Barbare saga*. Sagan finns i handskrifter i A. M.
Kphmn, och i K. B., Sthm, och är utgifven af C. R. Urtger
1877 i Heilagra manna sögur.

24. Barlaams saga finnes endast i Hölastadr 1396, Di.
III, 613 *barlams sagha*. Titeln torde vara en förkortning
af » Barlaams saga och Josa/a/s* , som finnes i flera handskrifter
i A. M., Kphmn, och i K. B., Sthm, och som är utgifven af
R. Keyser och C. R. Unger 1851.

25. Basilius saga 1 förekommer på 2 ställen; tidigast i
Kolbeinsstadir 1397, Di. IV, 182 *eina Sögubok og er par a Ni-
chulas saga. Ambrosius saga oc Basilius saga *; vidare i Möd-
ruvallaklaustr 1461, Di. V, 289 » basilius saga » och här under
rubriken *pessar norrcenv beekur ». Den finnes i handskr. i A.
M. f Kphmn.

26. Basilla saga förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 290 » Basilla saga % och är där upptagen under
rubriken *pessar norrcenv beekur ».

27. Benediktus saga finnes endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 28^ under rubriken *pessar norrcenv beekur ». Den
finnes i handskr. i A. M., Kphmn, och i K. B., Sthm, samt är
utgifven af C. R. Unger 1877 i Heilagra manna sögur.

28. Biskups boekr förekomma endast i Hölastadr 1396,
Di. III, 612 *biskups bökr •. Om härmed menas Biskupa sögur
eller något annat, torde blifva svårt att afgöra.

1 Basilius den store eller den helige f. 329, f 379.

Digitized by

Google

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

9

29. Bök um hvftasunnuvika 1 förekommer endast 1394 i
Maelifell, Di. III, 531 »Bok vm hvijt(a)sunnu viku ».

30. Bréfer eller breviarium finnes på många ställen ; tidi-
gast 1394 i Glaesibser Di. III, 520 »messudaga Bref(er)»\ 1397 i
Ålptamyri Di. IV, 147 » Brever frapåskumm til jolafostu » ; i Mödru-
vallaklaustr 1461, Di. V, 286 » brefere de sanctis med Messum syn -
giande j tueim hlutvm fra jons Messo baptiste til aduentu . . . iij.
brefer nockut fram a surnar de sanctis et de tempore med saung.
ij. adventu brefer med saung oc messur, oc pridia vm jol til Ixx» ;
endast i Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m förekommer »Brevi-
arium A ugustini » ; i Melstadr 1461, Di. V, 338 » adventu breji-
arium syngiande med messu til ix. uiknafaust(uj»\ i Hölastadr
1396, Di. III, 612 » brefuer per annum . oc annat vm surnar . . .
brcfuer, ij. nötud . . . ferdabrefuer. ij. no tud » ; i Glaesibser 1394,
Di. III, 520 »messudaga Bref(er)»\ i Presthölar 1394, Di. III,
553 »vetrarbrefuere» . 2 I handskrift, finnas breviarier i A. M.,
Kphmn .3

31. Brighitar saga finnes endast i Mödruvallaklaustr 1461,
Di. V, 289 och är där upptagen under rubriken »pessar nor-
ranv bcekur ». Denna saga är antagligen den samma som
*Brigida saga meyjar », som finnes i handskr. i K. B., Sthm.

32. Brito förekommer på 3 ställen; tidigast i Hölastadr
1396, Di. III, 613 »brito. a tueimr bokum», upptagen un-
der rubriken skolböcker; i prästen Haldörs sålugjafarbref
1403, Di. III, 685 »klaustri aa pueraa tuitugan Rcefil ok
bcekr summa viciorum hugecionem ok brittone* ; slutligen före-

x Hvita veckan var förr namn på den med påskdagen böljande veckan,
så kallad, emedan de som under första kristna tiden döptes påskafton, hela
denna vecka buro hvita kläder.

2 Jämför bök de sanctis, de tempore, messubök och vetrarbök.

3 Breviarium är, som bekant, namnet på de katolska andliges bönbok till
skillnad från plenarium, messbok. Breviariet, som är affattadt på latin, består
hnfvudsakligen af korta stycken ur den heliga skrift (i synnerhet psalmerna),
samt hymner m. m. och är indeladt i fyra hufvudafdelningar efter de fyra
årstiderna.

Digitized by

Google

IO

EMIL O LM ER

kommer den äfven i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 *Brito *
under rubriken *petla j latinvbokum* . Den finnes i hand-
skrift i A. M., Kphmn, » Brito v el expositiones vocabolorum * . 1

33. Burtsöngvabök finnes på ett iotal ställen; tidigast
1394 på flera ställen, t ex. Goddalir, Di. III, 563 * Burtsonguabok
onötud*\ Muli, Di. III, 578 *brvttsavngvabcekr . iij* ; Hvammr
1442, Di. IV, 630 *ein burttisaungubok god * ; Sjöarborg 1394
Di. III, 530 * Burtsongz skrå onguo neyt * o. s. v.

34. Canonum bök förekommer på 7 ställen; tidigast i
Upsir 146 1, Di. V, 251 *canonem*; i Hitardalr 1463, Di. V,
407 *god kananum bok med saluMessu *\ i Hrepphölar 1474, Di.
V, 774 * kananum bok*; i Oddi 1488, Di. VI, 629 *ij kanonum-
b(ekur*\ i Djupardalr 1461, Di. V, 312 *canon kuer *. 2

35. Capitularium eller -us finnes på ett 70-tal ställen;
tidigast 1318 på många ställen, t. ex. Breidibölstadr, Di. II,
479 * Capitularium* ; vidare i Arskögr 1461, Di. V, 262 *capitu -
larivs * o. s. v.3

36. Casus Bernard! förekommer endast i Hölastadr 1396,
Di. III, 612 under rubriken *pessar de ture*.

37. Casus dementin! (&) Johannis dextra pars & sinistra
pars finnes endast i Hölastadr 1396, Di. III, 612 *casus johan-
nis. clementini. dextra pars . oc sinistra pars*. Den förekom-
mer underrubriken *pessar de iure*.

38. Casus qulnque librorum decretalium finnes endast i
Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 under rubriken *petta j
latinvbokum* . Jfr n:o 242.

1 I katalogen A. M. lämnas den upplysningen, att det är en lärobok
i latinska språket med angifvande af ordens särskilda betydelse.

a Canon: 1) pensitatio; 2) missae, oratio, quae in missa ante consecra-
tionem, et in ipsa consecratione divinae hostiae recitatur a Sacerdote; 3) of-
ficium ecclesiasticum ; 4) liber regulae canonicorum. D. C.

3 Capitularium: brevis lectio, quai in divino officio, loco Lectionis le-
gitur. D. C.

Digitized by v^-ooQLe

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

II

39. Cato med glosa 1 finnes endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, in *Cato med Glosa » under rubriken »petta er . ./ Skola-
bokumm ».

40. Ceclliu saga förekommer på 4 ställen; tidigast 1318, Di,
II, 451 i Saurbaer, där kyrkan är helgad åt * Cecilue»: »Ceciliu saga ä
latinu og norrccnu»; i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 »ceciliv
saga » under rubriken »pessar norrcenv bcckur»; i Nes 1394, Di. III,
558 »Ceciliu saga», kyrkan helgad åt »hinne heilogu Ceciliu * ;
i Hruni 1331, Di. II, 665, där kyrkan ej är helgad åt Cecilia.
Slutligen förekommer för förut nämnda kyrka i Saurbaer 1461
Di. V, 310 följande uppgift: »ceciliv istoria . ij. cecil(i)u saga».
Troligen är det det latinska arbetet, som benämnes historia,
och det isländska, som kallas saga. Ceciliu saga meyjar finnes
i handskr. i A. M , Kphmn, och i K. B., Sthm, samt är utgifven
af C. R. Unger 1877 i Heilagra manna sögur.

41. Clemens saga finnes endast i Hruni 1331, Di. II,
665 » clemens saga»; kyrkan är ej helgad åt Clemens. Den finnes
i handskr. i A. M., Kphmn, och är utgifven af C. R . Unger
1874 i Postula sögur.

42. Collectarius, collectae eller collectur förekomma på ett
50-tal stallen; 2 tidigast 1318 på flera ställen, t. ex. Saurbaer, Di. II,
451 » Collectarius »; 1392 i Reykholt, Di. Ill, 482 * colleclarius »;
1397 i Helgafellsklaustr, Di. IV, 170 »collectarij iij »; 1360 i
Breidibölstactr, Di. III, 168 » messubok ad aullu og (med) col -
ledis apostolis et Euangelijs»; 1480 i Oddi Di. VI, 326, »gud-
spioll oc pistlar cum collectis per anni circulum oc ad auk domi -

1 Cato (Catonis disticha de moribus), är som bekant titel på en latinsk
samling af tånkespråk, som under hela medeltiden såsom lärobok spelade en
framstående roll.

2 Collectarius = liber continens collectas == oratio, quam is qui clero
vel monachis praeest, finito et expleto quolibet canico officio, velut omnium
astantium vota et preces in unum colligens, publice et voce altiore reci-
tat». D. C.

Digitized by v^-ooQLe

12

EM IL OLMER

nicubok fra paskum oc til jola fosiu syngiande samsett med gud-
spiollum pistlum oc colledum*; 1480 i Teigr, Di. VI, 331 epistlar
oc gudspioll cum colledis*\ Mödruvallaklaustr, Di. V, 286 *collec -
tarius missalis per annum ».

43. Commemorationes finnes endast i Öxnhöll 1461, Di.

V, 293 »commvnem sanctorum ath aullu med commemoraciones
sande trinitatis oc sande crucis oc sande marie». 1

44. Communisbök, commune, common o. s. v. förekom-
mer på ett 30-tal ställen, tidigast i Ås 1318, Di. II, 429 *com-
munis Bok ad rnessum ». Än heter det communisbok eller com-
mune ensamt, än utförligare titel såsom of van; t ex. Draflastadir
1461, Di. V, 271 » commune syngiande », Utskålar 1397, Di. IV,
104 * Communisbok ad song oc lesi »; Stadr 1397, Di. IV, 102
% Dominicale oc Commune de sanctis *, Mselifell 1394, Di. III, 531
» Commune sanctorum %, Knorr 1355, Di. III, 110 » Commune
suffragium >, Oddi 1480, Di. VI, 326 » commonsbok* , Oddi, Di

VI, 630 *Comuniom alfart * o. s. v. 2

45. Compendium teologis förekommer endast i prästen
Haldors sålugjafarbref 1403, Di. III, 685, där det heter: *klau-
strina aa pingeyrum compendium teologie dexteram partem ett
sinistram partem *. 3

46. Constitutiones claustrales förekommer endast i Videy-
jarklaustr 1397, Di. IV, m. Jfr n:o 114, 172 och 202.

1 Commemorationes bör möjligen ställas i förbindelse med Comme-
moratio Sanctorum = alla heligas fest.

2 »Commonsbok* skulle kunna antagas vara = kommunsbok, som enl.
F 2 år = bok, som brukades till att däri införa bestämmelser om, huru man
skulle förhålla sig i fråga om det, som angick kommunen. Men andra
exempel kullslå detta antagande t. ex. Miklagardr 1461, Di. V, 351 » Com-
mon syngiande med messvm » eller Valjyöfsstadir 1471, Di. V, *Commons -
lesbok » o. s. v.

3 I Grenjailarstadr förekommer 1394. Di. III. 581 »dextera pars et
sinistra pars a einne bok*, men om denna bok skall hänföras hit eller till den
juridiska Casus Clementini etc. är obekant. Samma oklarhet råder om >Pars
dextre partis », som förekommer i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 under
rubriken >petta j latmvbokum * .

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

13

47. Corrector förekommer endast i Melar 1397, Di. IV,
193 t Latinubcekur ij\ onnur de Canticis Canticorum . onnur Cor-
rector * . 1

48. Chronica finnes endast i Videyjarklaustr 1397, Di.
IV, in. Jfr n:o 10 och 107.

49. Cura pastoralis finnes i Videjarklaustr 1397, Di. IV,
no > Cura pastoralis in duobus voluminibus*\ samma arbete är
nog *Pastorale gregorij* , som 1461, Di. V, 288 förekommer i
Mödruvallaklaustr under rubriken *petta j latinvbokum*\ så är
nog äfven fallet med *lib er pastoralis* i Strönd 1397, Di. IV, 100.

50. Damusta saga förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 290 *damvsta saga* under rubriken norrcenar boekr.
Den finnes i flera handskrifter i A. M., Kphmu, och i K.
B., Sthm.

Davids psalltare se n:o 164 och 197.

51. De canticis canticorum 2 förekommer endast i Melar
1397, Di. IV, 193 * Latinubcekur ij\ onnur de Canticis Canticorum .
onnur corrector *.

52. Declaratio Regulee förekommer endast i Videyjar-
klaustr 1397, Di. IV, m * declaratio Regulce a fornri bok*.

53. Decollatio Johannis förekommer endast i Svalbard
1394, Di. III, 569 *De sanctis Bok /ra Jonsmessu Baptist ce &
de decollatione Johannis *.

54. Decretales finnes endast i Hölastadr 1396, Di. III,
612 *decretales » under rubriken tpessar de iure ». Jfr n:o 226
och 242.

1 Corrector litterarum apostolorum, apud Innocent. III, lib. 15 Epist.
166. D. C.

2 Canticum Canticorum = sångernas sång — Salomos höga visa.

Digitized by v^-ooQLe

14

EMIL OLMER

55. Decretum finnes endast i Hölastadr 1396, Di. III,
612 under rubriken »pessar de iure ».

56. De novo festo förekommer på 2 ställen 1394, i Ljösa-
vatn, Di. III, 559 »quaterne noui festi» och i Svalbard, Di. III,
569 »quaterne de fiouo festo*. Därjämte förekommer »novum
festum » på 2 ställen; i Maelifell 1394, Di. III, 532 »festum Nouum
ä kueri * och 1394 i Draflastadir, Di. III, 572 * Nouum festum*-
Novum festum = nyja hald, enligt Di. III, reg., s. 894. Jfr
mo 175.

57. De sacra scriptura; i Hölastadr 1396, Di. III, 612
finnes följande uppgift: »halfr fimti tughr boka j spiolldum , en
spialldalausar. I\. allar de sacra scriptura * .

58. De sacra scriptura moralia förekommer endast i Videy-
jarklaustr 1397, Di. IV, 110. Jfr n:o 66.

59. De sanctis bök förekommer ofta 1 , tidigast 1318 på flera
ställen t ex. Miili, Di. II, 435 *forn Bok de sanctis a sumarid *,
Grytubabcki Di. II, 445 »Bok de sanctis », Hrafnagil, Di. II,
453 * Bok de sanctis in ter paska et pcnte kosten ad aullu»] T]örn %
Di. II, 457 » Bok de safictis vm alla . X j. manude. vtan ad domini -
cum a surnar*; Tjörn, Di. II, 480, »Sanctorum Bok»] Höfdi, Di.
II, 446 » Sanctorum bok med lesi oc saung eigi eptir skipun »,
Einarstadir, Di. II, 437 * Aspicicns Bok ad ottusong vm framm
vm jol. Onnur tekur til eptir jol de san tis»; Maelifell, Di II,
465 »Les dominicalis ad olla enn de sanctis er eigi fullt *; Hrafna-
gil, Di. II, 453 »Historia bok de sanctis •; vidare i Audkula 1360,
Di. III, 160 »de sanctis Bok a sumarid med dominicum », 1360
i Glaumbaer, Di. III, 174 » lesbok de sanctis », 1375 i Kvenna-
brekka, Di. III, 306 »bok de sanctis fra anndresmessu thil paska».

1 Di. IV, reg: de sanctis bcekr (sbr. lesbok, proprium); Sancti = Ex-
positio brevis antiquit. Liturg. D. C. Augustinus har skrifvit Sermones de
Tempore och Sermones de Sanctis och stundom äro sermones underför-
stådda och det heter endast De Tempore och De Sanctis A Dictionary of
Christian Biography af William Smith m. fl.

2 Jämför n:o 109.

Digitized by v^-ooQLe

BOKSAMLINGAR PA ISLAND

15

1394 i Bakki, Di. III, 518 »de sanciis noua historia 1394 i
Draflastadir, Di. III, 572 »vetrarbok de sanctis »; 2 sist 1490 i
Goddalir, Di, VI, 734 »de sanctis bcekur. ij. at pislum og gud-
spinlum per annum . . lesbok de sanctis per annurn . . saungbok
tekr til ad niu vikna faustu de sanctis de tempore til paska»,
o. s. v. Jfr följande.

60. De tempore bök förekommer likaledes på mångfaldiga
stallen t. ex. 1394, i Maelifell, Di. 111,531 »songbokfra aduentu.
og M paska de tempore. Bok samsett ad aullu de tempore fra
paskum og til hvijtasunnu»\ 1360 i Goddalir, Di. III, 177 » kuer
de tempore og aunnur skrä»\ 1394 i Glaesibaer, Di. III, 520 »de
tempore jolabok samsett »; 1397 i Stafholt, Di. IV, 190 » samsett
Missale de tempore per anni circulum *, i Tjörn 1431, Di. IV,
465 »legenda de tempore de aduentu oc til pasca»; 1490 i God-
dalir, Di. VI. 734 »de tempore bok at pislum og gudspiolum per
annum . . . Lesbok de tempore til hvitasunnu . . saungbok tekr
til ad niu vikna faustu de sanctis de tempore til paska . . De
tempore saungbok tekr til (at) adventu iil niuvikna faustu * o. s. v .3
Jfr föregående.

61. Dialogus förekommer på 6 ställen; tidigast 1318 i
Vellir, Di. II, 455 » dialogus j tueym bokum» och i föroddstadir
s. 436 »dialogus». I Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m och i
Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 289 upplyses om, att den är
å norroenu. I A. M., Kphmn, och i K. B., Sthin, finnas dialo-
ger i handskrifter, men om de äro desamma som dessa, är ej
bekant .4 Jfr n:o 198.

1 Jfr n:o 174.

a Jfr n:o 253.

3 Jäniför aspiciensboekr, collectarius, diurnale, legendur, matutinale.
messuboekr, sumarbeekr, söngboekr. Titlarna på denna bok äro, som det fram-
går af meddelade exempel, synnerligen sväfvande ocb växlande, så att man
stundom ej med säkerhet vet, om det endast är fråga om titeln på en »bok
de tempore» eller om någon annan bok också åsyftas.

4 Dessa dialoger tillhöra möjligen de exempelsamlingar, som under
medeltiden användes för att göra predikan populär. En dylik samling Dya-

Digitized by v^-ooQLe

i6

EMIL O LM ER

62. Diurnale förekommer endast på ett par ställen; i
Stafholt 13971 Di. IV, 190 » Matutinale et Diurnale per circulum
anni* och Vatnsfjördr 139 7, Di IV, 135 * Matutinale oc diurnale *. 1

63. Doctrinale förekommer endast på ett par ställen; tidi-
gast i Hölastadr 1396, DL III, 613: »pessar skolabökr. doctrinalia.
ij*\ vidare i Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m *f Skolabo-
kumm . . Doctrinale* .

64. Dominicale finnes på o. 15 ställen; tidigast 1318, Di.
II, 452 i Grund *dominicale per anni circulum *, 1318 i Maeli-
fell, Di. II, 465 *dominicales ad aullu vm. xij. manudi*\ där-
jämte förekommer endast i denna måldage * Les dominicalis ad
olbu enn de sanetis er eigi fullt t. 2 I Goddalir 1360, Di. III, 177
» Dominicale a sumarid ad proccssum*, för samma kyrka heter
det 1394, Di. III, 563 * Dominicale ä sumarid ad messum »,
Val|)j6fsstadir 1397, Di. IV, 210 tdominicali vetr oc surnar *,
Urdir 1429, Di. IV, 371 * dominicale fra paseum oc til aduentu*
o. s. v. Jfr följande.

65. Dominicubék finnes på oinkr. 15 ställen, tidigast 1318
i Einarstadir, Di. II, 437 *Dominicu Bok a sumarid j selskinni*;
1318 i Eyjardalsa, Di. II, 438 *dominicubok per Anni circulum
1397 i Eyri, Di. IV, 140 » Dominicobok fra Trinitatisdeigi ad
ottusaung »; 1461 i Skutustadir, Di. V, 320» dominicubok tekr til
at paskvm til aduentu de tempore>\ 1461 i Miklagardr, Di. V,
351 *kucr de dominicis syngiande a sumarit o. s. v. Dominicu-
bok är möjligen samma bok som närmast föregående.

66. Du« partes moralium förekommer endast i Kirkju-
bsejarklaustr 13431 Di. II, 781 » .... due partes moralium ».
Jfr n:o 58.

logus Creatoram moralizatus fanns i Sverige. Schiuk, Svensk literaturhi-
storia I, 1S7.

1 Diurnale = de katolska andliges »dagliga» bönbok.
a Dominicale = Liber in quo continentur leetiones et alia qune ad
officium dominicarum vel festorum dominicalium pertinent. D. C. Domini-
cales leetiones = de delar af den heliga skrift, som om söndagarna upp-
lästes i kyrkan.

Digitized by

Google

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

17

67. Enchiridion Augustin! finnes endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 288, där den förekommer under rubriken »j hetta
j latinvbokum* . l

68. Ecclesiastica historia finnes endast i Holastadr

1396, Di. III, 612 » ecclesiastica hijstoria a tueijmr bokum ».

Historia ecclesiastica finnes i handskrift i A. M., Kphmn. 2

69. Epistolarius och pistla bök, som väl torde vara det-
samma, förekomma ganska ofta i måldagarna på 13- och 1400-
talen; tidigast 1318 på 2 ställen, Grenjadarstadir, Di. II, 433
> Epistolarius » och Breidibölstadr Di. II, 479 *Messubok ad
aullu cutn co lie c tis. Epistolis & Evangeliis»\ Raudilaekr 1343, Di.
II, 775 *gudspioll oc pistlar dominicale oc de sanctis per anni
circulum hundrad*\ fverå 1394, Di. III, 556 *alltaris Bok ad Col -
ledum . pistlum og Gudspiollum*\ Gardar 1397, Di. IV, 108 *Les-
bdkur wt xij manadi. par til pistlar og gudspioll per anni cir -
culummed collectario »; Håls 1461, Di. V, 298 *pistlabok oc gud-
spiålla tekr til at jolum oc fram til paska » o. s. v.

70. Epistolae Pauli förekommer endast i Videvjarklaustr

1397, Di. IV, 110 *Epistol<z Pavle *

71. Esters bék finnes endast i Videyjarklaustr 1397, Di.
IV, in » Hester*.

72. Evangelier förekomma endast på ett fåtal ställen men
däremot gudspiallabök, som väl är alldeles detsamma, så myc-
ket oftare på 13- och i4oo-talen;3 så heter det för Reynivellir
1352, Di. III, 70 *songbekur per anni circulum tucer Euannge -

1 Enchiridion: »Hoc nomine S. Augustinus excellentissimum Opuscu-
lum de Fide, Spe et Charitate insignavit, quod manibus facile gestari posset
vel potius continuo deberet, utpote, continens res ad salutem maxime ne-
cessarias». D. C.

2 Möjligen åsyftas här Eusebii kyrkohistoria »De viris illustribus»,
eller någon bearbetning af denna. Jfr Ebert I, 204, 324.

3 Gudspjallabök »Evangelierne, Bog livori de indelioldes*. Fr 2 .

Göteb . Högsk. Årsskrift VII I: 2. 2

Digitized by v^-ooQle

i8

EMIL OLMER

liorum », för Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 286 »tucer bcekr epi-
stolarum et euangeliorum per annvm»\ för Garctar 1397, Di.

IV, 108 heter det »Liber Evangeliorum » och för Kirkjubaejar-
klaustr 1397, Di. IV, 238 » Liber Evangeliorum oc Epistolarum»\
detta är ungefär allt med titeln »evangelier»; gudspiallabök
förekommer däremot ofta, tidigast 1318 i ^öroddstadir, Di. II,
436 »Gudspioll ä selskijns Bok »; Einiholt 1397, Di. IV, 234
» Gudspiallabök per anni circulum *; Baer 1363, Di III, 193 »gud-
spiallabcekur ij. a veturinn . onnur med song»\ Tjörn 1461, Di.

V, 341 » gudzspiallabok med pislum»\ o. s. v. 1 Jämför n:o 241.

73. Evangelium Matei finnes endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 288 »Ewangelia matehi ».

74. Aevum Matei finnes endast i Fagranes Di. II, 468
» ceuum matthei» . 1

75. Eufemia saga förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 289, där det heter: *pessar norrcenv bcekur . . .
Eufemia saga ». 2 3

76. Eugenia saga finnes endast i Mödruvalla klaustr 1461,
Di. V, 290 »Eugenia saga» under rubriken »norrcenv bcekur» .3

77. Expositio super cantica canticorum finnes endast i
Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 under rubriken »petla j
latinvbokum » .

78. Expositiones evangeliorum förekommer endast i Höla-
stadr 1396, Di. III, 612 »exposiciones ewangeliorum » .

1 Aevum Matei torde vara en skildring af Matei lefnad.

2 Hvad det kan vara för en Eufemia, som här äsyftas, är obekant.

3 Den heliga Eugenias lif är framställdt i angelsachsaren Eelfrics frän
au dra språk öfversatta » Passi ones», som utgöra 3:dje delen af hans stora ho-
miliesamling. Se Ebert III, 510. En legend om den hel. Eugenia är tryckt
i Acta sanctormiL

BOKSAMLINGAR PÄ ISLAND

*9

79. Expositiones Gregorii förekommer endast i Mtili 13x8,
Di. II, 435-

80. Fabiani oc Sebastiani (saga?) förekommer endast i
Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 midt ibland en samling sagor
och under rubriken *pessar norreenv bcekur* 1 Jfr n:o 21 1.

81. Ferdabök förekommer endast i Hölastadr 1396, Di.
III, 612 » ferdabök biskups *. Jfr följande.

82. Ferdabrefér förekommer endast i Hölastadr 1396, Di.
III, 612 *ferdabrefuer . ij. notud *. Jfr n:o 30.

83. Ferda texti förekomma endast i Hölastadr 1396, Di.
III, 612 *ferda texti *. Jfr 241.

84. Feriubök förekommer endast i Kirkjubaejarklaustr
1397. Di. IV, 238 * Liber Evavgcliorum oc Epistolarum . hin pridia
feriv bok*.

85. Festum corporis Christi förekommer på 3 ställen
1461: i Laufås Di. V, 267, *festum corporis christi *; i Öxnhöll
Di. V, 292, * festum corpus christi cum missale *; i Baegiså Di.
V, 294 *kuer festum corpus cristi*.

Festum novum se n:o 56.

86. Flakkaflikk finnes endast i Mödruvellir 1461, Di. V,
307 *bok er heiter flackaflick. er par a orda oc mart annat *. 2

87. Flores beatae virginis förekommer endast i Videyjar-
klaustr 1397, Di. IV, 110 * Flores beatce Vit ginis*.

1 Den helige Fabianus, biskop i Rom 236 — 250, led martyrdöden un-
der Decii förföljelse mot de kristna.

3 Flakkaflikk är alltså tydligen ej titeln på någon särskild bok, utan
på ett samlingsverk, som innehåller flera olika arbeten.

Digitized by v^-ooQle

20

EMIL OLMER

88. Formessubök förekommer endast i Holastadr 1396,
Di. III, 612 » formessu bok *. 1

89. Formaelabök förekommer på 7 stallen; tidigast i
Hruni 1331, Di. II, 665 »formcele*', vidare i Hof 1343, Di. II,
775 */' ormaalabok »; i Selårdalr 1354, Di. III, 92 » formqlabok ...
formalabok », 1471 i Val^jöfsstadir, Di. V, 633 */ormcrlaboc *
o. s. v. 2

90. Formularius förekommer endast i Holastadr 1396,
Di. III, 612 * formularius*.

91. Frammistöduboekr förekomma endast i Holastadr

1396, Di. III, 612 *frammistodu bökr. ij*.

92. Föstubök finnes endast i Glaumbaer 1461, Di. V, 331
»ij faustubcrkur oc er med annari de sa?iclis*. Jfr n:o 2.

93. Geirallds saga finnes endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 290 under rubriken *pessar norrcenv bakur *3

94. Gemma animee förekommer endast i Videyjarklaustr

1397, Di. IV, in * Gemma Animce*A

95. Gesta salvatoris förekommer endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 289 *gesta saluatoris » under rubriken nor-
roenar boekr. Gesta salvatoris finns i handskr. i A. M.

Giorninga bok se n:o 1.

1 Formessa: »Messe som holdtes om Morgenen umiddelbart efter ottu-
söngr» Fr. 3 .

2 Formaeli betyder bland annat förbön, anbefallning, veita e-m for-
mseli = fälla förbön för någon. Fr 2

3 Hvad det kan vara för slags saga, som här åsyftas, är ej kändt.

4 Gemma animae är författad af skolastikern Honorius Augustodu-
nensis, som lefde i böljan af I2:te årh. Den är en af källskrifterna till
Lucidarius; (se art. Lucidarius i A’. F.).

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

21

96. Qloria psalterii finnes endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, in » Gloria psallterij*; jfr N:o 164.

Glosä decretalium magistri Godfridi se n:o 98.

97. Glosa psalterii finnes endast i Hölastadr 1396, Di. III,
612 » glosa psalltarij aa soeau (eda scean) bokum . 1

98. Goffredus förekommer i Hölastadr 1396, Di. III,

612 » gofredus » under rubriken ypessar de iure ». Troligen

är det samma bok, som 1461 förekommer i Mödruvallaklaustr,
Di V, 288 » Glosa decretalivm magistri godfridi » under rubriken
ypctta j latinv bokum * .

99. Qraduale, grallare, gradall förekomma på en 100 å

125 stallen; 2 tidigast 1318 på många ställen t. ex. Grimstungur
Di. II, 477 *Graduale*\ vanligen står endast graduale, men
stundom ytterligare upplysningar t. ex. Hjalli 1397* Di. IV, 97
» Graduale per Anni circulum\ » Hvammr 1394, Di. III, 548
*Grallari ä vetur»; Hvammr 1470, Di. V, 594 > gr allar e ä surna-
rid»; Strönd 1397, Di. IV, 100 » Graduale med seqventiu per
Anni circulum »; Hvammr 1397, Di. IV, 64 » Graduale vmm. xij
Tnanudur (manvdi)*; Lögmannshlid 1318, Di. II, 454 » Graduale
per usum »; Helgafellsklaustr 1397, Di. IV, 171 ygradvalia ij
secundum ordincm*\ Miklagardr 1461 Di. V, 313 *lesgradlarc
fra X limam annar fra pasknm til aduentu at ollu*\ Stadarbakki
1461, Di. V, 337 *lesgradlari sumur syngiandi a surnar fra jond-
messo oc til aduentu med pislum . endast i Baer 1463, Di V.,
402 förekommer *musica grallara », och i Hölastadr 1396, Di.

III, 612 *wersagradall ».

100. Greecismus förekommer i Videyjarklaustr 1397, Di.

IV, in *Gr(rcismus » under rubriken » petta er... j Skolabo-
kumm *. Troligen är det samma bok, som 1461 förekommer i
Mödruvallaklaustr Di. V, 288 med titeln * Grecissimus * och
under rubriken ypetta i latinvbokum ». Hit hör antagligen ock

1 Glosa pro Glossa = interpretatio. D. C.

3 Graduale = kyrkans stora sångbok, så kallad, emedan den har sin
plats på gradus (Latinska sånger utg. af Klemming s. 180).

Digitized by v^-ooQLe

12

EMIL OLMER

»Huguicio grecismus » som finnes i Hölastadr 1396, Di. III,
613 under rubriken skolböcker. Likaså hör troligen också hit
»hugecio * i prästen Haldörs sålugjafarbréf 1403, Di. III, 685
»klaustri aa pueraa tuitugan Rcrfil ok bctkr summa viciorum hu-
gecionem ok brittone ».

101. Gregorius saga förekommer endast i Möctruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 289 under rubriken >pessar norrctnv bet-
kur*. Den förekommer i handskr. i A. M., Kphmn, och i K.
B., Sthm, samt är 1878 utgifven af C. R. Unger i Heilagra
manna sögur.

102. Gregorius super Ezechielem finnes endast i Videy-
jarklaustr 1397, Di. IV, 110.

103. Gudmundar saga förekommer på 2 ställen, tidigast,
Goctdalir 1360, Di. III, 177, där kyrkan ej är helgad åt någon
Gudmund; vidare i Hölastadr 1396, Di. III, 613, som ej heller
är helgad åt någon Gudmund. Det heter där: *Gudmundar
sogur. ij * 1 I. A. M., Kphmn finnes i många handskr. * Gud-
mundar saga Arasonar biskups, ens goda* och * Gudmundar saga
hins rika», och torde ofvannämnda saga vara den förra. 1 Gud-
mundar biskups saga är i tryck utgifven i Biskupa Sögur.

Gudspiallabök se n:o 72.

104. Hallvards saga förekommer endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 289 * Hallvardz* upptagen under rubriken
*pessar norreenv bet kur». Med * Hallvardz » torde åsyftas Hall-
vards saga, hvaraf blott en ringa del finnes kvar, som i tryck
utgifvits af C. R. Unger , Heilagra manna sögur 396 — 399.

105. Handbök förekommer på ett 30-tal ställen, tidigast
i Saurbaer o. 1220, Di. I, 402 * hand böcr . ij»\ vidare i Hrepp-
hölar 1474, Di. V, 774 * handbok god» o. s. v.

1 Som både en »prästsaga» och »biskopssaga», h vilka bägge innehålla
mirakler, finnas om Gudmund, är det möjligen dessa båda som funnos i Ho-
lastactr. Jfr F. J*nsoti II, 572 — 575, 769 — 771.

Digitized by v^.ooQle

BOKSAMLINGAR PÄ ISLAND

*3

106. Heilagra manna sögur finnas på 4 ställen; tidigast

1318 i Laufås, Di. II, 448 *sogubok oc ä margar heilagra manna
sogur*\ vidare i Skard 1327, Di. II, 635 > heilagra manna sau-
gur nockrar ä eirnni bok*\ dessutom i Grenjadarstadr 1391, Di.
IV, 20 » saugur heilagra Manna a premur bokutn » och 1394, Di.
III, 581 » savgvr heilagra manna a premur bo kvm », samt i
Muli 1394, Di. III, 577 » heilagra manna savgr aa premr

bokvm . 1

107. Historiuboekr förekomma någon gång utan angif-
vande af deras innehåll, t ex. 1360 för Saudanes, Di. III, 156, där
det slutligen heter 90g suo historiur >, för Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 287 »y. jstoria kuer » samt *vtlenzsk jstoriabok vm
sumarit », o. s. v. Jfr följ. historieböcker N:o 10, 48 och 59.

108. Historia heilags korpus Christi finnes i Hvammr
1442, Di. IV, 631 forn skrada oc hijstoria h(eilags) korpus chri-
sti aa einu kueru\ samma arbete torde följ. i Gardar 1352, Di.
III, 69 vara: » hys t or ia de corpore christi ad sonng og lesi alla
octauam oc krossles bcedi haust oc vor ». Jfr n:o 85.

109. Historiubék de sanctis et de tempore förekommer
på några stallen t. ex. Hrafnagil 1318, Di. II, 453 » Historia bok
de sanctis »; Vidimyri 1461, Di. V, 330 »historiobok de sanctis a
sumarit Hof 1461, Di. V, 250 » istoriabok fra de trinitate oc til
aduentu. de sanctis de tempore med commune . aunnur jstoria-
bok tekur epter de trinitate til aduentu . pridia fra aduentu oc
til pascha de tempore Sidumuli 1472, Di. V, 675 ljstoriubok
fra jolum oc fram yfir paskauiku de sanctis et de tempore t. Jfr
n:o 59 cch 60.

no. Historia af kirkiudegi endast i Holt 1461, Di. V,
254 historia af kirkivdegu.

Homiiiur se n:o 216 — 225.

1 Troligen förekomma i heilagra manna sogur en mängd af de legen-
der, som upptagas på audra ställen i denna förteckning.

Digitized by v^.ooQle

24

EMIL OLMER

111. lirölfs saga Gautrekssonar förekommer endast i
Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 290 under rubriken »pessar
norrcenv bcekur ». Den finnes i många handskr. i A. M., Kphmn,
och i K. B., Stlim, samt utgafs i tryck tidigast 1664 af Ol.
Verelius och senast 1891 af F Delter : Zwei Fornaldarsögur
(Hrölfssaga Gautrekssonar und Åsmundarsaga Kappabana).

112. Hrölfs saga Kraka finnes endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 290 under rubriken »pessar norrcenv bcekur». Den
finnes i många handskr. i A. M., Kphmn, och i K. B., Sthm,
samt är i tryck utgifven 1737 af Björner och senare af Ra/n
i Fornald. sög. Nordrl.

Hugecio och Huguicio grecismus se n:o 100.

113. Hymnabök, hymnarius, hymnaskrå finnes på omkr.
35 ställen; tidigast 1318 på flera ställen t ex. Breidibölstadr,
Di. II, 479 »Hymnarius*\ vidare i Blöndudalshölar 1394, Di.
III, 543 »Hymna Bok god», Grenjadarstadr 1394, Di. III, 580
»jmnarius vandr»\ Sjöarborg 1394, Di. III, 430 » hymnaskrd

fäneyt» o. s. v. I A. M., Kphmn, finnas flera isl. hymnsam-
lingar i handskr.

114. Institutiones ordinis canonicorum reguiarium i pri-
mur bokum finnas endast i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288
under rubriken »petta j latinvbokum ». Jfr n:o 46.

115. Islendinga saga förekommer endast i Mödruvalla-
klaustr 1461 Di. V, 290 »jslendinga saga uond» under rubriken
norroenu boekr. Den finnes kvar i flera handskr. i A. M. i sam-
lingsverket »Sturlunga». Jfr Finnur Jonson , Den oldnorske og
oldislandske litteraturs historie II, s. 724 — 725 och Sturlunga
saga, including the Islendinga saga of Lawrnan Sturla Thords-
son and otlier Works, edited with Proiegomena, Appendices,
Tables, Indices, and Maps by Dr. Gudbr. Vigfusson, 2 voll.
Oxford, Clarendon Press 1878.

Digitized by v^-ooQLe

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

25

Inventio crusis se 138.

Isidorus . . se n:o 260 o. 261.

116. Iterata passio C h rist i finnes endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 289 under rubriken norrcenu boekr.

117. Jakobs saga förekommer på 2 ställen; tidigast i
Holastactr 1396, Di. III, 613 » jacobi sagha », vidare i Öxn-
höll 1461, Di. V, 292 och 293 »jachobs saga » och »jstorialis
sankte jachobi apostoli». Den senare kyrkan är helgad åt
»hinum h(eilaga) jachobe postulat. Jakobs saga postola finns
i flera handskr. i A. M. Kphmn, samt är i tryck utgifven 1874
af C. R. Unger i Postula sögur.

Jamlengda rfm se n:o 14.

Jölaföstubök se n:o 2.

118. Jobs bök finnes på 2 ställen; i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, no »Iob in tribus Voluminibus »; vidare i Holastactr
1396, D. III, 613 »lieber job a tueimr bokutn >. Jobs bok
finnes i handskr. i A. M., Kphmn.

119. Johannes ok Pauli (saga?) förekommer endast i Mö-
druvallaklaustr 1461, Di. V, 289 »johanes oc pauli» underrubriken
» pessar norr&nv bcekur *. Jfr n:o 183 och 188.

120. Jélabék förekommer på 4 ställen; tidigast 1394 i
Illugastadir, Di. III, 590 » jola Bok», vidare i Svalbard 1394, Di.
III, 569 »Jolabok samsett », i Glsesibaer 1394, Di. III, 520 »dc
tempore jolabok samsett t, och i Hvammr 1461, Di. V, 322 »jola-
bok oc tekur fram yfer jol». 1 Jfr följande.

121. Jélamessubök fjolafaustu bök heter det i en annan
måldagabok) förekommer endast i Ljösavatn 1394, Di. III, 559
»jolamesso bok ad ollu » . Jfr föregående och n:o 2.

1 I Maelifell förekommer 1394, Di. III, 531 *Lesbok vond til paska fra
aduentu de tempore vtann eij Jolales.

Digitized by C^ooQle

26

EMIL OLMER

122. Jölatidabök finnes endast i Hof 1318, Di. II, 464
*jola iijda Bok *. Jfr 11:0 2, 120 och 12 1.

123. Jöns saga baptist as förekommer på 6 ställen, tidi-
gast i Audkula 1360, Di. III, 160 * Jons saga Baptistw*\ vidare
i Tjörn 1431, Di. IV, 465 * jons saga baptiste *. På alla sex
ställena är kyrkan helgad åt *Jon Baptistee *. Denna saga
finnes i många handskrifter i A. M. Kphmn, och är utgifven
i tryck 1874 af C. R . Unger i Postula sögur.

124. Jöns saga Hölabiskups förekommer på 3 ställen;
tidigast i Hölastadr 1396, Di. III, 613 *jons sagha hölabiskups* ;
vidare i Munkapverå 1429, Di. IV, 374 *jons sagha holabiscups
j latino. onnor j ?iorr&no*\ i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 289
*jons saga hölabiskups » under rubriken *} bessar norrenv ba > kur*.
Jöns saga Hölabiskups finnes ännu i många handskr i A. M.,
Kphmn, samt i K. B., Sthm, och är i tryck utgifven i Biskupa-
sögur. 1 2

125. Jöns saga postula förekommer på fyra ställen; tidi-
gast i Tunga 1317, Di. II, 408 *jons sogu postola*\ vidare i
Svalbard 1394, Di, III, 569 *jons saga postula*\ på två ställen
är kyrkan helgad åt Jon postula, för öfrigt nämnes ej åt
livem kyrkorna äro helgade. Dessutom förekommer 1394 i
Bakki, Di. III, 518» Jons historia *, som torde vara samma
bok; där finnes äfven *jons saga postula*\ kyrkan i Bakki är
helgad *hinum heilagi johanni postula*. 2 Jöns saga postola
finnes ännu i många handskrifter i A. M., Kphmn, samt är i
tryck utg. 1874 af C. R. Unger i Postula sögur.

126. Judits bök finnes endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, in.

1 Jfr F. Jonson II, 404 — 405.

2 Jons historia torde vara på latin, Jöns saga däremot å norroenu.

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

*7

127. Justinu saga förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 290 yustinv saga* under rubriken »j hessar nor -
rctnv bcekur

128. Karlamagnus saga förekommer på 2 ställen; tidi-
gast i Hölastadr 1396, D. III, 613 *karla maghnus saga *
och i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 290 *kallamagnus saga
med oUum pattum » under rubriken norraeuu boekr. Den fin-
nes ännu i flera handskr. i A. M. Kphmn > och i K. B.,
Sthm samt är utgifven i tryck 1860 af C. R. Unger .

129. Katrinar saga förekommer på 3 ställen; tidigast i

Nordtunga 1397, Di. IV, 126 » Katrinar sQgu », där kyrkan är
helgad åt den h. Catharinae; vidare i Hrafnagil 1461, Di. V,
316 » katrinar saga ^; i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 289

*catrinar saga » under rubriken *pessar norrcenv bcekur ». Slut-
ligen förekommer Catharinae historia, som torde vara lika med
Katrinar saga — men troligen skrifven på latin — i Höfdi
1394, Di. III, 569 *Historiur. iiij. Michaelis Martini. Catharincr
og Andrea? sine ordu(/)*. Katrinar saga förekommer ännu i
flera handskr. i A. M., Kphinn, och i K. B., Sthm, samt är
i tryck utgifven af C. R. Unger 1877 i Heilagra manna sögur.

Kiriall se n:o 139.

130. Koibrtin förekommer endast 1360 i Di. VI, 12 i
följande: *Snorri Andrésson selr Asgrimi dböta og klaustrinu d
Helga/elli jöräina act Horni fyrir fjördung i Berserkseyri og
lausafé aS auk , og er par i talin bök, er Kolbrun heitir ».

131. Kolbåsa förekommer endast i Breidibölstadr 1397,
Di. IV, 83 *bok er Kolbåsa heiter *.

132. Koiumbum förekommer endast i * Kaupbricf firer

1 En legend ora den hel. Justina finnes i Acta sanctorum.

Digitized by v^-ooQle

28

EMIL OLMER

Home j Helgafellssueijt * 1397, Di. III, 313 *og par til bok er
Koolumbum er kollud *. 1

133. Köngabök förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 290 *kongabok tekur til af magnuse olafssyni hinum
goda framan til suerris »; den är upptagen under rubriken *pes-
sar norrcenv b (ekur ». Det synes hafva varit en handskrift af
samma slag som Morkinskinna, ty denna började med Magnus d.
godes saga och har utan tvifvel gått till 1177 (liksom Heims-
kringla och Fagrskinna). Jfr Finnur Jonsson , Den oldnorske
og oldislandske litteraturs historie II, 626.

134. Körbék eller kérsöngva bök förekommer på 3 stäl-
len, tidigast 1318 i Hof, Di. II, 460 »korsongua bok* ; och 1318
i Svalbard, Di. II, 449 Jjortan korbcekur * (är troligen ett se-
nare tillägg); vidare i Helgafellsklaustr 1397, Di. IV, 170 *kor-
bcekur prennar per annvm oc ein med fornvm hcetti *. 2 3 Jfr föl-
jande.

135. Kérpsaltare finnes endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. III, 213 *prennar ottvsongva bcekur med kor psalltorum*.
Jfr föregående.

136. Kristinna laga l)åttr3 förekommer endast i Midar-
narbseli 1179, Di. I, 255 * kristinna laga patt». Den förekom-
mer i många handskr. i A. M., Kphmn. Jfr följande.

137. Kristinn réttr finnes på 4 ställen 1318 näml. i Muli,
Di. II, 435 *forn christinsdoms Riettur *; i Grimsey Di. II, 443
*Kristinn riettur *; i Hrafnagil Di. II, 453 *kristinn Riettur ä
norrcrnu *; i Goddalir Di. II, 464 *kristinnriettr Jom *. Kri-

1 Denna bok skulle möjligen kunna vara munken Jonas biografi öfver
iriske missionären Columban eller någon skrift af Colombanus. Jfr Ebert /,
617 — 622.

2 Körbök, bok, som innehåller de sånger med tillhörande noter, som
skulle sjungas i koret af de underordnade andlige. Fr. 2 ,

3 I>åttr »en af de Dele hvoraf en Lovbog bestaar . . . kristinna laga

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

29

stinn rettr finns i ovanligt många handskr. i A. M. Kphmn.
Jfr föregående.

Kross les se följande

138. Kross saga förekommer på 2 ställen; tidigast i Hruni
1331, Di. II, 665 »kross sogor badar * samt i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 289 » kross saga». På senare stället förekommer den
under rubriken norraenar boekr. Krossles , som förekommer i
Gardar 1352, Di. III, 69 » krossles bcedi haust oc vor» är nog
samma arbete. Likaså bör nog »Inuentio crucis », som före-
kommer i Muli 1318, Di. II, 435 hänföras hit. Crucis Legendae
åro i tryck utgifna af C. R. Unger 1877 i Heilagra manna
sögur och äro tre till antalet: Origo Crucis 298 — 301, Inventio
Crucis, Fragment 301 — 308 och Flagellatio Crucis 308—311.

139 - Kyriall, kiriall, kiriallskver förekommer på omkr.
35 ställen; tidigast i Reykir 1360, Di. III, 175 » Dalkur Bondi
giordi Bok Graduale . samsetta med sequentiur. og par med ky-
riall • ; i Ljösavatn 1491, Di. V, 323 » kiriall med venite », i
Sjöarborg 1394, Di. III, 530 * kyrials quaterne og andres les»;
i Kross 1480, Di. VI, 333 »kiriall ». 1

140. Kyrkjudagssöngvar förekomma på några ställen t ex.
Bakki 1394, Di. III, 518 »kyrckiudaghs songur 1, Laugaland
1394, Di. III, 522 »kyrkiudags songur » t Håls 1394, Di. III, 573
»kyrkiudags saungur». Jfr n:o no. 2

141. Lais saga förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 290 » lais saga»; under rubriken » pessar norrcenv
bakur». Den finnes nu i flera handskr., vanligen förenad med
Magus saga.

142. Lagbék förekommer på 2 ställen; tidigast 1397 i

1 Kiriall eller kyriall, 9Sangen eller Salmen kyrie eleison». Fr. % .
* *Kyrkobök » omtalas för Hölar och klostret å J>ingeyrum 1359 i Di. III,
s. 132 o. 133 och är väl något helt annat än n:o 140.

Digitized by v^-ooQle

3 ©

EMIL OLMER

Videyjarklaustr Di. IV, m *ltem Mariusaga og postulasögur
oc Sermones oc ij An?iales forner ä x bokutnm oc Logbok par
j*; vidare i Öxnhöll 1461, Di. V. 293 * nockut af logbok*.

143. Lanbertus saga förekommer endast i Möctruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 289 » lanbertus saga * under rubriken» pes-
sar norranv bakur ».*

144. Laurentius saga förekommer endast på 2 ställen
tidigast i Gardar 1352, Di. III, 69 *lorencijus saga*, vidare i
Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 289 » laurencius saga*, där den
finns under rubriken » p essar norr crnv bcrkur ». Den finnes ännu
i flera handskr. i A. M, Kphmn, och i K. B., Sthm, samt
är 1877 utgifven af C. R. Unger i Heilagra manna sögur.

145. Legendubök eller legendarlum finnes på ett 30-tal
ställen; tidigast 1318 på flera ställen t. ex. Äbser 1318, Di. II,
463 » Legendo Bok. tekur til in aduentu oc framm vm jol* ; Muli
1318, Di. II, 435 *Legendu bcrkur per anni circulum . . . Le-
genda de sanctis ä. ij. selskinns Bokum »; vidare i Grytubakki
1461, Di. V, 266 *legendarium fra aduentu oc til paska med dr
sanctis bcrdi uetur oc sumar* ; Oddi 1488, Di. VI, 629 *ij le-
gendur per annum onnur de tempore og onnur de sanctis •, o.
s. v. Legender finnas i flera handskrifter i A. M., Kphmn.
Jfr n:o 59 och 109.

146. Leodgarius saga förekommer endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 289 * leodgarius saga » under rubriken *pes -
sar norrenv bcrkur *. 2

1 Hvem som här åsyftas, är ej bekant; möjligen den hel. Lambert , om
livilken en legend finnes i Acta sanctorum.

2 Om den hel. Leodegar, biskop af Autun, t 678» finnas 2 vitae skrifna.
af hvilka det ena är en slags politisk hist M det andra syftar mera till att
förhärliga martyrens ståndaktighet. Denna saga torde vara en öfversätt-
ning af ettdera arbetet. För öfrigt finnes en dikt om den hel. Le odegars
lif på franska i 40 strofer och 240 verser. Ebert /, 613, III, 365 — 368.

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

3i

147. Lesbök, lesskrA, leskver, les och lestrbék förekomma
på 100-tals ställen; tidigast 1318 på många ställen, t. ex. Upsir,
Di. II, 458 »iiij\ lesbcekur . taka xij. manudi *. Än heter det en-
dast lesbök såsom ofvan eller i Flatey 1397, Di. IV, 152; än
förekomma längre titlar, t. ex. Gilsbakki 1463, Di. V, 404 »lesbök
de tempore a uetrin *; Bjarnanes 139 7, Di. IV, 233 » lesbök De
Sanctis pra Jonsmesso baptister, oc til Jola»; Möctruvallaklaustr
1461, Di. V, 287 » lesbök de dominicis fra augustus manad til
aduentu »; l Vallanes 1419, Di. IV, 271 »iiij les skrar vondar»;
Draflastadir 1394, Di. III, 571 »Leskuer a sumarid *\ Djupadalr
1461, Di. V, 312 »les *; 2 Nes 1394, Di. III, 558 *kyrkiu läs »
lestrbok förekommer tidigast 1270, Di. II, 84 » lesturbok»; Hf-
tardalr 1463, Di. V, 407 *prima lestrabok* ; Laugaland 1461,
Di. V, 291 *facr lestrar aa einu kuerc » o. s. v .3 Jfr n:o 59
och 60.

Liber evangeliorum se n:o 72.

148. Liber genesis finnes i Eyri 1397, Di. IV, 140 »Li-
ber Genesis a wetrinn j se Is k in ni»; vidare i Möctruvallaklaustr
1461, Di. V, 290 »liber genesis» underrubriken »p essar norr ernv
beekur». På ett par ställen förekommer denna bok under titel
»uppreistar saga», 4 tidigast i Hruni 1331, Di. II, 665 »mariu saga
oc kross sogor badar oc vppreistar saga»; något längre ned på
samma måldage heter det » Mariuskriptt. ein gylld ok onnur skriptt
steind su sem a er vppreistar sagha»; vidare i Victeyjarklaustr
1397, Di. IV, 111 »Vppreistar saga» under rubriken » petta er

j Norrcenu bokum».

Liber Job se n:o 118.

149. Liber Josuae förekommer endast i Victeyjarklaustr

1 Som af denna exempelsamling framgår, är det ej lätt att efter diplo-
mens uppgifter skilja på olika gudstjänstböcker (jfr inledningen); man ser, att
här för fullstånd i ghet ens skull böcker upptagits, som återfinnas under bok de
sanctis, de tempore o. s. v.

2 Se legender under rubriken les n:o 9, 139 o. s. v.

3 I Äsölfsskåli förekommer 1179, Di. I, 256 en skrift med titel »mal
bcc», men det heter i en anmärkning »mdlbök er liklega sama og lesbök».

4 Vppreistar saga = skapelsehistorien, genesis, första mosebok. Fr?

Digitized by

Google

3 2 EMII, OLMER

1397, Di. IV, in » Liber Josua . Ruth et Hester . Judith og
Paralippomenon a einni bok*.

150. Liber Hugonis de abusibus claustri förekommer en-
dast i Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m *ltem liber Hugonis
de abusibus clavstri* . 1

151. Liber Macchabaeorum förekommer på 2 ställen; tidi-
gast i Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m ** Liber Macchab(Forum>\
vidare i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 290 * liber genesis et
liber macabeorum * under rubriken *pessar norrcenv bcekur ».

Liber pastoralis se n:o 49.

152. Liber regum förekommer endast i Hölastadr 1396,
Di. III, 613 * liber Regum » under rubriken *pessar soghu bökr ».
Denna bok är sannolikt biblisk.

153. Liber sapientiae förekommer endast i Vellir 1318,
Di. II, 455.

Liber sermonum se n:o 216.

154. Lucas saga eller ock Lucas evangelium torde åsyftas
med *luce* } som endast förekommer i Mödruvallaklaustr 1461,
Di. V, 289 under rubriken norrcenu bcekr.

155. Lucidarius förekommer endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, in. Den finnes i flera handskrifter i A. M., Kphmn.
Elucidarius blef 1858 utgifven af Konr . Gislason.

156. Lucie saga förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 289 under rubriken >pessar norrcmv b&kur». Lucie
saga finnes ännu i handskr. i A. M., Kphmn och i K. B., Sthm

1 Detta arbete torde vara af den berömde medeltida mystikern Hugo
von St. Victor t 1141.

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÄ ISLAND

33

samt är i tryck utgifven af C. R. Unger 1877 i Heilagra manna
sögur.

157. Magnus saga förekommer i Husavik 1394, Di. III,
583 *magnvssaga * . Flera olika slag af Magnussagor (om M. den
gode, M. barfot, M. Erlingsson m. fl.) finnas i handskrift i A.
M., Kphmn, och K. B , Sthm, samt äro äfven i tryck utgifna.

158 Magus saga — såsom det förefaller vara — finnes en-
dast i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 289 t mag(n)us* (det inom
parentes tillagda n förskrifver sig väl från utgifvaren) under
titeln norroenu bcekr. Den är 1877 i tryck utgifven af G. Ceder -
schiöld i Fornsögur Suctrlanda.

159. Margrétar saga förekommer på 2 ställen 1397, i
Budardalr, Di. IV, 157 * Margrietarsögu* och i Melar i Mela-
sveit Di. IV, 193 *Margrietar saga* 1 . I Victeyjarklaustr 1397,
Di. IV, in förekommer * Vita sanda* Margrieta * under rubri-
ken skolböcker. Sagan finnes i flera handskrifter i A. M. Kplmin,
och är i tryck utgifven af C. R. Unger 1877 1 Heilagra manna sögur.

160. Mariu jarteignir, Miracula sanctce Marias, Miracula
beatas vlrginis eller Miracula vorrar frö förekomma på 7 ställen ; i
Hruni 1331, Di. II, 665 * Marie jar te gnir a latinu*\\ Höskuldstactir
1394, Di. III, 533 *mariu saga med jarteyknum*] i Muli 1318, Di. II,
435 * de assumptionc sanda Maria oc Miracula ciusdem ä cinni
Bok*, i Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m på 2 ställen under
olika rubriker: 1) *petta er j Norranu bokum . . miracula Sanda
mar ia* och 2) *j Skolabokum . . Miracula sanda Maria *; i
Grenjadarstadr 1394» Di. III, 580 *mirakvla bcate virginis*] i
Val|)jofsstadir 139 7, Di. IV, 211 *?niracula vorrar frv* och i
Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 » miraculum bok vorar frv*]
på sista stället under rubriken *pessar norranv bakur*. Maria

1 Den heliga Margareta lefde enligt legenden under kejsar Diocletiani
tid och led martyrdöden. (Den latinska legenden finnes i Legenda Aurea
P. 400—403. C. R. Unger, Heilagra manna sögur).

Goteb. Högsk. Årsskrift V!//: 2. 3

Digitized by v^-ooQLe

34

EMIL OLMER

järtecken etc. förekomma i handskr. i A. M., Kphmn. Jfr
n:o 163.

161. Marie Magdalene saga ok Marthe förekommer endast i

Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 289 » Marie magdalene oc marte*
under rubriken »pessar norrcenv bakur *. » Marthe saga ok

Marie Magdalene » förekommer i handskr. i A. M. Kphmn, och
är i tryck utgifven af C. R. Unger 1877 i Heilagra manna sögur.

162. Mariu messnabök förekommer endast i Ljösavatn
1461, Di. V, 323 »mariumessna boc> . Jfr n:o 30 och 169.

163. Mariu saga förekommer på ett 20-tal ställen, tidi-
gast 1317 i Tunga, Di. II, 408 »eina mariu sogu»; i Hölastactr
1396, Di. III, 613 * Mariu sagha guds modur»; MunkaJjverå 1429,
Di. IV, 374 Marie sagha . . . oc litil marie saga*; i Victeyjar-
klaustr 1397, Di. IV, 111 »Mariusaga » under rubriken >petta
er j Norrcenu bokum *. Den förekommer i många handskrifter
i A. M. Kphmn, och i K. B., Sthra, samt är i tryck utgifven
1871 och 1877 af C . R. Unger l .

164. Mariu psaltare förekommer på 4 ställen; tidigast i
Hruni 1331, Di. II, 665 *dauidz salltare oc mariu psalltara •;
vidare i Hölastactr 1396, Di. III, 612 » mariu psalltarar *; i
Miklagardr 1461. Di. V, 313 *mariupsalltare *; i Kalmanstunga
1469, Di. V, 557 *salltara godan med mariu s all tara». 2 Jfr
n:o 96 o. 197.

165. Mariu sequentiur förekomma endast i Skarct 1401,
Di. III, 659 »Mariu sequenciur aa kueri ». Jämför n:o 215

1 Den 1877 utgifna sagan kallas Mariu saga egipzku och är tryckt i
Heilagra manna sögur.

2 Utom om Davids psaltare har ordet psaltare sannolikt också användts
om »den heliga jungfru Marias rosenkrans>, rosarium, mlat. psalteriuni l»e
atae Mari te virginis, och det göres skillnad mellan Davids psaltare och vår>
rar fru psaltari. Se Fr. 9 under psaitari.

Digitized by v^-ooQLe

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

35

166. Martinus saga förekommer på 2 ställen; tidigast i
Grenjadarstadr 1318, Di. II, 433 »marleins saga vppa norr&nu»,
vidare i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 *martinus saga*
under rubriken »pessar norrcenv bcekur den förekommer på
ännu ett ställe i denna måldage, som äfven upptar > Vita
sancti martitii » under rubriken » petta j latinvbokum . Martinus
historia , som väl torde vara detsamma som Martinus saga —
men troligen (liksom Vita) på latin — förekommer också på 2
ställen; tidigast 1391 i Grenjadarstadr, Di IV, 20 » Historia Mar -
tinj ä kverc vondt*; några år senare, 1394, heter det i en mål-
dage för samma ställe »martinvs saga aa latinv. avnnvr a nor -
rcniv . . . jstoriale martini fornt*, Di. III, 581. För Höfdi 1394,
Di III, 569 heter det: * His tor iur . iiij. Michaelis. Martini .
Catharina? og Andrecc sin g orduf '/)». Martinus saga biskups
finnes ännu i handskr. i A. M., Kphmn och K. B., Sthm,
samt är i tryck utgifven 1877 R. Ungcr i Heilagra

manna sögur.

167. Martyriologium förekommer på ett 20-tal ställen;
tidigast 1270, Di. II, 84 i Vallanesmåldagen *martirilogivm *; i
Gardar 1352, Di III, 68 > martirilogiu m cum ytn n nar io *; i G re 11 -
jadarstadr 1394, Di. III, 580 *martirilogium fanytt * o. s. v. Mar-
tyriologium förekommer i handskrift i A. M., Kphmn. 1

168. Matutinale 2 förekommer på ett 20-tal ställen, tidigast
i Grytubakki 1318, Di. II, 445 » Matutinale fra jonsmessu Bap-
tista \ oc vt yfir andres messu* ; i Glaesibaer 1394, Di. III, 520
> matutinale Bok ad lesa ä sumarid*\ i Alptanes 1397, Di. IV,
187 » Matutinale ad song og onnur bok er a vor Matutinale de
tempore et de sanctis fra Trinitatisdeigi til A dven tu»; i Lauga-
land 1461, Di. V, 291 »matetinale bok aa sumarid>\ i Holt 1480,
Di VI, 330 *missale oc matutinale framann til de trinitate o. s. v.

1 Martyrologium, de natalitiis sanctorum diebus af Beda + 735 »die
Grundlage aller spätern Uniarbeitungen». Ebert /, 646.

3 Matutinen, morgomn essan i den katolska gudstjänsten.

Digitized by

Google

3*

EMIL OLMER

169. Messubék eller missale 1 förekommer på ett 150 tal
ställen; tidigast i Vallanesmåldagen 1270, Di. II, 84 »messvbok » ;
vidare i Grytubakki 1318, Di. II, 445 » messubok per anni cir -
culum og psalltare og ey ad skipudu: onnur messubok ad domi-
nicum a sumarid. pridia messubok tekur til ad jola fostu oc fram
til paska ad dominicutn» ; i Hvanneyri 1358, Di. III, 125 »mes-
subok ad pistlum oc euangelijoruui v mm surnar tijma de tem -
pore *; i Hitardalr 1463, Di. V, 407 »ein messubok med pisla oc
gudspioll de tempore et de sanctis per anni cir culum. utlendzk .
vond*; i Grund 1461, Di. V, 314 » messubok lesandi fra aduentu
oc til huita sunno *; i Stafholt 1397, Di. IV, 190 » Missale de
sanctis . Item sam se 1 1 Missale de tempore per anni cir culum»;
i Bard 1461, Di V, 253 »missale fra aduentu til pascha med de
tempore oc de sanctis »: i Muli 1461, Di. V, 284 t?nissale a su-
marit»; i Gardar 1352, Di. III, 68 yläga sonngua bok at coti-
dianis oracionibus oc XV/J. missis pro defunetis »; i Gilsbakki
1397, Di. IV, 122 »messubok ad pistlum oc Gudspiollum. Secrc-
tis oc orationibus fra Jolafostv til Trinitatisviku» o. s. v.

Messudagabréf se n:o 30.

170. Mikaels saga förekommer på 4 ställen; tidigast i
Selårdalr 1354, Di. III, 92 »michalz sogu»; vidare i Gnupufell
1394, Di. III, 527 » Michaels saga» och kyrkan här är helgad
åt Mikael; i Reykir 1394, Di. III, 530 »Michaels saga» och
kyrkan är äfven här helgad åt Mikael; vidare i Mikaelskyrkan
i Budardalr 1397, Di. IV, 157 » Michelssögu». Mikaels historia ,
som torde vara samma arbete — men troligen på latin —
finnes endast i Höfdi 1394, Di. III, 569 »Historiur. iiij. Mi -
chaelis. Martini. Catharince og Andra sine ordu(l)». Mikaels
saga finnes i handskr. i A. M., Kphmn, och i K. B., Sthm,
samt är i tryck utgifven 1877 af C. R. Unger i Heilagra
manna sögur.

Minus volumen Prisciani se 11 o 193.

3 Missale, messbok = ritualen för den offentliga gudstjensten (Latinska
sånger utg. af Klemming s. i8o\ Messa förekommer i många handskrifter
i A. M., Kphmn.

Digitized by

Google

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

37

Miracula sanctae Marias, vorrar fru se n:o 160.

171. Nikolaus saga förekommer på 16 ställen; tidigast
1318 på 2 ställen, i Goddalir, Di. II, 464 *Nicholas saga * och
i Holtastadir Di. II, 472 » nichulas saga *. För Undanfell heter
det 1360, Di. III, 162 * Nicholaus saga med latynu*. På de
flesta ställena äro kyrkorna helgade åt den helige Nikolaus.
På ett par ställen förekommer Nikolaus historia, som torde
vara samma arbete på latin; i Holtastadir 1394, Di. III, 547
Nicholas saga . . . Historia Nicholai ä kueri * och i Stadr 1394,
Di. III, 575 *Nicholäs saga ... kuer framann af Grallara annad
kucr historia Nicholai * På båda ställena är kyrkan helgad åt
Nikolaus. Nikolaus saga erkebiskups och Nikolaus saga lei-
kara finnas i handskr. i A M., Kphmn och i K B., Sthm och
den förra är i tryck utgifven af C. R. Unger 1877 1 Heilagra
manna sögur.

172. Nidaröss orda förekommer endast i Utskålar 1397,
Di. IV, 104 *Nidaros orda* 1 . Jfr n:o 46, 114, 181 och 202.

173. Nidrsfigningar saga förekommer endast i Gardr 13^
Di. II, 427 *nidurstigningar sogu *. 2 Den finnes i handskr. i
A. M., Kphmn samt är i tryck utgifven af C. R. Unger 1877
i Heilagra manna sögur. Denna saga är egentligen andra
delen af det s. k. Nikodemus* Evangelium; C. R. Unger , Hei-
lagra manna sögur s. XV.

174. Nova historia förekommer endast i Saudanes 1344,
Di. II, 786 *?ioua historia *. Jfr n:o 59, 107 och 109

Novum festum se n:o 56.

175. Nyja hald förekommer på 4 ställen; 1394 i Aud-
brekka, Di. III, 521 *nyia hallds kucr*, i Laufås, Di. III, 567
*nyia hallds kuer* samt 1401 i Skard, Di. III, 658 *nyiahallz

1 Orda Ordensregel. Fr.

2 Nidrstiguingarsaga = berättelse om Kristi nedfarande till helvetet. Fr 2

Digitized by

Google

38

EMIL OLMER

kuer ». För Saudanes 1394. Di. III, 554 heter det »nya halld*.
Jfr följande och n:o 56.

176. Nyja halds söngr förekommer på 2 ställen 1394,
i Hof, Di. III, 528 *nyia halldz saungur • och i Gunnsteins-
stadir Di. III, 546 » ny ia hallds saungur ä kuere ». Jfr föregå-
ende och n:o 56

177. Ofeiglin förekommer endast i Hrafnagil 1394. Di.
III, 561 » ofeigli?i . ij per Anni circulum ad song*.

178. Ölafs saga Haraldssonar förekommer — uttryckli-
gen benämnd med denna titel — på 2 ställen, tidigast i Sau
danes 1344, Di. II, 786 » ola/s saga haralldzsonar » , vidare i
Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 290 * Ola/s saga haralldzsonar » ,
där den förekommer under rubriken »pessar norranv bakur ».
På förra stället är kyrkan helgad åt » hinum heilaga Olafi * samt
åt jungfru Maria och Benediktus. För öfrigt förekommer Olofs
saga utan angifvande af h vilken Olof, som åsyftas, på 11 stäl-
len; tidigast 1318 på flera ställen t. ex. i Vellir, Di II, 455
» olafz saga •, där kyrkan kallas »hins heilaga olafz ». Vidare
förekommer den i Bard 1461, Di. V, 253 *olafs saga*. På som-
liga ställeu, där denna saga förekommer, kallas kyrkan » den
helige Olofs kyrka», på andra ställeu omtalas, att kyrkan är
helgad åt den helige Olof eller endast åt Olof, på några ställen
uämues härom alls intet För Hölastadr heter det 1396, Di.
III, 613 » olafuanna soghur*. I Lögmannshlid förekommer 1394,
Di. III, 523 »Olaffz historia. Olafz saga forn ». För samma
kyrka hette det 1318, Di. II, 454 »eitt kuer . oc ä olafzles », som
nog är detsamma som legenden om Olof. Kyrkan här kallas
»hins heilaga Olafz*. Man kan tryggt våga antaga, att Olofs
saga på de allra flesta ställena, åtminstone där kyrkorna kallas
den helige Olofs eller äro helgade åt honom, är detsamma som
Olofs saga Haraldssonar. Med »Olafanna sögur» menas utan
tvifvel Olof deu heliges och Olof Tryggvessons. Olof den he-
liges saga förekommer i många handskr. i A. M.. Kphmn, och
i K. B., Sthm, samt är i tryck utgifven flera gånger.

Digitized by

Google

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

39

179. Olafs saga Tryggvasonar förekommer endast i Mö-
druvallaklaustr 1461, Di. V, 290 » Olafs saga tnjguasonar agat*
under rubriken »pessar norranv bakur». Den finnes i många
handskr. i A. M., Kphinn, och i K. B., Sthm, samt i Upsala
Univ. bibi. och är i tryck utgifven flera gånger.

180. Orationes 1 förekomma på några ställen, t ex. 1397
i Gilsbakki Di. IV, 122 »Sequentiubok samtliga oc messubok ad
pistlum oc gudspiollum. Secretis oc orationibus /ra Jolafostv til
Trinitatisiriku» ; 1461 i Holt, Di. V, 254 »de tempore bok tekr
til a t paskvm til aduentv med gudspiol(l) pisla oc oracior»; 1461
i Presthölar, Di. V, 278 »pislar oc gudspiolfl) oc or(a)ciorvm »;
1461 i Melstadr, Di. V, 338 » pislabok . gudzspiol(l) oc oracio fra
aduentu oc til pascha»; 1461 i Tjörn, Di. V, 341 » gudzspialla -
bok med pislum de tempore per anni circulum oc par til oracio-
bok med cecretum».

181. Ordubök , 2 orda, ordukver eller ordoskrå förekom-
mer på omkr. 25 ställen; tidigast 1318 i Breidibölstadr, Di. II, 479
» iij. ordo Bakur per anni circulum» ; vidare i Stadarbakki 1360, Di.
III, 164 »ordo a veturinn»; i Gnupufell 1394, Di. III, 527 »Ordo-
skrå de sanctis og de tempore»] i Skinnastadir 1394, Di. III,
587 » ordoqver »; i Vallanes 1397, Di. IV, 207 Or dubok vmm
Xij manude»] i Hftardalr 1463, Di. V, 407 »orda»] i Mödru-
vallaklaustr 1461, Di. V, 287 »ij. ordur»] o. s. v. Jfr n:o 172.

182. Öttusöngvabök förekommer på omkr, 25 ställen; tidi-
gast i Audkula 1318, Di. II, 474 »ottu songua Bakur. iiij. f ör-
nar per anni circulum. nema commune suffragium »] i Arskögr
1461, Di V, 262 »ottvsaungua bok fra paskum til adventv »; i
Miklaholt 1463, Di. V, 403 »ottusongvabok aa sumarit . . . ottu -
songua bok uond aa veirin» o. s. v.

183. Påls saga förekommer endast i Audbrekka 1394,
Di. III, 521 »päls saga» och kyrkan är helgad »hinum heilaga

1 Oracio = bön (Latinska s&nger, utg. af Klemming s. 180).

7 Orda = Ordensregel (lat ordo). Fr 7 . Troligen är det doek någon
annan betydelse här.

Digitized by

Google

40

EMIL OEM ER

Paulo*\ i Hrafnagil förekommer 1394, Di. III, 561 *pälsBok • ,
som torde vara samma arbete. 1 I handskr. finnas i Sthm och
Kphmn Påls saga biskups, Påls saga eri mi ta och Påls saga
postola, som alla är q i tryck utgifna. Jfr n:o 119 och 188.

184. Paralipomenon förekommer endast i Videvjarklaustr
1397, Di. IV, in » Liber Josuce . Ruth el Hester. Judith og Pa-
ralippomenon a eintii bok », 2

185. Påskabök förekommer på ett 20-tal ställen; tidigast
1394 på flera ställen, t ex. pverå, Di. III, 556 »paska Bok med lesi *
Höfdi, Di. III, 569 * paska Bok ad saung »; vidare i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 286 *paskabok de sanetis oc de tempore med Mcssum oc
syngiande>\ 1461 i Lundarbrekka, Di. V, 321 *paskabok syngiandc
vtan leetiones »; i Öxnholl finnes 1461, Di. V, 292 *paskabrefer
med missale til trinitatis dags ^ och i Hölar 1461, Di. V, 309
tpaskakver syngianda fram vm paskavikv > o. s. v.

186. Passionarius apostolorum, passiones, passional eller
passionales apostolorum finnes på 7 ställen; tidigast i Muli
1318, Di. II, 435 » passiones Apostolorum ä eintii Bok*, 1318 i
Saurbaer, Di. II, 451 » passionall apostolorum »; 1318 i Vellir, Di
II, 455 * passionales Apostolorum *; det heter 1394, Di. III, 524
om Saurbser *passionarius Apostolorum a Latijnu * och för Gar-
dar 1397, Di. IV, 108 » Passionarius Apostolorum et aliorum
sanetorum *. I A M., Kphmn, finnes passionale i handskr.

187. Passio Olavi förekommer endast i Nes 1318, Di. II,
435 'passio Olaui a kueri ». Jfr n:o 178.

188. Passlo Pauli 3 förekommer endast i Videvjarklaustr
x 397 Di. IV, ni » Passio Pavli ♦. Jfr 11:0 119 och 183.

1 Här heter kyrkan *Kvrckia hitts ka i laga Peturs ».

2 Paralipomena, titel på krönikeböckerna.

3 Passio Petri et Pauli är en hymn på 66 vers af Prudentius, Ebert
I, 266 — 267; möjligen är det samma skrift, som här angifves.

Digitized by

✓

Google

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

41

Pastdrale Gregorii se n:o 49.

Johannes ok Pauli se n:o 119.

189. Petrs saga förekommer på 8 ställen; tidigast 1318
på 2 ställen, t. ex Victivellir, Di. II, 462 *peturs saga*; vidare
i Håls 1394, Di. III, 573 *pelurs saga j lierepti*; i Kalmans-
tunga 1469, Di. V, 556 *peturs saga*. På de flesta ställena
åro kyrkorna helgade åt den helige Petrus. Petrs saga postola
finnes i många handskr. i A. M., Kphmn och i K. B, Sthm
samt är i tryck utgifven af C. R. Unger 1874 i Postula sögur.

Pistla bök se n:o 69.

190. Pienarium förekommer på några ställen; tidigast
omkr. 1185 i Hraun, Di. I, 278 » pienarium i Skinnastadir
1318, Di. II, 427 *plenaria ij*\ i Grund 1394, Di. III, 523
yplenarius * o. s. v. 1

191. Postula sögur förekomma på 7 ställen; tidigast 1318
i Vellir, Di. II, 455 *postula sögur*; vidare i Strönd 1397, Di
IV, 100 yPostulasogur j Latinu ; i Videyjarklaustr 1397, Di.
IV, in *postulasögur * under rubriken *petta er j Norranu
bokum », i Mödruvallaklaustr 1461, Di: V, 288 *postula saugur *
under rubriken *pessar norrcenv bcekur *. I A. M. Kphmn fin
nas Postula sögur i handskr. Jfr n:o 186.

192. Primalestr förekommer endast i Vallanes 1419, Di.
IV 271 *prima lestur *. Jfr no 147.

193. Priscianus förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 288 * Minus volumen prisciani * under rubriken
* pelta j la t inv bokum*. 2

1 Liber plenarius 1 . pienarium kallades under medeltiden dels fullstän-
diga handskrifter af hela Nya Testamentet 1 . de fyra evangelierna, dels ock
den fullständiga katolska messboken (tnissale pienarium) med antiphonarium.
lectionarium m. m. till skilnad från breviarium (= bönboken).

* Priscianus från Caesarea skref en fullständigt systematisk framställ-
ning af den latinska grammatiken omkr. år 500.

Digitized by

Google

42

EMIL OLMER

194. Procession al e f processionall, processionarl förekom-
mer på ett 30-tal ställen, tidigast 1318 på flera ställen, t. ex.
Grimstungur, Di. II, 477 »processionale»\ vidare i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 286 *t)\ processionalia * o. s. v.

195. Profeterna förekomma endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, 110 » Xij, prophetcB min ores».

196. Proprietarium förekommer endast i Hölastadr 1396,
Di. III, 613 » proprietarium* under rubriken »pessar skolabökr* .

197. Psaltare förekommer på ett 140-tal olika ställen; tidi-
gast 1179 på 2 ställen, i Keldudalsholt, Di. I, 251 »salltara *
och i Äsolfskåli, Di. I, 256 » salltari »; vanligeu heter det endast
psaltare, men stundom finnas ytterligare bestämningar, t. ex.
Hruni 1331, Di. II, 665 »dauidz salltare oc mariu psalltara *,
Hof 1343, Di. II, 775 * davidspsalltara iiijc»\ för Eid 1397,
Di. IV, 220 heter det » Hundradz psalltare », för Muli 1318, Di
II, 435 » Enskur psaltare », för Mödruvallaklaustr 1461, Di. V.
287 » V salltarar goder oc ij let(tjari»\ för Hof 1318, Di. II,
464 » psalltare fielijtilh ; för Reykholt 1463, Di. V, 400 » psalte-
rium»\ för Hjaltabakki 1318, Di. II, 475 »psalltara Totrar . ij»\
för Skutustadir 1461, Di. V, 319 *salltaraskrar margar» o. s. v.
Jämför n:o 164.

198. Quattuor libri dialogorum förekomma endast i Mö-
druvallaklaustr 1461, Di. V, 288 »quator libri dialogorum j
tueim bokum» under rubriken » petta j latinvbokum». Jfr n:o 61.

199 Quasstiones Augustin! & Orosii förekomma endast i
Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m » Qua>stio?ies Avgustini et
Orosij » .

200. Rationale förekommer på ett par ställen; tidigast i
Hölastadr 1374, Di. III, 288 »Rationalia tuau*\ senare 1396,
Di. III, 612 heter det för samma ställe » Racionale»] vidare i

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÄ ISLAND

43

Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 »Racionale divinorum offi-
ciorum » under rubriken *petta j latinvbokum».

201. Reddingabcekr (registret s. 995: sbr. å ensku reading-
book) förekomma endast i Hrafnagil 1318, Di. II, 453 » Red -
dingabakur. Xj . » 1

202. Regluboekr förekomma endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, in *ltem tucer Reglubcckur» 2 . Jfr 11:046, 114, 172 och 181.

203. Remundus decretorum förekommer endast i Höla-
stadr 1396, Di. III, 612 * Remundus. decretorum * under rubri-
ken »pessar de inre*.

204. Responsorium3 förekommer endast i Hvammr 1361,
Di. V, 322 *responsoria . . . responsoriabok de sanctis tekur til
af jonsmesso baptiste til aduentu . . . responsoria vm sumarit til
aduentu . . . responsorium ecki epter or du*.

205 Riddara sögur förekomma endast i Hölastadr 1396,
Di. III, 613 * Riddara sogur a tueim bokum * under rubriken
* pessar soghu bökr ».

Rim se n:o 14.

206. Ruth förekommer endast i Videyjarklaustr 1397, Di.
IV, in * Liber Josucr. Ruth et Hester » etc.

207. Sagnaboekr förekomma på 3 ställen utan närmare an-
gifvande af innehållet, tidigast i Holt omkr. 1270, Di. II, 85
*Jioldi sagna boka*\ vidare i Hof 1318, Di. II, 463 »sogubok ä lä -
tijnu »; i Höfdi 1318, Di. II, 446 *sogubok forn oc a margar sogur»
(anm.: */yrst skr.: m a rgrieta rsa g a, en soo lagfart*). Jfr n:o 48
och 107.

1 Raeding = text, som uppläses, skall uppläsas; »par skal vera prestr ok
djakn ok svngia allar heimilistidir ok messu ofvalt, er niu raedingar eru». Fr. 2 ,

2 Regla, bland annat = Ordensregel, tukt och regler, som de äro
underkastade, hvilka tillhöra en viss munk- eller nunneorden. Fr 2

3 Responsorium = svarsång (Latinska sånger utg. af Klemming s. 180 ).

Digitized by v^-ooQle

44

EMIL OLMER

208. Sålutfdabök, sålutfdir, sålumessur eller sålutfdakver

förekomma blott på ett fåtal ställen; tidigast 1343 i Hof, Di.

II, 775 *saalutidabok », 1401 i Skarct, Di. III, 658 *De sanctis
bok per annum . byriaz med salutidum*\ 1394 i Laugaland, Di.

III, 522 talllaris Bok og eru a kyrkiudags songur og sålumessur »;
1394 i Glsesibaer, Di. III, 520 » sälutijdakuer * o s. v. 1 Jfr n:o 14
och 15.

209. Sanct! Eustachii (saga?) förekommer endast i Mö-
druvallaklaustr 1461, Di. V, 289 tsanc/e eusstake » under rubriken
» pessar norrcenv bcekur » a Legenden om d. h. Eustachius finns
tryckt i Acta sanctorum.

210 Sanctae Julianse (saga?) förekommer endast i Möctru-
vallaklaustr 1461, Di. V, 289 *sancte juliane > under rubriken
*pessar norrcenv bcekur *.3 En latinsk legend om d. h. Juliana
finnes tryckt i Acta sanctorum.

Sanctorum bok se n:o 59.

Scriptura sacra se n:o 57 och 58.

2 11. Sebastian! förekommer endast i Möctruvallaklaustr
1461, Di. V, 288 \ fabiani oc sebastiani* . Jämför n:o 8o.4

212. Secreta (?) förekommer endast i Gilsbakki 1394, Di.
IV, 122 »Sequentiubok scemiliga oc messubok ad pistlum oc Gud -
spiollum. Secretis oc orationibus fra jolafostu til Trinitatisviku .»

213. Sedulius förekommer endast i Möftruvallaklaustr

1 Sålutuhr = »Bonner som laeses til bedste for de afdedes Sjaele». Fr*.

2 Legenden om d. h. Eustachius har blifvit behandlad många gånger
både på vers och prosa under medeltiden. Ebert II, 319.

3 Möjligen är denna bok en öfversättning af angelsachsaren Tynewulfs
legend från 8:de årh. om den hel. Juliana. Ebert III, 52.

4 Här åsyftas troligen sagan om den helige Sebastian, hvaraf ett frag-
ment i tryck år utgifvet af C. R. Unger 1S77 i Heilagra manna sögur.

Digitized by v^.ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

45

1461, Di. V, 288 » Sedtilius » under rubriken »j hetta j latinv -
bokum. » 1

214. Septem dormientes förekommer endast i Möitruvalla-
klaustr 1461, Di V, 289 » septem dormiencium » under rubriken
ypessar norrcrnv b te kur ». Den finnes i handskrift i K. B., Sthm,
och är i tryck utgifven 1877 af C. /£. Unger i Heilagra man-
na sögur.

215. Sequentiubök, sequenciur, sequencionarium före-
komma på öfver 100 ställen; tidigast 1270 i Vallanes, Di. II,
S4 *sequentivbok >, vidare i Laugaland 1394. Di. III, 522 » sequen -
tiubok oc ci effter ordu*\ i Hruni 1331, Di. II, 665 » gradall
oc collectarius oc sequenciubok er taka xij man a di* ; i Grytu-
bakki 1318, Di. II, 445 *seque?itiubok per usum*\ i Åsgeirså
1360, Di. III, 163 \fiorar skrär. og scrmilig sequentia e?i Jim ta*;
i Melar 1397, Di. IV, 193 » Seqvcntiur /är a kveri*\ i Illuga-
stadir 1318, Di. II, 440 *Seqnentionarium » o. s. v. 2

216. Sermonisbök 3 y sermonsbök, sermoniciarius, sermo-
ncs och homiliur förekomma på ett 20-tal ställen; tidigast
1318 i Sjöarborg, Di. II, 468 » Sermonum Bok > och i Grimsey,
Di. II, 443 » Homiliur a sumarid»; vidare i Melstactr 1461, Di.
V, 338 *sermonsbcrkr tucer i latinu*\ i Grytubakki 1461, Di. V,
266 » omeliobok fra paskum oc fram yfer hvitasnnno»\ i Victeyjar-
klaustr 1397, Di. IV, 111 » Omilicr diversorum patrum*\ i Mik-
laholt 1463, Di. V, 403 *ij. scrmonsbcekur vondar i norrccnu »; i
Goddalir 1318, Di. II, 464 *Sermones ä cinni bok*\ i Möitru-
vellir 1461, Di. V, 307 *sermonsskra vm langafaustu*\ i Einar-

1 Möjligen åsyftas hår någon dikt af skalden Sedulius fr. slutet af 5:te
årh., t. ex. hans Paschale carmen eller en hymn om Kristus af honom, som
katolska kyrkan tidigt böljade använda vid gudstjänsten. Möjligt är ock,
att med »Sedulius» åsyftas något arbete af Sedulius Scotus omkr. 840 — 868,
som skrifvit åtskilliga böcker t ex. »de rectoribus christianis». Ebert I, 373 —
580. II, 198.

a Seqventia, »et Slags Sang som blev sungen ved den kirkelige Guds-
tjeueste». Fr 2 .

3 Sermon = Praediken (lat. sermo). Fr 2 . Senno = homilia, concio
ad populum in Ecclesia. D. C.

Digitized by

Google

46

EMIL OLMER

stadir 1394, Di. III, 556 *Sermonicinnrius* o. s. v. I Videyjar-
klaustr förekommer 1397 Di. IV, 110 rliber Sermonum stor bok
i selskinni », som nog också bör hänföras till denna rubrik.
Homiliur finnas i handskrift i A. M , Kphmn. Flera homilie-
samlingar äro i tryck utgifna, t ex. af Unger \ Wisén m. fl
Jfr n:o 217 — 225.

217. Sermones Augustini förekomma på 4 ställen och
homiliur Augustini på 2; tidigast 1318 i Muli, Di. 11,435 »ser-
mo 7 ies Augustini » och i Vellir, Di. II, 455 » Ho mili cc Gregorij. aun -
nur augustmi. sermones vidare 1461 i Muli, Di. V, 284 romelie
augustiner samt 1461 i Mödruvallaklaustr, Di. V, 288 ^Sermones
augustini per annum • under rubriken rpelta j laiinvbokum*. I
A. M., Kphmn finnes i flera handskrifter * Sermones Augustini ».
Jfr ofri ga sermones.

218. Sermo af vårri frfi förekommer endast i Muli, 1394
Di. III, 578 r sermo n af vorri frvr. Jfr öfriga sermones.

219. Sermones de corona anni förekommer endast i Vict-
eyjarklaustr 1397, Di. IV, 110 » Sermones de corona anni*. Jfr
öfriga sermones.

220. Sermo Eligii förekommer endast i Vellir 1318, Di.
II, 455 r sermo Eligii » 1 Jfr öfriga sermones.

221. Sermones Qregorii under rubriken homiliur på 6
ställen; tidigast i Vellir 1318, Di. II, 455 rHomilicc Gregorij »;
vidare i Hjardarholt 1355, Di. III, 102 * O melias gregorij XX ä
norenur och 1397, Di. IV, 162 heter det om samma boksamling
*Omili(T Gregorij ij oc XX a A ~orr<rnu*\ Mödruvallaklaustr,
Di. V, 288 > Ornelic gregorij ab aduentv ad dominicam prima/n
post pcntecostem .... Omelie qvedam gregorij * o. s. v. Jfr
öfriga sermones.

* Den helige Eligius, flandrernas apostel, f. 5SS, t ouikr. 659.

Digitized by v^.ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

47

222. Sermo Jeronymi de assumpcione sanctae Mari» fö-
rekommer endast i Nes 1318, Di. II, 435 » sermo ieronymi de
assumptione sanctce Maria oc Miracula eiusdem ä c inni Bok ».
Jfr ofri ga sermones.

223. Sermones InnocentU tertii förekommer endast i
Yideyjarklaustr 1397, Di. IV, m * Sermones Innocentij tertij *.
Jfr ofri ga sermones.

224. Sermones Leonis förekomma endast i Victeyjarklaustr
1397» Di. IV, in * Sermones Leonis *. Jfr öfriga sermones.

225. Sermo pastoralis förekommer endast i Muli 1394,
Di. III, 577 *sermo pastoralis *. Jfr öfriga sermones och n:o 49

226. Sextus liber (?) decretalium Gregorij förekommer
endast i Hölastadr 1396, Di. III, 612 * sextus. decretalium. Gre-
gorij * under rubriken *pessar de iure ». Jämför n:o 38, 54, 55,
203 och 242.

227. Silvesters saga 1 förekommer på 2 ställen, tidigast i
Saiutanes 1344, Di. II, 786 * mariu saga. nikolaas saga. siluester
saga . iij aa airni bok*] vidare i Möctruvallaklaustr 1461, Di. V,
289 *siluesturs saga * under rubriken * pessar yiorranv bakur »
Den finnes i handskrifter i A. M., Kphinn, och i K. B., Sthin,
samt är i tryck utgifven 1877 af C. R. Unger i Heilagra man-
na sögur.

228. Sinonima 2 Isidorii förekomma endast i Möctruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 288 *Sinonima jsidorij» under rubriken
* pel ta j latinvboku?n ».

229. Skjoldunga saga förekommer endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 290 *Skioldunga saga* under rubriken

1 Sylvester, biskop i Rom 314 — 335, dyrkas såsom helgon af båda de
katolska kyrkorna. Troligen är Silvesters saga en legend om denne.

2 Troligen = synonyma.

Digitized by

Google

48

EMIL OLMER

*pessar norrccnv bcekur *. Denna saga finnes ej kvar, men ett
utdrag af den har man hos Arngrim, som utgifvits af A. Olrik
i Aarboger f. nord. Oldkh. og Hist. 1894 (Se ang. denna saga
Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie af Finnur
Jönsson , II, s. 665—667). Några fragment om denna saga
finnes dock i A. M. Kphmn n:o 7, 8 och 31.

230. Stefanus saga förekommer på 2 ställen; tidigast i
Grytubakki 1318, Di. II, 445 * Stephanus saga»\ vidare i Möd-
ruvallaklaustr 1461, Di. V, 289 * ste/anus saga» och där under
rubriken »pessar norrcenv bcekur >. Den finnes i handskrift i
A. M., Kphmn, och i K. B., Sthlm, samt är i tryck utgifven
af C. I < . Unger 1877 i Heilagra manna sögur.

231. Strepitus judicii förekommer endast i Hölastadr 1396,
Di. III, 613 under rubriken *pessar skolabökr ».

232. Suffragium 1 etc. förekommer på rätt inånga ställen;
tidigast 1318 på flera ställen, t. ex. Vellir, Di. II, 455 >suffra-
gium*\ än heter det, såsom ofvan, endast suffragium, äu finnas
längre titlar, t. ex. Fagranes 1318, Di. II, 468 » suffragium missale (i
Bok*, Skinnastadir 1318, Di. II, 427 » Suffragium Sanctorum* %
Upsir 1318, Di. II, 458 *comune suffragium*, Mårstadir 1318 Di.
II, 475 * suffragium Bok forn* y o. s. v.

233. Sumarbök förekommer på 7 ställen; tidigast 1360
i Goddalir, Di. III, 177, *sumar Bok de sanctis*\ vidare i Ut-
skålar 1397, Di. IV, 104 * Sumarbök oc onnur De Sanctis », i Nupr
1378, Di. III, 331 *sumarbok ad dominicum* o. s. v. Jfr n:o 59.

234. Summa at messum(?) förekommer endast i Miklibaer
1394, Di. III, 566 *alltaris Bok er tekur aull summa ad mes -
sum ». Jfr 11:0 169.

1 Suffragium = bön, tilläggsbön (Latinska sånger utgifna af Klem-
ming s. 1S0).

Digitized by v^-ooQLe

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

49

235. Summa incorum(?) förekommer endast i Videyjar-
klaustr 1397, Di. IV, 110 *Item Summa incorum ».

236. Summa Remundi 1 förekommer endast i Hölastads
domkyrka 1396, Di III, 612 under rubriken *pessar de iure ».
Jfr följande.

237. Sumula Reymundi förekommer endast i Mödruvalla-
klatistr 1461, Di. V, 288 * Sumula reymundi . ij. bcekur » under
rubriken *pctta j latinvbokum *. Jfr föregående.

238. Summa viciorum förekommer endast i prästen Hal-
dörs sålugjafarbréf 1403, Di. III, 685 * summa viciorum *.

239. Summa virtutum finnes endast i Videyjarklaustr
i 397 > Di IV. 110 » Summa Virtutum hia sira pollaki Biblicr *. 2

240. Söngbök förekommer på ett 150-tal ställen; tidigast
1318 på många ställen, t. ex. Urttir 1318, Di. II, 456 *songbok*\
Grimsey 1318, Di. II, 443 * songbok til paska*\ Husavik 1318,
Di. II, 428 * songbok vm fostu*\ Victimyri 1318, Di. II, 466 song-
bok eigi secundum ordinem fra huijtasunnu til jolafostu de sanc-
tis et dominicis . . . songbok frä päskum til Trinitatis dags*\ Vatns-
fjördr 1397, Di. IV, 135 *Xij manada songbcekur ii/'*] Möctru-
vellir 1461, Di. V, 308 * lagasaimgua bok med fam messvm*\ Håls
1394, Di. III, 573 » Lägasaunguakuer*\ Svalbard 1394, Di. III,
569 » Saungskrä vond omerckilig * o. s. v.

241. Texti3 förekommer på ett 80-tal ställen; tidigast 1318
på många ställen, t. ex. i Illugastadir, Di. II, 440 * Texti*, Saur-

1 Troligen Raimundus Lullus f. 1235, + 1315, som skrifvit afhandlin-
gar i filosofi, teologi, juridik och mediciu m. m.

2 Afskrifvaren synes mena, att Summa virtutum är inlagd i ett exem-
plar af bisk. {»orlak Skulasons 1644 tryckta bibelöfversättning.

3 Texti = »Evangaliariura, indeholdende de fire Evangelier, i Alm. praeg-
tigt indbundne». Fr 2 . Möjligen hade det varit riktigast att upptaga texti
under rubriken evangelier och gudspialläböcker, men som de alltid i de is-
ländska kyrkorna synas hafva intagit en säregen och ansedd ställning, bland

Göteb. Högs k. Årsskrift VIII: 2 . 4

Digitized by

Google

50

EMIL OLMER

baer, Di. II, 451 *Texti buinn*, Grund, Di. II, 452 * Texti obuinn*\
vidare i Alptanes 1397, Di. IV, 187 *textus Evangeliorum* , o. s. v.
Jfr n:o 72.

242. Textus quinque librorum decretalium förekommer
endast i Möctruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 *Textvs quinque
librorum decretalivm * under rubriken *petta j latinvbokum * .
Jfr n:o 38, 54, 202, 203 och 226.

243. Theodorii saga förekommer endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 289 *teodorij saga* underrubriken *pessar
?iorrcenv bcekur ». Den förekommer i handskrift i A. M., Kphmn,
och är i tryck utgifven af C. R. Unger 1877 1 Heilagra manna
sögur.

244. Thomas saga erkebiskups förekommer — med denna
titel uttryckligen framhållen — endast i Möctruvallaklaustr 1461,
Di. V, 289 * tomas saga erkebiskups * underrubriken *pessar nor-
rcenv bcekur *. För öfrigt förekommer Thomas saga på 7 stäl-
len utan närmare angifvande af, hvem som därmed åsyftas; ti-
digast i As 1318, Di. II, 429 * Thomas saga*] vidare i Hvammr
1394, Di. III, 548 * Thomas saga*, och kyrkan där är helgad åt den
helige Thomas erkebiskop; 1396 i Hölastadr Di. III, 613 *thomass
soghur . ij*\ i Thomaskyrkan i Hvammr å Landi 1397, Di. IV,
64 * Thomas saga*] i Thomas erkebiskops kyrka i Strönd 1397,
Di. IV, 100 *Thomassaga*\ på öfriga ställen finnes ej något
angifvet om, åt hvem kyrkan är helgad. För As heter det
1394, Di. III, 586 * Thomas historia... Thomas saga vcen og
aunnur /orn*. 1 I allmänhet är det nog Thomas saga erkebi-
skups, som åsyftas, åtminstone där kyrkan är helgad åt erkeb.
Th. Som emellertid flera handskrifter finnas kvar ej blott af
Thomas saga erkebiskups utan äfven af Thomas saga postola y
så torde möjligen den senare afses på något ställe. Thomas

annat genom en ofta synnerligen prydlig utstyrsel, ha de här upptagits un-
der egen rubrik.

1 Thomas historia torde vara detta arbete på latin och saga samma
bok på isländska.

Digitized by

Google

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

51

saga erkebiskops är i tryck utgifven 1877 af C. R. Unger i
Heilagra manna sögur och Thomas saga postilla 1874 af C. R.
Unger i Postilla sögur.

245. Thomas söngr förekommer endast i Ås, Di. II, 429
» Thomas saungur ». En Thomas dikter finns i handskrift i A.
M., Kphmn

246. Tfdabék förekommer på ett 50-tal ställen; 1 tidigast
1180 å Ingunarstödum, Di. I, 266 * Xij manapa tipa boecr*\ vi-
dare i Skard 1274, Di II, 117, *tuehar tolf manada tijda bcekUr
oc surnar betur*, i Stactr 1286, Di. II, 261 mallar tyda Bekr* y
i Mselifell 1318, Di. II, 465 *Tijda Bcekur per annt cir -
culum> t i Ålptårtunga 1354, Di. III, 85 *Xi)\ månada tijdabökr
fornnar et non sccundum ordinem»\ i Selårdalr 1354, Di. III,
92 *tijdagiorda boekr*\ i Stadarhraun 1439, Di. IV, 593 *Xij
manada tidabcekur per usum»\ i Höskuldsstactir 1461, Di. V,
345 * tidabcekr ath ollu per anni circulum » o. s. v.

247. Titlabök 2 förekommer endast i Hölastadr 1396, Di.
III, 612 >lesbok ny de sanctis oc titta*.

248. Tobias glossatus förekommer endast i Videvjarklaustr
1397, Di. IV, in * Tobias Glosatus * under rubriken *petta er . .
j Skolabokumm* . Härmed afses troligen Tobiae bok på latin,
försedd med isl. glosor. Jfr n:o 256.

249. Ursule saga3 förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 289 » vrsule saga * under rubriken tpessar norrcenv
bakur».

1 liöabök, bok som innehåller hvad som skall sjungas vid den kyrk-
liga gudstjänsten. Fr*

2 Titull 1) öfverskrift, som anger innehållet eller hvad man ser för
sig; 2) tecken, som är skrifvet öfver ett ord för att beteckna en använd för-
kortning; 3) historia, händelse, tilldragelse. Fr 2 .

3 Den heliga Ursula, enligt legenden en brittisk konungadotter. En
legend om henne är tryckt i Acta sanctorum.

Digitized by v^-ooQle

52

EMIL O LM ER

250. Venite förekommer på ett par ställen; 1461 i Mödru-
vallaklaustr Di. V, 286 » kirial godr med venite » och 1461 i
Nupufell, Di. V, 296 »kiriall med uenite ».

251. Veritas theologiee förekommer endast i Videyjar-
klaustr 1397, Di. IV, no » Veritas Thcologier ».

252. Versaboekr 1 förekomma endast i Videyjarklaustr 1397,
Di. IV, in, där uppgiften »Itcm IX versaberkur adrar» följer
efter »Cato med Glosa > under rubriken skolböcker.

253 Vetrarbök förekommer endast på ett fåtal ställen; ti-
digast i Draflastadir 1394, Di. III, 572 » vetrarbök de sanetis »,
vidare i Saurbser 1461, Di. V, 310 »vetrar bok de tempore tekr
til ad aduentu til paska. onnur uetrarbok de tempore fram yfer
jol *; i Skutustadir 1461, Di, V, 320 »ueturbok tekur til aduentu
oc til paska de sanetis et de tempore oc er eigi aull., vetrarbök
al aduentu fram yfer jol».

254. Vincencius saga förekommer endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 288 » vincencius saga » underrubriken »pes -
sar norrernv ber kur ». Den finnes i handskrift i A. M., Kphmn,
och i K. B., Sthmn, samt är i tryck utgifven af C. R. Ungcr
1877 i Heilagra manna sögur.

255. Vitae patrum förekommer på 4 ställen; tidigast 1318
i Muli, Di. II, 435 *vita patrum », vidare i Videyarklaustr 1397,
Di IV, no » Vitas patrum », i Holastadr 1396, Di. III, 612
»vilta patrum» och slutligen på 2 ställen i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 288 » vitas patrum • under rubriken » pelta j latinv-
bokum » och 290 »vita patrum» under rubriken *p essar norrernv
ber kur». Vitae patrum förekommer i flera handskrifter i A. M.,
Kphmn, och har 1877 i tryck utgifvits af C. R. Unger i Hei-
lagra manna sögur.

1 Versabök, Bog som iudeholder Vers. Fr 7 .

Digitized by

Google

BOKSAMLINGAR PÄ ISLAND

53

256. Vita Thobice förekommer endast i Mödruvallaklaustr
1461, Di. V, 288 *vita thobie » under rubriken »petta j latinv -
bokum ». Jfr n:o 248.

257. Vitas et passiones plurimorum sanctorum förekomma
endast i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 » vite et passiones
plurimorum sanctorum » under rubriken »petta i latinvbokum»\
dessutom förekommer i Videyjarklaustr 1397, Di. IV, m > Vitce
sanctorum in duobus Voluminibus ». Jfr n:o 59 och 106.

Vita sanctas Margrietae se n:o 159.

258. Vårbök förekommer på omkr. 15 ställen; tidigast
1318 på flera ställen, t. ex. Maelifell, Di. II, 465 »vorbcekur. ij.
ad aullu » och Gardr, Di. II, 427 »vorbok ad song»\ Reykjahlid
1394, Di. III, 584 » Vorbok ad saung oc lesi»\ Glaesibser 1394,
Di. III, 520 » Vor Bok de tempore og de sanctis ad aullu » o. s. v.

259. Völsunga saga förekommer endast i Mödruvalla-
klaustr 1461, Di. V, 290 »volsaunga saga » underrubriken >pes-
sar norrcenv bcrkur ». Den finnes i flera handskr. i A. M.,
Kphmn, samt i Upsala U. B. och är flera gånger i tryck ut-
gifven, bland andra af Sophus Bugge 1865, samt öfversatt af
åtskilliga.

260. Ysidorus de summo bono 1 förekommer på 2 ställen;
tidigast i Videyjarklaustr 1397, Di. IV, 110 » Ysidorus de summo
bono • samt i Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 288 »Ysodorus de
summo bono » under rubriken » petta j latinvbokum».

261. Ysidorus Ethymologiarum 1 förekommer på 2 ställen;
tidigast i Hölastadr 1396, Di. III, 613 »ysodorus ethymologi-
arum » under rubriken »pessar skolabökr»\ vidare i Videyjar-
klaustr 1397, Di. IV, 110 * Ysidorus ethimologiarum non plenus ».

1 Isidorus af Sevilla f 636 har bland annat författat »Originum s.
Etymologiarum libri XX» ett slags encyklopedi, som innehåller en mängd
viktiga notiser öfver antiken, först och främst den romerska; vidare »Sen-
tmtiarum s. cU summo bono libri III», som är ett af hans liturgiska arbeten.

Digitized by v^-ooQle

54

EMIL OLMER

262. frorååks saga förekommer på ett 10-tal ställen; tidi-
gast i Klofi 1387, Di. III, 405 »porlaks sogu*\ 1397 i Hlidar-
endi, Di. IV, 69 * pollaks sogu * i |)orlåkskyrkan därstädes; i Hof
1397, där kyrkan är helgad åt den hel. I^orlåki biskupi Di. IV,
84 * pollaks son g oc les med. 1 Item porlaks sögv a Nor(r)oenv*\
i den helige ^orlåk biskups kyrka i Hölmr 1397, Di. IV, 105
iforna polluks sogu med Legendu*\ i Mödruvallaklaustr 1461,
Di. V, 289 » porlaks saga » under rubriken *pessar norranv
bcekur*\ slutligen förekommer i l>orlåkskirkju i Sidumuli 1472,
Di. V, 675 >porlaks historia », som torde vara samma bok. En-
dast på of van angifna ställen äro kyrkorna helgade åt biskop
I*orlåk. Denna säga finnes i handskr. i A. M., Kphmn, och i
K. B., Sthm. Porlaks saga är i tryck utgifven i Biskupa sö-
gur s. 87 — 124, 261—404.

263. t>orlåks messa förekommer endast i Hof 1397, där
kyrkan är helgad åt den hel. i^orlåki biskupi, Di. IV, 84 *pol-
laks niessur badar allar tijdcr. kyndelsmcssu oc paskadag ».

264. I>orlåks söngr förekommer på ett par ställen, i Gar-
(tar 1352, Di. III, 68 *porlakszsotigur* och i Hof 1397, Di. IV,
84 » pollaks song oc les med*. I A. M, Kphmn finnes under
n:o 1134 en perg. handskr. fr. 14 årh. första hälft, som bland
annat innehåller » Carmen latinum in honorem S. Thorlacn.

1 Som af några föregående rubriker framgår, förefaller les vara det
samma som saga. Så torde det äfven vara här, ehuru väl les, då begge ut-
trycken förekomma i samma måldage, troligen är en annan redaktion af sagan.

Digitized by v^-ooQle

KII

De olika skrifternas utbredning.

Com den alfabetiska förteckningen öfver bokförrådet visar,
^ uppgår antalet olika böcker till omkr. 260. Man lägger
emellertid snart märke till, huru en mycket stor olikhet finnes
i fråga om böckernas utbredning. Somliga af dem förekomma
nästan öfverallt i kyrkorna och klostren, andra åter äro mera
sällsynta, och de allra flesta förekomma endast på ett enda
ställe bvardera. Vi skola här nedan söka lämna en allmän
öfverblick rörande de olika böckernas utbredning.

Delas böckerna i grupper efter deras mer eller mindre
talrika förekomst, kan man lämpligen välja följande indelning:
1) böcker, som förekomma på öfver 50 ställen; 2) på 30 — 50
ställen; 3) på 20—30 ställen; 4) på 10 — 20 ställen; 5) på 5
— 10 ställen; 6) på 2—5 ställen och 7) på endast 1 ställe.

Följa vi nu den alfabetiska förteckningen öfver bokför-
rådet, finna vi, huru de böcker, som förekomma på öfver 50
ställen, icke äro flera än 9. Gå vi så till närmaste grupp eller
de böcker, som förekomma på 30 — 50 olika ställen, så se vi
i förteckningen dessa uppgifna endast till 5 olika slag. Som
det emellertid angående en del böcker af skilda skäl i förteck-
ningen ej fullt exakt angifvits, på huru många ställen de före-
komma, kan denna siffra tryggt höjas till io. 1

1 Författaren har då till denna grupp hänfört de böcker, som sägas
förekomma på många ställen. Sådana äro »bréf, de sanctisbök, de tem-
porebök, epistolarius, evangelier» och »suffragium».

Digitized by v^-ooQle

5*

EMIL OLMER

De böcker, som tillhöra 3:dje gruppen med ett antal at
20 — 30 ställen, äro 7, de, som tillhöra 4:de gruppen med ett
antal af 10—20 ställen äro 10, och de, som tillhöra 5:te grup-
pen med ett antal af 5 — 10 ställen, belöpa sig till 14. Som
emellertid åtskilliga böcker i förteckningen helt allmänt sägas
förekomma endast på några ställen, kunna de lämpligen hän-
föras till sista gruppen, som då uppgår till ett 20-tal olika slag. 1

De 2 sista grupperna visa en särdeles hög stegring i
fråga om antalet olika böcker. Den 6:te gruppen, till hvilken
höra böcker, som förekomma på 2 — 5 ställen, har 54 olika
slags böcker, och den 7:de eller sista gruppen, till hvilken höra
böcker, som endast förekomma på ett enda ställe, går ända
upp till det höga antalet af omkring 150 olika slag.

Vi finna alltså, huru den jämförelsevis höga siffra af oinkr.
260 olika slag af böcker, som förteckningen visar, att isländska
kyrkornas och klostrens bokförråd belöpte sig till, ingalunda
får fattas så, som om hela detta bokförråd varit tillgängligt
för hela den bildade delen af folket på Island och alltså skulle
kunna gälla, som ett slags indicium på dess bildningsnivå. 2
De böcker, som förekomma på öfver 50 olika ställen, uppgå
ju ej till mer än ^30-del af hela bokförrådet, de, som förekomma
på öfver 20 ställen till omkr. Vio-del och de, som förekomma
på öfver 5 ställen till ungefär Vs-del däraf. De böcker slut-
ligen, som förekomma endast på ett ställe, uppgå till betydligt
mer än halfva antalet böcker, som hela den isländska kyrkan ägde

1 Hit föras då historieböcker, historiebok de sanctis, kvrkodagssånger,
oratio, plenarius och sålutidabök.

2 Då man talar om de bildade under medeltiden, måste man natur-
ligtvis framför allt därmed åsyfta de andlige.

Digitized by v^-ooQle

rv

Gruppering af bokförrådet efter innehållet.

i. Gudstjänstböcker.

Adventubék se n:o 2.
Altarisbök n:o 7.

Antifonarlus n:o 11.

Ärtfda rfm n:o 14.
Aspiciensbök n:o 16.

Ave Maria n:o 22.

Bréfer, Breviarium n:o 30
Burtsöngvabök n:o 33.
Capitularium n:o 35.
Collectarius n:o 42.
Communisbék n:o 44.

De sanctis bök n:o 59.

De tempore bök n.o 60.
Diurnaie n:o 62.

Dominlcale n:o 64.
Dominicubök n:o 65
Föstubök n:o 92.

Festum corporis Christi n:o 85.
Formessubök n:o 88
Graduale n:o 99.

Handbék n:o 105.

Hymnabök n:o 113.

Jölabök n:o 120.

Jölamessubök n:o 121.
Jélatfdabök n o 122.

Kérbék 1. körsöngvabék n:o 134.
Körpsaltare 11:0 135.

Kyriåll n:o 139.
Kyrkjudagssöngvr n:o 140.
Lesbök n:o 147.

Mariu messnabök n:o 162.
Mariu psaltare n:o 164.

Mariu sequentiur n:o 165.
Matutinale n:o 168.

Messubék n:o 169.

Nyja hald n:o 175.

Nyja halds söngr n:o 176.
Orationes n:o 180.
Ottusöngvabök n:o 182.
Påskabök n:o 185.

Plenarium n:o 190.
Processionale n:o 194.

Digitized by v^-ooQle

5 »

EMIL OLMER

Reddingaboekr n:o 201.
Responsorlum n:o 204.
Sålutfdabök 11:0 208.

Secreta n:o 212.

Seqventiubök n:o 215.
Sermonisbök n:o 216.
Sermones Augusti ni n:o 217.
Sermo af vårri frfi n:o 218.
Sermones de corona anni n:o
219.

Sermo Eligil n:o 220.
Sermones Gregorii n:o 221.
Sermo Jeronymi n:o 222.
Sermones Innocentii tertii

n:o 223.

Sermones Leonis n:o 224.
Sermo pastoralis n:o 225.
Suffragium n:o 232.
Sumarbök n:o 233.
Söngbök n:o 240.

Thomas söngr n:o 245.
Tfdabék n:o 246.

Venite n:o 250.

Vetrarbék n:o 253.

Vårbök n:o 258.

Porlåks messa n:o 263.
Porlåks söngr n:o 264.

För öfrigt höra antagligen till denna grupp äfven föl-
jande böcker:

Årtfdaskrå n:o 15.

Bök um hvftasunnuvika n:o 29.
Canonum bök n:o 34.
Commemorationes n:o 43.
Decollatio Johan nis n:o 53.
Dialogus n:o 61.

Ferdabök n:o 81.

Ferdabréfer n:o 82.

Ferda texti 11:0 83.

Feriubök n:o 84.

Flores beata virginis n:o 87.
Historia af kirkiudegi n:o no.
Ofeiglin n:o 177.

Ordubök n:o 181.

Primalestr n:o 192.

Quattuor libri dialogorum n:o 198
Summa ad messum 11:0 234.

2.

Agnes saga 11:0 3.
Ambrosius saga n:o 8.
Andreas saga n:o 9.
Antonius saga 11:0 12.
Augustinus saga n:o 19.
Barlaams saga n:o 24.
Basilius saga 11:0 25.
Benediktus saga n:o 27.

Legender.

Brighitar saga n:o 31.
Ceciliu saga n:o 40.
Clemens saga n:o 41.
Damusta saga n:o 50
Eugenia saga n:o 76.
Gesta salvatoris n:o 95.
Gregorius saga n:o 101.
Gudmundar saga n:o 103.

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

59

Heilagra manna sög ur n:o 106.
Historia heilags korpus Christi

n:o 108.

Historiubök de sanctis et de
tempore n:o 109.

Iterata passio Christi n:o 116.
Jakobs saga n:o 117.

Jöns saga baptist» n:o 123.
Jöns saga Hölabiskups n:o 124.
Jöns saga postula n:o 125.
Justlnu saga n:o 127.

Katrinar saga n:o 129.

Kross saga n:o 138.

Laurentius saga n:o 144.
Legendubök n:o 145.
Leodgarius saga n:o 146.

Lucie saga n:o 156.

Margrétar saga n:o 159
Mariu jarteignir n:o 160.

Mariu saga n:o 163.

Marie Magdalene saga ok
Marthe n:o 161.

Martinus saga n:o 166.
Martyrioiogium n:o 167.
Mikaels saga n:o 170.

Nikolaus saga n:o 171.
Nidrstigningar saga n:o 173.
Olafs saga Haraldssonar n:o 178.
Påls saga n:o 183.

Passionarius apostolorum
n:o 186.

Passio Olavi n:o 187.

Passio Pauli n:o 188

3. Teologiska och

Alkuinus n:o 6.

Augustinus de consensu liljor
evangelistarum n:o 17.

Petrs saga n:o 189.

Postula sögur n:o 191.

Sancti Eustachii saga n:o 209
Sanct» Julian» saga n:o 210
Septem d orm ien tes n:o 214
Silvesters saga n:o 227.
Stefanus saga n:o 230.
Theodorii saga n:o 243.

Thomas saga erkebiskups u:o 244
Ursule saga n:o 249.

Vincencåus saga n:o 254.

Vit» patrura n:o 255.

Vit» et passion es phirimorum
sanctorum n:o 257.

Poriåks saga n:o 262.

Till denna grupp torde också
efterföljande skrifter böra
hänföras:

Aevum Matei n:o 74
Basille saga n:o 26.

Barbare saga n:o 23.

Eufemia saga n:o 75.

Fabiani oc Sebastian! saga n:o 80.
Geiralldz saga 11:0 93.

Halvards saga n:o 104
Historiuboekr n:o 107
Johannes oc Pauli (saga?) n:o 119
Lanbertus saga 11:0 143.

Lucas saga n:o 154.

Nova historia n:o 174.
Sagnaboekr n:o 207.

Sebastian! n:o 21 1.

filosofiska skrifter.

Augustinus de doctrina chri-
stiana n:o 18.

Augustinus super Johannem

n:o 20.

Digitized by

Google

6o

EMIL OLMER

Compendium teologie 11:0 45.
Corrector n:o 47.

Cura pastoralis n:o 49.

De canticis canticorum 11:0 51.
De sacra scriptura n:o 57.
Desacrascriptura moralian.o 58.
Dus partes moralium n:o 66.
Enchiridion Augustin! n:o 67.
Expositio super cantica canti-
corum n:o 77.

Expositiones evangeliorum
n:o 78.

Expositiones Qregorii n:o 79.
Qemma animse n:o 94.

Gloria psalterii n:o 96.

Glosa psallterii n:o 97.

Gregorius super Ezechielem

n:o 102.

Liber Hugonis de abusibus
claustri n:o 150.

Quaestiones Augustini & Orosii

n:o 199.

Rationale n:o 200.

Summa virtutum n:o 239.
Veritas theologise n:o 251.
Ysidorus de summo bono n:o 260.
Hit böra ock troligen hän
föras :

Alanus n:o 4.

Declaratio regufee n:o 52.
Summa viciorum n:o 238.

Bibliska böcker.

Gamla Testamentet :

Ester n:o 71.

Job 11:0 118.

Judit n:o 126.

Liber genesis n:o 148.
Liber Josuae 11:0 149.

Liber Macchabeorum 11:0 1
Liber regum n:o 152.

Liber sapientise 11:0 153
Paralipomenon n:o 184.
Profeterna n:o 195.
Psaltare n:o 197.

Ruth n:o 206.

Tobias glossatus n:o 248.

5 -

Alexander Magnus n:o 5.
Aurora n:o 21.

Brito n:o 32.

Nya Testamentet:

Actus apostolorum 11:0 1.
Apocalypsis n:o 13.
Epistolarius n:o 69.

Epistofae Pauli, 70.

Evangelier eller gudspialla-
1. bcekr n.o 72.

Evangelium Matei n:o 73.
Texti n:o 241.

Möjligen bör också hit hän
föras

»Luce» n:o 154.

Skolböcker.

Cato med glosa n:o 39.
Doctrinale n:o 63.
Graecismus n:o 100.

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

61

Lucidarlus n:o 155.
Messubréfer 1 n:o 30.

Miracula sanctse Marias n o 160.
Prisclanus n:o 193.
Proprletarium n:o 196.

Strepitus judicll n:o 231.

Tobias giossatus n:o 248.
Versaboekr n:o 252.

Vita sanctas Margrietae 11:0 159.
Ysidorus Ethymologiarum n:o
261.

6. Juridisk litteratur.

Casus Bernardi n:o 36.

Casus Clementini (&) Johan-
nis dextra pars dc sinistra
pars n:o 37.

Casus quinque librorum de-
cretalium n:o 38.

Decretales n:o 54.

Decretum n:o 55.

Goffredus n:o 98.

Kristinna laga l>åttr n:o 136.

Kristinn rettr n:o 137.

Lagbok n:o 142.

Remundus decretorum n:o 203

Sextus Uber decretalium Qre-
gorij n:o 226.

Summa Remundi n:o 236.
Textus quinque librorum de-
cretalium n:o 242.

Hit höra troligen också
Constitutiones claustrales n:o 46.
Institutiones ordinis canoni-
corum regularium n:o 114.
Nidaröss orda n:o 172,
Regluboekr n:o 202.

Sumula Reymundi n:o 237.

7. Historia, annaler och andra kronologiska anteckningar
samt världsliga sagor.

Annålar n:o 10.

Artidaskrå n:o 15.

Biskups boekr n:o 28.

Chronica n:o 48.

Ecclesiastica historia u:o 68.
Hrölfs saga Qautrekssonar n:o
in.

Hrölfs saga Kraka n:o 112.
Islendinga saga n:o 115.
Karlamagnus saga n:o 128.
Lais saga n:o 141.

Magnus saga n:o 157.

Magus saga n:o 158.

Olafs saga Tryggvasonar n:o 179.
Riddara sögur n o 205.
Skjoldunga saga n:o 229.
Völsunga saga n:o 259.

Hit böra möjligen också hän-
föras:

Historiuboekr n:o 107.

Köngabök n:o 133.

Sagnaboekr n:o 207.

1 Under rubriken skolböcker upptagas i Videyjarklaustr 1397, Di. IV,
III, följande grupp: *Item IX versabakur adrar. Miracula sanda Maria et
vita sanda Mar gr ie ta a sinne bok hvor. Item ij messu Brever*.

Digitized by v^-ooQle

62

EMIL OLMER

8. Böcker, som ej kunna hänföras till förut nämnda grupper.

Flackaflick n:o 86.
Formularlus n:o 90.
Formaelabök n:o 89.

Fram m istödu bcekr n:o 91.
Kolbrän n:o 130.

Kol båsa n:o 131.
Kolumbum n:o 132.

Sedulius n:o 213.

Sinonlma Isodoril n:o 228, torde
antingen vara en teologisk
bok eller en skolbok.

Summa incorum n:o 235.
Titlabök n:o 247.

Digitized by v^-ooQle

En allmän återblick på gruppindelningen.

lj^asta vi en återblick på den företagna indelningen af den
isländska kyrkans bokförråd, så finna vi, huru gudstjänst-
böckerna taga det största utrymmet De belöpa sig nämligen
enligt den genomförda grupperingen till omkring ett 8o-tal
olika slag af arbeten Närmast i ordningen i fråga om an-
talet olika böcker följa legenderna. De uppgå till ett 70-tal
olika arbeten. Därefter komma de teologiska och filosofiska
skrifterna, som uppgå till inemot 30. Så följa de bibliska böc-
kerna, som utgöra ett 20-tal; vidare skolböckerna, som belöpa
sig till omkr. 16 olika slag och de juridiska, som utgöra unge-
fär ett dussin olika arbeten. Slutligen komma de historiska
skrifterna, annalerna, andra kronologiska anteckningar samt
världsliga sagor, hvilka uppgå till inemot ett 20-tal olika slag.
De skrifter åter, som jag ej med säkerhet kan hänföra till nå-
gon af ofvannämnda grupper, uppgå till omkr. ett halft tjog.

Jag vill dock angående vissa arbeten reservera mig mot
gruppindelningen. Som det af den alfabetiska förteckningen
och särskildt af anmärkningarna till densamma framgår, har
det ej af den mig tillgängliga litteraturen öfverallt kunnat med
bevis ådagaläggas, till hvilken grupp det eller det arbetet hör.
Därvid ha slutsatser i stället måst dragas i fråga om böcker-
nas innehåll dels af deras titel, som ofta nog ger en viss led-
ning, dels af deras mer eller mindre talrika förekomst i kyr-

Digitized by v^-ooQle

6 4

EMIL OLMER

korna, i det att man om de mera vanliga böckerna, som fin-
nas i kyrkorna, tämligen säkert kan våga påstå, att de haft
att göra med gudstjänsten. Vidare kan man draga slutsatser
däraf, att vissa — för öfrigt till innehållet obekanta böcker —
upptagas midt ibland de vanliga gudstjänstböckerna.

För öfrigt vill jag med denna reservation ej medgifva
att gruppindelningen lider af något väsentligt fel. Meningen
med densamma var nämligen att lämna en öfverblick af, hvilka
olika slag af böcker, som isländska kyrkan ägde under medel-
tiden, samt meddela en allmän uppfattning af de olika grup-
pernas inbördes rikedom. För denna öfverblick är det ej af
någon större betydelse, om någon enstaka skrift verkligen med
större rätt bort hänföras till någon annan afdelning. Man vet
ändock lika säkert, att gudstjänstböckerna voro talrikast re-
presenterade, att legenderna kommo därnäst, att de teologiska-
filosofiska skrifterna intogo följande rummet, samt att de fyra
sista grupperna äro ungefär lika talrikt representerade.

Af särskildt intresse är det att se, huru talrikt legenderna
voro representerade. Legenderna få väl nämligen betraktas
såsom en slags andlig förströelselitteratur under medeltiden,
hvilka såväl hade till syfte att väcka intresse för tidens mest
ideella fråga, d. v. s. den religiösa, som att genom den berät-
tande framställningen fängsla läsarens eller åhörarens intresse
genom den mer eller mindre lifliga skildringen. Medeltidens le-
gender torde därför i visst afseende kunna jämföras med se-
nare tiders bättre romaner, som kämpa för den ena eller andra
idéns förverkligande i det mänskliga lifvet

Digitized by v^-ooQle

VI

Antalet böcker i de olika kyrkorna och klostren.

II Tnder äldsta tiden eller fristatstiden är kyrkornas bokförråd
skäligen obetydligt. Den första måldage, i hvilken böcker
omtalas, är den för kyrkan i Keldudalsholt 1179, Di. I, 251^
där det heter, att kyrkan äger *salltara», men detta är också
allt i bokväg. För samma år heter det om kyrkan i Midar-
uarbaeli Di. I, 255, att den äger *Aspiciens bok of vetr ok kri -
stinna laga patt». Högsta uppgifna antalet böcker under fri-
statstiden finna vi i Åsölfskåli 1179, Di. I, 256, där det he-
ter, att kyrkan har *iij boecr . salltari ok jam leihdar scra (=
jafn lengdarskrå) ok mal boc ». Om några få kyrkor uppgifves
det, att de äga *Xij manapa tipa b&cr*, t. ex. kyrkan i Ingunnar-
stadir 1180, Di. I, 266. Men i de allra flesta kyrkomåldagar från
fristatstiden upptages intet bokförråd alls. Det är endast undan-
tagsvis, som meddelande härom lämnas. Dock får man ej antaga,
att alla de kyrkor varit fullkomligt i saknad af böcker, förhvilka
måldagarna ej lämna någon upplysning, men tryggt kan man
våga påstå, att bokförrådet i dessa kyrkor måste ha varit myc-
ket obetydligt, då man ej ansett mödan värdt att göra något
meddelande därom. I några kyrkor affärdas frågan om bok-
förrådet, såsom redan förut i Inl. är meddeladt, med en upp-
gift om böckernas värde, hvarpå utförligare exempel skall läm-
nas i det följande.

Efter fristatstidens slut tillväxer bokförrådet så småningom.

Göteb. Högs k. Årsskrift VIII: 2 . 5

Digitized by v^-ooQle

66

EMIL OLMER

Dock får man ej utan vidare antaga, att böckerna nu äro så
mycket talrikare, som bokförrådet i dessa måldagar öfverstiger
detsamma under fristatstiden, utan man får nog delvis tillskrifva
det ökade antalet böcker den omständigheten, att måldagarna
numera i allmänhet mera noggrant och detaljeradt lämna upp-
gift rörande såväl det ena som det andra. Om t^erneyjar kyrka
heter det 1269, Di. II, 64, att den äger *ba?kr vij med jam -
lengda rimu; om Stadastactar 1274, Di. II, 114, att den har
iBokiir allar t, hvarmed väl menas, att den har alla de van-
liga gudstjänstböckerna. Från år 1318 äga vi ganska goda
uppgifter om isländska kyrkans bokförråd, ty för detta år ha
vi öfver 100 måldagar för Höla biskopsdöme, uppkallade efter
biskop Auctun ^orbergsson, Di. II, 423 — 489. Flera kyrkor här
äga 10 å 15 olika slags böcker, och några få, som äro ovan-
ligt väl försedda t. ex. Muli, Grimsey och Vellir, Di. II, 435,
443 och 455, ha ända till ett 20-tal och däröfver. Det händer
härvid ej sällan, att en bok förekommer i flera exemplar. Då
så är fallet växlar antalet vanligen mellan 2 å 5. För Höla
biskopsdöme ha vi från år 1394 och närmaste tiden därefter en ny
utförlig måldagasamling af biskop Pétr Nikulåsson, Di. III, 508—
591, hvilken gifver oss ett synnerligen godt tillfälle att studera
bokförrådets tillväxt. Denna måldagasamling skiljer sig från den
af 1318 framför allt däri, att kyrkornas tillgång på de vanliga
gudstjänstböckerna blir mera allmän, d. v. s. 1318 funnos många
kyrkor, som voro synnerligen fattiga på böcker eller också så
godt som alldeles saknade dem, men nu finna vi däremot pä
de allra flesta ställen de vanliga gudstjänstböckerna och ofta
en eller två legender, som handla om de helgon, hvilka kyr-
kan blifvit tillägnad. En annan karakteristisk utveckling ä r y
att flera exemplar af hvarje bok numera förekomma i kyrkorna
långt talrikare än 1318. Däremot är i stort sedt tillväxten af
nya slags böcker mindre betydlig, och det är ej heller många
kyrkor, som öfverstiga de nyss nämnda Muli, Grimsey och
Vellir i fråga om olika slag af böcker. En ny stor måldaga-
samling för Höla biskopsdöme från 1461 och närmaste tiden
därefter af biskop Olaf Rögnvaldsson Di. V, 247 — 361, visar*
att utvecklingen fortfarande gick i den riktning, som ofvan
blifvit antydd.

Digitized by

Google

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

67

En synnerligen rik samling af måldagar äga vi för Skål-
holts biskopsdöme af år 1397, upprättade af biskop Vilchin,
Di. IV, 27 — 240. De göra emellertid ett afgjordt fattigare in-
tryck än måldagarna för Höla biskopsdöme. Dock beror detta
intryck till stor del därpå, att dessa måldagar ej lika samvets-
grant redogöra för bokförrådet som måldagarna från Höla bi-
skopsdöme. Ovanligt många måldagar uppgifva ej någonting
alls om antalet böcker, som finnes; och att någon eller några
af de allra vanligaste gudstjänstböckerna funnits i hvaije kyrka,
kan man väl knappast våga förneka. Många kyrkor åter
nämna en del böcker, men hinna sällan så högt som till ett
10-tal stycken. Endast få måldagar upptaga så stort bokför-
råd som de mera välförsedda kyrkorna i Höla biskopsdöme.

En säregen ställning intaga klostren i fråga 0111 bokför-
rådet. Så heter det redan under fristatstiden, då kyrkornas
bokförråd var så anmärkningsvärdt ringa, om Helgafells klaustr
omkr. 1186, Di. I 282, att där finnas » hundrap bcekr* (— 120
böcker). Jämför man denna uppgift med kyrkornas meddelanden
från samma tid, så känner man sig nästan tveksam, huruvida man
skall våga lita på den. 1 Klostren på Island visa emellertid ge-
nomgående en sådan öfverlägsenhet gent mot kyrkorna i fråga
om bokförrådet, att uppgiften däraf blir sannolik.* Äfven be-
styrker ett senare meddelande, att detta kloster varit synner-
ligen väl försedt med böcker. Det heter nämligen för det-
samma 1397, Di. IV, 170 — 1 7 1, att det — jämte ett 10-tal sär-
skildt uppräknade böcker — ägde *halfur fiordi tugnr nor-
rcFtiv boka. jtem ruerre hvndrade Latinvboka. annad eru tijda-
bakur », och detta var på en tid, då medeltalet af böckernas
antal i kyrkorna på sin höjd uppgick till 15 å 20. För öfrigt
är det ju i den äldre måldagen för detta kloster ej nödvändigt, att
det har varit 100 olika slag af böcker, utan antalet exemplar
kan ju ha varit 100, af hvilka flera troligen varit samma bok.
Men att beklaga är det för visso, att dessa måldagar kort och
godt affärda frågan om bokförrådet med en uppgift om böc-
kernas antal. Hade detaljeradt meddelande lämnats om hvilka
böcker det var, som klostret verkligen ägde, så skulle vi för

1 Jfr Ccderschiöld i Aarboger f. Nord. Oldk. 1887, s. 65— 66.

Digitized by

Google

68

EMIL O LM KR

visso funnit, att isländska kyrkan ägde betydligt flera böcker
under medeltiden, än vi nu äro i stånd att få kännedom om.
Denna slutsats kunna vi draga af måldagarna för Videyjar- och
Mödruvalla kloster. Så finna vi i Videyjarklaustr 1397, Di.
IV, no — in ett 60-tal olika böcker uppräknade, och flera
bland dem förekomma endast på detta ställe, andra åter blott
här och i Mödruvallaklaustr. Ännu rikare bokförråd visar sig
det senare klostret äga 1461, Di. V, 286—290. I måldagen för
detta kloster finna vi först en utförlig förteckning öfver de
vanliga gudstjänstböckerna, som ofta förekomma i flera exem-
plar, en förteckning 0111 nära två trycksidor. Därpå följer un-
der två skilda rubriker, »petta j latinvbokum* och *pessar nor-
rccnv btrkur* en utförlig förteckning öfver en mängd veten-
skapliga arbeten, sagor, legender o. s. v. Böckerna på latin
utgöra 26 stycken, af hvilka flera förekomma endast här. Efter
uppgiften 0111 de latinska arbetena heter det: *viargar skrar
adrar miog gamlar *, en passus som upplyser oss om, att klost-
rets bokförråd var betydligt rikare, än hvad som framgår af
förteckningen. Under rubriken » norrcenv bsrkur* finna vi ett
60-tal olika böcker, och äfven flera af dem förekomma endast
på detta ställe. 1

Slutligen finnes ännu ett ställe med många och sällsynta
böcker, nämligen Höla domkyrka. Det heter i måldagen för
denna kyrka, Di. III, 612 — 613: *halfr fimti tughr boka j spioll-
dum . en spialldalausar . Ix. allar de sacra scripiura . vtalldar skrar
j einn golfai halfr priditughr ony t tar tijda skr a * . Därefter upp-
räknas utom de vanliga gudstjänstböckerna ett 40-tal mera säll-
synta böcker, af hvilka flera endast förekomma på detta ställe.

1 Se angående denna måldage kapitlet VIII, där den förefinnes i aftryck.

Digitized by v^-ooQle

VII

Utvecklingen af kyrkans bokförråd.

|T\\et är redan framhållet, huru Höla biskopsdöme lämnar de
bästa exemplen på utvecklingen af kyrkans bokförråd. Ett
ganska karakteristiskt exempel på denna utveckling finna vi
i måldagarna för Håls kyrka i Fnjöskadal åren 1318, 1394 och
1461. Likaså få vi af dessa måldagar en rätt god upplysning
om, hvilka böcker de olika kyrkorna vanligen liöllo sig med.

I inåldagen för 1318, Di. II, 439 heter det om denna
kyrkas bokförråd:

>/ Bokum . A/ess u Bok . j. Aspiciens Bok. ij. j spiolldum
Enskar. adrar. ij. litlar . iiij. ucsbcckur. Enskur Gradall. og an -
nar per usum . sequcntiu Bok. Ordo per Anni circulum ».

Det bör anmärkas, att det ej är något karakteristiskt
för kyrkorna i allmänhet, att de äga böcker, som äro engelska
till sin härkomst Detta är en egendomlighet för denna och
ett fåtal andra kyrkor.

I måldagen för 1394, Di. III, 573 heter det om samma
kvrka:

Pel la j Bokum . aspiciens B(ckur . ij. j spiolldum enskar . og
de sanctis Bok a su?narid vond . sequenthiBok. Gr allar i og an -
nar per usum. Lesbcvkur. iij. miog ad aullu fyrer vtann vor-
tijma. Ordo per Annum. marlyrologium. psalllari. peturs saga j
licrepli. kuer. kirkiudags saungur. nyia hallds kuer. aspiciens

Digitized by v^-ooQLe

70

KM II, OLMER

Bok de tempore & de san c tis til paska. Hymnarius von dur
missale de sanctis per Atinurn. Lägasaunguakucr. Communc
st or 1 1 oc ecj eptcr or du. Aspiciens Bokar skrä vond vt jol. messu
Bokar kuer. iij vond de sanctis ».

Jämföra vi de båda måldagarna, finna vi en rätt god ut-
veckling af bokförrådet under de 76 år, som förflutit, sedan
den förra måldagen uppsattes. En ytterligare utveckling finna
vi i måldagen af 1461, Di. V, 298, som i fråga om bokförrådet
har följande utseende:

» Pel ta j bokum. grallarar. cin sequenciubok oc eigi aull.
Messubok lekur til (a t) aduentu oc fram y/er allra heilag(r)a
Messo de sanctis et de tempore med pisllum oc gudspiollum oc
oracionem oc missale. lesbok de sanctis tekr til at jons Messo
baptiste oc fram til jola. lesbok de te7nporc tekur til epter jol oc
til aduentu. lesbok de tempore tekur til firir jol oc til passionem.
oc cin bok jrsk. lagasaungua bok med oracium. jrsk saungbok.
saungbok tekur til at paskum oc fram yfer huitadaga de sanctis
et de tempore. oc aunnur lika par til pistlabok oc gudspialla
tekr til at jolum oc fram til paska oc sequenciubok. par til lestra -
bok. grallare tekr til at paskum oc fram til aduentu med pistlum
oc gudspiollum oc oracium de tempore oc enn grallare de sanctis
tekr til (at) andrcsMesso. oc til aduentu. ij. salltarar oc armar
votidur hatidagrallarc. ymnarius oc capitularius. commons lesbok.
orda. ottusaunguabok tekr til (atj jons Messo baptiste oc til jola.
capitularius* .

Angående sista måldagen kan anmärkas, att den liksom
måldagarna i allmänhet från senare delen af medeltiden med
stor noggrannhet, som verkar tröttande vid studiet af dem,
anger, för h vilken tid af året de olika gudstjänstböckerna gälla.

För att få en klarare föreställning om förhållandet mellan
kyrkomåldagarna och klostermåldagarna, torde det här nedan
vara på sin plats att visa, huru den klostermåldage tar sig ut,
som mest detaljeradt uppgifver bokförrådet.

Digitized by v^-ooQle

»Mödruvalla klaustrs Maldage»

af år 1461, Di, V, 286 — 291.

» petia j bokum.

ij. grallarar at ollu oc. ij. ojuller.

ij. sequenciu bcekur fullar oc adr ar ij. of ullar.

prir kanar med nockurum Messum.

tuar bcekr epistolarum et euangeliomm per annvm.

collectarius missalis per annum.

Messobcekur. ij. at pistlvm oc gudspiolfl)um /ra aduentu
til f>aska. oc hin pridia fra aduentu til passionem domini.

ij. Messobcekur de tempore at ollu med saung fra aduentu
til paska.

Messobok de tempore fra paskum til aduentu.
ij. processionalia.

paskabok de sanctis oc de tempore med Messum oc syngiande .
bre/ere de sanctis med Messum syngiande j tueim hlutvm
fra jonsMesso baptiste til aduenlu.
kirial godr med venite.

Messobok de tempore et (dej sanctis fra paskvm til de tri -
nitatem.

iij. brefer nockut fram a surnar de sanctis et de tempore
med saung.

Digitized by v^-ooQle

72

EMIL OLMER

ij. adventu brefer med saung oc messur. oc pridia vm jol
til Ixx.

t(u)au legendaria de san ctis per annum . oc pridia fra olajs-
messu til paska .

ij. legendaria de tempore fra aduentu til paska oc pridia
fra paskurn til aduentv.

jtem antephonarius de tempore et de sanctis per annum
scemiligur.

jtem. V. bcekur de tempore et sanctis syngiande fra aduentu
til paska.

antefonabok de tempore et de sanctis fra paskurn yfer tri -
nitatcm.

jtem antefonabok fra paskurn til aduentu de sanctis et de
tempore sermilig.

ahtefonarium dc tempore fra paska (!) til aduentu .
vtlenzsk jstoriabok vm sumarit.

antefonarius fra trinilatem til aduentv de tempore et de
sanctis.

antefonarium de tempore fra pask(um) til a dven (tu),
aniefonarivm de sanctis fra jonsMesso baptiste til aduentu.
a n tiffon a riu ) m fra. IXXam til paska de tempore. oc sidan
de tempore et sanctis yfer trinitatem.

a n tiffona riu ) m fra jonsMesso til adven(tu) de sanctis.
lesbok de dominicis fra augustus manad til aduentu .
anti(fonariu)m de sanctis fra jonsMesso baptiste til aduentu.
ij. ymnaria.
ij. capitularius.
ij. ordur.

r. salltarar goder oc ij le t (t ) ari.
v. suffragia satictorum in commune.
handbok god.
mar t i rf i ) log tu m .
ij. jstoria ku er.

antifonariujm fra jonsMesso baptiste de sanctis til adventv
o c onur til.

petta j latinvbokum.

institutioncs ordin is cationicorutn regularium j primur bokum.

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÄ ISLAND

73

augustinus de consensu iiijor ewangelistarum.

Grecissimus.

Racionale divinorum officiorum.

Textvs quinque librorum decrelalivm.

Glosa decrelalivm magistri godfridi.

Casus quinqe librorum decretalivm.

Sumula reymundi . ij. bakur.

Scrmones augustini per annum.

Omelie gregorij ab aduentv ad dominicam primam post
pcntecostem.

quatuor libri dialogorum j tueim bokum.

Pars dextre partis .

Brito .

Vite et passiones plurimorum sanclorum.

Vitas patrum .

Y so dorus de sumrno bono.

Minus volumcn prisciani.

Vita thobie.

Pastorale gregorij .

Ewattgelia matehi.

Vita sancti martini.

Enchiridion augustini.

Sedulius.

Sinonima jsidorij.

Omelie qvedam gregorij.

Expositio super cantica canticorum. oc margar skrar adrar
miog gamlar.

pessar norranv bakur.
miraculum bok vorar frv.
augustinus saga.
poslula saugur.
martinus saga.
vittcencius saga.
fabiani oc sebastiani.
ceciliv saga.
agties saga.

gregorius saga oc andres saga a einc bok.

Digitized by v^-ooQLe

EMIL OLMER

benediktus saga.
siluesturs saga.

Porlaks saga a eine bok.

kross saga.

stefanus saga.

tomas saga erkebiskups.

antonius saga. allar a einne bok.

petta a einne bok.
laurencius saga.
teodorij saga.
johanes oc pauli.
mag(n)us.
halvardz.

Marie mag da lene oc mar te.
gesta saluatoris.
septem dormiencivm.
jtcrata pass io c hr is ti.
barbare.
luce.

s(ancta) agnes .
sancte juliane.
sancte eussiake.
martinus saga a einne bok.

pessar a einc bok.
lan ber tus saga.
leodgarius saga.
catrinar saga.
lucie saga.

pessar a eine bok.

dialogus.
basilius saga.
jons saga holabiskups.

pessar a eine bok.
brighitar saga.

Digitized by v^-ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

75

vrsule saga.

Eufemia saga .
justinv saga .

Eugenia saga.
basilla saga.

kallama gnus saga med ollum pattum.

Olafs saga tryguasonar agcet.

Olafs saga haralldzsonar.

kongabok tcrkur til af mag?iuse olafssyni hinum goda f raman
til suerris.

liber genesis et liber macabcomm.

p essar a eine bok.
hrolfs saga kraka.

Skioldungha saga.
volsaunga saga.
lais saga.
geiralldz saga.
damvsta saga.
hrolfs saga gautrekssonar.
jslendinga saga uond.
annal godur oc gamal.
vita patrum .»

Detta är innehållet i Mödruvallaklostermåldagen. Den
hör till » Mdldagar Olafs biskups Rögnvalds sonar um Hö la bi-
skupsdcrmu , och vi äro denna biskop all tack skyldiga, därför
att vi genom honom fått en så detaljerad uppgift om huru en
klosterboksamling på Island under medeltiden tedde sig. Jäm-
föra vi denna klostermåldage och den ofvan anförda måldagen
för Håls kyrka 1461, finna vi, huru det var stor skillnad på
rikedomen i fråga om böcker uti kyrkorna och klostren.

Digitized by v^-ooQle

IX

Uppgifter om bokförrådets värde.

jCörut är framhållet, huru många måldagar af färda frågan
om bokförrådet endast med en upplysning om dess värde.
Stundom angifves emellertid böckernas värde, äfven då en del
af dem uppräknas. Dessa meddelanden kunna delas i 2 grup-
per: 1) i allmänna uppgifter om hela bokförrådets värde i en
kyrka; 2) i mera speciella uppgifter om huru mycket vissa,
särskildt angifna böcker äro värda. Vi skola här först hålla
oss till de allmänna uppgifterna.

Redan under fristatstiden finnas åtskilliga meddelanden
om bokförrådets värde, men detta angifves då tillsammans med
värdet på kyrkans andra ägodelar, t ex. Reykjaholt 1206, Di.
I, 350 »pesse kirkio fe es er o i bokum oc i messo fotum oc i
kirkio skrupe virdo til. sextogo hvndrapa vapmala eller Kirk.-
jubaejar klaustr 1218, Di. I, 394 *Mariv kirkia sv er stendr j
kirkivbcr a j skrvcti sinv oc bokvm oc klvckum. oc allt til virt.
hvndrait htindraita oc tiu tyge hvndraita* . Det är just inte
småsummor, åtminstone hvad den senare måldagen angår, som
här upptages, men man vet ju ej, huru mycket af detta värde,
som gällde bokförrådet. Efter fristatstidens slut finna vi ofta

1 Värdeenheten *hundrud » (urspruugligen — 120 alnar vadmal) eller
det därmed lika gällande ikoiärdo (kugildi) beräknas af Maurer (Island, p. 443^
efter det motsvarande silfrets pris till omkring 30 tyska riksmark. Jfr äfven
o\ Cedcrschwld , studier öfver isländska kyrkomåldagar från fristatstiden, s. 44

Digitized by v^-ooQLe

BOKSAMLINGAR PÅ ISLAND

77

uppgifter om böckernas värde. Så heter det för Tungufell
1331, Di. II, 667, att kyrkan äger * X aura j bokum* , för Gnupr
1331, Di. II, 663 *XII aura j bokum *, för Hnappavellir 1343,
Di. II, 773 *iiij merkur j bokum *. 1 För flera kyrkor heter det
*c j bokum*, t. ex. Naefrholt 1332, Di. II, 694; likaså *cc j
bokum*, t. ex. HHd 1331, Di. II, 670; *priu hundrut j bokum * ,
t ex. Skogar 1332, Di. II, 677; *cccc j bokum*, t. ex. Breidi-
bölstadr 1332, Di. II, 688; * V hundrud j Bokum*, t. ex. Tjörn
1318, Di. II, 457; *Vj c j bokumm *, t. ex. Sfdumtili 1397, Di.
IV, 125. Dylika uppgifter förekomma på många ställen. * Vij
hunndrad j bokum*, heter det för Setberg 1355, Di. III, 108;
*IX hvndrad j bokum * för Breidå 1343, Di. II, 773; *X hun-
drat j bokum* för Ytra-Skard 1332, Di. II, 696 och för Hftar-
dalr 1397, Di. IV, 185; *Xj. hundrud j bokum* för Stadastadr
1354, Di. III, 81. Det sist anförda värdet är det högsta i
^hundraden», som vi finna bland de allmänna uppgifterna. 2

Äfven de speciella uppgifterna äro ganska talrika. Emel-
lertid är det naturligtvis endast de mera värdefulla böckerna,
som man på detta sätt besvärat sig med att särskildt lämna
upplysning om. Så heter det för Nes 1318, Di II, 435, att
kvrkan äger *ij marka psalltara*\ för Skard å Skardströnd 1327,
Di. II, 635 *voru par j virdar viij ber kur secundum ordinem
fyrir vij hundrud*\ för Kvennabrekka 1355, Di. III, 100 *ij
tijdabcekur priggia marka verdar*/ för Stafholt 1397, Di. IV,
189 följande utförliga uppgifter: » Legendur ij per anni circulum
de tempore . messobok samsett de te?npore fra Paskianm oc til
Jolafostu er sira Bergur ga/ virdar Jirir cccc. Item Legendur
fornar per anni circulum oc de sanetis metnar Jirir Vij c . Item
Graduale metid Jirir cc*. I Vatnsfjördr hafva vi 1397, Di. IV,

1 En mark rent silfver, som här torde åsyftas, var under fristatstiden
1 värde lika med 360 alnar vadmal, alltså = omkr. 90 tyska riksmark. Mau-
rer , Island s. 443.

* För Olafsvellir 1397, Di. IV, 50 heter det » Hundradzlag i Bokumm » ¥
för Hof i Öraefum 1343 , Di. II, 775 »lesbcekur ftriar samsettar med saung da -
vidsp^alltara iiij c . Graduale hundrad . gudspioll oc pist lar dommicale oc de sane-
tis per anni circulum hundrat * och för Eid 1397, Di. IV, 110 »Hundradz psall-
tare oc xiij aurar i bokumm ».

3 Den något oklara fortsättningen »ccc voro oc hälf mork » torde ej ha
afseende på tidaböckerna.

Digitized by

Google

78

EMIL OLMER

135 >XV bakur metnar fyrer halft fimmta hundrad >. För
Reykjaholt finnes 1397, Di. IV, 120 följande uppgift: ikirkiann
aa inuan sig XXX boka oc ij bakur virdar fyr er X c * y och för
Eydalir 1367, Di. III, 241: *in prijntis X bakur fyrir XV hundrud.
er virdar voru*. Att åtskilliga böcker värderas så högt, torde
bero på dyrbarare inbindning eller utsmyckning på annat sätt». 1

1 För jämförelses skull må här meddelas några uppgifter om bokpris
i Sverige från förra hälften af 14 årh. Det heter i en förteckning, hvilken
man lät upprätta öfver de egendomar och lösören, som inköpts för Västerås’
domkyrkas räkning: >Decretum och decretales som vi köpte af Ärkebiskop
Nicolaus för sex pund koppar , som dä hade ett värde af 100 mark penningar , vidare
Mlssale» som vi erhöllo genom samma Ärkebiskop Nicolaus' försorg af Kaniken Herman ,
kallad Ulf i Linköping för 10 marker rent silfvcr y vidare Pontificalis , som vi upp-
skatta till tre marker rent silfver eller femton mark penningar. Vidare låto vi göra
(d. v. s. afskrifvd) legendariets vinterdel % som kostade öfver 40 mark penningar
och ett graduale till 16 marks värde*. Ett annat exempel på, att bokpriset un-
der Medeltiden stod högt, äga vi i den utgiftsbok, som fördes af Vadstena-
munken Johannes Hildebrandt, hvilken 1419— 1420 under en resa till Rom
gjorde ett större bokinköp i Paris. Antalet böcker, söm han köpte, uppgick
till ett 20-tal, och priset för dem var omkr. 360 scuta, hvilket enligt nuva-
rande penningevärde blir ungefär 10,000 kronor. Henrik Schuck t Anteck-
ningar om äldsta bokhandeln i Sverige s. 20, 29—30.

Digitized by

Google

X

Uppgifter om böckernas utstyrsel och yttre
beskaffenhet i öfrigt.

|T\\et händer mycket ofta, att bokförrådets yttre beskaffenhet
omtalas. Egenskaper, som ofta tilläggas böckerna äro
vändr , gö$r eller scemiligr. Så heter det för Vidivellir 1318,
Di. II, 462 * V. Bcekur vondar », för Grenjadarstadr 1394, Di.
III, 580 * kapitvlarivs godr * och för Gufudalr 1470, Di. V, 582
*scvmiligann grallara *. T. o. m. illr är en egenskap, som till-
lägges åtskilliga böcker, t. ex. Hvaminr 1470, Di. V, 594 » eru
ber kur har med olluih skr ce dum godum oc jllunt. XXX* . Forn och
gamall samt nyr förekomma äfven, t. ex. Holtastadir 1318, Di.
II, 472 » messubok forn », Vallanes 1419, Di. IV, 271 *gaumul ottu -
sauttguabok », Hölar 1461, Di. V, 309 *scqucnciobok nyia ». Störr och
lltill äro också vanliga epitet, t. ex. Grenjadarstadr 1394, Di. III,
580 'gvdspiallabok stor* och Sjöarborg 1394, Di. III, 530 *handbok
lijtil ». Fanytr (e\./aneytr) heter det om somliga böcker, t. ex. Vidi-
vellir 1394, Di. III, 535 *Eru pessar allar faneytar * . Félitill är äfven
en egenskap, som tillägges somliga böcker, t. ex. Alptaues 1397,
Di. IV, 187 *fornskrär nockrar fclitlar*. Subtill heter det om
en salltare i Kolbeinsstadir 1397, Di. IV, 182. Lcttr förekom-
mer någon gång t. ex. Mödruvallaklaustr 1461, Di. V, 287
» V. salltarar goder oc ij let(t)ari*, däremot vcenn , t ex. Lnndr 1368,
Di. III, 249 ^ texti vcenn*. För Hrafnagil heter det 1461, Di.
V, 316 *margar smabcekur adrar », för Revkjahlid 1394, Di. III,

Digitized by v^.ooQle

So

EMIL OEM ER

584 lAspiciens Bok storritud > för Grimsey 1318, Di. II, 443
ypentud lesbok de sanctis », för Hafrafellstunga 1394, Di. III,
589 *Aspiciens voknad (?)*; 1 för Hölastadr 1396, Di. III, 612
» brefucr . ij. nötud », för Goddalir 1394, Di. III, 563 * Burtsongua-
bok onötud ». Därjämte finna vi på många ställen upplysning
om böckernas inbindning och utstyrsel i öfrigt. Buinn och
tibuinn heter det ofta, t ex. Hrafnagil 1318, Di. 11,453 * Text.
ij. bninn », och Grund 1318, Di. II, 453 > Texti obuinn ». På
prydligare utstyrsel tyda följande exempel: Bser 1397, Di. IV,
191 » texti silfurbuinn», Nedrihvoll 1397, Di. IV, 83 iTextum
Evangeliorum buinn med sil/ur >, Eyvindarmuli 1332, Di. II,
686 itextabunat med sil/ur », Kolbeiustadir 1397, Di, IV, 182
> Texta med gylltum bvnadi », Kross i Landeyjum 1480, Di. VI,
333 * silfur texte litill med helgum domum sancte olaafs»; Hö-
lastadr 1374, Di. III, 288 » storer textar fiorer med siluer . einn
med fonn *; 2 Grund 1318, Di. II, 452 » Texta spiolld . ij. af mes -
sing smellt *3 Det är framför allt texta, som äro utstyrda på
dylikt sätt, men stundom är så fallet äfven med andra böcker,
t ex. Hof 1318, Di II, 463 iplenarins sylfur bvinn », Hauka-
dalr 1331, Di. II, 668 »apocalipsis silfttrbuinn », Gufudalr 1470,
Di. V, 583 » salltara kolumptieradann lystann vel med vtlcndan
stein ». Men det finns mindre prydliga böcker också t. ex. för
Grimsey 1318, Di. II, 443 *j Triespiolldum Bok oc songur ä ».
Att böckerna äro inbundna i skinn framhålles ofta, men
något annat slag än sälskinn nämnes ej direkt på något ställe.
Så heter det för Grimsey 1318, Di. II, 443 » mcssn Bok forn
mykil j selskinne rotnu », och för Eyri 1397, Di. IV, 140 * Liber
Genesis a. wctrinn j selskinni ». Om Eydalir meddelas det 1382,
Di. III, 360, att där finnes * V. b(ckur i hvitum skinnum oc ein
messubok oskinnud », om Muli 1461, Di. V, 284, att där är en
» messobok j snor tum skinmim ». Någon gång äro böckerna in-
bundna i lerept ex. Håls 1394, Di. III, 573 *pcturs saga j lie -
reptii. För de flesta böckerna lämnas emellertid ingen upp-
lysning alls hvarken om deras yttre eller inre egenskaper.

1 vökna = bli våt, fuktig. Fr 1 .

3 tonn = elfenben.

3 Af emaljerad messing.

Digitized by

Google

HO KS AM LINGAR PÅ ISLAND

Si

Om bokmaterialet är det mycket sällan, som några uppgifter
förekomma. Blott några enstaka meddelanden finnas. Så
heter det i måldagen för Reykjaholts kyrka 1224, Di. I, 477,
att omkring ett 40-tal kalfskinn af olika personer blifvit
skänkta till kyrkan. Dessa kunna ej gärna ha haft någon
annan uppgift än att tjänstgöra som skrifmaterial. Likaså fö-
rekommer någon gång » bokfelh ex Hölastadr domk. 1396,
Di. III, 613 *bekfclli nockur* och Oddgeirsholar 1397, Di. IV,
52 *bokfell*. Lysisteinn förekommer i måldagen för kyrkan
i Ingunnarstadr Di. I, 266 och torde beteckna någon slags
färg för att »införa öfverskrifter och initialer, möjligen äfven
miniatyrer i böcker». 1 Bokagull omtalas i måldagen för Kol-
beinstadir 1397, Di. IV, 18 1 och dess användning torde ha va-
rit något i samma väg. Dessa få exempel äro ungefär allt,
som meddelas om bokmaterialet.

1 Cederschtöldt Studier öfver isländska kyrkoinåldagar från fristatsliden
s. 63. Aarboger for nord. Oldk. og Historie 1887.

Digitized by

Google

Språket i den isländska kyrkans bokförråd.

^Vanligen saknas alla uppgifter om, på h vilket språk de olika
böckerna äro skrifna. I somliga måldagar lämnas däremot
en och annan upplysning därom. Som vanligt gå klostren
äfven i denna fråga i spetsen. En ansats åt detta håll finna
vi i Hellgafellskloster 1397, Di. IV, 170 — 171, där det heter,
att klostret hade » halfur Jiordi tugtir norrcenv boka. j t em ruerrc
hvndrade Latinvboka », men tyvärr få vi ej veta, hvilka dessa
böcker äro. Ej heller få vi veta, om det var olika slag af
böcker, som här åsyftas, eller om denna uppgift angifver en
mängd exemplar af h varje olika arbete. Därför måste upp-
gifterna från Helgafellskloster lämnas ur räkning i den föl-
jande framställningen. Uti bokförteckningen för Viileyjar-
klaustr 1397, Di. IV, no — m finna vi under rubriken *petfa
er j Norrccnu bokum » 8 olika slag af böcker uppräknade. Före
denna rubrik uppräknas ett 40 tal olika böcker, som nog äro
skrifna på latin, ehuru detta ej uttryckligen angifves. Priset
i fråga om utförlig redogörelse på detta område tager Mödru-
vallaklaustr, liksom det vanligen gör det äfven i andra afse-
enden. 1 I måldagen för detta kloster meddelas, sedan de van-
liga gudstjänstböckerna uppräknats, under särskilda rubriker
»j hetta j latinvbokum » och »pessar norra>?iv bcekur », på h vilket

1 Se måldagen för detta kloster kap. VIII.

Digitized by v^ooQle

BOKSAMLINGAR PÅ. ISLAND

83

språk angifna arbeten äro skrifna. Under rubriken latinska
böcker uppräknas 26 olika skrifter, hvartill på slutet fogas ett
tillägg * mar gar skrar adr ar miog gamlar », som också torde
ha varit på latin. Under rubriken norraenu böcker finna vi
ända till 61 olika arbeten uppräknade. Om vi därefter före-
taga en undersökning af det bokförråd, som alla måldagarna
tillsammans upptaga 1 under de olika rubrikerna latinska böcker
och norraenu böcker, så komma vi ej långt öfver de siffror,
som vi redan fått från Mödruvallaklaustr. Antalet norraenu
böcker belöper sig endast till 63, och de som äro på latin till
30. Några andra meddelanden om språket i den isländska
kyrkans litteratur finnas ej i måldagarna. 2 För öfrigt är det
ju tillräckligt bekant, att de flesta skrifter, särskildt gudstjänst-
böcker och vetenskapliga arbeten, under medeltiden affattades
på latin, hvadan man tämligen tryggt kan antaga, att det stora
flertalet af böcker, som den isländska kyrkan förfogade öfver,
har varit skrifvet på latin, därest ej annat på något ställe
blifvit uppgifvet.

Slutligen förekomma åtskilliga uppgifter om en del böc-
ker, som till en första början förefalla gälla språket. Så före-
komma på ett 10-tal ställen engelska böcker, t. ex. i Laufås
1318, Di. II, 448 *messubok etisk*, i Muli 1318, Di. II, 435 *Ens-
kur psalltare * o. s. v. På några få ställen finnas irländska
böcker, t. ex. i Äs 1461, Di. V, 279 *irsk skra », i Hals 1461,
Di. V, 298 *ein bok jrsk », i Saurbaer 1461, Di. V, 310 *jrsk
saungbok *. På ett par ställen lämnas endast den upplysningen,
att boken är utländsk. Möjligen beror denna allmänna upp-
gift därpå, att den som uppsatt måldagen, ej varit säker på,
från hvilket land förevarande arbete härstammat. Ex. härpå
finna vi i Hftardalr 1463, Di. V, 407 *ein mcssubok . . utlendzk >,
i Gilsbakki 1463, Di. V, 404 *tnessubok utlendsk per anni cir -
culum *.

Rörande ofvannämnda uppgifter förefaller det till en bör-
jan, som om de angifna böckerna verkligen skulle vara skrifna

1 Alltså Mödruvallamåldagen inberäknad.

2 På flera ställen heter det visserligen att böcker på latin ocb uor-
nenu finnas, men man får ej veta, hvilka de äro.

Digitized by

Google

84

EMIL OLMER

på engelska, irländska eller något annat främmande språk.
Detta är emellertid för visso ej meningen. Som vi af de an-
förda exemplen se, är flertalet gudstjänstböcker, och om dem
veta vi ju, att de under medeltiden hufvudsakligen voro för-
fattade på latin. Alltså våga vi ej antaga, att ofvannämnda
böcker i språkligt afseende äro engelska eller irländska. Som
bekant brukade man emellertid under medeltiden utsmycka
handskrifter med synnerligen ståtliga initialer. Hela sidor
blefvo ofta liksom inramade i olika färgade mönster, ja, stun-
dom blefvo de alldeles öfverspunna med dekorativ teckning.
Ingenstädes skedde detta mera än på Irland , 1 och härifrån
spreds naturligtvis bruket till de öfriga britanniska öarna. Det
torde vara dylika latinska handskrifter, som kommit till Island,
och som i måldagarna upptagas under irländska, engelska och
utländska böcker . 2

1 Anton Springer, Grundzug der Kunstgeschichte II Das Mittelalter

s. 156—157.

a Meningen var att i detta arbete äfven lämna några meddelanden
om böckernas förvaringsställen. Men som så ytterst få upplysningar härom
finnas, komma endast några få rader att härom meddelas. För några kyrkor
nämnas bökkistor t. ex. Saurbser omkr. 1220, Di. I, 402 *boca cista >, Årskögr
1318, Di. II, 454 » Boka kista » o. s. v. Bökastöll förekommer på några ställen,

t. ex. i Draflastaclir 1318, Di. II. 441 *Bokastoll», men om den har utgjort
något egentligt förvaringsrum för böcker, är ej bekant. Bokalektare före-
kommer äfven på några ställen, t ex. i Selårdalr 1354, Di. III, 91 %boka
Uctara > , men det är ej heller bekant, om den varit något förvaringsrum för
böcker. Äfven bökastokkr förekommer någon gång, t. ex. Muli 1394, Di. III,
577 tbokastokkn. Böka/orm förekommer också, t. ex. Sidumuli 1472. Di. V,
675 » bokaforma ». Miklaholt 1463, Di. V, 403 > bokafor me* ooh Hitardalr 1463,
Di. V, 407 ^bokaformi». Texti med kodda» heter det för Vellir 1461, Di. V,
261. De vanligen dyrbara texta ha sålunda understundom för att vara bättre
skyddade och kanske äfven för prydlighetens skull legat på mjuka kuddar.

Digitized by

Google

RIMLISTA

TILL

EUFEMIA VISORNA

ERIKSKRÖNIKAN

UTARBETAD

* GUSTAF CEDERSCHIÖLD

GÖTEBORG

WALD. ZACHRISSONS BOKTR. A. -B.
1903

Digitized by v^-ooQle

Digitized by v^-ooQle

ITfcå en publikation — såsom fallet är med den föreliggande
— i främsta rummet är afsedd för en tämligen liten krets
af fackmän, plägar dess »inledning» knappast behöfva upptaga
annat än de fackmässiga meddelandena om det sätt, hvarpå
författaren begränsat och utfört sin uppgift i sådana fall, där
olika utvägar kunde ha valts.

Men i fråga om det här föreliggande arbetet hafva ett par
omständigheter synts mig tala för en något bredare hållen in-
troduktion.

Med den samling af till en viss grad ordnadt och bear-
betadt material, som här offentliggöres, har jag försökt bidraga
till att lägga en säkrare grund under åtskilliga vetenskapliga
byggnadsarbeten, af hvilka somliga redan framskridit ganska
långt, medan andra äro i sin begynnelse och åter andra ännu
knappast blifvit påtänkta. Och då mitt försök är det första i
sitt slag, kan möjligen en och annan fackman behöfva få ut-
tryckligen påpekadt, i hvilka olika riktningar samlingar af detta
slag böra blifva användbara, helst som påminnelsen om för när-
varande öfvergifna eller hittills så godt som obrutna arbetsfält
väl alltid bör ha nytta med sig.

Men denna min inledning vänder sig icke uteslutande till
fackmännen i strängaste mening. Den vetenskapliga under-
sökningen af vårt modersmål och dettas litteratur har på senare
tid tillvunnit sig stort intresse från den bildade allmänhetens
sida, och många äro nu de, som glädja sig åt att hafva nå-
gon känning med det fortgående forskningsarbetet på detta
område; det förefaller mig helt enkelt vara en skyldighet
att lämna dessa många tillfälle att bilda sig en föreställning

Digitized by e^ooQle

II

om meningen med ett nytt företag, som eljest kunde tyckas
dem icke innebära annat än ett pedantiskt omständlighets-
makeri.

* * *

Om man (i stället för att ängsligt upphugga en riksgräns
mellan samhöriga vetenskaper) söker i dess helhet betrakta den
i litteraturen föreliggande svenska språkformen med afseende
på egenskapen att mer eller mindre fullkomligt uttrycka för-
fattarnas intentioner (tankar, känslor och stämningar), så finner
man lätt nog, att versen, i synnerhet den rimmade, i all-
mänhet för svenskarna mera än för dem, som skrifvit på andra
kulturspråk, försvårat eller hindrat adekvat formgifning. I hvad
mån svenska språket varit motsträfvigt mot de från utlandet
lånade versslagens metra, kan här lämnas åsido, men att vårt
språks ovanligt stora rimfattigdom utgjort en mycket allvarlig
olägenhet för de svenska skalderna, böra vi nu särskildt fästa
oss vid. Väl torde man ännu icke ha anställt några mera om-
fattande undersökningar öfver de speciella inflytelserna af rim-
fattigdomen, men hvarje någorlunda beläst svensk har nog ofta
med ledsnad märkt, huru * rimnöden» till och med hos skalder
af rang snedvridit uttrycket eller rent af dragit innehållet in
på af vägar. Han har säkerligen också ofta gjort den reflexio-
nen, att språkets rimfattigdom måste ha tvungit de mera form-
stränga och välljudskänsliga att underkasta sig ett opropor-
tionerligt drygt arbete, medan den förledt kraftgenierna att taga
sig formella friheter, med hvilka samtiden, om ock motvilligt,
låtit sig nöja, men som eftervärlden i regeln haft mindre öfver-
seende med.

Naturligtvis iakttager man under tidernas lopp betydliga
framsteg: de unga skalderna lära af de äldre, tillgodogöra sig
allt fullständigare språkets tillgångar och hinna allt längre i
formens smidighet, omväxling och skönhet. Också kan en af
vår tids störste verskonstuärer nästan medlidsamt tänka till-
baka på. hur

»Stjernhjelm
bråkat har sin svenska hjärna
att till kvällens upptåg finna

rim, som än mot udden spjärna.» (C. Snoilsky. Kristina.)

Digitized by

Google

Men så mycket mera betecknande är det för vår nations
sorglöshet och brist på företagsamhet, att icke kraftigare be-
mödanden gjorts för att underlätta skaldernas tekniska utbild-
ning, nämligen genom åstadkommande af rikhaltiga s. k. »rim-
lexika», afsedda att gifva en lätt och säker öfverblick af de
samtida rimmöjligheterna . 1 Hos andra folk, livilkas språk äro
vida rikare på rimord än svenskan, har man visat sig mycket
väl uppskatta värdet af rimlexika, men vi, som allra bäst be-
höfde sådana, betrakta dem vanligen med en kortsynt ring-
aktning . 2

En sak är emellertid utarbetandet af handböcker (rim-
lexika) för praktiska syften, en annan studiet af rimmet så-
dant det historiskt framträdt i vår svenska diktkonst. Men
genom det, som ofvan blifvit sagdt, har jag velat åtminstone
i någon mån (och med anknytning till hvars och ens person-
liga erfarenhet) antyda, att den svenska rimkonstens historia
verkligen förtjänar att utforskas och skrifvas. Det bör väl äf-
ven falla af sig själft, att då litteraturens historia småningom
kommer att noggrannare än hittills taga hänsyn till diktver-
kens stil \ en så viktig sida däraf som rimmet måste tillvinna
sig vederbörlig uppmärksamhet.

Exempelvis vill jag här nämna några af de synpunkter,
som tyckas mig kunna tillämpas vid granskningen af en dikts
eller en författares rimkonst. Så t. ex. kan man i flera olika
afseenden pröfva den relativa växlingsrikedomen: förhållan-
det af summan (sinsemellan olika) rimord och hela summan
rimmade verser; procenttal af rim med olika antal stafvelser,
med ett eller flera ord som komponenter, med olika vokaler
(tf, e % o. s. v.) i rimmets början (fortisstafvelse), med vissa (för vårt
språk vanligare eller ovanligare) ljudförbindelser o. s. v. En

1 De enda för mig bekanta äro: Aryidi, Manuductio ad poesin Sue-
canam (1651); Kr. Manderström, Försök til et svenskt rimlexikon (1779);
och J. J. Flodin, Svenskt rimlexikon (1851). Men dessa voro äfven för sin
tid föga tillfredsställande.

3 Så t. ex. har vårt stora konversationslexikon Nordisk familjebok in-
tet annat att säga om dem än : »Till hjelp för versmakare, som lida af rim-
nöd, äro s. k» rimlexika utarbetade». Härmed kan man jämföra den för-
ståndiga ntredning, som Axrl Sörensbn lämnar i förordet till sin värde-
fulla »Dansk Rim-Ordbog» (Kbhvn 1900).

Digitized by v^-ooQle

IV

annan synpunkt, som dock knappast kan statistiskt genomföras,
gäller rimmens kraft och tyngd, d. v. s. i hvad mån dikten
använder starktoniga, för tanken eller känslan betydelsefulla,
eller svagtouiga, oväsentliga och blott till formell fyllnad tjä-
nande rimord. Ytterligare en annan fråga, som icke heller med-
gifver eu statistisk lösning, utan tvärtom i hvarje enskildt fall
kräfver den finaste intuition, är denna: I hvad mån äro rimor-
den osökta, naturliga och satisfiera fullt »poesiens logik»? Och
slutligen vill jag framhålla frågan: I hvilka fall har dikten
»orena» rim? Vid någon eftertanke finner man lätt, att frågan
hellre bör formuleras sålunda: Hvilka rim ha för skalden, resp
för det stora flertalet af hans bildade samtida, gällt som rena,
och hvilka som orena?

Det är klart, att denna fråga i högre grad än någon af
de förut omnämnda för sin behandling måste använda språk-
historiska resultat; i äldre tider kan uttalet ha varit ganska
olikt vårt nuvarande, och äfveti i nutiden kunna lokala eller
individuella uttal med större eller mindre berättigande fram-
träda i rimmen . 1 De fall, där rimorden för skalden själf haft
nödig kongruens, böra naturligtvis väl skiljas från de fall, där
skalden måst nöja sig med en äfven för hans uttal gällande
inkongruens (»orent» rim); och just arten och frekvensen af de
sistnämnda fallen torde blifva en af de intressantaste detaljfrå-
gorna i vår rimkonsts historia.

* * *

Spörsmålet om de »orena» rimmen leder oss helt natur-
ligt in på tal oin de äldsta svenska rimverken , som lämnat
materialet till föreliggande samling. Ty, om det beträffande
nyare dikter stundom kan vara tvistigt, hvad som för skalden
själf gällt som ett »rent» eller »orent» rim, blir denna fråga
betydligt mera komplicerad, när man undersöker de äldsta dikt-

1 Jfr i synnerhet den under de senaste åren rätt lifliga striden om de
s. k. stockholmsrimmen {-t- : Dessutom vill jag i detta sammanhang

erinra om uppsatserna »Spår af värmländskt inflytande i Tegnérs språk» af
Louise Zegolson, i Pedagogisk tidskrift 1899, och »Anteckningar om Kell
grens metrik* af Gottfrid Kallstenius, i Språk och stil 1902; i båda dessa
uppsatser talas om rim, som ej skulle godkännas af nutida skalder.

Digitized by

Google

V

verken. Ju ofullständigare vår kännedom är om den tidens
språkmöjligheter, dess svårare är det att afgöra, hvilka uttals-
former rimmaren haft att välja emellan, och h vilken han i
hvaije särskildt fall (sannolikast) har valt. Men härtill komma
två omständigheter, som kräfva noggrant beaktande.

Det kan icke bestridas, att fordringarna på kongruens i
rimorden under vår rimkonsts äldsta period voro långt mindre
stränga än i vår tid. Ofta nöjde man sig med sådant, som vi
ej skulle kalla för rim, utan blott för assonans; örat och sma-
ken voro tydligen icke lika skärpta, som de nu äro, för den
fulla kongruensens oeftergiflighet. Men just därför måste man
söka utreda, huru långt friheten att bruka hvad vi skulle kalla
>orena» rim (eller blott assonanser) har sträckt sig. Naturligt-
vis blir det härvid ofta vanskligt nog att fastslå, om något sär-
skildt rim bör bedömas såsom visserligen orent, men efter ti-
dens uppfattning tillåtligt, eller såsom rent, i det att det kräf-
ver en språkform, som vi eljest icke känna till eller anse min-
dre sannolik för tiden och författaren.

Den andra omständigheten, som bidrager till att försvåra
fastställandet af de rim, som diktaren själf åsyftat, består i det
förvanskade skick, hvari de ifrågavarande gamla dikterna be-
varats. Vi hafva dem ej i skaldernas egna uppteckningar eller
ens i direkta afskrifter af dessa; de afskrifter, vi äga i behålb
härstamma genom många mellanled från originalen, äro minst
120 — 150 år yngre än dessa samt visa klart, att afskrifvarna icke
blott utbytt äldre språkformer mot yngre, utan äfven i öfrigt
varit föga exakta vid återgifvandet; missförstånd och godtyck-
liga ändringar äro ingalunda sällsynta.

När nu härtill måste läggas det ledsamma förhållandet,
att de bevarade afskrifterna — sådana de äro — ännu icke blif-
vit enligt den nyare textkritikens fordringar fullt tillgodogjorda,
i ty att upplagorna i »Svenska Fornskriftsällskapets handlingar»
häruti äro bristfälliga så kan det tyckas, att en rimlista till
dessa dikter hade alltför osäker grund, och att utarbetandet
af en sådan lista borde uppskjutas åtminstone till dess, att text-
kritiken gjort allt, hvad göras kan, af det bevarade handskrift-
materialet

Digitized by

Google

VI

Men fastän jag i många fall måste bygga på osäkra läs-
arter och rimordens behandling alltså i åtskilligt ej kan gälla
som slutgiltig, utan blott som preliminär, har jag dock ansett
öfvervägande skäl tala för, att arbetet redan nu företages.

Korteligen kunna dessa skäl angifvas sålunda: 1:0 rimor-
den äro relativt säkra och kontrollerbara, samt 2:0 andra forsk-
ningar kunna ha mera hjälp af en (låt vara delvis blott preli-
minär) rimlista, än rimlistan kan hoppas af dessa forskningar
(speciellt af textkritiken).

Att afskrifvarnas ändringar vida mindre beröra rimorden än
öfriga beståndsdelar af verserna, framgår redan af en ytlig jäm-
förelse mellan de olika handskrifterna af samma text. Det är
ju också naturligt nog, att svårigheten att finna andra rimord
i regeln afskräckt från ändringar i detta afseende, inedan där-
emot knittelversens rytmiska frihet medgifvit talrika omstöp-
ningar i öfrigt. Indirekt intygas också rimordens relativa orubb-
lighet af de ganska många ord eller ordformer, som på afskrif-
varens tid varit föråldrade, men dock fått kvarstå oförändrade
eller behållit oförändrad rimmotsvarighet, som enkelt och otve-
tydigt möjliggör restituerandet af den ursprungliga formen.
Men äfven då den ledning, som erhålles af det motsvarande
rimordet, är otillräcklig eller osäker, har man ofta utvägar att
uppspåra den ursprungliga formen. Ty en jämförande gransk-
ning af hela materialet ger ganska stor utsikt till att någon -
städes finna den rätta ledtråden, just därför att materialet har
en betydande omfattning. Ty det är en för studiet af dessa
dikter synnerligen gynnsam omständighet, att de å ena sidan
äro nästan samtidiga, å andra sidan så pass långa. Som bekant
antar man, att Ivan skrifvits år 1303, Fredrik 1308, Flores 1312
och Eriks krönikan ungefär 1318 — 1320; i alla fyra dikterna till-
sammans utgör versantalet 15642 (enligt Svenska Fornskrift-
sällskapets upplagor).

Hvad angår resultaten af en blifvande, på noggrannare
värdesättning af handskrifterna stödd textkritik, torde dessa resul-
tat med afseende på rimmen hufvudsakligen bestå däri, att hela
verspar antingen utmönstras ur texten såsom interpolerade eller
ock i den upptagas såsom äkta, men af texthandskriften öfver-
hoppade. Men äfven vid pröfningen af ett verspars äkthet torde

Digitized by

Google

VII

ganska ofta den statistiska öfversikten af rimmen blifva till
nytta, i synnerhet genom dess upplysningar om författarnas
språkbruk. Jag föreställer mig därför, att rimlistan skall blifva
ett välkommet hjälpmedel för dem, som komma att inlåta sig
på försöket att rekonstruera de gamla rimverkens ursprung-
liga text.

Ännu mera afgjorda och påtagliga bli, hoppas jag, förde-
larne för litteraturhistorien af att snart få tillgång till denna
rimstatistik. Ty, om ock enstaka uppgifter i listan med tiden
befinnas oriktiga, gifver den dock en i hufvudsak säker karak-
täristik af de särskilda dikternas riinpraxis, en karaktäristik,
som bör gifva betydelsefulla bidrag till besvarandet af åtskil-
liga frågor om dikternas tillkomst. Så t. ex. synes mig Kriks-
krönikan förete vissa rimegenheter, som bestämdt skilja den
från Eufeiniavisorna och snarast tyda på en annan författare. 1
Mellan Eufemiavisorna inbördes kunna också vissa olikheter i
rimmets användning konstateras, om ock mindre afgörande.
Huruvida en framtida forskning med rimlistans tillhjälp kan
uppvisa några olikheter mellan de tre stycken, hvaraf Eriks-
krönikan är sammansatt 2 , eller draga några bestämdare slut-
satser om författarens dialekt, lämnar jag nu därhän.

Också för forskare på ljud- och formlärans område torde
en statistik af denna omfattning blifva så välkommen, att de
kunna i någon mån öfverse med de bristfälligheter, som vid-
låda (och delvis måste vidlåda) den. Ty först på grundvalen
af en dylik statistik kan grammatiken tillgodogöra sig de in-
tyg, rimmen tyckas gifva oss om författarnas verkliga (»pro-
saiska») uttal; endast genom en fullständig jämförelse kan det
afgöras, hur stort utrymme författaren lämnat åt inkongruensen,
eller åt poetiska friheter i betoning3, i sammanblandning, bort-
kastande eller tilläggande af ändelser o. s. v.

De här anförda grunderna hafva för mig ställt utom tvif-
vel, att en rimlista till Eufemiavisorna och Erikskrönikan skulle
kunna göra nytta i flera riktningar, äfven om den utarbetas,

1 Jfr min skrift iOm Erikskrönikan, ett historiskt epos från folkunga-
tiden», sid. 248, not.

2 Se anf. arb. sidd. 226 ff.

3 Jfr t. ex. for 6 , fantöm , Har a läer.

Digitized by

Google

VIII

innan den textkritiska behandlingén af diktverken blifvit på
tillfredsställande sätt genomförd. Men därmed vill jag natur-
ligtvis icke hafva sagt, att min lista, sådan den nu föreligger,
utgör den bästa lösning af uppgiften, som under närvarande

förhållanden kunnat åstadkommas. Tvärtom är jag ganska väl
medveten af de bristfälligheter, hvarmed arbetet af flera skäl
(bland hvilka några sammanhänga med min försvagade synför-
måga) måste bli behäftadt. Hade jag saknat »den Muth des
Fehlens», så hade jag icke inlåtit mig på detta företag.

* * *

Med afseende på begränsningen af min uppgift och vissa
detaljfrågor i utarbetande och uppställning har jag följande att
anföra.

Då riinariet omfattar det stora flertalet af äldre fornsven-
ska rimverser, har jag tagit i öfvervägande, huruvida det vore
lämpligt att utsträcka det till sådana »medeltidsdikter och -rim»
som tillhöra samma period, för att sålunda få ämnet mera ut-
tömmande behandladt. Men det har icke synts mig möjligt
att ännu med tillräcklig säkerhet bestämma, hvilka af de be-
varade smådikterna författats så tidigt, och då Eufemiavisorna
jämte Erikskrönikan i alla händelser bilda en afskild grupp
med många egendomliga särmärken, har jag ansett bäst att
inskränka mig till dessa.

Något större tvekan har jag hyst, om jag skulle medtaga
de varianter , som meddelas i Fornskriftsällskapets upplagor af
Eufemiavisorna och Erikskrönikan eller kunna hämtas från äldre
upplagor af den sistnämnda. I synnerhet var det frestande att
medtaga sådana verser, som tyckas vara öfverhoppade i text-
kodices, men finnas bevarade i andra handskrifter. Jag fanu
emellertid snart, att det icke kunde vara lämpligt att medtaga
alla varianterna, ty många af dem bero uppenbart på ganska
sena förvanskningar och tillsatser; men att här söka ge-
nomgående skilja mellan ursprungligt och icke-ursprungligt
skulle draga med sig en fullständig textkritik, och på en sådan
hade jag nu ej tillfälle att ingå. Jag har därför i regeln hållit
mig till texterna själfva och blott i enstaka fali (som då alltid

Digitized by

Google

IX

påpekats i noter eller på annat sätt) upptagit läsarter från annan
handskrift, när dessa tycktes mig äga ett obestridligt företräde.

Normalisering m. m. För att kunna lexikaliskt samman-
föra ord, som i de unga afskrifterna förekomma i växlande, ofta
moderniserad stafning, och för att kunna uppdraga en gräns
mellan kongruens och inkongruens (»rena och orena rim»),
liar jag naturligtvis måst normalisera stickorden till motsvarig-
het med den uttals- och skrifform 1 , som jag förutsatt hos för-
fattarna själfva. I mitt sträfvande att vinna likformighet torde
110g en och annan fackman anse mig ha gått väl långt, i det jag
kanske någon gång bortsett från mindre uttalsskiftningar. Så
t. ex. är det nog troligt, att bidhia , då det (en gång) förekom-
mer i rim med lydha , uttalats bydhia , och det kunde nog ha
varit ungefär lika goda skäl att göra bydhia till särskild stick-
ordsform (jämte bidhia ) som hvy (jämte hvi). I fråga om rim-
normaliseringen tror jag följande punkter företrädesvis behöfva
påpekas.

I svagtoniga ändelser har jag användt a (icke e (icke i)
och o (icke u\ såsom svarabaktivokal e . Härvid är att anmärka,
att ganska många rimförbindelser synas tala för antagandet,
att diktarna i sitt uttal kunnat låta hvaije svagtonig ändelses
vokal öfvergå till ett grumligt ce (a). Jag tror också, att dikt-
arna själfva ansett t ex. vadha : : badhe och sannolikt äfven
finna : : kvinno för rena och oklanderliga rim. Men då jag icke
dess mindre uppställt dem — och med dem likartade — såsom
orena (inledda af asterisk och tankstreck), har jag följt detta
resonemang: Om också frekvensen, af dylika rim visar, att

skalderna ansett dem vara goda nog, så behöfver detta icke
bero därpå, att de verkligen haft full kongruens i sitt uttal;
det kan också ha berott på samtidens medgörlighet med af-
seende på kongruensen (flera intyg om denna skola nedanför
beröras). Vill man nu anställa närmare undersökningar i denna
tråga , så blir det utan tvifvel lättare att utgå från rimariets
uppställning med skilda former än från en mera summarisk, i
hvilken ingen skillnad mellan vokalerna i svagtoniga ändelser
vore genomförd.

1 Att jag begagnat dh och th, beror väsentligen på lokal typograf iska
förhållanden.

Digitized by

Google

X

Ett slutljudande (af r uppkommet) -r har jag i regeln ute-
lämnat i svagtonigt läge (utom efter svarabaktivokal), och jag
har härvid kunnat stödja mig därpå, att rimmarna i dylika fall
visa sig alldeles lämna -r ur räkningen; r:ets bortfallande i
nämnda ställning har alltså för mig varit mera otvifvelaktigt
än den nyss omtalade vokalgrumlingen.

Kinkigare har det synts mig att afgöra, huruvida kvan-
titetsinkongruens i fortisstafvelser borde behandlas som orent
eller rent rim. Det är nämligen ytterst vanligt, att lång vokal
rimmar med kort, och detta så väl i kvinnliga som i manliga
rim; men konsonantljud af olika kvantitet förekomma i
regeln blott i manliga rim, alltså blott utljudande. Några exem-
pel från Iv (de öfriga dikterna tillämpa, så vidt jag kunnat
finna, samma praxis) må här anföras:

bädh :: rädh 5441 — 2, mäl :: skal 2761 — 2 (och ofta), är : :
var 1969— 70, Jar :: vär 5503 — 4 , forsmät(t) : : sät 704 — 5, sidh
: : rtdA 4389 — 90 sin : : vin 2983 — 4, skögh : : hogh 494 — 5, niiok
: : 3153 — 4, kär : : &r 1248 — 9 (och ofta), ccr : : slär 299—300;

vädha :: skadha 5311 — 12, vägha :: dägha 534 — 5, tala ::
stråla 2083 — 4, sära :: fara 5427 — 8, tära :: vara 3685 — 6 , gävo
: : hava 828 — 9, vtdher : : um sid her 4031 — 2, koma : : törne 556 — 7,
tona : : mona 432 — 3, bcera : : kära 602 — 3, vcera : : äro 802 — 3,
göra : : föra 1324 — 5, höra : : göra 1364 — 5;

Jikk :: sik 3973 — 4, gikk :: thik 4115 — 16, himcrik :: fik k
936 — 7, full ; ; hiul 4457 — 8, V(fl : : scrll 378—9, 4609 — 10, kinn
: : min 1028 — 9, mat : : natt 2561 — 2.

Då nu denna kvantitetsinkongruens är så allmän, och då
det — hufvudsakligen på grund af fornsvenskans i detta afse-
ende ofullkomliga beteckningssätt — stundom blir svårt att
konstatera, huruvida diktaren brukat ljudet långt eller kort, har
jag behandlat samtliga rim af detta slag såsom »rena» och icke
funnit skäl att afvika från den vanliga (normaliserade) skriftens
kvantitetsbeteckning.

De jämförelsevis fåtaliga exemplen på intervokalisk lång
konsonant rimmande med kort har jag — i enlighet med
den vanliga (normaliserade) skriften — behandlat som »orena»
rim; de torde lätt nog falla i ögonen vid bläddring i rimlistan
och behöfva därför icke här uppräknas.

Digitized by

Google

En uttalsfråga af mindre omfattning, nämligen beträffande
c i förbindelsen zt, t. ex. bazt, bazta , bazter o. s. v., har jag an-
sett mig böra lösa i öfverensstämmelse med rim verk ens konse-
kventa bruk att rimma zt med st; jag har alltså betraktat dessa
rim som »rena» och öfverallt skrifvit bast , basta o. s. v.

Hvad angår flexionen, vill jag först påpeka det förhål-
landet, att verbens pluralformer för första och andra perso-
nerna ofta för att bilda rena rim måste antagas ha varit lika
med tredje personens pluralform. Det förefaller mig ej osannolikt,
att redan under 1300-talets två första årtionden vårdslösare (lokalt
eller individuellt) hvardagsspråk kunde förete ansatser till den
analogiförenkling af personaländelsema, som sedermera så kraf-
tigt brutit sig igenom; och till jämförelse erinrar jag om, att
diktverken stundom — såsom den föreliggande rimlistan visar
— använda verbets singularform vid pluralt subjekt. Men
då frågan ännu knappast kan anses vara tillräckligt utredd, har
jag vid normaliseringen användt - om för första och - en för an-
dra personen pluralis äfven där, hvarest rimordet kräfver den
för tredje personen karaktäristiska ändeisen; i dessa fall ha alltså
rimmen rubricerats som »orena». Skulle det visa sig, att mitt
förfaringssätt varit ohistoriskt, så har det åtminstone haft för-
tjänsten att för forskaren tydligt utpeka de diskutabla formerna.

Nominalböjningen har att uppvisa åtskilliga fall af »li-
centia poetica». Enklast och tydligast af sådan är väl skal-
dernas sed att, så ofta rimmet kräfver, använda oböjd form i
st. f. böjd af adjektiv (eller adjektiviskt ord). Denna sed, som
också är välbekant från isländska rimur och väl ytterst beror
på tyska inflytelser, måste naturligtvis i en rimlista respekteras,
så att de ifrågavarande rimmen upptagas såsom rena. Såsom
en likartad företeelse har jag betraktat och behandlat ändeisen
-a i npln och apln 1 obestämd böjning af adjektiv äfvensom i sg.
(såväl nom. som obl. kasus) af sbst., som eljest hafva stark böj-
ning. Svårare har det varit att iakttaga konsekvens i det fall,
då rimmet för att bli rent kräfver en (plural) ackusati v-form,
ehuru det samtida prosaiska språkbruket skulle ha föredragit
eller t. o. m. fordrat da ti v- (eller någon gång genitiv-) form.
Härvid har jag, så ofta som ackusativen synts mig kunna nå-

1 Någon gång äfven i neutr. sg.

Digitized by v^-ooQle

XII

gorlunda försvaras, behållit den, men genom frågetecken eller
uttrycklig anmärkning framhållit de fall, där ändring till annan
kasus har skäl för sig. Full konsekvens har jag väl knappast
kunnat uppnå.

* * *

Om begränsningen af begreppet riin böra ytterligare nå-
gra anmärkningar tilläggas.

Att svenskarna för ungefär 600 år sedan (Iv skrefs ju år
I 3°3) uppfattade begreppet rim något annorlunda än vi. fram-
går af det ofvan sagda. Men här behöfves ytterligare några
ord om rimariets förhållande till vissa fall, där olikhet mellan
forntida och nutida riinbegrepp förefinnes eller kan förmodas.

Att rimmet bildats genom upprepande af samma ord
(enkelt eller såsom slutled till olika förled), har i rimlistan an-
gifvits genom kursivering af de siffror, som utvisa rimordens
förekomstställen.

S. k. »rika» rim, d. v. s. fall af kongruens af (flera eller
färre) ljud före fortisvokalen, hafva sannolikt spelat en icke
oväsentlig roll i rimverkens teknik; det synes t. o. m., som om
skalden stundom genom dylik (för vår uppfattning obehörig)
kongruens velat böta på inkongruens i rimkärnan. Då jag lik-
väl alltför sent blef uppmärksam på detta förhållande för att
hinna uttänka något lämpligt sätt att inrangera de rika rim-
men i den alfabetiska följden, och då jag icke heller nu kaii
här gifva en fullständig undersökning af hithörande fakta, nöd-
gas jag nöja mig med att blott påpeka saken såsom värd att
utforskas.

Däremot kan och bör jag här uttryckligen framhålla, att
vissa rim, som af några fackmän torde kallas ^rika>, af mig i
denna rimlista behandlats som normala; jag menar rimmen af
typerna arande, idhande, övelika, ania och ia. Det är klart,
att penultimas eller (i det sista exemplet, resp. de två sista
exemplen) ultimas vokal i dessa förbindelser kan utgöra böljan
af den åsyftade kongruensen (jfr bruket af ord på -lika, -anta,
och - ia i andra rim); men då man tager hänsyn till arten och
antalet af de nämnda rimorden, till skaldernas äfven i öfrigt
uppenbara sträfvan att efter förmåga genomföra kongruens

r

k

å

Digitized by v^-ooQle

XIII

samt slutligen till den stora frihet, hvarmed de kunde placera
fortis, så torde man stanna vid ett erkännande af min uppfatt-
ning som den sannolikaste.

* * *

Till sist önskar jag göra några meddelanden om denna
rimlistas uppkomst, hvilka synas mig behöfliga för att förklara
vissa bristfälligheter och ofullständigheter, som vidlåda dess
utförande.

Då jag under åren 1897 — 8 sysselsatte mig med kritiska
studier öfver Erikskrönikan, studier, hvilkas resultat delvis fram-
lades i min skrift *Om Erikskrönikan, ett historiskt epos från
folkungatiden» (Gbg 1899), fann jag, att vissa bevis kunde och
borde hämtas från krönikans rim, jämförda med Eufemiavisor-
nas. Därför lät jag på lappar utskrifva samtliga versparen i
de fyra diktverken samt påbörjade bearbetningen af detta ma-
terial. Men jag hade ej medhunnit mera än en preliminär be-
handling af de enstafviga (»manliga») rimmen, då en så väsent-
lig nedsättning inträdde i min synförmåga, att jag nödgades
lägga undan hela detta arbete och i stället vända mig till upp-
gifter, som kunde någorlunda lösas utan en lika långvarig och
enformig ansträngning af synsinnet.

Men vid början af sommaren 1902 fick jag tillfälle att
återgå till sysslandet med rimmen och beslöt att begagna detta
tillfälle, enär just då plats för rimlistans publicerande utlofva-
des mig (i denna årsskrift). Dock blef jag på grund af ned-
sättningen i min arbetsförmåga nödsakad att reducera min ur-
sprungliga plan. Numera kunde jag nämligen icke, som jag
torr hade hoppats, inlåta mig på en mångsidig utredning af de
frågor, hvartill materialet ger anledning. Men jag ansåg (och
anser), att en rimlista i och för sig, utan vidare kommentarier,
kunde bli af värde för de forskare, som ville upptaga ett eller
annat af de problem, den involverar, till närmare pröfning.

Då jag alltså till allmänheten öfverlämnar denna rimför-
teckning utan andra kommentarier än de antydningar, som fin-
nas i denna inledning, vill jag betona, att jag själf icke har
lör afsikt att framdeles publicera några på listan byggda un-
dersökningar. Väl vore det ganska lätt att redan nu göra åt-

Digitized by

Google

XIV

skilliga sammanfattningar och slutsatser (en uppmärksam läsare
torde redan af en första öfverblick bli i stånd att göra sådana);
men då jag håller för säkert, att en god skörd här står att
vinna, har jag icke ansett det vara nyttigt, om den, som har
lust, tid och krafter att grundligt utföra arbetet, skulle finna
uppgiften mindre inbjudande af det skäl, att de lättast åtkomliga
frukterna blifvit i förväg afplockade.

Emellertid, fastän jag på nyss nämnda sätt begränsat min
plan, har dock utförandet kommit att lida af åtskilliga inkon-
sekvenser och ojämnheter, beroende dels därpå, att flera års
mellantid skiljer arbetets böljan från dess fortsättning och af-
slutning, dels därpå, att min svaga syn ej tillåtit mig att (för
vinnande af likformighet) genomlöpa större partier åt gången.
Men om jag har rätt i min förmodan, att inkonsekvenserna
knappast beröra annat än oväsentliga beteckningsfrågor, skola,
hoppas jag, de anförda omständigheterna få gälla som ursäk-
tande.

Den mödosamma kontrolleringen af citatsiffrorna har ut-
förts af mina lärjungar, Filosofie Kandidaterna Martin Granér
och Edvard Strömberg; jag begagnar med glädje tillfället att
här offentligen till dem uttala mitt hjärtliga tack för den goda
hjälpen.

Göteborg våren 1903.

Gustaf Ccdcrschiöld.

Digitized ! <by

Google

a

a (sbsL)

(sg.) Iv 2283, 2300,

Fr 2883,

Er 260, 901, 1472 (Svarta-), 1504, 2304, 3541, 3578, 4054,
lg.pl.) Er 1548,

a (vb, sg. pres.)

Iv 970 , 1577 » 3 ° 73 > 37 ”. 3724 . 4008, 4857, 4881, 5238,

Fr 425, 1962, 2218,

F1 5°5. x 5 88 , i8i 3. 2021,

Er 468 (»agher»),

a (prep. 1. ad v.)

Iv 277, 1455, 2225, 2458, 2515, 3361, 3971, 4028, 4180,

Fr 109, 159, 416, 1038, 1165 (vb.?), 1175, 1317, 1463, 1591, 1994,
» 2108, 2184, 2285, 2947, 2956, 2983,

Fl 893, 1051. 1129, i6o 3 . i6 9 8 >

Er 196 (har-), 389, 543, 779, 1154, 2026, 2891, 3337, 3683, 4199,
» 4265, 4426,

i särskilda förbindelser (jfr pa)\

1. op a

Iv 98, 640, 879, 882, 1044, 1199, 1302, 1338, 1385, 1468, 1491,
» x 495. 15 07. I54 8 . 1633, 1789, 1841, 2095, 2174, 2198, 2235,

s 2240, 2313. 2624, 2638, 2694, 2710, 2806, 2840, 2850, 2868,

’ 2952, 3013. 3 ° 53 > 3 ° 97 > 3 ” 5 , 3 I 4 °> 8411, 3477 . 3 6 4 x > 3 68o >

* 3684. 3734. 3772, 3802, 4100, 4261, 4268, 4294, 4324, 4424,

* 445 °. 4539 - 4605. 4630. 4801, 4955, 497 °. 4978, 5 X 59 > 5337 .

» 5365 .

Fr 87, 485, 535, 786, 926, 1138, 1309, 1525, 1902, 1906, 2003,
» 2045, 2161, 2566, 2607, 2617, 2623, 2795, 2915, 2987, 3097,

* 3 i2 5 , 3 x 4 x .

Goteb. Ilögsk. A t sskrift VII!: 3. I

Digitized by v^-ooQle

2

GUSTAF CF.DERSCHIÖLD

Fl 153, 167, 356, 500, 513, 680, 961, 1070, 1240, 1286, 1321,

» I 34°> 1558. 1595- I 7°4> 1725.

Er 361, 396, 574, 654, 827, 918, 949, 11 13, 1532, 1578. 1689,

» 1710, 1782, 2586, 2786, 2841, 2900, 3474, 3794, 3806, 3901,

» 3945, 4085, 4119, 4523.

2. ovan a
Iv 2860, 4445,

3. t herr a

Iv 870, 1050, 1059, II2 7> x 447> *947» 2 4 8 3> 3°49> 4 i6i > 54^7»

» 565°’

Fr 496, 2084, 2946
Fl 960, 1032,

Er 1490, 1640, 1747, 2044,

4. therr op a
Fl 843, 1074,

Apulia (dat)

Fl 1639,

Babilonia (ack. el. gen.)

El 744-

bla (adj.)

(nsgm) Er 469 (»blaar»),

(nplm) Iv 265,

(best. nsgm) Er 169, 195, 3149,

Britama (dat.)

Iv 1576,

Berrna

Fr 1514 (nom.), 1911 (dat),

Elena (nom.)

Er 1009,

fa (adj.)

(nplm) Er 34, 320 (of-), 1711, 3078 (of-), 4106 (of),

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

3

fa (vb)

(inf.) Iv 97, 328, 488, 581, 826, 883, 1082, 1142, 1362, 1446,
» 1485, 1601, 2195, 2457, 2642, 2670, 2735, 2878, 3014,

» 3°7°< 3°74i 3 o8 4- 309 1 » 3 IQI » 33 62 » 35 2 3» 3 6i2 > 37 12 »

* 373 1 » 379 6 » 3 8io > 4o88 ( unt -), 4222, 4246, 4314, 4341,

» 43 6 7> 4393» 44 2 3* 45 8 9» 459 8 » 4615» 4634. 4652» 4656.

* 47i5» 4739» 4 8 36 («*»-), 4866, 4887, 4985, 5237, 5286

» ( unt -), 5460, 5480, 5726,

Fr 48, 307, 503. 664, 1368, 1526, 1932, 2274, 3126,

Fl 72 ( unt -), 154, 163, 178, 413, 419, 448, 488, 499, 606,
» 672, 676, 695, 933, 1 joo, 1144, 1205, 1269, 1291, 1341,
5 1379» J 473 » i 546, i5 8 9 » i6 57» 1686, 1708, 1723, 1747,

» 1784, 1812, 1816, 1833, 1937, 1953, 2079,

Er 58, 144 ( unt - J , 165, 197 ( ut -), 247, 370, 599, 826, 853,
> 969, 982, 1051, 1081, 1129, 1270, 1302, 1501, 1724,1769,
» 1789, 1799, 1901, 1977, 2268, 2289, 2473, 2521, 2573,

» 2681, 2875, 2886, 2901, 3054, 3213, 3379, 3395, 3462,

» 349° ( unt -), 3555, 3803, 3827, 3900, 3997, 4004, 4055,

» 4084, 4224, 4275, 4329, 4407, 4489,

(sg. pres. ind.) Iv 1514, 2849,

(1 pl. pres. ind.) Fl 654,

(3 pl. pres. ind.) Iv 4281,

Fl 1075,

(sg. pres. imperat.) Iv 3749 ( unt -),

fla (vb, inf.)

Iv 2557,

F1 r 734*

fra (vb, sg. pret.)
hr 1725,
p r 2 4I5»

Fl 59, 249, 718, 1426, 1980,

Er 354, 2280, 2377, 3286, 3378, 4212, 4376,

fra (prep. el. adv.)

Iv 403, 2859, 3430, 3664, 3928, 3938, 4007, 4345, 4511, 4641,
* 4709» 47 8 9» 4909»

Digitized by v^.ooQle

4

GUSTAF CKDERSCH IÖLD

Fr 9 8 > X1 3> 59 2 > 6 9 6 > 9 I2 > 9 2I > 93 6 > io 44, ”37» 11 76, 1276, 1341,
» 1604, 1647, 1861, 1867, 1894, 1922, 1947, 1961, 1993, 2182,
» 2612, 2618, 2631, 2879, 2998, 3162,

Fl 139, 368, 420, 927, 987, 1031, 1063, iioi, ii 16, 1118, 1253,
» 1264, 1352 ( utan fra), 1399, 1427, 1602, 1651, 1770, 1781,
» 1788, 1789, 1807, 1875, 1878, 2089, 2098,

Kr 1752, 2507,
i särskilda förbindelser:

1 . i fra

Iv. 6, 19, 215, 341, 360, 385, 521, 661, 878, 1384. 1494, 1600,

» 1964, 2065, 2131, 2272, 2315, 2535, 2579, 2637, 2709, 2772,

» 2780, 3172, 3178, 3250, 3342, 3536, 3549, 3601, 3679, 3801,

» 3873i 4283, 4299, 4371, 4533, 4574, 4741, 4826, 5183, 5203,

Fr 1 10, 379, 422, 437, 705, 1571, 1912. 2304,

Fl 2, 144, 176, 180, 477, 779, 892, 1056, 1224, 1419, 1754,

2. t har fra
Fl 1436, 2020,

ga (vb)

(inf.) Iv 83, 108 (sänder-), 389 (genom-), 559 (sundcr-J, 831,
» 1051, 1194, 1230, 1363, 1368, 1378, 1397, 1461, 1506,

» 1842 (for-), 2096, 2196, 2294, 2316, 2358, 2544, 2568,

» 2641, 2830, 2929, 2966, 2991, 3054, 3126 (genom-), 3336,
» 3426, 3455, 3568, 3777 (for-), 3786 (for-), 4072, 4187,
» 4221, 4267, 4540 (genom-), 5000, 5007 (til-), 5234, 5459,
» 5 6 5 6 >

Fr 299, 478, 990, 1028, 1570, 1572, 1950, 1968, 2099 ( op -),
» 2273, 2516, 2530 (af), 2840, 3002, 3153 (undan-),

Fl 52, 134, 206, 226 ( saman -), 478 (for-), 558, 820, 885,
» 91 1 (for-), 1033, 1057 (saman-), 1089, 1119, 1158, 1188
» (a ter-), 1208, 1243, I 279. x 3 61 - »37 1 (um-), x 455> I 5° 8 -

» 1 537i 1625, 1656, 1670 (op-), 1679, 1722 (um-), 1755,

» 1780, 1817, 1832, 1952 (forc ), 2078,

Er 74 (um-), 143, 148 ( over -), 696 (satnan-), 993, 1055, 1251
» (undan-), 1300, 1310, 1688, 1741, 1753, 1783, 1798, 1881,
» 1900 (be-), 1993, 2238 (for-), 2288, 2534 (be-), 2562, 2578,
» 2840 (under-), 2920, 2981 (or er-), 3017, 3068 (be-), 3212,

» 3354- 339b 3463 (under-), 3475 (under-), 3501, 3833

RIMLISTA TILL EUFEMIAV1S. OCH ERIKSKRÖN.

5

(inf) Er ( be -), 3964, 3996 ( under -), 4213 ( mis -), 4282 ( be -), 4328,
» 4406 ( be -),

(s g. pres. ind.) Fl t 1 1 7 (?),

(3 pl. pres. ind) Iv 871, 4446, 4679,

Fl 26, 675, 997, 1024,

gra (adj.)

(asgm) Fr 3142 (?),

(nplm) Er 532, 1008,

Helena (ack.)

Fl 875,

hertiginna (sbst., nom. sg.)

Fr 2119,

ia (interj. el. sbst.)

Iv *393- J5”. 2275.

Fr 671, 2846, 3180, 3232,

Fl 1189, 1612, 2022, 2066,

Johanna (mask., dat.)

Fr 380,

la (vb)

(sg. pret) Iv 187, 266, 767, 897, 907, 985, 1231, 1663, 2132,2186,
» 2226, 2504, 2558, 2567, 2700, 2805, 2810, 2960,

» 3 T 95i 3230, 3258, 33 6 5. 3392, 3557- 3602, 3817.

» 43°5> 4534. 4549- 45 6 9- 4582, 4710, 4825, 5314,

79- 97. 438, 458, 570. 925. 1043. 1347, 1429. *455.

» I468, l660, l666, 1724, l8l6, 1862, I893, I9OI, I9O5,
» 2013, 2040, 2071, 2l8l, 2510, 2624, 2834, 2916, 2997,
» 3 IO °, 3 1 ? 0 »

Fl 25. 60, 1 12, 145, 354, 527, 661, 679, 717, 780, 874,
» 986, 13*4, 1484, 1492, 1501, 1526, 1547, 1554, 1565,
» 1671, 1771, 1879, 1936, 1970, 1981,

Fr 542, 575; 992, 1346, 1533, 1549, 1767, 2218, 2376,
» 2498, 2743, 2921, 3095, 3287, 3305, 3944, 3974,

» 4005. 4295.

Digitized by v^.ooQle

6

GUSTAF CEDIiRSCHIÖLD

(3 Pl- P ret ) Fr IO32,

Fl 1543»

ma (vb, pres. ind.)

(1 el. 3 sg) Iv 801, 1045, 1105, 1276, 1279, 1646, i79°-

» 2185, 2388, 2425. 2470, 2490, 2507, 2669, 2698,

» 2718, 2771, 2786, 2916, 2958, 3092, 3194. 3229,

» 3 2 55. 35°5) 3535. 3723. 3778. 3785. 3850» 3889,

» 3898, 4027, 4110, 4262, 4274, 4413, 4521, 4550,

» 459°. 4642, 49 IO > 4986, 4996, 5285, 5479* 559 8 ,

» 5 r M9- 57oi.

Fr 233, 426, 486, 504, 663, 824, 957, 1068, 1124,
» 1213, 1983, 2012 (3 pl.?), 2100, 2130, 2352, 2536,
» 2567 (pl.?), 2584, 2827, 2839, 2880, 2945, 3001

» (pl-?)

F1 5 1 - I 33* I 4°* 143 - i6 4* 177. 4M, 5° 6 - 5 X 4 > 653,
» 696, 774, 844, 867, 884, 926, 945, 1071, 1088,
* 1 1 39> 1 1 45- ii6 4* 1 2251 1265, 1287, 1338, 1367.

» 1370, 1500, 1555, 1633, 1638, 1785, 2017, 2087.

Er 983, 1976, 1992, 3016. 3807, 3826, 4488,

(2 sg.) Iv 4606,

Fr 989,

(2 pl.) Iv 4625,

Fr 495-

(3 pl.) Fr 20ii, 2372,

Er 4229 (sg.?),
i ssgn forma

(1 el. 3 sg.) Iv 513, 2926, 3809, 4616. 4626, 4655, 4716, 4901,
» 5°82, 5330. 553 8 *

Fr 119, 735* 2789,

Er 697, 2239, 2520, 2874, 3975,

(1 pl.) Fr 1467,

(2 pl.) Fr 2863,

(3 Pl-) Fr 1513,

Mcrreta (nom.)

Er 2186, 4175, 4377.

RIM LISTA TILL EUFKMIAVIS. OCH ER1KSKRÖN.

7

na (vb, inf.)

Iv 26, 353, 359, 2066, 2680,

Fr 1342,

Fl 1009,

Normandia (dat.)

Fr 2120,

pa (prep. el. ad v.; jfr a )

Iv 65, 84, 489, 1881 ( thar -), 1907, 3238, 3254,

Fr 2303, 2370 ( t har -),

ra (sbst., »rådjur»)

Iv 474.

Fr 2796,

riddarn (sbst., ack. pl )

Er 2281,

sa (vb, »utså* o. d., 3 pl. pres)

Kr 533*

sa (vb, pret. af fea )

(1 el. 3 sg.) Iv 342, 361, 384, 402, 475, 520, 660, 677, 772, 906,
» 1026, 1083, 1339, 1379, 1481, 1632, 1647, 1679,

» 1754 ( til -), 1801, 2167, 2236, 2239, 2293, 2503,

» 2543, 2580, 2587, 2614, 2809, 2930, 2965. 3155,

» 3171, 3182, 3249, 3257, 3279, 3335, 3366, 3391,

» 3425. 3 608 - 3678, 3 8i8 > 3 86 7- 3 8 74- 3 8 9°> 3 8 97-

» 39 11 ' 3937, 3972. 4033> 4323, 4346, 43 68 > 4573-

» 4835, 4999, 5008, 5061, 5204, 5313, 5565, 5738,

Fr 88, 114, 120, 183, 421, 477, 833, 922, 958, 979,
» 1019, 1037, 1123, 1275, 1413, 1592, 1603, 1648,

» 1665, 1740, 1819, 1843, 1868, 1921, 1948, 1984,

» 2004, ( genom -), 2018, 2043, 2072, 2111, 2169,
» 2286, 2385, 2535, 2562, 2580, 2608, 2632, 2772,

» 2803, 2828, 2936, 2955, 2991,

Fl 1, 43, 89, 291, 528, 662, 698, 866, 1241, 1327,
» 1345, 1464. rå 20 , I 5 2 7- T 559> !5 6 4 1650,

» 1874, 1890, 1894,

Digitized by v^-ooQle

8

GUSTAF CEDKRSCHIÖLD

(I el. 3 sg.) Kr 321, 355, 752, 804, 1080, 1150, 1301, 1402, 1449,
» 1466, 1505, 1880, 1928, 1943, 2016, 2165, 2x91,
» 2305, 2472, 2579, 2587, 2714, 2742 (for-). 3304,
» 3540, 3619, 3641, 3780, 4044, 4107,

(3 pl.) Kr 71,

saltara (ack. sg.)

Er 2535.

sla (vb)

(inf.) Iv 2435, 2785, 3102 (nidher-), 3156,

.» 3 1 77 > 33 i6 > 3 868 - 447 °. 457°, 49°2 (nidher-),

Fr 2053,

Fl 1317 (bort-), 1735,

Er 261 (af), 1491, 1725, 2499 (ov er-), 3500 (be-),

» 4011, 4427 (af),

(sg. pres.) Iv 188,

Fr 1844,

(3 pl. pres.) Iv 2779, 4512,

sma (adj.)

(nsgm) Iv 676,

(asgm) Fr 103,

Er 4294, 4324,

(asgn) Er 1641,

(nplm) Fr 160, 167 (ack.?),

(aplm) Er 3094,

(nplf) Fl 1108 (?),

(nom. el. ack. pl. n.) Iv 3375,

Er 1255. * 347 » 3 ° 55 > 3 ° 79 > 42 * 5 *

sma (vb, inf ) i ssgn forsma
Iv 3003, 3069, 3478. 4282 (?), 4858, 5290,

Fr 706, 985,

Fl 1687.

s/a (adj.)

(nsgm) Iv 104 (fore -),

(npln) Fl 557,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL KUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

9

Spania (dat.)

Fr 3184,

sta (vb)

(inf.) Iv 1143 (be-), 1972 (for-), 2736 (be-), 2915 (be-), 3256 (be-),
» 3456. 3493 (/or-), 3550, 3732 (be-), 4432 (be-), 4740 (be-),
* 479° ( bc f< 55° 2 (for-), 5737 faAr-A
Fr 234 1027 1067, 2x70 (for-), 3098 (for-),

Fl 1062 (for-), 1128, 1485, 1705, 1746 (for-),

Er 52 (be-), 73 (for-,) 166 (for-), 328 (for-), 397 (for-), 659
» (for-), 846 (for-), 9x9 (be-), 1017 (for-), 1112 (be-), 1254
» (for-), 1579 (**')> 2034 (for-), 2045, 2164, 2219 (for-),

5 2371 (for-), 2506, 2563 (for-). 2572, 2715 (be-), 2787

» (^-7, 2811. 2908, 2995 (ater-), 3148, 3191 (be ), 3309,

» 349 1 (for-), 3579- 3603, 3795, 4010 (be-), 4045, 4198,

» 4228 (be-), 4325 (ater-),

(sg. pres.) Iv 3183,

Fr 300 f ute-J ,

(3 pl. pres.) Fl 996,

sva (adv.; jfr svo)

Iv 20, 25, 66, 95, 103, 138, 327, 343, 352, 358, 388, 486, 512, 580,

> 641, 761, 773, 800, 827, 971, 984, 1027, io 5 8 - io 99. 1io 4,

’ 1126, 1195, 1259, 1277, 1278, 1303, 1343, 1369, 1389, 1392,

» 1454, 1469, 1484, 1490, 1549, 1606, 1662, 1689, 1726, 1802,

» 1870, 1882, 1908, 1948, 2155, 2168, 2276, 2299, 2387, 2426,

> 2436, 2489, 2508, 2536, 2588. 2623, 2651, 2693, 2697, 2717,

> 2818, 2829, 2877, 2951, 2957, 2992, 3004, 3083, 3098, 3116,

* 3196. 3204- 3 2 53> 3280, 3292, 3341, 3412, 3494, 3506, 3582,

> 3611, 3642, 3683. 3726, 3750, 3795, 3864, 3918, 3984, 4034,

’ 4071, 4 o8 7, 4 io 9> 4181, 4186, 4245, 4273, 4284, 4300, 4306,

* 4342, 44H, 443 1 > 4479- 4597, 4633- 4651, 4742, 4802, 4821,

* 4865, 4897, 4956, 4969, 4995, 5062, 5081, 5149, 5160, 5200,

’ 5233, 5289, 5338, 5366, 5408, 5537, 5597, 5702, 5725.

Fr 47, 72, 80, 104, 184, 509, 569, 672, 686, 736, 785, 823, 834,
» 911, 980, 986, 1020, 1214, 1288, 1318, 1414, 1430, 1456, 1815,

* I949, 1967, 201 7» 2044, 2046, 2054, 2107, 2112, 2129, 2162,

» 2217, 2322, 2351, 2371, 2416, 2509, 26ll, 2804, 2845, 2864,

Digitized by v^ooQle

IO

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Fl 44, 90, III, 146, 175, 199, 233, 250, 260, 355, 447, 487, 605,
» 671, 697, 773, 819, 910, 932, 944, 1008, 1025, 10 5°> iio 9>

» 1159, 1165, 1209, 1242, 1252, 1268, 1274, 1278, 1290, 1316,

» 13 20 ) T 339’ J 3^°> r3 66 - *37 8 - *437. *45°< 1465. r 47 2 . *5°9>

» 1536, 1613, 1624, 1632, 1699, 1709, 1724, 1806, 1891, 1895,

» 1971, 2023, 2059, 2067,

Er 147, 329, 360, 388, 658, 753, 778, 805, 847, 900, 948, 1016,

• 1050, II28 , 1250, 1303, 1322, 1432 *1448 (»saa»). 1500, 1740,

'* 1768, 1775, 1788, 2035, 2165, 2370, 2680, 2810, 2887 (»saa»),

» 2980, 2994, 3190, 3336 (»saa») 3602, 3618 (»saa»), 3802, 3832.

» 4522 ,

Troia (dat.)

Fl 292,

trumpara (sbst., ack. pl.)

Kr 1403, 2190,

tva (grundtal; jfr tve, tv em, tu)

(nom. mask.) Iv 96, 487, 1963, 1984, 2156, 2314, 2652, 3291,
» 3663, 4449, 4469, 4480, 4680, 4888, 5150, 5184.
Fr 2568, 2833, 3221 (ack.?),

(ack. | el. dat.] mask) Iv 5, 766 (neutr.?), 1119,2197, 2284, 2500

» (neutr.?), 2594 (neutr.?), 2679 (gen. ?), 2867,
» 3429, 4293, 4394, 4522, 4629, 4898,

Fr 59 *> 6 95. *4 6 4 i *739 (g en - ? )> *820, 1931.
» 2369, 2771, 2935 (neutr.?), 2948,

Fl 200, 1847, (neutr ?) 2058,

Er 2017, 4283,

(nom. fem.) Iv 278. 1198, 3581,3607,4372,

Fr 1287, 2014,

Fl 1353, 1521.

(ack. |el. dat) fem.) Fr 536, 2579, 2988,

Er 1729,

(nom. neutr.) Iv 216', 1475', 33/6 (gen.?), 4822 *,

1 Sammanfattande mask. och fem.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

I

(nom. ueutr.) Fr 1031 \

Fl 1451*, 1493', 2 ° 88 ') 2099

tha (adv.)

Iv 107, 137, 558, 760, 830, 1098, II 18, 1238, 1258, 1342, 1388,
» 1396, 1460, 1474, 1480, 1510, 1607, 1678, 1688, 1753, 1869,

* I 97 I * 1983. 2 1 73» 2271, 2357, 2469, 2484, 2499, 2593, 2613,

» 2699, 2817, 2839. 2925, 2959, 3050, 3115, 3139, 3203, 3237,

» 33 1 5, 355 8 > 3567» 3677» 3725, 3733. 377'. 3 8 49> 3 86 3> 39 J 7»

* 39 2 7. 4099. 4162, 4313, 4581, 4977, 5199, 5329, 5501, 5566,

* 5 6 55.

Fr 308, 415, 457, 510, 685, 935, 11 66, 1310, 1348, 1569, 1659,

* 1723, 2083, 2183, 2321, 2515, 2529, 2561, 2565, 2583, 2790,

* 3°99. 3 lél . 3 i6 9- 3 i8 3»

Fl 71, 179, 205, 225, 259, 353, 367, 743, 1030, 1204, 1275, j 3 2 6,
= 1398, 1418, 1454, 1542, 1594, 1678, 1846, 2016, 2030, 2086,

Fr 51, 57, 170, 246, 655, 852, 968 ( än . ./ 1054, 1151, 1155, 1204,
» 1467, 1746, 1774, 1942 ( än . ./ 2187, 2269, 2890, 2909, 3308,
> 3355, 3554, 3640, 3 68 2, 37 8 ', 39 6 5, 4” 8 * 4*74, 4264,

t hr a (sbst)

Fl 234, 1138,

Er 598,

thra (vb, inf.)

Iv 1239 (( epter -), 4882,

Fr 1367 f crpter -),

Hr 4274,

va (interj.)

Fr 2386,

Ven e c ia (nom.)

Fl 2031,

vra (sbst.)

(dat. sg.) Fr 2039,

Er 1766,

(ack. pl.) Iv 896,

1 Sammanfattande mask. och fem.

Digitized by v^-ooQle

12

GUSTAF CKDERSCHIÖJJ)

adh

badh (sbst.)

Iv 1332, 5700,

Er 1779, 4233,

badh (vb, sg. pret.)

Iv 631, 835, 1641, 1703, 2012, 2979, 3340, 3751, 3888, 3949, 4384,

» 4845. 5 2 99. 5441. 5528, 5 6 48,

Fr 303, 329, 340, 482, 493, 614, 1577, 2150, 2204, 2231, 2469,
» 2524, 2746, 2808,

Fl 19, 122, 521, 562, 702, 1312. 1459, 1514, 1617, 1954, 2045.
Er 106, 513, 817, 12x3, 1869, 1946, 2049, 2067, 2241. 2358, 2399.
» 2402, 2491, 2859, 2933, 3156, 3195, 3380, 3736, 3787, 4037.
— i rim med dagh : Fr 2245,

bladh (sbst.)

Iv 4465 ( ( Tsp < r -),

bradh (adj., nsgm!)

Iv 578, 995 ( o /-; pl.?), 1587, 1783,

Fr 2458,

Fl 938,

dadh (sbst.)

Er 3761,

gladh (adj.)

(nsgm!) Iv 449, 669, 1564, 1886, 2245, 3191, 3471, 4399, 4830.

» 5406 (o-),

Fr 1582, 2745, 2807,

Fl 701, 1217, 1424, 1856,

Er 2290, 2403,

(asgm!) Iv 849, 5647,

(nsgf) Iv 598, 3968, 4x36, 4466, 5557,

Fl 1388,

(nplm!) Iv 1520, 1551, 5022,

Digitized by v^-ooQle

RIM LISTA TILL F.UFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

13

(nplm!) Fr 283, 2679',

Fl 716 (?),

(npln?) Fr 2689,

— (aplm el. apln) i rim med mat; Fl 859,

— (nplm) i rim med na t : Fl 1230,

hadh (sbst )

Iv 127, 1675, 5676,

Fl 1712,

— i rim med forsmat: Iv 132, 5676,

ladh (sbst.)
r v 4135.

? nadh (sbst.; jfr nadhé)

Fr 2680,

radh (sbst., »linje»)

Er 3886,

radh (sbst, »hjul»)

43 / 2 ,

radh (sbst., »råd»)

Iv 994, t 586 (dat.?), 1784, 1889, 5442,

Fr 304, 2457,

Fl 939, 1620, (dat.?),

Er 2836, 3760,

— i rim med ospardh : Fl .473,

— » » brat, forsmat ; Iv 1220, 1317,

Fl 1752,

smadh (part pret, nsgn!) i ssgn forsmadh
Iv 128, 579, 1674, 1890,

Fl 1713,

stadh (sbst, ack. el. dat sg )

Iv 448, 599*. 6 3° 2 > 668, 834, 848*, 1333 2 , 152 1 2 , 1550 2 , 1565, 1640 2 ,
» 1704 2 , 1885 2 , 201 1 2 , 2246* 2980 2 , 3190 2 , 3339 2 , 3472, 3752 2 ,

1 Kanske att läsa gladhe (rimmet är nadh eller nadhe ).

* I förbindelsen t stadh (»strax»).

Digitized by

Google

'4

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Iv 3887', 3950, 3967', 4383', 4400 l , 4829', 4846, 5021, 5300 1 ,
* 5405. 5527’. 5558'. 5^99’

Fr 284', 330', 481', 494, 613 1 , 1578', 1581, 2149, 2203 1 , 2232
» 2470', 2523*1 2690,

Fl 20», 121, 522», 561 *, 715, 1216*, 1313', 1389 1 , 1425, 1458',
» 1515', i6i6‘, 1621', 1857, 1955*. 2044,

Er 105, 512, 8i6\ 1212, 1778 1 , 1868, 1947, 2048*, 2066, 2240,
> 2291, 2301 f bodha -), 2359, 2398, 2490, 2837, 2858', 2932

» 3157. 3 I 94> 338 i. 3737. 3786, 4036, 4232', 4373,

— i rim med sai(t): Iv 209,

-- » • ga/-' Fl 77 6 ')

tradh (vb, sg. pre t.)

Fr 339,

vadh (sbst.)

Hr 2300,

adha

badha (pron.)

(ack. mask.) Iv 2821, 3180V2 2 ,

Er 551, 3935-

— (ack. mask.) i rim -adhe: Iv 4298, 5182, 5221,

Fr 961,

Er 2166,

— (110m el. ack. fem.) i rim med -adhe: Fr 1311,

Fl 1355.

gladha (adj.)

(aplm) Iv 1092,

(asgf) Fr 1460,

— (aplm) i rim med -adhe: Fr 11143, 1374,

*hadha (sbst, ack. sg.!)

— i rim med forsmadhen: Fr 782,

1 I förbindelsen i stadh (*strax*).

2 Enligt hss. CDEK; versen saknas i texten.

3 Osäkert; det är snarast mask. och fem., som sammanfattas.

Digitized by

Googlc^^

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖX.

15

*ladha (vb, inf.)

— i rim med badhe: Fl 1992,

— » * hava: Fr 2660,

nadha (sbst., gen. pl.)

Iv 2304, 3746, 4408, 4893 (*nadh^), 5278,

73 8 <

Fl 93°>

Er 209, 1988,

— i rim med badhe (neutr.): Fl 1397, 1471,

— » > badhom 1 \ Iv 4238,

nadha (vb)

(inf) Er 435 fo-J,

— (sg. imperat.) i rim med badhe (neutr.): Fl 1569,

radha (sbst, gen. pl.)

Iv 1504, 5433, 5475,

Fl 157.

Er 434, 1475, 1989, 3934,

— i rim med - adhe ; Iv 3793 2 , 397b 2 ,

Fl 1407, 1579, 1599 2 , 1674,

Er 606, 755 2 , 994, 2006 2 2221 2 , 27763,
» 2820 2 31643, 3622, 4086 2 , 43834,

— i rim med badho : Er 80,

— » * badhom: Er 2431,

radha (vb)

(inf.) Iv 1952, 2856, 3324, 3745, 4407, 4648, 5277,

Fr 737- r459. 2534.

Fl 169, 685, 808, 829, 897, 931,

Er 179, 208, 550, 1044,

— (inf.) i rim med -adhe: Iv 2255,4225, 1294,14095,1774,1837,

1 Dat. mask.; kanske bör man läsa badha (ack. mask.).

3 Rimordet nadhe (ack.) bör kanske läsas nadha.

3 » onadhe (ack.) bör kanske läsas onadha.

4 > nadhe kan här ha betydelsen af genit. och således vara att

ändra till nadha.

5 På alla dessa ställen är rimordet nadhe och kan (af ett eller annat
skäl) ursprungligen ha varit nadha.

Digitized by v^-ooQle

6

GtSTAF CEDERSCHIÖLD

— rim med -adhc: Iv 1858, 2451*, 2667 (for-f 2824, 2949, 3703*.

» 4229,

Fr 1084, 1140', 1935, 2076, 2279',

Fl 148, 739. 1354. 159°. 1 9°4> 2004',

Er 1132*. 3740 (for-), 4438',

— (3 pl. pres.) i rim med -adhc: Er 3774 (for-)',

— (inf.) i rim med -adho: Iv 91 1,

— (3 pl. pres.) i rim med -adhom: Fl 1798,

Ringstadha (dat. [el. ack.?|)

Er 567,

skadha (sbst., obl. sg.)

Iv 850, 1505, 2303, 2822, 2855, 3181, 3323, 4647,

» 4894. 53*2. 5434
Fr 1775. 2533-
Fl 475, 545, 686, 896,

Er 437- 5 66 '. io 45> I 37°. r572, 2763, 2834, 2998, 3376, 4186,

— i rim med -adhe: Iv 815, 1659, 4006 2 , 5015*

Fr 2928,

Fl 43°.

— i rim med -adhom: Iv 41033,

Fr 1709,

— i rim med vagha: Fl 1x53,

skadha (vb, inf.)

Iv 1093,

Fr 897, 1697,

Fl 170, 1759,

— i rim med -adhc: Iv 718, 3348, 4596“*, 5170, 5692*,

sladha (sbst, gen. el. ack. pl.)

Iv 851,

Fr 1089,

1 På alla dessa ställen är riniordet nadhe och kan f af ett eller annat
skäl) ursprungligen ha varit nadha.

2 Rimordet nadhe (ack pl.) kan möjligen ändras till nadha .

3 Rimordet bör helst stå i dat. ( nadhom y, men ack ,(nadha el nadha) äi
ej otänkbar.

4 Rimordet nadhe (ack. pl.) kan möjl. rättas till

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

Er 436 (köp-), 1371, 1573 f mmio ■), 2762 (köp-), 2835, 2999, 3377,
» 4187,

vadha (sbst, obl. sg.)

Iv J 95i, 53 11 » 5476,

Fr 898, 1090, 1698, 1776,

Fl 158, 476, 546, 807, 830,

Er 474.

— i rim med - adhe : Iv 966, I807 1 , 2482, 3100', 3414*, 4199',

» 4226*,

Fl 1550', 1553,

*adhan

* gladhan (adj., asgm)

— i rim med nadhe (el. nadha?)-. Fr 401 (»gladha»),

adhe

badhc (pron. m. m.)

(nom. mask.) Iv 1959, 2971 2 , 3468*, 3591 2 ,

Fl 1919,

Er 1088, 2448, 3248, 3674, 3925, 4375,

(nom. el. ack. neutr.) Iv 1265, 2713, 2995, 3594, 4844, 5724,

Fr 1065, 1457,

Fl 137 (dat.?), 610, 1396, 1470, 1606, 1884,
» 2019, 2092,

(ss. adv. el. konj.) Iv 3840, 4176,

Fr 306, 378, 11 12, 1280, 13823, 15673, 1762,
» 1765, 1923, 2068, 2637, 3010, 3215,

Fl 57 6 - 798 . 861,

Er 43, 379, 406,

— (nom. mask.) i rim med -adha: Iv 719, 1658, 1838, 2481 •»

• 2668, 3347, 4230, 5169.

Er 995, 3623, 3741,

1 Rimordet nadhe (ack. pl.) har uiöjl. ursprungligen haft formen nadha.

2 Sammanfattar mask. och neutr.

3 På dessa ställen kan badhe också uppfattas ss. pron. (neutr.).

♦ Sammanfattar mask. och neutr.

Göt e b. Högs k. Årsskrift VIII: j. 2

Digitized by v^-ooQle

IS

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

— (nom. el. ack. neutr.) i rim med -adha: Iv 1773, 1857,

Fr 1083, 11 13,

Fl 429, 739, 1406,

* I 552. i5 68 -
» i57 8 ) I59 1 *

> 1675, 1993,

— (ss. adv. el. konj.) i rim med -adha : Iv 1295, 2823, 2950,

Fr I 373- *93 6 »

Fl 147, 1905,

— (nom. mask.) i rim med thradho (»tradhe») 1 : Er 2649,

— (nom, neutr.) •» » tara: Fl 357 (»badha*) 2 ,

badhc (vb, s g. pret. konj.)

Er 385, 4049.

gladhe (adj., nplm)

Fr 2638 (»gladha*)3,

nadhe (sbst., nom. el. ack. pl.)

Iv 3254, 1264, 2972, 2996, 3467, 3592, 3593, 3839, 4843, 4856,
» 5723.

Fr 305, 377, 1066, iiii, 1279, 1381, 1458, 1568, 1761, 1766, 19244,
» 3009,

Fl i3 8 - 575» 609» 797» 86 °» 1J 42 4 , 1607, 1885, 1918, 2093,

Er 3, 407, 1089,

— i rim med -adha : Iv 226, 423, 967, 1408, 1808, 2452S, 3099,

* 3413» 3704 6 » 3794, 3975, 4005, 4104 6 .
» 4200, 4225, 4297, 45955, 5016, 5181,

» 569 x -

Fr 1139, 1312, 2075, 2280,

Fl I55 1 » I59 8 » 2005,

Er 475 (o-). 754, 1133 6 , 2007, 2167, 2220.
» 2777 (o-j, 2821, 3165 (o-), 3775, 4087,
» 43 8 25, 4439»

1 Kanske bör rimordet uppfattas som opers. (alltså s g. thradhc).

3 I st. f. badha» har hs. C snara.

3 Sammanfattar mask. ocli fem.

4 Konstruktionen tillåter äfven genit. ( nadha ); jfr nästa not.

5 Konstruktionen tillåter äfven genit. {nadha); jfr föreg. not.

6 Kanske att uppfatta som dat. fnadhom).

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH KRIKSKRÖN.

9

— i rim med

— » »

— * >

— » »

— I >

— i »

badhen: Iv 1347, 5605,

gladhan: Fr 402 (»nadha»),

badho: Er 1935,

dagha : Fr 1484,

lagho : Fl 1519,

gavo: Iv 229,

*nadhe (vb, s g. pres. konj.)

— i rim med skadha: Fr 2927 (o ),

radhe (sbst, dat. sg.)

Iv 326, 1960, 2714, 4177, 4855,

Fl 1143, 2018.

Er 378. 384- 2449, 3249, 3675, 3924, 4048, 4374,
— i rim med -adha: Iv 814, 5222,

skadhe (sbst., nom. sg.)
Fr 3216,

— i rim med badha: Fr 962,

sladhe (sbst., ack. pl.)

Fr 2067,

*thradhe (vb., sg. pret.)
— i rim med radha : Er 607,

adhen

badhen (= badh han »bad honom *)

Er 2623,

* badhen (vb, 2 pl. pret.)

— i rim med nadhe(r): Iv 1346, 5606 (»badh;e> >,

*forsmadhen (vb, 2 pl. pret.)

— i rim med hadha: Fr 781 (»forsmadlue»),

sladhen (sbst., best ack. sg.)

Er 2622,

Digitized by v^-ooQle

20

GUSTAF CEDERSCHIÖU)

adher

fadhcr (sbst, nom. sg.)

Er 1107,

gladhcr (adj.i
insgm) Er 1106,
npJm) Iv 1320',

n adher (sbst, ack. pl.)

Iv 1321 2 ,

*stadher (sbst, 110m. sg.)

— i rim med fadhor: Er 1157, 1227 (köp-/ %

adho

badho (vb, 3 pl. pret.)

Er 2471,

— i rim med radha: Iv 910,

Er 79,

— > * rtad/n Er 1934,

nadho (vb, 3 pl. pret)

Er 2470,

*thradho (vb, 3 pl. pret)

— i rim med badhe : Er 2648 (»tradhe»H*

adhom

badhom (prou , dat.)

Er 2884, 3400,

— i rim med -adha: Iv 4237 (»badhae»!,

Fr 1710 (*badha»).

Fl 1799 (»badha»).

Er 2430 (>bade*K

fa dhom (= fa them >få dem»)

Er 3153 (»faa them»),

* Jfr gladhe, dit exemplet också kan föras.

2 Jfr nadhf, dit exemplet också kan föras.

3 Eller nadhom ?

* Möjl. att uppfatta ss. sg. « opers. \

Digitized by CjOOQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERJKSKRÖN.

2

J ra dhom (= fra them »från dem»)
Er 3152 (»fran them»), 3830 (»fra them»),

nadhom (sbst., dat. pl.)

Er 2885, 3831,

radhom (sbst., dat. pl.)

Er 3401,

*adhor

*fadhor (sbst., obl. sg.)

— i rim med stadher: Er 1156, 1226,

af

af (prep. el. adv.)

Er 59. x 493 ( h<F r-), X 54S) x 5 6 5* 2429, 2493, 3059, 3630 (ut-),
» 3810, 4418, 4486,

ga/ (vb, sg. pret.)

Iv 3186,

Er 2428, 3600, 3631 (ut-), 381 x, 4419. 4435, 4487,

— i rim ined stadh: Fl 775,

graf (sbst.)

Er 60, 1544, 1564, 2492, 4434,
haf (sbst)

Fr 2547,

Er 1492, 3058,

kroaf (i förb. i kvaf )

Fr 2548,

staf (sbst., ack. sg.)

Iv 3187,

Er 3601,

afdhe

hafdhe (vb, sg. pret.)

Iv 2100, 3086,

Fl 1815, 1942,

Digitized by v^-ooQLe

22

GVSTAF CEDERSCHIÖI.I)

Er 1295

— i rim med kr a/d ho: Er 2637,

krafdhe (vb, sg. pret.)

Iv 2099, 3085,

Fl 1814, 1943,

Er 1294,

afdho

ha/d ho (vb, 3 pl. pret.)

Fr 1779.

kra/dho (vb, 3 pl. pret.)

Fr 1780,

— i rim med hafdhc : Er 2636,

afl (sbst.)
Er 71 r,

afl

taft (sbst.)

Er 710 (skak-),

aft

? haft (sbst., »band»)

Er 1284 (»häfft*), 2822 (»häfft*),

haft (part. pret. neutr.)
Iv 706,

Er 1382,

kraft (sbst., »styrka»)

Er 1383,

— i rim med makt: Iv 894,
Fr 918,

? kraft (sbst., »krypta»)
Er 2823 (»kraft»),

kraft (part. pret. neutr.)
Er 1285,

Digitized by v^-ooQle

RIM LISTA TILL EUFEMTAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

23

skaft (sbst.)
Iv 707,

*agn

*gagn (sbst.)

— rim med fampn: Er 4467,

Bondagh
Fl 660,

agh

dagh (sbst., ack. el. dat. sg.)

Iv 4939, 5084,

Er 269, 457, 940, 1362, 1628, 1748, 1954, 2382, 2664, 2748 (iula f
5 3938> 4i°8> 4 i 88 > 4284 (vårfru -) , 4389, 4398 (crllova thusand
» 1 omfru-), 4448 ( midhsumars -),

— i rim med badk: Fr 2246,

fordragh (sbst)

Hr 1363, 2424, 2749, 4399,

hagh (sbst.)

Iv 730,

lagh (sbst.)

(sg.) Er 941, 1955 ( hiona -), 2383, 2425 ( guziva -), 4388 (syzkona- ),
. 4449 (pl.?),

«pl.) Er 456,

slagh (sbst.)

Iv 73 b 4940. 5083,

Er 268 (af-), 1629 ( m an -)•> 1 749, 2665 (/«ff/;r- j,'3939, 4189, 4285
» (blidho-),

vagh (sbst., »vik»)

F1 659,

vagh (sbst, »väg*)

Er 4109,

Digitized by v^-ooQle

24

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

agha

ag/ta (sbst., obl. s g.)

Iv 947, 5682,

Fr 1002, 3158,

Er 1247,

*agha (vb, inf., »äga»)

— i rim med - agho : Fl 617,

Er 1138,

dag ha (sbst.)

(ack. pl.) Iv 27, 535, 946, (dat.?), 1823, 1843, (dat.?), 5039 (dat. ?),
» 5681,

Fr 731, 2226, 2769, 3157, 3196,

Fl 385 (dat.?),

Er 1021, 1246 [lif-; dat.?), 1686 (ve-), 1772 (dat?), 2277,
» 2435, 2512 ( pingis -/ dat.?), 2794 (surnar-), 3332 (dat.?),
» 3524 (pingis-), 3716,

(gen. pl.) Er 207,

— (ack. pl.) i rim med -agho: Fr 3185,

Er 2502,

— » » » laghor: Er 1183 (dat?),

— * » » laghotn: Er 4459 (dat.?),

— » » » nadha: Fr 3181,

— » » » nadhe' : Fr 1483,

dragha (vb, inf.)

Fr 150,

Er 1020, 1687 (for-), 1773, 2276, 2434, 2795. 3333, 3523, 5717,

iagha (vb,)

(inf.) Iv 1824,

Fr 2770,

(3 S S • P res ) Iv 775 (»iaghar»),

(3 pl. pres.) Fr 523.

klagha (vb, inf.)

Iv 774,

Fl 386,

1 Eller nadha?

Digitized by v^ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

25

kragha (sbst, obl. sg.)

Fr 149 ( malia -),

magJia (sbst, pl., »mågar»)

(nom) Kr 2513,

(ack.) Fr 732,

<ack.) — i rim med lagho[r] : Er 2466 (dat.?),

ovormagha (sbst., nom. pl.)

Er 206,

sagha (sbst, 110m. sg.)

Fr 3 ! 95'

va g ha (sbst , ack. pl.)

Fl 658 (dat.?),

va g ha (vb, inf.)

Iv 28, 534. 1844, 5040,

Fr 524, 1001, 2225,

— i rim med skadha: Fl 1152,

aghdhe

laghdhc (vb, sg. pret.)

Er 2928. 2939,

saghdhc (vb, sg. pret.)

Iv 59- 473- 2036, 2250,

Fr 1966,

Fl 1809,

Er 2080, 2929, 2938, 3719,

— i rim med laghdho: Er 652 (un t-),

ihaghdhc (vb, sg. pret )

Iv 60. 472, 2035, 2249,

Fr 1965,

Fl 1808,

Er 2081, 3718,

Digitized by v^-ooQle

26

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*aghdho

*laghdho (vb, 3 pl. pre t.)

— i rim med sagfidhe : Er 653 (til-),

aghen

daghcn (sbst., best. ack. sg )

Er 1351,

slaghen (part. pret, nsgm)

Er 1350,

agher

aghcr (vb, sg. pres.; jfr a)

Er 1059, 2161,

fagher (adj., nsgm)

Er 556,

viagher (sbst., nom. sg.)

Er 1058, 2160,

maghcr (adj., nsgm)

Er 557,

aghet

draghet (part. pret., neutr. sg.)
Er 1506, 1718. 2112 (for-), 3850,

slaghct (part. pret., neutr. sg.)
Er 1507. 1719, 2113 (o-), 3851,

agho

fragho (vb, 3 pl. pret.)

Fr 1238,

Er 3982, 4146, 4170,

lag/10 (sbst., obl. sg.)

Er 1714.

Digitized by v^-ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

27

lagho (vb, 3 pl. pret.)

Er 1520, 2326, 2770, 2807, 3076, 3144, 3881, 3961, 3983, 4112,

» 4H7. 4i54i 4 1 ? 1 ’ 4 i 84>

— i rim med nadhe: Fl 1518,

*plagho (sbst, obl. sg.)

— i rim med - agha ; Er 1139, 2503,

*sagko (sbst., obl. sg.)

— i rim med - agha : Fr 3186 (»sagha»),

Fl 618 (»sagha»),

sag/10 (vb, 3 pl. pret.)

Fr 1237 (»saghe»),

Er 1521, 1715, 2327, 2771, 2806, 3077, 3145, 3880, 3960, 4113,

» 4 i 55 i 4185-

*aghom

*lag/iom (sbst., dat. pl.)

— i rim med dag ha (el. da g h om ?) : Er 4458 (»lagha»),

*aghor

* laghor (sbst , ack. pl.)

— i rim med -agha (el. -aghotnf): Er 1182, 2467’,

ak

bak (sbst )

Iv 74, 1328. 1649. 2666, 3955, 5144, 5532,

Fr 1145,

Er 2063, 2596,

drak (vb, sg. pret.)

Er 2741,

hak (sbst., ack.)

Fr 554,

Hak (nom.)

Er 1780,

■ P4 bägge ställena har texten »lagha», livarmed möjl. kan åsyftas sg.
(lagho).

Digitized by v^-ooQLe

23

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

iak (pron. pers.)

Iv 5125,

Kr 1247,

? kvatsprak (adj.? nsgm?)

Iv 73 (»quat sprak»),

mak (sbst ; jfr maka)

Iv 1329, 1856 (o-), 2628 (o-), 3956, 4017, 5411,

Fr 677 (o-), 1248,

Er 2093 (0-), 2597 ( o ),

sak (sbst; jfr saka)

Iv 1648, 1855, 2627, 2665, 4018, 5126, 5143, 5412 (»saka»), 5531,
Fr 678, 1146,

Er 2062, 2092,

stak (vb, sg. pret.)

Er 1555, 1781,

thak (sbst , »tack»)

Er 555. 1554. 2740,

aka

baka (vb, inf.)

Er 1644,

maka (sbst v »lugn, ro»; jfr mak)

(nom.?) Fr 684,

(obl.) Iv 842, 2319, 2828, 3218 (o-), 3552, 3674 (o-), 4183 (o-),
» 4220 (o-), 4525 (o-), 4669 (o-), 4803, 4870 (o-J, 4963
» (o-h 5°2o, 5296,

Fr 394 (o-h 1219, 1486 (o-), 1933, 2094 (o-h
Fl 444 (o-), 823 (o-h

raka (vb, inf.)

Iv 2320,

saka (sbst., pl.) 1

(ack. 1. nom.) Iv 252, 289, 2459, 2689, 2758, 2999, (dat?), 3217,

1 Eller (ngn gång) sg.?

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

29

(ack. 1. nom.) Iv 3275, 3673, 4182, 4219, 4526, 4718,4804,4869,

» 49 6 4' 5 OI 9> 5248, 5440 (dat.?),

Fr 393 (dat?), 683, 1485, 1934, 2093,

Fl 443, 824, 948 (nom.), 1272 (gen.?), 1382, 1892
» (dat. ?),

Er 1534, 2462, 4493,

(gen.) Iv 89, 3312,

— (ack.) i rim ined mata: Fl 277,

saka (vb, inf., »skada»)

Iv 843, 5705,

Fr 1220,

Hr 4215.

taka (vb, inf.)

Iv 90, 290, 2460, 2690, 2757, 2827, 3000, 3276, 3311, 3551,4670

» 47 1 7* 495°. 5247. 5295- 5439. 5706,

Fr 2919,

Fl 949, 1273, j 3 8 3 - i8 93 -
Er 2463, 4214. 4492,

til baka (adv )

•Iv 251, 4949,

Fr 2920,

vaka (vb, inf.)

Er 1645,

vraka (vb, inf.)

Er 1535,

a ket

iakct ( = ia k thcrtj
Er 178,

taket (part. pret. neutr)

Er 177, 200,

vraket (part pret neutr )

Er 201,

Digitized by v^.ooQle

3 °

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

akka

bakka (sbst., obl. sg.)

Fr 2786,

rak ka (sbst., ack. pl.)

Fr 2785,

aknefr]

nakne [r] (adj., nplm)

Er 3844,

vakne[r] (adj., nplm)

Er 3845,

akt

akt (sbst.)

Iv 386, 684, 4019,

Fr 712,

Er 26, 1723, 1941, 2039, 3627. 3738, 3822,

akt (part. pret. neutr.)

Iv 528,

takt (part. pret. neutr.)

Er 410, 1698, 1722, 1744 (be-), 2176 (be-), 2372 (be-), 2842, 2888
» (be), 2919, 3234 f nidhcr-), 3320 fa-), 3328 (be ), 3391 (be-),
» 3449 (nidhcr-), 3583, 3764, 3891, 4042 (be-), 4288, 4350 (be-).

makt (sbst.)

Iv 5011,

Fr 71 1, 893,

Er 240, 297, 502, 683, 1148, 1368, 1488, 1699, 1745,2177,2373,
» 2918, 3115, 3329, 3390, 3582, 3695. 4103, 4351,

— i rim med kraft : Iv 895,

Fr 917.

i rim med -at(t) : Fr 1119, 1888,

sakt (sbst.)

Er t i 49 , 4043 ( o -),

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

sakt (part pret., neutr.)

Iv ii 7, 348 (af-), 529, 685, 1271, 4020, 5012.

Fr 894,

Er 25. 241, 296, 41 1, 503, 682, 1028, 1489, 1940, 2038, 2889)
' 3”4» 3 2 35- 3694, 3726, 3739, 3765, 3823, 3890, 4102-

— i rim med sat(t): Fl 917,

smaki (sbst.)

Er 1369.

f/iaki (part. pret, »betäekt»)

Iv 349. 387,

— i rim med vat(t): Iv 1794 ( ov er -) %

ihakt (part. pret . »tigit»)

Iv 118, 1270,

Er 1029. 2843,

vakt (part. pret., »väckt»)

Er 3448,

akta

akta (vb, inf)

Iv 576. 1304- 5°5 r i 5464.

Fl 171,

vakta (v b, inf)

Iv 577- I 3°5< 5°52. 54 6 3>

Fl 172,

*akte

*rakte (vb, sg. pret.)

— i rim med matte: Iv 2513 (*raekte>),

al

al (adj.)

(nsgm!) Er 3283,

(asgm!> Fr 1521 (?), 2791, 3034,

(apln) Fr 2366,

Er 1906, 2171, 2421,

Digitized by v^-ooQle

32

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Axaval (da t. o. ack.)

Er 932, 3282,

bal (sbst. neutr., »bål»)

Iv 2658, 3449, 3929,

Fr 2573, 2586,

Fl 1127. 1827,

bal (sbst. mask., »boll, kula»)

Iv 4461,

dal (sbst., sg.)

(nom.) Fr 1522 (?),

(ack. el. dat.) Iv 2086, 3787,

Dal (ack.)

Kr 2365 (gen.?),

dval (sbst.)

Iv 1987,

Fagradal (dat. el. ack.)

Er 2182,

fal (sbst )

Iv 4474,

Kr 933, 1797 (mis-), 1907, 2170, 2420,

— i rim med fiol(l): Er 1123 (o/ukkcs-),

fal (adj )

(nsgm) Er 3527,

(asgf!) Iv 393,

Fl 276,

(apln) Fr 1516,

gal (vb, sg. pret.)

Er 3031,

kval (sbst.; jfr kvala )

Er 2364, 2699,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL F.UFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

mal (sbst.)

Iv I 933- 2657 (lygno-j, 2663, 2761 f skripta 2770, 3259 ( skripta -),
* 33 i 3-> 3450 (bgna.), 3930, 4734, 4871, 4896, 4961, 5745,

Fr 2574, 2585, 3203*, 3209',

Fl 275, 1126, 1826, 2x10 (skripta-),

Er 4402 (skripta-),

pal (sbst , ack. sg.)

Iv 4462,

Pcrsc/al (110m )

Er x 395’

sal (sbst , sg.)

(nom ) Er 445, 2698,

(ack.) Er 3526,

sial (sbst.)

Iv 2664, 3 26o > 5746,

Fr 32042, 32102,

Fl 2111,

Er 4403,

sindal (sbst.)

Er 444, 1394, 3544,

skal (sbst., »skallande ljud»)

Fr 2365. 2792, 3033,

skal (vb, sg. pres.)

Iv 39 2 . x 9 88 - 2085, 2762, 2769, 3314, 3788, 4733, 4872, 4895,
’ 49 6 2,

Fr 1 5 1 5»

— i rim med v tel: Fr 179,

stal (sbst , »stål»)

Iv *934.

*slal (sbst., »stall*)

— i rim med kol(l): Er 890,

1 I ett yngre stycke af texten.

2 I ett yngre stycke af texten.

Göteb. Högsk. Årsskrift VIII: j. 3

Digitized by v^-ooQle

34

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

val (sbst., »urval»)

Er 2183, 3545,

val (sbst., »vall», ack. sg.)

Iv 4473»

Er 1796 (dat.?), 3030,

ala

dala (sbst , ack. pl )

Iv 656,

Dala

(nom.) Er 2273,

(gen.) Er 2992,

(ack.) Er 784,

dvala (sbst., obl sg.)

Iv 424, 1020, 2592, 2609,

Pl 359> 373>

Er 2272, 3639,

— i rim med Dale (el. Dalom f): Er 748,

hala (sbst., obl. sg.)

Iv 4467,

kvala (sbst.; jfr kval)

(dat.) Iv 3208, 5030,

(ack.) Iv 657, 2591, 2894, 4468, 5472,

— (ack.) i rim med talo: Fr 2047,

na la (ad v.)

Er 1705,

tucktergala (sbst., obl. sg.)

Iv 425.

pala (vb, inf )

Er 1704,

strala (sbst., ack. pl.)

Iv 2084,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

svala (vb, inf )

Iv 1237,

tala (vb, inf.)

Iv 1021, 1236, 2083, 2610, 2893, 3207, 5029, 5471,
Fr 1620,

Fl 3 60 ' 374,

Er 2 993* 36381

T ccs t er gala (dat.)

Fr 1619.

Upsala (ack )

Er 785,

ald

bald (adj.)

msgra!) Iv 54, 2747,

Er 1109,

(asgm!) Iv 841,

(nsgf) Iv 2007, 2061, 3709, 5260,

(asgf!) Iv 3067 (nom.?),

(nplm!) Iv 5217,

biald (sbst.)

Iv 840,

bliald (sbst.)

Fl 53 1 »

Dy sevald (nom.)

Er 1108,

giald i ssgn thicrnisto-
Iv 2062 (»gaeld»),

hald (sbst )

Er 884, 1336 (aicr-), 2156,

marghfald (adj.)

(asgf!) Er 1921,

(npln) Er 4519 (s g.?),

Digitized by v^-ooQle

36

GUSTAF CEDERSCHIÖM)

marghinfald (adv.)

Iv 1001, 2013,

Fl 532,

sald (part. pret.)

(nsgf) Fl 440, 1823,

(npln) Fr 222 (s g.?),

t i ald (sbst.)

Iv 2008,

vald (sbst)

Iv 53, 1000, 2014, 2748, 3068, 3710 ( ov er- J , 5218, 5259,

Fr 221,

Fl 439, 1822,

Er 885, 1337, 1920, 2157, 4518,

alda

gialda (vb, inf.)

Iv 2422, 3135. 4223, 4505,

— i rim med balde[r] : Iv 471,

halda (vb, inf.)

Iv 321, 793. 1253, j 956, 2421, 2438, 3136 (be-), 3990 (be-), 4392.

» 45° 6 5539»

Fr 49 (oppe-), 793, 1182,

Er 21 1, 684, 1307, 2174, 2852, 3342, 4122,

— rim med forstav da : Fl 995,

mar ghf alda (adj.)

Er 2853

marghiufalda (adj., asgf)

Iv 884 (»marginfal»),

marghiufalda (adv.)

Fr 3083,

1 Versen (->tliy wart hans plagha margli falla >) liar kanske nrsp. haft
lydelsen: »thy wurdho hans plaghor niarghfalda >.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

37

valda (sbst., gen. pl.)

Er 210, 1306,

valda (vb, inf.)

Iv 322, 792, 885. 1252, 1955, 2437, 3989, 4224, 4391, 5540,
Fr 50. 794, 1181, 3084,

Er 685, 2175, 3343, 4123,

?*7 *alda (part. pret, npln!)

— rim med tålde: Fl 284 l ,

alde

*baldc (adj., nplm)

— i rim med gialda: Iv 470 (tbalda»),

salde (vb, sg. pret.)

Fl 461,

talde (vb, sg. pret.)

Iv 260,

— i rim med valda (? valde? vald?): Fl 283,

ulvalde (sbst., nom. sg.)

Iv 259,

valde (sbst, dat sg.)

Fl 462,

alder

alder (sbst, ack. sg.)

Er 46, 4456,

valder (part. pret., nsgm)

Er 45, 4457,

aldet

Jialdet (part. pret, neutr.)

Iv 52,

Er 2426,

1 Versen (»ok tiwghu paell tke waro wt valda>) har kanske urspr. haft
töljande lydelser: ». . . thser mgedh (el.: han ok) wt valde».

Digitized by

Google

38

GUSTAF CEDERSCHIÖU)

väldet (part. pret„ neutr.)

Iv 51,

Er 2427,

*ale

*Dale (dat. s g )

— i rim med kvala ; Er 749

alf

sial/ (pron.)

(nsgm!) Iv 681, 2600 (ack.?),

(nsgf) Iv 2994 (asgm?),

skal/ (vb, sg. pret.)

Iv 680, 2599, 2993,

alla

alla (adj.)

(asgf) Iv 3720,

(aplm) Iv 629, 4125,

Fr 280, 480, 2476,

Fl 68, 853, 1829 (dat.?). 1933, 1989,

(nplf el. aplf) Iv 2369,

Fr 2028,

Fl io 55 > i 3 ° 5 1 ? )> x 3 ° 8 » i6 53 ^

/alla (vb, inf.)

Iv 2370,

— i rim med alle : Iv 4566,

Fl 1076,

— i rim med allo: Iv 3193»

kalla (vb)

(inf) Iv 628, 3719, 4126, 5236.

Fr 279, 479, 2027, 2475.

Fl 67, 852, 1054, 1304, 1309, 1652, 1828, 1932, 1988,

— (inf) i rim med alle: Iv 92. 888, 3063, 3827, 5624,

^ 773 -

Fl 1015, 1133, 1749,

1 Textens »dala» kunde också. stå i st. f. Dalom.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

39

— (inf.) i rim med allo: Fl 202,

— ( s g. pres.) i rim med allo: Fl 1086,

kristalla (sbst , obl. sg.)

Fr 3 6 9-

palla (sbst., nom. pl.)

Fr 370.

snia/la (adj., asgf)

Iv 5 2 35 (»snilla»),

*alle

*alle (adj., nplm)

— i rim med -alla: Iv 91, 889, 3064, 3828, 4565, 5623,

Fr 774-

Fl 1014, 1077. 1132, 1748,

*allo

*allo (adj., dsgn)

— i rim med -alla: Iv 3192',

Fl 201', 1087*,

alm

malm (sbst., ack. sg.)

Er 4012,

palm (sbst., ack. sg.)

Er 4013,

*alo

*talo (sbst., obl. sg.)

— i rim med kvala: Fr 2048 (»tala»),

als

fals (sbst)

Iv 3°5 8 < S l S2’ 57 12 -

kals (sbst.)

3°57' 5 r 5 r > 57”,

1 Texten har »alla».

Digitized by v^-ooQle

40

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

alt

all (adj , nsgn el. asgn)

Er 31, 2976, 3200, 3319,

galt (vb, sg. pret)

Er 32, 2977, 3201, 3318,

am

fram (adv.)

Iv 81. 148, 498, 986, 2039, 2334, 3055, 3159, 4051, 4439,

Fr 2527,

Er 3758, 3948,

lam (adj.)

(nsgni!) Iv 3056,

Fr 2528,

(nsgf) Iv 3160.

ovarkunsam (adj., nsgf)

Er 3949,

skam (sbst.)

Iv 82. 147, 499, 987, 2040, 2333, 4052, 444°*

Er 3759’

— i rim med from : Iv 1537,

*ama

*sama (adj., i förb. t ha" t sama )

— i rim med amma : Er 3570 (»samma»),

aman

gaman (sbst.)

Iv 45, 50, 1477, 1818, 1975, 2846, 3370, 3926, 4045, 4922, 5302,
Fr 66, 1070, 1095, 1281, 1641, 1793, 1834, 1856, 2113, 2132, 2702.
» 3°42.

Fl 114, 619, 1041, 1081, 1192, 1348, 1415, 1421,

Er 227 (gen.?), 2173, 2985, 3915, 3991,

sama fi (adv.)

Iv 46, 49, 1476, 1817, 1976, 2845, 3369, 3925, 4046, 4921, 5301,

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMI AVIS. OCH ERIKSKRÖN.

4i

Fr 65, 1069, 1096, 1282, 1642, 1794, 1833, 1855, 2114, 2131, 2701,

» 3 ° 4 Z >

Fl 113, 620, 1040, 1080, 1193, 1349, 1414, 1420,

Er 226, 2172, 2984, 3914, 3990,

- i rim med -amen: Er 1230, 4500,

*amar

*Hundhamar (ack. [el. gen.?])

— i rim med iamer: Er 498,

*amen

*amen (inteij.)

— i rim med saman: Er 4501,

*namen (sbst, nom. pl., »namn»)

— i rim med saman: Er 1231,

•amer

*iamer (sbst, ack.)

— i rim med Hundhamar: Er 499,

*amma

*amma (sbst., nom. sg.)

— i rim med sama: Er 3571,

am(p)n

*fampn (sbst.)

— i rim med gagn: Er 4466,

hampn (sbst.)

Er 1468, 4247,

nampn (sbst.)

Er 4369,

stampn (sbst)

Er 1469,

Valrampn #

Er 4246*, 4368',

1 Texten har - ram .

Digitized by v^-ooQLe

42

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

am(p)na

hampna (sbst., gen. pl.)

Er 129,

stampna (sbst, ack. pl.)

Er 130,

an

an (vb, sg. pres.)

Iv 376, 525, 1033, 1650, 3089, 4420, 5643, 5674,

Fl 370, 882, 1795,

Er 5, 1914,

ban (sbst)

Er 2857,

bran (vb, sg. pret.)

Er 858, 1674, 1760, 2110, 2264, 2324, 4239,

Britan

Fr 1225,

dan (adj., nsgm, i förb. vccl dan )

Er 3271,

fan (vb, sg. pret.)

Iv 36, 254, 302, 502, 678, 1043, 2 ° 93 < 21 53 > 21 59» 2201 » 2 53 8 .
» 2729, 2744, 3553, 3757, 3895, 3939, 4545, 5315, 5734,

Fr 487, 583, 863, 913, 1102, 1177, 2059, 3114,

Fl 308, 369, 466, 741, 1166, 1773,

fr an (prep. el. ad v.)

Er 1561, 3829,

G av i an

Iv 1809, 1839, 2687, 2743, 2895, 3009, 3689, 5123, 5176, 5293,
Fr 551, 1629, l66l >

han (pron. pers.) •

Iv 5°3» 5 6 9> 6 9 6 > 797» 8 9 8 » 943- ii8 2, 1215, 1375, 1617, 1671,

» 1739, 1810, 2145, 2205, 2228, 2537, 2730, 2896, 3010, 3090,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

43

fr 3332, 3554. 3574. 3604. 3690. 39 2 4. 3940, 3963, 3979, 4092,

. 4214, 4296, 4356, 4402, 4494, 4546, 4688, 5032, 5124, 5178,

’ 5294, 5488, 5673, 5698,

Fr 914, 1013, 1053, 1403, 1662, 1758, 2060, 2539,

Fl 6, 38, 101, 590, 637, 678, 734, 770, 788, 1053, 11 75» n8o,
» 1247, 1251, 1731,

Er 82, 98, 184, 233, 461, 508, 530, 745, 1056, 1104, 1266, 1601,

* 1827, 1874, 2000, 2212, 2474, 2765, 2997, 3015, 3339, 3856,

* 4257. 4326.

Ivan

fr 72, 5 2 4. 5 68 > 796. 81 1. 1269, 1307, 1693, 1840, 1990, 2146,

» 2160. 2309, 2688, 2765, 3331, 3587, 4295, 4419, 4477, 4723,

1 503 1 . 5 I 75> 5328. 5560, 5 6 3 8 . 5663, 5697, 5733.

Er 1560, 3270,

kan (vb, sg. pres.)

Iv 1109, 1263, 1268, 1503, 2097, 2202, 2310, 2942, 3082, 3212,

» 3616, 3758, 3936, 3980, 4191, 4493, 4724, 5064, 5316, 5466,

» 5487 ,

Fr 185, 488, 519, 1418, 1630, 1752, 1757, 1792, 2264, 2381,

Fl 404, 503, 752, 883, 963, 1211, 1218, 1255, 1898,

Er 6, 1991, 2079, 2139, 3433. 4451,

kompan (sbst.)

Iv 4478,

lan (sbst.)

Er 2390,

man (sbst. el. pron.)

fr’ 35. 3 OI > 377. 679, 697, 808, 899, 922, 942, 1032, 1042, no8,
» 1183, 1214, 1262, 1306, 1616, 1651, 1670, 1692, 1740, 1989,

» 2094, 2098, 2154, 2206, 2227, 2278, 2604, 2941, 3081, 3295,

' 3402. 3573. 3588, 3603, 3615, 3896, 3935, 3964, 4091, 4173,

* 4190, 4213, 4401, 5038, 5063, 5177, 5320, 5327, 5465, 5474,

’ 5644. 5664.

Fr 186, 309, 520, 584, 864, 1014, 1054, 1178, 1321, 1404, 1417,
’ I 75 I » W. 2382. 2540, 3113,

Digitized by v^-ooQle

44

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Fl 5. 37- 3<>7» 4°3' 465. 677, 751, 769, 787, 857, 962, 1052, 1167,
» 1174, 1181, 1210, 1219, 1250, 1254, 1730, 1772 1794,

» 1899.

Er 81, 183, 232, 460, 509, 531, 859, 1057, 1105, 1267, 1600, 1675,
» 1761, 1826, 1875, 19x5, 1990, 2001, 2025, 2078, 2213, 2438,
» 2475, 2856, 3432, 3607 (dat.J, 4327, 4450,
i sammansättningar:

1. blaman

Iv 253,

2. forman

Iv 1502,

Er 97, 744, 2764, 2996, 3014, 4038, 4256,

3. fcerioman

Fl 733, 742.

4. köpman

Fl 504- 589.

5. laghman

Er 2265,

6. mcesterman

Fl 1246,

7. nordhman
Er 3338,

8 . styreman

Fr 2263,

Fl 638,

9. vardhman

Er 2325,

? man (vb, sg. pres., »minns»)

Iv 810 (»mon»),

plan (sbst)

Fr 1226,

ran (vb, sg. pret.)

Iv 920,

san (sbst.)

Iv 809, 921, 1374, 2277, 2766. 3296 fo-J, 3923, 4171, 4355, 4687.
» 5037- 53 J 9' 5473- 5559- 5637-

Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

45

Fr iioi, 1322,

Fl 856,

san (adj., nsgf)

Er 2024 (of-),

slan (= sia han)

Er 3857,

tan (sbst.)

Iv 2603, 3401,

Valivan

Iv 71, 3211,

van (sbst, »förväntan»)

Er 2391, 3828,

van (vb, s g. pret)

Iv 923,

Fr 3 IO > 55 2 >

Fl ,102,

Er 21 11 (for-), 3606, 4039, 4238,

ana

hana (pron. pers.)

Iv 2522', 4537,

2347,

thiana (vb, inf.)

Iv 2521 (»thiaena»),

?vana (sbst.)

4538 ,

Fr 2348,

— i rim med lane: Fl 215 (»vane»),

and

and (sbst, i förb. theen ha: Ig ha and)

Fr 2124,

Er 3918,

1 Jfr läsarterna i hss. BCF! Texten har hanne.

Digitized by v^-ooQle

46

Ariband
Fr 411 (»-ant»),

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

band (sbst.)

Iv 3048, 3235,

Fr 2630,

Beviand

Fr 1606, 1685,

bland (i* förb. i bland )

Fr 3140,

Er 2362, 2803, 3168, 3326, 3465, 4344, 4443,

brand (sbst.)

Iv 10, 2327,

Fl 3.

Er 1656, 2753,

hand (sbst) %

Iv 163, 818, 1710, 1927, 2352, 2399, 3047, 3236, 3596, 3885, 5424,
Fr 206, 298, 412, 497, 531, 608, 900, 906, 1086, 1442, 1548, 2220,
» 2296, 2709, 2741, 2816, 3066. 3101,

Er 96, 120, 134, 294, 332, 486, 723, 782, 1158, 1256, 1450, 1856,
» 1980, 2098, 2194, 2315, 2374, 2414, 2615, 2673, 2967, 3383,
» 3478, 35671 3599' 3919, 3927, 4101, 4345, 4508,

— i rim med banl : Fr 1130,

— » » lang : Fr 181,

Klariand

Fr 297 (»-aut»),

land (sbst)

Iv 164, 1709, 1928, 2328, 2400, 3595, 3886, 5423,

Fr 205, 498, 532, 607, 899, 1085, 2123, 2219, 2295, 2815, 3102,

» 3139 .

Fl 4- 57. J 974>

Er 14, 95, 133, 295, 333, 487, 1159, 1257, 1451, 1857, 1981, 2099,
» 2314, 2375, 2614, 2966, 2986, 3169, 3464, 3479, 4509,

Digitized by v^-ooQle

RIM LISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

47

i sammansatta namn:

1. Estland
Er 3926,

2. Halland
Er 2415, 2752,

3. Holze taland
Er 2802,

4. Indialand
Iv 819,

Fr 905.

5. Skot(a)land

Fr 1547, 1605, 2629, 2710, 2735,

6. Smaland
Er 783,

7. Thydhis- el. Thyz(ka)-land
Er 2672, 3382, 3598,

8. Upland
Er 4442,

9. Vatland
Er 1657,

10. Vcermaland
Er 722, 2363,

1 1 . Västergötland
Er 3327, 4100,

12. Yrland

Fr 1436, 1441, 2742, 3065,

13. sEngland

Iv 9,

Fr 1397,

Lifand

Pr 1435 (»*ant»),

Roland
Iv 2351,

rannevand (sbst.)

Er 2195,

Digitized by v^-ooQle

48

GUSTAF CEDERSCHIÖI.D

sand (sbst.)

Fr 1398, 1686,

F1 58. 1975»

Er 13,

skand (sbst.)

Er 2987,

strand (sbst.)

Fr 2736,

Er 119, 3566,

anda

anda (sbst , obl. sg.)

Iv 1, 2981,.

Fr 1771,

branda (sbst., ack. pl.)

Er 1661 (dat.?),

handa (sbst., gen. pl.)

Iv 2, 70, 161 (sg.?), 450, 1523, 1713, 1917, 2162, 2739, 2982 (sg?),
» 3322, 3388, 3691, 4208, 4350, 4518, 4776, 5350,

Fr 4, 747, 1772 (sg.?), 2230,

Fl 502, 601, 1227, 1435, 1585, 1629, *994»

Er 271, 644, 1654, 1713, 1830, 1939, 1949, 3549, 4027,

— i rim med vande : Fr 1295,

landa (sbst, gen. pl.)

Iv 1834, 1918, 4704,

Fr 1427,

Fl 316, 568, 602, 1917, 1967, 1995, 2047, 2075,

Er 299, 428, 645, 937, 1278, 1324, 1655, l66 °’ i68 5 > i8 3 j > i 93 8 »
» I94 8 . 2352, 2912, 3024, 3162, 3314, 3409, 4026, 4172, 4206,
» 43 62 »

— i rim med hande (?, el. handom ?): Fl 1998,

Sanda (dat.)

Er 844,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

49

standa (vb, inf.)

Iv 69, 162 (be-), 451 (bi-), 601, 723, 782, 1167 (for-), 1714, 1833
> (for-), 2161 | for-), 2608, 2671 (be-), 2889 (be-), 3321 (be-),

* 3692 (be-), 3695, 4207 (for-), 4259 (be-), 4349 (for-), 4775

» fa), 5349 » 543 °

Fr 3 (f or -f 5 16 ( be ')i 9 8 4 (for-), 2229 (for-).

Fl 567 (for-), 850 (for-), 894 (for-), 1584 (for-), 1628 (for-), 1916
» (for-), 2046 (for-).

Er 270, 298 (be), 936 (be-), 1118 (be-), 1712 (under-), 2353 (for-),
» 3163 (be-), 3408,

— i rim med hande (?): Fl 1580,

— » » handom: Iv 5133,

— » . ganga: Fr 318,

— » » halda: Fl 994 (for-),

stranda (sbst.)

(gen. sg.) Fl 1966, 2074,

(dat. sg.?) Fl 315,

— (gen. sg.) i rim med lande: Fl 563, 625,

vanda (sbst, obl. sg.)

Iv 600, 722, 783, 1166 (nom.?), 1522, 2607, 2672, 2740, 2890,

* 33 8 7» 3696, 4260, 4517, 4703, 5429,

Fr 515, 748, 983. 1428,

Fl 501, 851, 895, 1226, 1434.

Er 429. 845, 1119, 1279, 1325, 1684. 2913, 3025, 3315, 4173,
» 4207, 4363,

— i rim med fanga : Fl 432,

ande

hande (sbst., dat. sg.)

Fr 1017 (»handa»),

— i rim med -anda: Fl 1581 (»handa»), 1999 1 ,

lande (sbst, dat. sg.)

Fr 1018 (»landa»),

— i rim med standa; Fl 564, 626,

1 Texten har »handa», kanske är handom den rätta läsarten.

Goteb. Högs k. Årsskrift VIII: J. 4

Digitized by v^.ooQle

so GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*vande (sbst, nom. s g.)

— i rim med handa: Fr 1296 (»vandse»),

*andet

*forstandet (part. pret. neutr.)

— i rim med / 'organget : Fl 1374,

andom

bandom (sbst., dat. pl.)

Er 3962,

handom (sbst, dat. pl.)

Er 3587, 3963,

— i rim med standa: Iv 5134 (»handa»),

landom (sbst., dat. pl.)

Er 3586,

— i rim med handa: Er 3548 (»landa»),

Smalandom (dat.)

Er 2721,

Uplandom (dat.)

Er 2720,

*ane

*lane (sbst , dat. 1 sg.)

— i rim med vana : F) 216,

ang

bang (sbst.)

Iv 441, 880, 3798,

Fr 580, 1598, 1742, 1783, 2349, 3003,

Er 1404, 3580,

klang (sbst.)

Fr 1784,

klang (vb, sg. pret)

Er 352,

1 Texten »til lane» bör väl ändras till at lane

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

5i

lan g (adj.)

(nsgm!) Iv 3029,

Fr 1599.

(asgm!) Fr 1741,

(nsgf) Iv 3176, 3770,

Fr 351, 968,

Fl 985,

Er 1069,

(asgf!) Iv 256, 4444,

Fr 870,

(uplm!) Iv 271,

(npln) Fr 1523,

— (nsgf) i rim med hand : Fr 182,

sang (sbst, sg.)

(nom.!) Fr 2350 (master-),

(ack.) Iv 440, 3797 (vargha-J,

Fr 1600,

Er 3041,

siang (sbst.)

Iv 3769,

s/ang (sbst.)

Iv 255, 881, 3030, 3175 (iarn-), 4443,
Fr 967, 1009,

Fl 984,

thrang (sbst.)

Fr 579, 1010, 1524, 1597, 3004,

Er 1405, 3581,

thrang (adj.)

(nsgm!) Fr 869,

thvang (sbst.)

Er 1068, 3040,

vrang (adj.)

(nplm! el. npln) Iv 272,

Digitized by v^-ooQle

52

GUSTAF CEDERSCH IÖLD

anga

fanga (sbst., niask.)

(obl. sg.) Iv 4650 (?),

Er 746,

(nom. pl.) Er 2340,

(gen. pl.) Er 3088, 3882,

(ack. pl.) Er 2970,

fanga (vb, inf.)

Iv 192 f unt-J , 296, 333, 648, 799, 993, 1013, 1103, 1121, 1173,
» 1217, 1358, 2104, 2675, 3832, 3838, 4175, 4430, 4541, 4989.
» 5594- 5 6 3 2 .

Fr 789, 1157, 1376, 2243, 2311, 2487, 3131,

Fl 799- 1539»

Er 62, 359, 1062, 2450. 2682, 43x0,

— i rim med lango : Iv i6o,

— » » vanda : Fl 431,

ganga (vb)

(inf.) Iv 191, 219, 295, 308, 334, 493, 798, 974, 992, 1012, 1120,
» 1216, 1359, 2103, 2676 ( for ), 3152, 3837, 4002, 4373,
* 4429 ( for -), 4649- 5593» 5631»

Fr 790, 1x58, 2244, 2312, 2488, 3x32,

Fl 1440, 1538,

Er 61 ( bc ■), 358 ( be -), 747, 2341, 2451 ( mis -), 3089, 3883,
» 43 11 »

(3 pl. pres.) Iv 2969, 4542,

— (inf.) i rim med thrange : Iv 755,

— > * » fangen : Iv 1002,

— * » » standa : Fr 317,

langa (vb)

(inf.) Iv 220, 239, 492, 1172, 4174, 5369,

Fr 1375»

Fl 1441,

Er 1063, 26S3, 2971,

(sg. pres.) Iv 649 (»langar»), 975, 1102, 4990 (»langar»),

langa (adj.)

(aplm) Iv 307,

(nplf) Iv 3822,

k

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

53

sianga 1 (sbst.)

(gen. s g.) Iv 240, 2970, 4374,

Fl 800,

(ack. sg.!) Iv 4001 ( sota

spanga (sbst., nom. el. ack. pl.)
Iv 3821, 3831,

slang a (sbst., dat el. ack. sg.)
Iv 3151,

thvanga (sbst , obl. sg.)

Iv 5370.

*angan

*gangan (= ganga han)

— i rim med fangen: Er 1283,

*angat

*langat (part. pret., neutr.)

— i rim med fanget: Iv 5730.

Fr 1556,

*ange

*lhrange (adj., nplm)

— i rim med ganga; Iv 754,

angen

fangen (part. pret , nsgm)

Iv 517,

Fr 622,

Er 2589,

— i rim med gangan : Er 1282,

fangen (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med ganga: Iv 1003 (»fanga»),

1 På alla de citerade ställena ha texterna sa-nga.

Digitized by v^-ooQle

54

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

gängen (part. pret.)
(nsgm) Er 2588 (for-),
(nsgf) Iv 516,

Fr 621 (for-).

anger

anger (sbst.)

Iv 2858,

gånger (vb, sg. pres.)

Iv 2857,

— i rim med hänger: Iv 397,

langer (adj., nsgm)

Fl 954 »

thranger (adj., nsgm)

Fl 955 >

anget

fanget (part. pret., neutr.)

Iv III (un/-), 315, 5358,

Fr 1302,

Er 3331,

— i rira med langat: Iv 5729,

Fr 1555 .

gänget (part. pret, neutr.)

Iv 1 12, 316, 5357 (for-).

Fr 1301,

Fr 3330 .

— förgånget i rim med förståndet: Fl 1375,

*ango

* tango (adj , dsgn)

— i rim med fanga: Iv 159,

*angs

*gangs (vb, sg. pres. refl.)

— i rim med Kalgrcvam: Iv 144,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

55

angt

blangt (adj., asgn; jfr blankt )
Er 2659,

langt (adv.)

Er 2658,

ania

Britania (obl.)

Fr 25»

Spania (obl.)

Fr 26,

*kcersedrank (sbst.)

— i rim med blankt: Er 1412,

*ankt

*blankt (adj., nsgn; jfr blangt)

— i rim med karsedrank : Er 1413,

annat

annat (pron., neutr.)

Er 2897, 3256,

hannat (part. pret., neutr.)

Er 1634,

mannat (part. pret., neutr.)

Er 1635 (be-), 2896, 3257 (be-) f

anom

hanom (pron. pers.)

Er 730, 977, 1206, 1864, 1932, 2444, 2508, 2590, 2870, 3728,
vanom (sbst., dat. pl.)

Er 731, 976, 1207, 1865, 1933» 2445» 2509, 2591, 2871, 3729,

Digitized by v^ooQle

56

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*ans

*Kalgrevans (ack. el. gen.)

— i rim med gangs : Iv 143,

ant

bant (vb, s g. pret)

Iv 3343 ( 0 P-)>

— i rim med hand : Fr 1129,

bliant (sbst)

Er 1390,

Bramundant
Fr 1263,

iakani (sbst.)

Fr 163,

kant (vb, 2 sg. pret.)

Iv 1185,

pant (sbst., ack. sg.)

Fr 164,

Er 1391,

sant (adj. neutr. el. ad v.)

Iv 1184, 3344,

Fr 1264,

Er 4001,

vant (vb, sg. pret. af vinda )
Er 4000,

danz (sbst.)

Iv 1559.

Er 1168,

Franz

Iv 15,

anz

Digitized by kjOOQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

57

fram (sbst., »franska språket»)

Iv 4322,

Kalegrevanz
Iv 77,

ro man z (sbst.)

Iv 4321,

sam (adj. gsgn)

Iv 16, 78, 1558,

vanz (vb, sg. pret. refl. af vinna)
Er 1169,

anza

danza (vb, inf.)

Pr 3049.

svanza (sbst., ack. pl.)

Fr 3050,

apa

dicrvulskapa (sbst, nom. sg.!)

Iv 95 1 »

tapa (vb, inf.)

Iv 95°-

apat

apat (part. pret. neutr.)

Er 1879,

skapat (part. pret. neutr.)

Er 56, 312, 1878, 4167,

tapat (part. pret. neutr.)

Er 55. 3*3- 4i66,

ar

ar (sbst., »år»)

!v 1517, 1969, 3169, 4240, 4334, 5739- 5748,

#

Digitized by v^.ooQLe

5»

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Fr IO, 886, 1335, 1500, 2090, 2644, 3014, 3103, 3147, 3219,

Fl 95, 110, 117, 554. 1044. 1130- 2013,

Er 77, 88, 400, 416, 492, 929, 1185, 1200, 1236, 1262, 1387, 1806,
» 1837, 2416, 2670, 2687, 3296, 3369, 4507,

— i rim med var o : Fl 2082,

bar (sbst, »bår»)

Iv 916,

Er 4268, 4428,

bar (vb, sg. pret)

Iv 2124, 2572. 3454, 3561,

Fr 844, 1573, 2252, 2835, 3164,

Er 160, 174 1 , 205, 578, 641 1 , 913, 1225', 1316, 1415", 1598, 1849 1 ,
» 1885', 2163', 2203', 2387 1 , 2533, 2574, 28 i 9 >, 3155, 34511, 3590,

* 453 x >

far (sbst., »får»)

Iv 2962, 4233, 4483,

Er 1690,

far (vb, sg. pres., »får»)

Iv 1056, 1097, 3424, 4042,

M x 97. 335’

Er 465, 2144, 2686, 3680,

far (vb, sg. pres. af fara)

Iv 3442 (aifa?), 3453, 5503, 5553,

Fr 148, 1802, 2396, 2506,

Fl 634, 943, 1729,

Er 2927,

gar (vb, sg. pres.)

Iv 86, 365, 1096, 1323, 1516 (for-), 2150 2 , 4747 (f or ~)i (op-J 1 ,
» 4946,

Fr 1499, 1974, 2128, 2299*, 2332 (»gaer») 2 , 2433 (op-).

Fl 198, 433, 1027 2 , 1045, 1113 2 , 1122 2 , 1131, 1408, I439 2 ’ H94.

» 1516 2 , 1658, 1853, 1867, 1915, 1961, 2012 (for-).

Kr 738 (mis-)\ 1619 (mis-) 1 , 2145 (mis-), 2457 (mis-), 3839 (mis),

* 1 uttrycket til r,rfta bar .

3 I rim mcil siar , kun liisns

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

59

har (subst.)

Iv 1765 1 , 2189, 2396*. 2961 2 , 3308*, 3423*. 4675*,

Fr 355'. 2401»

F1 553» i8 44» 1866,

Er 401, 2456* 2924^

— i rim med fara : Iv 3613,

Ingemar
Er 1001, 1053,

kar (sbst.)

Fr 843, 1574» 2836,

Fl 517, 872, 1212,

Er 1290, 1317, 1414, 3594,

klar (adj.)

(nsgm) Fr 2127,

(asgm!) Fl 96,

(gsgf?) Iv 391,

openbar (adv.)

Iv 3405, 3670, 4234, 4676,

885,

Fl 1776,

ospar (adj., nsgm)

Er 1957, 3610 (»ospart»),

par (sbst)

Fr 434»

Er 441, 2695, 3591,
sar (sbst.)

Iv 9 r 7» 2595, 3170, 4945, 5013,

Fl 1869 (hana-),

sar (adj.)

(nsgm) Iv 2395, 3307,

Fl 1852, 1862 (o-),

1 I rim med var i betydelse af (och kanske felaktigt för) varo.

2 I förb. ey (vidh) ct har.

Digitized by v^-ooQle

6o

GUSTAF CEDERSCH 1 ÖLD

(nsgtu) Er 464, 1730, 2338, 3368,

(nsgf) Iv 3436, 3441,

siar (vb, sg. pres.)

Iv 364,

smar (vb, sg. pres ) i ssgn forsmar
Er 3838,

spar se ospar
star (vb, sg. pres )

Iv 1057, 1322, 2149', 4096, 4128, 4767 1 , 5014,

Fr 255, 23c» 1 , 2331 (»staer»)', 3104,

Fl 434 1 , 1026 1 , 1102, III2 1 , 1122 1213, 1438', 1517 1 , 1845, 1868,
Er 78, 739*, 1184, 1618 (be-), 2925,

tar (sbst.)

Fl 907,

thar (adv.)

Iv 515, 1639. 4732 (»thaer»),

thrar (vb, sg. pres.)

Er 3297,

Valdemar

Er 173, 204, 417, 603, 787, 1263, 1822, 2339, 2367, 2386, 2417,
» 2631, 3322, 3513, 3676, 4064, 4416, 4473,

var (sbst )

Fl 1103,

var (adj.)

(nsgm) Iv 85, 390, 1638, 3435, 3562. 4127,

Fr 1801 (?), 1973, 2251 (?), 2395, 2434, 2505,

Fl 118, 942, 1409, 1659,

(npln) Iv 3026,

— (nsgm) i rim med ar: Iv 4827,

var (pron. pers.)

Iv 2190, 4041, 5504,

Er 1691, 3681,

1 I rim med gar , kan läsas stccr.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

61

var (pron. poss.)

(asgf!) Iv 4095,

var (vb, pret.)

(sg) Iv 514, 1590, 1970, 2123, 2571, 2596, 3406, 3669, 4239, 4333,

* 473 *» 4735’ 5 X 79. 5554» 574°, 5747»

Fr 9, 147, 433, 1336, 2402, 2643, 3013, 3148, 3163,

Fl 109, 336, 518, 633, 873, 906, 1495, 1777, 1863, 1914, 1960,
Er 159, 399, 440, 493, 579, 602, 640, 786, 912, 928, 1000,
» 1052, 1201, 1224, 1237, 1291, 1386, 1430, 1731, 1807,

» 1823, 1836, 1848, 1884, 1956, 2162, 2202, 2366, 2532,

» 2575, 2630, 2638, 2671, 2694, 2818, 2838, 2926, 3154,

» 33 2 3» 3450- 35 1 2. 3595» 3611. 3 6 47» 3 6 77» 4002, 4065,

» 4269, 4417, 4429, 4472, 4506, 4530,

(3 pl.) Iv 1766',

Fr 356», 3220,

Er 87 Q) 2 ,

— (sg.) i rim med fara; Fr 853,

— » » » kar : Fl 2233,

ara

*bara (sbst, ack. pl.)

— i rim med v ar o : Er 1398 (dat.?),

bevara (vb, inf.)

Iv 1254, 1686, 4698,

Fr 328, 934, 1253, 1286, 2282, 2362, 2752,

Fl 636, 753, 847,

Er 4290,

— i rim med klaro: Iv 665,

— > » föra : Fl 3224,

dara (sbst., obl. sg.)

Fl 399.

1 De båda ställena äro nästan likalydande.

3 Osäkerheten beror på om lagh (lex) skall uppfattas som pl. eller, enl.
yngre språkbruk, som sg.

3 Att döma efter hss C och D kunna de urspr. rimen ha varit vara:

: kar a.

4 Hs B har i stället jara.

Digitized by kjOOQle

62

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

dara (vb, inf.)

Iv 1015,

Fl 754, 846,

fara (sbst., obl. sg.)

Fr 268,

Fl 900,

fara (v b)

(inf.) Iv 223, 431, 546, 614. 639, 1014, 1087, 1128, 1242, 1326,
» 1348, 1687, 1727, 1878, 2268, 2307, 2468, 3222, 3317.

* 3 8 5 2 < 3933- 4022, 4169, 4388, 4795, 4811, 5367, 5428,

• 55H- 5534. 5563 .

Fr 559- 59°> 99 6 - iiq6 - 12 54- I2 59- I53 1 * i6o 9- r7 2 5> I 73 8 -
» 1782, 1798, 1812, 1831, 2281, 2305, 2309, 2603, 2653,

» 2668, 3045, 3178,

Fl 21, 31, 35, 2 11, 483, 515, 593, 623, 635, 668, 727, 764,
» 815, 845, 863, 1002, 1019, 1666, 1911, 1957,

Er 281, 394, 6o8, 612, 802, 821, 1076, 1355, 1444, 1482,
» 1911, 2040, 2060, 2147, 2189, 2355, 2396, 2941, 3071,

» 3216, 3251, 3262, 3421, 3561, 3888, 3985, 3994, 4216,

» 4222, 4291, 4319, 4420, 4445,

(3 pl. pres.) Iv 1985,

Fr 450, 1228, 1640, 1858,

— (inf.) i rim med are : Iv 1579, 3465,

Fr 225^,

— (inf.) i rim med varo : Iv 741, 2384, 4036, 4623,

Fl 244, 1302,

Er 1459,

— (3 pl. pres.) i rim med varo : Fr 64,

» » » » ncera : Fr 2374 (?, »faere»),

— (inf.) i rim med har el. var : Iv 3614,

Fr 8 54.

Kalmara

(nom.) Er 803,

(gen.) Er 3250 (»kalmarna»), 3624, 3984, 3995,
(ack.) Er 3263 (dat. ?).

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

63

klara (adj.)

(obest. nplf) Fr 2667,

(best nsgf) Iv 856, 1769,

Fr 327, 1285,

openbara (vb, inf.)

Iv 638, 1694*,

Fl 811,

openbara (adv.)

Iv 547, 1255. 2733, 3326, 4603, 4812, 5533, 5547,

Fr 650, 751. 2310,

Fl 1037, 1792,

— i rim med -are: Iv 1624, 5 X 4^

— » » varo : Fr 3071,

Fl 5 6 9-

? *sara (sbst., ack. pl.?)

— i rim med varo: Iv 5348,

*sara (adj.)

— (aplm) i rim med varo; Er 2342, 3255,

sara (adv.)

Iv 2467, 291 1 3005, 4155, 5225, 5427,

Fr 1352, 1409,

Fl 16, 584, 836, 886,

— i rim med varo: Iv 4906,

Fr 1472,

Fl 578,

Skara

(gen.) Er 1036, 3217,

(ack) Er 1077 (dat?), 3070 (dat.?), 4253 (dat.?),
skara (sbst., obl. sg.)

Iv 430 (foghla-), 615 (frugho-), 1129 (d:o), 1728 (d:o), 1800, 3360,
» 4604 (frugho-),

1 Kan här vara adv.; för öfrigt är texten mindre god än läsarterna i
hss. BC.

Digitized by v^-ooQle

6 4

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Fr 6i, 589 (dvargha-), 752 (d:o), 771 (d:o), 1227, 1610, 1639
» (tavelrunda-), 1737, 1781, 1797, 1832, 1852, 2172 (fruo-), 2361,
» 2751, 2980, 3046, 3177 (fruo),

Fl 36 (pelegrims-J ,

Er 613, 1445, 2188, 3560,

spara (vb, inf.)

Iv 1986, 2266, 3318,

Fl 400,

Er 609, 1483, 2397, 4217,

ospara (adj., asgf)

Iv 2577,

svara (sbsL)

(gen. pl.) Iv 4387, 5226, 5513.

Fr 649 (vb?),

Fl 516, 1707,

(i ssgn ant-, ack.!) Iv 1243, 4^97 (dat.?),
svara (vb, inf)

Iv 2265, 2734, 3214, 3221, 3325, 3741, 4021,

Er 367, 395 (ant-), 2061 (ant-), 2146,

— i rim med varen: Iv 5079,

— > » varo: Fl 552,

tara (sbst., ack. pl.)

Iv 2938, 3006 (dat.?), 3685 (dat.?),

Fr 1351 (dat?), 14x0 (dat.?),

Fl 341 (dat?), 887,

— i rim med varo: Iv 3266,

— » » badhc: Fl 358,

t har a (ad v.; jfr t har, thcer , thirrc)

Iv 1695 «,

Fr 772,

Fl 862, 1667,

1 Texten är sannolikt fördärfvad, jfr BC.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

65

* thi(Bnara (sbst., ack. el. gen. pl.)

— i rim med kara : Iv 55,

vara (sbst., »varor*, ack.)

Fl 667,

vara (sbst., i förb. taka vara med gen.)

Iv 2578, 3359, 3934,

Fl 835.

vara (sbst.? el. adj.? i förb. taka honom vara )

Fl 1018, 1956,

vara (adj.)

(nsgm!) Iv 1349, 2 937 >

Fr 62. 2979,

Fl 812, 816,

(asgtn ?) Iv 1799,

Fr 560, 1811,

(nsgf!) Iv 5548, 5564,

(asgn?) Fr 1726,

(nplm!) Iv 5368,

Fr 449, 995, 1105, 1260, 1851, 1857,

Fl 763, 1036,

(aplm) Fl 22,

(apln!) Fl 583,

vara (vb, »esse», inf.)

Iv 224, 1086, 1327, 1770, 1877, 2267, 2308, 2912, 3213, 3686,
» 3742, 3851. 4156, 4170, 4796,

Fr 933* I 53 2 . i7 8 9' 179°. 2171, 2306, 2447» 2448, 2604, 2654,
Fl 15, 32, 2i2, 342, 484, 594, 624, 728, 1003, 1706, 1726, 1727,

» J 793 - I 9 I °*

Er 366, 820, 1037, 1354, 1910, 2041, 2354, 2940, 3420, 3625,
» 3889, 4223, 4252, 4318, 4421, 4444,

vara (vb, »varna, underrätta», inf.)

Iv 857,

Fr 267,

Er 280,

GöUb. Högsk. Årsskrift VIII: 3. 5

Digitized by v^.ooQLe

66

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

? vara (vb opers., »ana», inf.)

Fl 901,

arande

farande (part. pres., pl.)

Er 1522, 4092,

ovarande (adv. el. adj. pl.)

Er 4093,

varande (part. pres., pl.)

Er 1523,

ardh

gardh (sbst.)

(nom. sg.!) Er 1546,

(ack. sg.) Er 2320, 2570,

hardh (adj.)

(usgrn!) Fr 91 ',

(nsgf) Iv 4721,

Kolmardh (ack. el. dat.)

Er 2571,

ospardh (adj.)

(nsgm!) Iv 945.

Fr 92 2 ,

(asgf!) Iv 4722,

— (nsgm!) i rim ined radh: Fl 474,

vardh (sbst.)

Er 2321,

vardh (vb, sg. pret.)

Iv 944,

vikskardh (sbst.)

Er 1547,

1 Bör kanske läsas hardher (: : ospar dherj.

2 Bör kanske läsas ospardher (: : hardher J.

Digitized by kjOOQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

67

*ardha

*vardha (vb, »inträffa», inf.)

— i rim med gardhe: Iv 1914,

ardhe

*gardhe (sbst., dat. sg.)

— i rim med vardha: Iv 1913,

hardhe (adj., nplm)

Iv 4937»

spardhe (vb, sg. pr et.)

Iv 4938,

are

are (sbst., dat. sg.)

Er 1177,

bare (vb, sg. pret. konj.)

Er 287,

bevare (vb, sg. pres. konj.)

Fr 2260,

*dare (sbst. nom. sg.)

— i rim med openbara: Iv 1625,

Klare (dat.)

Er 1176 (»klara»),

*ospare (adj., nplm)

— i rim med fara; Iv 1578 (»ospara»),

sare (adj., nplm)

Er 4308,

— i rim med fara: Iv 3466 (sara>; m. + n.),

— » * - aro : Fr 1361,

Er 2961, 4135,

skare (sbst., nom. sg.)

Er 2957,

Digitized by v^-ooQLe

68

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

vare (adj.) •

(nplm) Er 2956,

— (nsgm?) i rim med thcere (el. thara?): Fr 1116,

vare (vb, sg. pret. konj.)

Er 286, 4309,

— i rim med ope?ibara: Iv 5145,

*aren

*varen (vb, 2 pl. pret.)

— i rim med svara: Iv 5080 (1 varse»),

aret

faret (part. pret. neutr.)

Er 23, 833, 1816, 2669, 3202, 3533, 4149,

varet (part. pret. neutr.)

Er 24, 832, 1817, 2668, 3203, 3532, 4148,

arf

arf (sbst.)

Iv 4806,

Er 4281,

diarf (adj., nsgf.)

Iv 4805,

tharf (sbst.)

Er 4280,

ark

ark (sbst.)

Er 2527,

Danmark

Er 42, 670, 881, 2599, 2646, 3048, 4023,

mark (sbst , »skog» o. d.)

Iv 167, 31X, 367, 481, 701, 2114, 2340, 2801 (0^/^,3032,4528

» 4576 ,

Fr 694, 1854,

Er 2526,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

69

stark (sbst.)

Er 671,

stark (adj.)

(nsgm!) Iv 366, 480, 2x13, 2339, 2802, 4575,
Fr 693,

Er 880, 2598, 3049,

(nsgf) Iv 168, 3031,

Er 41, 4022 (o/-),

(nsgn!) Fr 1853,

(aplm!) Er 2647,

(npln el. apln) Iv 312, 700, 4527,

Fr 1643,

(nsgn!) i rim med vark : Iv 4132,

*arker

*starker (adj , nsgm)

— i rim med Fia Iskar per : Iv 2884 (of-),

arl

iarl (sbst )

Er 243,

Karl

Er 242,

arm

arm (adj., nsgm!)

Er 2867,

barm (sbst., ack. sg.)

Er 3958,

harm (sbst., ack. sg.)

Er 2866, 3959,

arna

barna (sbst, ack. [!] pl.)

Iv 5335>

r

Digitized by v^-ooQle

70

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

giarna (adv.)
Iv 5336,

aro

baro (vb, 3 pl. pret.)

Er 443, 593, 999, 1669 (um-), 1896, 2528, 2582 (up-) y 2696, 4014,

» 4267, 4433.

— i rim med sarc: Fr 1362,

hvaro (pron., dsgn)

Er 1569, 3135, 4299,

* klaro (adj., best dsgf)

— i rim med bevara: Iv 664 (»klara»),

raro (vb, 3 pl. pret 1

Er 442, 592, 998, 1568, 1668, 1897, 2529, 2583, 2697,3134, 4015,
» 4266, 4298, 4432,

— i rim med ara: Iv 740, 2383, 3265. 4035, 4624, 4905, 5347,

Fr 63, 1*71, 3072,

Fl 243, 551, 570, 577, 1303,

Er 1399, 1458, 2343, 3254.

— i rim med sarc: Er 2960 (»vare»), 4134,

— » * c cro : Fr 2686,

— t » ar: Fl 2083,

*arper

*Fi(dskarper

— i rim med ofstarkcr: Iv 2883,

fiarrc (adv.)

Er 1726,

hvarrc (pron., dsgf)
Er 1727,

arre

art

hart (adj. neutr. el. adv.)

Er 737, 3S99,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

7i

hvart (adv.)

Er 2395,

kvart (adj., neutr. sg.)

Er 2394.

openbart (adj., neutr. sg., el. adv.)
Er 2033,

ospart (adj., neutr. sg.)

Er 310, 703, 975, 2032,

— i rim med marat: Fr 374, 846,

vart (part. pret. neutr.)

Er 31 1, 702, 73 6 > 974) 3 8 9 8 )

arva

arva (sbst , *arfi, obl. sg.)

Iv 4958,

fordarva (vb, inf.)

Iv 4957»

— i rim med arve: Fr 659,

*arve

*arve (sbst, »arfving», nom. sg.)

— i rim med fordarva : Fr 660,

as

Iudas (dat. el. ack.)

Er 3769,

Kalidas (nom.)

Fr 77,

las (vb, sg. pret )

Fr 78,

Er 3768.

ast

bast (sbst.)

Er 2931,

Digitized by v^-ooQle

72

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

brast (vb, sg. pret.)

IV 479, 713, 3132, 4916,

Fr 1012, 1808,

Fl 1839, 1865,

Er 81 1, 1292, 1904, 3245, 3953, 4129,
fast (adv.)

Iv 478, 712, 3131, 4915,

Fr 1011, 1807,

Fl 1838, 1864,

Er 2930, 3244, 3952, 4052, 4128,

kast (sbst., »högs)

Er 325, 2964,

last (sbst )

Er 324, 1905, 2965, 4053,

rast (sbst., »mil»)

Er 1293,

rast (adj., neutr. sg., »raskt»)

Er 810,

at

at (part. pret. neutr. af egha )

Er 1952,

at (vb, sg. pret. af ata)

Iv 2107,

Er 1313,

at (prep. el. adv.)

Iv 1944, 1968 (thcrr-), 2820, 2843, 2862, 4154, 42 10, 4236 (tfurr-),

» 5035 -

Fr 1822, 1939, 1942, 2147,

Fl 648,

Er 1012, 1515. 2129, 2422, 3003, 3575, 3667, 3749, 4111, 4195,

» 4359 .

bat (sbst, dat. sg.)

Er 576,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EtJFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

73

Bat (nom.)

Er 3002,

brat (adj., neutr. sg., el. adv., ibrådt»)

Iv 675, 2791, 2967, 4049, 4376, 4678, 4705, 4728, 4756, 5267,

Fr 1144. 1380, 1453, 1768,

Fl 647, 669, 714, 747, 2050,

Er 1361 ( of ), 1633 ( of -), 1953 ( of ),

— i rim med radh : Iv 1316 (brath»),

fat (adj. neutr.)

Iv 3842,

Fr 1262, 1764, 1940, 2102,

Er 924 (?), 1360, 1416 ( a -), 2735, 2943, 3612, 3659, 3782, 4075,

» 43 <> 5 »

forsmat (part. pret, neutr.)

Iv 704,

— i rim med - adh : Iv 131, 1221, 5675,

F1 1753 .

gat (vb, sg. pret.)

Er 771, 1365, 2246, 2627, 2767, 4063,

grat (sbst.)

Iv 905, 1943, 4163,

Fr 949, 2405,

Kr 2497, 3574,

hat (sbst., neutr.)

Er 770, 1013, 2128,

iat (part. pret, neutr.)

Iv 1583, 2004, 2819, 3019, 3631, 4677, 5497,

Fr 868

Fl 350, 670, 1664, 2051,

— i rim med makt : Fr 1887,

kat (adj.)

(nsgm!) Iv 4209,

Fr 2514,

Digitized by v^-ooQle

74

GUSTAF CKDERSCH1ÖI.D

(nplm!) Iv 1967, 2837,

Fr 1941,

(aplm!) Iv 2861,

Fr 1763,

(npln) Fr 1055,

lat (sbst.)

Iv 904, 2838, 4164,

Fr 950, 2406,

Er 2423, 2496, 3666, 3748,

*marat (sbst.)

— i rim med ospart: Fr 373, 845,

mat (sbst)

Iv 2108, 2561, 2844,

Er 733, 870, 989, 1312, 1364, 1514, 2247, 2626, 2766, 3941, 4062,
» 4110, 4194, 4358,

— i rim med gladh: Fl 859,

nat (sbst.)

Iv 674, 1582, 2562, 2792, 2968, 3841, 4050, 4235, 4375, 4706,
» 4727, 4755. 503 6 .

Fr 867, 1143, I2 6i, 1379, 1454. *767» 2101, 2148,

Fl 713, 748, 1665,

Er 925, 1417, 1632. 2734, 2942, 3658, 3783, 4074, 4304.

— i rim med -akt: Iv 1793,

Fr 1120,

- i rim med gladh : Fl 1231,

sal (adj., »sant», neutr. s g. el. adv.)

Iv 2003, 3020, 3632, 5268,

Fl 349 (o-),

Er 412, 2873 (ful-),

— i rim med sakt : Fl 916,

1

sai (adj., >förlikt>, apln)

Iv 5498,

*sat (part pret. af satta, nsgm!)

— i rim med rat: Fl 959 1 ,

— > » stadh: Iv 210 ,

1 Den ursprungliga läsarten har sannolikt varit sat.

Digitized by

Google

RIM LISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

75

sat (vb, sg. pret.)

Iv 705, 4153,

Fr 1056, 1821,

Er 732, 871, 988, 3940,

skat (sbst.)

Er 2872,

stat (part pret. neutr. af stcrdhia)
Er 413,

vat (adj., »våt»)

(nsgn) Er 36x3,

(asgn) Er 577 (?),

(npln) Fr 2513,

ata

granata (sbst., pl.)

(nom.) Fr 169,

(ack.) Fl 1094,

grata (vb)

(inf.) Iv 1177, 2939, 4157,

Fr 1473-'

Fl 375,

(3 pl. pres.) Iv 867,

— (inf.) i rim med kate: Iv 2842,

hata (vb, inf.)

Iv 567, 2492, 5246, 5378, 5586,

iata (vb, inf.)

Iv 231, 5265, 5542, 1

kata (adj., aplm)

Fr 376 ,

* Ordet, som i texten på alla tre ställena skrifves »iaetta», har på de två
sista ställena till rimord sata (eller satta?).

Digitized by v^-ooQle

76

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

lata (sbst.)

(dat.) Iv 5627*,

(ack.) Iv 3075, 4725 (?, dat.?, um-),

Fl 376, (dat.?),

lata (vb)

(inf.) Iv 116, 232 (for-), 566, 729, 1x76, 1805, 1893, 2130, 2491,
» 2940, 4158, 4343 (for-), 4487, 5377 (for-), 5452, 5585,
» 5592,

Fr 1474, 3027 (be-).

Fl 161, 1347, 1442,

Er 306, 552, 2408,

(3 pl. pres.) Iv 866,

— (inf.) i rim med sato: Iv 4144,

Er 4006,

mata (sbst, »sätt» m. m., obl. sg.)

Iv 115, 728, 1806, 1894, 2129, 3076, 4344, 4488, 4726, 5245, 5451,

» 559 1 »

Fr 170, 375, 3028,

Fl 162, 1095, 1346, 1443,

Er 553, (»matho»), 1117, 2409 (»matho»),

— i rim med kate: Fl 54 (»mato»),

— » » saka: Fl 278,

plata (sbst, nom. sg.)
Er 307, 11 16,

sa ta (adj., »förlikt»)
(aplm) Iv 5541 2 ,

(aplf) Iv 5266*,

strata (sbst., ack. el. dat. sg.)

Iv 56283,

*ate

*kate (adj., nplm)

— i rim med -ata: Iv 2841,

Fl 53-

1 I rim med »strata» (för strato?), bör kanske läsas latom .

7 I rim med lata (eller iattaf ).

3 Rimordet »lata» bör kanske ändras till latom, i sammanhang därmed

kunde »strata » rättas till strato.

Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

77

ater

ater (adv.)

Iv 781,

Er ni, 2689, 3374, 4020,

gråter (sbst., nom. sg.)

Er 112,

later (sbst., »skratt»)

Iv 780,

later (vb, sg. pres.)

Er 2688, 3375, 4021,

— i rim med plator: Er 2335,

ato

ato (vb, 3 pl. pret.)

Er 447, 709, 1679, 4307,

goto (vb, 3 pl. pret.)

Er 2788, 4248,

mato (sbst , obl. sg.)

Er 3140,

sato (vb, 3 pl. pret.)

Er 446, 708, 1678, 2789, 3141, 4249, 4306,

— i rim med lata: Iv 4143,

Er 4007 (»satha»),

*ator

* plator (sbst., ack. pl.)

— i rim med later: Er 2334,

*atta

* satta (adj., nplf; jfr sata)

— i rim med matto: Iv 5292,

atte

atte (vb, sg. pret. af egha)

Iv 2110, 3579, 4613,

715 »

Fl 1938,

Digitized by v^.ooQLe

7 »

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Er 229, 6 3 °> 75 8 > 82 3 - IO ° 5 - io 9 2 > 33 r 3 > 3344 .

— i rim med matiom: Fr 1432,

iatte (vb, sg. pret.)

Iv 644,

Fr 716 (»iate»),

Fl 1939,

matte (vb, sg. pret.)

Iv 645, 2109, 3580, 4614, 5165,

Er 273 (for-), 631 (pl.?J 667, 1004 (for-), 1844 (for-), 2393 (for-),
» 2812, 3410 (for-),

— i rim med rakte : Iv 2514,

satte (adj., nplm)

Iv 5166,

Er 228, 272, 666 (o-) y 759, 822 f o-) y 1093, 1845, 2392, 2813, 3312,
> 3345 > 34 i

*atto

*maito (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med satta: Iv 5291, (»matte»),

*attom

* mattom (1 pl. pret)

— rim med atte: Fr 1431 (»mattae»),

ava

*6egava (vb, inf.)

— i rim med havo: Fr 2657,

gava (sbst., nom. sg.)

Er 813 ( morghon -),

grava (sbst., gen. sg )

953 .

hava (vb, inf.)

Iv 952,

Er 812, 2302, 2433, 3684,

— i rim med -avo: Iv 829, 1645, 24 6 5 .

Fr 1186,

Fl 1949.

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

79

— i rim med -avo: Er 642 1 , 1452, 1961, 1994, 2388, 3573.

— > » ladha: Fr 2659,

iava (vb, inf.)

Er 2432, 3685,

trava (vb, inf.)

Er 2303,

avet

gravet (part pret., neutr.)

Hr 3546,

havet (sbst , best s g.)

Er 3547,

avo

gavo (sbst., obl. sg. el. ack. pl.)

Iv 1557,

Fr 3016,

Fl 3252 2011,

Er 1829, 3176,

— i rim med hava: Iv 828, 1644, 2466,

Fr 1185,

Fl 1948 (dat. pl.?),

Er 1453 ( morghon -), 1960 (morghon-),

» 1995. 2389, 3572 (»gawa»),

— i rim med nadhe: Iv 230,

gavo (vb, 3 pl. pret.)

Er 4321,

havo (sbst., obl. sg. el. ack. pl.)

Iv 1556 (»hafva»),

Fr 3015,

Fl 326, 2010,

Er 1828, 3177, 4320,

— i rim med -ava: Fr 2658,

Er 643,

1 Rimordet »haffwa» är dock möjligen att uppfatta som nom. sg.
a Kan möjl. uppfattas ss. vb (3 pl. pret.).

Digitized by v^.ooQLe

8o

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

e

Birge (nom.)

Er 3253,

Darie (nom.)

Fl 1945 .

e (adv.)

Er 628, 3472, 3632, 3968,

Florie (nom.)

Fr 2389,

fcengilse (sbst.)

Er 1604,

Hallande (dat.)

Er 879,

kesare (dat. el. ack.)

Fl 309,

le (sbst., ack. pl.)

Er 2790,

le (vb, inf.)

Iv 1280, 2380,

Fr 1326,

Er 132, 3508,

Mortarie (dat. el. ack.)

Fl 183, 218,

ne (interj.)

Fr 502,

Er 3473,

nordhmcennene (sbst., best. nom. pl.)

Er 3143,

Norighe

(dat.) Er 1835. 3042, 4538,
un.?) Er 2882,

Digitized by

Google

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

Si

se (vb»

(inf. el. 3 pl. pres.) Iv 105, 485, 823, 862, 938, 969, 996, 1052,

» I35 1 . 1376, 1584. 1745. 2120, 2136, 2379,

» 2784, 2936, 3367, 3790, 3820, 4089, 4106,

» 4482, 4584, 4820 (til-), 5060,

Kr 599, 654, 860, 908, 1325, 1497,

Fl 184, 217, 248, 302, 582, 1365, 2015,

Er 13 1, 600, 629, 1024, 1064, 1258, 1577,

» 1592, 1605, 1834, 1913 (aler-), 2568,

» 3 r 42 (for-), 3210. 3509, 3564, 3628,

» 3 6 55 > 3969 . 4089, 4132.

(1 pl. pres.) Iv 2871,

(2 pl. pres.) Fr 1121,

Fl 1700 (?),

ske (vb, inf.)

Iv 968, 997, 1281, 1585, 4105, 4583, 4659, 4819, 5467,

Fr 501, 859, 904,

Fl 247, 581, 810, 1701,

Er 1025, 1376, 1593, 1912, 2023, 2552, 3629, 3703, 4465, 4539,

skre (vb, sg. pret. af skria)

Fr 947,

te (vb, inf.»

Iv 484, 822, 1079, 1377, 1746, 2119, 2763, 2935, 4481, 4660,

Fr 653, 2086,

Fl 809, 1364.

tve (grundtal, nom. mask.; jfr tva)

Er 1086, 1223, 1377,

the (pron.)

(nsgf) Er 1945,

(nplm) Fr 600, 632, 2590,

Fl 301, 310, 1944,

Er 878 (neutr.?), 1087, 1259, 1372, 1576, 2022, 2569, 2791,
• 2883, 3043, 3252, 3565, 3702, 3773, 4088, 4133, 4464,
(aplm) Iv 863.

Er 3633,

(npln) Fl 585 (m. + f.), 2014 (m. + f.), 2084,

GöUb. Högs k. Årsskrift VIII: J. 6

Digitized by v^-ooQle

82

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

thre (grundtal)

(nom. mask.) Iv 2783,

Fr 631, 903,

Er 3211.

(ack. mask.) Iv 2764, 3903,

Fl 2085,

Er 1222, 1944,

(nom. fem.) Iv 2135» 3819 (niask.?),

(ack. fem.) Fr 1498,

Er 2553,

(nom. neutr.) Iv 1350,

(ack. neutr.) Er 1732 (?),

ve (inteij. el. sbst.)

Iv 106, 939, 1053, 1078, 2872, 3368, 3789, 3904, 4090, 5059, 5468,
Fr 907, 948, 1122, 2085, 2390, 2589,

Fl 586,

Er 601, 1065, 1373, I 733> 3 6 54- 3772,

edde

bredde (vb, sg. pret)

Er 4425,

ledde (vb, sg. pret.)

Er 4424,

*sprcdde (vb, sg. pret)

— i rim med tedhe: Fr 95 (»spredhe»),

edh

bedh (vb, pret.)

(sg.) Iv 483, 2200, 2725, 2899,

Fr 2592, 2830, 2971, 3081,

(3 pl.!) Fr 964,

bredh (sbst., för brcd[d] ?)

Fr 69, 2820,

bredh (adj.)

(nsgm!) Iv 4807,

Fr 247, 1099, 2319,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

»3

(asgra!) Iv 3251,

Fr 852, 1396,

(nsgf) Er 2003', 2307, 4469,

(nsgn!) Fr 861 (?),

Er 3966,

cdh (sbst.)

Iv 608, 1192, 3134, 5516, ~

hedh (sbst.)

Iv 2071, 3881,

Fr x °5- 555»

Er 2258,

— (dat. el. ack. sg.) i rim med redha: Iv 1981 2 ,
ledh (sbst.)

Iv 643, 655, 2472, 2602, 2798, 3052, 3531, 3624, 3806, 4000, 4076,
* 4165, 4312, 4691, 5384, 5515,

Fr 70, 102, 290, ( samu-) , 545, 556, 656, 848, 944, 963 ( samu -),
» 1 100, 1257, 1270, 1297, 1338, 1354, 1384, 2320, 2411, 2819,
Fl 1567, 2033,

Er 188, 760, 1846, 2002, 2102, 2259, 2674, 3346, 3804, 3967
» (samu-), 3999, 4081, 4468,

ledh (adj.)

(nsgm!) Iv 3015,

Fr 191, 655.

Fl 1694,

(nsgf) Er 3637,

(nplm!) Iv 4441,

ledh (vb, sg. pret.)

Iv 2407,

Fr 263. H03, 1273, 2 59 x *

Er 4260 (for-), *

redh (sbst.)

Er 2675 l-

1 Versens slut har tydligen från böljan haft lydelsen agha cer lang
oh bredh.

2 I)en ursprungliga läsarten är kanske hedhe (jfr hs. F) eller hedha.

Digitized by v^.ooQle

84

GUSTAF CEDERSCH 1 ÖLD

redh (vb, sg. pret.)

Iv 482, 501, 642, 654, 1611, 2049, 2x99, 2345, 2471, 2708, 2797,
i 2900, 3438, 3532, 3623, 3805, 3882, 3999, 4166, 4311, 4500,
» 4 6 92, 5383,

Fr xoi, 106, 136, 248, 264, 289, 546, 847, 851,862 (?), 943, 1104,
» 1258, 1269, X274, 1337, 1383, 1395, 2829, 2854. 2972, 3082,
-El 2032,

Er 1847, 2306, 3636, 3998, 4080, 4261,

— i rim med blcf: Fr 275,

— i » mer: Fr 1240,

sked/t (part. pret.)

(nsgm!) Fr 192,

(nsgf) Iv 500,

(nsgn el. asgn!) Iv 455, 2707,

Fr 135. 1298, 2853,

(npln) Iv 1610,

skredh (vb, sg. pret.)

Iv 2601,

Fr 2412,

svedh (vb, sg. pret.)

Iv 2050, 3016, 3157,

tedh (part. pret., nsgm!)

Fl X695,

vredh (adj.)

(nsgm!) Iv 454. 609, 2346 (fem.?), 2408, 3051, 3133, 3252, 3437,

» 4075 - 4442 . 4499.

Fl 1566,

Er 187, 761 (of), 2103. 3347, 3805,

(nsgf) Iv 1193, 2072, 2726, 3158, 4808,

vredh (vb, sg. pret.)

Fr 1353-

ed ha

bredha (adj.)

(aplf) Er 4191,

(npln!) Fl 2027,

Digitized by v^-ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

S5

*bredha (vb, inf.)

— i rim med redho: Er 3537,

edha (sbst, ack. pl.)

Er 254,

*edha (vb, inf.)

— i rim med redho : Hr 2349,

ledha (vb, inf.)

Er 255,

— i rim med redho : Iv 4497,

F1 1959,

Er 1585, 2958,

redha (vb, inf.)

Fl 2026,

Er 4190,

— i rim med skedhe : Er 3418 (be-),

— » » redho: Fl 1835 (op-),

» » hedh (el. hedhe? el. hedha?): Iv 1982,

— » » mera: Fr 1576,

» » Jlere (eL flera): Fr 2479,

*vredha (adj., nplf)

— i rim med redho: Iv 114 (»vredhe»),

ed has

bedhas (vb, inf.)

Er 1010,

ledhas (vb, inf.)

Er ioii, 2778,

vredhas (vb, inf.)

Er 2779,

edhe

*edhe (sbst, nom. pl.?)

— rim med redho: Fr 2526*,

1 Kanske år edha hår ursprungligare; mindre sannolik synes sg. edher ,
ehuru predikat i sg. föregår.

Digitized by v^ooQle

86

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*hedhe (sbst., dat. sg.)

— i rim med ledho: Iv 3306,

*redhe (sbst.) '

— i rim med mera: Fr 177 ( örsa -),

*skedhe (sbst)

— i rim med beredha : Er 3419 ( paska

— » » redho : Er 899,

skedhe (vb, sg. pret.)

Iv 527,

Er 2785, 2895, 3341,

tedhe (vb, sg. pret)

Iv 526,

— i rim med redho: Iv 241,

Fl 1234,

— » » spredde: Fr 96,

vredhe (sbst.)

Er 2894, 3340,

— i rim med edho: Iv 292, 3288, 4883,

Fr 2444,

vredhe (adj., nplm)

Er 2784,

edher

edher (vb, sg. pres.)

Er 2137,

hedher (sbst.)

Er 114, 1872, 2799, 3825, 4220,

— i rim med - idher : Er 100, 704,

ledher (adj., nsgm)

Er 4221,

s edher (part. pret, nsgm)

Er 113, 1873, 2798,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

87

vredher (adj., nsgm)

Er 2136, 3824,

— i rim med nidher: Er 3863,

*edho

*ledho (sbst., obl. sg.)

— i rim med edhe: Iv 3305 (»ledha»), 4884 (»ledhe»),

*redho (sbsL, i förbindelsen til redho)

— i rim med - edha : Iv 113, 4498,

Er 1584, 2959,

— i rim med -edhe: Iv 242, 291, 3287,

Fr 2443, 2525,

Fl 1235,

Er 898,

— i rim med ridha (?): Fr 2601,

— » » beta: Iv 1825 (»redha»),

— > » mera: Fr 1677,

— » » flere: Fr 484,

* redho (adj.)

— i rim med -edha; Fl 1834, 1958,

Er 2348 (»redha»), 3536,

— i rim med mena; Fr 564,

ef

blef (y b, sg. pret.)

Er 2876,

— i rim med redh; Fr 276,

bref (sbst)

Er 2877,

— i rim med gcef : Er 1074, 1838,

dr ef (vb, sg. pret.)

Iv 2067 (for-),

ref (v b, sg. pret.)

Iv 2068,

Digitized by v^-ooQle

88

GUSTAF CEDERSCHIÖI.I)

ei

ei (adv.)

Iv 1529, 3762, 3908, 4436, 4980, 5132,

Fl 941, 1319,

Er 1277, 2077, 2123,

nei (inteij.)

Iv 1528, 3761, 3907, 4435, 4979. 5 I 3 I >

Fl 940, 1318,

Er 2076,

tornei (sbst.)

Er 1276, 2122,

eis

franseis (sbst.)

Fr 1229,

korteis (adj., nplm!)

Fr 1230,

ek

blek (adj., nsgf)

Iv 4149,

Fl 88,

Er 907,

lek (sbst.)

(dat. el. ack. sg.) Iv 3142, 4150, 4509,

Fl 87,

(nom. sg.) Er 906,

(dat. el. ack. sg.) i rim med -ik: Er 225, 1098. 3053, 3864,

stek (sbst.)

Iv 3141. 45 IO >

*el

*Abel nom.)

— i rim med til: Er 570,

*del (sbst.)

— i rim med til: (nom. sg.) Er 338, 4254 (ack.?), 4361 (ack..),

(ack. sg.) Er 230, 544- 85°. I2I °- r8 9° (thu -
» sande- ) y 2828 f thsidhia-), 4°3 2 >

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

89

*ela

*dela (vb, inf.)

— i rim med helan: Iv 3941,

*elan

*helan (adj., asgm)

— i rim med dela: Iv 3942 (»hela»),

em

hem (sbst., ack. el. daL sg., el. ad v.)

Iv 23, 1721, 2907, 3654,

Fr 837, 1360. 2542,

Fl 18, 61, 66, 1990,

Er no, 175, 496, 830, 905, 950, 1353, 1581, 1636, 1692, 1721,
* 1802, 1936, 2257, 2666, 2759, 2773, 2978, 3037, 3075, 3108,
> 3414, 3429, 3486, 3589, 3821, 4141, 4157, 4364,

— i rim med -en: Iv 3947,

Fr 2671, 2715,

Fl 323-

Er 1341,

hvem (pron.)

Er 742,

rem (sbst.)

Iv 3041,

tvem (grundtal, dat.)

Er 2758,

them (pron.)

Iv 24, 1722. 2908. 3042, 3653,
p r 838, 1359, 2541,

Fl 17, 62, 65, 1532, 1533, 1991,

Er 109, 176, 497, 535, 743. 831, 904, 951, 1352, 1580, 1637, 1693,
» 1720, 1803, 1937, 2256, 2667, 2772, 2979, 3036, 3074, 3109,
* 34i5> 3428, 3487, 3588, 3820, 4140, 4156, 4365,

— i rim med fcem: Er 375,

Digitized by v^.ooQLe

90

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Varn(h)em (nom.)
Er 534,

*ema

*svema (vb, inf.)

— i rim med vcrghna; Iv 279,

en

ben (sbst.)

Iv 4451, 5001,

Fr 155, (fils-), 383 (fils-), 2532,

Fl 726, 1848 (axla-), 1859,

Er 3872,

en (grundtal el. pron.)

(nsgm) Iv 446, 3112, 3304, 3373, 3504, 4771, 5567,

Fr r 39- 337> 1623,

Fl 1035.

(asgm) Er 1597,

(nsgf) Iv 2215, 2649, 4271, 4774, 5499,

Fr 388,

Fl 1325,

(asgf!) Fr 1491',

— (nsgf) i rim med hem: Iv 3948,

igen (adv. el. prep.)

Iv 222, 636, 1291, 1345, 1733, 1758, 1761, 3111, 3303, 3951, 4307,
> 4674. 4773- 4942. 5002, 5500, 5568,

Fr 140, 338, 759, 1543, 1814, 2266, 2313, 2430, 2889,

Fl 245, 482, 730, 1034, 1324, 1849, i8 5 8 >

Er 50, 471, 954, 1217. 1356, 1639, 2700, 2847, 2907, 3087, 3243,
» 3480. 3873. 4143, 4208, 4513,

— i rim med hem: Fr 2672, 2716,

Fl 324.

men (sbst.)

Iv 221, 2606, 5420,
Fr 2511, 2531, 2890,
Er 470, 2846, 4209,

Digitized by v^-ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

9»

ren (adj.)

(nsgm) Fl 981, 989,

Kr 3973 ( 0 -),

(npln) Fr 2512,

sen (adj.)

(nsgm) Iv 447, 3374, 4673. 4941,

Fr 1813, 2265,

Fl 481,

Er 49, 1357 (of-), 2701, 3481, 4142,

(nsgf) Iv 4272,

Fr 2429,

(nplm!) Iv 4452,

Fr 1778,

sken (vb, sg. pret.)

Iv 1757, 2216, 2650,

Fr 156, 161, 364. 1492, 1777,

Fl 298,

sten (sbst.)

Iv 2605,

Fr 162, 363 (malmar-), 384, 387,

Fl 297 (karbunkel-), 725, 980, 988 (karbunkel-),

Er 955 (Mora-), 1216, 2906, 3086 (ladh-), 3242, 3972, 4512
» (Mora-),

— i rim med hem: Er 1340,

Slen
Er 1638,

sven (sbst.)

Iv 637, 1290, 1344, 1734* 1762', 3503, 3952, 4308', 4772, 5419,
Fr 760, 1544, 1624, 2314,

Fl 246, 729,

Er 1596,

1 Texten har på dessa tre ställen »(riddara ok) svena», men så väl rim-
met som en jämförelse med Fr 2314 och Fl 246 (äfvensom, ehuru i mindre
mån, Iv 3503. 4772, 5419 och Fr 760) göra sannolikt, att substantiven i denna
förb. ursprungligen förekommit i sg. (med kollektiv betydelse).

Digitized by v^-ooQle

92

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

ena

ena (adv. el. adj.)

Iv 62, 621 (all-), 626 (all-), 1163, 1599, 2016 (all-) y 2382, 2475,
» 2643, 3527, 3656 (all-), 4340, 5387 (all-), 5652 (all-),

Fr 21, 131, 354, 527, 850, 1715, 1735, 1891, 1927, 1952, 2155,
» 2197, 2297 (all-), 2978, 3063, 3077,

Fl 579»

— i rim med -ene: Iv 102, 1010,

Fr 2549,

*florena (sbst., ack. pl.)

— i rim med rene: Fl 491,

grena (sbst., ack. pl.)

Iv 1152,

klena (adj., aplm)

Fr 842 (dat.?),

Lena (gen.)

Er 2446,

mena (sbst., gen. pl.)

Iv 4289,

Fr 1716,

mena (vb, »förhindra» m. m., inf.)

4339»

mena (vb, »tro* m. m.)

(inf.) Iv 61, 2644,

Fr 132, 2034,

(sg. pres.) Iv 1153, 1786 (konj.?) 3528 (konj.?),

Fr 1900,

Er 4343,

(3 pl. pres.) Iv 865,

Fr 2186, 2758 (pret.?),

— ( $g • pres.) i rim med rene: Fr n,

rena (adj.)

(obest. aplm) Iv 2876 (o-) y

Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIAV1S. OCH ERIKSKRÖN.

93

(best. nsgf) Iv 208, 1162, 1335,

Fr 1899, 2033, 2298,

Fl 580,

1 best. dsgn el. asgn) Fr 158, 2339, 2965,

Fl 1090,

— (best. nsgf) i rim med menen: Iv 1084,

stena (sbst., pl.)

(nom.) Fr 353,

(gen.) Er 3227,

(ack ) Iv 207 (dat.?), 1334 (dat ?),

Fr 157 (dat.?), 841 (dat.?), 2966 (dat.?), 3031 (dat.?), 3078,
Fl 1091,

Er 4183, ,

— (ack.) i rim med -ene: Fi 2957 (karbunkel-),

Fl 53°>

— (nom.) i rim med reno: Fr 171, 2953,

svcna (sbst., pl.)

(nom.) Iv 620, 2015, 3655, 5651,

Fr 22, 849, 1736, 1951, 2340, 2977, 3032,

Er 2447, 4182, 4342 (gen.?),

(ack.) Iv 627, 864. 1598, 1785, 2381 (nom.?), 2476, 2875 (stekara-),

5 429°> 53 88 ’

Fr 528, 1892, 1928, 2156 (dat.?), 2185 (dat.?) 2198, 2757
» (dat.?). 3064,

Er 3226,

— rim med sene: Iv 1991 (gen.), 2331 (nom.),

Fr 1339 (ack,),

Er 3788 (nom.),

— i rim med eno: Iv 3721 (ack.),

Fr 213 (nom.), 690 (nom.),

Fl 1811 (nom.),

Er 1274 (nom.),

— i rim med mera: Fr 3123 (ack. el. dat.), 1

1 Så i texten (efter hs. A); de öfriga hss. ha JUre.

Digitized by v^-ooQle

94

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*ene

*benc (sbst., dat. sg.)

— i rim med stena: Fl 529 (fils-),

*mene (sbst., dat. sg.)

— i rim med ena : Iv 1011,

*rene (adj.)

— i rim med -ena: Fr 12 (best. nsgm), 2550, (best. nsgm), 2958

» (obest. nplm),

Fl 492 (obest. nplm),

*sene (adj., nplm)

— i rim med ena: Iv 101, 1992, 2332,

Fr 1340 (of-),

Er 3789,

•enen

*menen (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med rena: Iv 1085 (»mena»),

*eno

*eno (grundtal el. pron., dsgn)

— i rim med svena: Iv 3722 (»ena»),

Fr 214 (»ena»), 689 (»ena»),

Fl 1810,

Er 1275,

*reno (adj., best. nplm)

— i rim med stena: Fr 172 (»rena»), 2954 (»rena»),

er

baner (sbst.)

Er 2954, 3240,

er (sbst.)

Iv 4276,

Haralder
Er 1487,

Digitized by v^-ooQLe

RIM LISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

*Holmger (nom.)

— i rim med fler c: Er 36,

ler (sbst)

Iv 1664,

ler (vb, sg. pres.)
iv 1075,

mer (adv. el. adj. i komp.)

Iv 1665, 2634, 2881, 3399, 4275,

Fr 1094,

Fl 149, 230,

Er 123, 1486, 1609, 2346, 2540 (ivir-), 2955, 37x4,

— i riin med redh: Fr 1239,

panzcr (sbst.)

Iv 3400,

portaner (sbst.)

Fl 1292,

ser (vb, pres.)

(sg.) Iv 1074,

Fr 1093,

Fl 150, 229, 1293,

(2 pl.) Iv 346, 2882,

sker (vb, sg. pres.)

Er 124, 1608, 2541, 3241, 3715,

tas ter (sbst)

Er 2347.

ter (vb, sg. pres.)

Iv 347, 2633,

era

*dostera (vb, inf.)

— i rim med Jlere: Fr 3053,

Digitized by v^.ooQle

9 6

GUSTAF CEDERSCHIÖLI)

Jlera (adj. komp., lieutr. s g.)

Iv 5210,

Fr 1080,

*kriera (vb, inf.)

— i rim med flere : Er 1110,

mera (adj. komp. neutr. sg. el. adv.)

Iv 3231, 3610, 4456, 5168. 5209,

Fr i579i
Er 673, 2707,

— i rim med flere ; Iv 2405, 3144, 5147,

Fr 606, 1209, 1506, 1617, 1700, 2007, 2190,
> 2345, 2468, 2938,

Fl 555i
Er 867,

— i rim med portan rera : Fl 1924,

— > » red / ia : Fr 1575,

— » » redhe : Fr 178 (»mere»),

— » * redho : Fr 563, 1678,

— » » sv ena 1 : Fr 3124,

*panzera (sbst., 110111. pl.)

— i rim med flere : Er 103,

soldera (vb, inf.)

Er 672, 2706,

thera (pron., gen. pl.)

Iv 3232, 3609, 4455, 5167,

ere

flere (adj. komp., pl.)

Iv 75, 4328, 4347.

Fr 349. 636, 709,

Er 547, 1562, 1862, 2744, 3146, 3484, 4067, 4126,

— i rim med - era : Iv 2406, 3143, 5148,

Fr 605. 1210. 1505. 1618, 1699, 2008, 2189.
» 2346, 2467, 2937, 3054,

1 Så endast hs. A (— texten ). de öfriga hss ha flere.

J

Digitized by v^ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

97

— i rim med -era: Fl 556,

Er 104, 866, iiii,

— i rim med kammen&re: Fr 414,

» » (ktemme-, porta-) nara: Iv 4118,

Fr 2912,

. . F1 >94i.

— 1 rim med spyria: Iv 3002 l ,

— » » redha: Fr 2480 2 ,

— » » redho: Fr 483,

— » » Holmger: Er 35,

Genovere (dat el. ack.)

Iv 43273,

mere (adj., komp.)

(nsgm) Fr 710,

Er 546, 1563, 1863, 3147. 3485, 4127,
<sgf) Iv 76, 4348,

Fr 350,

Er 2745, 4066,

<pl.) Fr 6354,

es

Daries

Fl 1154,

Flores
Fl 1155,

esta

fresta (vb, inf.)

Er 137,

tavesta (sbst, ack. pl.)

Er 138,

« Endast i texten (efter hs. A), i hss. BC förekomma helt andra rimord.
1 Ordet kan här uppfattas ss. neutr. sg. (flera).

3 Så enligt hss. BC; A (textkodex) har -vare,

4 Här bör möjl. läsas mera ,

Göteb. Högsk, Årsskrift VIII: j. 7

Digitized by v^.ooQLe

9 «

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

et

bet (vb, sg. pret.)

Iv 3165, 4925,

Er 3093,

bret (part pret., neutr.)

Fr 322,

bret (adj., neutr. sg.)

Fr 3160,

et (grundtal el. pron., neutr. sg.)
Fl 295,

Er 2210,

-het (i sbst.)

1. drukkenhet
Fr 390,

2. kristenhet.

Er 2719,

3. könhet
Er 1626,

4. manhet
Er 4520,

5. rikhet
Fr 321,

6. smalikhet •

Er 2131,

7. thorparahet
Fr 3159,

8. v&rdhelikhet
Er 3584,

9. vicrdhughet
Er 409,

10. (edhelahet
Er 213,

het (adj., neutr. sg. af heter)

Er 1672,

Digitized by v^-ooQLe

RIMUSTA TILL EUFKMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

99

let (part. pret. neutr. af ledha )

Er 2138,

let (part pret. neutr. af leta)

Iv 666, 900, 1702, 3982, 4067, 4579,

Fr 440,

let (adj., »led->, neutr. sg.)

Er 651, 839, 1673, 1983, 2603, 3951,

ret (part. pret. neutr. af redha)

Iv 2112,

Er 838, 1460, 2692, 3204, 3504. 3553,
set (part pret. neutr.)

Iv 303, 667, 901, 1701, 21 11, 3981, 4068, 4580, 5582,

Fr 199, 439, 1196,

Fl 1201,

Er 1437, 1461, 1922, 1982 (fore-), 2139, 2211, 2602, 2693, 3205,

» 3505» 3552, 3950»

— i rim med leta: Iv 873,

sket (part. pret neutr.)

Fr 200, 1195 (fem.?),

slet (vb, sg. pret.)

Iv 3166,

spret (part. pret. neutr. af spredha )

Er 650, 1436 (ut-),

svet (sbst.)

(nom.!) Iv 4926,

Fr 1705,
fack.) Er 1571,

tet (part. pret., neutr.)

Iv 3°4> 55** t

Fl 1200,

Er 1923,

Digitized by v^-ooQLe

IOO

GUSTAF CKDERSCHIÖLD

thet (sbst.)

Er 1570 (o-), 1627 (o-), 2774 (o-J, 3092 (o-), 3585,

vet (part. pret. ueutr. af veta, »gifva»)

Fl 296,

vet (vb, sg. pres)

Fr 389, 1706,

Er 212, 408, 2130. 2718, 2775, 4521,

— i rim med leta : ,Iv 3879,

Fr 195,

eta

beta (vb, inf.)

Iv 2794,

— i rim med redho (el. redhafy. Iv 1826,

heta (vb, inf.)

Iv 2774, 3760, 3856, 3960, 5620,
leta (vb, inf.)

Iv 237, 926, 2773, 2793, 3759- 3 8 55» 3959.
Er 3559,

— i rim med heten: Iv 349^.

Fr 1187,

— i rim med -et: Iv 872*, 3880’,

Fr 196 1

Luneta (ack.)

Iv 5619,

sv eta (vb, inf.)

Iv 927,

veta (vb, »gifva», inf.)

Iv 238,

Er 3558,

1 I stället för leta har kanske texten ursprungligen haft ett eljest
i fsv. upp visad t sbst. let (jfr vn. leit).

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

IOI

*eten

*heten (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med leter: Iv 5065 (»heta»).

Fr 1073 (»heta»),

— i rim med leta: Iv 3495 (»heta»),

Fr 1188 (»heta»),

eter

heter (vb, sg. pres.)

Iv 5024, 5485,

Fl 1258,

Er 15.

leter (vb, sg. pres.)

Iv 331 (»letar»), 5023, 5486,

Fl 1259,

Er 16,

— i rim med heten (»heta»): Iv 5066 (»lata» 1 ).

Fr 1074 (»letar»),

reter (vb, sg. pres.)

!v 332.

etz

betz (part. pret. neutr. af bedhas)

Er 4121,

spetz (sbst.)

Er 4120,

*eva

*greva (sbst, ack. pl.)

— i rim med g<eva: Er 3192,

*eya

*Keya (gen. el. ack.)

— i rim med sighia ; Iv 2749,

1 Synes vara tryckfel; jfr Fr 1074.

Digitized by v^ooQle

102

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

- 1

*eyar

*Keyar (nom.?)

rim med sighia: Iv 650,

*eye

*Keye (nom.)

— rim med thighia ; Iv 1620,

*eyghe

*Keyghe (nom.)

— i rim med sighia; Iv 99,

*eyaer

*Keycer (nom.)

— i rim med sig her: Iv 536 *,

avi (inteij.)
Fr 1406,

i

Flori (nom.)

Fr 2633 (»florie»),

fri (adj )

(nsgm!) Iv 444,

p r 554.

Er 2292,

(nsgf) Iv 3649,

Fr 2634 (»frie»),

(nsgn!) Fr 20, 1626,

(nplra!) Fr 1234, 1796,

Er 1653, 4349»

(aplm!) Er 3057,

hvi (pron., dsgn)

Er 516, 1019, 2293, 2717,

1 Om denna och de fyra näst föregående formerna af namnet på konung
Artus drottsete behöfver det väl knappast anmärkas, att korruption sanno-
likt föreligger, men att det f. n. synes vara hopplöst att återställa de ursprung-
liga läsarterna.

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ER1KSKRÖN.

103

i (prep. el. adv.)

Iv 2214, 3650,

Fr 2939,

Fl 306.

Er 517 (theer-J, 1557 (thar-), 2328 (ut-), 3056 (t herr-), 3796,
» 3848 (t har-), 4348 (ut-),

i (pron. pers.)

Er 1018, 2125,

kompani (sbst)

Fr 19, 553, 1233, 1583, 1625, 1795,

Er 1566, 1652, 3797,

kri (sbst.)

Er 1556,

Lombardi

Fl 305.

Normandi
Fr 1584,

skri (sbst)

Fr 1405,

ti (grund tal)

Iv 445, 2213,

Fr 2940,

Er 335, 1567. 2329, 2716, 3849,

vi (pron. pers.)

Er 334, 2124,

ia

amia (sbst., nom. sg.)

Fr 2118,

Floria

(nom.) Fr 2427, 3168,

(obl.) Fr 2117,

Digitized by v^-ooQle

104

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

fria (adj., nplf)

Fr 2428,

Normandia (obl.!)
Fr 3167,

So/fia (nom.)

Hr 454,

svia (sbst., gen. pl.)
Hr 455,

idh

Arvidh (nom.!)

Hr 1850, 2064, 2592, 3893,

bidh (sbst.)

Er 1758, 2207,

blidh (adj.)

(nsgm!) Iv 3451, 5717 ,

Fr 3133»

Er 715 (o-J, 1663 (al-),

(asgm !) Er 305 (o-J,

(nsgf) Iv 3765,

(nplm!) Iv 5297 (sg.?),

(nplf!) Iv 44,

fridh (sbst.)

(nsg) Fr 2877,

Hr 453, 3608, 4234 (o-J,

(asg) Er 72, 259, 462 (hem-), 489 (o), 528 ( o-J, 926, 964, 1815
» (nom.?), 2043, 2065, 2142, 2465 (o-J, 2593 (o-J, 2869,
* 3 °° 7 > 3231 ( 0 -), 3407, 3569, 4145, 4462,

Holavidh (ack.)

Er 3224, 4099,

idh (sbst.)

Fl 94 (vadha-J, 596,

Digitized by v^.ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

i°5

kvidh (sbst., »mage», ack.)

Fr 1147,

kvidh (sbst, »lidande», obl. sg.)

Iv 3452', 3668* 38003, 45604, 57185,

lidh (sbst, fem.)

Fr 240 ( bargha -), 1343,

Er 3366,

lidh (sbst., neutr.)

Er 463 ( gardhs -),

nidh (sbst.)

Er 3446,

nidh (adv.)

Iv 702,

Fr 819,

Er 258, 691, 1319, 1526, 1898, 1971, 2143, 2624, 3006, 3126,
» 3208, 3225, 3230, 3264, 3551, 3791, 3836, 3841, 3892, 4098,
» 4144, 4270, 4355, 4400,

ridh (sbst.)

Iv 1668, 2143, 2417, 3355, 3513, 3667, 3766, 3799, 3901, 4390,

» 4543- 4559» 4953» 5615»

Fr 315, 1169. 1859, 2087, 2097, 2284, 2496, 2720, 2783, 2878,
» 2893, 3134, 3166,

Fl 99» 595» io 43»

Er 47, 584, 2180, 3158, 4242,

sidh (sbst., sg.)

(nom.!) Iv 4389,

Fr 1148,

Er 68, 452, 1166, 1410, 1899, 2548, 3568,

x Enligt hss. BDF; texten har qwidhe .
* Enligt hss. EF; texten har qwidhe.

3 Enligt hs. B; texten har qwidho.

4 Enligt hs. B; texten har qwidhe.

5 Enligt hs. F; texten har qwtdhe .

Digitized by v^-ooQle

io6

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

(ack.) Iv 5058,

Fr 658, 3048,

Fl 1042,

Er 71, 216, 1814, 1851, 1926, 3447, 3837,
stridh (sbst.)

Iv 1669, 2144, 2324, 2418, 3356, 3421, 3514, 4954, 5042, 5186,

» 529 8 >

Fr 1344, 2088, 2784,

Er 48, 304, 585, 714, 794, 862, 3159, 4165, 4243, 4335,
tidh (sbst.)

Iv 43, 2323, 3422. 3902, 5041, 5616,

Fr 820, 1170, 2098, 2283 ( natter -), 2495 ( middags -), 2719 ( vin -
» ters -), 2727 ( pingizdagha -), 2894 (d:o), 3165,

Fl 93, 100 ( somars -),

Er 795, 863, 1662 ( mikels -), 2181 ( somars -), 3367 ( morghons -),
» 4164, 4334 ( mikels -),

Tividh

(110m.!) Er 690,

(dat.) Er 2464,

vidh (sbst., ack. s g.)

Er 1527, 4235.

vidh (adj.)

(nsgin!) Fr 316,

(dsgf!) Fr 2728,

vidh (prep. el. adv.)

Iv 703 » 4544 . 5057 » 5185,

Fr 239, 657 ( t har -), 1860, 3047 ( thar -)

Er 67, 217, 488, 529, 927, 965, 1167, 1318, 1411, 1759, 1927,
» 1970, 2042, 2206, 2549, 2625, 2868, 3127, 3209, 3265, 3406,
* 355 °. 3609. 3790 » 3840, 427 ^ 4354 » 44 <>i, 44 ^ 3 .

idha

bidha (vb)

(inf.) Iv 234, 282, 381, 453, 553, 633, 948, 1088, 1203, 1676, 1719,
i 1888, 1974, 2175, 2338, 2432, 2540, 2656, 2918, 3104,
» 3427 . 3957 - 4645 . 4786, 5317,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

107

(inf.) Fr 266, 281, 511, 539, 618, 803, 812, 857, 865, 1025, 1167,

» 1245, I2 7 2 > 14 * 0 » * 479 , * 59 °, 28ol >

Fl 24, 421, 1950,

Er 303, 687, 1367, 1709, 1842, 2309, 2663, 3121, 3233, 3476,

» 3 6 79 . 4095 .

(3 pl. pres.) Fl 2036,

— (inf.) i rim med blidhe: Fr 1804,

— » » » - idho : Iv 2512, 3180, 3248, 4912, 5626,

— > » » ford(erva x : Iv 3241,

blidka (adj.)

(aplm) Fr 1364, 1378,

Er 521 (o-),

(nplf) Iv 1101,

— (nsgf!) i rim med sidho: Iv 2377,

— (aplm) » » kvidho: Fl 837,

— (nplf) » » bidhen: Iv 1190 (o-),

kvidha (sbst.)

(nom. s g.) Er 520,

(obl. sg.) Iv 345, 1055, 1100, 3636, 3763, 3986,

Fr 116, 1151, 1363 (»qwidh»), 1377,

— (obl. sg.) i rim med tidhe: Iv 959,

~ > » » » bliva: Iv 4255,

kvidha (vb, inf.)

!v 53 iö,

Fr 534 .

lidha (sbst, nom. el. ack. pl., »backar»)

Iv 166 (dat?),

Er 12,

lidha (vb, inf.)

Iv 2 553 ,

Fl 422 (/or-),

Er 3 2 38 , 3734 ,

ridha (sbst., ack. el. dat. sg.)

Iv 4242,

1 Olika i de öfriga has.; ursprungliga läsarten oviss.

Digitized by v^.ooQLe

ioS

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

ridha (vb)

(inf) Iv 165, 233, 281, 344, 452, 552, 632, 1054, 1089, 1138, 1677,
» 1720, 1887, 1973, 2176, 2431, 2539, 2554, 2655, 2917, 3103.

» 3297, 3329- 37 6 4, 3848, 3958, 4646.

Fr 115, 124, 265, 282, 512, 533, 540,617,804,811,858,866,
» 1152, 1168, 1246, 1271, 1419, 1480, 1589, 2802,

Fl 1818, 1951, 2037,

Er 923, 1708, 1843, 2308, 3232, 3678, 3735,

(3 pl. pres.) Fr 2999,

Fl 23, 777,

— (inf.) i rim med - idhe : Iv 4386,

Fl 1963,

Er 61 1,

— (3 pl- P r es.) i rim med blidhe : Fr 81,

— (inf.) i rim med bidhia : Iv 1716,

Fr 2850,

— (inf.) i rim med sidho : Iv 1637,

Fr 1734, 1874,

— (3 pl- P res ) i rim med vidhan : Fr 1704,

— (inf.) i rim med bliva : Iv 1993. 4097, 5618,

Fr 295*

— (inf ) i rim med redho : Fr 2602 ! ,

sidha (adj., aplm)

Fl 288 2 ,

*skridha (vb, inf.)

— i rim med mila : Fl 664,

smidha (vb, inf.)

Er 1736,

stridha (vb, inf.)

Iv 18, 949, 1x39, 1202, 2337, 3298, 3330, 3635, 4241,

Fr 1026,

Fl 1819,

1 De flesta bss. ha i stället Udhce , som dock ej synes ge god mening.

2 Kan också uppfattas som nplm (sidhe).

i

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

109

Er 302, 686, 922, 1366, 1737, 2662, 3120, 3239, 3477, 4094,

— i rim med sidho: Iv 3404,

tidha (sbst., ack. pl.?)

Iv 17, 380, 3428, 3847, 3985, 4785,

Fr 28, 46, 123, 3058,

F1 V 8 ’

— i rim med sidho: Fr 1753 (»tidhe»),

— » » ridhen; Iv 1705,

vidha (adj., aplm)

Fl 287 *,

vidha (adv.)

Fr 2 7> 45 ( ? ). 3°°°, 3°5 7»

Er 11,

idhan

bidhan (sbst.)

Er 3290,

ridhan (sbst.)

Er 1121,

sidhan (adv.)

Er 1120, 3291,

*vidhan (adj., asgm)

— i rim med ridha: Fr 1703 (»vidha»),

idhande

ridhande (part. pres.)

Iv 443»

Er 873, 3724,

tidhande (sbst.)

Iv 442,

Er 872, 3725,

1 Kan också uppfattas som nplm ( vidhet .

Digitized by v^.ooQLe

iio

GUSTAF CEDERSCHIÖED

idhe

blidhe (adj., nplm)

Iv 5161,

Er 3494, 3710,

— i rim med -idka: Fr 82, 1803,

— » » kvidho: Iv 1071 (o-),

lidhe (sbst. pl., »lemmar»)

(nom.) Er 2070,

(ack.) Er 560,

sidhe (sbst pl., »seder»)

(nom.) Er 2071,

(ack.) Er 561,

sidhe (i förbindelsen um sidhe [r])

Er 3711,

smidhe (sbst., neutr.)

Er 3495,

— i rim med ridha: Er 610,

slridhe (sbst., ack. pl.?)

Iv 5162*,

*tidhe (sbst., nom. el. ack. pl.)

— i rim med -idka: Iv 958, 4385,

Fl 1962,

idhen

*bidhcn (vb, 2 pl. pres., »bedjen»)

— i rim med oblidha: Iv 1191 (»bidhia»),

lidhen (part. pret., usgm)

Er 1407 ( hal/-),

ridhen (part. pret, nsgm)

Er 1406,

*ridhett (vb, 2 pl. pret )

— i rim med tidha : Iv 1706 ( »ridlio » ),

■ Textens >sttidha» synes af skrifvaren vara menadt ss. sg.; om läsarter
i andra hss. ger upplagan ingen upplysning.

Digitized by v^.ooQLe

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

1 1 1

idher

bidher (vb, sg. pres., »beder»)

Iv 421, 593, 825, 2254, 2461, 2545, 3337, 3707, 3773, 3932, 3998,
» 4048, 538°, 5522, 5662,

Fr 662, 1215,

F1 3 6 5» 39°. 614, 1331, 1881,

Er 323, 1269, 1602, 2133, 2519, 2915, 3389, 3731,

blidher (adj., nplm)

Er 2781 ( o -),

fridher (sbst., nom. sg.)

Er 1331,

idher (pron. pers.)

Iv 824, 1213, 1420, 1442, 1813, 2462, 2528, 2711, 3363, 3492,

» 3534- 357 !. 3 708, 3833, 3997, 4024, 4047, 4086, 4227, 4619.

» 4877, 5128, 5202, 5252, 5324, 5415, 5518, 5535, 5645, 5661,

Fr 269, 513, 856, 920, 1060, 1216, 1564, 2344, 2897,

Fl 1468,

Er 322, 350, 1603, 1607, 1613, 2097, 2132 (gen.?), 2235 (gen.?),
» 3388, 3730,

— i rim med liver : Iv 5610,

Fr 740,

nidher (ad v.)

Iv 323, 420, 592, 779, 928, 954, 1457, 1488, 2401, 2546, 2944,
* 3°43» 3338» 33 6 4- 3394- 39 I 4> 4i59. 4228, 4460, 4501, 5056,
» 5398. 552i. 5 6 46.

Fr 334» 45 6 » 661, io 42, 1059, 1563, 2057, 2073, 2146, 2343, 2898.
Fl 366, 613, 1333, 1880,

Er 1268, 1477, 1519, 1606, 1658, 1680, 2126, 2518, 2914,

— i rim med sigher : Fr 778, 2976,

— » » - edher : Er 705, 3862,

ridher (vb, sg. pres.)

Iv 2527. 3533»

Er 855,

Digitized by v^-ooQle

1 12

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

sidher (sbst., nom. s g.)

Iv 1489, 3044,

Fr 514, 1960,

sidher (i förbindelsen um sidher )

Iv 4032, 4553, 4972,

Er 2780,

— i rim med ofblygher: Er 1345,

sidher (adv., komp.)

Fr 2058,

Er 351, 2096, 2234,

tidher (sbst., ack. "pl.)

Fl 389, 1469,

vidher (adv. el. prep.)

Iv 324, 778, 929, 955, 1212, 1421, 1443, 1456, 1814, 2253, 2 402,

» 2712, 2943, 3393, 3491, 3572, 3774, 3834, 3913, 3931, 4023,

» 4031, 4085, 4160. 4459, 4502, 4554, 4620, 4878, 4971, 5055,

» 5127, 5201. 5251, 5323, 5379, 5397, 5416, 5517, 5536,

Fr 270, 333, 455, 919, 1041, 1959, 2074, 2145,

Fl 1330, 1332,

Er 1330, 1476, 1518, 1612, 1659, 1681, 2127,

— i rim med hedher: Er 99,

idhet

bidhet (part pret., neutr., »utstått»)

Er 3133,

*bidhet (part. pret., neutr., »bedt»)

— i rim med givet: Iv 652,

lidhet (part. pret., neutr.)

Er 1968,

ridhet (part. pret., neutr.)

Er 1969, 3132,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

113

idhia

bidhia (vb, inf.)

Er 1199,

— i rim med rid ha : Iv 1715,

Fr 2849,

— i rim med lydha: Iv 140,

thridhia (ordningstal, asgn)

Er 1198,

idhne

bidhne (part. pret, nplm)

Er 2369 (o-),

ridhne (part pret., nplm)

Er 2368,

idho

*kvidho (sbst., obl sg.)

— i rim med blidka: Fl 838,

— » » oblidhe: Iv 1070,

lid ho (vb, 3 pl. pret.)

Er 3707 ,

ridho (vb, 3 pl. pret.)

Er 3706,

*sidho (sbst.)

— (obl. sg.) i rim med -idka: Iv 2378, 3179, 3403, 5625,

Fr 1733.

— (nom. el. ack. pl.) i rim med -idka: Iv 1636, 3247, 4911,

Fr 1754, 1873,

*slidho (sbst., obl. sg.)

— i rim med bidha: Iv 2511 (»slidha»),

idhugh[er]

lidhugh(er) (adj., nsgm)

Er 1072,

sidhugh(er) (adj., nsgm)

Er 1073,

Göttb . Högsk . Årsskrift Vill: 3. S

Digitized by v^-ooQle

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

114

(nom.!) Fr 2613, 2717,

(obl.) Fr 2754,

frie (adj., nplm)

Fr 2614,

Normandic (obl.)

Fr 2718, 2753,

if

kif (sbst.)

Fr 1327,

Er 146, 282. 3279, 4016, 4158, 4331, 4496,

knif (sbst., ack. sg.)

Iv 4586, 4933 ( plato -),

Fl 395. J79 6 »

lif (sbst )

Iv 3263, 4585. 4934,

Fr 971, 1063. 1328, 1349, 1350 (modhor-), 1438, 3121,
Fl 396, 1797,

Er 145. 283. 3278, 4017, 4159, 433°- 4497,

vif (sbst )

Iv 3264,

Fr 972, 1064, 1437, 3122,

ifne

fordrifne (part. pret , nplm)

Er 960, 1861,

thrifne (adj., nplm)

Er t)6i, 1860 (ful) y

iggia

liggia (vb, inf.)

Iv 548, 2505,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

IJ 5

thiggia (vb)

(in£) Iv 2506,

(3 pl, pres.) Iv 549,

igh

Hcelevigh

Er 796,

st igh (sbst., noin.!)

Er 797»

ighat

lighat (part. pret., neutr.)

Er 25 8 4. 37 21 <

thigat (part. pret., neutr.)

Er 3720,

thigat (adv.)

Er 2585,

igher

digher (adj.)

(asgm!) Er 40,

(nsgf) Er 3371,

sighcr (sbst., ack. sg.)

Er 39' 3370,

*sigher (vb, sg. pres.)

— i rim med nidher: Fr 777, 2975,

— » » Keyccr (?): Iv 537,

ighia

sighia (vb, inf.)

Iv 33- !22, 135. 339, 2647, 2777, 3215, 3294, 3485, 3634, 5087,

Fr 93°. !393.

Fl 340, 922,

— i rim med Keya (?): Iv 2750,

— » » Keyar (?): Iv 651,

— » * Keyghe (?): Iv 100,

Digitized by v^.ooQle

u6

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

thighia (vb, inf.)

Iv 34, 121, 136, 340, 2648, 2778, 3216, 3293, 3486, 3633, 5088,
Fr 929, 1394,

Fl 339- 923.

— i rim med Keye (?): Iv 1621,*

avik (sbst.)
Fr 1030,

Brunsvik

Er 1160,

ik

Erik

Er 29, 373, 590, 632, 1446, 1840, 1876, 2385, 2684, 2724, 2862.
» 2878, 3166, 3359, 3436, 3523, 3652, 3672, 3690, 3777, 4060,
» 4381, 4527,

— i rim med lek : Er 224, 3052,

fik (vb, sg. pret.)

Iv 733, 937, 1160, 1319 (unt-), 1353, 1382 (unt-), 2010, 2115,

> 2217, 2224 (ater-), 2292 (unt-), 2450, 2532, 2583, 2597, 2611,
» 3 r 47> 3272 (unt-), 3434, 3973, 4168, 4196 (unt-), 4316, 4714.
» 4842 (unt-), 5555, 5634 (unt-),

Fr 403, 447, 585, 818 (unt-), 1022, 1033, 1283, 2639, 2695,

Fl 509, 689, 1237, 1393, 1502,

Er 1665, 1824, 1870 (unt-), 2350, 2727, 3426, 3644 (unt-), 3847.

* 3978, 4058. 4485.

Frcrdhcrik

Fr 29, 85, 31 1, 423, 492, 525, 642, 651, 703, 733, 743, Eoi, 999.

> 1021, 1051, 1071, 1191, 1197. 1205, 1306, 1507, 1530, 1687,

* *755- I 9 I 3- 1978. 2002, 2096, 2174, 2177, 2234, 2257, 2272.

» 2289, 2517, 2605, 2635, 2640, 2649, 2669, 2692, 2756, 2781.

» 2809, 2832, 2843, 2921, 3088,

— i rim med under likt: Fr 2497,

gik (vb, sg. pret.)

Iv 732, 1161, 1318, 1352, 1574 (for-), 2009, 2116, 2203, 2218.
» 2223 (for-), 2242, 2291, 2449, 2531, 2584 (for-), 2598, 2612.

Digitized by v^ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

1 17

Iv 2721 (for-), 2833, 2963, 3271, 3433, 4115, 4167, 4195, 4315,
3 47 r 3 (for-), 4763 (for-), 4841, 4936, 5556, 5633,

Kr 404, 448 (for-), 780 (be-), 817, 1034, 1132, 1284, 1829 (for-),
» 2105 (op-) 2271, 2329, 2696,

Fl 415, 510, 690, 1236, 1474 (op-), 1660,

Er 1664, 1825 (mis-), 1871, 2351 (mis-), 2726 (ut-), 3427 (be-),
* 3^45’ 3846 (up), 3979 (mis-), 4059 (be-), 4484 (be-),

— i rim med Malnrit: Fr 3073,

kvik (adj.)

(nsgm!) Iv 2052,

(asgm!) Iv 1041,

(nsgf) Iv 5322, 5612,

Fl 257, 412, 832,

(asgf!) Fl 196,

lik (sbsL)

Fl 347»

Er 2530, 4430,
lik (adj.)

(nsgm!) Fl 598, 1431, 1523,

(nsgf) Iv 4618,

Fl 699, 706,

(asgf!) Fr 2990 (?),

(nplm!) Iv 435 (?),
i sammansättningar:

1. föghclik

(nsgf) Er 619,

2. hedherlik
(npln) Iv 276,

3. hemelik
(nsgm!) Fl 274,

(asgn!) Fr 2201 (adv.?),

4. hövelik

(nsgm!) Er 633, 1161, 3535,

5. illalik

(nsgf) Iv 4993,

Digitized by v^-ooQle

Ii8

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

6. kostelik
(nsgtn!) Fr 2600,

(asgf!) Fl 1065,

7. k(enne(r)lik
(nsgm!) Iv 2142,

8 . lyslelik

(nsgm!) Fl 1372 (npln?),

9. ovinnelik
(nsgf) Fr 1265,

10. ridderlik
(nsgm!) Fr 1756,

11. skadhelik
(nsgf) Er 3372,

12. toktclik
(nsgm!) Fr 33,

13. under lik
(nsgf) Fr 1399 (adv.?),

(aplf!) Fr 2989 (adv.?),

(npln) Iv 275, 1022,

14. (cngizlik
(nplm!) Iv 555 (?),

•lik i följande sammansatta adverb

1. blidhclik
Iv 4831,

Fl 1220,

2. brad heli k
Fl 1476,

3. daghelik
Fr 202,

4. dyghdhelik
Iv 201, 1538, 2257,

Fr 231, 2211,

Fl 694,

5. gra-le(r)lik
Fl 1786,

6. g(T 7 tie( r)lik
Fr 3025,

i

Digitized by v^.ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

7. hardhelik
Iv 990,

8. harmelik
Fl 1270,

9. hedherlik
Fr 1602, 2636,

10. hemelik
Iv 1835,

Fr 749, 1982,

Fl 1306, 1362, 1512,

Er 2036,

11. hi ( erte ( r)lik
Iv 1535. 1729» 5721.

Fr 717.

Fl 607, 1381,

12. idhelik
Fl 128, 1023,

13. inner lik

Iv 1552, 2118. 3487, 4206, 4701,

Fr 1433, 1445, 1774, 1914,

Fl 520, 549, 876, 1120, 1207, 1248, 1676,

14. icrmerlik
Iv 909,

Fr 1023,

15. liuvelik

Fr 1198, 2024, 2691, 2755, 2831, 3087.

FI 435» 550. r452. i9 6 4,

16. nadhelik
Iv 4591, 4880,

Fr 227, 718, 750, 1052, 2327, 2650,

Fl 1946,

1 7. nödhelik

Iv 4557>

18. ondelik

Fr 2116,

19. raskelik

Iv 33 80 »

Fr 2507, 2749,

Fl 258, 1503,

Digitized by v^.ooQLe

20

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

20. ridderlik
Fr 1830,

21. rike lik
Fl 760, 1173,

22 . rcedhelik

Iv 287, 3148,

23. rcettelik

Fr 34 -

Fl 1604,

24. sanne ( r)lik

Iv 554 , 572 , 5 8 2 , 1073, rQ 01 , 2685, 2731, 3107, 3811,3978,4415,
» 4797 , 5043 , 5142 , 5492 , 5677 -
Fr 406, 1192, 1825, 2239, 2423, 3172,

Fl 237, 1136, 1187, 1334, 1668, 1742,

25. sar lik
Fl 914,

26. skiutelik

Fr 344, 586, 1007, 2173,

Fl 731, 1288, 1392, 1491, 1525,

27. skyndclik
Fr 1029,

Fl 1457 -

28. skcemelik
Fr in8 t

29. stadhelik

Fl 1342,

30. stoltelik
Fr 2762 (adj.?),

3 1 . stö telik
Fl 1072,

32. s cer lik
Fr 2199,

33. sötelik

Fl 1462, 1524, 1530,

34. toktelik
Fr 1972, 1987,

35. underlik
Iv 1046,

Fr 435 .

Digitized by v^-ooQle

RIMMSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

1 2 I

36. vadhelik
Iv 2204. 3783,

Fl 1423,

37. vislik
Fr 2301,

38. visselik
Fr 44,

Fl 919, 1310, 1661,

39. vredhelik

Fr 2518,

ynkelik se ömkelik

40. cmdelik
Iv 4120,

41. angislik

lv 3371, 4935.

42. cevcerdhelik
Fr 3200,

43. ömkelik

Iv 2051 (tynke-*).

Fr 960,

Fl 1475 (»önke-»), 1582 (»önke-»),
mik (pron. pers.)

Iv 124. 134. 179, 183, 202, 288, 314, 336, 506, 583, 965, 991,
» 1008, 1047, 1115, 1147, 1247, x 284, 1465- x 534> *539- I 73°>

> 1836, 1902, 1921, 2258, 2274, 2295, 2443, 2705, 2716, 2723,

» 2732, 2948, 3150, 3273, 3385, 3488, 3500, 3518, 3540, 3672,

» 3812, 3977, 4119, 4188, 4504, 4592, 4662, 4694, 4815, 4832,

• 4994. 5 OI 7> 5°44. 5073- 5 XI 5i 53 2x , 5437. 545°- 547°. 55o6,

* 5570. 5576, 5611,

Kr 212, 228, 312, 652, 682, 687, 708, 726, 734. 802, 875, 882,
» 981, 987, 1024, 1072, 1117, 1131, 1154, 1156. 1160, 1292,
» 1446, 1508, 1730, 1880, 2032, 2115, 2133, 2200, 2208, 2212,
» 2261, 2290, 2463, 2554, 2782, 2806, 2860, 2874,

Fl 132, 411, 436, 451. 460, 831, 877, 898, 921, 929, 1245, I2 49 >
» 1256, 1261, 1276, 1289, 1311, 1343, 1363, 1373, 1376, 1387,

» I 4 I 3 * * 477 . H87. I 5 I 3 . * 575 . x 593 > l6 54 - 1761. x 79 °- x 903 >

» I 9 ° 9 > x 947 >

Digitized by

Google

I 22

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

Er 343, 357, 372, 427, 780, 981, 1594, 1985, 2685, 3653, 3691,

» 3 8 55- 4061,

— i rim ined Malnrit : Fr 530,

— » » lek : Er 3865,

Otrik

Fr 625, 704,

•rik (sbst., = rike ) i sammansättningarna:

1. himerik

Iv 936, 2117, 2165, 2715, 2987, 3281, 4702, 5569, 5722,

Er 42, 779, 876, 1000, 1773, 2328, 3199,

Fl 6o8, 683, 1377, 1677, 1787,

Er 342, 356, 426, 618, 1447, 1595, 1795, 2504, 3100, 3522,4070.

2. iordherik
Fr 2424,

3. konungsrik

F1 I 935 i

rik (adj.)

(obest. nsgin !) Iv 3045, 4416, 5491,

Fr 30, 41, 201, 626, 839, 1266, 1323, 1529 (dsgn?),
» 1826, 2121, 2262, 2599, 2765, 2922,

Fl 282, 452, 746, 786, 928, 1186. 1260, 1688, 1716
» 1764, 2034,

Er 2531, 2805, 2937, 4431,

(obest. asgm!) Iv 4617,

Fr 681, 959, 1842, 1977 (best?), 2508 (best ?).
(obest nsgf) Iv 3995, 4145,

Fr 1988,

Fl 348. 1453,*

(obest. dsgf el. asgf!) Iv 1072,

Fr 405, 1971', 1981», 2023',

Fl 1307',

(obest. nsgn!) Fr 424, 436,

(obest. nplm!) Fr 2873,

(obest. gplm!) Fl 951 (aplm?),

1 Eller bestämd form?

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

23

(obest. aplm!) Fr 2670,

(obesL npln) Fr 2240,

(best. usgm!) Fr 43, 491', 1189', 1305' 1434' 1613', 1729', 2449.

» 2 553 »

Fl 317, 1583,

(best nsgf!) Fr 1601 1 , 2031 l y 2095^ 2207 *,

Fl 705.

sik (pron. pers.)

Iv 184, 434, 573, 908, 1023, 1146, 1383, 1553, 1575, 2241, 2834,

» 2964, 3046, 3372, 3379, 3784, 3974, 4146, 4503, 4558, 4764,

* 5018, 5505,

Fr 86, 21 1, 343, 641, 1008, 1155, 1324, 1400, 1614, 1688, 1841,
» 2001, 2106, 2134, 2178, 2233, 2302, 2330, 2450, 2606, 2750,
-• 2761, 2766, 3171,

Fl 195. 273. 597. 693, 700, 745, 785, 950, 1022, 1064, 1073, 1121,
» ” 37 - 11 63, ” 77 . ! 45 6 - *463, I 49 °- i 5 IO > I 5 2 2, 1531, 1574.
» 1655, 1689, 1717, 1743, 1765, 1934, 1965, 2035,

Er 30, 276, 591, 781, 980, 1794, 1841, 1877, 1984, 2037, 2384,

* 2505, 2725, 2863, 2879, 3023, 3101, 3167, 3358, 3373, 3437,

* 3673 - 377 6 > 3 8 54 . 4071. 43 80 . 4526,

— i rim med - ikt : Iv 1513,

Fr 357.

— i rim med lek : Er 1099,

Slezvik
Er 2804,

slik (adj.)

(nsgm!) Fl 281,

(asgtn!) Er 3534.

(npln) Iv 2166,

(apln) Fl 318 (?),

Sverik

Er 2975, 3196,

1 Eller obestämd form? Också öfriga i detta sammanhang anförda
ställen medgifva olika uppfattning.

Digitized by v^.ooQle

124

GUSTAF CRDRRSCHIÖU)

svik (sbst.)

Iv 1040, 2686, 2724, 3108, 3657, 4798, 5449, 5678,

Fl 238, 684, 791, 915, 920, 1244, 1335, 1380, 1430, 1511, 1605,
» 1669, 1757,

Er 277, 2974,

t hi k (pron. pers.)

Iv 123, 133, 180, 313, 335, 507, 964, 1009, 11 14, 1246, 1285.

» 1464, 1922, 2141, 2273, 2296, 2444, 2706, 2722, 2947, 2988,

» 3 I 49- 3274. 3282, 3386, 3499, 3517, 3539, 3658, 3671, 3996,

» 4116, 4187, 4205, 4607, 4608, 4661, 4693, 4816, 4879, 5074.

» 5116, 5141, 5438, 5469, 5575,

Fr 232, 526, 725, 744, 840, 881, 982, 988, 1153, 1159, 1190, 1206,
» 1291, 1879, 2122, 2202, 2258, 2464, 2805, 2810, 2844, 2859.
» 2874^2, 3026,

Fl 127, 131, 416, 459, 519. 732, 759, 792, 899, 918, 1162, 1172,
» 1176, 1206, 1221, 1257, 1271, 1277, 1386, 1412, 1422, 1486,
» 1592, 1756, 1760, 1791, 1902, 1908,

vik (sbst., f.; jfr Bruns -, Slezvik )

Er 2936 ( sio -),

vik (sbst., n.; jfr avik )

Er 3022, 3197,

Yrrik

Fr 688, 707,

ika

Fr (r diur i ka (mask.)

(nom.) Fr 1878, 1995, 2904,

(ack.) Fr 1938,

lika (sbst.)

(obl. sg.) Iv 1391, 1863 (»likse»), 2019,

(nom. pl.) Iv 4330,

Fr 2994,

( ack. pl.) Fr 1750,

U i rim med rike : Fr 924,

Er 90 ( riddara -),

1 Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

1*5

lika (adj.)

(asgf) Iv 1210,

-lika i sammansatta adjektiv:

1 . * stoltelika

— (aplm) i rim med riko : Fr 2666,

2. tok te lika
(nplf) Fr 1955,

3. under lika
(nplf) Fr 2993,

(apln!) Fr 419,

lika (adj , jfr mnt. like)

(asgn) Fr 3144 (adv.?),

— (i förbindelsen til lika) i rim med rike: Fl 69,

lika (vb)

(inf.) Iv 3119, 5207 (for-),

Fr 39 6 . 1 73 2.

**'1 I 5 1 -

(sg. pres.) Iv 4672,

— (inf.) i rim med -rike: Iv 1197,

Er I0 95 (for-),

-lika i sammansatta adverb:

1. almeennef r)lika
Fr 3061,

— i rim med rike: Fr 1915, 2929, 3039,

2. dyghdhelika
Fr 3105 .

3. fas te lika
Fr 489,

4- hadhelika

Er 3753 .

5. hedherlika
Fr 2360,

— i rim med rike: Fr 3191,

6 . *hemelika

— i rim med - rike : Er 2561,

Digitized by v^-ooQle

GUSTAF CKDERSCHIÖLD

1 26

7. hurr telika
Fr 675,

F1 I52 ’ '

— i riin med rike: Fl 221,

8 . hcrrmelika

Iv 5095.

9. *hövizlika

- i rim med rike : Fr 347, 1488,

10. idhelika
Fl 2080,

— i rim med rike: Fr 3117,

1 1 . innerlika
Fr 2705,

— i rim med rike: Fl 1323,

12. * i a> mer lika

— i rim med rike: Fr 1476,

13. * minnelika

— i rim med rike: Fr 2711,

14. nadhelika
Fr 3*37»

15. raskelika
Fr 1667,

— i rim med rike: Fr 1551,

16. *ridderlika

— i rim med rike ; Fr 1684, 1810,

— » » riko: Fl 1837,

17. sannelika

Iv 5579 »

— i rim med rike: Fl 641,

18. skiutelika
Fl 27, 1506,

— i rim med rike: Fr 562,

19. s k (C me li ka
Fl 1804,

20. stoltelika
Fr 2974,

— i rim med rike: Fr 1656,

Digitized by v^-ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

*7

21. * sötelika

— i rim med rike : Fl 1673,

22. t ok telika
Kr 1877,

— i rim med riko: Fr 3075,

23. un ske lika
Fr 3188,

24. viselika
Fr 2903,

2 5. (Fngislika
Iv 4923,

Fl 1842,

26. (Fvcrrdhelika
Fl 512',

— i rim med rike: Fr 2221, 3212,

— * » rikan: Fr 2492,

rika (adj.)

(obest. asgf) Fr 1956 2 ,

(obest. asgn!) Fr 420,

^ obest aplin) Fr 251 (nom.?), 699, 1937, 2188, 2706 (dat.?), 2973,

» 3 062 » 3 I 43> 3 i8 7>

Fl 28, 1805,

(obest. nplf 1 . aplf) Iv 4329, 4681,

Fl 5 11 »

(obest npln 1 . apln!) Fr 395, 459, 3106 (f. + n.), 3138 (?;/«/-),

Fl 2081 (f. + n ).

(best. dsgrn 1 . asgm) Fr 1668,

(best nsgf) Fr 2359,

Fl 1507.

— (obest nsgn!) i rim med -like: Fr 2647,

slika (adj.)

(aplf) Iv 4682,

— (asgf) i rim med -ike: Fl 445,

— (aplm) » » -ike: Iv 5004,

1 Kan uppfattas ss. adj. (asgf).

2 Kanske hellre att uppfatta som best. form (- o ).

Digitized by v^.ooQle

128

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

svika (vb; jfr svikta )

(inf.) Iv i2ii, 1390, 2020, 4671, 5096, 5208, 5580,

Er 3752.

(3 pl. pres.) Iv 1864,

— (inf.) i rim med -ike: Iv 1250, 2790,

Fr 128, 2610,

vika (vb)

(inf.) Iv 3120, 4924,

Fr 460, 490, 700, 1731, 1749, 1996, 2187.
Fl 1843,

(3 pl. pres.) Fr 252,

— (inf.) i rim med rike: Iv 725,

Fr 588, 938, 945,

Yrika (aek.)
Fr 676 (»iyrikse»),

*ikan

*rikan (adj., asgin)

— i rim med - lika : Fr 2491 (»rikae»).

*ikat

* lika t (part pret. neutr.)

- i rim med -ike t: Er 539, 854, 1304 (for-), 2815 (/or-), 3455

» (»forlikit»),

ike

Frerdhcrikc

(nom.) Fr 254,

(dat.) Fr 3067,

like (sbst., mask., nom. sg.)

Iv 5198,

Fr 1926,

Er 2797 ( riddara -), 3435, 4277, 4503,

— i rim med -ika: Iv 1251,

Fl 446,

Digitized by

Google

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

129

*like (sbst., neutr., dat. el. ack. sg.)

— i rim med svika: Fr 127,

•like (adj., nplm) i sammansättningarna:

1 . * kos telike

— rim med rika: Fr 2648,

2 . stolte like
Fr 2732,

rike (sbst.)

Fr 253,

Er 4276, 4540,

— i rim med -ika: Fr 259, 937, 1487, 1552, 3192,

Fl 1672 (»rika»),

Er 89,

i följande sammansättningar:

1. Frankrike
Fr 1621, 2731,

2. himirike

Iv 5*97,

Fl 2097,

Er 1221, 4502,

— i rim med -ika: Iv 1196, 2789,

Fr 3211,

3. iordherike
Fl 20 g 6 ,

— i rim med - lika : Fr 1916,

4. konungsrike
Fr 3068,

5. Sverike

Er 883 (gen.?), 2796,

— i rim med -ika: Er 1094, 2560,

rike (adj.)

(obest nplm) Fr 204, 1925,

Er 3434,

(best. nsgm) Fr 1622,

Göteb. Högs k. Årsskrift Vill: 3. 9

Digitized by

Google

GtJSTAF CHDERSCHIÖLD

i3ö

— (obest. nplm) i rim med -ika: Iv 724, 5003,

Fr 5 6r . 9 2 3- J 475> i6 55. i8o 9-

» 2222, 2609, 2712, 2930,

» 3040, 3x18,

Kl 70, 222, 642,

— (obest. dsgf) i rim med - ika : Fl 1322 (»rika»),

— (best. nsgm) » » -ika: Fr 348, 587, 946, 1683,

slike (adj., nplm)

Fr 203,

Er 882, 1220, 4541,

iket

miket (adj., neutr. sg.)

Er 3932,

*riket (sbst., best. sg.)

— i rim med -ikal: Er 538, 855, 1305, 2814, (dat.?), 3454 (dat?;

» konungs-),

sviket (part. pret. neutr.)

Er 3933,

ikia

fikia (vb, inf.)

Iv 1954.

svikia (vb, inf.; jfr svika)

Iv 1953 (»svika»),

ikka

drikka (vb, inf.)

Fl 241,

hikka (sbst., obl. sg.)

Fl 242,

ikkat

skikkal (part. pret. neutr.)

Er 1396, 3021, 3466,

Digitized by v^ooQle

RIMLISTA TILL EUFKMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

131

stikkat (part. pret neutr.)

Er 1397 (ut-), 3020 (up-), 3467 (up-),

*iko

*riko (adj., best.)

— (dsgf) i rim med -lika: Fr 2665 (»rikae»),

— (nplm) » > » Fl 1836 (»rika»),

— (dplm) » » » Fr 3076 (»rika»),

ikt

Benedikt
Er 222,

*Jikt (sbst.)

— i rim med Malnrit: Fr 932,

likt (adj., neutr. sg.)

Iv 4178, 5242,

Er 1809,

i sammansättningar:

1 . hövelikt
Er 1190,

2 . * radhelikt

— i rim med sik : Iv 1512,

3. thorvelikt

Er 4259 ’

4. underlikt

Iv 1431, 2781, 3507, 3697, 5107,

— i rim med Frcedherik: Fr 2498,

5. ömkelikt
Fl 1384 (»önke-»),

rikt (sbst.)

Er 223, 1145,

— i rim med sik: Fr 358,

rikt (adj., neutr. sg.)

Er 1808,

Digitized by v^ooQle

13 * GUSTAF CEDERSCHIÖLD

slikt (adj., neutr. sg.)

Iv 1430, 2782, 3508, 3698, 4177, 5108, 5241,
Fl 1385.

Er 1144, 1191, 4258,

il

skil (sbst.)

Iv 1300, 1438, 2487, 3705, 4257, 4749, 5071, 5456,

skil (vb, sg. pres.)

Iv 2048,

Fl 888,

Er 1495, 2004 ( at -), 2557 ( at -), 2935,
til (prep. el. adv.)

Iv 522, 1125, 1186, 1222 ( thar -), 1301 ( thar -), 1439, 1526 ( thar -),
» 1613, 1685, 1791, 1865, 1935, 2018, 2221 ( thar -), 2386, 2497,
» 2533, 2570, 2659, 2677, 2853, 2977, 2997, 3017, 3079, 3105,
» 3261, 3381, 3443, 3502, 3542, 3706, 3737, 3779, 3844, 3921
» ( thar - ), 4078, 4101 ( thar -), 4258, 4411, 4433 ( thar -), 4601
» ( t har -), 4685, 4750. 4853 ( t har -), 4859 ( thar -), 4899, 5072,
» 5171 ( thar -), 5275 ( thar -), 5421, 5455, 5490, 5608, 5671, 5693,
» 5735 ( thar -),

Fr 499 ( thar -), 828, 1249, 1539, 1917, 1954, 2061, 2179, 2247,
» 2451, 2655 ( thar -), 2811,

Fl 92, 156, 271, 313, 319, 345, 384, 417 ( har -), 427, 485. 498,
» 651 ( thar -), 666 ( thar ), 755, 869, 889, 934, 952, 1058, 1105,
» 1115. 1150 ( thar -), 1185, 1197, 1214, 1402, 1432, 1577, 1634
» ( har -), 1703, 1737, 2024, 2056, 2068 ( thar -),

Er 93, 466, 8x4, 1033, 1066, 11 14 ( thar -), 1358, 1494, 1552, 1620,
» 1883, 1972, 2005, 2116 ( thar -), 2140, 2310 ( har -), 2378, 2407,
» 2484 ( thar -), 2525 ( thar -), 2612, 2712 ( thar -), 2754, 2934,
» 3080, 3276, 3488, 3556, 3708, 3755, 3819 ( thar -), 4050,4218
» ( har -), 4386 ( thar -), 4413, 4536,

— i rim med - el : Er 231, 339, 545, 571, 851, 1211, 1891, 2829,
» 4033, 4255, 4360,

vil (vb, sg. pres.)

(1 el. 3 pers.) Iv 523, 1124, 1187, 1223, 1527, 1612, 1684, 1792,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

133

(1 el. 3 pers.) Iv 1866, 1936, 2017, 2047, 2222, 2385, 2488, 2498,

» 2534, 2569, 2660, 2678, 2854, 2978, 2998, 3018,

» 3080, 3106, 3262, 3382, 3444, 3501, 3541, 3738,

» 3780, 3843, 3922, 4077, 4102, 4412, 4434, 4602,

» 4686, 4854, 4860, 4900, 5172, 5276, 5422, 5489,

» 5^°7> 5672, 5 6 94- 573 6 >

Fr 500, 827, 1250, 1540, 1918, 1953, 2062, 2180,
» 2248, 2452, 2812,

Fl 155, 272, 314, 320, 346, 383, 418, 428, 497,
» 652, 665, 756, 868, 935, 953, 1059, 1104, 11 14,
» 1215, 1433, 1576, 1635, 1702, 1736, 2025, 2057.
» 2069,

Er 94, 467, 815, 1032, 1067, 1115, 1359, 1553,
» 1621, 1882, 1973, 2117,2141,2311,2379,2406,

» 2485, 2524, 2556, 2613, 2713, 2755, 3081, 3277,

» 3489. 3557» 37°9- 3754- 3818. 405 1 . 4219. 43 8 7>

» 4412, 4537.

(2 pers.) Fr 2656,

Fl 91, 486, 1151, 1184, 1196, 1403,

ila

hvila (vb, inf.)

Fr 2886,

— i rim med milo : Fr 1588,

mila (sbst., nom. el. aek. pl.)

Fr 2885,

— i rim med skridha : Fl 663',

ilde

milde (adj., best. nsgm)

Er 2159, 2245. 2645, 3510, 3605, 4534,

— i rim med vildo ; Er 3187,

skilde (vb, sg. pret.)

Fr 472 (»skylde»),

1 Hss. BC ha andra rimord.

Digitized by v^-ooQle

134

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

vilde (vb, sg. pre t)

Fr 471,

Er 2158, 2244. 2644, 3511, 3604, 4535,

*ildo

*vildo (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med inilde : Er 3186 (»ville»),

ilia

gilia (vb, inf.)

Iv 1467,

ilia (sbst., gen. el. ack. pl.)

Iv 2209,

skilia (vb)

(inf.) Iv 747, 1310, 1459, 1883, 1915, 2529, 4976, 5118, 5253

» 53 86 - 5529- 5 6 96.

Fr 977, 1450, 1711, 3037,

Fl 136, 189, 209, 363, 839, 1140,

Er 657, 768,

(3 pl. pres) Fl 1608,

— (inf.) i rim med giva : Fl 828,

vilia (sbst., obl. sg.)

Iv 746, 13x1, 1458, 1466, 1884, 1916, 2210, 2530, 4975*, 5117
» 5254. 5385. 553°- 5695 fgodh -).

Fr 978, 1449, 1712. 3038,

Fl 135, 190 ( godh -), 210, 364, 840, 1141,

Er 656, 769,

vilia (vb, 3 pl. pres )

Fl 1609,

illa

illa (adv.)

Iv 575. 5 6 ?o.

Fr 1835,

— i rim med sirla : Er 4150,

1 Enl. hs. B; textens konstruktion fordrar nom.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

135

spilla (vb, inf.)

Fr 1836,

— i rim med osnille: Iv 1175,

slilla (vb, inf.)

!v 574» 5 66 9-

*ille

*osnille (sbst.)

— i rim med spilla: Iv 1174,

*ilo

*milo (sbst., obl. sg.)

— i rim med hvila: Fr 1587 (»mila»),

ilt

Ut (adj., neutr. sg )

Iv 5262,

Er 3817,

vilt (part. pret., ueutr.)

Er 3816,

vilt (vb, 2 sg. pres.)

Iv 5261,

ima

ni ma (vb, iuf.)

Fr 1098, 3116,

Fl 182,

rima (sbst., gen pl.)

Iv 5742,

Fr 3205,

Fl 2104,

snima (adv.)

Iv 1859 (for-), 2581, 5213 (for-).
Fr 1097 (for-), 1315 (for-),

Digitized by v^-ooQle

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*36

tima (sbst)

(obl. sg.) Iv 1860, 2582, 5214, 5741,

Fr 1316, 3115, 3206,

Fl 181, 2105,

— (obl. sg.) i rim med mino : Fl 381,

-- (obl. sg.) » » sirla: Fl 9,

— (ack. pl.) » » sirla: Fl 129,

iman

fors ni man (ad v.)

Iv 42,

timan (sbst., best. ack. sg.)

Iv 41,

in

baldakin (sbst.)

Er 2196, 3538,

dvcrrghclin (sbst.)

Fr 138, 238,

fin (adj.)

(nsgm) Fr 2760,

(nsgf) Iv 206,

fingerin (sbst.)

Fr 1049, 1975, 2167, 2504, 2557, 2855,

Jingerlin (sbst.)

Fr 1016,

Ga(y)morin

Fr 1080, 1179, 1255, 1290, 1391, 1541, 1549, 1649, i66 3 . i 7 8 7 -
» 1847, 1889, 2157, 2357, 2367, 2421,

hermelin (sbst.)

Fl 496,

flin (pron.)

(nsgm) Er 3866,

(dsgf!) Fl 1351 (?),

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

137

in (adv.)

IV 745 . 753 - 1764. 2525, 2931, 2976, 3201, 3584, 3644, 4056, 4082,
> 411 1, 4395, 4492, 5629,

Fr 314, 319, 371, 1538, 1542 ( har -), 1596, 1976,

Fl 1545, 2090,

Er 734. 93 1 » ”79. 2108, 2230, 3198, 3452, 4346,
kin (sbst)

Iv 268 ( apinio -), 1028,

Fr 1212, 2358,

Er 2109, 3957,

Levenemin
Fr 1079,

Lielin

Fr 2759,

min (pron. pers.)

Iv 3110, 5258.

Fr 1890,

min (pron. poss.)

(nsgm) Iv 5110,

Fl 1283.

Er 3539, 3649,

(asgtn) Fr 2291,

Fl 1926,

(nsgf) Iv 977, 1029, 1711, 4409, 5583,

(asgf!) Iv 2873,

(aplm!) Iv 5684,

Mundin

Fl 1171,

Normandin

Fr 137, 187, 1015, 1788,

Puenzin

Fr 1650,

Digitized by v^.ooQle

13 $

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Rin

Er 2267,

robin (sbst.)

(sg.) Fr 431,

(nom. pl.) Iv 400,

(ack. pl.) Fr 2949,

sin (sbst., »gång»)

Iv 752, 2526, 3123, 3202, 3583, 4055, 4081, 4112, 4396, 4491,

Fr 1392, 1595, 1722, 1848, 2503, 2558, 2925, 3091,

Fl 285, 469, 1282, 1544. 2091,

Er 735. 930, 2231, 3199, 3453 - 3 6 4 8 > 3 86 7 > 3956 , 4347,
sin (sbst, »förstånd»)

Fr 1537,

sin (pron. pers.)

Iv 2125, 2874, 2983, 5595,

Fr 1126, 1550, 2368, 3092,

Fl 573 , 749 -
Er 2030. 2266, 3009,

sin (pron. poss.)

(dsgm 1 . asgm) Iv 538, 2975,

Fr 1211,

(asgm) Fr 1313, 1664, 2168, 2926,

(asgf!) Fl 333,

(aplm!) Fr 1849 (?),

(aplf!) Fr 1180 (?),

(apln) Fr 2158 (?),

skin (sbst., »skinn»)

Iv 205 (hvit-), 267 (biörna-), 976 (skarlakan-) , 1763 (skarlakan-/,
» 2932, 3124 (biörn-), 3643,

Fl 286 (savil-), 495 (savil-J, 703 (savil-).

Er 2197 (ikorna-),

skin (sbst., »sken»)

Fr 320, 1050,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

139

skin (vb, sg. pres.)

Iv 401,

Fr 432, 2950,

svin (sbsL)

Fr 11 10 (ville-).

Er 3008,

thin (pron. pers.)

Fl 1170, 1768,

thin (pron. poss.)

(nsgm) Iv 5109, 5257,

(asgm) Fr 237, 2292,

(nsgf) Iv 4410, 5584,

(dplf!) Fr 2856,

Vadoin

Iv 744, 1712,

vin (sbst., »vin»)

(nom. 1. ack.) Iv 2126,

Fr 372, 1109, 1125, 1289,

F1 574,

Er 2031,

(dat.) Iv 539,

vin (sbst, »vän»)

Iv 2984. 3109, 5596» 5630. 5683,

Fr 188, 1256. 1314, 1850, 2422,

F1 334- 470, 704. 75°> i7 6 9> I 9 2 7>

vin (sbst., »omsorg»)

Er 1178,

Katrina (nom.)
Er 1141,

Kristina (nom.)
Er 1140,

ina

Digitized by v^.ooQle

140

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

* Marina (nom.)

— i rim med Rikitza; Er 635,

mina (pron. poss., asgf)

Iv 429,

sina (pron. poss., aplm)

Er 136,

skina (vb, inf.)

Iv 428,

Kr 135.

ind

*blind (adj.)

— (nsgm!) i rim med Karlammt 1 : Fr 2780,

Skctrkind

Er 4096,

vind (sbst., »vendisk man», nom.!)
Er 4097,

inder

finder (vb, sg. pres.)

Iv 3021,

forvinder (vb, sg. pres.)

Iv 3022,

Er 627,

kinder (sbst., ack. pl.)

Er 626,

ine

fin c (adj., nplm)

Fr 166,

Fl 1093,

• Textens -mit synes böra rättas i öfverensstämtnelse med Fr 2909.

Digitized by v^-ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

141

robine (sbst., pl.)
(nom ) Fr. 165,

(ack.) Fl 1092 (»-ina»),

ing

kring i de adverbiella eller prepositionella förbindelserna:

1. i kring

Pr 2577,

2. utn kring

Iv 1751, 2231, 4142, 4904,

Fr 441, 910, 2138, 2254, 2963, 3055,

Fl 975, 1046, 1446, 1985,

Er 3686, 4226, 4447,

ring (sbst.)

Fr 442. 2578 (icrrn-), 2964,

Er 3908,

thing (sbst., »möte»)

Fl 1047, 1984,

Er 4446 (Mora-),

thing (sbst., »sak»)

Iv 1752, 2232, 4141, 4903,

Fr 909, 2137, 2253, 3056,

Fl 974. 1447,

Er 3687, 3909, 4227,

inga

ringa (sbst., ack. pl.)

Iv 3397, 4927.

springa (vb)

(inf.) Iv 891, 3398, 4928,

(3 pl. pres.) Iv 4515,

— (inf.) i rim med -ingo: Iv 170,

Fr 1680,

thinga (vb, inf.)

Iv 4516, 5410,

Fl 968,

Digitized by

Google

142

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

thvinga (vb, inf.)

Iv 5409.

Fl 969,

vinga (sbst., ack. pl.)
Iv 890,

ingo

fingo (vb, 3 pl. pret.)

Iv 1828, 2812 ( unt -), 3578 ( unt -), 5304/

Fr 361 ( unt -), 1702, 2316 ( unt -).

Er 1889,

— i rim med springa : Fr 1679,

gin g o (vb, 3 pl. pret.)

Iv 1827 ( for -), 2811, 3577, 5303,

Fr 362, 1701, 2315,

Er 1888.

— i rim med springa : Iv 169,

inna

baldakinna (sbst)

(nom. sg?) Iv 4319,

(nom. pl.) Iv 4139,

brinna (vb, inf.)

Iv 1929,

Fl 410,

— i rim med inne : Fr 203S,

finna (vb, inf.)

Iv 32, 625, 1006, 1132, 1150, n8r, 1296, 1849, J 93 x ’ 2182, 3682,
* 3699* 3 8 59> 4 I 4°> 43 20 * 4720, 5417.

Fr 1332, 1707, 2042,

Fl 98, 409, 1067, 1183, 1479,

— i rim med - inne : Iv 94, 853, 1912, 1923, 2038, 2759, 2990,

» 3 6 2o, 3754» 3776, 3892, 3966, 4215, 4793,

» 5562.

1 Så de öfriga hss., textkodex (A) har fango .

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

»43

— i rim med inne: Fr 522, 724, 874, 927, 1162, 1244, 1423,

» 1827, 1885, 2070, 2154, 2307, 2616, 2682,

» 2 739>

Fl 204, 442, 548, 909, 993, 1005, 1149, 1295,
* 1497» i5 6l > i6 45>

— i rim med kvinno(r): Iv 508, 805, 930, 1471, 2302, 3909,

Fr 23, 1904, 2009,

Fl 49, 1715,

•inna i följande afledda sbst.:

1. *drötninginna (nom. sg.)

— i rim med sinne: Fr 822,

2 *mcestarinna (nom. sg.)

— i rim med sinne: Fr 2052,

3. *tröstarinna (nom. sg.)

— i rim med inne: Fr 2287,

kinna (sbst. pl., »kinder»)

(nom.) Iv 4719,

— (ack.) i rim med kvinnofr) 1 : Iv 2934,*

kvinna (sbst., nom. sg.)

Iv 1007, 1151, 1850, 2181, 3681, 5461, 5614,

Fl 97, 1478,

— i rim med inne: Iv 2075, 2237, 4073,

Fr 2400,

Fl 79»

minna (adj. komp., neutr.)

Iv 1180,

Fr 1331, 2041,

Er 681, 698, 3349, 4041,

— i rim med sinne: Iv 5272,

Fr 604,

Fl 966,

minna (vb, inf., »förminska»)

Er 4079,

1 Möjligen förvanskad t af kvinde : : kinder.

Digitized by v^-ooQle

144

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*minna (vb, inf., ikyssa»)

— i rim med sinne : Fr 2022,

rinna (vb, inf.)

Iv 1930,

sinna (sbst., »tempus», gen. pl.)

Iv 5613, 1

sinna (pron. poss.)

(gsgf) Iv 1932 (dsgf?),

— (gen. pl.) i rim med kvinno : Fl 40,

sinna (vb, inf.)

Er 2899 (for-),

— i rim med forvinnen : Er 3835 (be-),

spinna (vb, 3 pl. pres.)

Iv 4184,

tinna (sbst.)

(nom. pl.) Er 4296,2
(ack. pl.) Fl 1066,

— (obl. sg.) i rim med inne: Iv 4059,

— » » » » kvinno(r): Iv 2364,

vinna (vb, inf.)

Iv 31, 624, 1133, 1297, 3700 (under-), 3860 (for-), 5418, 5462 (for-).
Fr 1708,

Fl 1182,

Er 68o, 699, 2898, 3348, 4040, 4078 (for-),

— i rim med -inne: Iv 3378,

Fr 1866, 2194,

Fl 86,

— i rim med kvinno(r): Er 524,

inne

baldakinne (sbst.)

(dat. sg.) Fl 1417,

1 Kan också uppfattas ss. ack. pl. (sin nej.

2 Kan också uppfattas ss. nom. sg. (tinne).

Digitized by v^-ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

145

(ack. sg. 1 . pl.) Fr 2136,

(nom. pl.) Fr 3017 (»-inna»),

ingesinne (sbst.)

Fr 2420,

— i rim med vinna : Fr 2193,

— » » kvinno : Fr 218,

inne (adv.)

Iv 941, 2927, 4351, 4658, 5399, 5400,

Fr 1557, 2x35, 2598, 2943,

Fl 454, 1263, 1416,

Er 450,

— i rim med - inna : Iv 93, 852, 2076, 2760, 4060,

Fr 2037, 2069, 2288, 2308,

Fl 85, 441, 992, 1004, 1294, 1560, 1644,

— i rim med kvinno ( r ): Iv 67, 3234, 4133, 4301, 4622,

Fr 1945, 1963, 1989, 2438, 2740,

Fl 219, 71 1,

? kinne (sbst, pl., »kinder»)

Iv 4929,

minne (sbst., »kärlek»)

Iv 1038,

-minne (sbst, »-mynning»)

Er 1716 ( a-) y

*minne (adj. komp., pl.)

— i rim med kvinno : Fr 2687,

sinne (sbst, »tempus») *

Iv 2928, 4352, 4657, 4930,

Fr 2419, 2597, 3018,

Fl 453, 1262,

Er 1717,

— i rim med - inna : Iv 2238, 2989, 3377, 3619, 3775, 3965, 4216,

» 4794. 5271, 55 6i >

Göteb. Högsk. Årsskrift VIII: j. 10

Digitized by v^-ooQle

146

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

— i rim med - inna : Fr 521, 603, 723, 873, 1243, 1424, 1828,

» 1865, 1886, 2021, 2153, 2615, 2681,

Fl 203, 908, 967, 1148, 1496,

— i rim med kvinno ( r ): Iv 913, 3096, 4700,

— » > finnom : Fr 75,

sinne (sbsL, t mens»)

Iv 940, 1039,

Fr 1558, 2944,

Er 451,

— i rim med - inna : Iv 1911, 1924, 2037, 3753, 3891, 4074,

Fr 821, 928, 1161, 2051, 2399,

Fl 80, 547,

— i rim med kvinno ( r ): Iv 155, 1137, 1440, 1796, 2059, 2164,

» 4849,

Fl 108, 464,

*innen

"forvinnen (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med besinna : Er 3834 (»-inna»),

*inno

*kvinno (sbst.)

— (obl. sg.) i rim med - inna : Iv 804, 931, 1470 (dat. pl.?), 23or,

» 39 IO -

F1 39- 50. 1714-

— (nom. el. ack. pl.) i rim med - inna : Iv 509, 2363, 2933', 4183,

Fr 24, 1903, 20x0,

Er 525.

— (obl. sg.) i rim med - inne : Iv 2060, 2163, 3095, 3233, 4302,

• » 4850,

Fl 107, 463.

— (nom. el. ack. pl.) i rim med - inne : Iv 68, 156, 912, 1136, 1441,

» 1795 (dat?), 4134,4621,
» 4699,

1 Möjligen att uppfatta som kvinde (: : kinder).

Digitized by v^ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERTKSKRÖN.

147

— (nom. el. ack. pl.) i rim med - inne : Fr 217, 1946, 1964, 1990,

i 2437, 2688,

Fl 220, 712,

*innom

*finnom (vb, 1 pl. pres.)

— i rim med sinne: Fr 76 (»finna»),

*ino

*mino (pron. poss., dsgn)

— i rim med tima: Fl 382 (»mina»),

int

Karlamint
Fr 2909,

— i rim med blind: Fr 2779 1 ,

kint (sbst.)

Fr 2910,

Florio (obl.)

Fr 3069 (»florie»),

frio (adj., best. asgf)
Fr 3070, (»frie»),

glcrvio (sbst., obl. sg.)
Fr 100,

io

Normandio (obl.)

Fr 99 (»normandi»),

ipa

gripa (vb, inf.)

Fr 993.

skipa (vb, inf.)

Fr 994.

1 Textkodex har -*/, de öfriga hss. •int.

Digitized by v^.ooQle

148

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*ipat

*skipat (part. pret. neutr.)

— i rim med gripet : Er 3897,

*ipet

*gripet (part. pret neutr.)

— i rim med skipat: Er 3896,

ipom

gripom (sbst., dat. pl.)

Fr 2364 (»gripa»),

pipom (sbst, dat. pl.)

Fr 2363, (»pipa»),

*ir

*Malnzir

— i rim med äventyr: Fr 629,

*irla

*sirla (adv.)

— i rim med illa: Er 4151 \

— » » tima: Fl 10, 130,

is

Agnis (»Agnes», nom.)

Er 594,

Fcrlis
Fl 721,

is (sbst)

Iv 355- 690,

Kalis
Er 637,

Lixoris
Fl 880, 902,

1 Att diktaren haft uttalsformen silla (c sidhla), är väl ej omöjligt.

Digitized by v^-ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

149

mis (adv.)

Er 3701,

N or ig his (gen.)

Er 2676, 3118,

paradis (sbst.)

Iv 439.

F1 393> 4 08 . 1085, IIII,

Paris
Fl 2038,

pris (sbst.)

Iv 354. 43 8 - 605» 691, iiii, 1205, 1267, 1554, 1768, 1830, 5153,
Fr 970, 1330, 2294,

Fl 722,

Er 235. 595. 636, 3035,

ris (sbst.)

Fr 969 ( birkc -) f
Fl 1084 ( 11 10,

E r 3034,

vis (adj.)

(nsgm) Iv 604, 1555, 1767, 1829,

Fr 1329, 2293,

Fl 394, 407, 2039,

Er 234, 2677, 3700,

(nsgf) Iv 11 10, 1204, 1266,

Fl 881, 903,

(nplm !) Iv 5154,

(apln) Er 3119,

isa

/risa (sbst., ack. pl.)

Er 586 (dat.?),

isa (sbst., ack. pl. )

539 J >

Digitized by v^-ooQle

15 °

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

lisa (sbst., obl. sg.)

Iv 5392,

Er 587,

prisa (vb, inf.)

Iv 5212,

Fr 3111,

risa (vb, inf.)

Iv 338,

visa (adj., aplm)

Fr 3112,

visa (vb, inf.)
iv 337. 52 “ ( be -A

iska

diska (sbst., ack. pl.)

Fl 865,

fiska (sbst., nom. pl.)

Fl 864,

ist

ametist (sbst.)

Fr 385,

Fl 1098,

frist (sbst)

Iv 2590, 2719, 4571, 5361,

Fr 2570,

Er 4409,

Gcelkvist

Er 1078,

Krist
Iv 983,

Er 2830, 3365, 3767, 4408,

Digitized by v^-ooQle

*

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

kvist (sbst.)

Er 2831,

list (sbst)

Iv 2398, 5307,

Fr 386, 2569,

Fl 1099,

Er 3364 (boka-), 3766, 4475,

mist (part pret. af mista)

Iv 982, 2397, 2589, 2720, 4572, 5308, 5362,
p r 2445,

Er 1079, 2411, 3294, 3643, 4474,

vist (adj., neutr. sg., 1. adv.)

Fr 2446,

Er 2410,

vist (part. pret. af vita)

Er 3295, 3642,

ista

kvista (sbst., ack. pl.)

Fr 121,

— i rim med visto: Iv 2069,

lista (sbst., dat 1. ack.)

Iv 350, 4874, 5443,

Fr 122, 692,

— i rim med viste : Iv 3825,

Fr 1992,

mista (vb, inf.)

Iv 351, 4873, 5444,

Fr 691,

iste

/riste (vb, sg. pret.)

Fr 8,

Digitized by v^.ooQLe

152

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

liste (sbst., dat. el. ack.)

Fr 577 .

viste (vb, sg. pret.)

Fr 7, 578,

— i rim med -isfa: Iv 2070, 3826,
Fr 1991,

istet

kristet (adj., netitr. sg.)

Er 155,

mist et (=. miste t ha* t)

Er 156,

it

bit (part. pret neutr. af bidha)

Er 934, 1631, 1908, 4124,

examit (sbst.)

Fr 323,

flit (sbst,)

Fr 90, 324, 2698/

hit (adv)

Iv 4040, 4643, 4792,

Fr 118,

hvit (adj.)

(nsgm!) Er 865, 1499,

(asgf!) Er 1537,

(asgn) Er 3662,

(nplf!) Fr 89,

lit (sbst., mask.)

Fl 371,

lit (sbst., fem.)

Iv 2474, 3755 (a-), 4039 (a-), 4644 (a-), 4791 (a-), 4838 (a-),

» 535 2 ( a ')>

1 Så enl. de öfriga hss., textkodex har lä.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAV1S. OCH ER1KSKRÖN.

153

Fr 117, 2872,

Hr 1950, 2731, 3261, 3516,

lit (adj., neutr. sg., el. ad v.)

Iv 4862,

Er 3663.

Malnrit
Fr 719,

— i rim med -ik: Fr 529, 3074,

— > » fik t: Fr 931,

strit (part. pret. neutr. af slridha)

Kr 935i i 6 3°' 3 iio > 4 I2 5»

tit (adw, »tidt»)

Er 1751, 1909, 2604, 3111,4262,

thit (pron. poss., neutr. sg.)

Iv 4861,

thit (adv., tdit*)

Iv 2 473' 3756. 4837. 535 r >

Fr 720, 2871,

Er 864, 1498, 1536, 1951, 2209, 2730, 3260, 3517,

vit (sbst.)

Fl 372 (o-),

Er 2208,

vit (adj , neutr. sg., af vidhcr )

Fr 2697 .

Er 1750, 2605, 4263,

ita

bita (vb, inf)

Iv 3161, 4931,

g t ta (vb. 3 pl. pres.)

Er 2010,

Digitized by v^.ooQle

»54

GUSTAF CKDERSCHIÖLD

lila (sbst., »färg», ack. pl.)

Er 625, 4211.

lita (vb, »nöja sig», inf.)

Iv 4277, 4932, 5279,

Er 3471,

slita (vb, inf.)

Iv 3162, 4278, 5280,

vita (vb, »accusare», inf.)

Er 3470,

vila (vb, »scire», inf.)

Er 624, 2011, 4210,

— i rim med sitia: Iv 595, 1399,

— » » sitiom: Iv 2852,

iter

gitcr (vb, sg. pres.)

Er 190, 2236,

siter (vb, sg. pres.)

Iv 13^2,

Er 189,

viter (adj., nsgm)

Iv 1 533'

Hr 2237 (o-),

itia

*sitia (vb, inf.)

— * i rim med vita; Iv 594, 1398,

*itiom

* sitiom (vb, 1 pl. pres.)

— i rim med vita: Iv 2851 (»sitia»),

ito

bita (vb, 3 pl. pret.)

Iv 720,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL UCFKMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

1.55

slito (vb, 3 pl. pret.)

Iv 721,

itom

gitom (vb, 1 pl. pres.)

Kr 4478 (»gita»),

vitom (vb, »scire», 1 pl. prcs.)

Er 4479 (»vita»),

*itza

*Rikitza (nom )

— i rim' med Marina: Er 634.

iva

bliva (vb, inf.)

Iv l 75> 457- 4 6 5» io 6 4. i3 6 7» 1402, 1413, 1429, 1572, 1699, 1816,

* 1852, 2046, 2359, 2376, 2427, 2555, 3024, 3224. 3277, 4243,
» 4668, 4967, 5034, 5100, 5136, 5494, 5666,

Fr 1039, iio 7> 1654, 1824, 2080, 2235, 2403, 3218,

FP1199,

Kr 245, 605. 3181,

— i rim med - idha : Iv 1994, 4098, 4256, 56 ij,

Fr 296,

driva (vb, inf.)

Iv 58, 119, 126, 585, 2360,

Fr 61 1 (for- 1 646 (for-).

Kr 244 (for-),

giva (vb, inf.)

Iv 120, 176, 456, 464, 736, 999 (for-), 1065, 1366, 1403 (for-),

> 1428, 1642, 1700, 1815, 1851, 1941, 2045, 2101, 2263, 2375,

» 2428, 2556, 3023, 3065, 3093, 3420, 3440, 3716, 3730, 4252,

’ 439fy 4599. 4667, 4695 (for-), 4737» 4875» 49 8 '» 5°33- 5°99»

’ 5i35» 5!5 6 . 5 i8 9» 5373 (f or ')< 5493- 5 6 65- 5687.

Fr 597» 645, 673, 727, 762 (for-), 1088, 1504, 1511, 2063, 2079.

* 2215, 2425, 2474, 2494, 2552, 2663, 2865.

Fl 48, 681, 814, 821, 1198, 1870, 2001,

Kr 185, 278 (for-), 414. 604, 662. 740, 1146, 1591, 1700, 1770,

* 1790, 2228, 2336, 2487 (for-), 2618, 2968, 3180, 3860, 4499,

Digitized by v^-ooQle

156

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

— i rim med livom: Er 3460,

— » * skilia : Fl 827,

kiva (vb)

(inf.) Iv 125, 584,

(3 pl. pres.) Iv 5155,

liva (vb, inf.)

Iv 737- 99 8 - *412, 1562, 1573, 1643, 2102, 2264, 3066. 3094, 3223.
» 3278, 3419, 3439, 3715, 3729, 4244, 4251, 4397, 4600. 4696,
» 4738. 4876, 4968, 4982. 5190, 5374, 5688,

Fr 598. 612, 674, 728, 761, 796, 1040, 1087, 1108, 1503. 1512.
» 2064, 2216, 2236, 2426, 2473. 2551, 2866, 3217.

Fl 47, 194, 682, 813, 822, 1871, 2 OCK),

Er 186, 279, 415, 663, 741, 1147, 1590, 1701. 1771, 1791, 2229.
» 2337, 2486, 2619, 2969, 3861, 4498.

skriva (vb, inf.)

Iv 57- 1563. 1942,

Fr 795- i6 53. i82 3’ 2664,

F1 J 93>

*ivat

* livat (part. pret., neutr.)

— i rim med skrivet l : Er 21,

iven

given (part. pret., npln)

Er 85,

given (vb, 2 pl. pres.)

Er 2454 (ut-),

liven (vb, 2 pl. pres.)

Er 2455,

skriven (part. pret., nsgm)

Er 86,

1 Diktaren kan naturligtvis här ha brukat formen skrivat: jfr dock
skriven och skrivet här nedan!

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUPEM1AVIS. OCH ERIKSKRÖN.

iver

giver (vb, sg. pres.)

Er 2082,

iver (prep. el. adv.)

Er 2296 (»öwert),

liver (vb, sg. pres.)

Er 2083, 2297,

— i rim med idher: Iv 5609,

Fr 739-

ivet

drivet (part. pret. ueutr.)

Er 2224 (for-), 3362 ( for-), 3387, 4301, 4483,

givet (part. pret. neutr.)

Er 596, 2178, 2225, 3386. 4286, 4300, 4482.

— i rim med bidhet : i v 653,

livet (sbst., best. sg.)

Iv 5886,

skrivet (part. pret. neutr.)

Iv 5085,

Hr 597 • 2179, 3363,

— i rim med livat: Kr 22,

t hriv et (adj., lisgn)

Er 4287,

*ivom

*livom (vb, 1 pl. pres.)

— i rim med giva: Kr 3461 (fliwa»),

O

Agnabro
Er 2283, 2 3^o,

Bi (F Ib o
Hr 83, 2542,

Digitized by v^-ooQle

GlJSTAF CEDKKSCHIÖLD

15 »

Bo

Er 4138,

bo (sbst., mask., ack. pl.)

Er 494 (inger-), 1181 ( land T964 (land-) 1 ,

bo (vb)

(inf.) Iv 1289,

Fl 761, 2055,

Er 1215, 1978, 3771,

(sg. pres.) Fl 643 (3 pl.?).

(3 pl. pres.) Iv 4689,

Er 2816, 4179,

bro (sbst.)

Iv 1 7 1, 2282, 2813, 3087 (vin de-), 3807. 3883 (vin de-) 4121
» (vin de-).

Er 2333,

Fl 724,

Er 876, 1587, 2923. 2952. 3615.

do (vb, sg. pret.)

Iv 1179, 1508,

Fl 2106.

Fir 64, 84, 352, 877, 1085. 1252, 1380. 1894, 4394,

foro (vb, 3 pl. pret.)

Iv 618 2 ,

fr o (adj.)

(nsgni!) Iv 1656, 2391,

Fr 38, 133. 770, 2354, 281S.

Er 2543,

(nsgf) Iv 4029,

hio (vb. sg. pret.)

Iv 3184,

1 På dessa ställen kan diktaren ha begagnat formen -boa.
3 Obs. i rim med svo.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL KUFEMIAVIS. OCH KRIKSKRÖN.

»59

Hccrvadhsbro

Er 251.

Iujio
Fl 294 ,

klo (sbst.)

3163 ,

Er 4178.

ko (sbst.)

fr 4357-

Ku p i do

Iv 4335-

lo (vb, sg. pret. af Ira)

Iv 1697 , 1811 , 5546 ,

Er 4395.

mio (adj.)

(asgf) Fr 2026 .

(nplfli Iv 4147 ,

MO (sbst.)

Iv 3884 ,

Xorrcbro
Er 1084 ,

oho (interj )

k - 932.

Oslo

Er 1895 . 29 ^ 2 ,
ro (sbst.)

Fl 56 ( o- ), 1973 , 2054 , 2100 . 2107 ,

Er 515 (o-), 1332 , 1979 . 2855 (o-h 3812 (o-J, 4139 , 4356 (o-J,
* 4423,

Digitized by V^ooQle

i6o

GUSTAF CEDERSCHIÖI.D

ro (vb, inf.)

Fl 656,

Hr 1707 ,

sio (sbst.)

(ack. el. dat. sg.) Fr 2353, 2380, 2499,

Fl 55. 655, 1972.

Er 514, 1214, 1706,

fack. pl.) Er 1180 ( 'fiske -A 1965 (fiskc-)K

Sko
Er 63,

sko (sbst., ack. pl.)

Er 36 r 4,

sko (vb, inf., i förbindelsen hosen sko)

Er 819, 1586,

slo (vb, sg. pre t.)

Iv 408. 687, 764, 1425, 1627, 2350 (nidhcr-), 2392, 3122, 3185,
Fr 1744, 2379,

Er 2361 (for-); 2953 (for-),

snio (sbst.)

(110m.!) Fr 365, 2005, 2995.

Fl 524.

(ack.) Iv 370,

svo (adv.; jfr sva)

Iv 172, 318, 395, 409, 619, 686. 933, 1156. 1224, 1331, 1414
» 1424, 1449, 1509, 1615, 1626, 1657, 1698, 1797, 1812, 1900, ,

» 2023, 2281, 2653, 2814, 2920, 3121, 3808, 3876, 4030, 4083,

> 4122. 4148, 4336, 4690, 4745, 5194, 545 8 > 5477* 5545. 5744.

Fr 134. 746, 769, 799, 883, 1743’ 2092, 2334, 2500, 2521, 2817,

» 2867,

Fl 78, 293, 523, 723, 925, 1223, x 444> 2023,

1 På dessa ställen kan diktaren ha begagnat formen -swa. Jfr bo (no-
ten), boa ocll swa.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

x6i

tro (sbst.)

Iv 317, 1178, 1225, 1415, 1448, 1614, 1899, 2024, 2919, 3088,
» 3875» 4084,

Fr 37- 745- 2091, 2868,

Fl 77, 644, 924, 1445,

Er 250, 353- 495- i3 Sl - 2854, 3770, 3813,

tro (adj.)

(nsgm!) Fl 1222,

(asgm !) Er 1253,

(nsgf) Iv 5457 (0-),

(nplm!) Fr 800,

Er 2282, 3215,

(aplra) Er 818,

tro (vb)

(inf.) Iv 371, 394, 765, 1288, 1798, 2297, 2349, 2654, 3164, 4746,
» 5193. 5478 (? adj.?), 5743,

Fr 366, 884, 2522, 2996,

Fl 762,

(3 pl. pres.) Fl 2101,

Er I 333>
tho (adv.)

Iv H57-

Er 4422 (?),

thvo (vb, s g. pret.)

Iv 1330,

Vcernamo

Hr 3214,

Örabro

Er 2817,

oa

boa (sbst., ack. pl.)

Er 219 (land-), 1

1 Diktaren kan också ha haft formerna - bo och •sto.
Göteb. Högs k. Årsskrift VIII: J.

Digitized by v^-ooQle

162

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

stoa (sbst., ack. pl.)
Er 218 (fiske-), 1

odh

blodh (sbst.)

Iv 2548, 2559,

Fr 107, 368, 1502, 2055, 2986,

Fl 525, 1125,

Er 315, 1917, 2848,

bodh (sbst., neutr.)

Fr 2228 (»budh»),

godh (adj.)

(nsgm!) Iv 87, 2409, 2728, 2804, 2945, 4753, 5106, 5713,
Fr 108, 1194, 1252, 1635, 2227, 2970, 3127,

Fl 526,

Er 167, 874, 2453,

(asgm!) Iv 2138, 2640, 3694, 4363,

Fr 1920,

(nsgf) Iv 3830, 5482,

Fr 367 (?), 1501,

Fl 398 ,

Er 2217, 4391,

(asgf!) Iv 3916,

Fr 2588,

(nsgn!) Iv 2519 (fem.?),

Fr 1839,

(nplra!) Fr 2684,

(npln) Fr 2056, 2985, 3189,

— (nsgm!) i rim med skogh : Iv 695*,

— (nsgf) » » vogh: Er 3946,

modh (sbst.)

Fr 1840, 3190,

— i rim med bot: Iv 458 (hogha-Ji,

1 Diktaren kan också ha haft formerna -bo och -sio,

2 Enl. hss. BF; hs. A har i stället nsgn (>goth»),

3 Kanske att läsa •mot; jfr Söderwaixs Ordbok.

Digitized by v^.ooQle

RIM LISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

163

modh (adj.)

(nsgm!) Iv 2410, 3564,

Fr 1636, 2787,

(nsgf) Iv 3618 ( hogha -), 4810 (hogha-),

(nsgn!) Iv 2616,

odh (adj., nsgm!)

Iv 2411,

Fr 3128,

stodh (vb, sg. pret)

Iv 88, 2137, 2412, 2520 (for-), 2547, 2560, 2615 (op-), 2639,

» 2727 (for-), 2803, 2946, 3563, 3617 (for-), 3693 (for-), 3829,

» 39 1 5, 4364. 4754. 4809 (for-), 5105 (for-), 5481 (be-), 5714,

Fr 11 93 (f or -)> 1251 (for-), 1919, 2587 (for-), 2683 (for-), 2788,

» 2969 (for-),

F1 397 ,

Er 168, 314. 875 (be-), 1916, 2216, 2452, 2849 ffor-), 4390 (for-),
— i rim med nogh : Fr 3035,

vodh (vb, sg. pret)

Fl 1124,

odha

godha (adj., aplm)

Er 701,

— i rim med bcstodho: Er 19,

Ramundabodha (dat. el. ack.)
Er 700,

*odhat

*skodhat (part. pret. nentr.)

— i rim med bodhet: Er 2089 (»umskudat») 1

odhe

amblodhe (sbst, nom. sg.)

Er 3916,

1 Kanske bör man läsa budhet : : umskudhat .

Digitized by v^-ooQle

164

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

godhe (adj )

(obest. nplm) Iv 5005,

(best. nsgm) Fr 410,

modhe (adj., nplm)

Iv 5006,

* stodhe (vb, sg. pret. konj.)

Fr 409,

Er 3917 f for-),

*trodhe (vb, sg. pret.)

— i rim med bodho : Er 1261,

odher

brodher (sbst., nom. sg.)

Fr 1204 (fadhor -),

Er 956, 1918 (iula-) y 2437 (?), 3876, 4028 ( modhor), 4244,

— i rim med modhor : Er 660, 762,

godher (adj., nsgm)

Fr 1203,

Er 957, 2242, 2436, 4029, 4245

— i rim med brodhor: Er 2135

modher (sbst., nom. sg.)

Er 1919, 2243,

skodhcr (part. pret., nsgm [el. nplm?])

Er 3877 ( hosen -),

*odhet

* bodhet (part. pret. neutr )

— i rim med skodhat : l Er 2088 (»forbudit») 1 ,

odho

bodho (vb, 3 pl. pret. af bod)

Er 4008,

— i rim med trodhe : Er 1260 (»bodhe»),

1 Kanske har diktaren uttalat bägge orden med -«-/ jfr noten till skodhat

Digitized by v^-ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

165

godho (adj.)

(obest dsgn) Er 953,

(best. pl.) Iv 2366,

skodho (vb, 3 pl. pret)

Er 4009 (hos en-),

stodho (vb, 3 pl. pret)

Iv 2365,

Er 952 (/or-),

— i rim med godha: Er 20 (be-),

» » budho : Iv 590, 1478,

odhor

brodhor: (sbst., obl. sg.)

Iv 613,

Er 458, 2204,

— i rim med godher: Er 2134,

modhor (sbst., obl. sg.)

Iv 612,

Er 459, 2205,

— i rim med brodher: Er 661, 763,

of

hof (sbst., »måtta»)

Fr 1127,

hof (sbst.*, »hoffolk» m. m.)

Iv 22, 1846, 2737,

Fr 2645, 2713, 3059,

Er 776, 1228, 1819, 3102, 3424, 3620,

lof (sbst.)

Iv 21, 1845, 2738,

Fr 2646, 2714 (or-), 3060,

Er 1, 777, 1229, 1818, 3103, 3425, 3621 (or-),

so/ (vb, sg. pret.)

Fr 1128,

Digitized by v^-ooQle

i66

GUSTAF CEDERSCH1ÖUD

uphof (sbst.)

Er 2,

ogh

drogh (vb, sg. pret.)

Fr 1346,

Getskogh (dat. el. ack.)

Er 1142,

hogh (sbst, ack. sg.)

Iv 495 (»hugh»),

Er 2087,

(i)nogh (adv.)

Iv 461,

— i rim med slodh: Fr 3036,

plogh (sbst, ack. sg.)

Er 3316,

rogh (sbst, ack.)

Er 2086,

skogh (sbst., ack. el. dat. sg.)

Iv 460, 494,

Er 3317,

— i rim med godh (el. got?): Iv 694,

slogh (vb, sg. pret.)

Fr 1345 f nidher -),

Er 1143 (for-),

*vogh (vb, sg. pret.)

— i rim med godh: Er 3947,

ogha

Brunkogha (dat.)

Er 3693,

hogha (sbst., obl. sg.)

Er 1931 (>hogh»), 3651, 3692,

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

167

mogha (sbst., obl. sg.)
Er 688,

mogha (vb, inf.)

Er 3650,

skogha (sbst., nom. pl.)
Er 689,

vindogha (sbst., sg.)

Er 1930 (»windogh»),

ok

ålok (sbst.)

Er 3943»

bok (sbst.)

Iv 4325, 5525 (ma>sso-).

Er 1903,

Cenalabrok
Fr 1627,

Jlok (sbst., ack. sg.)

Er 3885,

klok (adj.)

insgm!) Iv 1777, 2446,

Fr 2276,

Er 1041,

(nsgf) Iv 3547, 4326, 5526,

(dsgf!) Iv 2188,

(nplm!) Iv 2863,

miok (adv.)

Iv 3153.

ok (adv.)

Fl 632,

Er 1040,

Digitized by v^.ooQle

168

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

rok (sbst, ack. s g.)

Fr 1628 ( vapn

stok (sbst., ack. el. dat. sg.)

Er 3884, 3942,

tok (vb, sg. pret)

Iv 1778, 2187, 2445 (af-)' 2864, 3154, 3548,
Fr 2275,

Fl 631,

Er 1902,

ol

*Jiol (vb, sg. pret)

— i rim med fal(l): Er 1122,

fol (sbst., »dåre»)

Fl 1751.

Karidol
Iv 48,

Kol (nom.)

Er 252,

kol(l) (sbst. i förb. urn kol )

— i rim med stal(l): Er 891,

sol (sbst.)

Iv 47,

Fl 782,

stol (sbst)

Fl 781, 1750,

thol (sbst.)

Er 253,

old

mold (sbst.)

Iv 2573 (»muld»), 3352, 5094,

Fr 1670,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

169

skiold (sbst., ack. [el. dat.?] sg.)

Iv 2574, 335 1 » 5093.

Fr 1669,

folk (sbst)
Er 1540,

olk

tolk (sbst, nom. sg.)
Er 1541,

Defholt

Er 639,

hiolt (vb, sg. pret.)
Er 1442,

kolt (adj., asgn)

Er 421,

stolt (adj.)

(nsgm!) Er 1443,

(nsgf) Er 420, 638,

Olt

om

fantom (sbst, dat pl.)

Er 3664,

from (adj.)

(nsgm!) Er 837, 1423, 1559, 1615, 2185, 2809, 3457, 4441,
(nsgn!) Er 4073,

— (nsgm!) i rim med skam: Iv 1 536 ’,
kom (vb, sg. pret.)

Er 301 2 , 616 2 , 836, 1422, 1558, 1622 2 , 2068 2 , 2184, 2808, 3064 2 ,
» 3 2 46 2 (ivir-), 32582, 3456, 3665, 3800 2 , 4072, 41 14 2 , 4440,

1 Möjligen är det liktydiga fram(ber) här den ursprungliga läsarten.

2 På dessa ställen bör inan kanske hellre läsa kum.

Digitized by v^.ooQle

170

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

mandom (sbst, ack.)

Er 4162,

om 1 (prep. el. ad v.)

Er 300 ( thar -), 1589, 1614, 1623, 2069, 3065, 3247, 3259, 3801,

» 4 “ 5 .

Rom

Er 4163,

rcennebom 2 (sbst., ack. s g.)

Er 1588,

som 3 (konj.)

Er 617,

oma

bloma (sbst.)

(nom. pl.) Fl 1106 (s g.?),

(ack. pl.) Fl 1298, 1336,

*doma (sbst , ack. pl.)

— i rim med göma : Iv 14324,

froma (sbst, nom. sg.)

Fr 2210,

froma (sbst, obl. sg.)

Iv 1848, 2356, 4057, 4292, 4422, 5653,

Fr 3 1 » 542, 758. 1646, 1846, 2163,

Fl 1618,

Er 128, 383, 801,

— i rim med komne: Fr 640,

froma (adj.)

(aplm) Fr 1728,

Er 1384,

(aplf) Iv 78 5,

1 Eller um?

2 Eller - bum ?

3 Eller sum ?

4 Möjl. bör man här (med hs. D) läsa döme.

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

171

froma (vb, inf.)

Iv 130,

koma (vb)

(inf.) Iv 129, 784, 1847, 4058, 4291, 4421 (ivir-), 5654,

Fr 32, 541, 757, 1645, 1727, 1845, 2164, 2209,

Fl 1299, 1619,

Er 127, 382, 800, 1385, 1650,

(3 pl. pres.) Iv 2355,

Fl 1337»

Er 249,

— (inf.) i rim med tome: Iv 556,

soma (sbst, obl. sg.)

Fl 1107,

— i rim med komo: Er 620,

soma (pron. indef., aplm)

Er 248, 1651,

ome

kome (vb, sg. pret konj.)

Er 1042,

some (pron. indef., nplm)

Er 1043,

*tome (sbst., dat. sg.)

— i rim med koma: Iv 557,

omen [el. umen?]

brudhgomen (sbst., best. nom. sg.)

Er 1959,

komen (part pret., nsgm)

Er 1958,

*omet

*komet (part. pret. neutr.)

— i rim med fornumet: Fr 2620*, 2901 l ,

1 Kanske kumet ?

Digitized by v^ooQle

172

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*ommo

sommo (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med konto: Er 2312,

*omne

*komne (part. pret., nplm)

— i rim med froma: Fr 639,

*omo

*komo (sbst., obl. s g.)

— i rim med soma: Er 621,

* konto (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med sommo: Er 2313,

on

Hakon
Er 4532,

hon (proii. pers.)

Er 1233,

mon (sbst.)

Er 3073,

mon (vb, s g. pres., ^minns»)

Iv 1274,

Er 1455, 2606,

son (sbst.)

Iv 1275,

Fr 627 (sy stor-).

Er 1046 (Kars-), 1047 (Tuva-), 1232, 1454 ( Algutz -), 2607, 3072
» (Kristina-), 4533 (dottor-),

Yrpon
Fr 628,

Betona (nom.)
Fr 288,

ona

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

'73

motta (vb, »minnas»)

(inf.) Iv 433,

— (inf.) i rim med kono: Iv 4231,

— (3 pl. pres.) i rim med kono; Er 1007 (»mwna») 1 ,

*skona (vb, inf.)

— i rim med -krono: Er 1462,

tona (sbst., dat. el. ack.)

Iv 432,

Fr 287,

*ono

*kono (sbst., obl. sg.)

— i rim med tnona: Iv 4232,

Er 1006 (frcend-Jt

— i rim med söne: Fr 3135,

*Landskrono (ack.)

— i rim med skona: Er 1463 (»-na»),

op

grop (sbst.)

Er 1551,

hop (sbst , neutr.)

Er 344,

hop (sbst., mask., [dat el.] ack. sg.)
Er 1550, 3082,

op (sbst )

Er 3083,

*op (ad v.)

— i rim med pot: Er 2916,

skop (vb, sg. pret.)

Er 345,

* Kanske mono?

Digitized by

Google

174

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

or

bor (vb, sg. pres.)

Er 799, 2537, 2756, 2861, 4057,

for (vb, sg. pret.)

Iv 4552.

Fr 125, 1173, 2472,

Er 292, 798, 1485, 1738, 3112, 3170, 3458, 4056,
— i rim med stort: Fr 2376,

fotspor (sbst.)

Fr 126, 1174,

Geindor

Fr 399,

kor (sbst., »kor» på kyrka)

Er 1193, 2536,

stor (adj.)

(nsgra) Er 293, 1739, 3171, 3459,

(nsgf) Iv 4551,

Er 1192,

(asgf!) Er 1484, 3113,

svor (vb, sg. pret.)

Fr 400, 2471,

Er 2860,

tror (vb, sg. pres.)

Er 2757,

*ora

!*bora (sbst., ack.)

— i rim med döra: Iv 4548,

*stora (adj).

— (aplm) i rim med fore: Fr 1535,

— » » » foro: Er 2747,

— (nplf) » > fore: Er 3045,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

>75

*orat

*vilkorat (part. pret. neutr.)

— i rim med boret : Er 348,

ordh

bohordh (sb6t.)

Fr 3044,

Er 448, 1164, 1408, 3518,
bordh (sbst.)

Iv 185, 1094, 1999, 2063, 2565, 2910, 5346,

Fr r 3» 557» 1986, 2317, 2394, 2699, 3043,

Fl 687, 890,

Er 28, 1165, 1314, 1409, 2075, 3762,

giordh (part. pret af göra )

(nsgm !) Er 1152,

(nsgn!) Iv 186,

hiordh (sbst.)

Er 2511,

iordh (sbst)

Iv 768, 2343, 2566, 3409, 4839, 4951,

Fl 1732,

Er 341, 1153. 2510,

mordh (sbst)

Iv 769,

Er 3815,

ordh (sbst.)

Iv 1095, 2000, 2064, 2344, 2909, 3410, 4840, 4952, 5345,
Fr 14, 558, 1985, 2318, 2393, 2700,

Fl 688, 891, 1733,

Er 27, 340, 449. 1315, 2074, 3519, 3763, 3814,

— i rim med giort ; Iv 570,

Fr 190, 342,

Digitized by v^-ooQle

176

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

ordha

bordha (sbst, ack.)

Iv 1336,

giordha (part. pret. af göra)

(nplf?) Iv 1337,

— (nplf) i rim med bordho: Fr 154,

*iordha (sbst., gen. sg.)

— i rim med thordhe : Iv 4561,

ordhe

giordhe (vb, sg. pret.)

Er 182,

• hiordhe (sbst., nom. [el. ack.?] pl.)

— i rim med giordho: Er 140,

thordhe (vb, sg. pret.)

Er 181,

— i rim med iordha : Iv 4562,

— > j> giordho: Iv 14,

ordho

* bordho (sbst, nom. pl.)

— i rim med giordha : Fr 153,

* giordho (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med -ordhe: Iv 13,

Er 139,

— i rim med spurdho: Er 1479,

ore

fore (vb, pret konj.)

(sg.?) Er 4204,

— (3 pl.) i rim med stora : Er 3044,

*fore (prep. el. adv.)

— i rim med stora: Fr 1536,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSRRÖN.

177

svore (vb, 3 pl. pret. konj.)
Er 4205.

oren

boren (part. pret., nsgm)

Fr 3109,

Er 1858,

koren (part. pret., asgm)

Fr 31 10 (ut-),

snören (part. pret., nsgni)

Er 1859,

oret

boret (part. pret., neutr.)

Kr 2844 («»;-),

— i rim med vilkorat: Er 349 (upa-)

svoret (part. pret., neutr.)

Er 2845,

orgh

borgh (sbst.)

Iv 791, 2430, 2904,

Fr 215,

Dala b orgh

Er 2274, 3019,

sorgh

Iv 790, 2429, 2903,

Fr 216,

Er 152, 1061, 2275, 3018, 4393
Spikeborgh

Er 4392.

Taiestaborgh

Er 151,

Göteb. Högsk. År ss kr i/t VIII: j. 12

Digitized by v^-ooQle

i 7 8

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Ymsaborgh

Er 1060,

orn

horn (sbst.)

Iv 262 ( bokka -),

thorn (sbst.)

Iv 261 ( hiupona -),

orne

bor ne (part. pret., nplm)
Er 2151 (val-),

svorne (part. pret., nplm)
Er 2150,

oro

1 rj (vb, 3 pl. p ret.)

Er 2708,

— i rim med stora: Er 2746,

sroro (vb, 3 pl. pret.)

Er 2709,

ort

bort (adv. ; jfr burt)

Iv 374, 646, 770, 147?, 1958, 2447, 3476, 3566, 3647, 3823, 38
» 4043. 4053 . 4”3> 43°4. 4485.

Er 1 743,

— i rim med hört: Iv 886,

giort (part. pret. neut. af göra)

Iv 375. 647. 757. 1473. *957. 2 3 2 9> 3475. 4303. 4486,

Er 3698,

— i rim med ordh; Iv 571,

Fr 189, 34ri

— i rim med spurt: Er 3698,

hiort (sbst., nom. ['•] sg.)

Fr 144,

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

J 79

port (sbst.)

Iv 756 ( fcelle -), 771 ( adhal -), 2330, 2448, 3565, 3648, 3824, 3872,
> 4044 (adhal), 4054, 4114 (adhal-),

Fr 293 (adhal-),

Fl 765,

Er 1742,

stort (adj., neutr. sg.)

Fr 143, 294,

Fl 766,

— i rim med for: Fr 2375,

orta

porta (sbst., ack. pl.)

Iv 1748, 3062,

Fr 816,

skörta (vb, inf.)

Iv *747. 3o6i,

Fr 815,

OS

*hos (prep. el. adv.)

— i rim med hus: Iv 2106,

os (pron. pers.)

Er 1015,

— i rim med Magnus: Er 4505,

ros (sbst., »beröm»)

Er 1014,

diost (sbst.)
Iv 1962,

kost (sbst.)

Iv 22 7> 847»

Er 2690,

ost

Digitized by v^-ooQle

i8o

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

lost (sbst.)
Iv 1961,

most (sbst.)
Iv 228, 846,

Er 2691,

Ot

bot (sbst.)

Iv 505, 1035, 1189, 1417, 2172, 2208, 2454, 3114, 3480, 3744,
» 415», 5ii9, 5376,

Fl 1448,

Er 860, 1239 ( dana -), 2091, 2991,

— i rim med hoghamodh ; Iv 459,

fot (sbst.)

Iv 2207, 2336, 3395, 3408, 4152, 4453, 4684,

Fl. 1861,

Er 2595, 3306,

qot (adj., neutr. sg., el. adv.)

Iv 1017, 1081, 4358,

Er 914, 1677, 2949, 3635,

hot (sbst.)

Iv 3300,

Loi

Iv 5090,

lot (vb, sg. pret. af lata )

Iv 3396, 3576, 3835,

Er 171, 2047, 2412, 2594, 3307, 3743, 4415,

(a el. i ) mot (prep. cl. adv.)

Iv 504, 1034, 1188, 1416, 2171, 2335, 2453, 3113, 3299, 3479.
» 3743. 3836, 4454. 4683, 5120, 5375,

Fl 1449, 1860,

Er 172, 861, 1238, 2046, 2090, 2413, 2990, 3742, 4414,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

1S1

pot (sbst., dat. sg.)

Er 3634,

— i rim med op: Er 2917,

rot (sbst.)

Iv 3407 ( hioerta-J ,

skiot (adj., nsgm!)

Iv 3575,

sot (sbst.)

Er 1676, 2948,

sot (part. pret. neutr.)
Er 915 (»/orsokt» ),

spot (sbst.)

Iv 1016, 1080, 4357, 5089,

ota

brota (sbst., obl. sg.)

Er 1575, 3122,

riddaranota (sbst., pl.)
(ftom.) Er 1425,

(ack.) Er 1867, 3325,

rota (sbst., obl. sg.)

Er 1424, 1574, 1866, 3123, 3324,
— i rim med brote: Er 916,

ote

*brote (sbst., nom. sg.)

— i rim med rota: Er 917, 1

lote (vb, sg. pret. konj.)

Fr 1242,

mote (sbst., i förbindelsen a mote)

Er 38,

Digitized by v^.ooQle

182

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

mote (sbst., i förb. til mote )

Fr 1241,

rote (sbst., nom. sg.)

Er 37,

otte

sotte (vb, sg. pret.)

Er 387 (/or-), 1418,

thotte (vb, sg. pret.)

Er 386, 1419,

*otter

*forsotter (part. pret., nsgm)

— i rim med dottor; Er 793,

otto

otto (sbst., obl. sg.)

Er 1503,

solto (vb, 3 pl. pret.)

Er 1502,

*ottor

*dottor (subst., obl. sg.)

— i rim med forsotter: Er 792,

ova

bova (sbst., nom. pl.)

Er 1421,

Hova

(nom.) Er 692,

(dat.) Er 707,

hova (sbst., i förb. til hova)

Iv 64, 1604, 4025, 4777, 4864, 5113,
Fl 83,

Digitized by v^ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

183

kova (sbst., obl. sg.)

Iv 836, 4489,

Fl 1233,

lova (vb, inf.)

Iv 1605, 5“4.

Er 693, 3785,

orlova (sbst., ack. sg.)

Fr 1999,

prova (vb, inf.)

Iv 4778 (»pröfua»),

sova (vb)

(inf.) Iv 63, 837. 4026, 4490, 4863,

Fr 2000,

Fl 1232,

Er 706, 1420, 3784,

(3 pl. pres.) Fl 84,

— (inf.) i rim med stovo: Er 1287, 2632,

*ovar

*lovar (vb, sg: pres.)

— i rim med sover: Er 1582,

ovat

hovat (part. pret. neutr.)

Er 1428,

lovat (part. pret. neutr.)

Er 1429 fjul-J,

*over

*sover (vb, sg. pres.)

— i rim med lovar; Er 1583,

Digitized by v^.ooQLe

j84

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*ovo

*stovo (sbst., obl. sg.)

— i rim med serva : Er 1286, 2633,

bu (sbst.)
Er 3026,

U

jru (sbst.; jfr jiughq , frugho )

Iv 1062, 1234, 1373, 1407, 1567 ( hus -), 1873, 1946, 2921 ( iom -),
» 3012, 3460, 3490, 3717 ( iom -), 4107, 4379 ( iom -), 4729 ( iom -),
> 4766 ( iom -), 4891 ( iom -), 5224 ( iom -), 5284, 5413, 5543.
» 5572 ( iom -), 5731,

Fr 2103, 2642, 3008,

Fl 591 ( hus -), 796 ( hus -), 8iy ( iom -), 818 ( hus -),

nu (adv.)

Iv 1235, 1566, 1874, 1945, 2752, 2898, 2922, 3011, 3459, 3718,
» 4108, 4380, 4730, 4892, 5025, 5075, 5223, 5283, 5414, 5732,
Fr 2641, 3007,

Fl 1488,

Er 3661,

siu (grundtal)

Iv 2322,

tu (grundtal, nom. el. aek. neutr.)

Iv 1063, 1372, 1406, 2321, 2897, 3489, 4765, 5076, 5544, 5571.
Fr 2104,

Fl 795,

Er 3027, 3660,

Ihu (pron. pers.)

Iv 2751, 5026,

Fl 592, 1489,

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

185

*ubba

*stubba (sbst., obl. sg.)

— i rim med klubbo: Iv 283,

*ubbo •

*klubbo (sbst., obl. sg.)

—i rim med stubba: Iv 284,

udh

budh (sbst.)

Iv 4338, 5138,

Fr 2460,

Er 9, 1997, 2442, 3404,
grudh (sbst.)

Er 3405,

gudh (sbst.)

Iv 4337 ( arfskogka -), 5137,

Er 2459,

Er 10, 1996, 2443,

udha

biudha (vb, inf.)

Iv 1743,

— i rim med Svidhiudhe: Er 2567,

liudha (vb, »lyssna» m. m., 3 pl. pres.)
Iv 1744 (»lydha»),

*siudha (vb, inf.)

— i rim med biudhom: Fr 765.

*udhe

*Svidhiude (ack. el. dat.)
i rim med biudha: Er 2566 (»swidhide»),

Digitized by v^.ooQle

i86

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*udho

*budho (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med stodho: Iv 591 (sbodho»), 1479 (»bödho»),

*udhom

*biudhom (vb, 1 pl. pres.)

— i rim med siudha: Fr 766 (»biwdha»),

— i rim med ihydha: Fr 836 (»biudha»),

uf

liuf (adj. nsgm!)

Iv 2021 *,

thiuj (sbst., nom. [!] sg.)

Iv 2022 1 ,

ugh

hugh (sbst.; jfr hogh, hogha, hugha)
Er 275, 3440,

strugh (sbst.)

Er 274, 3441,

ugha

dugha (vb, inf.)

Iv 813, 902, 2180, 3200, 4202,

— i rim med jrugho: Iv 1340, 1519, 3267, 3519, 5642,

— i rim med mughen: Er 1035 (»dogha»),

fliugha (vb, inf.)

Iv 1287 (sflygha»),

jr ugha (sbst., nom. sg.)

Iv 195 (iom-), 903, ii 12, 1140, 1244, 1286 (iom-), 3199, 379 *
■» (iom-), 4201, 5255 (iom-).

Er 501,

1 Kanske bör man läsa liuver : : thiuver .

Digitized by

Google

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

187

hugha (sbst., obl. sg.)

Iv 196, 812, 1113, 1141, 1245, 2179, 5256,

Fr 3194,

Er 500,

— i rim med frugho: Iv 2001, 2617, 3474, 3543, 5359, 5432,

» 5496,

Er 362, 790 ( celsk -), 1186,

lugha (sbst., »låga», obl. sg.)

Iv 3792,

mugha (sbst., obl. sg.)

Fr 3193 (»mogha»),

— i rim med frugho: Iv 5507,

Fr 1207,

*ughen

*mughen (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med dugha: Er 1034 (»mogha»),

ugho

frugho (sbst., obl. sg.)

Er 2418 {hus-),

— i rim med -ugha: Iv 1341, 1518, 2002 {hus-), 2618 {hus-),

» 3268, 3473, 3520, 3544, 5360 (hus-),
» 543i. 5495 (hus-), 5508 (hus-), 5641,
Fr 1208,

Er 363 (hus-), 791 (tom-), 1187 (hus-),

mugho (vb, 3 pl. pres.)

Er 2419 (»mogha»),

*tiugho (grundtal)

— i rim med formughom: Er 3185,

*ughom

*formughom (vb, 1 pl. pres.)

— i rim med tiugho: Er 3184 ( » formogho » ) ,

Digitized by v^-ooQle

i88

GUSTAF CEDKRSCHIÖLD

uk

miuk (adj., nsgf)

Er 2973,

siuk (adj., nsgm!)

Er 2972,

ukt

. hukt (part. pret. neutr. af hyggia)

Er 431, 897, 1892, 2200, 2581, 2703, 2865, 4047,

lukt (part. pret. neutr. af lykkia)

Er 3744,

rukt (part. pret. neutr. af rykkia )

Er 896 (up-),

tukt (sbst.)

Er 430, 1893, 2201, 2580, 2702, 2864, 3745 (o-), 4046 (o-),

Ul

ful (adj., ”full”)

(nsgm!) Iv 357, 541, 1926, 4457.

Fl 758,

(asgm!) Fl 1178,

(nsgf) Iv 407, 816,

Er 1195,

(nsgn!) Fr 878,

(nplf!) Fl 300,

(aplf !) Er 433,

(npln) Fl 536 (?),

gul (sbst., guld )

Iv 356, 406, 540, 817 (finger-), 1925 (finger-), 2032 (finger-),
Fr 877 (finger-), 1509 (finger-), 2269,

Fl 75, 299, 535, 541 (finger-), 630, 757, 789 (finger-), 1179
» (finger-), 1872 (finger-),

Er 432, 1194, 3000,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL ECFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

189

gul (sbst., »häst»)

Er 3293,

hiul (sbst.)

Iv 4458,

hul (adj., »huld*)

(nsgm!) Fr 2270,

Fl 629, 790,

Er 3001,

(nsgf) Iv 2031,

Fl 76, 542, 1873,

(nsgn !) Fr 1510 (?),

iul (sbst.)

Er 2751, 3292, 3626,

skiul (sbst.)

Er 2750, 3627,

*uld

* skuld (sbst.)

— i rim med hult: Iv 1356,

ullo

jullo (vb, 3 pl. pret.)

Er 317,

gullo (vb, 3 pl. pret.)

Er 316,

*ult

*hult (part. pret. neutr.)

— i rim med skuld: Iv 1357,

um 1

Gum

Er 1962,

' Jfr kom , om , rannebom , som.

Digitized by v^ooQle

190

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

rum (sbst.)

Hr 3936,

um (prep. el. adv.; jfr om)
Er 1963 ( thcer -), 3937,

*umet

*fornumet (part. pret. neutr.)

— i rim med komet: Fr 26191,

un

brun (sbst., sbrunn», ack. el. dat. sg.)
Iv 362,

Fl 1001,

kun (adj., nsgn!)

Iv 363 (pl ?),

mun (sbst., dat. el. ack.)

Fl 1000,

una

luna (sbst., nom. sg.)

Er 480,

Sightuna (ack.)

Er 481,

und

Bavasund

Er 2655,

Fridhelmund (nom . )

Fr 666,

jund (sbst.)

Iv 178, 246, 845, 2832, 3994, 4799, 4919,
Fr 359- 2356,

1 Kanske fornomet ?

Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

191

grund (sbst.)

Iv 1940, 5710,

Er 3750,

Kalfsund

Er 3050,

kund (adj., npln)

Fr 1490 (sg.?),

lund (sbst., mask.)

Iv 383, 2080, 2478, 3894,

Fr 60,

Er 3011,

lund (sbst., fem.)

Iv 1597, 1822, 3597, 4814,

Fr 1481,

Fl 468, 2009, 2048,

Er 192, 2223, 4317,

Lcerghasund

Er 2892 ,

pund (sbst.)

Fr 360, 2143, 2704, 2798, 3030, 3079,
stund (sbst.)

Iv 177, 245, 382, 844, 1596, 1821, 1939, 2079, 2477, 2831, 3431,
> 3598, 3893. 3993, 4800, 4813, 4920, 5709,

Fr 59, 665, 1482, 1489, 2144, 2355, 2703, 2797, 3029, 3080,

Fl 467, 2008, 2049,

Er 191, 2222, 2654, 2729, 2893, 3010, 3051, 3751, 4316,

und (sbst.)

Iv 3432,

Örasund

Er 2728,

Digitized by v^-ooQle

I 9 2

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

*unda

*grunda (sbst.)

— (gen. pl.) i rim med stunde: Fr 2338, 2388,

— (ack. pl.?) » > stunde: Fr 887, 2414,

Fl 1394,

* hunda (sbst., ack. pl.)

— i rim med stunde: Fr 55,

*unda (vb, inf.)

— i rim med stunde: Fr 538,

unde

lunde (sbst., nom. el. ack. pl.)

Iv 4287, 4535. 4555.

Fr 418, 1308, 2439, 2543,

Fl 1228,

stunde (sbst., nom. el. ack. pl.)

Iv 4288, 4536, 4556, 5354,

Fr 417, 1307, 2440, 2544,

Fl 1229,

— i rim med -unda: Fr 56, 537, 888, 2337, 2387, 2413,

Fl 1395.

unde (sbst., »sår», ack. pl.)

Iv 5353.

under

sunder (ad v.)

Er 1100 (»sönder»),

tunder (sbst., nom. sg.)

Er 1101 (»tönder»),

undom

lundom (sbst., dat. pl.)

Er 364,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

J 93

stundom (ad v.)

Er 365,

ung

Icelbolung ( ?)

Er 522,

konung (sbst., nom. [!] sg.)

Er 843,

sprung (sbst.)

Er 842,

ung (adj., nsgm!)

Er 523,

unga

Liunga (nom.)

Er 3124*,

* siunga (vb, inf.)

— i rim med ungom: Iv 915,

tunga (sbst., nom. sg.)

Iv 564,

thunga (sbst., obl. sg.)

Iv 4198,

thunga (adj., aplm)

Iv 565,

unga (adj.)

(obest. aplm) Iv 4197,

(best. dsgm) Er 3125,

*unge

*unge (adj., nplm)

— i rim med tungo: Fr 3208,

1 Textkodex har 9liwngby».

Göteb. Högsk. Årsskrift VIII: 3. 13

Digitized by v^ooQle

194 .

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

*ungo

*tungo (sbst., obl. sg.)

— i rim med unge: Fr 3207,

♦ungom

*ungom (adj., dat. pl.)

— i rim med siunga: Iv 914 (‘»unga»)

unne

brunne (vb, sg. pret. konj.)

Fr 1746,

kunne (vb, sg. pret.)

Er 376, 1886, 1999,

munne (sbst., dat. sg.)

Er 377, 1887, 1998,

ihunne (adj., nplm)

Fr 1745-

unnen

obrunnen (adj., nsgm)

Hr 1349,

vunnen (part. pret., nsgm)
Er 1348,

unnet

brunnet (part. pret. el. adj., neutr. sg.)
Er 1804 (0-), 3289,

vunnet (part. pret., neutr. sg.)

Er 1805, 3288,

unno

junno (vb, 3 pl. pret.)

Fr 6,

Hr 750,

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

>95

kunno (vb, 3 pl. pret.)

Fr 5,

Er 751,

runno (vb, 3 pl. pret.)
Er 141, 2793,

vunno (vb, 3 pl. pret.)
Er 142, 2792,

uno

kruno (sbst., obl. sg.)

Er 2783,

luno (sbst., obl. sg.)

Er 2782, orlfcnu*

— i rim med Hatunom: Er 2577 ((tJupaxA .d /' r ’

' ,'lfcll ,i r,<>7

*unom

*Hatunom (dat)'

— i rim med luno: Er 2576 ( » -tuna >; )<

unt

sunt (part. pret. neutr. af synia)

Er 2400,

unt (part pret. neutr. af unna)

Er 2401,

ur

amur (sbst.)

Fl 174. 208, 252, 312, 879, 1369, 1467, 1528, 1876, 1979,

Blanzaflur

Fl 173, 207, 251, 311, 377, 878, 1368, 1466, 1529, 1877, 1978,

1 Kanske bör mau behålla den form, textkodex erbjuder, ty ortnamnen
synas ofta varit använda som oböjliga ord; jfr Sightuna .

Digitized by v^-ooQle

196

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

diur (sbst.)

Iv 247, 368,

Fl 1069,

mur (sbst.)

Fl 1068,

pantiur (sbst.)
Iv 248,

skur (sbst.)

Iv 369,

sur (adj., nsgm)
Fl 378,

*urdhe

*burdhe (vb, sg. pret.)

— i rim med hördke: Er 7651, 1131*, 12411,

*urdho

*spurdho (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med giordho: Er 1478 (»spordo»),

urt

burt (adv. ; jfr bort)

Iv 1091, 2053, 2755, 2901, 4769, 5401,

Fr 2384,

Fl 269, 449,

Er 3104, 3384, 3668,

spurt 2 (part. pret. neutr.)

Iv 1090, 2054, 2756, 2902, 4770, 5402,

Fr 2383,

Fl 270, 450,

Er 3105, 3385, 3669,

— i rim med giort: Er 3699,

1 Texten har »borde».

2 I texterna öfverallt skrifvet sport.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

197

Artus

Iv 7, 37. 2741. 2887, 4991,

US

Benediclus

Er 4181,

blus (sbst.)
Iv 2826,

Er 809,

jus (adj.)

(nsgf) Iv 3846,

(nplm!) Iv 8,

hus (sbst.)

Iv 38, 182, 468, 659, 693, 832, 1732, 1756, 2290, 2742, 2825,
> 2888, 2974, 4378, 4759, 4992, 5381,

Fr 84, 407, 814, 1462, 1632, 2593, 2908, 2951,

Fl 622, 1483,

Er 541 ( Nyköpungs -), 991 (Lödhesa-), 1528, 1667 (Stok-

i holms-), 3616, 3980 (Skara-),

— i rim med hos: Iv 2105,

iacinctus (sbst.)

Fl 1096,

lius (sbst.)

Iv 264, 469, 692, 833, 1755,

Fr 2594, 2952,

Er 3617,

lius (adj., nsgm)

Iv 181, 658, 1731, 2289, 2 973, 3845, 4377, 47^0, 5382,

Fr 83, 408, 813, 1461, 2907,

Fl 621, 1482,

Er 1529,

Magnus

Er 540, 808, 990, 1666, 3981, 4436,

— i rim med osfsj: Er 4504,

Digitized by v^.ooQle

198

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Orillus
Fr 1631,

topasius (sbst.)
Iv 263,

Fl 1097,

Ut

Knut

(nom!) Er 3920,

(ack.) Er 3799,

skut (sbst.)

Er 3902 ( hicerta -),

spiut (sbst.)

Fr 2484,

Er 1776,

ut (adv.)

Fr 2483,

Er 1777. 3798, 3903, 392i,

*uta

niuta (vb, inf.),

— i rim med bryta: Iv 5587 (»nywta»),

uten

bruten (part. pret., npln el. nsgf)
Er 889,

skutcn (part. pret., npln)

Er 888,

*uter

*knuter (sbst., nom. sg.)

— i rim med skutor: Er 108 (poenninga -) ,

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

199

*ruler (vb, sg. pres.)

— i rim med skutor: Er 3563,

utet

brutet (part. pret. neutr.)

Er 2100 ( jor -), 2294,

flutet (part. pret. neutr.)

Er 2295,

uutel (part. pret. neutr.)

Er 2101,

*utor

* skutor (sbst., ack. pl.)

— i rim med - uler : Er 107, 3562,

uva

liuva (adj., aplm)

Fr 3130,

Ihiuva (sbst., ack. pl.)

Fr 3129,

y

by (sbst.)

(nom. [!]sg.) Er 2736, 3237, 4340,

(ack. el. dat. sg.) Er 2318, 3756, 3875, 4130,
(ack. pl.) Iv 2879,

Er 1510,

ey (ad v.)

Iv 689',

fly (vb)

(inf.) Iv. 250, 861, 2420, 2622, 5077,

Fr 615, 1869,

1 Rimordet är sky; hss. DEK ha andra rim.

Digitized by v^-ooQle

200

GUSTAF CRDERSCHIÖIJ)

(inf.) Er 716, 2661, 4105, 4341,

(sg. imperat.) Er 318,

gny (sbst.) *

Iv 249, 410, 860

gry (vb, inf.)

Kr 3874,

hvy (pron. inter. ; jfr hvi )

Kr 319.

Karlaby

Er 4104,

ly (sbst.)

Kr 2319,

ny (adj.)

(asgf) Er 2660,

(dsgn) Iv 1241', 24 19 2 , 262 1 2 ,

Er 7 1 7 2 . 1049 2 . 1696 2 , 2059 2 , 3498 2 , 393 1 2 .
(aplm) Iv 2880,

(aplf) Er 1511,

Rakkaby

Er 2058,

Rumby

Er 1048, 1090,

sky (sbst.)

Iv 41 1, 6883,

sky (vb, inf.)

Iv 1240,

Fr 616, 1870,

1 I förbindelsen a ny.

2 I förbindelsen af ny.

3 I rim med ey.

Digitized by EjOOQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

20 1

ty (sbst.)

Er 3236,

thry (grundtal, neutr. nom. el. ack.)

Iv 5078,

Er 3442, 3499, 3930,

thy (pron. pers. el. demonstr.)

Er 1091, 1697, 2737, 3443, 3757, 4131, 4177

Visby
Er 4176,

*yddo

*lyddo (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med jlydho: Er 44,

ydha

lydha (vb, inf.)

Iv 153. 1155. 4317,

Fr 3224,

thydha (vb, inf.)

Iv 154, 1154, 4318,

Fr 3223,

— i rim med biudhom: Fr 835,

*ydho

* jlydho (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med lyddo: Er 43 (»flyddo»),

yg

ryg (sbst., ack. §g.)

Iv 2550,

tryg (adj., nsgf)

Iv 2549.

Digitized by v^ooQle

202

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

*yggia

*byggia (vb, inf.)

— i rim med hyggio: Er 510,

*ygg«o

*hyggio (sbst., obl. s g.)

— i rim med byggia: Er 51 1 (»hyggia»),

yghdh

dygdhh (sbst.)

Iv 199, 243, 1736, 1776, 5205,

Fr 619,

Er 757, 2722,

fryghdh (sbst.)

Iv 200, 244, 1735, 1775, 5206,

lyghdh sbst.)

Fr 620,

Er 756 (»lygn»), 2723 (»lygn»),

yghe

oblyghe adj., nplm)

Er io2, 3091 (»odryghe»), 4034,

tyghe (sbst.)

Er 101 , 3090, 4035,

*ygher

o(j)blygher (adj., nsgm)

— i rim med sidher: Er 1344',

*ykka

*lykka (sbst., nom. sg.)

— ■ i rim med stykkc: Fr 1696,

1 Kanske att rätta till ofblidher.

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VKS. OCH ERIKSKRÖN.

:c>3

*ykke

*styk ke (sbst.)

— i rim med lykka: Fr 1695,

— » » - ykkia : Iv 716,

Fr. 1057, 1675,

— i rim med lykko: Iv 2393,

Fr 581 ,1303,

Fl 1850,

ykker

lykker (vb, sg. pres.)

Fl. 104,

thykker (vb, sg. pres.)

Fl 103,

*ykkia

*othykkia (sbst., obl. sg.)

— i rim med stykke: Fr 1058 (»othykke»),

*thr ykkia (vb, inf.)

— i rim med stykke: Iv 717,

Fr 1676 (»thrykke»),

*ykko

* lykko (sbst., obl. sg.)

— i rim med stykke: Iv 2394,

Fr 582 (»lykke»), 1304 f»T»lykke»y
Fl 1851

ykt

bykt (part pret. neutr. af byggia)

Kr 1174 ,1202, 2278, 2904, 3267,

lykt (sbst.)

Er 1175, 2279, 2905,

lykt (part. pret. neutr. af lykta )

Er 1203,

Digitized by v^-ooQle

204

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

rykt (sbst.)
Er 3266,

yn

dyn (sbst.)

Iv 372, 5393 (thor-J,

skyn (sbst.)

Iv 373, 5394,

*ynda

* skynda (vb, inf.)

— i rira med synde: Fl 480,

*ynde

* synde (sbst., aek. pl.)

— i rim med skynda: Fl 479,

yne

syne (sbst., dat. sg.)

Er 1234,

syzkyne (sbst., ack. pl.)

Er 1235,

yr

dyr (adj., npln)

Fr 872, 1334 (oj-),

äventyr (sbst.)

Fr 871, 1333,

— i rim med Malnzir: Fr 630,

yra

dyra (adj., aplm)

Fr 1785 (?, dat.?),

fyra (grund tal, aek. mask.)
Hr 202,

Digitized by v^.ooQle

RIM LISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

205

ohyra (sbst., nom. sg.)
Fr 1786,

styra (vb, inf.)

Er 203,

yre

dyre (adj., best. nsgni)

Fr 1387,

ohy re (sbst., nom. sg.)

Fr 74,

cexentyre (sbst.)

(nom.) Fr 73,

(ack.) Fr 1388,

*yren

*spy"f en (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med fö' a: Iv 3206(2 spöriae»),

*yrghia

*syrghia (vb, inf.)

— i rim med spyria : Iv 1068,

*yria

*spyria (vb, inf.)

— i rim med syrghia: Iv 1069,

— > > göra: Iv 306, 2288, 2955,

— > » flere: Iv 3001 1,

yrte

hyrte (sbst.)

Er 1440,

styrte (vb, sg. pret.)

Er »441,

1 Blott i textkodex (A), annorlunda i öfriga liss.

Digitized by v^-ooQle

206

GUSTAF CEDERSCHIÖI.D

yst

bry st (sbst.)

Iv 1655, 3188,

Fr 548, 1800, 2025,

kysi (part. pret., nsgm [!J, af kyssa)
Er 121 (»kust»),

lyst (sbst.)

Iv 1654 (»lost»),

Fr 547, 1799,

Er 122 (>lust»),

syst (part. pret. neutr. af sysla)

Iv 3189,

tyst (adj., nsgf)

Fr 2026,

yster

lyster (vb, sg. pres.)

Er 76,

syster (sbst., nom. sg.)

Er 75 .

yt

byt (part .pret. neutr. af byta)
Er 3809,

nyt (adj., nsgn af nyr)

Er 3808,

yta

bryta (vb, inf.)

Iv 415, 1498, 3739, 5511, 5685, 57x6,
— i rim med niuta: Iv 5588,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

207

byta (vb, inf.)

Er 3906,

flyta (vb, inf.)

Fr 2255,

Er 4236,

nyta (vb, inf.)

Iv 1499, 3740, 5512, 5686,

thryta (vb, inf.)

Iv 4i4, 5715,

Fr 2256,

Er 3907, 4237,

*ytta

*skytta (sbst., nom. sg.)

— i rim med barfötta: Er 3871,

ytto

vytto (sbst., obl. sg.)

Er 3879 (»nytta»),

skytto (sbst., nom. pl.)

Er 3878 (»skytta»),

f(B (sbst.)

Fl i 4 .

Er 3229,

tree (sbst.)

Fl 13,

Er 3228,

ae

aédde

kleedde (part. pret., nplm)

Er 392,

Digitized by v^-ooQle

208

GUSTAF CEDERSCHIÖl/D

or&ddc (adj., nplm)

Er 303,

aedh

mcedh (prep. el. adv.)

Er 1734, 4030, 4202,

stcedh (sbst.)

Er 1735,

vcedh (sbst.)

Er 4031, 4203,

*ae dha

*krcedlia (vb, inf.)

— i rim med glcedhe: Iv 3813,

Fr 3052,

*rcedha (vb,* inf.)

— i rim med brcedhe: Iv 5274,

aed han

h cc dhan (adv.)

Er 2148, 3350,

nucdhan (adv.)

Er 126, 157, 669, 712, 920, 1470, 2149, 2214, 2621, 3047, 3351
» 3671,3843,4019,

thcedhan (adv.)

Er 125, 158, 668, 713, 921, 1471, 2215, 2620, 3046, 3670
» 3842. 4018,

aedhe

*brcedhe (sbst.)

— i rim med rccdha: Iv 5273,

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

209

bcedhe (pron., nom. neutr.)

Er 2628,

gkedhe (sbst.)

Er 519, 725, 1388, 1813, 3514, 4201,
— i rim med kvcedha: Iv 3814,

Fr 3051,

kladhe (sbst.)

(nom. sg.) Er 1389 {bröllops-),

(ack. pl.) Er 1812, 2629, 3515, 4200,
— (dat. sg.?) i rim med vcera: Fl 493,

stcedhe (sbst., nom. pl.)

Er 518 {köp-), 724,

aedher

kl&dher (sbst., ack. pl.)

Fr 966,

Er 3430,

leedher (sbst., nom. sg.)

Iv 4513,

Fl 537 {hovudh-),

stcedher (vb, sg. pres.)

Er 3431,

Uedher (sbst., ack.)

Fr 965,

xcedher (sbst., ack. sg.)

Iv 4514,

Fl 538,

*ae f

*g<zf (adj., npln el. apln)

— i rim med brej: Er 1075, 1839,

Göteb. Högs k. Årsskrift VIII: 3.

14

Digitized by v^-ooQLe

210

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

aeft se aft
aeggia

Hceggia (sbst., nom. pl.)

— i rim med slceggio : Iv 274,

leeggia (vb, inf.)

Er 2356 (be-),

ccggia (vb, inf.)

Er 2357,

*aeggio

*sleeggio (sbst., obl. sg.)

— i rim med leeggia: Iv 273,

aegha

plcegha (vb)

(inf.) Er 3928,

(3 pl. pres.) Fr 53,

Er 2155,

tr aegha (sbst., obl. sg.)

Fr 54,

vccgha (sbst., pl.)

(nom.) Er 2154,

('ack.) Er 3929,

— (ack.) i rim med leegho: Er 2653,

aeghen

jeeghen (adj., nsgm)

Er 485,

slceghen (part. pret., nsgm)

Er 484,

Digitized by v^.ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

2 1 ;

aeghet

drceghet (part. pret., asgn)

Er 4315 .

envceghet (adj., nsgn)

Er 4314,

aeghna

froeghna (vb, inf.)

Iv 3945.

Er 3139,

hceghna (vb, inf.)

Er 3161,

— i rim med slceghne: Iv 4944,

rceghna (vb, inf.)

Iv 412, 1628,

thiceghna (sbst., ack. pl.)

Iv 3 6 6,s,

Fr 1818 (dat.?),

iceghna (sbst., gen. pl. i adv. anv.)
Iv 413, 1629, 3666, 3946,

Fr 1817,

Er 3138, 3160,

— i rim med ncem(p)na\ Fr 1611,

— s » svema: Iv 280,

aeghne

fceghnt (adj., nplm)

Er 1375,

slceghne (part. pret., nplm)

Er 1374,

— i rim med hceghna: Iv 4943 (for-),

Digitized by v^.ooQle

212

GUSTAF CEDEKSCHIÖLD

*sgho

*l(pgho (sbst., obl. sg.)

— i rim med vcegha: Er 2652,

sk

g<zk (sbst., ack. sg.)

Er 3923, 4371,

Skarbak (nom.)

Er 3922,

Sialabak (nom.)

Er 4370,

sak (sbst., ack. sg.)

Er 1124 ( panninga -),

trak (sbst., dat. el. ack.)

Er 1125,

*aeka

*raka (sbst., i förb. til raka)

— i rim med lakia: Er 2946,

*aekia

*lakia (sbst., obl. sg.)

— i rim med raka: Er 2947,

aekke

jorthakke (sbst., ack. pl.)

Er 1393,

rakkc sbst., nom. sg.(
Er 1392,

os pakt (sbst.)
Er 239,

aekt

Digitized by v^-ooQle

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCII ERIKSKRÖN.

313

slakt (sbst.)

Er 238,

*v<ekt (sbst.)

— i rim med iat(t): Fl 673,

sel

hal (sbst., »lycka»)

Er 4460,

i hal (»till döds»)

Iv 419, 788, 854, 1019, 1107, 1423, 2524, 3661, 4254, 4404, 4908,

» 5334» 5484.

Fr 1300, 1357, 1371, 1401, 1415, 2441, 2490,

Fl 329, 472,

Er 1299, 2641, 3060, 3272, 4068, 4251,

kval (vb, sg. pres.)

Er 2233,

sial (sbst.) •

Iv 610, 1024,

Er 163, 1243,

skal (sbst.)

Iv 1018, 1037, 1422 (o-), 1896 (for-), 2027, 2122, 2177, 2440
5 (for-), 2703, 3220, 3309, 3484, 4079, 4627, 4974, 5281, 5639,

Fr 647, 679, 775, 1235, 1372 (o-), 1534, 2078, 2489, 2888,

Fl 82, 125, 186, 337, 351, 1481, 1739, 1887,

Er 164, 403, 774 (o-), 1242, 2019,

sal (adj.)

(nsgm) Iv 379, 3522, 4609,

Fr 2892,

El 544 >

Er 8, 4461,

(nsgf) Fl 599,

(npln) Fl 559 (mask.?),

Digitized by v^-ooQle

214

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

tcel vb, sg. pres.)

Er 979, 3697,

vcel (adv.)

Iv 378, 418, 61 1, 789, 855, 1025, 1936, 1106, 1895, 2028, 2121,
» 2178, 2439, 2523, 2704, 3219, 3310, 3483, 3521, 3662,4080,
» 4253. 4403. 4610, 4628, 4907, 4973, 5282, 5333, 5483, 5640,
Fr 648, 680, 776, 1236, 1299, 1358, 1402, 1416, 1533, 2077, 2442,
» 2887, 2891,

Fl 81, 126, 185, 330, 338, 3.52, 471, 543, 560, 600, 1 j.8o, 1738,
» 1886,

Er 7, 402, 775, 978, 129S, 2018, 2232, 2640,3061, 3273, 3696,
» 4069, 4250,

— i rim med skal: Fr 180,

— » » icerl: Fl 1921,

fitela (vb, inf.)

Iv 3f*34.

sticela (vb, inf.)

Iv 3033.

giceld (sbst.)
Fr 2730.

tittld (sbst.)
Fr 2729,

sela

seld

selde

*kr celde (sbst., dat. sg.)

— i rim med kceldo: Iv 490, 683, 1580, 2585,

halder (adv.)
Er 336,

selder

Digitized by v^.ooQLe

RIM LISTA TILL EUPEMIAVIS. OCH ERIKSKRON.

215

vcelder (vb, sg. pres.) *

Er 337.

*aeldo

*k<eldo (sbst., obl. sg.)

— i rim med kvcelde : Iv 491, 682, 1581, 2586,

aeldogh(er)

samhceldogh(er) (adj., nsgm)

Er 1273,

vceldo(jh(er) (adj., nsgm)

Kr 12721,

aele

Mcele (ack.)

Er 476,

cele (sbst., dat. sg.)

Er 477,

ae lia

dvcelia (vb, inf.')

Iv 874,

Er 4455,

scelia (vb, inf.)

Iv 875,

Fl 265, G 49,

vcelia (vb, inf.)

Fl 266, 650,

Er 4454,

asligh

luzligh (adj.)

(nsgm!) Er 583,

(asgm!) Er 65 (»hälagh»),

1 Ordet saknas i textkodex och har tillagts af utgifvaren.

Digitized by v^ooQle

216

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

saligh (adj.)
(nsgm!) Er 66,
(asgm!) Er 582,

selle

Konung(h)alle
(nom.) Er 2248,

(ack. el. dat.) Er 2880,

malle (prep. el. ad v.)

Er 2249, 2881,

selt

falt (part. pret. neutr. af falla)
Er 2051,

malt (part. pret. neutr. af mala)
Er 946, 2050,

valt (part. pret. neutr. af vala)
Kr 947,

*sem

*/<rw (grundtal)

— i rim med thevi: Er 374,

sempna

hampna (vb, inf.)

Iv 1227, 2866,

Er 2610,

— i rim med ampne: Iv 531,

Fr 798,

nampna (vb, inf.)

Iv 1226, 2865,

Er 2611, 3311,

— i rim med ampne: Fr 174,

— » » stampno: Er 647,

Digitized by v^.ooQle

RIM LISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

217

— i rim med kanna: Fr 637,

— * » vaghna: Fr 1612,

*stampna (vb, inf.)

— i rim med ampne: Fl 2076,

cempna (vb, inf.)

Er 3310 (j or-),

*sempne

* ampne (sbst.)

— i rim med -ampna: Iv 530,

Fr 173, 797,

Fl 2077,

*aempno

*slcempno (sbst., obl. sg.)

— i rim med ncempna: Er 646,

asmpnt

hcempnt (part. pret. neutr.)

Kr 943, 2850 (0-), 4396,

tuBmpnt (part. pret. neutr.)

Er 2851 (o-). 4397,

cempnt (part. pret. neutr.)

Kr 942 (for-),

*aem(p)t .

*skam(p)t (part. pret., neutr. sg., af skampta)

— i rim med kant: Iv 1672,

se n

i san (adv.)

4507,

Fr 791,

Digitized by v^-ooQle

Gl'STAF CEDERSCHIÖLD

2 iS

lan (sbst.)

Fr 750,

man (sbst., nom. el. ack. pl.)

Tv 1541, 1618, 2252, 3228. 3861,4066, 4508, 4784, 4817,5054,
3 51 11, 5240,

Fr 17, 210, 729,

Fl 455,

Fr 91 ( ihicenisio -). 153, 958, 1172 (./mmcrman»), 1343, 1464,
2121. 2544, 2982 ( nordh -), 3028, 3218, 3393, 3530 ( timmer -),
' 4»92, 3279, 4336, 4476 ( skadha -), 4510, 4543,

t han (pron.)

Iv 5053,

Kr 1342, 3531,
an (aclv.)

Iv 1540, 1619, 2251, 3227, 3862, 4065, 4783, 4818, 5112, 5239,
Fr 18, 209, 792,

Fl 456,

Er 92, 154, 959, 1173, 1465, 2120, 2515, 29S3, 3029, 3219. 3392,

1 4193- 4278 , 4337, 4477, 45H, 4542,

aena

lerna (sbst., gen. pl.)

Fl 1016, 1359.

rcrna (vb, inf.)

F- 4782,

thiana (vb, inf.)

Fl 1017, 1358, •

rcrna (adi.^
best. nsgf) Iv 47S1,

— (obest. aplm) i rim med dir ne : Fr 675.

send

kcend (part. pret.. nsgm!)

Fr 3021,

Digitized by v^-ooQle

RIM LISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

*skcend (part. pret., nplm!)
— i rim med scent: Fr 1356,

scend (part. pre t.)

(nsgm!) Fr 3022,

(nsgf) Iv 5720,

land (part. pret., nsgf)

Iv 2626,

and (part. pret., nsgf)

Iv 2625, 5719,

aenda

fianda (sbst., obl. sg.)

Iv 562,

— i rim med skeende: Iv 4495,

/ randa (sbst., obl. sg.)

Fr 1876,

— i rim med kande: Iv 1593,

handa (vb, inf.)

Iv 5728,

Fr 3230,

Fl 2112,

Er 291, 727 (o-), 973 (a-),

landa (sbst., gen. pl.)

Iv 3167,

skanda (vb, inf.)

Iv 563,

sanda C part. pret., npln!)

Fr 15 (» samdje* ),

sanda (vb, inf.)

Iv 1049, 1315, 4264,

Er 726, 1082,

Digitized by v^-ooQle

220

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD

vanda (vb)

(inf.) Iv 1048, 3168,

Fr 1448 (for-), 1875,

Er 290, 1022, 2152,

(3 pl. pres.) Kr 1329,

— (inf.) i rim mod hande: Iv 1158,

— » » » kando: Iv 2043,

anda (sbst., obl. sg.)

Iv 4263, 5727..

Fr 16. 1447, 3229,

Fl 2113,

Kr 972 (lands-), 1023, 10S3, !3 2 8» 21 53.

— i rim med -ande: Iv 3357, 5749,

Fr 1760, 1871, 3197.
Fl 2102,

anda (vb, inf.)

Iv I3M,

— i rim med sande: Fr 3225,

aende

brände (vb, sg. pret.)

Kr 828,

/ rande (sbst., nom. sg.)

Iv 1979, 2055 (pl.?), 4758 (pl.?), 5104,

hände (sbst., dat. sg.)

Iv 173, 1680, 2041, 2081, 2255, 3059, 3130, 3345, 45 2< >,
Fr 141, 1045, 2799, 3095,

Fl 612, 793,

Kr 1162,

— i rim med vanda: Iv 1159,

— » » rando: Iv 4914,

hande (vb, sg. pret.)

Kr 1785,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

221

*kcende (part pret., nplni)

— i rim med cenda: Fr 3198,

kccnde (vb, sg. pret.)

Iv 174, 1652, 1681, 1980, 2056, 2082, 2256, 2423, 3129, 4530,
» 4757, 5103, 5232,

Fr 142, 1560, 1692, 1717, 1863, 2676, 2800, 3096,

Fl 61 1, 794,

Fr 1784,

— i rim med - cenda : Iv 1592,

Fr 1759, 1872,

— i rim med -ando: Iv 699,

Fr 2576,

— i rim med hangdhe : Fr 1527,

— > » hanne: Iv 3457 (»kaennae» )*,

lande fsbst., ack. pl.)

Iv 3060,

rande (vb, sg. pret.)

Iv 1653, 2424, 3346, 5231,

Fr 1559, 1691, 1864,

— i rim med jr ander: Iv 750,

skande (sbst., nom. sg.)

Iv 2042,

Fr 1046 2 ,

— i rim med jianda: Iv 4496.

sande (vb)

(sg. pret. ind.) Fr 2675,

Kr 3521,

— (sg. pres. konj.) i rim med anda: Iv 5750,

Fr 3226,

Fl 2103,

— (sg. pret. ind.) i rim med iando : Er 580,

— ( » » ) » » kanden: Tv 3675,

1 Andra hss. ha kände.

2 Jfr Söderwalls Ordbok.

Digitized by v^-ooQle

222

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

vande (vb, sg. pret.)

Fr 1718,

Er 829, 1163, 3520,

— i rim med (enda: Iv 3358,

— > » kcendo: Iv 2368,

*aenden

*keenden (vb, 2 pl. pret.)

— i rim med seende: Iv 3676 (“kaende”),

aender

breender (part. pret., nsipn)

Er 326,

j na ; der (sbst., nom. el. ack. p!.)

Iv 2348. 3301, 5403,

Fr 574,

Fl 42,

Er 266, 694, 1127. 2643, 3713,

— i rim med teende: Iv 751,

heender (sbst., nom. el. ack. pl.)

Iv 2347. 2683, 2954, 3302, 3515, 4523. 5404,

Fr 573, 1149,

Fl 41, 971,

Er 327, 1218, 2014, 2055, 2642, 3178, 3746, 3S68, 4241,

hander (vb, s g. pres.^

Er 695, 2551,

händer part. pret., nsgtn)

Iv 3516,

lander -part. pret., nsgm)

Hr 1126 ( ni-\

stenidtr ivb, sg. pres.^

Iv 4524 1 ständer \

Fl 970 ■ > ständer ),

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

223

scender (vb, sg. pres.)

Iv 2953,

sänder (ad v.)

Iv 26S4,

Fr 1150,

Rr 267, 1219, 2054, 2550, 3179, 3712, 3747, 3869, 4240,

vander (vb, sg. pres.)

Er 2015 (tor-),

aendo

brando (vb, 3 pj. pret.)

Er 1512,

— i rim med kände: Fr 2575 (»bnende»)

kcendo (vb, 3 pl. pret.)

Fr 565,

— i rim med vanda: Iv 2044,

— » » vande: Iv 2367,

rando (vb, 3 pl. pret.)

Fr 566,

— i rim med -ande: Iv 698, 4913,

*tando (vb, 3 pl. pret.

— i rim med sande: Er 581,

vando (vb, 3 pl. pret.)

Er 1513,

*aene

*d<ene (sbst., ack. pl.)

— i rim med xcena: Er 674,

*« ng

*sceng (sbst. ; jfr siang)

~ i rim med länge: Iv 838,

Digitized by v^-ooQLe

224

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

aengdhe

hcengdhc (vb, sg. pret.)

Iv 758,

— i rim med kcende: Fr 1528,

thrangdhe (vb, sg. pret )

Iv 759,

*aenge

*lange (ad v.)

— i rim med sang: Iv 839,

aenger

* hänger (vb, sg. pres.)

— i rim med gånger 1 : Iv 396,

langer (adv. komp.)

Er 1434, 1524, 3221, 4313,

stänger (sbst., ack. pl.)

Er 1435,

thranger (vb, sg. pres.)

Er 1525, 3220, 4312,

aengt

hangt (part. pret. neutr.)

Er 118,

kran(k)t (part. pret. neutr. af krangia )
Er 11 7,

* sprängt (part. pret. neutr.)

— i rim med ant: Iv 1444,

senkte

sankte (vb, sg. pret.)

Er _572,

1 Eller gånger ? Jfr ständer , fccr> gar % s/ar, star.

1

Digitized by v^ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

225

thankte (vb, sg. pret.)
Er 563, 573,

ankte (pron., asgn)

Er 562 ( alz -),

senna

branna (vb trans., inf.)

Iv 2662,

Er 506, 1531.

— i rim med hanne: Fl 256,

Er 807,

brcenna (vb intr., inf.)

Iv 4885,

hcenna (pron. pers., gen.)

Er 507, 902,

kcenna (vb, inf.)

Iv 743, 2661, 4886, 5098, 5174,

Er 243,

— i rim med -cenne: Iv 1691, 2029, 2140, 5342, 5636,

— » » vam(p)na: Fr 638,

rcenna (vb, inf.)

Iv 742,

Er 903. 1530,

— i rim med hanne: Iv 2753,

thanna (pron., nsgf)

Iv 5097, 5173.

aenne

hanne (pron. pers., dat. el. ack.)

Iv 3462,

Fl 707,

i rim med -cenna: Iv 2030, 2754, 5635,

F1 255,

Gåteb. Högsk. Årsskrift VIII: j.

Digitized by v^.ooQLe

226

GUSTAF CEDERSCHIÖLP

— i rim med -cenna: Er 806 ,

— i rim med kcende: Iv 3458,

henne (vb, sg. pres. konj.)

Iv 3461»,

Fl 708 (ind.?),

*thcenne (pron., nsgm)

— i rim med kcenna : Iv 1690, 5341

*cenne (sbst.)

— i rim med kcenna: Iv 2139,

senningia

smalcenningia (sbst., ack. pl.)
Er 3986,

uplcenninqia (sbst., ack. pl.)

Er 3987,

sent

brcent (part. pret. neutr. sg.)

Er 840, 938, 944, 1801, 2298, 3281,

hcent (part. pret. neutr. sg. af hcenda )

Er 3913,

hcent (part. pret. af hcenta [el. luemta], npln)

Er 892,

hent (part. pret. neutr.)

Iv 4917,

Fr 1562,

Er 28or,

— i rim med shem(p)t: Iv 1673,

leent (part. pret. neutr. af leena)

Er 824.

1 Pret. (, kandc ), som här förekommer i några hss., tyckes lika väl,
ej bättre, passa för sammanhanget.

Digitized by kjOOQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

227

rcent (part. pret., nsgn af rcena)

Iv 4270,

rcent (part. pret. neutr. af rcenna)

Iv 4918 ( saman -),

Er 2199, 232 2,

skcent (part. pret. neutr.)

Iv 776 , 4593.

spcent (part. pret., nsgf)

Er S93 (o-),

scent (part. pret. neutr.)

Er 825, 841, 1617, 2559, 2800 (tU-), 3356 (ut-),

— i rim med skcend: Fr 1355,

tamt fpart. pret. neutr. af teenda)

Er 2323,

thicent (part. pret. neutr.)

Iv 4269, 4594
Fr 1561,

vcent (part. pret. neutr. af vanda)

Er 939 (aler-), 3357 ( ater -),

cent (part. pret. neutr.)

Iv 777.

Er 945, 1616, 1800, 2198, 2299, 2558, 3280, 3912,
— • i rim med sprängt: Iv 1445,

sen ta

hcenla (vb, inf.)

Iv 497.

Er 285,

ranta (vb, inf.)

Er 284,

Digitized by v^-ooQle

328

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

vanta (vb, inf.)

Iv 496,

aenter

belanter (part. pret., nsgm)

Er 1137,

kvanter (part. pret., nsgm)

Er 1136,

aento

ranto (sbst., obl. sg.)

Er 220,

thianto (vb, 3 pl. pret.)

Er 221,

aer

bar (vb, sg. pres. af bara)

Iv 1208, 2552, 3530,

Fr 146, 2336,

Fl 870, 1191,

Estaskar (nom. sg.)

Er 504,

Far (nom.)

Fl 720,

far (vb, sg. pres. af fa)

Iv 957, 1209, 3384, 3713, 3782, 4475, 4636, 4711, 4752,

Fr 505, 3094.

Fl 1011,

far (vb, sg. pres. af fara)

Iv 1949, 2914,

gar (vb, sg. pres. af ga)

Iv 197, 1788, 1904, 2220, 2496, 2645, 2768, 2795 (op-), 2799,
» 4124, 4360, 5454,

Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

229

Fr 506. 954, 2693, 2941,

Fl 956, 1082, 1460, 1775 (mot-), 1802, 2043,

Er 405 (mot-), 2255,

Götaskar (ack. pl.)

Er 4196, 4231,

har (sbst.)

Fr 473. 5i7. 108 1, 2896,

Er 479 ( siylda -), 1496, 1624, 1646 (hovodh-), 1702, 2710, 2732,
* 2760, 2826, 2903 ( skip -), 3206, 3416,

— i rim med varn: Fr 452, 508, 593(?),

har (adv.)

Iv 662, 787, 1355, 1501, 1608, 1898, 1903, 1950, 2354, 2767,
» 2796, 2913, 3320, 3511, 3529, 3714, 3781, 3920, 4037, 4471,
' 4635. 4665, 475i. 4788, 4852, 5122, 5220, 5230, 5453,

Fr 1, 461, 464, 624, 763, 787, 992, 1005, 1133, 1201, 1439, 1566,
» 1689, 2081 , 2109, 2410, 2461, 2520, 2814, 2847, 2899,

Fl 405. 737, 1285, 1429, 1505, 1570, 1637, 1774, 1830,

Er 1610, 2168, 2480, 3301, 3859, 4117, 4452,

i q<Er (adv.)

Fr 2595,

Kidliaskar (nom. sg.)

Er 1188,

kar (sbst., »kärr»)

Er 718, 3012,

kar (adj.)

(obest. nsgm) Fl 1640,

Er 369 {am-), 2107,

•obest. asgm !) Iv 1248, 1571, 3899, 4965,

Fr 825, 940, 1082, 1898, 2478,

Fl 1147, 1194, 1540, 1900, 2002,

Er 1002, 1030, 1925, 3656,

Digitized by v^-ooQle

230

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

(obest. nsgf) Iv 2006,

Fl 457, 1504,

Er 622,

(obest. asgf!) Iv 1066, 1861, 3768,

Fl 227, 1356, 1663,

Hr 2555,

(obest. asgn!) Fl 106, 14 1, 1400,

(obest. aplm!) Er 3688,

(obest. apln) Fl 2095,

Er 404(?),

(best lisgm!) Iv 1772,

Fr 2082 (fem.?),

kar (adj., substantiveradt i förb. med ett föreg. h i arta ,
vanl. föregånget af possessivpron.)

Iv 956, 1803, 3464, 5622, 5660,

Fr 2125, 2391, 2900,

Fl 166, 738, 913, 1083, 1405, 1428, 1601,

— i rim med var: Fl 224,

MompaUcr (ack. el. gen.)

Iv 4587',

mcpr (adj.)

(nsgm) Fl 30 (/«/-), 1641 (o-),

(nsgf) Fl 228 (0-),

nar (ad v.)

Iv 1462, 1862, 2193, 2433 (?'-), 2495, 2542, 2576, 2800, 3383,

» 4038, 4381, 4577. 5I.S8,

Fr 463, 668, 991, 1217, 1495, 1518, 1882, 2015, 2036, 2409,

> 2581, 2968,

Fl 7, 105, 615, 947, 991. 1146, 1238, 1461, 1623, 1831,

Er 263, 623 (of-), 1326 (of-), 1611, 2052, 2251, 2254, 2332, 2381.
» 2657, 2951, 3033, 3183, 3300, 3704, 3733, 4161, 4339.

portenar (sbst.)

Er 2106,

1 Så enl. lis. B (jfr F).

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

»3i

Pcekkinscer (ack. el. gen.)

Er 1516,

skar (adj,)

(nsgm) Fl 983,

(nsgf) Iv 1787,

Fr 2960,

(dsgn!) Fr 468,

siar (vb, sg. pres. af slä )

Iv 4447.

sker (vb, sg. pres. af sta )

Iv 300, 1500,1875,2133, 2194, 2230, 2673 (for-), 2892 (be-), 3319,
.. 3659 (for-), 4123, 4382, 4640, 5229,

Fr 33 1 (for-), 382, 397, 808, 809 (for-), 1006, 1565, 1690, 2016,
„ 2195 (for-), 2378, 2456, 2852,

Fl 977, 982, 1329, 1390 (for-), 1498, 1541, 2065,

Er 1309,

Sviaskter fack. el. gen. pl.)

Er 478,

svar (sbst., »svärfader»)

Er 1038,

sar (pron. pers.)

Fl 905, 1648,

Er 1003,

thvar (adj., nsgm)

Fr 596,

thcer (adv., jfr thar , thcere)

Iv 663, 786, 1067, 1463, 1820, 1831, 2005, 2025, 2134, 2219,
* 2 353> 2373. 2389, 2415, 2434, 2541, 2551, 3027, 3463, 3569,
» 3627, 3646, 3660, 4359, 4588*, 4611, 4639, 4743. 4823, 5157.
.» 5305 .

1 Rättelse; texten har thoercc , B: o koer , F: och cerce.

Digitized by v^-ooQLe

232

GUSTAF CEDERSCHIÖI.D

Fr iii, 474, 595, 8io, 831, 896, 1134, 1171, 1199, 1218, 1496,
» 1517, 1958, 2267, 2377, 2436, 2537, 2722, 2747, 2848, 2851,
* 2895. 2967, 3093, 3145,

Fl 8, 29, 187, 232, 236, 1029, 1160, 1190, 1195, 1328, 1622, 1642
» 1803, 1824, 1986, 2007, 2042, 2070, 2094,

Er 18, 262, 505, 1039, 1189, 1308, 1327, 1517, 1625, 1647, 1703,
i 2053, 2250, 2286, 2333, 2380, 2481, 2656, 2711, 2733, 2761,
» 2902, 2950, 3032, 3182, 3207, 34r7, 3502, 3576, 3689, 3705,
» 3732, 4116, 4160, 4197, 4230, 4338,

var (ad v. komp., »värre»)

Er 719.

ar (vb, pres.)

(sg.) Iv 198, 299, 1249, 1354, 1570, 1609, 1771, 1804, 1819, 1832,
» 1876, 1897, 2026, 2229, 2374, 2390, 2416, 2575, 2646, 2674,

>. 2891, 3028, 3512, 3570, 362S, 3645, 3767, 3900, 3919, 4448,

» 4472, 4476, 4578, 4612, 4666, 4712, 4744, 4787, 4824,4851,

» 4966, 5121, 5219, 5306, 5621, 5659,

Fr 2, 112, 145, 332, 381, 398, 462, 467, 518, 623, 667, 788, 807,
» 826, 832, 895, 939, 933, 1172, 1200, 1202, 1440, 1897, 1957,
» 2035, 2110, 2126, 2196, 2268, 2335, 2392, 2435, 2455, 2462,
3 2519, 2538, 2582, 2694, 2721, 2748, 2813, 2942, 2959, 3146,
Fl 142, 165, 188, 231, 235, 406, 458, 616, 719, 871, 904. 912,
» 946, 957. 97b, 990, 1010, 1028, 1161, 1239, 1284, 1357, 1391,
» 1401, 1404, 1499, 1571, 1600, 1636, 1643, i6 49, 1662, 1825,
» 1889, 1901, 1987, 2003. 2006, 2064, 2071,

Er 17, 368, 1031, 1497, 1924, 2169, 2287, 2827, 3503, 3577,3657.
» 3858, 4453,

(2 pl. !) Fr 764,

(3 pl.!) Fr 1881, 2477, 2596,

Er 2554,

— fsg.) i rim med bara : Fr 273,

— ( > ) » » var : Iv 4828',

aera

bara (vb)

(inf.) Iv 204, 602, 1232, 1260, 1920. 2280, 2630, 3146,4138,4280,

» 44 27 ,

1 Hs. K har var , hs. F thcer (i st. f. tharf).

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

2 33

Fr 197 (MW-), 889, 2249, 2.34 j,

Fl 490, 1314,

Er 194 («»-), 425. 849 (»-), 1297.

(3 pl. pres.) Iv 3585,

— (inf.) i rim med -are: Iv 1400, 2034, 2985 (om-), 3036,

Fr 1141 (um-), 1979, 2466, 2661,

Fl 1202, 1907,

— (3 pl. pres.) i rim med -me: Iv 868, 3239, 4947,

Fr 1998, 2066,

— (inf.) i rim med <ero:Iv82i, 1486 (»anbrera» ), 2058, 4417,

» 5102,

Fl 1597,

Er 4490 (um-),

— (inf.) i rim med ar : Fr 274,

gara (vb, inf.)

Iv 150 (»göra»), 4370,

— i rim med thare: Iv 1543 (»göra»),

kammenara (sbst., pl.)

(ack.) Er 1288,

— • (nom.) i rim med Jlere: Fr 2911,

kar a (sbst., nom. sg.)

Iv 2629,

— i rim med hare: Fr 2417 (?),

— „ „ „ aro: Fr 1048,

kar a (adj.)

(obest. asgf) Fl 254 (of-),

(obest. aplm) Fl 1923,

Er 887,

(best. asgm) Iv 1257,

(best. nsgf) Iv 1282, 1312 (?), 1909, 1919, 2269,
— i rim med -me: Iv 3865, 3943 (best. nsgf),
Fr 2398 (best. nsgf),

Digitized by v^-ooQle

234

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

— i rim nied ccro: Iv 1879 (best. nsgf),

Fr 226 (best. asgm), 3174 (obest. asgf),

— i rim med thuenara: Iv 56 (obest. aplm?),

kar a (vb)

(inf.) Iv 80, 603, 980, 3482, 3992, 4428, 5250,

Fr 198, 890, 998, 1320,

Fl 805, 1315,

(3 pl. pres.) Iv 2073, 3586,

— (inf.) i rim med -are: Iv 467, 2157, 2239, 3621, 3640,

» 42x8, 4868,

Fr 753,

Fl 1627,

— (inf.) i rim med aro: Iv 1061, 3269, 5396,

Fr 208, 1369,

Fl 1718,

— (inf.) i rim med harra: Fr 194,

nar a (vb, inf.)

Er 886,

nar a (adv.)

Fr 261, 997, 2030, 2250,

Fl 767, 1038,

— i rim med thare: Fl 1048,

— » » jara: Fr 2373,

*portanarn (sbst., obl. sg.)

— i rim med mera: Fl 1925,

— » t > jlere: Iv 4117,

Fl 1940,

*skara (adi., best. neutr. sg.)

— i rim med thare: Fr 2142, 2325,

skara (vb, inf.)

Iv 203,

Er 1296,

Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

235

*teera (vb, inf.)

— i rim med thcere : Fr 1470,

— „ „ ( ero : Fr 3108 ( for -),

*vcera (sbst., obl. sg.)

— i rim med - cerc : Er 1762, 2538,

vara (vb, inf.)

Iv 149, 981, 1233, 1256, 1283, 1313, 1370, 1547, 1910, 2074,

„ 2270, 2279, 3145, 3226, 3481, 3991, 4137, 4279, 4369,

Fr 262, 1319, 2029, 2342, 2932,

Fl 253, 489, 768, 806, 1039,

Er 193, 424, 848, 1289,

— i rim med - are : Iv 152, 235, 293, 309,436,622,934, 1117,

» 1171- 1292, 1395, 1492, 1588, 1718,

» 1724, 1978, 2147, 2233, 2243, 2305,

» 2371, 2696, 2848, 2886, 3246, 3284,

» 3290, 3327. 3446, 3537. 4094. 4250,

» 4437, 4519, 4762, 4987, 4998. 5163,

» 55 io, 5679.

Fr 336, 91b, 1163, 1183, 1386, 1389, 1452,
» 1520, 1586, 1837, 1930, 2050, 2175,

» 2545, 2556, 2677, 2743, 2822. 2962,

i 3085,

Fl 116. 124, 332, 508, 640, 692, 804, 834,
» 1021, 1134, 1557, 1744, 1821, 1897,

» 2060,

— i rim med karan : Fr 2238,

— > > svarta : Iv 1149,

— > » - cero : Iv 213, 802, 893. 1004, 1030, 1164, 1483,

» 1781, 1872, 1965, 2169, 3470, 3878,
» 3906, 3962, 4064, 4353, 4405, 4780,
» 5130, 5269, 5447, 5601,

Fr 277, 346, 784, 805, 1222, 1478, 1720, 1884,
> 1944, 2160, 2738, 2768, 2861, 2876, 2882,
» 31 ! 9 > 3 i 5 b,

Fl 64, 572, 646, 1013, 1572, 1647, 1681, 2041,
Er 966, 1974,

Digitized by v^-ooQle

236

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

— i rim med arom: Iv 4212,

— » » kladhe: Fl 494 (»vara») 1 ,

ar a (sbst., nom. sg.)

Iv 79, 1261, 1371, 1546 (ack.?), 5249,

— i rim med - are : Fr 2206, 2486,

— » » ha.rra: Fr 40,

(Bra (vb, inf.)

Iv 3225,

Fr 2931,

Fl 1922,

♦aeradhe

*h&radhe (sbst., dat. sg.)

— i rim med aradho: Er 4514,

*«radho

*aradho (vb, 3 pl. pret.)

— i rim med haradhe: Er 4515,

*«ran

*karan (adj., asgm)

— i rim med vara: Fr 2237 (»kaera»),

— » » (Bro : Iv 1144 (»kaera»),

Fr 2708 (»kaera.'»),

aerdh

jardh (sbst.)

Iv 1496, 3138,

Fr 572, 698,

Er 1 15, 1539 (rytza-), 1854, 2094 ( högh -), 2478 (undan-).
» 2704 ( pilagrims -), 3099, 3992,

gardh (sbst.)

Er 3098, 3529, 3993 (gen-),

1 Hs. C: til rcdha.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

237

svcerdh (sbst.)

Iv 710, 1497, 3137.

Fr 571, 880. 2627,

Fl 1548, 1840,

Er ix6, 1538, 2479,

vcerdh (sbst., neutr.)

Fr 2628,

— i rim med dvcergh: Fr 602,

vcerdh (adj.)

(nsgm !) Er 1855,-2095, 3528,

(nsgf) Er 2705,

(nsgn !) Fr 879,

Fl 1549,

(nplm!) Fr 697 (?),

(npln) Iv 71 1,

Fl 1841,

— (nsgm!) i rim med dvcergh: Fr 176 (?),

aere

hcere (adv.)

Iv 330, 597. 963, 1436, 2815,

Fl 438, 77i. 826,

Er 2104,

— i rim med -ara: Iv 151, 236, 310, 466, 935, 1293, 1394,

» 1401, 1493, 1589, 17x7, 2033, 2148,

» 2158, 2260, 2306, 2695, 2847, 2986,

» 3245, 3283, 3329, 3328, 3866, 3944,

» 4438,4988.5164,5509,5680,4217,4249,
Fr 1164, 1184, 1390, 1980,2049, 2205,2418,
» 2465, 2555, 3086,

Fl 115, 639, 803, 1203, 1745, 1896, 1906,
» 2061,

Fr 2539 (?),

— i rim med aren * Iv 2788, 35 89,

Fr 1076,

— i rim med -aria: Iv 4069, 4426,

Fr 271, 575, 713,

Digitized by v^-ooQle

aj8

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

— i rim med (ero: Iv 1741.2248,3008,3174,3688,4654,5436,

Fr 220, 235, 610, 830, 1036, 1426, 2324,

„ 2652, 2858, 3149, 3214,

Fl 263, 1696,

— i rim med cerom; Iv 4203,

— hcerra Fr 644,

*koemmencere (sbst., nom. sg.)

— i lim med jlere: Fr 413,

kccre (adj.)

(best. nsgm) Iv 329, 962, 1437,

Fr 975.

Fl 437.

— (best. nsgm) i rim med (eren: Iv 1937,

— (obest. nplm) i rim med (ero: Fr 2502,

tuere (vb, sg. pres. ind.)

Er 2105,

nuere (sbst.)

Iv 588 (ny-), 596 (ny-), 2325 (ny-), 2745 (ny-), 3600 (ny-),

Er 3151 (örloghis-),

nuere (sbst.) i ssgn landanuere
Er 3334,

*mcere (adj., best. nsgm)

— i rim med ceto: Fr 1637,

thoere (ad v.)

Iv 589, 2326, 2746, 3599,

Fr 976,

Fl 772, 825,

Er 3150, 3335,

— i rim med -<era: Iv 294, 437, 623, 869, 1170, 1542, 1723,

» I 977, 2234, 2244, 2372, 2885, 3035,
» 3240, 3445. 3538, 3622, 3639, 4520.
» 476 i, 4867, 4948, 4997,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

3 39

— i rim med -(era: Fr 335, 754, 915, 1142, 1385, 1451, 1469,

> 1519, 1585, 1838, 1929, 1997, 2065,

» 2141, 2176, 2326, 2397, 2408, 2485,

» 2546, 2662, 2678, 2744, 2821, 2961,

Fl 123, 331, 507, 691, 833, 1020, 1049, 1135,
» 1556, 1626, 1820,

Er 1763 (?),

— i rim med -aria : lv 5523,

Er 3223,

— i rim med <ero: Iv 511, 2923, 4366, 4708, 5355,

F r 51, 427, 1231, 1277, 1.554, 1593, 1714»
» 1895, 2165, 2223, 2431, 2674, 2725,

» 2734, 2764., 2869, 2005, 2913, 3005,

* 3019, 3024, 3090, 3175,

Fl 565, 1690, 1912, 1969, 1976, 19S2,

Er 1820. 3977,

— i rim med -aerre: Iv 4563,

Fr 2481, 2837,

— i rim med vare (?): Fr 1115,

vare (vb, pres. konj.)

(sg.) Iv 2816,

— (3 pl.) i rim med aro: Fr 2918 (?),

*are (vb, sg. pres. konj.)

— i rim med vara: Iv 1116, 4093,

*®ren

*arcn (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med are: Iv 1938 (»aere» , 2787 (»aerae»)» 3590 (»aere» ).

Fr 1075 (»arov»),

serende

Varende (dat.)

fr 857,

ärende (sbst.j

fr 856,

Digitized by v^-ooQle

240

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

aeret

vceret (part. pret. neutr.)

Fr 721 (”varit”),

aret (part. pret. neutr.)

Fr 722,

aergh

bargh (sbst.)

Fr 241, 285, 453, 2777, 2793, 2824, 2923, 2933,
dvargh (sbst.)

(nom. sg.!) Fr 242, 286, 454, 2794, 2823, 2934,

(ack. sg.) Fr 2778, 2924,

— i rim med vardh: Fr 175 (nom. sg.), 601 (ack. sg.),

aeria

boer ia (vb, inf.)

Iv 1427,

haria (vb)

(inf.) Iv 1130, 1298, 1450,

Er 2285, 2825,

(3 pl. pres.) Fr 230,

svaria (vb, inf.)

Fr 670,

Er 2824, 3469,

— i rim med vara: Iv 1148,

— » » -are: Iv 4070, 5524,

Fr 714.

varia (sbst., obl. sg.)

Fr 669,

— i rim med -are: Iv 4425,

Fr 272,

Er 3222,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

241

varia (vb, inf.)

Iv 1131, 1299, 1426, 1451,
Fr 229,

Er 2284, 3468,

— i rim med hare: Fr 576,

aer k

Gudhscerk (nom.)

Kr 3274,

vark (sbst., neutr.)

Hr 3275,

— i rim med stark(t): Iv 4131 ( hakcl -)>

aerke

marke (sbst.)

Fr 720, 1096 ( landa -), 2650 ( landa -), 3188 ( landa -),

Narke

Er 721,

starke (sbst.)

Er 1097, 2651, 3189,

*aerl

*iarl (sbst.)

— i rim med val: Fl 1920,

*aern

*varn (sbst.)

— i rim med har: Fr 451, 507, 594,

aerna

Biarna (obl.)

Er 3360,

Barna (i förb. Didherik van Barna)

Iv 542,

Göteb. Ilogsk. Årsskrift VIII: 3. 16

Digitized by v^-ooQLe

242

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

gicerna (adv.)

Iv 543 (jul-), 876, 2184, 5287, 5573»

Er 3361,

— i rim med -(Brno: Iv 4003, 4332, 5519»

Fl 74,

hicerna (sbst., obl. sg.)

Iv 2183,

hoerna (adv.)

Iv 877,

thcerna (sbst., nom. sg.)

Iv 5288, 5574.

♦aerno

*sticerno (sbst., ack. pl.)

— i rim med gicerna: Iv 4331,

*thcerno (sbst., obl. sg.)

— i rim med c/iccrna: Iv 4004, 5520,

Fl 73.

aero

kcero (sbst., obl. sg.)

Iv 12,

— i rim med veera: Iv 1482, 2170, 5-7°>

Fr 806,

— i rim med herre: Iv 3173,

Fr 1035,

kccro (adj., best. fem. sg. obl.;

Iv 217, 715,

Fr 1672,

F1 I587 ’

— i rim med vara: Iv 214, 1S71,

c ero (sbst., obl. sg.)

Iv 11, 218 (?), 714,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAV1S. OCH ERIKSKRÖN.

243

Fr 1671,

Fl 1586 (0-),

— i rim med kceran: Iv 1145,

— » > -ara: Iv 803, 820, 1005, 1031, 1060, 1165, 1487,

» 1782. 1880, 1966.. 2057, 3270, 3469, 3877,
» 390.5,3961,4063,4418,5101,5129, 5448,
» 5602,

Fr 207, 225, 278, 783, 1047, 1221, 1370,
» I 477, 1719, 1883, 2159, 2737, 2862,

» 2875, 3107, 3120, 3155,

Fl 63, 1596, 1680, 1719,

Er 967, 1975, 4491,

— i rim med -<ere: Iv 510, 2247, 2924, 3007, 3687, 4365, 4653,

» 5435,

Fr 52, 236, 428, 829, 1278, 1425. 1594, 1638,
5 »896, 2166, 2224, 2323, 2432, 2651, 2673,

» 2726, 2857, 2906, 2914, 3006, 3023. 3150,

» 3176, 3214,

Fl 566, 1697 ( o - ), 1913, 1968, 1983,

Er 1821, 3976,

— i rim med färre: (el. fcere?) : Iv 29,

Fr 35,

— i rim med varo: Fr 2685,

*cero (v’b, 3 pl. pres.)

— i rim med kceran: Fr 2707,

» > -(Bra: Iv 892, 4354, 4406, 4779, 5395,

Fr 345, 1943, 2767, 2881, 3173,

Fl 571, 645, 1012, 1573, 1646, 2040,

— i rim med -cere: Iv 1742, 4707, 5356,

Fr 219, 609, 1232, 1553, 1713, 2501, 2733,
» 2763, 2870, 2917, 3020, 3089,

Fl 264, 1691, 1977,

— i rim med hcerra: Fl 2062,

*aerom

*(zro?n (vb, 1 pl. pres. till vccra)
i rim med vceta: Iv 4211 (xaera
» » luere: Iv 4204 (:. cera*>>),

Digitized by v^-ooQLe

244

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

aerra

jicerra (adv.)

Fr 1422 {oj-),

hcerra (sbst.)

(sg.) Fr 1421,

Er 236, 962, 1852,

(nom. pl.) Er 4272,

(ack. pl.) Er 4470 (lands-),

— i rim med feer re: Fr 292 (sg.),

Er 3172 (lands-; nom. pl.),

— i rim med -cera: Fr 39 (sg.), 193 (sg.),

— > » hcere: Fr 643 (ack. pl.),

— » » cero: Fl 2063 (sg ),

xcerra (adj. komp., neutr. sg.)

Er 237, 963, 1853, 4273, 447i.

aerre

jeerre (adj. komp., pl.)

Er 1542,

— i rim med hcerra: Fr 291,

J2r 3173 0’färra”) 1 ,

— i rim med theere: Fr 2482, 2838,

— >. » cero: Iv 30,

Fr 36,

*smcerre (el. smeere? adj. komp., pl.)

— i rim med theere: Iv 4564.

rcerre (adj. komp., pl.)

Er 1543.

aer t

hcert (part. pret. nentr. af hirdha)

Er 3136,

hcert (adj , nsgn)

Er 3137,

. Ordet kan dock här niöjl. uppfattas ss. neutr. sg. (fana).

Digitized by v^-ooQle

RIM LISTA TILL EUFEMTAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

245

kart (part. pret. neutr.)
Er 1027,

thvart (adv.)

Er 1026,

serva

jordarva (vb, inf.)

Iv 2635,

— i rim med bidha: Iv 3242',

arva (vb, inf.)

Iv 2636,

servat

jordar val (part. pret. neutr.)
Er 2227,

arvat (part. pret. neutr.)

Er 2226,

ses

A ska nas

Er 491,

gr as (sbst.)

Er 649, 2962,

has (sbsr.)

Er 2963,

las (vb, sg. pres.)

Er 490, 1209,

Skaningenas
Er 1208,

? Tranonas
Er 648,

sest

blast (sbst.. nom. sg.)

Hr 3039,

1 Annorlunda i de öfriga hss., ursprungliga läsarten oviss.

Digitized by

Google

246

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

bcest (adj. superi., asgm!)

Iv 1635,

Fl 1783,

bcest (adv. superi.)

Iv 194, 297, 1737, 2078, 2494, 3560. 3954, 4194, 4834,

Fl 855 (adj. asgf?), 999,

Hr 1833,

frcest (sbst.)

Iv 616,

Fr 223, 1910,

jcest (part. pret.)

(nsgtu !) Fr 130,

(neutr. sg.) Kr 984, 1832, 3106,

gcest (sbst., sg.)

(nom.!) Iv 617,

Fr 224, 1909,

(ack.) Fl 783, 854,

Er 985,

handjcest (sbst.?)

Er 3853,

hcest (sbst., sg.)

(nom.!) Fl. 998,

(dat. el. ack.) Iv 193, 727, 738. 1634, 1738, 2151, 2493, 3559.

.. 3953. 3969. 4193. 4833. 555i.

Fr 129,

Fl 784, 1782, 1855,

Er 2460,

Icest (part. pret.)

(neutr. sg.) Er 3793,

(nplm!) Er 2461,

mcEst (adv. superi.)

Iv 726, 739. 2077. 2152, 3970, 5552,

Digitized by

Google

Fl 1854.

Hr 3107,

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

247

nast (adj. superi.)
(nsgm !) Er 3852,

(npln) Iv 5068 (mask.?),

nast (adv. superi.)
Er 3038, 3792,

ast (vb, 2 sg. pres.)
Iv 298, 5067,

aesta

basta (adj. superi.)

(best. neutr. sg.) Iv 2456,

Fl 802,

Er 391, 895, 1481,

— i rim med -aste: Fr 1365 (best. neutr. sg.),

Fl 540 (best. nsgf),

j lasta (adj. superi., aplm)

Er 4168,

jasta (vb, inf.)

Fr 1466,

Er 390,

*gcesta (vb, inf.)

— i rim med -a' ste: Fr 258, 1223, 1268,

hcesta (sbst.. ack. pl.)

Fr 1465,

Fl 801,

Er 894, 1480, 4169,

— i rim med baste (el. -o?): Fl 2028,

— » » basto: Er 2344,

lasta (vb, inf.)

Iv 2455,

Digitized by v^-ooQle

248

GUSTAF CEDERSCHIÖLO

*nasta (adj. superi., aplm)

— i rim med faste: Er 150^

aeste

baste (adj. superi.)

(obest. nplm) Fl 2073 2 ,

(best. nsgm) Er 91 1,

— (obest. nplm) i rim med hasta: Fl 2029 1 ,

jlaste (adj. superi., nplm)

Er 910,

*}raste (sbst., pl.?)

— i rim med gastal: Fr 1224 3 ,

— » » masto: Fr 634,

faste (sbst.)

Fr 1493, 1607,

Er 2028,

— i rim med -asta: Fr 257, 1267,

Fl 539,

Er 149,

— i rim med basto: Fl 964.

gaste (sbst., pl.)

(nom.) Er 2029,

(ack.) Fr 1608,

— (nom.) i rim med basta: Fr 1366,

naste (adj. superi., nplm)

Fr 1494 4 ,

praste (sbst., ack. pl.)

Fl 2072,

1 Ordet kunde här också uppfattas som best. pl. (-<?).

2 Kanske att uppfattas ss. best. (- 0 ).

3 Blott i textkodex, öfriga hss. ha manliga rim i versparet.

4 Kanske att uppfatta ss. best. (- 0 ).

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

aester

baster (adj. superi., nsgm)
Er 2I 5. 43 2 3 (»bezst»),

präster (sbst., nom. sg.)

Er 4322 (”präst”),

tuktomaster (sbst., nom. sg.;
Er 214,

*aesto

*mcesto (adj. superi., best. pl.)
i rim med fraste: Fr 633 (»meste.;,

aet

flat (part. pret. neutr. af flatta)

Iv 269,

frat (sbst., ack. sg.)

Er 2252,

gcet (sbst.)

Er 564,

uei (part. pret. neutr.)

Iv 2619, 3448,

El 34- 587 .

Er 4303, 4367,

— i rim med vakt: Fl 674,

klat (part. pret. neutr. af kliedha)
Er 1811. 3543,

lat (adj., nsgf)

El 33 (o-),

lat (part. pret. neutr. af laa)

Er 971, 986, 2253, 2404,

Digitized by v^-ooQLe

250

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

rcet (sbst., sg.)

(nom.!) Er 265 (o-),

(ack. el. dat.) Iv 3447, 3701 (adv.?), 3736, 3816 (adv.?), 4013
(adv.?), 5227 (adv.?).

Fr 701 (o-), 1634 (adv.?),

Fl 388, 1883 (adv.?),

Er 69, 5 26 > 5 2 7 ( 0 -), 789 (o-), 1281 (o-),

» 1810 (o-), 2021 (0-), 3592, 4366,

rcet (adj.)

(asgn) Fr 2192.

(neutr. sg. ss. adv.) Fl 45, 1611 (sbst.?), 1631 (sbst.?), 1685
» (sbst.?), 1741 (sbst.?), 1779 (sbst.?),

Er 987, 1071, 2405,

— (nsgni!) i rim med sat(t): Fl 958,

rcet (part. pret. neutr.)

Er 4302 («/>-),

slcet (sbst.)

Er 3542,

slcet (adj., nsgni!)

Tv 3815, ^ ;

slcet (adv.)

Iv 2620, 3735,

Fr 2191,

Fl 1630, 1684, i740 f 1778, 1882,

Er 256, 1070, 3593,

scet (sbst., > förlikning» )

Er 257, 970, 1280, 2020,

scet (part. pret. neutr. af scetta)

Iv 3702,

Er 788,

scet (part. pret. neutr. af scetia)

Iv 270,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

251

thrcet (part. pret. neutr. af thrcetta)
Iv 4014, 5228,

Fr 702,

Fl 387.

thcet (pron.)

Er 565,

? Visrczcet
Fr 1633 (»-at»),

cet (sbst.)
Fl 46, .588,

Er 70, 264,

*«ta

*s<eta (vb, inf.)

— i rim med leete: Iv 2480,

— > > -atta: Iv 145, 286, 545, 586, 1361, 1602, 4130,

Fr 902,

Er 2609, 3402,

— i rim med vcetter: Iv 1123,

*eeta (vb, inf.)

— i rim med leete: Iv 1998,

Fr 476,

— i rim med beroetln: Fl 848,

aete

leete (sbst.)

Iv 748,

— i rim med -ceta: Iv 1997, 2 479>

Fr 475,

streete (sbst.)
Iv 749,

Digitized by v^-ooQLe

252

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

»ter 1

bceter (ad v. komp.)

Hr 53,

Sparsater (dat. el. ack.)

Er 54,

*sater (vb, sg. pres.)

— i rim med ratter: Er 2013,

setta

*beratta (vb, inf.)

— i rim med ata: Fl 849,

*latta (vb, inf.)

— i rim med ihrötte: Iv 5010,

ratta (sbst., gen. pl.)

Hr 445,

sketta fsbst., nom. sg.)

Hr 446,

— i rim med sata: Iv 4129,

satta (sbst., gen. sg.)

Hr 34*3.

thratta (sbst., nom. sg.)

Er 2119,

— i rim med sata: Er 3403,.

thratta ''vb, inf.)

Iv 3117,

i rim med sata: Iv 544, 1603,

thatta (pron.)

Er 2118, 3412,

i rim med sata: Er 2608,

1 Jfr aetter.

Digitized by e-ooQie

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

253

vcetta (sbst., gen. pl., i förb. cenkte vatta)

Iv 3”8,

— i rim med sata: Iv 146, 285, 587, 1360,

Fr 901,

aette

matte (adj., nplm)

Fr 2841,

ratte (sbst., ack. pl.)

Fr 2842,

*satte (vb, sg. pret.)

— i rim med thrölle. Er 1755,

♦aetter

*natter (sbst., ack. pl.)

— i rim med thrötier: Er 1509, 1756, 2468,

*ratter (adj., nsgm)

— i rim med sater: Er 2012,

*vatter (sbst., nom. sg.)

— i rim med sata: Iv 1122,

aetto

ratto (adj., dsgn)

Iv 4890,

thratto (sbst., obl. sg.)

Iv 4889,

*aeva

* garva (adj., aplm)

— i rim med greva: Er 3193,

ö

dö (vb, inf.)

Iv 2692, 2776, 3334, 3415, 5187,

Digitized by v^-ooQle

254

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Fl 160, 214, 380, 1157, 1563,

Er 1245, 2483,

Fanö

Er 2482,

Kragsö

Er 2679,

mö (sbst.)

Iv 2691, 2775, 3333, 3416, 5188,
Fl 159, 213, 379, 1156, 1562,

Er 2678, 3439,

Stens ö
Er 3438,

strö (vb, inf.)

Er 2056,

Visingsö
Er 1244, 2057,

*ödda

*gödda (part. pret., aplm)

— i rim med mödde: Fr 57 ( »gödhe ),

*ödde

*mödde (part. pret., nplqi)

— i rim med gödda: Fr 58 (»mödhe»),

ödh

brödh (sbst.)

Iv 2091, 2563, 4266,

Fr 2775,

Er 1320, 2832,

b udh (vb‘, sg. pret.)

Iv 476, 1780, 2128, 2212, 4285,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

255

Fr 470, 942, 2982,

Fl 1301, 1996,

Er 2488,

dödh (sbst., s g.)

(nom.!) Iv 1854, 5708,

Fr 2020, 3151,

Fl 1061, 1281,

(ack.) Iv 3390, 4062, 4265,

Fr 1062, 1091, 1294, 2559,

Fl 361, 1535, 1614, 1801, 2053,

Er 330, 346, 2489, 2833, 3971, 4378, 4411,

(gen. !) Er 1321 (ack.?),

dödh (adj.)

(nsgm!) Iv 417, 533, 1207, 1419, 2414, 2631, 3078, 3417,
* 3605, 537i,

Fl 424, 937. 1267,

Er 1378, 1787, 3062, 3482, 3904,

(nsgf) Iv 2518 (neutr.?),

Fr 1407,

Fl 239, 344, 401 (ack.?),

Er 1134,

(nplm!) Iv 2906,

(npln) Er 909,

— (nsgm!) i rim med hört : Iv 519.
nödh (sbst.)

Iv 416, 477, 532, 735, 1206, 1418, 1853, 2092, 2211, 2517, 2564,
s 2632, 2905, 3077, 3389, 3418, 3606,3869, 4061 ( icembers -),
» 4286, 5372, 5707,

Fr 941, 1061, 1092, 1293, 1408, 1658, 2019 ( celskoghs -), 2560,
» 2776 { hungers -), 3152,

Fl 240, 343, 362, 402, 423, 936, 1060, 1266, 1280, 1615, 1800,
* 2052,

Er 331 , 589. "35. 1786, 3063, 3483, 3970, 4379,

rödh (adj.)

(asgm!) Iv 1779,

Fl 1300,

Digitized by v^-ooQle

256

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

(nsgf) Iv 734,

Fl 1534.

Er 908,

(dsgn el. asgn, best. el. obest.) Fr 469, 1657, 2981

Fl 1997,

(npln) Iv 2413,

södh (vb, sg. pret.)

Iv 2127,

ödh (sbst.)

Iv 3870,

Er 347, 588, 1379, 3905, 4410,

ödha

blödha (vb, inf.)

Iv 919,

dödha (sbst., obl. sg.)

Iv 1405, 2702,

Er 665, 1967, 4333,

— i rim med mödho: Iv 5192, 5364, 5754,

dödha (adj., best. asgm)

Iv 918,

*dödha (vb, inf.)

— i rim med mödho: Fl 391,

födha (vb)

(inf.) Fr 974,

Er 664, 1966,

(3 pl. pres.) Er 4332,

— (inf.) i rim med mödho: Iv 671, 5069,

Er 2768,

gr ödha (sbst., obl. sg.)

Fr 250,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

257

*mödha (vb, inf.)

— i rim med födho: Fr 892,

nödha (sbst., ack. pl.)

Fr 249, 973 ,

— i rim med mödho: Iv 3197 (dat.?), 3625 (»nödh»),

rödha (adj.)

(obest. nplf) Fr 1412',

(best. gsgm) Iv 2701,

(best. asgm) Iv 1404,

strödha (part. pret., npln!)

Fr 1411 (”strödhe”),

ödhe

dödhe (sbst., nom. sg.)

Er 3129 {man-),

— i rim med mödho: Fr 2404,

dödhe (adj., nplm)

Er 1682, 1764, 4136, 4293,

rödhe (adj., dsgf)

Er 4137 (ack.?),

strödhe (part. pret., nplm)

Er 1765,

ödhe (adj.)

(asgf) Er 3128,

(nsgn) Er 1683, 4292,

ödher

brödher (sbst.)

(dat. sg.) Er 569, 678,

1 Kanske att uppfatta ss. best. (rödho).
Göteb. Högsk. Årsskrift VII: j.

Digitized by v^-ooQle

258

GUSTAF CKDERSCHIÖLD

(nom. el. ack. pl.) Er 537, 835, 1196 (dat.?), 2516 (gen.?),
„ 3067 (gen.?), 4525,

dödher (adj., nsgm)

Er 536, 568, 679, 834, 1197, 2517, 3066, 4524,

ödho

jödho (sbst., obl. sg.)

Iv 2087,

— i rim med mödha: Fr 891,

mödho (sbst., obl. sg.)

Iv 2088,

— i rim med -ödha: Iv 670, 3198, 3626, 5070,

5191, 5363. 5753. «

Fl 392,

Er 2769,

— i rim med dödhe: Fr 2403 (»mödhe>),

ögh

högh (adj., nsgf)

Er 21 14,

slögh (adj., nsgf)

Er 2115,

*ögha

*Malm(h)ögha

— i rim med nöghia: Er 438 (ack.), 4352 (nom.),

*ögha (sbst., sg.)

— i rim med jögho: Er 3954,

*öghe

*högke (sbst.)

— i rim med jögho: Fl 973,

*nöghe (vb, sg. pres. konj.)

— i rim med jögho: Iv 5550 (a-),

Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

259

♦öghia

*höghia (vb, inf.)

— i rim med fögho: Fr 1673,

*nöghia (vb, inf.)

i rim med Malm(h)ögha: Er 439, 4353,
~ »1 >> ,, fögho: Iv 4362,

Er 198,

*ögho

* fögho (sbst., obl. sg.)

— i rim med ögha: Er 3955 (o-),

„ ,, ,, -öghia: Iv 4361,

Fr 1674,

Er 199,

— i rim med -öghe: Iv 5549,

Fl 972,

ök

hök (sbst., sg. nom.!)

Iv 2089',

lök (sbst., ack. sg.)

Iv 2090,

*ökt

*hökt (adv.)

— i rim med stöt(t): Er 3084,

öm

göm (sbst.)

Iv 2286, 3128,

Er 2317,

ström (sbst., sg.)

(nom.!) Iv 3127,

1 Enl. hss. B — F; textkodex har sköt.

Digitized by kjOOQle

2ÖO

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

(dat. el. ack.) Iv 2285,
Er 2316,

öma

dröma (vb, inf.)

Iv 550.

döma (vb, inf.)

Iv 5263,

glöma (vb)

(inf.) Iv 551, 4638 (for-), 5704 (for-),
Er 3910,

(3 pl- pres. ) Fr 1970',
göma (vb, inf.)

Iv 1134, 43io, 4637, 5425. 5703.

Fr 1969,

Er 2634,

— i rim med doma: Iv 1433»

söma (sbst., ack. pl.)

Er 3911,

söma (vb, inf.)

Iv 1135» 5 26 4> 54 26 >

Er 2635,

töma (sbst., ack. pl.)

Iv 4309,

ömd

glömd (part. pret. nsgm!)

Iv 1568 (for-),

Fr 1748,

*gömd (part. pret., nsgm!)

— i rim med glömt: Iv 795 (pl.?)»

* Enligt hss. B— F; textkodex har forglömde.

Digitized by

Google

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

261

sömd (sbst.)

Iv 1569,

tömd (part. pret., nsgm!)

Fr 1747,

ömde

glömde (vb, sg. pret.)

Iv 960, 979 (for-), 1381 (for-),

gömde (vb, sg. pret.)

Iv 961, 978, 1380,

öme

glöme (vb, sg. pres. konj.)
Iv 673 (for-),

göme (vb, sg. pres. konj.)
Iv 672,

hcertoghadöme (sbst.)

Er 2008,

söme (vb, sg. pres. konj.)
Er 2009,

öm(p)t

dröm(p)t (part. pret. neutr.)
Iv 157,

glöm(p)t (part. pret. neutr.)
Iv 158,

Fr 302,

— i rim med gömd: Iv 794,

göm(p)t (part. pret. neutr.)

Fr 301,

Digitized by

Google

262

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

ön

bön (sbst.)

Iv 1228, 3525, 3727, 3987, 4011, 5689,
Fl 1928,

Er 4090,

grön (adj., aplf!)

Iv 21 1,

lön (sbst.)

Iv 212, 1229, 4012,

Er 4516,

rön (sbst.)

Iv 3526, 3728, 3988, 5690,

Fl 1929,

Er 4091, 4517,

öna

? Babilöna (dat.)

Fl 604,

böna (sbst., ack. pl.)

Iv 3497,

gröna (adj.)

(best. neutr. sg. el. mask. obl. sg.) Fr 429',

— (obest. apltn) i rim med sköne: Fl 978 (dat.?),

löna (vb, ”vedergälla”, inf.)

Iv 807, 5603,

Fr 543,

Fl 842,

Er 2494, 2547,

löna (vb, ”dölja”, inf.)

Iv 404, 1077, 1905, 3498, 5658,

1 Kan äfven uppfattas ss. obest.

Digitized by v^.ooQLe

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCp ERIKSKRÖN.

263

Fr 430, 1443,

Fl 1410,

*röna (sbst., ”försök”, gen.)

— i rim med böno: Iv 1623,

röna (sbst., ”rönnträd”, obl. sg.)
Fr 544,

röna (vb)

(inf.) Iv 405, 806, 1906, 5604,

Fl 841, 1411,

Er 2495 (ut-),

(3 pl. pres.) Er 2546,

sköna (adj.)

(obest. aplm) Fl 603,

(best. nsgf) Iv 1076, 5657,

Fr 1444,

öne

köne (adj., nplm)

Er 2262,

röne (vb, sg. pres. konj.)

Er 2263,

*sköne (adj., nplm)

— i rim med gröna: Fl 979,

*söne « (sbst., ack. pl.)

— i rim med kono: Fr 3136,

*öno

*böno (sbst., obl. sg.)

— i rim med röna: Iv 1622,

önt

lönt (part. pret. neutr., ”vedergällt”)
Iv 4959. 533i, 5599 ( ater -),

Fr 2151 (o -),

1 Eller sono?

Digitized by v^.ooQLe

264

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

rönt (part. pret. neutr.)

Iv 4960, 5332, 5600,

Fr 2152,

öpa

köpa (vb, inf.)

Fl 280, 1296,

löpa (sbst., ack. pl.)

Fl 1297,

löpa (vb)

(inf.) Iv 189, 320, 988, 4568, 5309,
Fr 67,

Fl 279,

(3 pl. pres.) Iv 858,

Fr 2774,

öpa (vb)

(inf.) Iv 190, 319, 989, 4567, 5310,
(3 pl. pres.) Iv 859,

Fr 68, 2773,

öpt

köpt (part. pret. neutr.)

Er 1986,

stöpt (part. pret. neutr.)

Er 1987 (”stöt”),

— i rim med röt : Er 1671 (»stöt»),

bör (sbst.)
Er 1648,

dör (sbst.)
Iv 4192*,

1 Eller dyr?

ör

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKS KRÖN.

265

325 ,

Er I339 1 . 2330', 3597 (sals-), 38951,

dör (vb, sg. pres.)

Iv 4248,

för (adv. komp.)

Iv 4191*, 4632, 5140,

Er 422*, 996, 1338 2 , 2331 2 , 2523, 38942,

Geindör
Fr 326,

gör (part. pret., nsgm)

Iv 5139 ( um -),

Er 3596 ,

gör (vb, sg. pres.)

4631.

Er 997, 1649, 2522, 4385,

mör (sbst., ack. pl.)

Iv 4247.

spör (vb, sg. pres.)

Er 4233,

Skcelsör (dat. el. ack.)

Er 4384,

*ör (adj., nsgf)

— i rim med höra: Iv 1218,

öra

1 *döra (sbst., ack.)

~ i rim med bora: Iv 4547,

■ Eller dyr?

3 Eller fyr?

3 Eller spyr?

Digitized by v^-ooQle

266

GUSTAF CEDERSCHIÖU)

föra (adj., aplm)

Er 1642,

föra (vb, inf.)

Iv 3, 141, 1200, 1325, 1386, 1667, 1682, 2442, 2870, 3210, 5578,
Fr 2213.

Fl 12, 119, 1007,

Er 614, 728, 1171, 1264, 1427, 1792, 2085, 2515, 3497, 4152,

— i rim med höre: Iv 634,

— » » hördhe: Fl 628,

— d > bevara: Fl 321*,

— » » spyr en: Iv 3205,

göra (vb, inf.)

Iv 973, 1168, 1309, 1324, 1365, 1411, 1453. 1525. i53i, 1666,

» 1683, 1707, 1867, 1892, 1996, 2192, 2312, 2318, 2441, 2464,

» 2486, 2501, 2510, 2682, 2869, 3072, 3209, 3354 (/or-), 3545.

» 3637, 3748, 3853. 4016, 4463, 4531, 4847, 4983, 5216, 5244,

» 5446,

Fr 741, 1077, 1681, 1770, 2139, 2214, 2241, 2724,

Fl 191, 262, 327, 426, 534, 1169, 1711, 1762, 1931,

Er 381, 615, 729, 772, 1170, 1248, 1265, 1643, 1793, 2084,

» 2500, 2514, 2911, 3004, 3096, 3398, 3492, 3496, 4153,

— i rim med -ören: Iv 2262,

Fr 3202,

— i rim med spyria: Iv 305, 2287, 2956,

höra (vb)

(inf.) Iv 4, 142, 972, 1169, x 201 , 1308, 1364, 1387, 1410, 1452,

» 1524, 1530, 1708, 1868, 1891, 1995, 2191, 2311, 2317.

» 2463, 2502, 2509, 2681, 3071, 3353, 3546, 3638, 3747.

» 3854. 4015. 4464. 4532. 4848, 4984. 5048, 5215. 5243.

» 5445, 5577,

Fr 742, 1078, 1769, 2140, 2242, 2723,

Fl 120, 192, 261, 328, 425, 533, 1006, 1168, 1710, 1763, 1930,
Er 380, 773, 1249, 1426, 2501, 3005, 3399, 3493,

1 Hs. B har i stället fara , som dock ej passar lika bra i sammanhanget.

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMrAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

267

(3 pl. pres.) Er 3097,

— (inf.) i rim med ör: Iv 1219,

köra (vb, inf.)

Fl ii,

röra (vb, inf.)

Iv 2 485, 5047,

Fr 1682,

öra (sbst., sg.)

Er 2910,

*ördh

*fördh (part. pret.)

— (nsgm!) i rim med gört: Fr 2564,

( ns gf) » » » Fl 709, 1767 ( unt -),

*gördh (part. pret.)

(nsgm!) i rim med hört : Fr 151, 1651,

— (nsgf) > > > Fl 1682,

(npln) » v » Iv 1631, 5389,

ördhe

f ördhe (vb, sg. pret.)

Iv 3556,

Fr 94, 245, 2626,

F1 736 ,

Er 161, 419, 2192,

— i rim med - ördko : Iv 2361,

Er 549, 1401,

— i rim med görla : Fr 1546,

g ördhe (vb, sg. pret.)

^ 3555. 3803, 5092, 5340, 5590, 5668,

Fr 550, 2625,

F1 289 (?), 735,

Fr *457, 2193,

~~ i rim med hördho: Iv 5751,

* » hördhom : Iv 3510,

Digitized by v^-ooQLe

268

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

hördhe (vb, sg. pret.)

Iv 3804, 5091, 5339, 5589, 5667,

Fr 93, 549, 956, 2826,

Fl 290,

Er 162, 418, 1456,

— i rim med gördho : Iv 925, 1750,

Fr 756, 2622,

— i rim med burdhe: Er 764, 1130, 1240 (»hor de»

— >, » föra : Fl 627,

rördhe (vb, sg. pret.)

Fr 246, 955, 2825,

ördher

fördher (part. pret., nsgm)

Iv 399 (”förth”),

Er 2459,

gördher (part. pret., nsgm)

Iv 398 (”giorth”),

hördher (part, pret., nsgm)

Er 2458,

ördho

fördho (vb, 3 pl. pret.)

Iv 3350,

Fr 1694, 1806,

Er 2616,

gördho (vb, 3 pl. pret.)

Fr 3228 (sg.?),

Fl 2108 (sg.?)

— i rim med hördhe : Iv 924, 1749,

Fr 755, 2621,

hördho (vb, 3 pl. pret.)

Fr 3227,

Fl 2109,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

269

Er 2617,

— i rim med -ördhe: lv 5752,

Er 548, 1400,

rördho (vb, 3 pl. pret.)

Iv 3349,

Fr 1693, 1805,

— i rim med } ördhe: Iv 2362,

♦ördhom

*hördhom (vb, 1 pl. pret.)

— i rim med gördhe : Iv 3509 (»hördhe»),

♦öre

*höre (vb, sg. pres. ind.)

— i rim med föra : lv 635 (»hörir»),

♦ören

*fören (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med göra: Iv 2261 (»föra»),

*hören (vb, 2 pl. pres.)

— i rim med göra: Fr 3201 (»höra»),

♦örla

*görla (adv.)

— i rim med f ördhe: Fr 1545 ( ful -),

ört

fört (part. pret. neutr.)

Iv 709, 2404 (ater-), 3037,. 3629,

Fr 392 (?), 466, 2454 ( burt -),

Fl 304, 1693 {fram-),

Er 1438, 2440 (/«/-), 3722,

gört (part. pret. neutr.)

Iv 40 (?), 109,560, 607, 1273, *435, 1545- * 595. 1660, 2403,2836,
5 3651, 3858, 4009, 5196, 5326,

Fr 391, 3011,

Digitized by v^-ooQle

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

270

Fl 303, 1720,

Er 2441, 4480,

— i rim med fördh: Fr 2563 (»giordh»),

Fl 710, 1766,

hört (part. pret. neutr.)

Iv 39, 1 10, 561, 606, 1272, 1434, 1544, 1594 (»hiört»), 1661,
„ 2835, 3038, 3630, 3652, 3857, 4010, 5195, 5325,

Fr 465 ,2453, 3012,

Fl 1692, 1721,

Er 3723.

— i rim med gördh: Iv 1630, 5390,

Fr 152, 1652,

Fl 1683,

— i rim med burt: lv 887,

— » » bröt: Er 4404,

— » » dödh: Iv 518,

kört (part pret. neutr.)

Er 4481,

rört (part. pret. neutr.)

Iv 708,

Er 1439,

ÖS

hös (sbst.)

Iv 258 ( örsa -),

knös (sbst.)

Iv 257,

öst

jr öst (part. pret. neutr.)

Er 3353,

-löst (adj. neutr. el. adv.) i ssgr:

1. konungslöst
Er 4528,

Digitized by v^.ooQLe

RIMLISTA TILL EUFEMIA VIS. OCH ERIKSKRÖN.

271

2. kvidholöst
Fl 1078,

3. underlöst
Iv 5028,

löst (part. pret.)

(nsgm !) Iv 3244', 3286 »,

Fr ioo4\ 2572,

Er 3175, 3423,

(asgm!) Iv 4664 ,

(nsgn el. asgn) Er 869, 2261, 3352, 4025, 4495,

röst (sbst.)

Iv 426, 5027,

Er 951,

Fl 1079,

tröst (sbst.)

Iv 427, 3243, 3285, 4663,

Fr 952, 1003, 2571,

Er 868, 2260, 3174, 3422, 4024, 4494, 4529,

öster

läster (part. pret., nsgm)

Er 1335,

öster (adv.)

Er 1334,

öt

bröt (vb, sg. pret.)

Er 472, 3302 («/>-),

— i rim med hört: Er 4405,

böt (part. pret. neutr.)

Er 309, 767,

döt (adj., nsgn)

Er 3130,

1 Bestämmande sbst. anger , som kan vara antingen mask. eller neutr.

Digitized by v^.ooQLe

J72

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

flöt (vb, pret. ind.)

(sg.) Fr 443, 1907,

(3 pl. !) Er 2601,

föt (part. pret. neutr.)

Iv 2808,

Er 3299.

löt (vb, sg. pret.)

Iv 763,

Er 473.

möt (part. pret. neutr.)

Er 3131,

nöt (sbst., ”nötkreatur”)

Er 2944,

nöt (part. pret. neutr.)

Er 766, 2738,

röt (adj., asgn)

Iv 1760 (pl.?)

*röt (part. pret. neutr.)

— i rim med stöpt: Er 1670,

sköt (sbst.)

Er 2600,

sköt (vb, sg. pret.)

Fr 444, 1908
Er 3445,

sköt (adv.)

Er 2739 ( iam -),

ströt (part. pret. neutr.)

Iv 1759.

stöt (sbst., dat. el. ack. sg.)
Er 1102,

Digitized by

Google

RIMUSTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

stöt (part. pret.)

(nsgm!) Iv 762,

(nsgn) Er 308,

— (nsgn) i rim med hökt: Er 3085,

söt (adj., apln)

Er 3779,

thröt (vb, sg. pret.)

Er 1103 (/or-), 2945, 3303, 3444 (for-), 3778,

öt (part. pret. neutr.)

Iv 2807,

Er 3298,

öta

böta (vb, inf.)

Er 1695, 2565, 3117,

gröta (vb, inf.)

Er 1694,

göta (sbst., pl.)

(gen.) Er 676 (vcest-),

(ack.) Er 3284 (vcest-), 3988 (vcest-),

höta (vb, inf.)

Iv 462,

möta (vb, inf.)

Iv 463,

Er 677, 2564, 3285, 3989,

stöta (vb, inf.)

Er 3116,

öter

böter (sbst. mask., nom, sg.)
Er 558 (kaetla-),

Göteb. Högsk, Årsskrift VIII: 3.

Digitized by v^.ooQLe

274

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

böter (sbst. fem., nom. el. ack. pl.)
Iv 3040, 5045,

Fr 1136 (vb?),

Er 483, 2271, 3397,

föter (sbst., nom. el. ack. pl.)

Iv 3039, 5046,

Fr ii35.

Er 559,

röter (sbst., ack. pl.)

Er 482, 2270, 3268, 3396,

söter (adj., nsgm)

Er 3269,

*ötta

*barfötta (adj., aplm)

— i rim med skytta : Er 3870,

ötte

mötte (vb, sg. pret.)
iv 2341,

Fr 567,

Er 4082,

stötte (vb, sg. pret.)

Iv 2342,

Fr 568,

thrötte (adj. el. part. pret., nplm)
Er 4083,

— i rim med scette: Er 1754,

— » » leetta: Iv 5009,

ötter (el. öter)
dötter (sbst., nom. pl.)

Er 3506,

Digitized by v^-ooQle

RIMLISTA TILL EUFEMIAVIS. OCH ERIKSKRÖN.

275

grötter (part. pret., nsgm)

Er 3507,

*thrötter (adj. el. part. pret., nsgm)

— i rim med ncet(t)er : Er 1508, 1757, 2469,

öva

höva (vb, inf.)

Iv 5050,

pröva (vb, inf.)

Iv 5049,

Er 4077,

röva (vb, inf.)

Er 4076,

övelika

drövelika (adv.)

Er 2073,

hövelika (adv.)

Er 2072,

Digitized by v^ooQle

Digitized by

HVILKA ANTIKA KÄLLOR

HAR

SHAKESPERE

BEGAGNAT FÖR SITT SKÅDESPEL

TIMON AF ATÉN

JOHANNES PAULSON

Q ÖT B BORG

WALD. ZACH RISSONS BOKTRYCKERI A.-B.

1903

Digitized by L^OOQle

Hvilka antika källor har Shakespere begagnat
för sitt skådespel Timon af Atén. 1

npimon af Atén är helt visst ett af Shakesperes mera intres-
* santa skådespel, men är icke desto mindre till sin äkthet
betvifladt. Får jag döma efter Schucks arbete öfver Shake-
spere, skulle den uppfattningen af Timon vara på väg att slå
igenom, enligt hvilken detta skådespel är en omarbetning af
ett äldre sådant, men själfva denna omarbetning har gått för-
lorad utom Tiraons och möjligen Flavii roller. Vid skådespelens
utgifvande skulle någon litterär hjälpreda, för ersättandet af de
bristande partierna, vändt sig till det af Shakespere omarbe-
tade äldre dramat I denna kritiska fråga har jag naturligtvis
icke något omdöme.

Efter denna framställning af teorien om dramats äkthet
fortsätter Schuck sid. 371: »Enligt denna teori har frågan an-

1 Under studiet af Aristophanes Plutos kom jag äfven att ägna upp-
märksamhet åt frågan, i hvilket förhållande Lukianos dialog »Timon eller
människohataren» står till nämnda aristophaneiska komedi. Jag fann det
då också vara af intresse, att jämföra den lukianska dialogen med det sha-
kespereska skådespelet Timon af Atén. Och så föddes så småningom de an-
märkningar, som här nedan följa. De meddelas här i den förmodan, att de
måhända innehålla ett eller annat nytt lör den läsekrets, i hvars händer de
till äfven tyrs komma. Att de skulle innehålla något, som för den omfattande
Shakespereforskningen, hvilken jag naturligtvis högst ofullkomligt känner,
skulle vara helt och hållet okändt, vågar jag icke hoppas.

Göteb. Högs k. Årsskrift VIII: 4. I

Digitized by VjOOQle

2

JOHANNES PAULSON

gående dramats källor förlorat sin betydelse. I* första hand
leder fabeln naturligen sina anor till Lukianos bekanta be-
rättelse.»

Trots detta Schiicks omdöme, att frågan om dramats käl-
lor icke längre har någon betydelse, torde dock icke en under-
sökning af, hvarifrån idéen till skådespelet är hämtad, sakna
allt intresse.

Den bekanta berättelse af Uukianos, som här åsyftas, är
dialogen »Timon eller människohataren.»

På ett annat ställe, sid. 369, säger Schiick »att Skakespere
antagligen af ett ställe i Plutarki biografi öfver Antonius fick
väckelsen till sin Timon.»

Jag tillstår, att jag icke är fullt säker på att hafva rätt förstått
författarens bägge yttranden om de antika källorna till skåde-
spelet Timon. Men jag förmodar hans mening vara den, att
det åsyftade stället hos Plutarkhos gifvit själfva idéen till dra-
mat, men att skalden, för det fylligare tecknandet af karaktärer
och händelser — och särskildt vidkommande hufvudpersonens
karaktär — varit hänvisad till Lukianos dialog. Under förut-
sättning att jag träffat Schiicks mening, vill jag här undersöka,
i hvad mån de anförda antika källställena bestyrka den.

Det åsyftade Plutarkhosstället utgöres af Antonius-bio-
grafiens sjuttionde kapitel. I slutet på föregående kapitel har
författaren berättat, huru Antonius, efter sin ankomst till Alex-
andria efter Actiumslaget, byggde sig en bostad i själfva haf-
vet vid Pharos och drog sig undan människors umgänge och
lefde Timons lif, »eftersom honom hade vederfarits detsamma
som Timon. Ty äfven han vore förorättad af vänner och hade
rönt deras otacksamhet och misstrodde alla och hyste groll
mot dem.»

Sedan författaren på detta sätt kommit att nämna Timon,
fortsätter han i följande kapitel sålunda:

»Denne Timon var en atenare, som lefde ungefär på det
peloponnesiska krigets tid, såsom man kan sluta af Aristopha-
nes och Platons skådespel. I dem skildras han nämligen af
komediförfattarna såsom vresig och full af hat till människorna.
Han afvisade energiskt allt slags umgänge med dem, men
Alkibiades, som då var ung och tilltagsen, honom älskade han

Digitized by v^-ooQle

SHAKESPERES SKÅDESPEL TIMON AF ATÉN

3

och höll af. Då Apemantos undrade däröfver och sporde efter
orsaken därtill, svarade Tiraon, att han höll af den unge man-
nen, emedan han visste, att han skulle vålla atenarna många
olyckor. Den ende, han någon gång bjöd till sig, var Ape-
mantos, emedan denne var lik honom själf och lefde hans lif.
Nu hände sig en gång vid Khoerfesten, att de båda spisade
tillsammans. Apemantos anmärkte då: »Huru härligt, bäste Ti-
mon, är icke vårt gille.» »Ja», svarade Timon, »det vore det,
om du ej vore med.»

Det berättas om Timon, att han vid en folkförsamling i
Atén steg upp på talarestolen; sedan han där bjudit tystnad
och, på grund af det sällsamma i uppträdandet, alla stodo i
spänd väntan, sade han:

»I atenare, jag har en liten byggnadstomt, och på den
står ett fikonträd, i h vilket redan många medborgare hafva
hängt sig. Då jag nu ämnar bebygga tomten, så ville jag i
förväg offentligt gifva det tillkänna, på det att de af Eder,
som äro därtill hågade, må hänga sig i trädet, innan det hug-
ges bort.»

Sedan han dött blef han begrafven i Halai vid liafvet,
men strandvallen gled ut, så att vågen gick rundt omkring
hans graf och gjorde den otillgänglig för människor. På graf-
vården fanns inskriften:

»Har är min graf. Själf tog jag mitt lif, det skickelsetyngda. —

Spörjen ej efter mitt namn, men ondt Er, onde, förgöre!»

Det berättas att han själf i lifvet skrifvit denna inskrift,
men följande, som är allmänt kändt, är af Kallimakhos:

»Timon, människohataren, här har funnit sin boning.

Sen du förbannelser sagt, ile du brådskande bort.»

* *

*

Vi känna icke, på hvilka källor Plutarkhos stöder dessa
sina uppgifter. De båda komediförfattarna Aristoplianes och
Platon anföras endast för att afgifva vittnesbörd om tiden, då
Tiraon lefde. For öfrigt är det af något intresse att nämna
att, i Lysistrata, Aristophanes låter fruarna säga, att Timons
hat gällde endast männen; med kvinnorna lefde han på god

Digitized by

Google

4

JO HANN HS PAULSOX

fot. Jag gissar, att Timons människohat blifvit ett af lärjung-
arne i retorsskolorna flitigt behandladt tema, och att den utsmyck-
ning, Timonlegenden fått hos Plutarkhos, går tillbaka till deras
stilistiska öfningar. Härmed må vara huru som helst. Hvad
jag vill fästa uppmärksamheten på, är, att Plutarkhosställets
alla punkter återfinnas, om också mer eller mindre fritt om-
diktade, i Shakesperes Timon.

Plutarkhos berättar icke direkt eller utförligt, huru Timon
blifvit förd till det intensiva människohat, som glödde hos ho-
nom, men det är klart, att Shakespere skulle företrädesvis gripa
om denna legendens psykologiska punkt. Också ägnar skal-
den skådespelets trenne första akter åt en psykologisk motive-
ring af detta människohat. De synpunkter, från hvilka han
därvid hade att utgå, erbjödo sig af sig själfva, men det bör
också framhållas, att han därvid kunde finna en utgångspunkt
i Plutarkhos redan anförda ord om Antonius, att han liksom
Timon var förorättad af vänner och hade rönt deras otacksamhet.

Att Alkibiades kommit att spela en roll i skådespelet Ti-
mon, därför har han naturligtvis att tacka Plutarkhosstället,
som dock af Shakespere behandlats tämligen fritt. I skåde-
spelet behandlas Alkibiades af Timon som vän endast under
dennes lyckliga dagar, och naturligtvis kan därför icke denna
vänskap motiveras på samma sätt som på Plutarkhosstället.
Sedan människohatet satt sig fast i Timons bröst, visar denne
Alkibiades ungefär samma afsky, som han visar alla andra.
Det är naturligtvis fullt konsekvent af Shakespere att låta ätven
Alkibiades drabbas af Timons hat. Men till den grad är Sha-
kespere bunden af hvad Plutarkhosstället berättar, att han, än-
skönt i annat sammanhang, söker användning äfven för Timons
replik till Apemantos, »att han höll af den unge mannen, eme-
dan han visste, att han skulle bereda Atén många olyckor».
Denna replik tror jag mig nämligen återfinna i fjärde aktens
tiedje scen, där Timon om Atén säger till Alkibiades: 1

1 Ullon . gudarne det helt och hållet krossa
Uti din seger, samt när du har segrat,

Till sist dig själf!

1 Citaten äro efter Hagbergs öfversättning.

Digitized by v^-ooQle

SHAKESPERES SKÅDESPEL, TIMON AF ATÉN

5

Alkibiades: »Och hvarför mig»

Timon: »Ty du

Är född att genom skurkars mord fördärfva
Mitt fosterland ! 1

Den tanke, som ligger under den nämnda Plutarkhosrepli-
ken har för öfrigt äfven fått sitt dramatiska uttryck i det slö-
seri, med hvilket Timon, sedan han i ödemarken funnit skat-
ten, delar ut dess guld, i hopp att därmed åstadkomma skada.

En icke mindre öfverensstämmelse mellan Plutarkhosstället
och skådespelet finna vi i hvad som berättas rörande förhållan-
det mellan Timon och Apemantos. Plutarkhosstället i sin hel-
het går icke tillbaka till den tid, då Timon ännu var männi-
skornas vän. Då Shakespere utförligt skildrar denna Timons
lyckliga tid, har han beredt sig tillfälle att låta Apemantos redan
under Timons lyckas dagar uppträda som en varnare mot att
lita på människors visade vänlighet. Sedan Timon dragit sig
ut i ensamheten, hatar han Apemantos som han hatar alla
andra, i öfverensstämmelse med den uddiga replik. Plutarkhos
lägger i hans mun vid Khoerfesten: »Gästabudet skulle vara
härligt, om blott du icke vore med.» — Äfven denna replik
återfinna vi i Shakesperes text i samma, nyss anförda scen,
änskönt i annat sammanhang än det, i hvilket Plutarkhosstället
bjuder den. Då Apemantos ser Timon stilla sin hunger med en
nyss uppgräfd rot, säger han till honom:

»Din mat jag vill förbättra»,

hvarpå Apemantos ger honom olja. Timon besvarar den visade
vänligheten med den bittra repliken:

»Förbättra först mitt sällskap; bort med dig!»

Anekdoten om Timons uppträdande i folkförsamlingen
använder Shakespere först i skådespelets slut (V. 2), som är
synnerligen svagt och där anekdoten för öfrigt synes mig ha

1 Man kan måhända äfven på andra ställen spåra efterverkningar af
samma replik, såsom t. ex. i femte aktens andra scen, där Timon säger till
Aténs senatorer:

»Er plåge Alkibiades, Ni honom,

Och det oändligt!»

Digitized by v^-ooQle

6

JOHANNES PAULSON

förlorat sin egentliga point. Hos Plutarkhos förutsätter anek-
doten, att Timon lefde kvar i Atén, och genom den förutsätt-
ningen får anekdoten skarpare udd. En stad tänker man sig
ju gärna som jämförelsevis trädfattig, och det var därför icke
underligt, att trädet på Timons tomt ådragit sig uppmärksam-
het, och att lifströtta atenare, som ville lägga snaran om sin
hals, tagit sin tillflykt till detta fikonträd. Då i skådespelet
Timon dragit »till skogs», inbjudas följaktligen de atenare, som
äro trötta vid lifvet, att resa till honom för att sluta det i det
träd, som växer i hans täppa — skäligen onödigt, då väl sko-
gen måste tänkas vara rik på träd, som voro lämpliga för den
exekutionen. Därtill kommer att anekdoten hos Shakespere
icke nämner om, att många medborgare redan hängt sig i Ti-
mons fikonträd.

Plutarkhosställets berättelse om Timons graf vill uppen-
barligen säga, att Timon jordats på själfva stranden, men att
en förskjutning ägt rum, så att Timons grafställe blef otill-
gängligt, därigenom att hafvet trängde sig mellan det och fast-
landet. Denna punkt i berättelsen har Shakespere icke kun-
nat upptaga oändrad, för så vidt som han låter Timon själf
tala om sitt grafställe. Hvad som på Plutarkliosstället är en
berättelse om hvad, som redan inträffat, måste därför hos Sha-
kespere få formen af en förutsägelse. För öfrigt synes Sha-
kespere, om jag icke missuppfattar hans text, icke hafva rätt
fattat den energi, som ligger i legendens berättelse på detta
ställe. Då det säges att Timons grafställe genom förskjutning
ut i hafvet blef otillgängligt för människor, så har detta drag
uppenbarligen kommit till, för att liksom sätta krönet på Ti-
mons människohat: »Äfven efter döden har han blifvit tryggad
mot risken att människor skulle komma honom nära.» Denna
legendens karakteristiska punkt har hos Shakespere bleknat
därhän, att det hos honom endast är tal om att Timons graf-
ställe skall vara beläget på stranden, där hafvet öfverspolar det-
samma. I fjärde aktens tredje scen heter det:

»Gräf nu på stund din graf, o Timon! Ligg

Där hafvets lätta skum kan dagligdags

Emot din grafsten slå.

I femte aktens andra scen förekommer följande:

Digitized by v^-ooQle

SHAKESPERES SKÅDESPEL TIMON AF ATÉN

7

Säg Atén

Att Tiraon har för evigt byggt sin boning
Uppå det salta hafvets låga strandbrädd,

Som en gång hvarje dag den vilda floden
Betäcker med sin fradgas svall.

Och i skådespelets sista scen heter det med syftning på
Timons i vattenbrynet liggande graf:

... så lärde dig

Din rika själ att tvinga stolt Neptunus
Att fälla tårar öfver glömda fel
Uppå din låga graf.

Emellertid undrar jag, om vi icke i det mellersta af ofvan
anförda textställen återfinna legendens här berörda punkt, än-
skönt äfven här med bleknade drag. Då det i den svenska
öfversättningen heter att Timons grafställe ligger på strand-
brädden,

Som en gång hvaije dag den vilda floden
Betäcker med sin fradgas svall,

så syftar detta uttryck uppenbarligen på tidvattnet. Jag vill
icke mot detta ställe göra gällande att tidvattnet icke lär vara
märkbart på Ättikas kust. Det behöfde Shakespere icke veta,
och om han också visste det, kunde han af poetiska skäl i alla
fall tala om floden. Men om jag gör rätt i att här fatta dag
i den allmänna betydelse, i hvilken det icke står i motsats
till natt , utan fastmera äfven i sig innesluter natten (= dygn),
så är det anmärkningsvärdt, att Shakespere låter flodföreteel-
sen tiraa blott en gång hvarje dag, då han ju icke kunnat
undgå att på Englands kuster göra den iakttagelsen, att ebb
och flod växla två gånger hvarje dygn. Jag tror därför icke
att här är tal om ebb och flod. Den svenske öfversättaren
synes mig här hafva missförstått sitt engelska original 1 . Om
jag icke alltför mycket misstar mig, är innehållet i Shakesperes
ord detta: att det en dag skall ske, att den strandbrädd, där
Timon gräft sin graf, blir sänkt under hafvets yta (och däri-
genom otillgänglig). Jag återfinner alltså här samma tanke,
som i den plutarkheiska Timonlegenden, men svagare och så

1 Originalets text på anförda ställe är följande:

...Whom once a day with his embossed froth
The turbulent surge shall cover;

Digitized by

Google

8

JOHANNES PAUESON

att säga blott halft förstådd. Skulle möjligen också det sist
anförda citatet oin Neptunus, som tvingas att fälla tårar på
Timons graf, innesluta den tanken, att hafvet, då det slår öfver
Timons hviloställe, därmed bevisar Timons människohat en
tjänst?

Sliakesperes beroende af Plutarkhosstället framgår tydlijgast
däraf, att han icke nöjer sig med att anföra den inskrift, livil-
ken Timon föregafs själf hafva författat för sin grafvård. Det
andra epigrammet, det kallimakheiska, som i originalet icke ut-
tryckligen säges hafva varit inristadt på grafstenen, har i hastig-
heten fått följa med.

* *

*

Vi se alltså att skådespelet gjort sig tillgodo hvarenda
punkt, som förekommer i den plutarkheiska Timonlegenden. Detta
kan inte betyda annat än att Plutarkhosstället i egentligaste
mening ligger till grund för det mäktiga skådespelet. Att de
flesta från Plutarkhos lånade punkter mer eller mindre omdiktats
strider icke mot detta antagande. Samma frihet använde väl
Shakespere i regel vid bearbetandet af sina dramatiska motiv.
Jag anser följaktligen att Shakespere direkt nr en Plutarkhos-
öfversättning hämtat icke blott själfva idéen till sin Timon af
Atén, utan äfven de väsentligaste drag, i hvilka han utfört
skådespelet. Uppenbarligen har han, då han för sin »Antonius
och Kleopatra» tog kännedom om Antoniusbiografien, fått
stoffet till sin Timon så att säga till skänks. Emellertid skulle
man kunna tänka äfven på en annan källa. I ett arbete, som
jag känner endast genom notiser ur Knights Shakespereedi-
tion, »The palace of Pleasure», förekommer en berättelse (den
28 :de) om Timon af Atén under titel »Of the stränge and be-
astly nature of Timon of Athens, enemy to mankind, with his
death, burial and epitaph.» Berättelsen aftryckes hos Knight
och stämmer i allt väsentligt med den plutarkheiska Timonle-
genden. För så vida skulle ju också den kunna ligga till grund
för Shakesperes tragedi. Att den icke gör det, åtminstone icke
med uteslutaude af Plutarkhos, visas emellertid af ett drag, som
är gemensamt för Shakespere och Plutarkhos, men som »Pa-

Digitized by v^-ooQle

SHAKESPERES SKÅDESPEL TIMON AF ATÉN

9

lace of Pleasure icke känner. Palace of Pleasure känner näm-
ligen icke det kallimakheiska epigrammet, och följaktligen måste
Shakespere hafva detta epigram från Plutarkhos.

* *

*

Efter hvad vi ofvan anfört, anser Schuck att Timon från
Atén i första hand går tillbaka till Lukianos berättelse »Ti-
mon eller människohataren». Denna berättelse är för lång för
att här i sin helhet återges, hvarför jag måste nöja mig med
att anföra de punkter, i hvilka man med någon sannolikhet
kan söka förebilder till i skådespelet förekommande ställen.

Jag vill då först konstatera, att ingen af de punkter,
hvilka Shakespere efter vår ofvan stående framställning lånat
från Plutarkhos, kan vara lån från Lukianos. Hvarken Alki-
biades eller Apemantos nämnas hos Lukianos; Lukianos kän-
ner icke heller anekdoten om fikonträdet, och livad han näm-
ner om Timons död eller grafställe står i uppenbar strid med
Plutarkhosställets berättelse. Lukianos låter nämligen Timon,
sedan han funnit skatten, umgås med tanken att öfver den-
samma bygga ett torn stort nog för honom ensam, men icke
lämnande utrymme åt någon annan därjämte, och detta tom
tänker sig Timon också som sitt blifvande grafställe. Däre-
mot känner Lukianos — vare sig nu denna kunskap hvilar
på tradition eller den är helt och hållet fingerad — så väl
hvad Timons fader hette som hvilken demos Timon själf till-
hörde; men om dessa saker finnes intet i skådespelet. Vidare
är det anmärkningsvärd t, att Shakespere bibehåller det från
Plutarkhos lånade namnet Apemantos, men ger åt flertalet el-
jest i skådespelet uppträdande personer romerska namn, icke
grekiska: Ventidius, Lucius, Lucullus, Varro o. s. v. I den
lukianska dialogen uppträda flera med grekiska nomina pro-
pria betecknade personer. Skulle det icke vara troligt att
Shakespere, därest han användt den lukianska dialogen, också
för sitt skådespels roller begagnat dessa namn?

Jag vill också framhålla att det redan på grund af den
lukianska dialogens eget innehåll icke synes troligt, att den
kunnat utgöra den ursprungliga grunden för skådespelet Ti-

Digitized by v^-ooQle

IO

JOHANNES PAULSON

mon. I dialogen hånar Timon både gudar och människor.
Vid dialogens början arbetar Timon som legokarl på en jord-
lapp i en öde gränsmark. 1 ) Han klagar öfver att Zeus icke
längre upprätthåller skick och ordning bland människorna;
fastmera frodas orätten. Zeus viggar inge icke längre någon
respekt. Han talar om, huru illa det gått honom genom hans
hjälpsamhet mot människor, och huru otacksamma de varit
mot honom. Zeus gör sig hos Hermes underrättad om, hvem
det är, som klagar, och då Zeus finner, att han klagar icke
utan skäl, i synnerhet som han under sin lyckas dagar offrat
dyrbara offer åt gudarna — »doften af hans offer sitter mig
ännu i näsan», säger Zeus — så besluter han att hjälpa ho-
nom. Han skickar till honom Hermes med Plutos eller Rike-
domen. Denne senare gud gör invändningar däremot, men
han måste låta dem falla mot Zeus bestämda vilja.

Då Hermes och Plutos komma till Timon, mottagas de
af denne ovänligt; han vill icke mottaga rikedomen, som re-
dan en gång så illa svikit honom, men Plutos framhåller att
det snarare är han själf (Plutos), som blifvit illa misshandlad af
Timon, ntdelad portionsvis och jagad ut ur huset. Timon
böjer sig för gudarnas vilja. Hermes aflägsnar sig, och då Ti-
mon fortsätter att gräfva i jorden, finner han en väldig skatt
myntadt guld. Han, som nyss icke ville mottaga rikedomen,
gläder sig nu åt densamma, om icke för annat, så därför, att
den kommer att hos hans medmänniskor väcka afundens plåg-
samma känsla. Han vill behålla hela skatten för sig själf, men
ryktet om hans fynd har spridt sig. Gamla vänner, som eljest
glömt honom, komma tillbaka: snyltgästen Gnathonides, som
vill till hans ära sjunga en ny sång; en annan snyltgäst, Phi-
liades, som säger sig hafva varit på väg till honom med en
talent, som han i sin fattigdom skulle använda för de mest
trängande behofven, då han fick höra ryktet om att Timon
plötsligt blifvit öfvermåttan rik; talaren Demeas, som föredra-
ger ett förslag till hedersdekret, hvilket han försäkrar att myn-
digheterna i Aten äro färdiga att besluta till Timons ära, där-
för att han i fred och krig varit stadens prydnad och värn;

J ) På ett annat ställe synes han dock själf äga den jord, han odlar.

Digitized by v^-ooQle

SHAKESPERES SKÅDESPEL TIMON AF ATÉN

ii

filosofen Thrasykles, som råder Timon, då rikedomen är gagn-
lös eller rent af skadlig, att kasta sin skatt i hafvet, dock be-
höfver han icke göra sig besvär med att gå längre ut än på
sin höjd, där vattnet går en till ljumsken, och helst bör ingen,
filosofen undantagen, åse det; däijämte åtskilliga andra f. d.
vänner.

Dialogen slutar något abrupt.

Redan denna framställning af dialogens innehåll visar,
oui den hålles samman med hvad som i det föregående anförts,
att Shakesperes skådespel står i närmare släktskap med Plu-
tarkhosstället än med Lukianos dialog. Timon är hos Shake-
spere fylld af ett vildt hat, som bemäktigat sig hvarje fiber i
hans tanke- och känslovärld. Han kan icke se hos männi-
skorna annat än deras uselhet. Äfven den lukianske Timon
hatar människorna, men hatet har icke hos honom stigit till
ett så väldigt pathos, som det gör hos den shakesperske Ti-
mon. Änskönt dialogens Timon lifligt skildrar människornas
uselhet, så gör han det snarast i en mer gäckande än hatfull
ton, och har öppet öga för deras löjliga sidor; och detta gör,
att hans hat liksom mildras af en viss, jag skulle nästan vilja säga
älskvärd humor. Denna humor framträder måhända klarast i
Tirnons monolog, sedan han funnit skatten, och som en åter-
spegling af det humoristiska draget i Tirnons karaktär, kan
man betrakta den humor, med hvilken dialogens personer i
allmänhet äro tecknade. Denna humor frambryter särskildt i
skildringen af de falska vänner, som, sedan ryktet om Tirnons
nyfunna rikedom nått dem, göra sin uppvaktning hos den
eljest glömde vännen. Läs t ex. skildringen af talaren och
politikern Demeas, då han föredrager hedersdekretet för Timon.
Det är motiveradt bland annat därmed, att staten kändt sig
hedrad af Tirnons segrar i Olympia.

»Men jag har aldrig varit i Olympia,» infaller Timon.

»Det gör detsamma», svarar Demeas. »Du kan resa dit
sedermera. Det är i alla fall bra att det redan står här^.

Eller läs längre fram det ställe, där Demeas sä-
ger, att han, för att hedra Timon, kallat sin son med hans
namn.

Digitized by v^-ooQle

12

JOHANNES PAULSON

»Men», afbryter honom Timon, »så vidt jag vet, är du
ännu inte gift.»

»Det är jag visst inte,» svarar Demeas, »men jag tänker
gifta mig inom år och dag, och mitt första barn skall bli en
pojke, och han skall heta Timon».

Eller den saftiga skildringen af filosofen Thrasykles, som
är så ytterligt mån om att Timon icke må taga någon skada till
sin själ, och därför råder honom att kasta rikedomen i hafvet.
Dock icke där hafvet är för djupt, och icke heller skadar det.
om Thrasykles själf händelsevis ser, hvar den kastas ut.

Sådana humoristiska glimtar äro främmande för den sha-
kesperske Timon och den omgifning, i hvilkeu han är satt.
Det, som hos Lukianos är humor eller gäckeri, är hos Sha-
kespere ironi, bitande, hatfylld ironi, som tränger genom märg
och ben. I hvarje fall måste det sägas, att den shakesperske
Timon har en annan karaktär än den lukianske; därför är det
äfven, från denna synpunkt sedt, troligt, att Shakespere i
första hand gått ut ifrån Plutarkhosstället, där Timons karak-
tär i mindre mån målas i detalj, hvarföre skalden fick dess
friare händer för sin skildring af denna karaktär. Man torde
kortast kunna uttrycka olikheten mellan deu lukianske och
den shakesperske Timon så, att man säger att den lukianska
dialogen lägger hufvudvikten på alla de löjliga sidor, som loc-
kas i dagen hos människorna i deras slafvande under rikedo-
men, under det att Shakespere mera koncentrerar sig på att
betona, huru detta deras slafsinne leder till falskhet i vänskaps-
förbindelser. Äfven med denna formulering af själfva det cen-
trala i Shakesperes Timon, visar det sig att detta skådespel
står närmare Plutarkhosstället än den lukianska dialogen.

Jag vill emellertid icke neka, att skådespelet Timon och
dialogen öfverensstäinma i vissa punkter. Shakespere ägnar
nästan det hufvudsakliga intresset åt att visa, huru Timon kom
att fatta detta intensiva hat till människorna. Vi finna i dia-
logens femte kapitel Timon klaga öfver, att han, som hulpit
så många atenare till ära och anseende och gjort dem rika,
som voro fattiga, ja, gifvit ut hela sin förmögenhet på välgär-
ningar mot sina vänner, honom, vilja de icke kännas vid, se-
dan han blifvit fattig, och skänka honom icke ens en blick.

Digitized by v^-ooQle

SHAKESPERES SKÅDESPEL TIMON AF ATÉN

13

om de möta honom. 1 ) Onekligen företer detta ställe till inne-
hållet en slående paralell till Shakesperes psykologiska moti-
vering af Timons människohat. Jag är dock tveksam, huru-
vida tillräcklig grund föreligger att fastslå Shakesperes bero-
ende af detta ställe. En skald, som var psykologiskt intres-
serad, måste, då han fick fatt om Timonlegenden, spörja sig
själf, huru detta gränslösa hat till människorna kunnat uppstå.
Den förklaring, som då erbjöd sig så godt som af sig själf, var
väl den, att han blifvit besviken i sin tro på människorna.
Därtill kommer, såsom ofvan framhållits, att redan Plutarkhos-
ställets sammanhang ger tillräckliga upplysningar om, hvilka
erfarenheter det var, som gjort Timon till en så intensiv män-
niskohatare. För den psykologiska förklaringen af Timons hat
har Shakespere alltså icke behöft vara hänvisad till Lukianos.

En punkt har jag dock funnit, där Shakespere och Luki-
anos öfverensstämma och där Plutarkhos icke kan vara Shake-
speres källa. I skådespelets första akt, första scenen, kommer
Ventidii tjänare till Timon med berättelsen, att hans husbonde
är häktad för skuld:

»Hans skuld är fem talenter, mycket små
Hans medel, och hans kreditorer stränga;

Han utber sig af Er ett gunstigt förord
Hos dem, som häktat honom; utan sådant
Är han förbi!»

Timon:

»Ventidius den ädle! —

Nå väl, jag är ej den som skakar från mig
Min vän i nödens stund. Jag känner honom.

Han är en ädel man, som hjälp förtjänar;

Den skall han få: jag löser honom ut.

I andra aktens andra scen, där Timons medel redan äro
uttömda, men där Ventidius genom sin faders död kommit till
stor förmögenhet, sänder Timon bud till honom för att blifva

1 Till äfventyrs har Lukianos själf lånat detta drag åt sin Timon från
en roll, som förekommer i Aristophanes Plutos. »Den rättrådige» har där
gjort samma bittra erfarenhet i lifvet.

Digitized by v-ooQle

14

JOHANNES PAULSON

i

i

i

I

1

hulpen ur sin förlägenhet. I tredje aktens tredje scen få vi
veta, att Ventidius vägrat att bispringa sin ädelmodige forne
gynnare.

Onekligen öfverensstämmer detta drag i skådespelet i
anmärkningsvärd grad med livad, som förekommer i slutet af
dialogen rörande talareu Demeas. Timon berättar nämligen:
»Denne fick af mig på en gång sexton taleuter, dem han var
skyldig staten, ty han hade blifvit dömd af domstol och kastad
i fängelse, men jag förbarmade mig öfver honom och löste ut
honom. Men när han nyligen fått uppdraget att i vår Phyle
fördela skådespelspänningarna 1 och jag kom och begärde min
andel, sade han, att han hade ingen kännedom om att jag var
medborgare.»

Onekligen hafva vi här mött en likhet mellan skådespelet
och dialogen, som är rätt slående. Den torde väl också knap-
past kunna bero på en tillfällighet. Näppeligen tvingar den
dock till antagandet, att Shakespere i denna punkt är direkt
påverkad af dialogen. Hade vi i detta fall direkt lån hos
Shakespere, skulle han väl äfven lånat Detneas grekiska namn.
Ty namnet Ventidius är ju för Timonlegenden eljest helt och
hållet främmande.

Det finnes ett drag i Timonlegenden, hvilket synes först
förekomma hos Lukianos; det är detta, att Timon som den
fattige arbetaren i den öde gränsmärken finner en skatt, då
han gräfver i jorden. Detta motiv med skatten förekommer
äfven hos Shakespere.- Hos Lukianos finnes skatten under
gudarnes omedelbara tillskyndelse. Hos Shakespere åter kom-
mer den i dagen, då Timon gräfver efter rötter, för att med
dem stilla sin hunger. Hos Lukianos har Timon trots allt
glädje åt sin nyfunna förmögenhet, som han sniket vill dölja
för människors blickar; hos Shakespere åter blir guldet honom
blott ett medel, genom hvilket han ytterligare visar sitt hat
mot människorna; han delar nämligen ut det slösande rikligt,
emedan han väntar att det så skall mest skada människorna.

1 D. v. s. de medel, som af staten utbetalades till fattiga medborgare
för att sätta dem i tillfälla att skaffa sig inträdesbilljetter till de offentliga
teaterföreställningarna.

Digitized by

Google

SHAKESPERES SKÅDESPEL TIMON AF ATÉN

15

Att såväl hos Lukianos som hos Shakespere Timon
finner den gyllene skatten, synes mig icke i och för sig vara
något afgörande bevis för, att den senare begagnat den förre.
Motivet med ur jorden uppgräfda skatter var — man kan
gärna säga är — så pass allmänt, att det kan hafva inställt
sig hos den ene såväl som hos den andre så godt som af sig
själf. Då legenden naturligen utvecklade sig därhän, att den
icke blott lät Timon, då han blef fattig från att vara rik, för-
lora sina vänner, utan äfven ville visa, huru lätt han kunde
vinna dem, om han åter blefve rik, var det själffallet, att hans
nya rikedom skulle komma med ens, och det låg därför när-
mast till hands att låta honom i jorden finna en skatt Dock
är det icke i och för sig otroligt att Shakespere indirekt kan
hafva fått motivet med skatten från Lukianos-dialogen.

I skådespelets början, medan Timon ännu är rik, så väl
som i dess slut, sedan den gyllene skatten i hans fattigdom
ställts till hans förfogande, rörer sig kring honom en mängd
parasiter af högre och lägre ordning. Detta samma parasit-
motiv förekommer äfven i dialogen. I dess början antydes det
blott af Timon i hans berättelse om, huru han stått sina vänner
till tjänst, men blifvit af dem illa besviken. I dialogens slut
åter är detta motiv utförligare behandladt. Icke mindre än
fyra typer däraf skildras i skäligen omfattande repliker: dithy-
rambskalden Gnathonides, snyltgästen Philiades, talaren Deineas
och filosofen Thrasykles. Detta parasitmotiv kan lätteligen
hafva erbjudit sig själf och synes mig stå neutralt till frågan
om Shakesperes beroende af Timon. En enstaka punkt kunde
måhända äfven här framhållas. Snyltgästen Gnathonides vill
i dialogen föredraga en splitter ny dithyramb till Timons ära.
Denne Gnathonides skulle kunna tänkas vara förebilden till
poeten hos Shakespere. Vi erinra oss att denne poet i skåde-
spelets början uppträder med dikter till Timons ära, och att
han i dess slut arbetar med tanken att besjunga den åter rik
vordne Timon. Men äfven detta motiv är af så allmän och
sig själf erbjudande art, att det saknar kraft att bevisa, det
parasitkaraktärerna i dialogen öfvat något inflytande på Shake-
speres motsvarande skildring. I h varje fall synes direkt be-
gagnande af dialogen vara uteslutet, ty ett sådant skulle väl

Digitized by v^-ooQle

6

JOHANNES PAULSON

satt tydligare spår i dramat, så mycket mera, som dialogens
parasitrepliker innehålla många skarpt formulerade yttranden.

Det kan äfven förtjäna nämnas att användandet af ordet
misanthropos hos Shakespere (IV. 3) kan tyda på, att Shake-
spere känt dialogen, i hvars öfverskrift detta ord ingår som
dubbeltitel. Visserligen förekommer detta ord äfven i Plutar-
khosstället, men det sätt, hvarpå det s. a. s. framhäfves i skåde-
spelets text, gör det icke otroligt, att Shakespere känt Timon-
legenden icke blott ur Plutarkhos. Men detta innebär icke med
nödvändighet, att han känt den i den form, Lukianos gifvit
den i sin dialog.

Vidare är det större öfverensstämmelse än olikhet mellan
Shakespere och dialogen, då den förre låter Timon, efter det
han fattat leda till människorna, draga till skogs, under det
att Lukianos låter honom taga sin tillflykt till en öde gräns-
mark. Den ene så väl som den andre låter Timon på sin nya
uppehållsort arbeta i slafdräkt med hacka eller spade. Plutar-
khosstället känner intet af detta.

Skulle femte aktens andra scen, där senatorerna inbjuda
Timon till Atén, där, efter hvad det föregifves, höga värdig-
heter stå lediga enkom för Timons räkning — skulle detta
motiv möjligen hafva sin utgångspunkt i Deineas hedersdekret
i dialogen?

* *

*

Härmed torde vi hafva vidrört de väsentligaste punkter,
i hvilka man med någon rätt kan tro sig finna Shakesperes
Timon påverkad af Lukianos dialog med samma titel. Om vi
vilja sammanfatta vårt intryck af skådespelets förhållande till
antika källor, så måste vi säga, att det egentligen i sin helhet
är byggdt upp på Plutarkhos Timonkapitel (Antonius kap. 70),
men att den möjligheten icke är utesluten, att Shakespere
jämväl, för enstaka punkter af sitt drama, varit indirekt påver-
kad af Lukianos dialog.

Jag kan dock icke underlåta att fästa uppmärksamheten
vid ännu en omständighet Jag har påvisat hvad Shakespere
kan synas hafva gemensamt med Lukianos; det kan också vara

Digitized by

Google

SHAKESPERES SKÄDESPEL TIMON AF ATÉN 17

nyttigt att fästa sig vid hvad Lukianos har, men Shakespere
förbigått, änskönt det är så drastiskt formulerad t i dialogen,
att det synes oss med nödvändighet hafva bort tränga sig på
skalden och komma till användning i hans skådespel. Så t.
ex. synes det mig, som skulle ofvan anförda humoristiska
punkter ur Demeasstället ägt sin lockelse för Shakesperes
dialog; och då smickraren Gnathonides blifvit illa medfaren af
Timon, men i sin själs låghet ber sin förfördelare lägga litet
guld på såret, »ty guld äger i underbar grad förmågan att
stilla blod», så tyckes det som skulle det hafva kräft en be-
tydlig själf försakelse från Shakesperes sida att icke göra sig
till godo denna förträffliga replik. Ännu mera anmärknings-
värdt är, att i dialogens åttonde kapitel vännernas förhållande
till Timon skildras under bilden af gamar, som frätte hans
lefver, som gnagde allt köttet från hans ben och sögo all märgen
ur honom. Jag kan icke finna att denna för förhållandet
mellan Timon och hans vänner målande bild kommit till an-
vändning i Shakesperes skådespel.

Skulle vi på grund af det anförda nödgas till antagandet
att Lukianos Timon visserligen lämnat bidrag till Shakesperes
skådespel, men att dessa bidrag förmedlats genom en källa,
som är oss okänd? Har man, bortsedt från Timon, något skäl
att antaga det Shakespere stiftat bekantskap med Lukianos?
Då man icke kähner att Lukianos på Shakesperes tid förelåg
i engelsk öfversättning och då Shakespere icke var kunnig
i grekiska, är det i och för sig icke synnerligen troligt att
Lukianos dialog direkt haft något inflytande på skådespelet.
Vi äro alltså hänvisade till en mellanliggande källa. Skulle
denna källa vara att söka i det äldre skådespel, som Shake-
spere antages hafva omarbetat? Se om denna sak hvad Knight
har att säga på sid. 337. I den Timonscen ur ett äldre skå-
despel, hvilken han där anför, förekommer bland gästerna en
person vid namn Demeas. Detta namn är icke synnerligen
vanligt, och det ligger därför nära till hands att förmoda att
det kan vara hämtat ur Lukianos dialog. Det tyckes därför
tyda på att före Shakespere Timonskådespel funnits, som
varit påverkade af Lukianos dialog. Då så är, och då vi be-
träffande Shakesperes Timon icke kunna påvisa något slående

Digitized by v^-ooQle

iS

JOHANNES PAULSON

exempel på beroende af Lukianos, men å andra sidan funnit
en del for de båda litteraturverken gemensamma punkter, så
ligger det väl närmast till hands att antaga att Lukianos dialog
verkligen lämnat sin tribut åt Shakesperes skådespel, men icke
direkt, utan genom förmedling af äldre skådespel.

Digitized by v^-ooQle

GÖTEBORGS HÖGSKOLAS ÅRSSKRIFT 1902

Göteborgs Högskola

ÅRSREDOGÖRELSE

I90I—I902

AF

JOHAN VISING

HÖGSKOLANS REKTOR

GÖTEBORQ

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI A.-B.

190a.

Digitized by

Digitized by v^-ooQle

INNEHÅLL

Sid.

Högskolans tioårsfest 5

Universitetskanslerens besök 5

Donation af August Röbss 5

S. A. Hedlunds föreläsningsfond 9

Olof Wijks donationsfond 9

Gåfva af Oscar Ekman 10

Högskolans nybyggnad , 11

Disputationsprof vid Högskolan 11

Det tredje nordiska akademiska mötet 13

Styrelsen 13

Lärarne och undervisningen 14

Nya professurer 14

Tjänstledigheter och förordnanden 15

Särskilda uppgifter om undervisuingen 15

Sommarkurser 1902 24

Lärarnes vetenskapliga arbeten 24

Förtroendeuppdrag etc 27

Årsskriften och Populärt vetenskapliga föreläsningar 28

Filologiska samfundet 29

Läijungamc. 29

Examina 29

Stipendier 31

Stadsbiblioteket 31

Högskolans fonder 32

Digitized by

Google

Digitized by

|Tj)å det läsår begyntes, hvilket denna redogörelse omfattar,

kunde Göteborgs Högskola se tillbaka på en tillryggalagd
bana af tio år. Under denna tidrymd har Högskolan kunnat
glädja sig åt ett stadigt framåtgående och åt att det hufvud-
sakliga af de förhoppningar, som knutits vid dess grundläg-
gande, gått i uppfyllelse. I förvissningen härom firade dess
Styrelse, lärare och lärjungar en enkel fest den 15 september
1901, tionde årsdagen af den högtidliga dag, då dåvarande
Statsrådet Gunnar Wennerberg å Konungens vägnar förklarade
Högskolans verksamhet öppnad. Den återblick, som vid detta
tillfälle gjordes på det förflutna, kunde icke annat än verka
uppmuntrande på alla dem, som arbeta i Högskolans tjänst,
och stärka deras redan gjorda föresatser att söka i sin mån
medverka till det mål, som af den vördade man, som invigde
Högskolan, med förtröstansfull blick på framtiden och foster-
ländsk nitälskan sattes Högskolan före, att blifva ett palladium
atque ornamentum totius regni.

Under höstterminen hade Högskolan äran och glädjen att
mottaga ett besök af Kansleren för Rikets Universitet, f d. Stats-
rådet , K. m. st. k . N. O. m. m. Herr Filosofie Doktorn Gustaf
Fredrik Gilljam. Därvid tog Herr Kansleren under den 13 — 15
oktober noga del af Högskolans arbetsordning, planerna för
hennes utveckling och nybyggnad och af öfriga hennes för-
hållanden, åhörde ett stort antal föreläsningar, besökte dess bi-
bliotek och mottog studenternas uppvaktning. För det varma
intresse, Herr Kansleren härigenom, likasom genom föregående
besök och genom alla sina ämbetsåtgärder, ådagalagt för Hög-
skolan, stannar hon i största förbindelse och vill här därför
uttala sitt vördsamma tack.

För Högskolans utveckling hafva, sedan den sista års-
redogörelsen utgafs, möjligheterna ökats på ett synnerligen
glädjande sätt. En storartad gåfva af Herr August Röhss,
som, sedan han fått kännedom om de behof. Högskolan i främsta

Digitized by v^-ooQle

6

JOHAN VISING

rummet ansåg sig äga, önskade tillmötesgå dessa och på samma
gång främja den merkantila bildningen i vårt land och vår
stad, har medfört en väsentlig utvidgning af hennes verksamhet
åt det håll, som i Herr Röhss* skrifvelse af den 29 juli 1901
angafs. Denna skrifvelse har följande lydelse:

Till Göteborgs Högskolas Styrelse!

Den utveckling, som Göteborgs Högskolas verksamhet undergått under
det första årtiondet af dess tillvaro, har varit ägnad att glädja dem, som
nitälska för bildningens sak inom vårt samhälle; liksom ju äfven Högskolan
mötts med förtroende från staten och från andra vetenskapliga institutioner.
Detta har helt naturligt utgjort en maning till att söka än vidare utveckla
dess verksamhet.

Härvid har tanken riktats åt ett håll, som vid tiden för Högskolans
förberedande ansågs företrädesvis böra komma i åtanke.

Redan den först nedsatta Högskoleberedningen nämner i sitt utlåtande,
afgifvet till Hrr Stadsfullmäktige den 28 april 1886, »såsom vetenskaper
lämpliga att i första rummet blifva vid Högskolan företrädda» allra främst:
nationalekonomi och geografi.

Den förstärkta beredningen yrkar i sitt flertalsbetänkande af den 31
maj 1887, att de tre tillärnade »fasta» lärareplatserna vid Högskolan skulle
omfatta: geografi (speciellt handelsgeografi) och etnografi; moderua språk, samt
samhällslära och nationalekonomi . Den af lika många beredningsmedleuimar
afgifna reservationen påyrkade inrättandet af en högre merkantil bildnings-
anstalt bl. a. med professurer i geografi samt nationalekonomi med statistik.

Emellertid bestämdes, till följd af David Carnegies donation, att Hög-
skolan skulle inrättas såsom en fakultet, närmast motsvarande den humanistiska
sektionen vid våra universitet, och i denna riktning har Högskolans utveckling
hittills fortgått. I det beredningsutlåtande, af 21 oktober 1887, som låg till
grund för Högskolans organisation, framhöllos emellertid såsom ämnen,
»hvilka man, om tillfälle därtill gåfves, närmast borde tänka på att, vid sidan
af de först bestämda, upptaga: jämförande språkforskning, för livilket ämne
ju numera professur är inrättad; geografi ock etnografi samt nationalekonomi
och sociologi.

Samtliga de läroämnen, som vid de svenska universitetens humanistiska
sektioner företrädas af professorer (med undantag för de vid Upsala universitet
representerade slaviska språk och egyptologi), äro numera upptagna inom
Högskolans undervisningsområde. Äfven om en delning af vissa professurer
må vara önskvärd, synes dock nu närmast en utvidgning vara påkallad i den
riktning, som, enligt hvad af det of van anförda framgår, alltifrån böljan legat
Högskolans vänner om hjärtat, hälst om därmed tillika arbetet för höjande
af den merkantila bildningen, i samverkan med Högskolan, skulle kunna
främjas.

Ty denna senare fråga står, som bekant, nu på dagordningen. 1 det
utlåtande, som den af Kongl. Maj:t nedsatta komitéu for Handelns och Sjö-

Digitized by

Google

ÅRSREDOGÖREESE

7

fartens främjande nyligen afgifvit, förekommer det uttalandet, att »det måtte
tagas i öfvervägande, huruvida icke vid de fria Högskolorna i Stockholm
och Göteborg kunde anordnas särskild undervisning i handelsvetenskapliga
ämnen. »En dylik samverkan mellan ett universitet och en institution för
högre merkantil bildning förekommer i utlandet, exempelvis i Leipzig, hvars
Handelshochschule är tillkommen genom samarbete mellan universitetet i
Leipzig och Leipzigs handelskammare, liksom äfven han delsakademien i Köln
anlitar hjälp från det närbelägna universitetet i Bonn».

Studieplanerna för dessa handelshögskolor upptaga såsom hufvud-
ämnen (vid sidan af handelsvetenskapliga öfningar, språk, en del rättsveten-
skapliga discipliner samt föreläsningar i »allgemeine Geisteswissenschaften»
samt fysik och kemi) i främsta rummet nationalekonomi (jämte sociologi) samt
geografi , tvänne ämnen som lämpligen kunna förenas med en humanistisk
sektion.

Det förra ämnet är visserligen i vårt land, i motsats till hvad som är
förhållandet flerstädes i utlandet, icke represen teradt inom den filosofiska
fakulteten, men detta har ofta beklagats, och Kongl. Maj:t har vid flere till-
fällen medgifvit, att filosofie licentiatexamen finge afläggas med national-
ekonomi såsom ämne sidoordnadt med historia och statskunskap. Det bör
då vara en fördel för Göteborgs Högskola att främst bland landets filosofiska
fakulteter erhålla en själfständig professur i detta läroämne.

Geografien har visserligen redan varit representerad inom Högskolans
undervisning, ehuru endast såsom biämne till statskunskap. Då nu en sär-
skild professur skall upprättas i detta ämne i Upsala, och det sålunda ock
blir särskildt examensämne, anses, enligt hvad jag erfarit, dess skiljande från
statskunskapen äfven vid Högskolan vara af behofvet påkalladt. I årsbe-
rättelsen 1899 — 1900 framhåller ock Högskolans Rektor bland de utvidgningar,
som hägra för Högskolans förhoppningar, en särskild professur i geografi i
främsta rummet, och betecknar den såsom »en af behofvet påkallad länk i
Högskolans utveckling och ett främjande af Göteborgs samhälles vitala in-
tressen».

Lärarerådet har, enligt hvad som meddelats mig, vid ett sammanträde
i juni 1901 emellertid uttalat sig för att den nuvarande docenturen i stats-
kunskap (vare sig särskild eller förenad med geografi) nu närmast måtte om-
bildas till professur. Enligt ett anförande af n. v. professorn i historia och
statskunskap till lärarerådets protokoll af 8 juni skulle statskunskapen i hela
sin vidd såsom speciella vetenskapsgrenar omsluta statsrätt, statistik och
modern politisk historia; nationalekonomi och sociologi samt i viss mån
politisk geografi och etnografi.

Därest nu nationalekonomi och sociologi erhöll e en professur, geografi och
etnografi en annan, skulle för läraren i statskunskap återstå den s. k. stats-
kunskapen i inskränkt mening samt statistik , hvilket senare ämne vore af vikt
äfven för den handelsvetenskapliga och konsulära undervisningen.

Då det ligger mig om hjärtat att främja Högskolans utveckling och
samtidigt gagna den merkantila bildningen i vårt land och vårt samhälle.

Digitized by VjOOQle

8

JOHAN VISING

förklarar jag mig härmed villig att till Högskolan öfverlämna en summa af
Trehundrafemtiotusen (350,000) Kronor , under förutsättning att Styrelsen, så
snart lämpligen kan ske, vill inrätta: en prof essur i nationalekonomi och sociologi
samt en professur i geografi (med handelsgeografi) och etnografi; och använda
öfverskottet af räutemedlen till ombildande af den nuvarande docenturen i
statskunskap (med geografi) till en professur i statskunskap med statistik; och
uttalar jag härvid den önskan, att, om så finnes lämpligt, vid tillsättningen
af dessa professurer det mätte bestämmas, att innehafvame skola, därest så
påfordras, medverka vid undervisningen i en eventuell, högre merkantil bild-
ningsanstalt i Göteborg.

Göteborg den 29 juli 1901.

August Röhss.

Detta ädelmodiga erbjudande antogs naturligtvis med
största tacksamhet af Högskolans Styrelse. Hvilken betydelse
det har för Högskolan, har Styrelsen framhållit i sin tacksamhets-
skrifvelse till Herr Röhss y hvari det bland annat heter: »Denna
utvidgning kommer just att omfatta de vetenskapsgrenar, som
Högskolan såväl med afseende på sin egen organisation som
på hennes önskan att så mycket som möjligt ställa sin verk-
samhet i Göteborgs samhälles tjänst, under de senaste åren
företrädesvis sträfvat att tillägga sitt arbetsfält. Det bereder
Högskolan därför en särskild glädje, att dessa hennes ifrigast
eftersträfvade mål genom Edert kraftiga åtgörande kunnat nås,
och att hon således numera skall kunna, i enlighet med sina
egna förhoppningar och Eder upplysta och fosterländska afsikt,
verka inom nya viktiga områden af vetenskaplig forskning och
för spridande af upplysning inom vidare kretsar äfven af
praktiska yrkens idkare i vårt land och särskildt i den stad,
som framför andra är Eder kär, och hvari Högskolan hoppas
och önskar att blifva en alltmer integrerande del».

I hvilken mån Högskolan redan genom en utvidgad lärare-
verksamhet kunnat tillgodogöra sig detta kraftiga understöd,
skall nedan visas i sammanhang med redogörelsen för Hög-
skolans undervisning. Här må blott gifvas ett förnyadt uttryck
åt hennes vördsamma och djupt kända tacksamhet för Herr
Röhss ' gåfva och åt hennes glädje öfver att hafva sett sin verk-
samhet krönas med denna fruktbringande uppmuntran.

En annan art af utveckling har Högskolan under det
gångna året vunnit genom andra till henne skänkta medel.

Digitized by v^-ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

9

Sedan en summa af något mer än 15,000 kronor hopbragts
genom bidrag af ett stort antal af Göteborgs medborgare för
hugfästande af S. A. Hedlunds minne, beslöts på ett möte af
de bidragande den 1 oktober 1901, att »ett belopp af minst
/o,ooo kronor skulle anslås till en föreläsningsfond, som skall
bära S. A. Hedlunds namn och hvilken fond öfverlämnas till
Göteborgs Högskola, som äger att använda afkastningen därå
till anordnande af afgiftsfria föreläsningar af framstående veten-
skapsmän, som icke äro anställda vid Högskolan». Vid ett
möte den 17 oktober af »verkställighetsutskottet för hedrande
af S. A. Hedlunds minne» anmälde dess ordförande, professor
Wijkander, att han af en person, som önskade vara okänd, mot-
tagit 5,000 kronor att öfverlämnas till *S. A. Hedlunds föreläs-
ningsfond » vid Göteborgs Högskola.

För denna frikostiga gåfva och för samtliga de öfriga
bidrag, som lämnats till samma ändamål, kan Högskolan endast
härmed uttala sitt hjärtliga tack; men hon gör det med desto
djupare känsla, som hon finner sig angenämt berörd af att så-
lunda namnet på den man, som varit en af hennes verksammaste
grundläggare och främjare, blifvit fästadt vid Högskolans eget,
och af att detta namn blifvit hedradt på ett sätt, som på samma
gång öfverensstämmer med såväl S. A. Hedlunds oaflåtliga
sträfvanden som Högskolans intressen. Det här ifrågavarande
intresset har gjort sig mer och mer gällande, sedan det andra
nordiska akademiska mötet, i Göteborg 1899, fäste uppmärk-
samheten på betydelsen af tillfälliga utbyten af föreläsare de
nordiska universiteten emellan och beslöt, att åtgärder för möj-
liggörandet af sådant utbyte borde vidtagas.

En storartad gåfva, afsedd att befrämja Högskolans ändamål
i allmänhet, har till henne öfverlämnats af Fru Caroline Wijk ,
hvilken därmed bringat till verkställighet en önskan, som hennes
aflidne man kort före sitt frånfälle uttalat. Om denna gåfva har
Styrelsens protokoll för den 7 oktober följande meddelande:

»Styrelsens Ordförande anmälde, att Fru Caroline Wijk,
född Dickson, — med förmälan, att hennes aflidne make Herr
Grosshandlaren m. m. Olof Wijk under sin lifstid för henne
uttryckt sin afsikt att under innevarande höst till Göteborgs
Högskola såsom gåfva öfverlämna ett belopp af Etthundrafem-

Digitized by

Google

IO

JOHAN VISING

tiotusen (150,000) kronor — till Ordföranden, för Högskolans
räkning, lämnat ofvannämnda belopp, för att därmed bringa till
verkställighet hvad hennes aflidne make uti ifrågavarande af-
seende åsyftat.

Ordföranden meddelade vidare, att Fru Wijk vid gåfvans
öfverlämnande förordnat, att af förenämnda belopp skulle bildas
en särskild fond, benämnd »Olof Wijks donationsfond», h vilken
borde förvaltas i enlighet med §§ 23, 24, 25 i Högskolans statuter
samt hvars afkastning borde, i likhet med afkastningen af den
förut lämnade donationen »Olof Olofsson Wijks minne», användas
till befrämjande af de med Högskolan afsedda ändamål».

Det ädla syfte, som Herr Olof Wijk vid bestämmandet af
denna gåfva haft, och som Fru Olof Wijk genom den kärlek,
hvarmed hon utfört detsamma, gjort till sitt eget, har hos Hög-
skolans Styrelse och lärare väckt en tacksam och rörelsefylld
erinran om den tillgifvenhet och det intresse, Herr Olof Wijk
städse ådagalagt för Högskolan ej blott genom frikostiga
gåfvor utan genom ett nitiskt personligt arbete och personlig
älskvärdhet mot alla dem, som arbetat i Högskolans tjänst.
Då detta syfte tagit sig uttryck i öfverlämnandet af Olof Wijks
donationsfond , har Högskolan vunnit en ökad trygghet i de
ekonomiska förutsättningarne för hennes arbete, för hvilken hon
är desto mera tacksam, som en fortgående utveckling och all-
männa ekonomiska förhållanden i stigande grad taga hennes
tillgångar i anspråk

Ytterligare en värdefull gåfva har kommit Högskolan till
del, i det Konsul Oscar Ekman låtit till henne öfverlämna dels
sitt eget, dels Herr David Carnegies porträtt i olja, kopior af
porträtt, som Professor Julius Kronberg utfört af Konsul Ekman ,
och Alma Tadeina af Herr Carncgie. Det är naturligtvis för
Högskolan en stor glädje att genom dessa vackra konstverk
få ytterligare befästa minnet af män, som i sin ädelmodiga och
liängifna verksamhet för bildningens befrämjande utsett Hög-
skolan till medarbetare, och att tillika få en ständig erinran
om det oaflåtliga sträfvande, som bör besjäla bildningens vänner
och bärare. Ett uppriktigt och vördsamt tack frambäres härmed
för detta förnyade bevis på Konsul Ekmans välvilja och vänskap
för Högskolan.

Digitized by

Google

ÅRSREDOGÖRELSE

II

Ett viktigt moment i Högskolans ekonomi bildas af Gö-
teborgs Stadsfullmäktiges beslut af den 9 januari 1902 »att
medgifva styrelsen för Göteborgs Högskola att i Vasaparken,
ungefär midt emellan Götabergs- och Aschebergsgatorna, å den
plats af parken, som vore belägen på minst 25 och högst 40
meters afstånd från Vasagatans södra gränslinie, uppföra en för
nämnda Högskolas behof afsedd byggnad». Med denna kost-
nadsfria upplåtelse af en för Högskolan synnerligen passande
plats hafva Stadsfullmäktige kraftigt medverkat därtill att
Högskolan snart och på bästa sätt kan realisera de byggnads-
planer, som Konsul Oscar Ekmans frikostiga erbjudande af
penningmedel (se föregående Årsredogörelse s. 6) möjliggjort,
och hvilkas fullföljande med h varje dag blir mer och mer
önskvärdt. Högskolan har därigenom blifvit Stadsfullmäktige
högeligen förbunden och ber att få framföra uttrycket af sin
uppriktiga tacksamhet

Visserligen har ofvan nämnda beslut öfverklagats, men i
förhoppning att det icke skulle komma att undanrödjas, har
Högskolan, som af många skäl måste låta sig angeläget vara
att så fort som möjligt få sin nya byggnad färdig, utlyst pris-
täflan om ritningsförslag till densamma. Täflingsförslagen skola
vara inlämnade senast den 31 juli innevarande år.

Ett värdefullt bevis på förtroende har kommit Högskolan
till del genom den nådiga resolution, som Kongl. M:t efter veder-
börandes hörande afgifvit å en af filosofie licentiaterna K. H.
Lindberg och A. Wallerius ingifven underdånig ansökan om
att vid Högskolan få aflägga disputationsprof för filosofie
doktorsgrad. Meddelande härom har gjorts Högskolans Sty-
relse genom en skrifvelse från Statsrådet och Chefen för Kongl.
Ecklesiastik-Departementet af följande lydelse:

Till Styrelsen för Göteborgs Högskola.

I en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning hafva filosofie licentiaterna
Karl Hilmer Lindberg och Adolf Wallerius i underdånighet anhållit, att de.
som vid Göteborgs högskola aflagt filosofie kandidat- och licentiatexamina,
måtte erhålla rätt att vid nämnda högskola aflägga sådant disputationsprof,
som berättigar till filosofisk doktorsgrad, Lindberg med afhandling rörande
nordiska språk och Wallerius med afhandling rörande teoretisk filosofi

Digitized by VjOOQle

12

JOHAN VISING

öfver hvilken ansökning I den 20 juni 1901, efter hörande af högskolans
lärareråd, samt kanslern för rikets universitet, efter hörande af de mindre
akademiska konsistorierna och filosofiska fakulteterna vid universiteten i
Upsala och Lund, äfvensom ordföranden i Göteborgs högskolas examens-
kommission afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Vid föredragning af detta ärende har Kongl. Maj: t funnit godt med-
gifva, att Lindberg och Wallerius må vid Göteborgs högskola aflägga dispu-
tationsprof för vinnande af filosofie doktorsgrad, Lindberg i nordiska språk
och Wallerius i teoretisk filosofi; skolande dervid iakttagas:

att disputationsakten skall försiggå inför den af Kongl. Maj: t förordnade
ordföranden för examenskommissionen vid högskolan samt högskolans lärareråd;

att med afseende på disputationen i öfrigt skall i tillämpliga delar
gälla hvad som i universitetsstatuterna är föreskrifvet angående akademiska
disputationer, hvarvid lärarerådet träder i stället för fakultet eller sektion
och examenskommissionens ordförande öfvertager de funktioner, som eljest
tillkomma dekanus;

att fordringarna vid betygssättningar skola öfverensstämma med de
vid statsuni versi teten gällande;

att högskolans rektor i samråd med examenskommissionens ordförande
skall meddela närmare bestämmelser såväl om tid och ställe för disputations-
akten som i fråga om disputationsaf handlin garnas utdelande och öfriga er-
forderliga anordningar;

att examenskommissionens ordförande, hvilken eger att, derest han
så finner lämpligt, för upplysnings vinnande tillkalla sakkunnige personer
för åhörande af disputationen, skall vid dess bedömande intaga samma ställ-
ning, som tillkommer honom vid bedömande af muntlig pröfning inför exa-
menskommissionen ;

att protokoll öfver hvad vid disputationsakten förekommit skall föras
af högskolans rektor och underskrifvas af honom jemte examenskommis-
sionens ordförande samt upptaga såväl de betyg, hvilka afgifvits, som till-
kännagifvaude, huruvida disputationen blifvit af examenskommissionens ord-
förande förklarad godkänd eller icke godkänd och, i sistnämnda fallet,
skälen dertill;

att betyg öfver godkändt disputationsprof skall utfärdas af lärarerådet
och underskrifvas af examenskommissionens ordförande och högskolans
rektor; äfvensom

att, derest Lindberg och Wallerius blifvit för sina disputationsprof
godkända, lärarerådet må, efter hemställan hos universitetskanslern, på sätt lärare-
rådet eger närmare bestämma, offentligen utnämna dem till filosofie doktorer.

Hvilket jag, på nådigste befallning, får Eder till kännedom och lärare-
rådets * förständigande härigenom meddela, jemte det nådiga resolutioner för
sökandena utfärdas.

Stockholm den 23 maj 1902.

Nils Claéson.

Emil Sundberg.

Digitized by v^.ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

*3

Till det tredje nordiska akademiska mötet i Köpenhamn
den 2 — 4 juni har Högskolan mottagit inbjudning att sända
tre delegerade från lärarne och tre delegerade från de stu-
derande. Såsom delegerade deltogo däri efter vederbörligt val
professorerna Vising och Sylwan och bibliotekarien IVåhlin
samt studerandena fil. kand. Grimberg, Koch och Mjöberg.
Utan tvifvel har också detta möte, såsom dess föregångare,
gjort en viktig insats i samarbetet mellan Nordens universitet
och i allmänhet i konsoliderandet af Nordens kulturarbete, och
Högskolan känner en liflig tillfredsställelse öfver att i sin ringa
mån hafva fått medverka därtill.

Inom sin Styrelse har Högskolan förlorat en af sina
ledande män och en af sina ädelmodigaste befrämjare, i det
Doktor Olof Wijk med döden afgick den 17 september. Af
Stadsfullmäktige insatt såsom ledamot af Styrelsen redan vid
dess bildande 1887 och i denna egenskap sedan alltjämt åter-
vald, utsågs D:r Wijk inom Styrelsen till vice ordförande, då
1889 denna plats första gången tillsattes, och sedan hvarje föl-
jande år. Högskolan skall alltid med varm tacksamhet erinra
sig den tillgifvenhet och det intresse, D:r Wijk såväl på sin
plats i Styrelsen som utom densamma ådagalagt för henne, och
som hade sin grund i hans bildningskärlek och sanna humanitet
Det är i väsentlig grad D:r Wijks förtjänst, att Högskolan fått
den utveckling, åt hvilken hon kunnat glädja sig, och med
tacksamhet och kärlek skall hon alltid omsluta hans minne.

I D:r Wijks ställe valde Stadsfullmäktige den 3 oktober
ingeniören Herr Gustaf Ekman till ledamot af Styrelsen för
återstoden af den tid, för hvilken D:r Wijk varit vald eller till
utgången af år 1902. Till vice ordförande intill slutet af 1901
valdes inom Styrelsen professor August Wijkander (Styr. prot
7 okt.), hvilken sedermera i samma egenskap omvalts för
kalenderåret 1902 (Styr. prot. 4 dec.).

Till kassaförvaltare för samma kalenderår återvaldes Herr
Ivar Wcern (Styr. prot. 4 dec).

Professor Wijkander , hvars uppdrag att vara ledamot af
Styrelsen utlöpte med år 1901, har i sådan egenskap af Stads-
fullmäktige återvalts till slutet af år 1904.

Digitized by v^-ooQle

14

JOHAN VISING

Styrelsen har under året haft tio, Lärarerådet sexton
sammanträden.

Inom lärarekåren hafva under året följande förändringar
ägt rum.

Sedan tack vare Herr August Röhss’ ofvan nämnda dona-
tion särskilda lärostolar kunnat inrättas i vissa stats- och han-
delsvetenskapliga ämnen, föreslog Lärarerådet att till inne-
hafvare af en af dessa, uäniligen professuren i statskunskap
med statistik måtte kallas docenten i statskunskap (med geo-
grafi) vid Högskolan, Doktor Rudolf Kjellén (Lärar. prot. 26
okt.). Styrelsen biföll detta förslag (prot. 19 nov.), och kallelsen
vann, efter att hafva blifvit förordad af Kansleren för Rikets
Universitet, Kongl. Maj:ts stadfästelse den 16 december. Pro-
fessor Kjellén inställdes högtidligen i sitt ämbete den 18 fe-
bruari med en offentlig föreläsning öfver Döda bokstäfver i
Sveriges gällande regeringsform . Till bevistande af denna före-
läsning hade rektor utfärdat inbjudning, beledsagad af en af-
handling om Franska Språket i England, IIL

För besättandet af professurerna i nationalekonomi och
sociologi och i geografi (med liandelsgeografi) och etnografi har
på sakkunniges inrådan den åtgärd vidtagits, att de förklarats
till ansökan lediga; och utgår ansökningstiden för båda pro-
fessurerna den 27 innevarande juni.

Då det emellertid måste anses önskligt, att den till dessa
professurer hörande undervisning toge sin början så fort som
möjligt, har Styrelsen, sedan Lärarerådet efter sakkunniges
hörande därom afgifvit förslag, förordnat Herr Gustaf F, Steffen
att från och med höstterminen 1902 och till dess platsen varder
med ordinarie innehafvare besatt, förestå professuren i national-
ekonomi och sociologi (Styr. prot. 6 maj). Detta förordnande
har den 20 maj vunnit Kanslerens för Rikets Universitet stad-
fästelse.

I fråga om professuren i geografi (med handelsgeografi)
och etnografi åter hafva Lärarerådet och Styrelsen icke funnit
skäl meddela liknande förordnande, då Professor Kjellén benä-
get åtagit sig att tills vidare undervisa och examinera i dessa
ämnen.

Digitized by

Google

ÅRSREDOGÖRELSE

15

Docenten Liljeqvist har för idkande af vetenskapliga stu-
dier i utlandet åtnjutit tjänstledighet under hela läsåret med
undantag af examensperioden i september. I hans ställe har
D:r Allen Vannérus uppehållit den med docenturen i filosofi
förenade uudervisningsskyldigheten. Då D:r Vannérus nu
lämnar Högskolans tjänst, följes han af hennes tacksamhet för
hans redbara och samvetsgranna pliktuppfyllelse.

The Rev. W. Hawksley Westall har äfven under det
gångna året haft förordnande såsom e. o. lärare i engelska*
och M. Henri Trocmé, licencié és lettres, har under vårterminen
varit förordnad som e. o. lärare i franska.

Tjänstledighet har åtnjutits, utom, såsom ofvan nämnts, af
Docenten Liljeqvist \ af Professor Lindberg från 1 januari till 10
inars och af Professor Sylwan under april för utrikes vetenskaplig
resa och af Rev. Westall under februari för utrikes ämbetsresa.

Föreläsningar och öfningar togo sin början höstterminen
den 9 september och vårterminen den 22 januari.

Om den under arbetsåret meddelade undervisningen hafva
de särskilda lärarne afgifvit nedanstående uppgifter.

JOHAN VISING,

Fil. D:r, Professor i nyeuropcisk lingvistik (med undervisuingsskyldighet i romanska

spr&k), R. N. O.

Franska: Marivaux' komedier , Le jeu de Vamour et du hasard samt Lcpreuve

(ej afslutad), hafva behandlats så, att läijungame turvis uppläst och
tolkat texten (1 t. i veckan h. t. och v. t.).

Skriftliga öfversättningsöfn ingar (i t. i veckan h. t. och v. t.) med
underlag af ett par berättelser i E. Ahlgrens »Från Skåne» hafva gjorts
af läijungarne såsom hemarbete och granskats af läraren. Hufvud-
sakligen afsedda for fil. kand.-examen.

Se minar ieöfningar hafva hållits två t. hvarannan vecka öfver en out-
gifven anglonormandisk dikt La plainte cTAmour. Kopior af de 5
kända manuskripten hafva tillhandahållits deltagame i öfningarna, och
desse hafva i tur och ordning för olika partier af dikten anställt text-
kritiska undersökningar samt öfversatt och kommenterat den. Öfnin-
garna afsedda för fil. lic.-examen.

Digitized by v^.oooLe

i6

JOHAN V 1 SING

Provensalska: Efter en inledning om den fornprovensalska litteraturen

och särskildt Bertran de Bom har föreläsaren öfversatt och kommen-
terat de sjutton första sirven tesem a i Stimmings edition af nämnde
skalds dikter. Dessa föreläsningar (i t. i veckan h. t. och v. t.) hafva
äfvenledes hufvudsakligen afsett fil. lic.-examen eller högre kurs i fil.
kand. -examen.

JOHANNES PAULSON,

Fil. D:r, Professor i klassiska språk, R. N. O.

Latin: Aetna. Se minar ieöfnm gar en timma hvarannan vecka under hela

läsåret, hvarunder ungefär verserna i — 200 hunnit genomgås. Dess-
utom har på dessa öfningar ventilerats en afhandling af Fil. Kandi-
daten Carl Lindstén : Kan i Latinsk hexameter kort slutvokal framför enkel
begynnelsekonsonani bilda tredje fotens t hesis?

Grekiska: Aristophanes* Grodorna, enskilda föreläsningar 4 tim. i veckan

under höstterminen.

Thukydides ’ historia , i:a boken, enskilda föreläsningar 4 tim. i veckan
under vårterminen. Kap. 1 — 86 hafva hunnit genomgås.

Komedier af Aristophanes, åtta offentliga föreläsningar under februari
och mars.

VITALIS NORSTRÖM,

Fil. D:r, Professor i filosofi.

Filosofiens historia:

a) Frän och med Cartesius till Kant (2 tim. i veckan h. t.);

b) Frän och med Kant till och med Hegel (3 tim. i veckan v. t.).

Filosofiens propedevtik ( antropologi \ logik och inledning till flosofens hi-
storia; i tim. i veckan li. t., 2 tim. i veckan v. t. efter examensperioden
i mars).

Rättsfilosofi (2 tim. i veckan h. t., 2 tim. i veckan v. t. före examens-
perioden i mars).

Föreläsningarna öfver filosofiens historia under höstterminen voro
lämpade efter fordringarna för betyget med beröm godkänd i filosofie
kandidatexamen, medan framställningen, under vårterminen, af den
tyska transscendentalfilosofien haft syftning äfven på licentiatexamen.

Föreläsningarna öfver antropologi, logik, inledning till filosofiens
historia och rättsfilosofi hafva varit rent propedevtiska, de sista i för-
ening med examinatorium.

Digitized by v^.ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

17

GUSTAF CEDERSCHIÖLD,

Fil. D:r, Professor i nordiska språk.

Fornnorsk och fornisländsk grammatik: Hufvuddragen af ljud- och form-
läran (ensk. förel. 2 t. i veckan under h. t.).

Fornnorsk och fornisländsk litteratur: 1:0 I förbindelse med den gram-
matisk a kursen, valda stycken af Wimmers Lsesebog; 2:0 Clarus saga
kapp. 11 — 19 samt därefter 3:0 Ares Islendingabok och slutligen 4:0
Vegtamskvida och prymskvida (2:0 — 4:0 ensk. 2 tim. i veckan under hela
läsåret).

Svensk grammatik: Öfversikt af språkets utveckling (hufvudsakligen med
afs. på ljud- och böjningsformer samt accentuering) från 1200-talet till
nutiden (ensk. förel. 2 t. i veckan och mot slutet 3 el. flera, under v. t.).

Svensk litteratur: 1:0 I samband med grammatikundervisningen, valda
stycken af Noreens Altschwedisches Lesebuch, 2:0 Jfr under Seminarie'
öfningar.

Seminarieöfningarna (2 t. hvarannau vecka) hafva under läsåret måst an-
ordnas med hänsyn till lärjungar med jämförelsevis ringa underbyggnad
eller såsom »proseminarium» ; ämne för öfningarna har varit Äldre
Västgötalagen , hvaraf böljan (intill ett stycke in på ^Erfpar bolkser) be-
handlats så, att läijungarna turvis, en för hvar särskild gång, föredragit
och förklarat ett par sidor af texten, hvarvid föredragandens framställ-
ning diskuterats och kompletterats af de öfriga läijungarna eller (och
oftast) af föreståndaren. En uppsats *Om nyare undersökningar angå-
ende bruket af sig och sin >, författad af Fröken A. Sörensen, kunde
på grund däraf, att förf. var strängt upptagen af examensstudier, ej
blifva ventilerad.

LUDVIG STA VENO W t

Fil. D:i, Professor i historia och statskunskap (med undervisningsskyldighet i historia).

Svensk historia: Sveriges historia från och med freden i Kiel 1814 till Karl

XIV fohans död 1844 (ensk. förel. 4 tim. i veckan h. t.).

Behandling af valda uppgifter rörande Sveriges nyare historia (seminarie-
öfningar 2 tim. i veckan h. t. och v. t.).

Allmän historia: Öfversikt af den allmänna historien (ensk. förel. 4 tim. i

veckan v. t ).

Digitized by v^.oooLe

i8

JOHAN VISING

Föreläsningarna öfver Sveriges historia 1814 till 1844, hvilka utgjort
fortsättning af en föreläsniugskurs h. t. 1900, voro afsedda för kandi-
dat- och licentiatexamina och meddelade utom öfversikt af händel-
sernas förlopp litteraturhänvisningar för hvaije särskild afdelning.
Öfversikten af den allmänna historien från äldsta tider till 1815 var
närmast lämpad för teologisk filosofisk examen, men användes äfven
såsom repetitorium för kandidatexamen. Seminarieöfningarna under
höstterminen voro afsedda för kandidatexamen. Vid dessa öfningar före-
drogos och ventilerades följande uppsatser: Allianstraktaten mellan

Sverige och Ryssland i Petersburg 12 april 1812 (stud. W. Cederschiöld),
Karl Johan och Napoleon under år 1812 (stud. S. Palmgren), Mötet i Abo
mellan Karl Johan och Alexander 1 aug. 1812 (stud. E. Naumann), För-
handlingarna mellan Sverige och England Jebr. 1812 till mars 1813 (stud.
A. Daunberg). Däijämte förekom en diskussion angående epokindel-
ningen aj Sveriges nyare historia , hvilken diskussion inleddes af stud. A.
Dannberg. Seminarieöfningarna under vårterminen voro afsedda för
licentiatexamen. Därvid förekom en diskussion angående Kieler-
Jredens betydelse , inledd af kand. Hj. Larsson Haralds, samt föredrogos
och diskuterades följande uppsatser: Stormakternas beskickning till Kö-

penhamn och Christiania år 1814 (kand. V. Fredborg), Konventionen i
Moss den 14 aug . 1814 (kand. Hj. Larsson Haralds), Förhandlingarna
mellan norska stortinget och svenska kommissarierna okt. och nov. 1814
(stud. S. B. Brisman).

EMIL LINDBERG,

Fil. D:r, Professor i semitiska språk.

Hebreiska: Grammatik jämte explikation och grammatisering, hvarvid ge-

nomgåtts trenne kapitel af Genesis (ensk. förel. 6 tim. i veckan h. t.).

Tolkning aj Genesis i förening med textkritik, syntaktiska och arke-
ologiska anmärkningar (ensk. förel. 6 tim. i veckan 10 mars — 31 maj
v. t.).

Arabiska: Grammatik jämte explikation (ensk. förel. 2 tim. i veckan h. t.).

Tolkning af •» Sindebad sjöfararen • i T. o. e. n. (ensk. förel. I tim. i
veckan h. t.).

Tolkning af sur. X i Koratten (ensk. förel. 1 tim. i veckan 10 Mars —
31 Maj v. t.).

Digitized by v^.ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

19

Seminarieftf (lingar : Hebreiska och feniciska inskrifter (2 tim. hvarannan vecka
h. t. och mars— maj v. t.).

Föreläsningarna öfver Genesis hafva fortgått efter samma plan som
under föregående år; och har under förra hälften af terminen repe-
tering af grammatiken upptagit hvarannan timma. I arabiskan har det
medhunnits ungefär 16 sidor i »Sindebad sjöfararen» och något öfver
7 sidor af Koranens tionde sura; dessa föreläsningar hafva varit af-
sedda för fil. kand.-examen. Under seminarieöfmngarna hafva genom-
gåtts: Mesa-stenen , Esc lem u nazar- inskriften^ offertabellen från Marseille samt
åtskilliga inskrifter från Cypern m. fl.

EVALD LIDÉN,

Professor, intiehafvare af Oscar II:s professur i jämförande språkforskning med

sanskrit.

Latinsk grammatik: På enskilda föreläsningar 2 timmar i veckan under

höstterminen och x timme i veckan under vårterminen genomgingos
hufvudpunkterna af latinets vokaliska ljudlära (de latinska vokalernas
förhistoria under jämförelse med öfriga italiska dialekter samt grekiska
och fornindiska och deras successiva förändringar under det latinska
språkets historiska tid).

Germansk grammatik: På enskilda föreläsningar 2 timmar i veckan under
hela läsåret behandlades, med gotiskau såsom grundlag, den germanska
verbalböjningens historia under jämförelse med äldre indoeuropeiska språks.

Fornindisk grammatik: Under enskilda föreläsningar 1 timme i veckan
under hela läsåret genomgicks det viktigaste af den sanskritiska verbal-
böjningen , motsvarande fordringarna för lägre betyg i filosofie kandidat-
examen. Härtill anslöto sig:

Seminariedfningar. Under dessa, som fortgingo med 2 timmar i veckan
under höstterminen och med 2 timmar hvarje eller hvarannan vecka
under vårterminen, behandlades ingående vissa delar af Na la och Hitö-
padiia (efter Lanman’s Reader). Det viktigaste af nominalböjningen,
kompositionsläran och syntaxen inöfvades.

ELIS WADSTEIN,

Pil. D:r, Professor i nyeuropeisk lingvistik (med undervisningsskyldighet i germanska

språk).

Tyska: E11 propedevtisk kurs i fonetik i förening med praktiska öfningar (1
tim. i veckan under h. t ).

Digitized by v^-ooQle

20

JOHAN VISING

Tysk historisk grammatik (ensk. föreläsningar 3 tim. i veckan under v. t).

Valda dikter af Schiller (ensk. föreläsningar 2 tim. i veckan under b. t).

Martin Luther frdn litterär och språklig synpunkt (åtta offentliga före-
läsningar under h. t.).

Forntyska dialektundersökningar på grundval af Steinineyer u. SieverV
Althochdeutsche Glossen. Dessa undersökningar hafva företagits under
seminarieöfningar (2 tim. bvarannan vecka under hela läsåret) och har
därunder genomgåtts Althochd. Glossen II: 572 — 573.73 samt III: 457—
458,13. Härvid hafva deltagarne under professorns ledning sökt be-
stämma de olika glossornas dialekt och härledning. I sammanhang
med dessa undersökningar har föredrag hållits af kand. C. Koch öfver
Hufvudskiljaktighcten mellan fornhögtyskan och fornlågtyskan f samt en af
kand. W. Nyman författad uppsats: De forntyska glossorna i Cod. Lugd.
191 E. I ventilerats.

Under seminarieöfningama har äfven föredrag hållits af kand. J.
Lunden öfver De nya bestämmelserna rörande den tyska ortografien.

Engelska: En propedevtisk kurs i fonetik i förening med praktiska öfningar
(1 tim. i veckan under v. t.).

OTTO SYLWAN,

Fil. D;r, Professor i estetik med litteratur- och konsthistoria.

Svensk litteraturhistoria: H. t. offentliga föreläsningar (8 timmar) öfver
>Den svenska litteraturen vid 1800- talets midt». V. t. (3 t i veckan
jan. — mars): kurs med examinatorium för fil. kand.exaraen, omfattande
tiden från och med Dalin till år 1830.

Allmän litteraturhistoria: H. t. ensk. föreläsningar 4 t. i veckan öfver
Frankrikes litteratur under senare delen af 1700-talet och Tysklands
litteratur under samma århundrade t. o. m. Lessing. V. t. ensk. före-
läsn. under maj månad 3 t. i veckan öfver Sturm- und Drang-perioden
i tyska litteraturen.

Konsthistoria: H. t. ensk. föreläsn. 1 t. i veckan öfver medeltidens kyrkliga
byggnadskonst.

Estetik: V. t. jan. — mars 1 t. i veckan ensk. föreläsning, hvarvid genomgåtts
en propedevtisk kurs i poetik.

Seminarieöfningar: H. t. på särskildt öfverenskomua tider, hvarvid föredrag
höllos af stud. A. J. Molin om Utile Dulci, af stud. A. Jonsson om

Digitized by v^.ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

21

Tegnér och fosforismen, samt af stud. E. Strömberg om det engelska
inflytandet under frihetstiden.

V. t. dels i t. i veckan jan. — mars, hvarvid förekommo öfningar i
modern svensk versbyggnad ; dels 2 t. i veckan under maj månad öfver
J. L. Runeberg med föredrag af stud. Grén Broberg om Runebergs lyriska
diktning t. o. m. 1830, af stud. K. Fr. Hellqvist om Runeberg såsom
litterär kritiker, af stud. R. Fehr om Runebergs hexametriska dikter
samt af stud. V. Brinck om Kung Fjalar. Till samtliga ofvannämnda
föredrag hafva anknutits diskussioner.

RUDOLF KJELLÉN,

Fil. D:r, Professor i statskunskap med statistik, förordnad att uppeh&lla äfven undervis-
ningen i geografi.

Statskunskap: Valda Stycken ur utländska statsrätter (ensk. förel. 2 tim. i
veck. h. t.).

Statsvetenskaplig propedevtik (ensk. förel. 2 tim. i veck. v. t.).

Statistik: Praktiska öfningar 2 tim. hvarannan veck. v. t.

Geografi: Politisk geografi och statistik (ensk. förel. 2 tim. i veck. under hela
läsåret).

Sveriges fysiska geografi (ensk. förel. 1 tim i veck. under hela läsåret).

Den förstnämnda kursen utgjorde en fortsättning på den i fjolårets
redogörelse omnämnda och åsyftade att tillsammans med denna gifva
läijungarne en ledning genom alla viktigare och mera invecklade eller
af läroboken icke nog klart behandlade problemer inom den utländska
statsrätten på nyböijarstadiet.

Äfven den politisk-geografiska kursen har varit en fortsättningskurs,
hvarunder behandlats Afrika och de europeiska medelhafsländerna.
Denna kurs är alltså ännu icke afslutad.

De praktiska öfningarne, afseende att redan från första böijan bringa
de studerande, som aspirera på högre betyg, i direkt beröring med
källorna, hafva rört sig inom den administrativa statistikens område,
där ju inga specifika förkunskaper äro af nöden för lösande af smärre
uppgifter. Sålunda hafva efter hvarandra behandlats följande ämnen:
Svenska städernas folköknings Svenska storstäders näringsutvecklings Allmän
svensk befolknings - och näringsstatistik samt Speciell svensk handelsstatistik t allt
under senaste decennium 1891 — 1900. Arbetet har varit ordnadt så.

Digitized by v^.ooQle

22

JOHAN VISING

att en hvar af de 5 deltagame fått på sin lott vid den första uppgiften
ett antal städer att undersöka endast ur folkväxtens synpunkt, därpå en
särskild stad att studera ur handelns, handtverkets, sjöfartens och in-
dustriens olika synpunkter, efter detta någon viss sida ur landets all-
männa deniografi eller näringsstatistik, slutligen ett par främmande
länder, med hvilka Sverige haft handelsförbindelser, att studera ur
dessa förbindelsers synpunkt; hvarefter de hvar för sig insamlade upp-
gifterna sammanarbetats på de gemensamma öfningstimmarne.

LARS WÅHLIN,

Fil. D:r, Bibliotekarie. Docent i klassisk filologi.

Grekiska: Xe nophotis Memorabilier (ensk. förel. med repetitionsförhör och
grammatiska exkurser 2 tim. i veck.).

Stilskri f ning (1 tim. i veck.).

Dessa föreläsningar och öfningar, som voro afsedda för höstterminen,
inställdes då på grund af förhinder för deltagame, men återupptogos
under vårterminen.

EFRAIM LILJEQVIST,

Fil. D:r, Docent i filosofi,

har under läsåret 1901 — 2 (med undantag för examensperioden i september

1901) åtnjutit tjänstledighet för vetenskapligt arbetes författande och begagnat

senare delen af sin tjänstledighet (fr. o. ra. februari månad) för en studieresa

i Frankrike.

ELIAS JANZON,

Fil. D:r, Docent i klassisk filologi.

Clcero, De oratore I (ensk. förel. 2 tim. i veckan hela läsåret).

Valda satirer och epistlar af Horatlus (ensk. förel. 2 tim. i veckan hela
läsåret).

Skriftliga exercitier i latin (1 tim. i veckan hela läsåret).

ALLEN VANNÉRUS,

Fil. D:r, tillförordnad lärare i filosofi.

Psykologi (4 t. i veckan under k. t.). Elementär kurs utgörande en öfver-
sikt af psykologien i dess helhet, afsedd företrädesvis för fil. kand.-
examen. Såsoui tryckt komplement användes Reins Lärobok i psykologi

Digitized by kjooole

ÅRSREDOGÖRELSE

*3

Semlnarieöfningar (2 t hvarannan vecka under h. t) i anslutning till
Paulsens Einleituug in die Philosophie; inledningskapitlen genom-
gångna.

Filosofiens historia (3 t under jan.— april, 5 t. under en del af april och
hela maj) propedeutisk kurs för de förberedande examina. Framställ-
ningen har fortskridit t o. m. Kant. Som tryckt komplement har
användts Wikners Filosofiens historia (utg. af S. G. Youngert).

Några blad ur filosofiens encyklopedl* 10 offentliga föreläsningar under
v. t.

THE REV. W. H AWKSLEY WESTALL,

E. o. lärare i engelska.

Lectures on llterature (1 t. i veckan under h. t.) behandlade den moderna
engelska litteraturen och voro liksom föreläsningarna öfver

The Life and Works of William Makepiece Thackeray (1 t. i veckan
v. t.) afsedda för såväl Högskolans lärjungar som allmänheten.

öfvers&ttning till engelska af Viktor Rydbergs Slngoalla (1 t. i veckan
h. t.) och

Precis- and Essay-writing (1 t. i veckan v. t.) voro praktiska öfningar af-
sedda för Högskolans lärjungar. Den sistnämnda kursen utgjorde en
handledning i stil- och uppsatsskrifning.

HENRI TROCMÉ,

Licencié és lettres, e. o. lärare i franska.

Biographies de sages (1 t. i veckan under större delen af v. t.) behandlade
i föreläsningsform några framstående män inom intelligensens eller
det praktiska lifvets sfärer i Frankrikes nyaste historia, såsom Alfred
de Vigny, Littré, Renan, m. fl.

Victor Hugo utgjorde ämnet för en annan föreläsningsserie (1 t. i veckan
under större delen af v. t ). Till båda dessa föreläsningsserier hade
allmänheten tillträde mot en låg afgift.

Praktiska öfningar, bestående i läs- och diskussionsöfningar (2 t. i veckan
under större delen af v. t.), voro hufvudsakligen afsedda för Högskolans
lärjungar, men räknade också såsom deltagare ett mindre antal
auskultanter.

Digitized by

Google

24

JOHAN VISING

Före ingången af nästa läsår, nämligen från den 16 till
den 26 augusti, komma, på särskild framställning af Göteborgs
Skolföreuing, att vid Högskolan hållas sommarkurser i likhet
med de kurser af detta slag, som under åtskilliga somrar varit
anordnade af universiteten i Upsala och Lund. Utom ett
stort antal af Högskolans lärare hafva flere vetenskapsmän
vid andra läroverk i Göteborg, och äfven från främmande ort,
erbjudit sig att därvid medverka. Kongl. Maj:t har i nåder
tillerkänt Högskolans rektor såsom ledare af dessa kurser ett
anslag af 1.000 kronor för bestridandet af vissa med dem för-
enade kostnader.

Nedanstående skrifter och uppsatser hafva sedan förra
Årsredogörelsens utsändande blifvit af Högskolans lärare ut-
gifna eller äro under tryckning.

A. U. Bååth:

Sagan om Grette den starke. Tolkad från forn isländskan (Gleerups
förlag. Lund).

Dikter och uppsatser i tidningar och tidskrifter.

Guslaf Cederschiöld :

Konung Sverre. Lund 1901.

Konsten att läsa och Vikingens lif uti »Läsebok för folkskolans högre
klasser», utg. af H. Schfick och N. Lundahl». Lund 1901.

Reseintryck. I »Nordisk Uni versi tetstidskrift». Göteborg 1901.

Frasen som fallgrop. 1 »Språk och Stil». Stockholm 1901.

Skriftsvenskan och talsvenskan. I »Aftonbladet» n:r 38 B (Stockholms-
upplagan) 1902.

Om svenskan som skriftspråk. Andra upplagan (under tryckning).

Tillsamman med V. Olander: Vinkar och råd om undervisningen i

modersmålet med hufvudsakligt af seende å folkskolan. Lund 1901.

Har medverkat vid redaktionen och tryckningen af de under läs-
året utgifna eUer under utgifning varande häftena af Ordbok åfver
svenska språket , utg. af Svenska Akademien.

Digitized by v^.ooQle

ÅRS REDOGÖRELSE

25

Rudolf Kjellén :

På studiefärd. Åtta resebref till Göteborgs Aftonblad, Juli 1901.

Vulkaniska minnen i svenska bygder. Åtta artiklar i Smål. Allehanda.
Mars och April 1901.

Bidrag till Sveriges endogena geografi 1 — ///, i Geolog. Fören. För-
handlingar 1902.

Om maritim anpassnings i Ymer 1901.

Döda bokståfver i Sveriges gällande Regeringsform , I, i Statsveten-
skapi. Tidskrift 1902.

Ett samlingsprogram i rösträttsfrågans Tal i Fosterl. Förbundets ge-
neralförsamling den 21 April 1902, Sthlni 1902.

Anmärkningar vid konsulatko m i tens nedsättning. Tre artiklar i Hel-
singborgs-Posteu, Jan. och Febr. 1902.

Smårre Tidningsartiklar i nationell och internationell politik, Göte-
borgs Aftonblad 1901, Stockholms- Bladet 1902.

Efraim Liljeqvist:

Svensk filosofi. Chr, Jac. Boström, Skrifter III (i Nord. Tidskr. för
1902).

Emil Lindberg:

Religiösa meditationer och stämningar. Göteborg 1902.

Veckliga uppsatser i Göteborgs Handels • och Sjöfartstidning.

Recensioner i tidningar och tidskrifter.

Vitalis Norström:

Ellen Keys tredje rike . En studie öfver radikalismen. Stockholm 1902.
Aktiebolaget Hiertas bokförlag.

Den religiösa kunskapen. Stockholm 1902. I Bendixsons tidskrift
»Skolan» såsom följdskrift. Albert Bonniers förlag.

Artiklar i Handelstidningen öfver Ellen Keys »Barnets århundrade*
och Harald Höffdings »Religionsfilosofi».

Johannes Paulson:

Några ord om den teologisk-filosofiska examen i Sverige. (I Nordisk
Universitetstidskrift II. 1.)

Digitized by v^-ooQle

26

JOHAN VIS 1 NG

Ytterligare några ord om den teologisk-filosofiska examen. (I Nordisk
Universitetstidskrift II. 2.)

Randanmärkningar vid läsningen af universitetskom mitteens statutförslag.
(I Nordisk Universitetstidskrift II. 2.)

Fåglarne. Komedi af Aristophanes. (I den af Sveriges författare-
förening utgifna Vintergatan 7;de årgången.)

Jägarlif på Euboia . Novell af Dion från Prusa. (Öfversatt; i den
af Göteborgs Högskolas Studentförening utgifna publikationen Ver
sacrum.)

Ludvig Stavenow:

Konung Gustaf III. (Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göte-
borgs Högskola XVI.) Göteborg 1901.

Historieundervisningens betydelse för vårt folks fostran till äkta svensk -
het . Föredrag vid Folkskolans vänners möte i Göteborg den 7 aug.
1901. (Mötets förhandlingar)

Anmälan af Adolf Ludvig Hamiltons anekdoter till svenska historien un-
der Gustaf III:s regering , utgifna af Oscar Levertin. Hist. Tidskrift 1902.

Uppsatser i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Otto Sylwan:

Reaktionen mot fosforismen (i Nordisk Tidskrift 1901).

Från stångpiskans dagar. Kulturhistoriska studier. Stockholm 1901.

Anmälan af »Svenska memoarer och bref utg. af H. Schäck och
O. Levertin». Bd. III — IV (i Ord och Bild 1902).

Huru ett bref befordrades på 1600-talet (i Läsebok för folkskolans
högre klasser, 1902).

Elis Wadstein;

Bidrag till tolkning och belysning af skal de- och edda-dikter. Vill (i Arkiv
för nordisk filologi XVIII). Ett par kortare artiklar i Zeitschrift f€tr
deutsche Philologie XXXIV samt Korrespondenzblatt des Vereins fur
niederdeutsche Sprachforschung, Jahrg. 1901.

Allen Vannérus :

Modern religionsfilosofi. Rec. af Höffdings Religionsfilosofi i Ord
och Bild, 1901, h. 9.

Digitized by v^-ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

27

Der Kantianismus in Schweden . I Kantstudien, Bd 6, 1901.

Den empiriska naturuppfattningen . Ett bidrag till filosofiens prope-
deutik. Göteborgs Högskolas årsskrift, 1901, III.

Några blad ur filosofiens encyklopedi. Populärt vetenskapliga före-
läsningar vid Göteborgs Högskola. (Under tryckning)

Johan Vising:

Den ridderliga kärleken i medeltidens litteratur (i Nordisk Tidskrift 1901).

Samarbetet mellan Nordens Universitet (i Nordisk Universitetstid-
skrift 1901).

Franska språket i England III (Göteborgs Högskolas Årsskrift VII, I.
Bilagdt Inbjudning till den offentliga föreläsnings med hvilken Professorn
i statskunskap med statistik Fil. Dr. Johan Rudolf Kjellén tillträdde
sitt ämbete; 1902).

Artikeln Anglonor mannisch i Jahresbericht uber die Fortschritte der roma -
nischen Philologie % V.

L'Alliance Franfaise de Gothembourg i 8 q 2 — igo2. Historique. Göte-
borg 1902.

Tidningsartiklar.

Har ock utgifvit denna Ar sredogörelse,

Lars Wåhlin:

Har redigerat och utgifvit Nordisk Universitetstidskrift 2:a årg. samt
författat smärre artiklar däri.

Bland sådana af Högskolans lärare under det gångna läs-
året företagna resor och erhållna förtroendeuppdrag eller ut-
märkelser, hvilka stå i samband med deras vetenskapliga eller
litterära verksamhet, må följande här anföras:

A. U. Baåth: Har innehaft ett af Svenska Akademiens stipendier för vittra

författare.

Rudolf Kjellen: Företog i juni och juli 1901 geografiska studie- och forsk

ningsresor, dels i sydligaste Sverige och dels i mellersta Skandinavien ;
därjämte smärre utflykter i samma ändamål på hösten 1901 (till Vest-
götabergen, Skånes fornvulkaniska område, m. m.).

Evald Lid/n: Invaldes i januari till ledamot af Göteborgs Kongl. Vetenskaps-

och Vitterbets-Samhälle.

Digitized by

Google

28

JOHAN VISING

O, E. Lindberg: Företog 4 jan. — 10 mars en vetenskaplig resa till Alger i

och för studerande af nyarabiskan samt af arabernas lif därstädes under
europeiskt inflytande.

Ludvig Stavenow: Valdes i februari 1902 till inspektor för Göteborgs Student-
förening; i juni samma år till ledamot af Kongl. Vitterbets- Historie-
och Antiqvitets-Akademien.

Otto Sylwan: Företagit en resa till Italien för konsthistoriska studier under

april 1902.

Elis Wadstein; Vistades under juli 1901 i Kiel för studier å därvarande uni-
versitetsbibliotek.

Kallades den 26 oktober till hedersledamot af Södermanlands-Nerikes
Nation vid Upsala Universitet.

Johan Vising : Valdes den 28 september 1901 till hedersledamot af Norrlands
Nation vid Upsala Universitet.

Lars Wåhlin: Valdes den 5 december af Stadsfullmäktige till ledamot af

styrelsen för Robert Dicksons stiftelse för åren 1902 — 1905 och har
sedermera inom denna styrelse utsetts till inspektör öfver stadens folk-
bibliotek.

Till medlemmar af redaktionskommittéen for Högskolans
Årsskrift har Lärarerådet för 1902 återvalt Professorerna Vising
och Norström samt Bibliotekarien IVåhlin (Lärarer. prot. 27
november); och till revisorer af Årsskriftens räkenskaper för 1901
utsett Professorerna Wadstein och Sylwan (prot 27 nov.).

Årsskriftens sjunde band, årgången 1901, har ej ännu ut-
kommit, i det vissa ej på redaktionskommittéen beroende om-
ständigheter fördröjt dess utgif vande. Detta kommer emellertid
att äga rum vid nästa termins böljan.

Af Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs Hög-
skola har häft. XVI under sista läsåret utkommit. Det inne-
håller: Konung Gustaf III af Ludvig Stav enmv. Äfven detta år
har Konsul Oscar Ekmans aldrig tröttnande intresse och fri-
kostighet möjliggjort denna publikations fortsättande.

Digitized by

Google

ÅRSREDOGÖRELSE

29

Det Filologiska Samfundet \ stiftadt under föregående läsår
(se sista Årsredog öreisen s. 23), har under läsåret haft sex sam-
mankomster med vetenskapliga föredrag och sett sina medlem-
mars antal ökas till 32.

Af Högskolans undervisning hafva under året begagnat sig
Lärjungar (Ordningsstadgan § 7) under h. t. 76, under v. t.
71. Af dessa äro 56 namn gemensamma under båda terminerna.
De kvinnliga studerandes antal har varit h. t och v. t. 5.

Under höstterminen inskrefvos 21 nya lärjungar, under
vårterminen 9.

Enligt uppgift till vårterminens katalog hafva lärjuugarne

beredt sig för följande examina:

Filosofie licentiatexamen 14

» kandidatexamen 7 ... 31

* > efterpröfning 7

Teologisk filosofisk examen 5

Juridisk » » 2

Tolf studerande hafva icke uppgifvit sig afse någon sär-
skild examen.

De studerande, som bereda sig till filosofie licentiatexamen,
hafva alla utom två aflagt filosofie kandidatexamen.

Auskultanter (Ordningsstadgan § 13) hafva under höst-
terminen varit 30, under vårterminen 80.

Som åhörare af de offentliga föreläsningarna (Ordnings-
stadgan § 14) hafva antecknat sig (utan frånräkning af samma
namn, där det förekommer vid två eller flere serier) under h. t.
till tvenne serier 1,036 personer och under v. t. till tvenne serier
300 personer.

Följande examina hafva under läsåret vid Högskolan aflagts:
Sep t. 1901 (afslutad 7 sept.):

Fil. kand. K. Fredlund fil. lic.-ex. a i nordiska språk;

Fil kand. O. Svedberg fil. lic.-ex. T i praktisk filosofi;

Fil. stud. E. Möller fil. kand.-ex. 2 i teor. filosofi och nordiska språk;

Fil. stud. V. He Ils t en fil. kand -ex. 2 i estetik med litteratur- och konst-
historia och nordiska språk;

Fil. stud. V. Södergren fil. kand. -ex. 1 i semitiska språk och teor. filosofi;

Digitized by v^-ooQle

30

JOHAN VISING

Fil. stud. E. Tengstrand och O. S. Holmdahl teol. filos, ex. 2 ;

Fil. kand. J . Waldenborg särskild pröfning i antropologi och logik.
Dec. 1901 (afslutad 5 dec.):

Fil. kand. O. Svedberg fil. lic.-ex. 2 i teor. filosofi;

Fil. studd. R . Svensson , E. Sjöblom och G. Ekström teol. filos, ex. 2 :

Fil. studd. G. A. N. Malmgren och C . Dymling teol. filos. ex. 1 ;

Fil. stud. A . IV. Lunds tedt jurid. prelim. ex.;

Fil. kandd. J. E. Spolen och W. Nyman efterpröfning i germanska språk
och latin.

Mars 1902 (afslutad S mars):

Fil. kand. Hj . N.son Heden fil. lic.-ex. 2 i estetik med litteratur- och
konsthistoria;

Fil. kand. K. Grimberg fil. lic.-ex. 1 i historia;

Fil. stud. A. Jonsson fil. kand. -ex. 2 i estetik med litteratur- och konst-
historia och nordiska språk;

Fil. stud. E. Strömberg fil. kand.-ex. 2 i nordiska språk och estetik med
litteratur- och konsthistoria;

Fil. stud. F. Hellqvist fil. kand.-ex. 1 i teor. filosofi och germanska språk;
Fil. stud. A. Sörensen fil. kand.-ex. 1 i historia, nordiska språk och estetik
med litteratur- och konsthistoria;

Fil. stud. A. L. Molin fil. kand.-ex. 1 i romanska språk och estetik med
litteratur- och konsthistoria;

Fil. kand. C. Koch efterpröfning i latin.

Juni 1902 (afslutad 7 juni):

Fil. stud. A. Lagerwall fil. lic.-ex. 1 i teor. filosofi ;

Fil. stud. V. Södergren fil. kand.-ex. 2 i latin, grekiska och historia;

Fil. stud. E. Eidem Anderson fil. kand.-ex. 1 i latin och grekiska;

Fil. stud. S. A. Gren Broberg fil. kand.-ex. 1 i nordiska språk, german-
ska språk och estetik med litteratur och konsthistoria;

Fil. stud. J. Sandblad fil. kand.-ex. 1 i teor. filosofi, semitiska språk och
nordiska språk;

Fil. stud. C. Dymling och G. A. N. Malmgren teol. filos, ex. 2
Fil. stud. J . L. Sundbeck teol. filos, ex. 1
Fil. kand. J. Lunden efterpröfning i latin.

I följande fall, där Högskolan icke ägt själfskrifna exami-
natorer, har Examenskommissionens ordförande, med stöd af
bestämmelserna i Kongl. Maj:ts nådiga resolution af den 17
juni 1893. till examinator förordnat annan lärare vid Högsko-
lan, nämligen:

Sept.

1900

Docenten

Liljeqvist att

examinera

i praktisk filosofi

»

•

*

11 'ahlin »

»

> grekiska \

Dec.

1901

»

Kjellén >

>

» statskunskap'.

•

*

*

irdulin *

>

* grekiska’.

Juni

1902

>

Itdhlin »

•

t grek/ska ;

Digitized by v^.ooQle

ÅRSREDOGÖREESE

3 r

De af Herr James Carnegie under detta som under nio
föregående år till Högskolan skänkta stipendicmedlen, Kr. 1,500,
hafva fördelats i fem lika belopp, hvilka tillerkänts studd. A .
Holmertz , , A. Jonsson , E. Strömberg , V, Södergre?i och F. Palmer,

Ur den å David Carnegies stipendiejond (Kr. 20,000) för
år 1901 upplupna räntan har Lärarerådet utdelat tvenne sti-
pendier å 400 kronor hvartdera åt fil. kand. C. Koch och stud.
Anna Sörens en.

Af Kungl. och Hvitfeldtska Stipendieinrättningen hafva
fil. kandd. V, Hellsten , W. Nyman och A . L. Molin . erhållit
hvardera ett stipendium å 200 kronor; hvarjämte fil. kand. J,
Lundén af samma inrättnings öfverskottsmedel fått sig till-
erkändt ett resestipendium å 600 kronor.

Göthildastiftelsen har tilldelat fil. kand. W. Nyman ett
stipendium på 250 kronor, och Lärarekollegiet vid Göteborgs
Latinläroverk teol. stud. G . Ekström ett Amanda Cervins sti-
pendium å 150 kronor.

» Ungdomsvän > har äfven i år med bepröfvad frikostighet
tillställt Högskolan stipendie- och premiemedel till ett belopp
af 1,000 kronor, hvilka, jämte ett från föregående år reserveradt
premium å 400 kronor (föregående Årsberättelse s. 26), utdelats
på följande sätt:

Stipendier, å 200 kronor hvartdera, hafva tillerkänts studd.
R. Eländer , A. L. Molin och C . Sanders ; premiet för den bästa
afhandling eller vetenskapliga uppsats, som sedan 1899 publi-
cerats af lärjunge vid Högskolan, har tilldelats fil. lic. Hj. N:son
Heden för hans afhandling Etik Dahlberg; premiet för den
examinand, som under senaste tvåårsperiod aflagt den filosofie
kandidat- eller licentiatexamen, hvilken Lärarerådet anser fram-
för andra värd att med premium belönas, har tillerkänts fil. lic.
A . Wallerius för hans i december 1900 afslutade filosofie licen-
tiatexamen.

Ur den af Styrelsen för Göteborgs Stadsbibliotek — med
hvilket Högskolans bibliotek är förenadt — till Stadsfullmäktige
afgifna årsberättelsen för kalenderåret 1901 må här anföras
följande:

Digitized by v^-ooQle

32

JOHAN VISING

Bibliotekets nya byggnad har tack vare D:r Pontus Fur -
stenbergs frikostighet fått en värdefull prydnad, i det att: å fond-
väggen i stora läsesalen uppsatts en större allegorisk målning,
utförd af artisten Carl Wilhelmson .

Biblioteket har, såsom förut, varit tillgängligt socken-
dagar kl. ii f. m. — 3 e. m. och vintertiden kl. 5 — 7 e. m.

Antalet besökande har under 1901 utgjort 16,295 ( mot
11,847 år 1900) eller i medeltal 53,6 per dag (mot 38,9 år 1900).

Till begagnande å stället hafva, utom referensbibliotekets
böcker, framtagits 6,578 band (mot 4,738); till utlåning ha
lämnats 5,075 band (mot 3,946).

Från offentliga bibliotek å andra orter ha förmedlats 108
boklån (mot 126).

Accessionskatalogen upptager 3,086 n:r (mot 1,960). Här-
till komma 168 tidskrifter samt de från Kongl. Justi ti e-Depar-
tementet erhållna svenska tidningarna.

Af Bibliotekets ordinarie medel ha Kr. 7,372 och 94 öre
användts för bokinköp. Af Högskolans extra anslag till bok-
inköp (i jämförande språkforskning) ha under året utbetalts
Kr. 548 och 62 öre.

Bland bokgåfvorna må särskildt framhållas Dr C. A. Wester-
lunds malakologiska bibliotek, h vilket till Stadsbiblioteket skänkts
af Herr Carl Wijk .

Bokbinderiarbete har utförts för Kr. 2,386 och 73 öre.

I personalen märkes den förändring, att Herr G . von
Holten , som förut tjänstgjort såsom volontär, den 27 juni ut-
nämndes till e. o. amanuens.

Högskolans fonder uppgingo, enligt Drätselkammarens
till Styrelsen i februari 1902 inlämnade redogörelse, vid in-
. gången af år 1902 till följande belopp:

Edvard Magnus’ fond ..

Kr.

334. 1°°:

—

Lundgrenska fonden

»

586.000:

—

David Carnegies fond ..

»

55 2 - 944 :

89

Oscar Ekmans fond

p

415.000:

—

Transport Kr.

1,888.044:

89

Digitized by v^.ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

33

Transport Kr. 1.888.044: 89

Göteborgs undervisnings fond » 39.091: 07

David Camegies stipendiefond » 20.000: —

Pensionsfonden » 52.739: 49

Gustaf Adolfs-fonden » 30.000: —

Olof Olofson Wijks minne > 100.000: —

James Carnegies fond » 50.000: —

Aron Philipssons fond » 10.000: —

August Röhss’ fond » 350.000: —

Olof Wijks donationsfond » 150.000: —

Dispositionsfonden » 183.674: 21

Summa Kr. 2.873.549: 66

Motsvarande summa vid ingången af år 1901 var Kr.
2 - 337 - 6 33 : °5

Af Högskolans fonder voro den 31 dec. placerade mot
5V2 X Kr. 35.000, mot 5 X 2.459.000, mot 4 1 /* X 247.991:07,
mot 4 x 55 200; på giro innestående voro Kr. 76.358: 59.

Behållningen å organisationsanslaget utgjorde vid samma
tid Kr. 660:94 (mot 1.018:44) samt besparingarna å årsanslaget
Kr. 30.504: 63 (mot 31.310: 06). Den kontanta behållningen i
rektorsexpeditionens kassa utgjorde Kr. 340: 25. Samtliga Hög-
skolans fonder utgjorde alltså vid ingången af år 1902 i rundt
tal 2.905.000 kronor.

Högskolans af Stadsfullmäktige den 7 november fast-
ställda utgiftsstat uppgår från och med innevarande kalenderår
till Kr. 111.000; däri dock icke inräknade stipendiemedel och
afkastningen af Gustaf Adolfs-fonden. Detta visar mot de
närmast föregående åren en ökning af Kr. 23.000, närmast för-
anledd af inrättandet af de tre nya professurer, för hvilka den
Röhsska donationen afsetts. Men därjämte har Styrelsen funnit
sig föranlåten öka den årliga afsättningen till pensionsfonden
med 2000 kronor eller till 6.000 kronor samt anslaget till bi-
blioteket med 500 kronor eller till 4,500 kronor.

Till revisorer af Högskolans räkenskaper för år 1901 har
Kongl. Maj: t utsett Lektor A. Bellinder med Lektor E. IV.
Cedervall som suppleant; Stadsfullmäktige hafva utsett Lektor C.

Digitized by v^-ooQle

34

JOHAN VISING

1 ?. Ekstrand och Handlanden Claes Hedenlund med Handlanden
Carl Osstan Kjellberg till suppleant.

Undervisningen tager nästa hosttermin sin början mån-
dagen den 8 september.

Göteborg den 15 juni 1902.

JOHAN VISING .

Digitized by v^ooQle

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

47

endast i den formen föreligger ett aprioriskt omdöme såsom
faktum. Det syntetiska omdömet a priori är ”die blosze ab-
strahirte Form eines Erkenntnisses der Wirklichkeit”, såsom
G. Simmel 1 säger. Föröfrigt ber jag få hänvisa till E. Adickes
afhandling: ”Die bewegenden Kräfte in Kants philosophischer
Entwickelung etc.” uti ”Kantstudien” I s. 48 ff.

Huruvida och i hvilken mån psykologiska motiver ingå
i problemlösningen blir en senare fråga, här vill jag endast
fastslå, att hvarje försök att till hufvudproblem göra en psy-
kologisk förklaring af kunskapen strider mot såväl Kants
uttryckliga ord som mot ”Kritik der reinen Vemunfts” hela
anläggning och karaktär. Äfven den s. k. transscendentala
psykologien är något för Kants uppgift sekundärt. Den sub-
jektiva deduktionen af kategorierna är icke för hufvudända-
målet väsentlig. I 1 :sta upplagan visserligen utförligt framställd,
men betecknad såsom oväsentlig och för hufvudfrågans lösning
umbärlig, huru ”viktig” den än kan vara, är den utelämnad
i 2:dra upplagan. — All empirisk psykologisk härledning af
kunskapen, ”diese versuchte physiologische Ableitung” kan
blott betyda förklaring af en kunskaps besittning, genom
hvilken man alls icke kan deducera och begripa, huru begrepp
a priori hänföra sig på föremål. Den empiriska förklaringen
må ha sin stora nytta, men i anseende till Kants uppgift in-
nebär den blott ”eitele Versuche”, hvarmed blott den kan
sysselsätta sig, som icke har begripit dessa kunskapers helt
egendomliga natur. 2

Man har velat påstå, att i Kritikens 2:dra upplaga sär-
skildt § 22 ff gränsbestämningen ej blott spelar större roll
än i 1 :sta upplagan utan utgör själfva hufvuduppgiften. Detta
är, såsom en förutsättningslös granskning af dessa §§:erger
vid handen, inkorrekt. Kant betonar starkt kunskapens be-
gränsning till erfarenheten ej därför att detta är målet, utan
därför att detta är det enda medlet att ge kategorierna ob-
jektiv giltighet. Här såsom eljest gäller det att deducera

1 G. Simmel: Ueber den Unterschied der Wahrnehmtmgs- und der Er-
fahrungsurteile. ”Kärnstudien” I s. 416 ff.

2 Kant: Schriften IV s. 69 f.

Digitized by v^-ooQle

48

AXEL LAGERWALL

objektiviteten hos förnuftets funktioner. Men då kategori-
erna endast genom sin användning på en empirisk åskådning
ge kunskap, så äro de inskränkta till erfarenheten eller tjäna
till empirisk kunskaps möjlighet. Detta betyder blott, att
inskränkningen eller begränsningen till erfarenheten är nöd-
vändigt medel för att åt kategorierna ge kunskapsvärde. Full-
komligt träffande anmärker Adickes gentemot Benno Erd-
mann, hvilken i sitt arbete ”Kants Kriticismus” söker vin-
dicera gränsbestämningen såsom Kritikens väsentliga uppgift,
”dass seine Auffassung das Verständnis des Kantischen Sy-
stems sehr erschwert. Die Thatsachen stimmen nicht mit ihr
iiberein, weder die Problemstellung der Einleitung, noch die
derselben entsprechende Anlage des ganzen Werks, noch die
bedeutsamsten und wichtigsten Aeusserungen Kants iiberZweck
und Hauptinhalt seiner transscendentalen Deduktionen .” 1
Såsom Adickes vidare utför, gäller detta just de yttranden,
som Kant fäller utan förutfattad afsikt, utan polemisk udd,
och med blicken fäst på systemet i sin helhet. De motsatta
och afvikande ställena äro anomalier, som framträda starkare
i mån af att polemiska eller andra biafsikter göra sig gällande.
I dialektiken är visserligen gränsbestämningen väsentlig, men
den står i intimt sammanhang med och får sin fulla bety-
delse först i och genom läran om ideernas positiva bety-
delse, dels såsom regulativer för kunskapen, dels såsom postu-
later. Egentlig kunskap är kunskap om objekt och sådana
finnas endast i erfarenheten. Förnuftet fordrar det obetin-
gade. För kunskapen betyder detta endast oändlig fortgång
mot ett systematiskt helt, för förnuftet själft betyder det au-
tonomi ”Die transscendentale Freiheit ist die notwendige Hy-
pothesis aller Regeln, mithin alles Gebrauchs des Verstandes.” 2
Så är visserligen gränsbestämningen uti dialektiken väsentlig,
ty genom att den ”upptäcker de transscendenta omdömenas
sken och därigenom förhindrar att det bedrager”, förstör den
all dogmatisk, transscendent metafysik. Negativt bestyrker
dialektiken analytikens resultat. Det finns ingen kunskap om

1 E. Adickes: Die bew. Kräfte etc. I s. 190.

a Reflexionen Kants herausgegeben von B. Erdmann R. 949 I s. 271.

Digitized by

Google

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

49

ting i sig. Men den har en 3- dubbel positiv afsikt, nämligen
att 1) utföra metafysikens system genom regulativa ideer, 2) be-
kräfta estetikens och analytikens resultat samt 3) bereda plats
för tron eller begrunda det praktiska förnuftets primat.

Det är således icke ett , strängt begränsadt problem, hvars
lösning transscendentalfilosofien vill och kan ge, ”Kritik der
reinen Vemunft” har till uppgift att arkitektoniskt d. v. s. ur
principer framlägga planen till denna vetenskap. Den le-
dande idéen i denna plan, ”die Idée des Ganzen”, är begrep-
1 pet om metafysiken såsom det rena spekulativa förnuftets upp-
gift och verk. Transscendentalfilosofien bevisar, att och huru
en metafysik såsom vetenskap är möjlig, den är väsentligen
metodlära. Långt ifrån att från sig utesluta alla tankemotiv
utom ett , innebär och fordrar transscendentalfilosofien ett full-
komligt system af problem och bevis. Äfven matematik och
naturvetenskap äro produkter af det rena förnuftet. De måste
därför deduceras, visserligen icke för deras egen skuld utan
för metafysikens. Så är äfven gränsbestämningen liksom pro-
blemet om erfarenheten medel, icke själfva mål. Samman-
hang inom det hela får man däremot icke, om man gör något
af delproblemen till hufvudproblem, än mindre om man gör
något eller några till uteslutande problem. Men lika otillfreds-
ställande är att i konstaterandet af en flerhet af i hvarandra
gripande heterogena tankeriktningar, se det afgörande uttryc-
ket för Kritikens betydelse och af detta draga den slutsatsen,
att den således innebär en ”Problemkneuel”, inom hvilken
tanketrådame visa ”ein Inaneinandergreifen, welches bei Kant
selbst freilich das Gegentheil klarer und Zielbewusster Methode
war”. — Med all rätt kunna vi tvärtom säga, att Kant för att
kunna grundlägga en ny metafysik för sig uppställt och sökt
lösa ett hufvudproblem , inledningsproblemet eller: huru kunna
subjektiva former få objektiv giltighet? Detta problem är,
menar jag, ”det ena, sanna, äkta hufvudproblemet, som i lika
mått står i samklang med den Kantiska kunskapsteoriens ut-
veckling som med dess behärskande tendenser” (Adickes).
Apriorism, fenomenalism, empirism lika väl som förklaring
och bevis af andra vetenskaper eller af erfarenheten själf ingå
såsom momenter, medel och resultat i detta problem och dess

Göteb. Högsk % Arsskr. X: 5. 4

Digitized by

Google

50

AXEL, LAGERWALL

lösning. Med detta är ej sagdt, att hela mångfalden af skif-
tande tankar och uppgifter verkligen bildar ett system och
att idel harmoni råder. Tvärtom finner man snart, att än den
ena, än den andra tankeriktningen bryter sig fram på bekostnad
af de andra. Därför är den Kantiska t ransscendent alfilo-
sofien icke ett väl afvägdt system utan blott ett i bild-
ning varande, i hvilket de olika elementen under slitningar
men dock bestämda af en central kraft konvergera mot ett
mål: nygrundning af metafysiken.

Digitized by v^-ooQle

II. Metoden.

a) Förutsättningar .

Redan i det transscendentala problemets beskaffenhet lig
ger, att metoden för dess lösning måste vara teleologisk. Trans-
scendentalfilosofi är teleologi. Det gäller icke att förklara ett
gifvet faktum eller att genom uppställandet af vissa hypote-
ser få enhet och sammanhang i företeelserna. Det gäller att
nå ett mål, realisera ett ideal, att utbilda en helt ny vetenskap,
om hvilken man förr ej haft någon idé. Därvid får intet an-
tagas såsom gifvet annat än förnuftet själft och intet faktum
läggas till grund, på hvilket man kunde stödja sig. Det rena
förnuftet är intet faktum. Det är ideal och norm. Det rena
förnuftet är, säger Kant, en så fullständig enhet, att, om dess
princip skulle visa sig oförmögen att lösa blott en enda af de
frågor, som dess egen natur gifver det, denna princip måste
förkastas. Men i denna mening är förnuftet icke gifvet utan
är själft uppgift. I den meningen utför Kant detta vidare,
då han säger, att en vetenskaps — närmast analytikens i
transscendentalf ilosofien — fullständighet icke kan antagas ge-
nom ett blott öfverslag öfver ett på försök åvägabragt aggre-
gat utan blott förmedelst ”einer Idee des Canzen der Verstandes
erkenntnisz a priori”. Förståndet är nämligen ”eine fur sich
selbst beständige, sich selbst gnugsame und durch keine äusser-
lich hinzukommende Zusätze zu vermehrende Einheit”. 1 I det
inbegrepp af all förståndets kunskap, som utgör ett system ge-
nom idéen, ligger normen och proberstenen på riktigheten och
äktheten af alla de kunskapsstycken, som skola inpassas. Alltså

1 Kant: Schriften IV s. 58.

Digitized by v^-ooQle

52

AXEL LAGERWALL

är det rena förnuftet en idé. Men denna idé och uppgiften att
enligt denna idé utföra en vetenskap finnes hos ett empiriskt
subjekt. Kant utgår i själfva verket icke från de rena begrep-
pen och principerna för att ur dem deducera kunskap och före-
mål, utan hans fortgång är från det empiriskt bestämda sub-
jekt, som har en bestämd uppgift att fylla. Därför bli pre-
misserna och metoden bestämda såväl af målet som af ut-
gångspunkten. Kant vill först uppsöka begreppen a priori,
utforska de rena begreppens frön och anlag i det mänskliga
förståndet för att sedan deducera deras objektiva giltighet.
Den yttersta förutsättningen är, att det gifves ett rent, spe-
kulativt förnuft eller en apriorisk kunskap. Något sämre kunde
icke hända dessa bemödanden, nämligen bemödandena att
grundlägga en filosofi såsom vetenskap, än att någon gjorde
den oväntade upptäckten, att det alls icke gåfves någon kun-
skap a priori ej häller kunde gifvas. Men, säger Kant, det är
ingen fara. ”Es wäre ebenso viel, als ob Jemand durch Ver-
nunft beweisen wollte, dass es keine Vernunft gebe”. 1 Finnes
det ingen apriorisk kunskap, så finnes det öfverhufvud ingen
kunskap. Det kunskapsbegrepp, som hos Kant ligger till grund
för all bevisning, är alstradt af en förening mellan rationalis-
men och empirismen. Det får sin karaktär dels genom den
rationalistiska fordran på allmängiltighet och nödvändighet
samt af den därmed följande aprioriteten, dels genom den af
studiet af engelsk empirisni och naturvetenskaperna närmre
utbildade insikten, att all kunskap förutsätter och måste gälla
om reala, själfständiga föremål. Kritiskt blir detta kunskaps-
begrepp genom att det siälft uppställes såsom norm, icke sö-
ker den i föremålen. Den kritiska vändningen, revolutionen
i tänkesättet består däri, att kunskapen själf tänkes såsom
det ursprungliga, efter hvilken föremålen rätta sig. Den trans-
scendentala metoden hos Kant består emellertid icke i att de-
ducera allt innehåll i kunskapen ur en högsta grundsats, ej
häller i att deducera det rena förnuftets grundhandlingar, hvilket
först Kants efterföljare göra till sin uppgift och Fichte på ett
grandiost sätt utförde. Kant utgår från ett empiriskt bestämdt

1 Kritik der praktischen Vernunft. Ed. Kirchmann s. 12.

Digitized by C-ooQle

transscendentalfilosofien hos kant

53

subjekt för kunskapen, från kunskapsförmågan. Därigenom
kommer en hel serie psykologiska förutsättningar att modifiera
metoden. Det är empiriskt gifna kunskapshandlingar, hvilkas
kunskapsvärde transscendentalt deduceras. Den Kantiska me-
toden innebär icke blott en transscendentallogik utan äfven
en transscendent alpsykologi. Tendensen hos Kant är utan
tvifvel att öfver vinna psykologien, äfven transscendentalpsyko-
logien är något för hufvudändamålet oväsentligt. Kant vill
göra transscendentalfilosofien fullständigt själfständig, men
själf måste han först ur psykologien framhäfva och isolera de
”rena” formerna, som sedan bevisas vara transscendentala.
Den transscendentala ståndpunkten är icke Kants utgångs-
punkt i Kritiken utan den eröfras genom detta verk. Genom
bristande iakttagelse af detta förhållande är det, som ”Kritik
der reinen Vernunft” synes upphäfva sig själf. De förutsätt-
ningar, har man sagt, under hvilka ensamt man kan komma
in i Kritiken, äro sådana, att man med dem icke kan förblifva
inom densamma. Men dessa förutsättningar kunna väl upp-
häfvas, utan att Kritiken upphäfves. 1 På dem hvilar icke
* Kritikens innersta tankeprosess utan de beteckna endast den
gifna milieu, inom hvilken Kant genomför sin metod, hvars
färdiga resultat därigenom modifierats. Likaväl som den yttre
systematiken kan krossas utan att idéerna därför förintas, lika
väl kunna dessa psykologiska förutsättningar öfvergifvas utan

i Man måste kunna skilja mellan den transscendentala metodens egna pre-
misser och väsentliga innebörd och de förutsättningar, under hvilka denna metod
infördes och tillämpades af Kant. Det finnes inom ”Kritik der reinen Vernunft'*
en brytning mellan det nya och det gamla, den fortskridande tendensen hos själfva
den transscendentala metoden och det redan utbildade föreställningssätt, som hos
Kant ger denna metod på samma gång dess individuella och konkreta gestaltning
samt dess tillfällighet och begränsning. I hvad har man att söka det väsentliga
i Kr. d. r. V.? Kant har själf uttalat, hvad han ansåg vara det väsentliga, må
han också till detta räknat åtskilligt, som vi icke kunna godkänna, och vi veta,
att det väsentliga äfven för honom var den transscendentala metoden såsom upp-
gift. Om analysen af det empiriska medvetande, som för sig ställer den kunskaps-
teoretiska uppgiften betraktas såsom själfva grunden för problemets lösning, är följ-
den just den psykologiska (eller fysiologiska) metod, enligt hvilken kunskaps-
problemet aldrig kan lösas, liksom den psykologiserande uppfattningen å sin sida
medför åtminstone tendensen att så göra.

Digitized by

Google

54

AXEL LAGERWALL

att transscendentalfilosofiens väsentliga tankar förlora sin
grund och giltighet. Helt annorlunda skulle visserligen för-
hållandet vara, om Kritiken vore en teori om kunskapens upp-
komst. Men denna uppkomst är för kunskapens giltighet af
alls ingen betydelse. Kritiken vill vara och är ett afgörande
bevis därför. Kunskapens giltighet äfgöres genom transseen-
dental kritik, dess uppkomst är föremål för empirisk psykologi. 1

Bland dessa förutsättningar är den första den, att det gif-
ves tvänne stammar i den mänskliga kunskapsförmågan, sinnlig-
heten och förståndet. Dessa äro artskilda, icke blott grad-
skilda, men de ha möjligen samma rot. Genom den förra gif-
vas oss föremål, genom den senare tänkas de. 2 Denna psyko-
logiska teori motsvaras af den uppfattningen af kunskapen,
att den på något sätt alltid hänför sig på föremål. Den kun-
skap, som omedelbart hänför sig på föremål, är åskådningen.
Denna uppstår, om föremål afficiera oss. Sinnligheten är just
förmågan af att få föreställningar genom det sätt, påhvilket före-
mål afficiera oss. Det ofvan sagda innebär endast en analys af det
empiriska, naiva medvetandets ståndpunkt. När den kritiska
uppgiften ställes, är icke det resultat färdigt, till hvilket kriti-
ken kommer. Den naiva ståndpunkten är nödvändig förut-
sättning för hvarje kunskapsteori och kan genom ingen upp-
häfvas. ”Kritik der reinen Vernunft” sätter icke sitt resultat
istället för det empiriska medvetandets och detta helt enkelt
därför, att den icke vill lämna någon psykologisk teori. Den
gör endast en omvärdering. ”Föremål” betyder något annat
vid Kritikens slut än vid dess början, men ingalunda har trans
scendentalfilosofien förnekat föremålens verklighet. 3 Den
psykologiska analys, som Kant här presterat, kan visas vara
felaktig och ersättas af en annan, detta inverkar icke på vär-
det af den kunskapskritik, som han lämnat, ty den hvilar på
helt andra grunder. Med all rätt säger August Stadier,* att

1 Se E. Adickes : Kants Systematik als systemildender Factor samt
II*. ]Y indelband; Präludien s. 287. Kritische oder genitische Methode ?

2 Kant: Schriftet IV s. 25, 47.

3 Se ”Widerlegung des Idealismus” Kr. d. r. V. (Hart.) s. 197. samt Proleg.
Schriften IV s. 293.

4 A. Stadier: § 1 der transscendentalen Aithetik. Kantstudien Is. 100 ff.

Digitized by v^-ooQle

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

55

”Gegenstand” här icke kan betyda något annat än hvad som på
Kants tid fysikern, teologen, filologen, smeden och sadelma-
karen förstodo med den termen. Man äger icke rätt, att vid
tolkningen af de inledande orden förutsätta Kritikens resultat
och antaga, att dessa bestodo i en teori om kunskapens upp-
komst. Men endast om man gör det uppstå dessa Kka olösliga
som onödiga svårigheter, som tvinga att antingen tänka före-
ställningarna själfva eller ock tingen i sig såsom afficierande. 1
Däremot finnes det intet , som tvingar till att tolka
Kants förutsättning i detta fall annorlunda än som ett kon-
staterande, af hvad det empiriska medvetandet fattar såsom kun-
skap och föremål, ty det är just detta medvetande, som kritiskt
värderas och som därför förutsättes. — Ett föremåls verkan
på föreställningsförmågan, såvidt vi afficieras af detsamma,
är sensation. Åskådningen är empirisk, då den hänför sig på
föremål genom sensationen. Det obestämda föremålet för en
empirisk åskådning heter företeelse. Och hos företeelsen skil-
jer Kant mellan materien, som korresponderar mot sensatio-
nen, och formen, som är det, som gör att mångfalden ordnas
i vissa förhållanden. Då det, hvari sensationerna ordna sig
och ställas i viss form, icke själf kan vara sensation, så är, sä-
ger Kant, visserligen företeelsens materie ”a posteriori gegeben”,
men formen måste ”im Gemiithe a priori bereit liegen. ” 2
Här möter oss den skarpa skillnaden mellan innehåll och form,
hvilken är karaktäristisk för det sätt, på hvilket Kant för sig
uppställer kunskapsproblemet. Denna skillnad förbindes med

1 Jmfr H. Vaih inger : Commentar II s. 35 ff. * Jag har icke ansett mig böra
ingå i en närmre granskning af det antagandet, att de ”afficierande föremålen”
af Kant fattas såsom ting i sig. För mitt syftemål ligger det nämligen fjärran
att undersöka, i hvad mån han i sina skrifter verkligen hänför kunskapen till ting
i sig. Den undersökningen är gjord många gånger, och resultatet är blott ett kon-
staterande af inkonsekvenser. Men att Kant i vetenskaplig mening förutsatt ting
i sig såsom afficierande kunskapsförmågan strider mot den transscendentala stånd-
punkten. Mot en sådan uppfattning har jag ställt min ofvan utförda framställ-
ning af den betydelse afficierande tingen måste ha och hvilken ensam tillåter en
konsekvent fortgång till transscendentalfilosofien. För den, som önskar en
närmre kritisk behandling af frågan hänvisar jag till Adickes’ ofta omnämnda
afhandling: ”Die bew. Kräfte etc.” Kantst. I. s. 361 ff.

2 Kant: Schriften IV s. 29 f.

Digitized by

Google

56

AXEL LAGBRWALL

den mellan sinnlighet oeh förstånd. Sinnligheten ger innehål-
let, förståndet sammanfattar det i former. Men äfven sinn-
ligheten har rena former, rummet och tiden och dessa sägas
”im Gemuthe bereit liegen”. Strängt taget lämnar sinnlig-
heten blott en ren mångfald, h vilken blir formal åskådning
genom förståndets enhet. Sinnlighetens rena form är mång-
fald och kan ej vara objekt . 1 Kunskapsteoretiskt betyder
detta, att endast formerna kunna kritiskt värderas. Det kan
sägas vara det psykologiska uttrycket för den logiska distink-
tionen mellan analytiska och syntetiska omdömen. Endast
de senare äro af kunskapsteoretiskt intresse. Syntesen är den
grundhandling, hvars kunskapsbetydelse transscendentalfilo-
sofien deducerar, liksom inbillningskraften är själens grund-
förmögenhet. Å andra sidan fordras det ett innehåll, som icke
tillhör kunskapsförmågan. Inbillningskraften måste kunna af
sinnligheten mottaga och enligt förståndets regler syntetisera
den gifna mångfalden. Allt detta är psykologiska förutsätt-
ningar. Man måste med af seende på Kants uttryck: ”ini Ge-
muthe a priori bereit liegen” ge akt på att det dels är af pre-
liminär och psykologisk betydelse, dels att det icke ger hans
egentliga mening. Logiskt och kunskapsteoretiskt betyder
”a priori” den kunskapsakt eller form, hvars giltighet är obe-
roende af erfarenheten, således beror uteslutande på förnuftet.
Psykologiskt betyder ”a priori” funktionsform, ty äfven rum
och tid äro ytterst funktionsformer och inga färdiga, tomma
kärl. Receptiviteten blir först genom förståndets spontanei-

1 Kant: Sehriften IV s. 64 samt Kr. d. r. V. (Hart.) s. 114 ”Allein die
Verbindung (conjunetio) eines Mannigfaltigen iiberhaupt kann niemals durch
Sinne in uns kommen und kann also auch nicht in der reinen Form der sinnlichen
Anscbauung zugleich mit enthalten sein denn sie ist ein Actus der Spontaneität
der Yorstellungskraft”. samt not. s. 132 ”Der Raum, als Ccgenstand vorgestellt,
(wie man es wirklich in der Geometrie bedarf,) enthält mehr, als blose Form der
Anschauung, nämlieh Zusammenfassung des Mannigfaltigen, nach der Form der
Sinnlichkeit Gegebenen in eine anschauliche Vorstellung, so dass die Form der
Ansehuung bios Mannigfaltiges, die formale Anschanung aber Einheit der
Vorstellung gibt. Diese Einlieit hatte ich in der .Esthetik bios zur Sinnlichkeit
gezählt, um nur zu bemerken, dass sie vor allem Begriffe vorhergehe, ob sie zwar
eine Synthesis, die nicht den Sinnen angehört, durch welche aber alle Begriffe
von Raum und Zeit zuerst möglich werden, voraussetz”.

Digitized by v^.ooQle

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT 57

tet (inbillningskraftens, som handlar enligt förståndets regler)
af betydelse för kunskapen.

Man har påstått, att Kant utgått från en dogmatisk för-
utsättning om erfarenhetens beskaffenhet. Han säges begagna
sig af ett erfarenhetsbegrepp, som åtminstone icke Hume skulle
erkänt. I själfva verket innehåller det Kantiska erfarenhets-
begreppet tvänne elementer: ett empiristiskt och ett rationalis-
tiskt. All kunskap måste ytterst hänföra sig på erfarenheten,
ty endast erfarenheten ger den sinnliga mångfald, utan hvil-
ken begreppen äro tomma. Detta är en faktisk utgångspunkt
och förutsättning. Erfarenheten ger således sinnlig mångfald.
Men rationalistiskt bestämdt blir erfarenhetsbegreppet, då det
framträder såsom tekniskt bevismedel för kategoriernas och
grundsatsernas objektiva giltighet. Är det i den meningen
en obevisad och oberättigad förutsättning? Det, som är för-
utsättning för erfarenhetens möjlighet, är nödvändigt och all-
mängiltigt. Men erfarenheten fattas då såsom innebärande
ett visst nödvändigt sammanhang. Detta sammanhang åter-
igen hvilar ju i sin ordning på kategorierna. Således föreligger
ju här en uppenbar cirkel. Det är dock icke så. Detta sam-
manhang i erfarenheten och således detta rationalistiska er-
farenhetsbegrepp är icke en gifven förutsättning utan en ford-
ran. Om erfarenheten skall betyda mer än en rapsodi af varse-
blifningar, om den skall betyda kunskap , 1 så måste den på nå-
got sätt innebära sammanhang enligt regler. Huru skulle
Hume anse sig ha rätt att förneka detta? Hume, liksom
alla empirister, antog dock, att erfarenheten var en form af
kunskap, och att vi i den fotade objekt. Mer behöfver ej Kant.
Redan för denna erfarenhets möjlighet förutsättes begrepp.
Gemensamt med Hume har Kant den uppfattningen, att all
kunskap förutsätter ett empiriskt, sinnligt innehåll, gemen-
samt med honom har han ock den uppfattningen, att erfaren-
heten på något sätt innebär kunskap om föremål. Han skil-
jer sig från honom i sin rationalistiska fordran på kunskapen.
Hume förnekar ”necessary connexion”, Kant fordrar en sådan.
På erfarenheten och föremålens relationer till hvarandra och
till subjektet grundar Hume sin teori om den blott subjektiva

1 Kant: Seliriften IV s. 109 ff.

Digitized by v^-ooQle

AXEL LAGERWALL

5 »

nödvändigheten. Gentemot denna teori ställer nu Kant det
påståendet, att erfarenheten och objekten i erfarenheten själfva
förutsätta kategorierna, liksom teorien i sin ordning förutsätter
grundsatserna. Bevisgrunden ligger då icke i erfarenheten eller
ens i erfarenhetens möjlighet utan i kunskapens möjlighet. Icke
hvad erfarenheten är utan hvad erfarenheten bör vara är det
viktiga, nämligen för att kunskap skall finnas . 1 Jag har här
endast velat tillbakavisa det påståendet, att Kant vid bevisningen
stödt sig på ett rationalistiskt utbildadt erfarenhetsbegrepp, hvil-
ket Hume utan vidare skulle förnekat. Menhvadmerär, transscen-
dentalfilosofien ses ur alldeles för snäf synvinkel, om man antar
dess väsentliga uppgift vara att öfverbevisa Hume samt att
den då äfven måste uteslutande söka den gemensamma plat-
form, på hvilken striden skall utkämpas för att vara rättvis.
De yttersta förutsättningarne och bevisningsgrundema äro
af Kant hämtade ur idén om det rena förnuftet. Det blir
min uppgift att sedan närmre redogöra för detta.

Till förutsättningarne och närmre bestämdt till en viss
gifven och för Kant kär systematik hör, utom indelningen i
förstånd och förnuft i trängre mening, den från logiken häm-
tade skematismen, omdömenas och förnuftsslutens taflor.
Lika väsentlig för metoden som grundtanken är, nämligen
den att förståndets och förnuftets handlingar betinga erfaren-
hetens och den fulländade vetenskapens möjlighet, lika yttre
och blott beroende på psykologiska och historiska grunder är,
att denna tanke fick just det utförande, som den transscen-
dentala analytiken och dialektiken ha gifvit den. Man måste
kunna skilja mellan metodens V4upn och den formella syste-
matiken, hvilken utgör dess omklädnad. Hvarken på om*
dömesformernas tabell eller på kategoriernas öfverensstäm-
melse med just den Kantiska eller öfverhufvud någon annan
indelning af omdömena eller på att dessa kategorier äro de
enda ursprungliga och på samma gång fullständigt uppräk-
nade grundbegreppen beror den transscendentala metodens
värde och duglighet såsom filosofiskt arbetsmedel. Huru stor
vikt än Kant själf må ha fäst vid just den sidan af sitt verk,

1 Se M. Schclcr: Die transscendentale u. die psych. Methode s. 10S.

Digitized by v^-ooQle

transscendentalfilosofien hos kant

59

vi kunna dock icke i den finns något för transscendentala metoden
väsentligt och egenart adt. Och vi äro tvärtom genom denna yttre
brytning med systematiken i öfverensstämmelse med den vä-
sentliga och utvecklingskraftiga grundtendensen i Kants fi-
losofi och särskildt dennas metod , 1 som själf, där den gått
djupast, är oberoende af både psykologiska och systematiska
förutsättningar . 2 Kants metod, till hvars närmre granskning
vi nu öfvergå, kan sägas bestå i att visa och bevisa den väg,
på hvilken psykologiska bilder blifva kunskap. Den består
alltigenom i att öfvervinna psykologismen. Detta ligger re-
dan i den frågan: huru kunna subjektiva medvetensf ormer
äga objektiv giltighet? Endast om den vägen kan demon-
streras är metafysik såsom vetenskap möjlig.

b) Den kritiska eller transscendentala problemlösningen.

Uppgiften är såsom vi sett att visa den väg, på hvilken
metafysiken kan bli vetenskap. Den yttersta förutsättningen
är, att en allmängiltig och nödvändig kunskap måste finnas.
H vilka äro betingelserna för detta? Kunskap betyder ett
helt af jämförda och förknippade förnimmelser, hvilka hän-
föras på och gälla om objekt. Den första betingelsen är den,
att föremål gifvas oss, den andra är den, att de tänkas. Sinn-
ligheten lämnar åskådningar, hvilka äro de förnimmelser, som
omedelbart hänföra sig på objekt, förståndet lämnar begrepp,
som medelbart genom åskådningar hänföra sig på objekt.
För såvidt estetiken uppvisar, att sinnligheten innehåller fö-
reställningar a priori, som äro betingelser för att föremål gif-
vas oss, tillhör den transscendentalfilosofien och då såsom
den första delen, ty de betingelser, under hvilka föremål gif-
vas oss, måste föregå dem, under hvilka de tänkas. Sinnlig-
heten måste först isoleras och dess förnimmelser angifvas.
Sinnligheten, ger mångfalden nämligen sensationerna, men
dessa måste ordnas i bestämda former för att kunna bli kun-

1 Se om denna fråga E. Adickcs: Kants Systematik als systembildender
Faetor.

2 Il\ Windelltand: Gesehichte der neueren Philosophie II s. 59 ff. 66 ff.
se äfven samme författares ”Präludien” s. 25.

Digitized by v^-ooQle

6o

AXEL LAGERWALL

skap. Äger sinnligheten sådana former, som äro förutsätt-
ning för kunskap? eller med andra ord — när det gäller sinn-
ligheten — förutsättning för att objekt skola gifvas oss. Åskåd-
ningen är den omedelbara förnimmelsen af objekt och i åskåd-
ningen är mångfalden ordnad i bestämda former, hvilka just
äro förutsättningar för att den skall fattas såsom objekt. Rum-
met är det yttre sinnets form, tiden är det inre sinnets. Hvad
måste nu rum och tid vara, för att kunskap genom och om
dem skall vara möjlig? Eller annorlunda uttryckt, hvilka
äro betingelserna för, att rum och tid skola äga objektivitet,
d. v. s. allmängiltighet och nödvändighet ? 1 Detta och ingen-
ting annat är det väsentliga i estetiken, och från den synpunk-
ten måste den ses. Genom det yttre sinnet fatta vi föremål
såsom utom oss och i rummet. Genom det inre sinnet fatta
vi våra egna inre tillstånd i tiden. Rum och tid äro våra för-
nimmelser, men hvilka förnimmelser måste de vara för att
omedelbart ge oss föremål och, hvad är det nödvändiga inne-
hållet i dessa förnimmelser? Detta innehåll är då icke tänkt
såsom sensationer utan såsom åskådningarnes egna inre be-
stämningar, såsom de föremål, hvars egenskaper matemati-
ken behandlar. I fyra bevis framställer Kant, att rum och
tid icke kunna ursprungligen vara empiriska begrepp utan
måste vara åskådningar och såsom sådana nödvändiga före-
ställningar a priori, hvilka äro förutsättningar för yttre och
inre företeelser. Bevisningsgrunden ligger: för aprioriteten i
att alla empiriska rums- och tids-förstämningar själfva förut-
sätta rummet och tiden, hvaraf följer att dessa senare icke
kunna empiriskt härledas ur de förra, liksom i att alla erfa-
renhetens föremål äro nödvändigt bestämda af rummet och
tiden samt för att rum och tid äro åskådningar i att de äro individu-
ella och hafvaett oändligt innehåll, hvilka egenskaper tillkomma
åskådningaroch icke begrepp . 2 Förnimmelserna rum och tid äroså-
ledes åskådningar a priori, men hvad äro de såsom förnumna? Ma-
tematiken är en vetenskap, som bestämmer rummets (och

1 Jmfr II'. Keineckc: Die Grundlagen der Geonietrie nach Kant. Kant st.
VIII s. 363 ff.

2 Kant: Schriften IV s. 32, 16: Kr. d. r. V. (Hart) s. 58, 64.

Digitized by v^-ooQle

transscendentalfilosofien HOS KANT 61

tidens) egenskaper syntetiskt men dock a priori genom be-
greppens konstruktion. Hvad måste rum och tid vara för
att matematik skall vara möjlig? Konstruktionen är icke
möjlig genom rena begrepp utan endast genom syntes af åskåd-
ningens mångfald enligt begrepp. Matematiken konstrue-
rar den formala åskådningen af en ren mångfald enligt
begrepp . 1 Genom de metafysiska bevisen veta vi redan, att
rummet och tiden äro aprioriska, genom det transscendentala
beviset finna vi, att de icke kunna innehålla annat än sinn-
lighetens rena former, ty endast dessa kunna med allmän-
giltighet och nödvändighet konstrueras enligt begrepp. Om
rummet och tiden skulle betyda något oberoende af konstruk-
tionen, kunde denna icke genom sig själf innebära kunskap.
Konstruktionen måste själf innehålla åskådningen liksom den
senare blott sinnlighetens form . 2 Så följer med nödvändighet,
att rummet och tiden icke äro några egenskaper hos ting i
sig utan blott företeelsernas form, d. v. s. subjektiva betingel-
ser hos sinnligheten, för att åskådningar skola vara möjliga.
Man har velat påstå, att det äfven vore möjligt, att rum och
tid på samma gång vore sinnlighetens former och former för
ting i sig. Måste vi icke antaga en sådan tredje möjlighet och
så erkänna, att Kant lämnat en lucka i sin bevisföring? Sva-
ret på denna fråga är af görande för, huru man betraktar trans-
scendentalfilosofien, dess problem och metod. Vi måste först
fråga oss, om denna tredje möjlighet är sedd från samma syn-
punkt som de bägge andra. Och då finna vi genast, att endast,
om man samtidigt försvagar Kants tankegång till en blott psy-
kologisk beskrifning och antager en ontologiskt bestämd yttre
verklighet, är denna möjlighet tänkbar. Då och endast då
är det möjligt att fråga, om icke den psykologiska bilden af
rum och tid motsvaras af en verklig verklighet. Kant där-

1 Kr. d. r. V, (Hart.) s. 478.

3 Kant säger själf: "Nun enthält ein Begriff a priori (ein nicht empirischer
Begriff) entweder schon eine reine Anschauung in sich, und alsdenn kan er con-
struirt werden” (Kr. d. r. V. s. 481). Den egentliga meningen kan endast vara,
att konstruktionen enligt begreppet fullständigt bestämmer åskådningens rena
form, hvarför konstruktionen måste sägas innehålla åskådningen, ty den fram-
går genom konstruktionen.

Digitized by v^-ooQle

62

AXEL LAGERWALL

l

emot frågar efter betingelserna för, att rum och tid skola äga
objektivitet. Huru skola vi genom dem och i dem äga kun-
skap om objekt ? Då finnes det ingen tredje möjlighet. Den visar
sig blott vara den dogmatiska metafysikens sista försök att
göra sig oberoende af Kritiken, och innebär en hypostasering
af kunskapsformer. Rum och tid måste alltid vara våra förnim-
melser för att vi om dem skola kunna ställa några som hälst
problem, således äfven det, huruvida de motsvaras af en verk-
lighet utom oss. Men först måste transscendentalfilosofien
undersöka betingelserna för att vi genom dem kunna få kun-
skap. Sedan transscendentalfilosofien bevisat, att rum och tid
måste vara sinnlighetens former och såsom sådana betingelser för
att objekt gifvas oss, så är det icke en ytterligare möjlighet
utan helt enkelt en motsägelse att påstå, att de äfven kunna
vara oberoende af oss. Ty det är väl dock meningen, att
äfven ett sådant påstående innebär någon form af kunskap,
men då står den under betingelserna för kunskapens möjlighet , så-
ledes dess objekt under sinnlighetens former. Frågan om den tredje
möjligheten är dogmatisk metafysik. Men före all vetenskap-
lig metafysik går dess propedeutik, en kunskapsteori, som
upphäfver den dogmatiska. 1

En annan fråga, som är af mycken vikt för en rätt upp-
fattning af den transscendentala metoden, är den, huruvida
den väsentligen är reduktiv och i den meningen kritisk, att
den ur betingelsen för gifna vetenskaper söker normerna för
värderingen. Då skulle Kant utgå från den euklidiska geo-
metrien, hvilken antages förutsätta ett 3-dimensionalt, ho-
maloidalt rum. Han skulle genom reduktion uppvisa denna
geometris nödvändiga förutsättningar, och han skulle sedan
kritiskt använda dem gentemot hvarje nytt forskningsresul-
tat inom geometrien. Den transscendentala metoden måste,
menar M. Scheler, 2 såsom falska utan vidare af visa alla sådana
geometrier, hvilka antaga andra rumsformer än den euklidiska
geometriens. Om så är, måste vi utan tvifvel ge Scheler rätt

1 Jmfr dels \ aihingers Comin. II s. 134 ff ., 290 ff. ; dels A. Hå^cr stram.
Kants Ethik s. 79 f., 1 10 f., 116 f. och K. Fischer: Gesch. d. neu. Phil. IV B. I

Th. s. 388 ff.

* M. Sdnlcr: Die transsc. Methode s. 60 ff.

Digitized by

Google

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT 63

i, att transscendentalfilosofien betalar ovederläggbarheten ge-
nom historien med improduktiviteten i samtidens forskning,
ja, då måste den betraktas som en lika inbilsk som farlig dog-
matism. Kriticismens egen historia synes emellertid kunna
väcka tvifvel på riktigheten af den gjorda tolkningen af den
transscendentala metoden. Innan vi ingå på en undersök-
ning af denna metods förhållande till matematiken och där-
med till möjligheten af andra rumsformer än den euklidiska,
måste vi fastslå, att transscendentalfilosofien är kunskaps-
teori och att vi därför blott komma att granska de kunskaps-
teoretiska förutsättningarne till den modärna geometrien i
deras förhållande till den transscendentala metoden. — Otvif-
velaktigt torde vara, att Kant blott haft för ögonen den eukli-
diska geometrien och äfvenledes blott antagit det 3-dimen-
sionala flata rummet. 1 Så t. ex. heter det: ”Denn die geo-

metrischen Sätze sind insgesammt apodiktisch d. i. mit dem
Bewusstsein ihrer Notlmendigkeit verbunden, z. B. der Raum
hat nur drei Abmessungen.” Kan man däraf sluta, att han
haft för afsikt att bevisa den uteslutande giltigheten af denna
geometri? I det föregående ha vi redan framställt det mål,
som den transscendentala behandlingen af matematiken har,
och funnit, att det endast är att deducera objektiviteten hos
dels sinnlighetens rena former dels matematiken själf, hvilken
är en förnuftskunskap genom konstruktioner af åskådningar.
Således är målet ingalunda bildandet af matematiken själf
eller matematiska axiomer, hvilka alls icke ingå i transscen-
dentalfilosofien, utan det kunskapsteoretiska värdet af ma-
tematiken. Den senare förutsätter utan vidare giftigheten
och den apodiktiska vissheten af sina axiomer, men det är en
metafysisk d. v. s. kunskapsteoretisk uppgift att deducera
denna giltighet ur det rena förståndet. Detta kan blott ut-
föras i den transscendentala analy tiken, men vi behandla frå-
gan om transscendentalfilosofiens förhållande till den mate-
matiska spekulationen redan här, därför att hufvudfrågan
står om åskådningens betydelse. Den ofvannämda M. Sche-

1 Jämför däremot hans första skrift, i hvilken han talar om möjligheten
af flera olika rumsformer.

Digitized by v^-ooQle

<4

AXEL LAGERWALL

ler liksom flere representanter för matematikens teori hålla
före, att den transscendentala metoden och ståndpunkten, åt-
minstone såvidt de representeras af Kant, omöjliggöra begri-
pandet, ja, måste förneka existensberättigandet af den ut-
veckling matematiken fått genom Bolyai och Lobatschewsky
liksom Rieman och Beltrami. Vi måste emellertid här skilja
mellan själfva de matematiska eller geometriska axiomen in-
om de nya geometrierna samt deras kunskapsteoretiska för-
utsättningar. Möjligheten af ett n-dimensionalt eller ett
sferiskt rum såsom objekt för geometrien är en sak som icke
står eller faller med den logiskt-kunskapsteoretiska läran om,
att det verkliga rummet är sferiskt, pseudosferiskt eller n-
dimensionalt. Pangeometrikerna mena, att det euklidiska,
tredimensionala och homaloidala rummet blott är en form
af rummet, men de mena också att det sanna rummet har
icke blott 3 utan flere dimensioner samt icke är plant utan
sferiskt eller pseudosferiskt. Det beror endast på vår begrän-
sade erfarenhet, att vi fatta rummet euklidiskt. Därmed intaga
pangeometriens förkämpar en på samma gång empiristisk och
naiv ståndpunkt inom kunskapsteorien. Deras första sats
är, att alla geometriska sanningar äro af empiriskt ursprung,
deras andra, att rummet är ett fvsiskt ting. 1 Är nu giltighe-
ten af dessa satser nödvändig betingelse för t. ex. den Bolyai-
Lobatschewskyska geometrien? Tvärtom förutsätta de icke-
euklidiska geometrierna den euklidiska geometrien, ur h vil-
ken de uppstå genom att göra sig oafhängiga af en eller an-
nan af dess axiomgrupper. 2 Lika litet som Kant grunda dessa
pangeometriker sin kunskapsteori på faktum af vissa veten-
skaper, utan de sträfva att gifva en kunskapsteoretisk grund
åt dessa vetenskaper. Den kunskapsteoretiska begrundningen
i sin ordning utgår från den allmänt logiska ståndpunkt, hvars
förnämsta representant är J. St. Mill. Måste man ställa sig
på Mills ståndpunkt för att komma till rätta med den nya
geometrien?. Afstänger sig den transscendentala metoden
från den möjligheten? Vi skola finna, att det tvärtom är på

1 J . B. Stallo: The concepts and theories of modern phySics s. 213 f.

2 D. Hilbert: Grundlagen der Geometrie ss. 20, 24, 107.

Digitized by

Google

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

65

Mills ståndpunkt omöjligheten ligger, ty den upphäfver sig
själf, under det att den transscendentala är den kunskaps-
teoretiskt enda möjliga. Mill förklarar, att ”every step in
the ratiocination of geometry is an act of induction”. De punk-
ter, linier, cirklar etc., som jag har i mitt medvetande, äro helt
enkelt kopior af de punkter, linier, cirklar etc., som jag träf-
fat på i erfarenheten. Vi kunna visserligen resonnera om en
linie som om den vore utan bredd, men vi kunna icke föreställa
oss en sådan. Det existerar hvarken i naturen eller i den mänsk-
liga själen föremål, som exakt svara mot geometriens defini-
tioner. Geometrien måste handla om verkliga föremål och
därför måste definitionerna anses vara blott de riktiga gene-
ralisationerna af de naturliga tingen. Men icke förty äro dessa
generalisationer ”as generalizations without a flaw: the
equality of all the radii of a circle is true of all circles so far
as it is true of any one: but it is not exactly true of any circle;
it is only nearly true; so nearly that no error of any importance
in practice will be incurred by feigning it to be exactly true.” 1
Den kritik, som J. B. Stallo har lämnat af denna Millska teori,
är, anser jag, fullständigt träffande och det är från min syn-
punkt så mycket mer skäl i att upptaga den, som den just
leder öfver till den Kantiska ståndpunkten . 2 Stallo påpekar
först, att Mills erkännande af, att generalisationerna såsom
generalisationer äro utan brist, icke kan stå tillsammans med
själfva grundsatsen, att punkterna, linierna, cirklarna och
ytorna, som vi ha i medvetandet, blott äro kopior af dem,
som äro i yttervärlden. Men, hvad mer är, om det skall be-
tyda något, att de geometriska figurerna icke äro exakta, utan
blott nära på exakta, måste ett mått förutsättas , från hvilket
de afvika. Men nu finnes det blott kopior i våra själar, alltså
måste man med S. säga, att ”Mill’s theory breaks down with
the very first fact which he brings to its support”. — Den
Millska teorien visar sålunda öfver sig själf. Äfven för Mill

1 J. St. Mill: Logic I s. 258 ff.

2 J. B. Stallo: p. a. st. ss. 221 ff. Stallo själf afvisar äfven den Kantiska
eller transscendentala teorien, men detta på grund af en felaktig uppfattning af
Kants egentliga mening med rummet och geometriens förhållande till detsamma

Göteb. Högsk. Arsskr. X: 5. 5

Digitized by

Google

66

AXEL LAGERWALL

är geometrien vetenskap endast genom den grad, i h vilken
den är exakt, hvilket förutsätter en geometri enligt begrepp
(rättare konstruktioner ur begrepp), ty utan detta kunde alls
icke bristen hos de verkliga punkterna, linierna etc. på något
sätt bringas till formen af kunskap. — Den empiristiska teo-
riens tillämpning på pangeometrien visar till fullo, att den icke
kan gifva den fordrade kunskapsteoretiska grundvalen för
densamma. Pangeometrikerna påstå, att rummet själft är
af ett visst krökningsmått, hvilket kan vara olika på olika
platser i rymden samt, att detta endast kan bestämmas genom
erfarenheten, som ger kunskap om rummets natur. Detta
innebär tvänne orimligheter. För det första den, att på så
sätt får rummet själft de egenskaper, genom hvilkas frånvaro
det först kan skiljas från kroppen. För det andra den att
rummet antages äga en bestämd objektiv byggnad, efter hvil-
ken allt innehåll då måste foga sig. Men icke förty skola linier
af hvilket krökningsmått som hälst kunna dragas. Huru är
detta möjligt, om rummet själft är sferiskt eller pseudosfe-
riskt med en i hvarje fall bestämd radie? I själfva verket
måste ju dessa radier vara räta linier i euklidisk mening, ty
vore de själfva sferiska, skulle de i sin ordning förutsätta en
radie och så in infinitum. Den räta linien är icke en åskådning
eller ett ting utan ett begrepp och såsom sådant icke en för-
bleknad kopia af ett ting utan en definition på en handling,
konstruktionen . 1 Det matematiska rummet är sålunda icke
åskådning eller ting utan förutsättning för bägge. ”The truth
is that the space whose idea or notion underlies all geometrical
constructions whatever, iilcluding those of the pangeometers,
is neither flat, nor spherical, nor pseudospherical, nor of anv
other inherent figure, but is simply the intuitional and con-
ceptual possibility of tracing any or all of the lines characteristic
of plane, spherical, ellipsoidal, paraboloidal etc. and, to some

1 Hilbert säger visserligen i sitt ofvannämnda arbete, att "wir denkco
drei verschiedene Systeme von Dingen ” nämligen punkter, linier och ytor. men
det är tydligt, att detta uttryck endast betyder tanketing, ty de identifieras strax
efteråt med begrepp, och de axiomer, som utsäga deras bestämningar är enligt
H. definitioner.

Digitized by

Google

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

67

extent, pseudospherical surfaces whitin it”. 1 — Det är sålunda
långt därifrån, att den Bolyai-Lobatschewskyska geometrien
såsom matematisk kunskap fordrar en empiristisk och realistisk
kunskapsteori eller låter sig begrundas genom en sådan. Tvärt-
om fordrar den den blotta idealistiska och transscendentala
möjligheten af konstruktioner, bestämda entydigt genom vissa
axiomsystem, under det att det s. k. pangeometriska rummet
med viss inneboende beskaffenhet, t. ex. ett visst kröknings-
mått, icke är något annat än en klumpig hypostasering af be-
grepp. På så sätt blir resultatet, att den transscendentala
ståndpunkten och metoden icke upphäfves af någon ny geo-
metri utan att man genom dess antagande förmår angifva den
logiska grunden liksom det kan öfva den kunskapsteoretiska
kritiken, ty transscendentalfilosofien söker icke bevisnings-
grunden i åskådningar af ursprunglig beskaffenhet utan i kun-
skapen såsom ändamål och af detta fordrade betingelser, ge-
nom hvilket deduceras vissa handlingars värde för kunskapen,
i betingelserna för att åskådningarna skola äga objektivitet.

Man kan därför med Reinecke säga, att geometriens
väsen enligt Kant icke består i ”dass sie aus der reinen An-
schauung abstrahiert sondern in der Hauptsache darin, dass sie
ihre Objekte nach eigener willkurlicher Definition in der An-
schauung konstruiert, also nicht in der Anschauung sondern
in der ansckaulichen Konstruktion ”. 2 Den transscendentala
metoden har således blifvit alldeles missförstådd, då man på-
stått, att den bygger på den euklidiska geometriens och det
3-dimensionala, flata rummets faktum såsom bevisningsgrund.
Detta faktums kunskapsteoretiska värde är resultat af bevis-
ningen, men denna själf är inom estetiken blott preliminärt
utförd och hvilar på de bägge premisserna, att kunskap in-
nebär allmängiltigt och nödvändigt förnimmande af föremål
och att sinnligheten ger oss föremål. Estetiken bevisar då,
att kunskap — i detta fallet matematik — endast är möjlig,
om de former, i hvilka föremålen äro gifna, blott äro sinnlig-

1 J. B. Stallo : The concepts s. 239.

2 W Reinecke: Die Grundlagen der Geometrie nach Kant. Kantst.

VIII s. 380.

Digitized by v^-ooQle

68

AXEL LAGERWALL

hetens rena former och således betingelser för de oss gifna
föremålen. I själfva verket utföres dock denna bevisning
slutgiltigt först i den transscendentala analytiken. Inom este-
tiken hade Kant betraktat rum och tid såsom formala åskåd-
ningar och såsom föremål, ty matematiken behöfver dem så.
Då innehålla de mer än åskådningens form, nämligen samman-
fattningen af mångfalden. Denna sammanfattning kommer
från förståndet, som är grund till all förbindelse. Sinnlighe-
tens form är blott mångfald, men Kant hade räknat enheten
till sinnligheten, då han behandlade estetiken, ”um nur zu
bemerken, dass sie vor allem Begriffe vorhergehe, ob sie zwar
eine Synthesis, die nicht den Sinnen angehört, durch welche
aber alle Begriffe von Raum und Zeit zuerst möglich werden,
voraussetzt.” 1 Då emellertid blott genom denna enhet rum
och tid såsom åskådningar äro gif na , så hör denna åskådningens
enhet a priori till rummet och tiden och icke till förståndets
begrepp. Strängt taget gäller detta dock blott preliminärt,
och Kants egentliga mening är det icke, ty den liksom
transscendentalfilosofiens innersta tanke framgår dock först
ur deduktionen af de rena förståndsbegreppen och läran om
syntesens kunskapsteoretiska betydelse. Och i det samman-
hanget säger Kant, att en mångfaldsförbindelse aldrig kan
komma till oss genom sinnena och icke kan innehålles i
den sinnliga åskådningens rena form, ty all förbindelse är
en ”Actus der Spontaneität der Vorstellungskraft”, hvilken
just till skillnad från sinnligheten måste kallas förstånd; den
är en förståndshandling, som vi belägga med den allmänna
benämningen ’ ’ Synthesis ’ ’ . 2

Från den transscendentala logikens djupare synpunkt
ger oss sinnligheten icke föremål utan blott en mångfald, som
är betingelse för objekt. Den transscendentala logiken har
”ein Mannigfaltiges der Sinnlichkeit a priori vor sich liegen”,
h vilket den transscendentala estetiken erbjuder för att ge
ett stoff åt de rena förståndsbegreppen, som utan detta skulle
vara utan allt innehåll, således fullständigt tomma. Den rena

1 Kr. d. r. V. (H) s. 132 not samt ss. 114, 119, 128.

2 Kr. d. r. V. (Hart) s. 114.

Digitized by v^-ooQle

transscendentalfilosofien hos kant

69

åskådningens mångfald i rum och tid hör till betingelserna
för, att föreställningar om objekt kunna mottagas. Men vårt
tänkandes spontaneitet fordrar, att mångfalden först på visst
sätt genomgås, upptages och förbindes för att däraf göra en
kunskap. Denna handling kallar Kant syntesen, och den in-
nebär både att förbinda skilda förnimmelser och begripa dem
i en kunskap. Syntesen öfverhufvud är endast verkan af in-
billningskraften, en blind ehuru oumbärlig funktion hos sjä-
len, utan hvilken vi alls icke skulle ha någon kunskap. ”Allein
diese Synthesis au} Begriffe zu bringen, das ist eine Function,
die dem Verstande zukommt, und wodurch er uns allererst
die Erkenntnisz in eigentlicher Bedeutung verschafft.’ ,I Den
allmänna logiken visar, huru skilda föreställningar analytiskt
bringas under ett begrepp, men den transscendentala logiken
visar, huru ”die reine Synthesis der Vorstellungen” bringas
under begrepp. Men den transscendentala logikens egentliga
uppgift är att visa, huru dessa begrepp såsom det rena tän-
kandets handlingar a priori hänföra sig på föremål, d. v. s.
att visa huru metafysisk kunskap är möjlig. Kunskap har
omdömets form men har ett af sinnligheten gifvet innehåll
eller med andra ord, omdömena måste gälla om i erfarenheten
gifna föremål. Åskådningarna hänföra sig omedelbart på fö-
remålen, begreppen medelbart. Begreppen hänföra sig så-
som predikat i möjliga omdömen på en föreställning om ett
ännu obestämdt föremål och förståndets funktioner äro intet
annat än omdömen. Och då förståndet ensamt är förmåga
af förbindelse, så säger Kant, att ”dieselbe Function, welche
den verschiedenen Vorstellungen in einetn Urtheile Einheitgiebt,
die giebt auch der bloszen Synthesis verschiedener Vorstell-
ungen in einer Anschauung Einheit, welche, allgemein ausge-
druckt, der reine Verstandesbegriff heiszt .” 2 Därför finnes
det just så många rena förståndsbegrepp, hvilka a priori gälla
om åskådningens föremål, soin det finnes logiska omdömes-
funktioner. Dessa rena förståndsbegrepp kallar Kant kate-
gorier. Den metafysiska deduktionen af dessa kategorier be-

1 Kant: Schriften IV s. 64.

2 Kant: p. a. st. s. 65.

Digitized by

Google

70

AXEL LAGERWALL

står i att visa, huru deras ursprung ligger i de logiska omdö-
mesformerna, med hvilka de fullständigt sammanträffa. Det
väsentliga är, att begreppen fattas hvarken såsom medfödda
eller såsom förbleknade kopior af tingen utan såsom funktio-
ner. Omdömet är det ursprungliga och omdömet är en hand-
ling, genom hvilken en mångfald förnimmelser sammanbindas
till ett helt. Men den metafysiska deduktionen utgår från
den formala logikens gängse indelning af omdömena, visser-
ligen af Kant något ”förbättrad”. Här visar sig, huru för-
kärleken för en viss yttre systematik bestämmer Kants tan-
kegång . 1 Det är dock icke så, att den transscendentala de-
duktionen till sin giltighet hvilar på den metafysiska deduk-
tionens resultat. Tvärtom finner man först i den transscen-
dentala deduktionen den yttersta grunden för bevisningen,
nämligen i begreppet om den transscendentala apperceptionens
enhet. Vi lämna därför utan vidare den metafysiska deduktionen
och öfvergå till själfva centrum af transscendentalfilosofien.
som finnes i den transscendentala deduktionen af katego-
rierna eller de rena förståndsbegreppen. Hvad betyder denna
deduktion? Bland de många begrepp, som utgöra den mänsk-
liga kunskapens skiftande väfnad, finnes det några, säger
Kant, som äro bestämda till bruk a priori och befogenheten
af detta behöfver en deduktion. Transscendental är deduk-
tionen, då den innehåller ”die Erklärung der Art, wie sich
Begriffe a priori auf Gegenstände beziehen können ”. 2 Men
den är däremot empirisk, om den endast visar, huru ett be-
grepp förvärfvas genom erfarenheten och reflexionen på den-
samma. Af den förut nämda metafysiska deduktionen veta
vi, att begreppen äro handlingar, genom hvilka åstadkommes
enhet i mångfalden af förnimmelser. Detta är utgångspunk-
ten för den transscendentala deduktionen. Denna utföres olika
i den i :sta och den 2:dra upplagan af Kritiken. Men gemensam
för bägge upplagornas metod vid deduktionen är själfva grund-
tanken om verklig kunskaps betydelse och betingelsen för kun-

1 |mf. A di ekes: Kants Systematik s. 30 ff samt Burman: Kants kun-

skapslära s. 29 f.

2 Kant: p. a. st. s. 69.

Digitized by

Google

transscendentalfilosofien hos kant

71

skap om föremål. Det finnes blott tvänne möjligheter för att
en syntetisk föreställning skall gälla om föremål. Antingen
gör objektet föreställningen möjlig eller föreställningen ob-
jektet. I det förra fallet är ”diese Beziehung nur empirisch,
und die Vorstellung ist niemals o priori möglich”. Så är det
med afseende på företeelsen i allt, som hör till sensationen och
fattas genom densamma. I det andra fallet däremot, så be-
stämmer föreställningen a priori objektet, genom att den är
förutsättning för att vi skola äga kunskap om något såsom före-
mål. Två betingelser finnas för att kunskap om föremål skall
vara möjlig, åskådning och begrepp. Genom den förra gifvas de,
genom det senare tänkas de. Med sinnlighetens formala be-
tingelser öfverensstämma alla föremål, emedan de endast så
kunna åskådas och gifvas. Nu gäller det att visa, att begrepp
a priori äro betingelser för att något skall kunna tänkas så-
som föremål. Då äro begreppen betingelser för erfarenhe-
tens objekt och äga objektiv giltighet om alla föremål i erfa-
renheten. 1

I den första upplagan redogör Kant för den transscen-
dentala betydelsen af de tre subjektiva kunskapskällorna, näm-
ligen apprehensionens syntes i åskådningen, reproduktionens
syntes i inbillningen och rekognitionens syntes i begreppet.
Denna redogörelse anser Kant vara mer till att förbereda än
till att undervisa läsaren och han anser den icke höra till den syste-
matiska bevisningen, h vilken stränga bevisning i 1 sta upplagan
är väsentligen i öfverensstämmelse med 2:dra upplagans. 2 Ut-
gångspunkten är i bägge upplagorna den gifna mångfalden,
hvilken måste sammanbindas för att kunskap skall vara möj-
lig. ”Wollen wir”, säger Kant i ista upplagan, ”nun den in-
nern Grund dieser Verknupfung der Vorstellungen bis auf den-
jenigen Punkt verfolgen, in welchem sie alle zusammenlaufen
mussen, um darin allererst Einheit der Erkenntnisz zu einer
möglichen Erfahrung zu bekommen, so mussen wir von der
reinen Apperception anfangen. Alle Anschauungen sind fur
uns nichts und gehen uns nicht im mindesten etwas an, wenn
sie nicht ins Bewusztsein aufgenommen werden können, sie

1 Kant: p. a. st. s. 73 f. j

2 Burman: Kants kunskapslära s. 41.

Digitized by

Google

72

AXEL LAGERWALL

mögen nun direct oder indirect darauf einflieszen, und nur durch
dieses allein ist Erkenntnisz möglich.” 1 Den yttersta bevis-
ningsgrunden är således kunskapen själf såsom obetingad upp-
gift, men kunskapen är möjlig endast såsom den handling, ge-
nom hvilken en gifven mångfald sammanfattas till ett helt.
Den transscendentala principen om våra förnimmelsers enhet
innebär en syntetisk enhet, som själf innehåller en ursprung-
lig syntes. Därför säger Kant också, att den syntetiska sat-
sen, att allt särskildt empiriskt medvetande måste vara för-
bundet i ett enhetligt själfmedvetande, är vårt tänkandes ab-
solut första och syntetiska grundsats. Till ett empiriskt med-
vetande måste hvarje förnimmelse höra för att öfverhufvud
existera, men det empiriska medvetandet förutsätter ett trans-
scendentalt medvetande, nämligen medvetandet om mig själf
såsom den ursprungliga apperceptionen, icke för att existera
men för att vära kunskap, ty ”die Möglichkeit der logischen
Form alles Erkenntniszes beruht nothwendig auf dem Ver-
hältnisz zu dieser Apperception als einem Vermögen." 2 Den
transscendentala apperceptionens rena syntetiska enhet med
afseende på den transscendentala inbillningskraften är emel-
lertid det rena förståndet och i detta finnas således rena
kunskaper a priori, hvilka innehålla den nödvändiga enheten
med afseende på inbillningskraftens syntes i anseende till alla
möjliga företeelser. Den transscendentala apperceptionens rena
syntetiska enhet framträder i de empiriska synteserna såsom
cn flerhet enheter. Dessa enheter äro kategorierna, hvilka
således äro nödvändiga betingelser för, att företeelserna
skola med nödvändighet höra till en erfarenhet, utan h vil-
ket erfarenheten icke skulle betyda kunskap.3 Samma tankar ut-
föras än mer i 2:dra upplagan.4 Förnimmelsernas mångfald kan
gifvas i åskådningen såsom blott sinnlig, men förbindelsen kan
icke komma genom sinnena, ty den är en akt af spontaneitet,
en förståndshandling, syntesen. Vi kunna icke föreställa oss
någonting såsom förbundet i objektet utan att själfva förut ha

1 Kant : Schriften IV s. 87.

a Kant : p. a. st. s. 87 noten.

3 Kant : p. a. st. s. 88.

4 Kant: Kr. d. r. V. (Hart.) ss. 114 ff.

Digitized by v^-ooQle

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

73

dnurår
ersta fe
ingad k
ndfe
II ett it
Isers tÉ
urspixn:
etiska «•
vara &
;andes ^
iskt m
■erhufrk
dt m
mig -j i:

existefi

logisohcE

em Ut-
Dea

iet ^
ir errti-
jesreis
enheten
ill aJla
is rena
sasom
liUlka
? lserna

i hvil-

karut-

ld kan
n ka fl

la oss
ut ha

förbundit detsamma, således kan förbindelsen icke bero på
objektet utan på subjektets själfverksamhet. Men förbindel-
sens begrepp innehåller utom mångfalden och syntesen äfven
begreppet om enheten. ”Verbindung ist Vorstellung der syn -
thetischen Einheit des Mannigfaltigen”. Denna enhet är emel-
lertid icke kategorien enhet utan måste sökas ännu högre näm-
ligen i själfva grunden till skilda begrepps enhet i omdömen,
således i själfva förståndets yttersta grund och enhet. Denna
enhet, ”die synthetische Einheit der Apperception” är den hög-
sta punkt, vid hvilken man kan fästa allt förståndsbruk, hela
logiken och transscendentalfilosofien, och är egentligen förstån-
det själft. 1 Alls intet empiriskt medvetande är möjligt utan
under förutsättning af den ursprungliga handling, genom hvil-
ken förnimmelserna förbindas i ett medvetande, om det nämligen
skall betyda mer än ett kaotiskt virrvarr af förnimmelser. Kun-
skap fordrar gifna förnimmelsers bestämda relation till objekt,
och objekt är det, i ”hvars begrepp en gifven åskådnings mång-
fald förenas.” 2 Och sålunda är medvetandets enhet betingelse
för förnimmelsernas objektiva giltighet d. v. s. för att de skola
utgöra kunskap. Det formala och identiska: ”ich denke” måste
kunna åtfölja alla mina förnimmelser och är yttersta be-
tingelse för all kunskap. Men allt objektivt tänkande är om-
döme och i läran om omdömet, så som Kant utför den i 2 :dra
upplagan, finna vi på en gång det djupaste och mest innehålls-
rika i hans kunskapsteori. 3 Omdömet är icke uttryck för en
identitet, ej häller för ett blott förhållande mellan förnimmel-
ser utan är ”die Art gegebene Erkenntnisse zur objectiven Ein-
heit der Apperception zu bringen”.4 Just detta är det, som ut-
tryckes i kopulan: är, och som skiljer den objektiva enheten
från den blott subjektiva. Omdömet utsäger icke, att förnim-

1 Kr. d. v. V. (Hart.) s 117.

2 p. a. st. s. 118

3 Det heter också i ”Met. Anf. gr. d. Nat wiss.”, att den noga bestämda
definitionen på ett omdöme är ”einer Handlung, durch die gegebene Vorstellungen
/.uerst Erkenntnisse eines Objects werden” och att ur den definitionen ensam lå-
ter deducera sig, huru erfarenheten är möjlig endast genom kategorierna. Kants
Schriften IV s. 475.

•1 Kr. d. v. V. (Hart.) s. 121.

Digitized by

Google

74

AXEL LAGERWALL

melserna höra nödvändigt samman i en empirisk åskådning
utan det betyder, att de höra tillsammans genom appercep-
tionens nödvändiga enhet i syntesen af åskådningar. Således
är omdömet blott möjligt enligt principerna för förnimmelser-
nas objektiva bestämdhet, såvidt af dem skall blifva kunskap,
hvilka principer alla äro härledda ur grundsatsen för apper-
ceptionens transscendentala enhet. Endast så blir ett förhål-
lande ”ett omdöme, d. v. s. ett förhållande, som är objektivt
giltigt”, och som tillräckligt skiljer sig från blotta psykologiska
associationer. I detta ligger verkligen, hvad Windelband kal-
lar ”die entscheidende logische Tat Kants ”. 1 Därigenom blir
logiken först filosofisk propedeutik, en transscendental logik,
som är ”Prolegomena zur einer jeden kunftigen Metaphysik,
die als Wissenschaft wird auftreten können”. Omdömet är en
handling, genom hvilken en gifven mångfald får värde af kun-
skap. Omdömet är det ursprungliga, icke begreppet, som be-
tecknar medvetandet om enheten i handlingen. Genom detta
har Kant radikalt frigjort sig både från empirismens uppfatt-
ning af begreppen såsom kopior och från rationalismens af dem
såsom färdiga väsen . 2 Därför beteckna sådana yttranden hos
Kant en öegentlighet, af hvilken man ej äger rätt draga några
slutsatser om hans egentliga mening, som t. ex. då han talar
om att uppsöka de rena begreppens frön och anlag i det mänsk-
liga förståndet, i hvilket de ligga förberedda till dess de med
anledning af erfarenheten utvecklas. — Det viktiga är just,
att Kant framkommit till den tanken, att i omdömet utsäges
icke blott en förbindelse af en gifven mångfald utan en nöd-
vändig relation till ett ändamål: kunskapen. Objektet är den

1 H\ Windelband : Gesch. d. neu Phil. II s. 71.

2 Jmfr J . Lachelier: Du fondement de 1 'induction s. 38: "Mais il y a une
troisiéme hypothése, que Kant a introduite dans la philosophie et qui mérite
tout au moins d’étre prise en considération : elle consiste å prétendre que, quel-
que puisse étre le fondement mystérieux sur lequel reposent les phénoménes.
1’ordre dans lequel ils se succédent est déterminé exclusivement par les exigen-
ces de notre propre pensée. La plus élevée de nos connaissances n’est, dans cette
hypothése, ni une sensation ni une intuition intellectuelle, mais une reflexion,
par laquelle la pensée saisit imrnédiatement sa propre nature et le rapport qu>llc
soutient avec les phénoménes.”

Digitized by v^.ooQLe

TRANSSCENDENTALFILOSOF 1 EN HOS KANT

75

nödvändiga regel, genom hvilken förbindelsen får värde af kun-
skap. I detta ha vi kommit fram till den djupaste punkten i
Kants lära om objektiviteten och därmed äfven till den trans-
scendentala metodens väsentliga grund, genom hvilken den
skiljer sig från dogmatismen. Och i denna punkten äger Kr.
d. r. V. icke blott ett yttre utan ett inre samband med de bägge
andra Kritikerna. 1 Transscendentalfilosofiens svar på frågan:
”wie sind synthetische Urtheile a priori möglich?” framgår så-
ledes ur själfva omdömets begrepp, ty det fattas själft som ob-
jektets grund. För dogmatismen ägde omdömet ingen själf-
ständig roll. Det logiska omdömet var analytiskt och det syn-
tetiska omdömet var empiriskt. I bägge fallen berodde sam-
manhanget på ett ”objektivt” förhållande. För Kant däremot
är omdömet en fri handling, genom hvilken en uppgift löses,
nämligen att stifta sammanhang inom förnimmelsernas mång-
fald — d. v. s. kunskap är målet, omdömet är medlet. Och
omdömet är en teleologisk handling och ger genom sin regel ob-
jekt åt medvetandet. Så har man att förstå Kants ord i Refl.
949 ”Die transscendentale Freiheit ist die notwendige Hypo-
thesis aller Regeln (i not. Sie ist die Eigenschaft der Wesen,
bei denen das Bewusstsein einer Regel der Grund ihrer Hand-

1 Då man talar om, att Kant har öfvervunnit intellektualismen, borde man
just i denna punkt söka det viktigaste och vetenskapligen sedt mest betydelse-
fulla uttrycket därför. Det vanliga torde istället vara, att man endast fäster sig
vid de s. k. praktiska postulaten och då finner, att Kant genom det praktiska
förnuftets primat visserligen räddat tron, men på bekostnad af enheten i för-
nuftet liksom konsekvensen i systemet. Det teoretiska och det praktiska för-
nuftet förlora slutgiltigt allt inre samband. Annat blir förhållandet, om man ut-
för hvad som ligger i hans omdömeslära, ehuruväl det måste medgifvas, att Kant
hade stängt vägen för sig själf att nå full konsekvens i utförandet genom vissa
förutsättningar och den ensidiga orienteringen på naturvetenskaperna. Vi kunna
icke se det betydelsefulla i att det teoretiska förnuftet tystas genom en inkompe-
tensförklaring — hvilken betydelse kan för öfrigt en sådan ha, om den själf icke
innebär kunskap? — utan i, att omdömet fattas såsom uttryck för ett böra, och
således det teoretiska förnuftet, intelligensen begripes såsom till sitt innersta vä-
sen ändamålsenligt handlande, praktiskt. Det kan dock icke vara intelligensen
det gäller att öfvervinna utan en falsk uppfattning af intelligensen. Se vidare
Heinrich Rickert: "Fichtes Atheismusstreit" ss. 12 ff., samme författares: "Der
Gegenstand der Erkenntniss" samt Julius Hergmann: "Die Grundprobleme

der Logik" zweite Aufl. ss. 66 ff 75 ff 78.

Digitized by

Google

76

AXEL LAGERWALL

lungen ist.), mithin alles Gebrauchs des Verstandes. Man soll
so und so denken u. s. w. Folglich muss diese Handlung frei
sein, d. i. nicht von selbst schon (subjectiv) bestimmt sein, son-
dern nur objectiven Grund der Bestimmung haben.” 1 Därför
måste vi fatta den transscendentala metoden såsom väsentli-
gen teleologisk. Sinnlighetens och tänkandets former såsom be-
tingelser för erfarenheten och objekt i erfarenheten äro icke
förklaringsgrunder för ett gifvet faktum. Att fatta dem så
skulle blott kunna ge en psykologisk och empirisk metod.
Utan de äro transscendentala betingelser, d. ä. nödvändiga
förutsättningar för, att erfarenheten skall vara kunskap. Be-
visningen eller den transscendentala deduktionen afser ett
värde, nämligen omdömenas allmängiltighet och nödvändighet.
Omdömet är en syntetisk handling, som ger syntetisk enhet
åt en gifven mångfald, men såsom logiskt omdöme innebär det
en förbindelse i medvetandet öfverhufvud, utan hvilken intet
objekt vore möjligt. Men just därför att vårt tänkande är
diskursivt och förutsätter en i åskådningen gifven mångfald,
kunna vi ej äga kunskap annat än om föremål i en möjlig er-
farenhet. 2 Detta är grunden till, att Kant använder formeln:
betingelse för erfarenhetens möjlighet såsom tekniskt bevis-
medel. —

Vi kunna därför icke godkänna Windelbands identifika-
tion af ”das Bewusstsein uberhaupt” med en öfverindividuel
organisation. Windelband förklarar, att — enligt Kant —
”das Gegenständliche also in unserem Denken beruht auf einer
uberindividuellen Funktion , welche gleichmässig den Unt er-
grund aller individuellen Vorstellungstätigkeit biidet, auf dem
”Bewusstsein iiberhaupt”3 och vidare säger han, att föremålens
värld är en produkt af den öfverindividuella organisationen,
hvilken såsom erfarenhet är verksam i oss enskilda. Genom
detta har W. lämnat den logiska och transscendentala syn-
punkten och sökt en förklaring i en metafysisk betraktelse,
en rationell psykologi. Man måste då fråga sig, i hvilket vä-

1 B . Erdmann: Reflexionen Kants R. 949 s. 271.

2 Jmfr C. Y. Sahlins utredningar: Grundformerna i logiken II ss. 19 ff.

3 II’. Windelband: Gesehichte der neu. Phil. II s. 76 f.

Digitized by v^-ooQle

transscendentalfilosofien hos kant

77

sentligt afseende denna förklaring skulle skilja sig från den,
som Kant under namn af präformationssystem med skärpa
afvisar? Jag kan icke finna annat än, att den öfverindividu-
ella organisationen såsom vetenskaplig princip just betecknar
samma inkonsekventa medelväg mellan empirism och trans-
scendentalfilosofi. Den öfverindividuella organisationen är af
samma art som de ”mit unserer Existenz zugleich eingepflanzte
Anlagen zum Denken, die von unserem Urheber so eingerichtet
werden, dass ihr Gebrauch mit den Gesetzen der Natur, an
welchen die Erfabrung fortläuft, genau stimmte.” 1 Med all
rätt har Kant själf förkastat den utvägen att söka deducera
kunskapens nödvändighet och giltighet. Äfven om man skulle
försöka den invändningen, att man icke åsyftat de af vår
skapare hos oss inplantade anlagen att tänka utan något som
ligger högre eller bakom, så är därmed intet vunnet. Kun-
skapsteoretisk kommer man nämligen ej ett steg längre genom
att söka den fasta grunden än längre bort, nämligen i en
öfverindi viduell organisation, i stället för i den genom skapa-
ren inplantade subjektiva beskaffenheten. I bägge fallen —
och det är det väsentliga — låter man kunskapen få sin gil-
tighet genom objektet, ty både det empiriska subjektet och
den öfverindividuella organisationen äro från logisk och kun-
skapsteoretiskt synpunkt sedt objekt. Man har således icke
fullgjort den kopernikanska revolutionen i tänkesättet. Det
är af ingen betydelse, om organisationen omedelbart eller me-
delbart tillhör subjektet, om den hvilar i en opersonlig eller
personlig makt. I bägge fallen måste man med Kant säga:
”zum wenigsten könnte man mit Niemandem liber dasjenige
hadem was bios auf der Art beruht, wie sein Subject orga-
riisiert ist.” Endast såsom teleologi är transscendentalfiloso-
fien begriplig, och endast så kan den göra anspråk på att vara
transscendental kritik.

Just detta menar Ludvig Busse, att den icke kan, ty så-
som kritisk kunskapsteori låter sig icke transscendentalfiloso-
fien upprätthållas utan dogmatism och metafysik, men under
deras förutsättning är den icke längre kritisk filosofi. Trans-

1 Kant : Kr. d. r. V. (Hart.) s. 135 f.

Digitized by v^-ooQle

78

AXEL LAGERWALL

scendentalfilosofien lider af en ohjälplig circulus vitiosus. Och
i själfva verket måste man ge Busse rätt, om man godkänner
hans uppfattning af den transscendentala metoden. Genom
den utredning, som vi förut ha gjort, skola vi emellertid finna
att Busses skarpa kritik af transscendentalfilosofien hvilar på
en felaktig mening om denna filosofi och särskildt om dess me-
tod. — Det är för det första helt enkelt falskt, att Kant på-
stått ”dass nur die Erkenntnis, welche transscendental de-
duziert ist, gultig sei”, och det är därför fullständigt likgiltigt,
att detta påståendes innehåll strider mot det själft. Endast
transscendentalfilosofiens satser kunna deduceras och detta
emedan de innehålla blott betingelserna för kunskap. Och
det är giltigheten, som deduceras, icke satserna själfva . 1 Det
är alls icke någon instans mot Kant, att den logiska evidensen
är förutsättning för all deduktion och således icke möjlig att
deducera. Detta har ju Kant uttryckligen förklarat, liksom
han säger, att ”Die Kritik ist nicht dem dogmatischen Verfahren
der Vernunft in ihrem reinen Erkenntniss, als Wissenschaft,
entgegengesetzt, (denn diese muss jederzeit dogmatisch, d. i.
aus sicheren Principien a priori strenge beweisend sein), son-
dern dem Dogmatismus ”. Detta vet och uttalar Busse, men
ändock vill han göra den Kantiska ståndpunkten orimlig. —
Sedan Busse först förklarat, att för Kant endast den kunskap
är giltig, som är deducerad, säger han emellertid på följande
sida, att transscendentalfilosofien utgår från gifna vetenskaper,
hvilkas giltighet den förutsätter , således i trots af att den icke
är deducerad. Och i detta sammanhang framställer Busse sin
uppfattning af den kritiska filosofiens metod. Vetenskapens
giltighet, säger han, söker transscendentalfilosofien af göra ge-
nom den metafysiska deduktionen, som uppvisar, att de grun-
der, på h vilka vetenskapen hvilar, ”äro aprioriska och oupp-
lösliga, eviga urelement hos det vetenskapliga medvetandet.” 2
Detta är den psykologiska sidan hos transscendentalfilosofien
såsom ock Busse förklarar. Mycket riktigt är detta den psy-
kologiska sidan, men huru kan då Busse i den sidan finna den

1 Se Kant: Sehriften IV s. 51, 55, 92 f. 106, 109.

2 L. Busse: Philosophie und Erkenntnistheorie I s. 92

Digitized by

Google

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

79

metod, genom hvilken Kant söker ”den Geltungswert der Wis-
senschaft sicher zu stellen”? Detta sker dock icke i den meta-
fysiska utan i den transscendentala deduktionen. Detta borde
väl Busse ha kunnat inse, då ju äfven för honom den transscen-
dentala tanken är det väsentliga i Kritiken. Men förhållandet
är, att Busse har ansett, att den transscendentala tanken fått
sitt egentliga uttryck i deduktionen af det vetenskapliga med-
vetandets urelement. Karaktäristiskt för Busses sätt att öfver-
bevisa Kant om, att han gjort sig skyldig till en circulus vitio-
sus, är följande. Vi fråga oss, säger han, huru den metafysiska
deduktionen kan lämna bevis för vetenskapens giltighet, och
hvad som berättigar den att utgifva de omnämda elementen
icke såsom aposterioriska utan såsom aprioriska. ”Die Kritik
der reinen Vemunft antwortet hierauf: ”Notwendigkeit und

strenge Allgemeinheit sind sichere Kennzeichen einer Erkennt-
nis a priori. Also wenn etwas notwendig und allgemeingliltig
ist, so ist es deshalb a priori . Was ist das fur eine Notwendig-
keit, die hier als Grund des a priori erscheint? Nicht die der
Erfahrung, denn die liefert, wie Kant selbst bemerkt, nur app-
roximative Allgemeinheit und bedingte Gultigkeit nicht aber die
unbedingte Gultigkeit, die hier gefordert wird. Also ist es die lo-
gische, die dogmatische notwendigkeit, dieselbe, auf die auch die
Metaphysik sich beruft, die hier angerufen und — selbst vorausge-
setzt wird.” 1 — Genom ett resonnemang af den beskaffenheten
vill Busse inbilla sina läsare, att samma allmängiltighet och nöd-

i L. Busse: p. a. st. s. 93. Sidan 95 gifver Busse följande formulering för
den påstådda cirkeln hos Kant: ”Seine synthetischen Urteile sind, weil sie gultig
(notwendig und allgemeingiiltig) sind, a priori , weil sie a priori sind d. h. als Ele-
mente des wissenschaftlichen Bewusstseins die Erkenntniss erzeugen, gultig”. I den
första satsen betyder således ”gultig” detsamma som allmängiltighet och nöd-
vändighet och är sålunda blott kriteriet på, att vissa omdömen äro a priori , hvar-
vid a priori måste betyda, att omdömena äro oberoende af erfarenheten. I den
andra satsen betyder a priori något långt mer, nämligen att omdömena såsom
element i det vetenskapliga medvetandet alstra kunskapen. Bortsedt från det
vilseledande i att kalla omdömena element, tillåter Busse sig att här gifva en helt
annan betydelse åt termen a priori. Och ” gultig” betyder här äfven något mer,
nämligen giltighet om objekt. Vore icke detta Busses mening, så inskränkte sig
ju cirkeln till att vara en konverting af definitionen och definitioner måste ju så-
som bekant kunna rent konverteras.

Digitized by

Google

8o

AXEL LAGERWALL

vändighet, som deduktionen afser att uppvisa hos omdömena,
ligger till grund för deduktionen. Detta är ju en sällsam cir-
kel, som Busse har funnit hos Kant. Det är dock blott den
säkerhet, med hvilken B. uppträder, som kan hindra, att man
icke genast märker hans sofisteri. — Hvar och en vet, att Kant
i Einleitung angifver allmängiltighet och nödvändighet såsom
kännetecken på omdömen a priori, men man bör också veta,
att denna allmängiltighet och nödvändighet tillerkännas åt
syntetiska omdömen, och det är just de syntetiska om-
dömenas giltighet om föremål a priori, som bildar pro-
blemet. Hvad betyder däremot för Busse den logiska,
den dogmatiska nödvändigheten? Jo, den betyder ana-
lytisk nödvändighet, den obetingade giltigheten af prin-
cipium identitatis et contradictionis . 1 Skulle Kant gjort ett
problem af de analytiska satserna, skulle han velat deducera
principium identitatis et contradictionis? Nej, men denna prin-
cip är icke tillräcklig att afgöra något om giltigheten af de syn-
tetiska omdömena . 2 Ett kunskapsomdöme är enligt Kant
väsentligen syntetiskt. Detta är det nya hos honom. Han in-
för en annan och ny uppfattning af, hvad tanke- eller rättare
omdömes-nödvändighet vill säga. Alla omdömen stå under
identitetslagen, men genom, den lagen kan intet omdöme inses
såsom sant. Den är blott ett negativt kriterium. Sanning in-
nebär giltighet om ett föremål och ett föremål är blott möjligt
genom inbillningskraftens syntes af en gifven mångfald enligt
regler. Tänka kunna vi göra hvad som hälst, blott vi icke mot-
säga oss, men för kunskap fordras en gifven mångfald. Kun-
skap är syntetisk handling och omdömet är dennas form. I
omdömet ligger således mer än blott identitet eller motsats,
hvilka endast betyda en formell betingelse och icke det kon-
stitutiva i omdömet. ”Ich habe mich niemals”, säger Kant,

1 L. Busse: p. a. st. s.

2 Kant: Schriften IV s. 107 ”Denn dass ihm gar keine Erkenntniss zu-
wider sein könne, ohne sich selbst zu vernichten, das macht diesen Satz wohl zur
conditio sine qua non, aber nicht zum Bestimraungsgrunde der Wahrheit unserer
Erkenntniss. Da wir es nun eigentlich nur mit dem synthetischen Theile unserer
Erkenntniss zu thun haben etc.”; därför kunna vi icke vänta något stöd af den
satsen i den transscendentala filosofien.

Digitized by v^-ooQle

transscendentalfilosofien hos kant

8i

”durch die Erklärung, welche die Logiker von einem Urtheile
iiberhaupt ^eben, befriedigen können; es ist, wie sie sagen, die
Vorstellung eines Verhältnisses zwei Begriffen.” 1 Hvilket för-
hållande det är, som de gamla logikerna åsyfta, nämna de icke.
Men ett omdöme är i själfva verket allmängiltigt och nödvän-
digt endast, när det sammanbinder en gifven mångfald i be-
greppet om ett föremål. Det är icke en analytisk nödvändig-
het enligt identitet slagen, icke heller en blott faktisk enligt as-
sociationslagar utan en teleologisk enligt principen för alla syn-
tetiska omdömen: ”ein jeder Gegenstand steht unter den noth-
wendigen Bedingungen der synthetischen Einheit des Mannig-
faltigen der Anschauung in einer möglichen Erfahrung.” 2
Istället gör Busse följande framställning och kritik af den
transscendentala deduktionen. ”Nehmen wir nun an”, säger
han, ”dass die von Kant angenommenen apriorischen Konsti-
tuentien durch eine wie immer beschaffene einwandfreie me-
taphysische Deduktion als apriorische Elemente des wissen-
schaftlichen Bewusstseins festgestellt sind, so sind sie doch
durch die Natur dieses wissenschaftlichen Bewusstseins be-
dingt, sind Bestimmtheiten seiner ”Organisation”. Dadurch
aber erhalten sie eben wieder den Charakter bloszer psycholo-
gischer Thatsächlichkeit , den zu vermeiden sie Transscenden-
talphilosophie sich ja bemlihte, die der psychologischen Ana-
lyse zu entziehen.”3 Nu påstår Busse, att den transscenden-
tala deduktionen alls icke förmår att höja kunskapens logiska
betingelser ur den psykologiskt-faktiska sferen och gifva dem
det giltighetsvärde, som de behöfva såsom grundvalar för verk-
ligt objektivt vetande. Den transscendentala deduktionen
kan blott ge relativ icke obetingad nödvändighet. Giltighet i
transscendental mening skall nämligen enligt honom blott be-
tyda, att ”begrepp, som gifva den objektiva grunden till er-
farenhetens möjlighet, just därför äro nödvändiga” eller att
”det, som följer ur konstruktionens allmänna betingelser,
äfven måste gälla om det konstruerade begreppets objekt”.

1 Kant: Kr. d. r. V. (Hart.) s. 120.

2 Kant: Schriften IV s. 110.

3 L. Busse: p. a. st. s. 97.

Göte b. Högsk. Arsskr. A': 5. 6

Digitized by

Google

8 2

AXEL LAGERWALL

’Das heisst: Wenn ein Gegenstand aus gewissen Elementen
gebiidet, durch sie konstituiert wird, so gelten diese Elemente
fur ihn, so muss er so sein, wie es seine Elemente vorsehreiben,
wie denn jedes Ding nach dem Prinzip der Identität mit sich
selbst ubereinstimmen muss.” Denna tautologi är sålunda
det väsentliga i den transscendentala deduktionen — dock
blott enligt Busse . 1 — Nu veta vi ju redan förut, att den meta-
fysiska deduktionen uppvisade vissa medvetandets grundfor-
mer såsom uttryck för ursprungliga funktioner, och vi veta,
att enligt Kant kategorierna i tänkandet ha ett obegränsadt
fält och en obetingad giltighet. Det är på intet vis Kants me-
ning att genom en transscendental deduktion tillförsäkra ka-
tegorierna en logiskt obetingad giltighet. Obetingad nöd-
vändighet är enligt Busse detsamma som hypotetisk och ana-
lytisk nödvändighet, således just den nödvändighet och gil-
tighet, som tillkomma påståendet, att de analytiskt funna
elementen i ett föremål måste tillkomma föremålet själft eller
måste kunna prediceras om detsamma. För att finna san-
ningen af detta behöfver man naturligtvis icke gå utom prin-
cipium identitatis et contradictionis. För Kant däremot är
det icke alls fråga om den obetingade nödvändigheten hos
omdömena utan just om föremålens betingade nödvändighet.
Tänkandet har ett obegränsadt fält och obetingad giltighet,
men ”das Erkennen dessen, was wir uns denken, das Bestim-
men des Objects ” 2 behöfver åskådning och en ursprunglig
mångfald. I omdömet ligger fordran på objekt, utan hvil-
ket omdömet blott är en tom formel. Denna fordran fram-
springer ur förståndets spontaneitet, den syntetiska handling,
som sammanbinder åskådningens mångfald enligt kategori-
erna. Transscendentalfilosofiens grund ligger icke i en fär-
dig erfarenhet eller i färdiga föremål i densamma, hvilka kunna
analyseras, utan i begreppet om apperceptionens rena synte-

1 Det är anmärkningsvärdt, att B. anser sig genom detta lia uppvisat,
att transscendentalfilosofien blott kan ge relativ och icke obetingad nödvändighet,
då ju giltigheten följer ur identitetssatsen. Den är visserligen hypotetisk, men
just den formen har enligt B. all obetingad nödvändighet. Se Busse s. 122.

2 Kant: Kr. d. r. V. (Hart.) s. 135 not.

Digitized by

Google

transscendentalfilosofien hos kant

83

tiska enhet såsom nödvändig norm för inbillningskraftens
handlande för att bilda kunskap. Af detta är blott en annan,
den objektiva sidan, när det heter: ”In dem Ganzen aller mög-
liehen Erfahrung liegen aber alle unsere Erkenntnisse, und
in der allgemeinen Beziehung auf diesel be besteht die trans-
scendentale Wahrheit die vor aller empirischen, vorhergeht
und sie möglich macht.” I bägge fallen är således den trans-
scendentala bevisningsgrunden en teleologisk grund, ty det
hela och begreppet om det hela bestämma momenterna, och
kunskapen samt sanningen äro våra uppgifter . 1

Äfven Kuno Fischer vänder sig mot de motståndare till
”Kritik der reinen Vernunft”, som trott sig finna, att den
kritiska filosofien rör sig i en cirkel, i h vilken ur kunskapens
faktum bevisas dess betingelser och ur betingelserna åter kun-
skapens faktum. De ha förgäfves triumferat, säger Fischer,
och icke sett huru den skenbara cirkeln löser sig . 2 Det är vis-
serligen sant, att Kant först fastställer kunskapens faktum
och sedan ur dess analys dess enda möjliga betingelser, men
ur dessa betingelser härleder och fastställer han icke återigen
kunskapens blotta faktum utan dess rättmässiga eller orätt-
mässiga giltighet. Därför finnes det enligt Fischer icke någon
circulus vitiosus. Undersökningen sluter sin krets i det den
fortskrider. Frågan är då, huru Fischer uppfattar de grunder
på hvilka ”hier die Rechtsfrage der Wissenschaften entschie-
den wird.” Huru kan undersökningen komma därhän, att den
själf äger rätt att fälla ett slutgiltigt omdöme öfver vetenska-
pernas berättigande eller icke-berättigande ? Klart är, att ur
de psykologiska betingelserna för kunskapens faktum, kan
direkt icke annat än psykologisk giltighet framgå. Och om
man reflekterar på kunskapens innehåll, stannar man vid den

1 Det är äfvenledes oriktigt, — h vilket vi ju redan förut ha uppvisat — ,
att Kant skulle lärt, att förstånds- och åskådningsformerna besitta transscenden-
tal giltighet på samma sätt och i samma grad. Sinnlighetens former få först ge-
nom förståndets spontaneitet och syntetiska enhet betydelse i kunskapen, utan
hvilken de blott äro mångfald, under det att förståndets former äga betydelse i
sig själfva och kunna äfven få innehåll från annat håll, nämligen det praktiska
förnuftet.

2 Kuno Fischer: Gesch. d. neu. Phil. Jub. Ausg. IV B. I Th, ss. 430 ff.

Digitized by

Google

»4

AXEL LAGERWALL

blott analytiska sanningen, att ett föremåls momenter måste
kunna prediceras om detsamma. Kan icke en på samma gång
logisk och syntetisk rättsgrund uppvisas, så kan icke trans-
scendentalfilosofien lösa sin uppgift. Fischer ger följande
egendomliga framställning. Metafysikens faktum föreligger
lika så väl som matematikens och naturvetenskapens, alltså
äfven de betingelser, utan hvilka intet af dessa trenne fakta
kunde finnas. Med hvilken rätt förnekas nu den förras och
bejakas de senares giltighet? ”Wir setzen voraus, dasz die
Bedingungen jeder derselben mit völliger Klarheit entdeckt
und dargelegt sind. Wenn nun diese Bedingungen einander
so widerstreiten, dasz die der Mathematik und Naturwissen-
schaft mit denen der Metaphysik unverträglich sind, so miissen
wir urtheilen, dasz die rechtmässige Geltung der ersten die der
letzten aufhebt und umgekehrt. Wir können nicht mehr alle
drei fur berechtigt halten, sondern nur die einen auf Kosten
der anderen oder umgekehrt; wir haben zu wählen: entwe-
der Mathematik und Naturwissenschaft oder Metaphysik des
Uebersinnlichen!” Alltså skola betingelserna för dessa trenne
vetenskaper samtliga föreligga och vara fullkomligt klart fram-
ställda, men ändock skola de sinsemellan strida och upphäfva
hvarandra! Enligt både vanlig och transscendental logik
skulle väl då slutsatsen icke bli, att ett eller ett par af fakta
förlora sin rätt att existera utan att den, som har gjort under-
sökningen i trots af sitt påstående, icke har kommit fram till
den omnämda klarheten utan begått något fel i sina kalkyler,
hvilket han då borde uppsöka och korrigera. Hos Kant finnes
icke häller en sådan tankegång, men Fischer däremot låter
honom i sin tolkning välja mellan fakta för att gifva blott ett
par rätt. — I själfva verket tar Fischer i sin utredning begrep-
pet betingelse i två olika bemärkelser, hvarför han ock i sin
bevisföring faller offer för det felslut, som gemenligen går un-
der namn af ”quat ernio terminorum”. De betingelser, som
”mit völliger Klarheit entdeckt und dargelegt sind” och som
måste finnas för metafysiken likaväl som för matematik och
naturvetenskap, äro förklaringsgrunder, under det att de be-
tingelser, som strida mot hvarandra och som afgöra öfver den
rättmässiga eller orättmässiga giltigheten, äro rättsgrunder.

Digitized by v^-ooQle

transscendentalfilosofien hos kant

85

Nu låter Fischer utan vidare termen ”betingelser” i ena sat-
sen afse förklaringsgrunder, i den andra rättsgrunder. Men
några rättsgrunder äro aldrig uppvisade utan det är förkla-
ringsgrunderna, som tack vare tvetydigheten i termen ”be-
tingelser” presenteras såsom rättsgrunder. — Straxt därpå få
vi emellertid veta, att Fischer icke egentligen menar, att vi ha
att välja emellan å ena sidan matematik och naturvetenskap
och å den andra sidan metafysik, utan att det måste finnas en
särskild vetenskaplig rättsgrund, som tvingar oss att träffa
vårt afgörande på ett sätt och icke på ett annat. Hvilken
rättsgrund kan detta vara? Fischer vill ge oss ett begrepp
om densamma i följande ord: ”Nehmen wir an, dasz unter

den Bedingungen der Mathematik und Naturwissenschaft sich
wohl erklären lasse, wie in unserer Vernunft das Trugbild einer
Metaphysik des Uebersinnlichen entsteht, während unter den
Bedingungen einer solchen Metaphysik sich gar nicht erklä-
ren läszt, wie auch nur das Factum der Mathematik und Phy-
sik zu Stande kommt, so kann die Entscheidung in dem Rechts-
streite der Wissenschaften nicht mehr zweifelhaft sein.” Tyd-
ligen måste ”betingelser” här ursprungligen betyda rättsgrun-
der, men hvad betyder då, att under dem förklara matema-
tikens och fysikens faktum? Det är en fullkomligt orimlig
och godtycklig Kanttolkning, som Fischer här ger, för hvilken
man hos Kant förgäfves skall söka stöd. Kant har icke lärt,
att betingelserna för den transscendentala metafysikens gil-
tighet skulle upphäfva möjligheten af att förklara matemati-
kens och naturvetenskapens faktum. Men väl uppvisar han, att
betingelserna för en transscendent metafysiks giltighet icke
finnas och att en sådan metafysik invecklar sig i motsägelser,
därför att den fattar ideerna såsom kunskapsformer, i hvilka
objekt gifvas. Det vore fullkomligt obegripligt, hvarför Kant
skulle anse, att antagandet af ett intuitivt förnuft skulle omöj-
liggöra förklaringen af matematikens och naturvetenskapens
faktum eller ens deras giltighet. Han har häller icke gjort
det. Men väl har han velat bevisa, att vårt förnuft icke kan
åstadkomma någon öfversinnlig metafysik. H varje sådant

försök måste upphäfva sig själ] t, men alls icke andra vetenska-
per. — Hvar ligger då rättsgrunden till stridens afgörande, så-

Digitized by v^-ooQle

86

AXEL LAGERWALL

ledes till att matematiken och naturvetenskapen existera icke
blott ”de facto” utan ”de jure”? Enligt Fischer tydligen i
betingelserna för att förklara dessa vetenskapers existens. Men
då förutsättes för bevisningen vissa fakta, tvärtemot Kants
eget påstående, liksom ock giltigheten eller objektiviteten af
kunskapen om dem. I själfva verket kan man dock icke på
den vägen komma längre än till, att en transscendent meta-
fysik är ogiltig, därför att dess förutsatta betingelser upphäfva
möjligheten att förklara gifna fakta, och till den blotta möj-
ligheten af de bägge andra vetenskapernas giltighet. Det är
fortfarande möjligt, att matematik och naturvetenskap blott
äga faktisk men icke giltig existens. Också finna vi, att Fischer
slutligen låter Kant finna det yttersta stödet i matematiken,
icke i dennas faktum utan i dennas giltighet. Men i så fall
har Fischer blott omintetgjort anklagelsen för en cirkel för
att själf låta Kant än säkrare falla offer för en annan, ty så-
som Fischer tolkar Kant, grundar denne giltigheten af mate-
matiken och naturvetenskapen på — giltigheten af matema-
tiken. Orimligheten i den Fischerska framställningen beror
utan tvifvel på, att han söker konstruera Kants egentliga tan-
kegång ur Prolegomena i stället för ur ”Kritik der reinen
Vernunft”, h vilket senare måste vara det enda riktiga. 1

Vi ha härmed framställt den transscendentala metoden
och följt den kritiska tankegången ända til 1 den högsta punkt,
till hvilken den når. Kritikens utförande af grundsatsernas
system erbjuder ur metodologisk synpunkt ingenting nytt,
utöfver hvad som kategoriernas deduktion har lämnat. Men
väl synes den mellan kategori- och grundsatsläran inskjutna
undersökningen om skematismen 2 innehålla ett egendomligt
problem och därför äfven betyda ett särskildt steg i framställ-
ningen och bevisningen af transscendentalfilosofien. Hvad
än detta steg kan betyda, genom det vinnes dock icke något
ytterligare stöd för den kunskapsteoretiska giltigheten af ka-
tegorierna och grundsatserna, utan det nämda partiet af Kri-

1 Jmfr I!'. \Y indelband: Gesch. d. neu. Phil. II s. 52. — Se äfven Fischers
egen framställning af de rena förståndsbegreppens deduktion ss. 40 1 ff.

2 Kant: Sehriften IV s. q8.

Digitized by v^-ooQle

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

87

tiken betyder blott, att frågan åter upptages från en annan
synpunkt: nämligen kategoriernas användbarhet på sinnlig-
hetens föremål. I den 2 :dra upplagan af Kritiken inför Kant
en sådan undersökning redan såsom afslutning af förstånds-
begreppens deduktion, 1 nämligen i läran om den figurliga
syntesen. Här komma vi åter in i transscendentalpsyko-
logiska problem och deras lösning. Man har emellertid svårt
att förstå, hvarför Kant gör frågan om inbillningskraftens
syntes till ett särskildt problem, då ju utgångspunkten låg i
denna syntes och dess betydelse för kunskapen. Något nytt
framkommer icke häller. Men väl lider denna del af Kants
system af en obotlig dunkelhet, särskildt gäller detta det
”wunderlichen Hauptstiick vom Schematism us der reinen
Verstandesbegriffe”, welches als höchst dunkel beriihmt ist,
weil kein Mensch je hat daraus klug werden können”, såsom
Schopenhauer säger i sin ”Kritik der Kantischen Philosophie.” 2
Han, liksom E. Adickes,3 anser också, att läran om skema-
tismen har sitt upphof i särskilda afsikter, hvilka icke samman-
falla med hufvuduppgiften, och i sträfvan efter yttre syste-
matik. Jag kan icke häller inse annat än att just Kants if-
ver att få bestämd användning för samtliga logiska och psy-
kologiska indelningsleder och rubriker var anledningen till
att äfven åt omdömeskraften gifva en särskild plats och i den
finna ett särskildt problem. Skemat skall förmedla mellan
det rena förståndsbegreppet och företeelsen. Under katego-
rien skall skemat subsumeras. Men huru är det möjligt? Ske-
mat är icke ett begrepp, som subsumeras under kategorien så-
som ett annat begrepp. De stå icke till hvarandra i förhål-
lande af genus och species, ty dels kan förståndsbegreppet
såsom rent alls icke vara predikat i ett omdöme utan är den
blotta regeln eller enheten i hvarje syntes, dels är skemat icke
möjligt utan kategorien. De äro, såsom Burman* säger,
”nödvändigt sammanhängande sidor af den figurliga syntesen

1 Kritik der reinen Vemunft (Hart.) s. 126.

2 A. Schopenhauer: Die Welt als Wille und Vorstellung I Anhang s. 4 2
Bibliothek der Gesamtlitteratur.

3 E. Adickes: Die bew. Kräfte. Kantst. Is. 172.

4 E. Burman: Kants kunskapsliira s. 52 f.

Digitized by

Google

88

AXEL LAGERWALL

och sakna utan hvarandra all betydelse. Egentlig subsumtion
äger sålunda icke rum mellan de faktorer, som ligga till grund
för erfarenheten, såsom den omedelbart gifna kunskapen.”
I själfva verket kommer Kant icke längre genom att inskjuta
läran om skematismen än till att upprepa, hvad vi redan förut
veta, nämligen att kategorierna utan skemata blott äro ”Func-
tionen des Verstandes zu Begriffen, stellen aber keinen Ge-
genstand vor. Diese Bedeutung kommt ihnen von der Sinn-
lichkeit, die den Verstand realisirt, indem sie ihn zugleich
restringirt .” 1 Grundsatserna äro de högsta omdömen, som
förståndet bildar vid användandet af kategorierna, och de ut-
göra den egentliga immanenta metafysiken, såvidt denärtrans-
scendental. Vid deras bevisning återkomma samma tankar
som vid kategoriernas transscendentala deduktion. ”Die
Grundsätze waren ursprunglich nur die letzte Phase der Ka-
tegorienlehre” säger Adickes 2 och ur metodologisk synpunkt
äro de det fortfarande i trots af den särställning, som de fått
i yttre måtto, och den breda utförlighet, med hvilken de be-
handlas. ”In dieser Tendenz, sie selbstständig zu machen,
geht Kant nun so weit, dass er, gleichsam um das begangene
Unrecht der Missachtung wieder gut zu machen, sich an Be-
weisen nicht genug thun kann; einmal, bei der zweiten Ana-
logie, häuft er sogar sechs aufeinander.” Men i bevisen för
grundsatserna finnes ur metodologisk synpunkt icke något
nytt och de äro samtliga blott rekapituleringar i nya former
och med växlande exempel af ett grundbevis, nämligen att
kategorierna lämna regler för inbillningskraftens syntes af
åskådningens mångfald, utan hvilken erfarenheten såsom
kunskap icke är möjlig. Grundsatserna äga sålunda objektiv
giltighet, därför att de blott uttrycka i en sats och bringa till
medvetande denna regel, utan hvilken ingen erfarenhet och
därför intet objekt och ingen kunskap äro möjliga. Det fin-
nes därför ur synpunkten af den uppgift, som jag ställt mig,
icke någon anledning att närmare ingå på transscendentalfi-
losofiens vidare utveckling och innehåll i detta fallet och än

1 Kant: p. a. st. s. 104.

2 E. Adickes: p. a. st. s. 17 2, 3.

Digitized by

Google

transscendentalfilosofien hos kant

89

mindre på de slutsatser och tillämpningar, som Kant utför-
ligt framlägger. Detta hör till en fullständig exposé af hela
hans kunskapslära, men icke till en redogörelse för metoden.

I uppgiften att ny grunda en vetenskaplig metafysik in-
går äfven det slutgiltiga förstörandet af den dogmatiska me-
tafysiken. Utan att en sådan företages, finnes ingen säker
vetenskaplig fortgång, ty det mänskliga förnuftet blir
dialektiskt, då det måste söka det obetingade, och emedan
människan genom en naturlig och oundviklig illusion
fattar ”die subjective Nothwendigkeit einer gewissen Ver-
kniipfung unserer Begriffe zu Gunsten des Verstandes fur
eine objective Nothwendigkeit der Bestimmung der Dinge
an sich selbst.” 1 Den transscendentala dialektiken upp-
löser detta sken och hindrar, att det bedrager. I själfva
verket följer den transscendentala metafysikens ogiltighet re-
dan ur den transscendentala analy tikens resultat, men Kant
utför dialektiken i full symmetri med estetiken och analyti-
ken. På så sätt blir dialektiken en med de öfriga jämbördig
hufvuddel. I en metafysisk deduktion uppvisar Kant sålunda
de rena förnuftsbegreppen eller de transscendentala ideerna. 2
Liksom 'kategorierna följa ur omdömesformerna, så följa ide-
erna ur slutledningsformerna. I slutledningen består förnuf-
tets funktion i att gifva kunskapen allmänhet enligt begrepp,
och slutsatsen är ett omdöme, som a priori bestämmes i hela
omfånget af sina betingelser. Den logiska allmänheten (uni-
versalitas) motsvaras i åskådningarnes syntes af allhet (uni-
versitas) eller betingelsernas totalitet. Därför är det trans-
scendentala förnuftsbegreppet blott begreppet om totaliteten
af betingelser till hvarje gifvet betingadt, men detta kan en-
dast vara det obetingade. Så många begrepp om det obetin-
gade eller så många transscendentala idéer få vi, som det gif-
ves arter af förnuftsslutledningar. Dessa bestämmas af om-
dömets relation i öfversatsen. Alltså få vi i analogi med den
kategoriska, den hypotetiska och den disjunktiva slutlednin-
gen trenne idéer, hvilka innehålla, den första: den absoluta en-

1 Kant: p. a. st. s. 190.

2 Kant: p. a. st. s. 204 ff.

Digitized by v^.ooQle

90

AXEL LAGERWALL

heten hos det tänkande subjektet, den andra: den absoluta en-
heten hos betingelsernas serie i företeelsen och den tredje: be-
tingelsernas absoluta enhet hos alla föremål för tänkandet öf-
verhufvud. 1 Dessa idéer behandlas af trenne sken vetenska-
per: den transscendentala psykologien, den transscendentala
kosmologien och den transscendentala teologien, hvilka af dem
göra de tre föremålen: själen, världen och Gud. Den påstådda
realiteten hos de rena förnuftsbegreppen framgår ur vissa för-
nuftsslutledningar. Genom dem söka vi öfvergå från det, som
vi känna, till det, som vi icke känna. Dessa förnuftsslutled-
ningar äro sofistikationer ”nicht der Menschen, sondem der
reinen Vernunft selbst.” 2 I detta uttryck ligger dock en stark
öfverdrift, ty dessa sofistikationer kunna dock ej vara mer än
historiskt och psykologiskt nödvändiga, eljest vore det me-
ningslöst att kalla dem sofistikationer och alldeles omöjligt att
genom några som hälst förnuftiga medel försöka deras upplös-
ning. Tager man Kant efter orden skulle ju här föreligga för-
nuftets absoluta inkompetensförklaring, och ”Kritik der reinen
Vernunft” skulle vara en enda stor motsägelse eller en blodig
ironi. Det är nödvändigt, att förnuftet genom sina handlin-
gar, syllogismerna, söker gifva alla våra kunskaper systematisk
enhet, eller det är en obetingad uppgift för förnuftet att gifva
våra kunskaper systemets form genom förnuftsenheten, men då
alla våra kunskaper ligga inom erfarenheten, och då i erfaren-
heten aldrig det obetingade kan påträffas såsom realiseradt, är
det obetingade, såsom Windelband säger: ”das niemals zu rea-
lisierende Ideal der Erkenntnis und trotz dieser Unerfullbarkeit
ist doch die ganze Arbeit der Erkenntnis durch dieses Ideal be-
herrscht und bestimmt. ”3 Alla enskilda och betingade samman-
hang få sitt värde och sin betydelse ytterst genom att de såsom
handlingar konvergera mot en absolut förnuftsenhetA Idéerna
såsom begrepp om dessa nödvändiga handlingar äro fullt legi-
tima, men såsom begrepp om påstådda objekt gifva de blott

1 Kant: p. a. st. s. 2 11 f.

2 Kant: p. a. st. s. 214.

*> !!'. Windelband: Gescli. d. neu. Phil. II s. 96.
4 Kant: Kr. d. r. V. (Hart.) s. 438

Digitized by

Google

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

9i

ett dialektiskt sken. Det är endast i det senare fallet, nämli-
gen då man vill åt idéerna gifva transscendental realitet, och
då man fattar dem såsom kunskap om föremål, som dessa nöd-
vändiga sofistikationer uppkomma. Den psykologiska idéen ger
då, hvad Kant kallar, den transscendentala paralogismen, den
kosmologiska ger det tillstånd hos förnuftet, som kallas del
rena förnuftets antinomi, och den teologiska idéen slutligen ger
det rena förnuftets ideal. 1 Jag har icke anledning att närmare
ingå på dessa dialektiska slutledningars framställning och de-
ras upplösningaf, ty allt detta är icke något specifikt för den
transscendentala metoden utan är blott en logisk kritik på
grundval af de genom den transscendentala analytiken vunna
resultaten. Men Kant ställer äfven såsom sin uppgift 2 att visa,
att, ehuru de trenne transscendentala idéerna icke kunna direkt
hänföras på mot dem korresponderande föremål, de ändock så-
som regler för förnuftets empiriska bruk under förutsättning af
ett sådant föremål i idéen leda till systematisk enhet samt på
så vis långt ifrån att strida mot erfarenhetskunskapen utvidga
densamma. 3 Det är en nödvändig maxim för förnuftet att

handla efter sådana idéer. M Und dieses ist die transscenden-
tale Deduction aller Ideen der speculativen Vernunft, nicht
als constituliver Principien der Erweitcrung unserer Erkennt-
niss iiber mehr Gegenstände, als Erfahrung geben kann, sondern
als regulativer Principien der systematischen Einheit des Man-
nigfaltigen der empirischen Erkenntniss tiberhaupt, welche da-
durch in ihren eigenen Grenzen mehr angebaut und berichtigt
wird, als es ohne solche Ideen durch den bloszen Gebrauch der
Verstandesgrundsätze geschehen könnte”. Regulativa blifva
dessa idéer, därigenom att i psykologien alla själsföreteelser
förbindas som om själen vore en enkel substans, därigenom att
i kosmologien serien af naturföreteelsernas betingelser betrak-
tas som om den vore oändlig och utan att ett öfversta eller hög-
sta moment antages, dock utan att därför deras intelligibla
grunder förnekas, ehuru de icke få införas i företeelsernas sam-

1 Kant: Schriften IV s. 215.

2 Kant: Kr d. r. V. (Hart.) ss 435 ff.

3 Kant: Kr d. r. V. (Hart.) s. 452.

Digitized by C^ooQle

92

AXEL LAGER WALL

manhang, samt därigenom att i teologien allt, som hör till en
möjlig erfarenhet, betraktas som om det ägde sitt sammanhang
genom oeh sin grund i ett ursprungligt skapande förnuft. Men
idéen lämnar blott skemat för att kunna gifva förståndskun-
skapen systematisk form. ”Man verkennt”, säger Kant, ”so-
gleich die Bedeutung dieser Idee, wenn man sie fiir die Be-
hauptung oder auch nur die Voraussetzung einer wirklichen
Sache hält ”. 1 Den transscendentala tankegången ligger all-
deles klar i framställningen af idéerna såsom nödvändiga be-
tingelser för, att förnuftet skall kunna fylla sin uppgift att
gifva systemets form åt förståndskunskapen. Det obetingade
är således en nödvändig uppgift och ligger i den gränslösa fort-
gången mot all kunskaps systematiska fulländning. ”Die Ver-
nunfteinheit ist die Einheit des Systems, und diese systema-
tische Einheit dient der Vernunft nicht objectiv zu einem Grund-
satze, um sie iiber die Gegenstände, sondern subjectiv als Maxi-
me, um sie iiber alles mögliche empirische Erkenntniss der Ge-
genstände zu verbreiten. Gleichwohl befördert der systema-
tische Zusammenhang, den die Vernunft dem empirischen Ver-
standesgebrauche geben kann, nicht allein dessen Ausbreitung,
sondern bewährt auch zugleich die Richtigkeit desselben, und
das Principium einer solchen systematischen Einheit ist auch
objectiv, aber auf unbestimmte Art (principium vagum) t nicht
als constitutives Princip, um etwas in Ansehung seines directen
Gegenstandes zu bestimmen, sondern um, als blosz regulativer
Grundsatz und Maxime, den empirischen Gebrauch der Ver-
nunft durch Eröffnung neuer Wege, die der Verstand nicht
kennt, ins Unendliche (Unbestimmte) zu befördern und
zu befestigen, ohne dabei jemals den Gesetzen des empi-
rischen Gebrauchs im Mindesten zuwider zu sein .” 2 Den
transscendentala tankegången eller den transscendentala me-
toden visar sig äfven här såsom väsentligen teleologisk.
Det gäller alltid att uppvisa, huru vissa handlingar äro nöd-
vändiga betingelser för, att förnuftet skall kunna fortgå mot
sitt ändamål. Förnuftet fordrar, att våra kunskaper icke

1 Kant: Kr. cl. r. V. (Hart.) s. 45$.

2 Kant: Kr. d. r. V. (Hart.) s. 437.

Digitized by v^-ooQle

TRANSSCENDENTALFILOSOFIEN HOS KANT

93

skola utgöra en rapsodi utan att de skola bilda ett system, ty
endast då kunna de understödja och befordra förnuftets vä-
sentliga ändamål. Med system menar Kant de mångfaldiga
kunskapernas enhet under en idé, som är förnuftsbegreppet
om det helas form såvidt genom det både mångfaldens omfång
och hvarje moments plats och förhållande till de andra mo-
menten bestämmas. ”Der scientifische Vernunftbegriff ent-
hält also den Zweck und die Form des Ganzen, das mit demsel-
ben congruirt.” 1 Det är ändamålet, som bestämmer allt.
Samtliga vetenskaper framgå ur vissa allmänna mänskliga
intressen och det är alltid ytterst en idé, hvilken liksom ett frö
innehåller dunkelt och ”sehr eingewickelt und kaum der mi-
kroskopischen Beobachtung kennbar” alla de olika delarne.
Så kunna alla subjektiva försök att filosofera bedömas genom
att hänföras till filosofien såsom ”eine blosze Idee von einer
möglichen Wissenschaft, die nirgend in concreto gegeben ist,
welcher man sich aber auf mancherlei Wegen zu nähern sucht,
so lange, bis der einzige, sehr durch Sinnlichkeit verwachsene
Fussteig entdeckt wird, und das bisher verfehlte Nachbild,
so weit als es Menschen vergönnt ist, dem Urbilde gleich zu
machen gelingt.” 2 Detta är den formella sidan, reellt ha alla
mänskliga vetenskaper sitt värde såsom medel för mänsklig-
hetens ändamål. 3 Men detta är möjligt blott genom förmed-
ling af en förnuftskunskap ur rena begrepp, hvilken vetenskap,
man må benämna den huru man vill, egentligen ingenting annat
är än metafysiken eller filosofien i äkta och sträng mening, ty
filosofien är ”die Wissenschaft von der Beziehung aller Er-
kenntniss auf die wesentlichen Zwecke der menschlichen Ver-
nunft (teleologia rationis humanoe), und der Philosoph ist nicht
ein Vernunftkunstler, sondern der Gesetzgeber der mensch-
lichen Vernunft.” 4 I detta formella och reella bestämmande
af filosofiens begrepp får den transscendentala tanken sitt fullö-

1 Kr. d. r. V. (Hart.) s. 54S.

^ Kr. d. r. V.

3 Kr. d. r. V.

4 Kr. d. r. V.

s- 55i-
s - 559-
s. 552.

Digitized by

Google

94

AXEL LAGERWALL

diga uttryck liksom den transscendentala metoden är den af ett
sådant begrepp fordrade arten och formen för det filosofiska
tänkandet.

* * *

Transscendentalfilosofien är en central och ledande kraft
i modärn filosofisk forskning, men det Kantska systemet till-
hör historien. Det väsentliga och värdefulla i Kants gärning
ligger icke i, att han gifvit oss ett nytt system. Huru oförgäng-
ligt Kant själf än må ha ansett det vara och huru stor betydelse
det än af honom och många anhängare tillmättes, så är det dock
såsom system något förgånget och har aldrig varit annat än
ett bestämdt och begränsadt historiskt faktum. Såsom sådant
ingår det i vår lärdom, våra historiska kunskaper. Men den,
för hvilken Kants filosofi utan rest uppgår i historiska kunska-
per, har aldrig sett det betydelsefulla i Kants verk. Man bör
påminna sig Kants egna träffande ord och blott utbyta hans
namn mot Wolffs: ”Daher hat der, weleher ein System der
Philosophie z. B. das Wolffsehe eigentlich gelernt hat, ob er
gleich alle Grundsätze, Erklärungen und Beweise, zusammt
der Eintheilung des ganzen Lehrgebäudes ins Kopf hätte und
alles an den Fingern abzählen könnte, doch keine andere, als
vollständige historische Erkenntniss der Wolf f schen Philo-
sophie; er weiss und urtheilt nur so viel, als ihm gegeben war!
Streitet ihm eine Definition, so weiss er nicht, wo er eine andere
hernehmen soll. . . Er hat gut gefasst und behalten, d. i. ge-
lernt, und ist ein Gipsabdruck von einem lebenden Menschen.” 1
Men det är icke till gipsaftryck af, vore det än aldrig så stora
människor, som filosofien skall göra oss och aldra minst den Kant-
ska filosofien, utan till själfständigt forskande andar. Filo-
sofien är icke häller en historisk kunskap, icke en ”eognitio
ex datis” utan är en rational kunskap, ”eognitio ex prineipiis.”
Därför kan man strängt taget icke lära filosofi utan på sin höjd
att filosofera. Detta har Kant bragt till fullt och klart med-
vetande och för det är transscendetalfilosofien ett uttömmande
bevis. I detta ligger, att Kants epokgörande betydelse icke är

! Kr. d. r. V. (Hart.) s, 550.

Digitized by v^-ooQle

TRANSSCENDEN TALFILOSOFIEN HOS KANT

95

att söka och finna i hans tänkandes resultat, icke i ett stelnadt
system af fixerade begrepp och satser utan i hans tänkandes
energi och riktning, i problemställningen och metoden. I trans-
scendentalfilosofien kommer tänkandet till medvetande om sig
själf såsom oändlig aktualitet, hvilken också spränger och går
utöfver h varje historiskt realiserad form. Det är därför, som
transscendentalfilosofien icke blott lämnar den kunskapsteo-
retiska begnindningep af det i8:de århundradets matematik
och naturvetenskap och utgör prolegomena till en metafysik,
uteslutande orienterad på matematik och naturvetenskap utan
framträder i vår aktuella forskning såsom drifvande kraft och
normbildande princip. Huru den modärna naturvetenskap-
liga kunskapsteorien står i beroende af Kant har t. ex. H. Klein-
peter i en artikel visat med af seen de på Mach, Clifford, Stallo
m. fl. Det icke minst intressanta och beaktansvärda är här-
vid, att Kants tankar, i trots af att de merändels fixeras och upp-
tagas från deras lägre och ytliga sidor, hvarigenom deras dju-
paste betydelse missuppfattas, oförtydbart visa sitt inflytande
i kritiken af den gängse dogmatiska naturuppfattningen samt
af Kant själf sådan han af dessa auktorer har fattats. Och här
visar sig den transseendentala metodens och ståndpunktens
egen inneboende kraft. Denna metod gör sig gällande som det
vetenskapliga medvetandets själfkritik på samma gång som
den transseendentala tanken både allt mer inifrån utvecklas till
större klarhet och styrka samt eröfrar och bestämmer nya om-
råden. Detta visar sig framför allt i kulturvetenskapernas eller
de historiska vetenskapernas logik och kunskapsteori. Långt
ifrån att transscendentalfilosofien här skulle nått sin yttersta
gräns och därmed skulle kunna betraktas såsom en blott ensi-
dig och i det hela öfvervunnen ståndpunkt, har den säkerligen
just på detta område att vänta sina största segrar. ”Sieht
man”, säger F. Medicus, 1 ”von der durch das 18. Jahrhundert
bedingten Gestalt ab, die die Transscendentalphilosophie bei
ihrem grossen Begriinder erhalten hat, und zieht man das Me-
thodische daraus hervor, so hat man einen Leitfaden, an dem
sich die Probleme der Geschichtsphilosophie in geschlossenem
systematischem Aufbau entwiekeln”. Så är förvisso den kri-

1 Fritz Medicus: Kant und Ranke. Kantstudien VIII s. 192.

Digitized by

Google

96

AXEL LAGERWALL

tiska filosofien genom sin metod en mäktig faktor i vårt ve-
tenskapliga medvetandes utveckling och därmed i vår kultur.
Den har förmåga af själfförnyelse genom att upptaga i sig och
beherrska nytt innehåll. Denna filosofi är således icke det in-
tellektuella uttrycket blott för en svunnen kulturepok utan
lämnar oss normer för vår starka sträfvan att bringa till klart
medvetande sammanhanget i den skiftande mångfalden af bilder
och värden i vårt eget pulserande lif . Transscendentalfilosofien -
lika litet som någon annan teori — är icke och får icke vara den
en gång för alla intagna ståndpunkten, utan är riktningslinien,
metoden för en ständig forskning, den är icke sanningen utan
kampmedlet i striden för sanningen. Detta ligger ock i Windel-
bands präktiga ord i hans artikel i till firandet af Kants hundra-
årsminne: ”So drängt Alles darauf hin, dass die kritische Philo-
sophie, wenn sie die Lebenskraft, die sie ein Jahrhundertlang
bewahrt hat, auch in der Bewältigung der intellektuellen Be-
diirfnisse der Gegen wart bewähren soll, sich fähig erweisen
muss, mit ihrem Begriffsystem eine Weltanschauung zu trägen,
welche den geistigen Wertinhalt der Wirklichkeit in sicherem
Bewusstsein zu erfassen vermag. Sie hat dazu das Recht und
den Beruf, weil sie, den Kantischen Grundlagen gemäss, die
Griinde allgemein giltiger und notwendiger Uberzeugungen in
dem ganzen Umfange menschlicher Kulturthätigkeit im sitt-
lichen und geschichtlichen Leben, in Kunst und Religion eben-
so wie in der Wissenschaft zu suchen angewiesen ist. Und diese
Aufgabe zu erfiillen, dazu stehen die Zeichen der Zeit nicht un-
giinstig. Schon erleben wir — fast von Tage zu Tage einen
rapiden Niedergang der natur alis t ischen Weltanschauung, die
nur noch gelegentlich einmal von einem der Alten, die nichts
mehr gelernt haben, mit glucklicher Ahnungslosigkeit aufge-
tischt wird. Unsere Jugend, die die Macht des historischen
Lebens in sich fiihlt, — sie brennt darauf, ihre gährenden Wert-
gefiihle in klare Begriffe umgesetzt zu finden. Es ist alle Hoff-
nung, dass der gute Kampf um einen geistigen Lebensinhalt,
wie ihn Eucken mit edler Leidenschaft kämpft, zum Siege
fuhre.”

1 II'. Winddband: Naeh hundert Jaliren. Kantstudien IX. s. iq.

Digitized by

Google

GÖTEBORGS HÖGSKOLAS ÅRSSKRIFT 1904

Göteborgs Högskola

ÅRS REDOGÖRELSE

1903-1904

AF

JOHAN VIS1NQ

HÖGSKOLANS REKTOR

GÖTEBOR O

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI A. -B.

1904

Digitized by L^ooQle

Digitized by

INNEHÅLL:

-Sid.

Högtidlighållandet af Konung Oscar II:s sjuttiofemårsdag 5

» af Runebergs födelsedag 5

Hjalmar Edgren j* 5

Disputations- och examensrätt 7

Donationer 7

Gåfvor 10

Högskolans byggnad 11

Kanslersäm betet 11

Examenskommissionens ordförande 11

St} r relsen 12

Lärarne och undervisningen 13

Af lärarne utgifna skrifter 25

Förtroendeuppdrag o. d 29

Årsskriften och Populärt vetenskapliga föreläsningar 30

Filologiska samfundet 1 31

Lärjungar och åhörare 31

Examina och doktorsdisputationer 32

Stipendier 34

Stadsbiblioteket 34

Högskolans fonder 35

Digitized by L^ooQle

Digitized by

TT Tnder det arbetsår, som nu går till ända, har en högtid in-
^ träffat, som samlat allt Sveriges folk i undersåtlig tillgif-
venhet och glädjefyllda och tacksamma känslor. Den 21 ja-
nuari firades öfver hela landet den sjuttiofemte årsdagen af
HANS MAJESTÄT KONUNG OSCAR II :s födelse. Den
lärda forskningen har städse från KONUNG OSCAR Ils sida
åtnjutit den lifligaste uppmuntran och kraftigt personligt un-
derstöd, och det var därför naturligt, att universiteten skulle
önska bringa honom en särskild hyllning. Sålunda anhöllo de
institutioner, som stå under Universitetskanslerens vård, i un-
derdånighet att få genom delegerade uppvakta KONUNGEN
på hans födelsedag. Då KONUNGEN emellertid var förhind-
rad att mottaga denna uppvaktning, frambars dessa institu-
tioners lyckönskan af Universitetskansleren, som inskref deras
namn i därför särskildt framlagd anteckningsbok.

I Göteborg firades denna högtidsdag med en fest, som
anordnats af åtskilliga stadens korporationer, bland hvilka
äfven Högskolan befann sig. Vid denna fest hölls högtidsta-
let af Professor Ludvig Stavenow. I den på aftonen samma
dag anordnade illuminationen tog Högskolan en bemärkt del.

En annan bemärkelsedag, värd att högtidlighållas, in-
föll den 5 februari: hundrade årsdagen af Johan Ludvig Rune-
bergs födelse. Till firande af detta stora minne gick Högsko-
lan i författning om att jämte Göteborgs Kungl. Vetenskaps-
och Vitterhets-Samhälle anordna en åminnelsefest, hvarvid
ett af Professor Paulson författadt minnestal upplästes af rek-
tor samt Runebergska sånger afsjöngos af en kör under Direk-
tör Liljefors ledning.

En smärtsam förlust har drabbat Högskolan genom Pro-
fessor Hjalmar Edgrens frånfälle den 9 december. Professor

Digitized by v^-ooQle

6

JOHAN VISING

Edgren , som var född 1840, blef efter studier och lärareverk-
samhet såväl i hemlandet som i främmande länder, i synner-
het i Amerika, 1890 utnämnd till professor i nyeuropeisk
lingvistik (med undervisningsskyldighet i germanska språk
samt äfven i sanskrit) vid Göteborgs Högskola. Den 13 juli
1891 utsågs han af Styrelsen till Högskolans rektor, sedan Pro-
fessor Axel Kock , utsedd till samma värdighet den 3 januari
s. å., anhållit att få af gå. Härigenom tillföll Professor Edgren
uppgiften att grundlägga formerna för Högskolans inre verk-
samhet och hennes ställning utåt. Huru väl han lyckats att
från första stund bringa Högskolans arbete i rätta spår och
rikta dess utvecklingssträfvanden mot de bästa mål samt att be-
reda henne sympatier i de vidaste kretsar, därom vittnar Hög-
skolans hela följande historia och det tacksamma minne, som
Professor Edgren för alla tider förvärfvat sig inom Högskolan.
Emellertid anhöll Professor Edgren om afsked från såväl sin
professur som rektoratet från augusti månads utgång 1893,
för att mottaga en kallelse till professur vid Nebraska Univer-
sitet i Lincoln, U. S. A. Sedan han 1901 lämnat denna be-
fattning och, såsom medlem af Svenska Akademiens Nobelin-
stitut, bosatt sig vid Djursholm, afled han därstädes den 9
december 1903.

Lärarerådets protokoll af den 2 januari 1904 innehåller
följande af rektor uttalade erinringsord om Professor Edgren:

”Sedan vi sist voro samlade här, har döden gjort sin för-
sta skörd bland Göteborgs Högskolas lärare. Den bortryckte
den 9 sistlidne december Hjalmar Edgren.

Det var han, som på denna plats först ordnade och ledde
vårt gemensamma arbete och gaf det en hållning och en rikt-
ning, som vi alltsedan under varm tacksamhet mot honom
sökt bevara och fullfölja. Med sin samvetsgrannhet och sitt
redbara väsen var han för oss, som stodo vid hans sida, en
föresyn i pliktuppfyllelse och nit, och med sin blidhet och
älskvärdhet grundläde han denna endräkt och trefnad i sam-
arbetet, som vi alltsedan lyckats bevara. Vi hafva därför
i honom förlorat icke blott en man, som varit en utmärkt och
af hållen ledare, utan ock en god kamrat och en kär vän.

Vetenskapen och litteraturen förlorar i honom en nitisk

Digitized by v^-ooQle

årsredogörelse

7

och kärleksfull dyrkare, som gjorde den kär för talrika lär-
jungar i den gamla och nya världen, och som utöfver den van-
liga undervisningen förstod att väcka höga, ideella tankar.
Själf hade han sin blick stadigt fästad på lifvets högsta frå-
gor med detta Excelsior! till valspråk, som han tolkat i en sång.
Må han nu hafva funnit slutlig förklaring och sann frid!”

En viktig utvidgning af Högskolans kompetens har på
underdånig ansökan af Högskolans Styrelse och efter Kans-
lersämbetets tillstyrkande af Kungl. Maj ± medgifvits Högsko-
lan, i det hon genom nådig resolution af den 30 oktober 1903
erhållit rättighet för åren 1904 — 1908 att anställa och bedöma
akademiska disputationer, som falla inom området af de äm-
nen, i hvilka Högskolan äger examensrätt, och som utgifvas
och försvaras af filosofie licentiater, hvilka vid Högskolan un-
dergått licentiatexamen. Med denna rätt först kan Högsko-
lan bringa till fullständig afslutning den vägledning i veten-
skapliga studier, hon gifver sina alumner, och med denna rätt
har hon vunnit för sig själf och för sina lärjungar den bety-
dande förmån, som består däri, att afhandlingar, som grund-
läggas under studier vid Högskolan, i sista hand få bedömas
af dem, som redan äro med dessa afhandlingar förtrogna. De
villkor, på hvilka rätten att anställa disputationer medgifvits
Högskolan, äro desamma, som förut bestämts för de enskilda
fall, då lärjungar vid Högskolan erhållit rättighet att vid den-
samma aflägga disputationsprof för doktorsgrad; dessa vill-
kor äro upptagna i Årsredogörelsen 1901 — 02 s. 11, 12.

På samma gång har Kungl. Majit medgifvit Lärarerådet
rätt att, efter hemställan hos Kansleren för Rikets Universitet,
offentligen utnämna till filosofie doktor den, hvars disputa-
tionsprof vid Högskolan blifvit godkändt.

Den år 1893 Högskolan beviljade examensrätt har ge-
nom nådig resolution af den 30 oktober 1903 blifvit förlängd
till utgången af år 1908.

De materiella förutsättningarna för Högskolans utveck-
ling hafva blifvit frikostigt tillgodosedda genom storartadt del-

Digitized by

Google

8

JOHAN V1SING

tagande af män, som nitälska för vetenskaplig bildning och
sätta en ära i att göra uppoffringar för dess sak.

Vi hafva i denna Årsredogörelse liksom i alla de när-
mast föregående att anteckna bevis på sådan nitälskan från
Konsul Oscar Ekmans sida. Den 28 juli lät Konsul Ekman
till Högskolans kassaförvaltare öfverlämna en summa af Tio
tusen (10,000) Kronor , hvaraf räntan skulle användas till be-
stridande af kostnaderna för utgifvandet af Populärt veten-
skapliga föreläsningar vid Göteborgs Högskola . Med denna
gåfva, som motsvarade kapitaliseringen af det årliga belopp,
Konsul Ekman alltsedan 1899 årligen ställt till förfogande för
samma ändamål, önskade Herr Konsuln ytterligare visa sitt
erkännande af den nyssnämnda publikationens värde och på
samma gång, genom att gifva sin donation benämningen Oscar
Ekmans 6 juni fond , hugfästa minnet af Högskolans första dok-
torspromotion den 6 juni 1903. Denna fond har i öfverens-
stämmelse med § 23 i Högskolans Statuter öfverlämnats till
Göteborgs Drätselkammare.

Genom denna fond har den publikation, som den är af-
sedd att understödja, fått i viss mån en ny karaktär. Den
var förut ett företag, som satts i gång af ett antal lärare vid
Högskolan; den kommer hädanefter att utgöra en del af den
verksamhet, som Högskolan såsom sådan åtagit sig. Styrel-
sen har därför på Lärarerådets förslag fastställt särskilda be-
stämmelser för denna verksamhetsgren, bestämmelser som
enligt Styrelsens protokoll af den 26 november hafva följande
lydelse:

1. Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs H ög-
skola utgifvas i tvångsfria häften, hvartdera innehållande i
regel en afslutad serie offentliga föreläsningar vid Högskolan.

2. Högskolans Lärareråd utser för kalenderår en redak-
tionskommitté, bestående af trenne medlemmar, af hvilka en
såsom ordförande sköter räkenskaperna och öfriga löpande
ärenden. Denna kommitté handhafver ekonomien med redo-
visningsskyldighet inför Lärarerådet, afgör om föreläsnings-
seriers intagande i publikationen, ombesörjer tryckningen samt
äger att hänskjuta viktigare frågor till Lärarerådets afgörande.

3. Antalet friexemplar till förf att ame och beloppet af

Digitized by

Google

ÅRSREDOGÖRELSB 9

eventuella förf attarearf voden bestämmas af Lärarerådet P&
kommitténs förslag.

Vidare har Konsul Ekman, utöfver den summa af Fyra-
hundrafemtiotusen Kronor, som han genom skrifvelse af den
9 januari 1901 (se Arsredogörelse 1900 — 1901 s. 6) ställt tiH
Högskolans förfogande för uppförande af en byggnad, för
samma ändamål (10 maj) anslagit ytterligare Etthundratusen
( 100,000) Kronor. Den särskilda afsikten med denna förstärk-
ning af byggnadsfonden är att bereda möjlighet att gifva åt
den nya byggnaden en verkligt monumental och värdig ka-
raktär, öfverensstämmande med dess uppgift och med de ford-
ringar, som den af Stadsfullmäktige upplåtna byggnadsplat-
sen ställer.

Det skall blifva för Högskolan angeläget att visa sin
tacksamhet för dessa frikostiga gåfvor genom att bemöda sig
att motsvara det vänliga erkännande, som understödet af dess
Populärt vetenskapliga föreläsningar innebär, och att reali-
sera de förhoppningar om att snart se Högskolan i ett nytt
värdigt hem, hvilka äro för byggnadsfondens gifvare så kära.

En storartad yttring af välvilja har också kommit Hög-
skolan till del från Herr Andrew Carnegie i Skottland. En-
ligt meddelande från Konsul Oscar Ekman till ordföranden
i Högskolans Styrelse har nämligen Herr Carnegie till Hög-
skolan donerat Tiotusen (10,000) £. Närmare bestämmelser
angående denna donation saknas ännu, men den är helt visst
afsedd för upprättandet af en professur i engelska språket.
Nödvändigheten att inrätta en sådan lärareplats har genom
Riksdagens beslut 1903 att dela de germanska språken på två
professurer ryckt allt närmare och närmare, och Högskolan
har sålunda genom Herr Carnegies gåfva satts i tillfälle att
tillgodose ett af sina mest trängande behof. Desto större är
hennes tacksamhet till gifvaren, och på samma gång hon ger
ett uttryck däråt, vill hon också uttala, att hon skattar det
som en ära att få infläta Herr Andrew Carnegies berömda namn
i sin utvecklingshistoria och att få räknas bland de institu-
tioner, som af honom ansetts värda att uppmuntras och inne-

Digitized by LjOOQle

IO

JOHAN VISING

fattas i hans utomordentliga hängifvenhet för höga och ideella
ändamål.

På samma gång tack vare denna senaste donation Högsko-
lan torde bli i tillfälle att få en ordinarie lärareplats i engelska,
kan hon, synes det, äfven realisera ett annat länge hyst och
förut i Högskolans Årsredogörelse framhållet önskemål: in-
rättandet af en ny professur i klassiska språk, hvartill Kon-
sul Oscar Ekman redan gifvit ett betydligt bidrag (föregående
Årsredogörelse s. 7). Andra kraf stå naturligtvis vid sidan af
dessa, och nya skola alltjämt uppstå, ty det är tydligt, att en
institution sådan som Högskolan alltid måste vara betänkt på
såväl utvidgning åt skilda håll som konsolidering af det förut
befintliga. Särskildt får hon beakta den utveckling, som Sta-
ten ger åt sina universitet, för att på de områden, som hon har
gemensamma med dessa, om möjligt hålla jämna steg med
dem eller åtminstone ej blifva alltför långt efter. De senaste
riksdagarne hafva t. ex. vidtagit åtgärder för förbättrande af
de akademiska lärarnes ekonomiska ställning; det vore i sin
ordning, att dessa åtgärder finge någon motsvarighet vid Hög-
skolan, där i synnerhet pensionsförhållandena lämna åtskilligt
öfrigt att önska. Att filosofiens ställning vid Högskolan torde
vara i behof att bättre tillgodoses, har redan i föregående Års-
redogörelse antydts. Att den betydliga ökningen af Högsko-
lans docentkår framkallat ett kännbart behof af docentsti-
pendier, ligger i öppen dag. Men med blicken på den lycko-
samma utveckling, som Högskolan redan fått genom ädel-
modiga bildningsvänners understöd, torde hon kunna hysa goda
förhoppningar att äfven snart få dessa sina mest framträdande
behof fyllda.

För upprätthållande under vårterminen af undervisnin-
gen i franska har Högskolan äfven från främmande håll fått
mottaga en välkommen gåfva. Alliancé Frangaise i Paris har
nämligen öfverlämnat Ettusenfemhundra ( 1,500) francs, hvar-
af 1,000 francs å Herr Auguste P eller ins vägnar, såsom bidrag
till kostnaderna för en e. o. lärare i franska.

Med en värdefull gåfva har också Herr August Röhss
hågkommit Högskolan, i det han förärat henne sitt porträtt.

Digitized by kjOOQle

ARSREDOGÖRELSE

II

utfördt i olja af artisten Nils Forsberg. Härmed har Hög-
skolans samling af konstnärliga porträtt af sina donatorer fått
en välkommen och vacker tillökning.

Äfvenledes har Högskolan haft glädjen af f. Professor
Gustaf Ljunggren , under många år ordförande i Högskolans
Examenskommission, mottaga hans porträtt, fotografiskt re-
produceradt efter en oljemålning af Perseus. Det är ett kärt
minne af det varma intresse, hvarmed Professor Ljunggren
deltagit i Högskolans arbete, och den vänlighet och välvilja,
han såsom ledare af Högskolans första examina i så rikt mått
lät komma Högskolans lärare och lärjungar till del.

Arbetet med Högskolans nybyggnad har ännu ty värr
icke öfverskridit förberedelsernas stadium. Sedan de detalj-
ritningar, som i föregående Årsredogörelse s. 8 omnämndes så-
som varande under utarbetande, blifvit färdiga och af Bygg-
nadsnämnden i Göteborg godkända, har det nämligen befun-
nits, att de icke uppfylla de föreskrifna villkoren i afseende
på kostnadsberäkning. En ytterligare, partiell omarbetning
har därför af samma arkitekter företagits; det är troligt, att
den blir färdig under loppet af innevarande sommar, och att
således entreprenad på byggnadens uppförande kan utlysas
instundande höst.

Inom Kanslersämbetet för Rikets Universitet har den för-
ändringen inträdt, att ny stat för kanslerssekreteraren fast-
ställts af Kungl. Maj:t, hvarjämte vid ämbetet inrättats en
amanuensbefattning, som på förordnande tills vidare uppe-
hälles af amanuensen i Kungl. Ecklesiastikdepartementet
Karl Torsten Ulrik Burén (kanslersbref af 31 dec.).

Till ordförande i Högskolans Examenskommission har
Kungl. Maj;t för åren 1904 — 1908 förordnat professorn vid
Universitetet i Lund m. m. Esaias Henrik Wilhelm Tegnér
(11 dec.). Professor Tegnér har förut under åren 1900 — 1903
varit beklädd med samma uppdrag.

Digitized by

Google

12

JOHAN VISING

Det åt Landshöfdingen m. m. Friherre Gustaf Otto Ro-
bert Lagerbring den 27 okt. 1900 meddelade förordnande att
vara ordförande i Högskolans Styrelse har af Kungl. Majrt
förnyats (30 okt.) för en tid af tre år eller till utgången af år
1906.

I Styrelsens sammansättning har den förändring inträdt,
att Borgmästaren m. m. D:r Gustaf Svanberg på egen begäran
entledigats från uppdraget att vara ledamot däraf, och att i
hans ställe invalts Med. D:r Fredrik August Oscar Belfrage.
Borgmästare Svanberg insattes redan i den beredning, som af
Stadsfullmäktige i februari 1 885 fick i uppdrag att yttra sig om
bästa sättet att realisera de syften, som Fredrik Lundgren och
Eduard Magnus haft med sina donationer till en högre under-
visningsanstalt i Göteborg. När sedermera denna berednings
1886 ingifna utlåtande föranledde Stadsfullmäktige att re-
mittera ärendet till behandling af en ny och talrikare kom-
mitté, fick Borgmästare Svanberg plats äfven i denna, och se-
dan Stadsfullmäktige den 10 november 1887 beslutal upprätta
Göteborgs Högskola, i hvars Styrelse — att börja med en in-
terimsstyrelse — bland andra korporationer Kungl. Veten-
skaps- och Vitterhets-Samhället hade att välja en ledamot,
anförtrodde Kungl. Samhället ledamotskapet åt Borgmästare
Svanberg. Detta förtroende förnyades sedan alltjämt, se-
nast i november 1902. Emellertid anhöll Borgmästare Svan-
berg i skrif velse af den 16 december 1903 att blifva befriad
från detta uppdrag. I hans ställe valdes Dr Belfrage.

Det är således ett långvarigt arbete, som Borgmästare
Svanberg nedlagt i Högskolans tjänst, och hon erkänner med
lifligaste tacksamhet icke blott frukterna af detta arbete, ut-
fördt gemensamt med andra, utan ock det varma personliga
intresse, Borgmästare Svanberg därvid lagt i dagen för Hög-
skolan själf och hennes uppgift.

I D:r Belfrage vet Högskolan sig också hafva erhållit en
för vetenskaplig forskning och undervisning varmt intresserad
styrelseledamot.

Styrelsens öfriga ledamöter äro, sedan Stadsfullmäktige,
Musei Styrelse och Göteborgs Högre Latinläroverks och Real-

Digitized by

Google

ÅRSREDOGÖRELSE

13

läroverkets förenade kollegier omvalt Herrar Rådman Erik
Trana, Ivar Wcern och Rektor Rudolf Röding, hvilka voro i
tur att af gå vid slutet af år 1903, desamma som föregående år,
nämligen Professor August Wijkander, D :r Philip Leman, Råd-
man Erik Trana, Ingeniör Gustaf Ekman, Herr Ivar Wcern,
Rektor Rudolf Röding samt Högskolans rektor.

Till vice ordförande för år 1904 har Styrelsen återvalt
Professor August Wijkander och till kassaförvaltare Herr Ivar
Wcern (Styr. prot. 10 dec.).

Styrelsen har, sedan sista Årsredogörelsen utgafs, haft
nio sammanträden; Lärarerådet under samma tid sexton sam-
manträden.

Sedan på grund af ett riksdagsbeslut af år 1903 Kungl.
Majd i nådig kungörelse af den 27 november s. å. förordnat,
att undervisnings- och examensämnet germanska språk vid
statsuniversiteten skulle fördelas på två lärostolar, en för ty-
ska språket och en för engelska språket, h vilken förordning
skulle lända till efterrättelse från början af år 1904, inrättade
Styrelsen på Lärarerådets förslag vid sidan af den redan be-
fintliga professuren i germanska språk en aflönad docentur i
samma ämne (Styr. prot. 26 nov.). Till innehafvare af denna
docentur med undervisningsskyldighet i engelska förordnade
Styrelsen på Lärarerådets förslag docenten i engelska språket
vid Upsala Universitet Fil. D:r Erik Björkman (Styr. prot. 11
jan.), hvilket förordnande af Kansleren för Rikets Universitet
stadfästes för vårterminen 1904 (kanslersbref af 15 febr.). Un-
der terminens lopp utnämndes emellertid Docenten Björkman
till professor i nyeuropeisk lingvistik vid Lunds Universitet.
I hans ställe har Styrelsen efter förslag af Lärarerådet förord-
nat docenten i engelska språket vid Upsala Universitet Fil. Dr
Bror Oscar Eilert Ekwall att vara docent i germanska språk
vid Högskolan med undervisningsskyldighet i engelska (Styr.
prot. 30 maj). Detta förordnande har ännu icke erhållit Kans-
lersämbetets stadfästelse.

Då Professor Björkman nu lämnar sin verksamhet vid
Högskolan, följes han af hennes tacksamhet och lifliga erkän-

Digitized by

Google

14

JOHAN VISING

nande af den skicklighet och det varma intresse, hvarmed han
här fullgjort sitt kall.

Såsom i föregående Årsredogörelse (s. ii) nämnts, har
Docenten Sven Lönborg för höstterminen haft förordnande att
uppehålla den till professuren i geografi (med handelsgeografi)
och etnografi hörande undervisningen. Enahanda förordnande
har meddelats Docenten Lönborg såväl för vårterminen som
för instundande hösttermin, ehuruväl förordnandet för sist-
nämnda termin ännu ej vunnit Kanslerens stadfästelse.

Under årets lopp torde emellertid denna professur kunna
besättas med ordinarie innehafvare, då sakkunniges utlåtan-
den om sökandena inom kort kunna antagas föreligga fullstän-
diga hos Styrelsen.

Den i föregående Årsredogörelse framhållna önskvärd-
heten af docenters anställande i större utsträckning än förut
har föranledt Styrelsen att på Lärarerådets förslag dels genom
kallelse, dels efter ansökan förordna flere nya docenter. Så-
som sådana hafva sålunda anställts i modern franska lektorn
vid Göteborgs Realläroverk Fil. D:r Gustaf Emil Rodhe (22 juni
1903), i nordiska språk lektorn vid Göteborgs Latinläroverk Fil.
D:r Gustaf Elof Hellquist (19 sept.), i nordiska språk och fonetik
docenten vid Helsingfors Universitet Fil. D:r Knut Hugo Pip-
ping (19 sept.), i teoretisk filosofi Fil. D:r V. D. M. Anders Theo-
dor Adolf Wallerius (19 sept.), hvilka förordnanden i vederbör-
lig ordning af Kansleren stadfästs.

Såsom e. o. lärare i franska har Herr Paul Barrier , licen-
cié hs lettres, boursier d’agrégation, haft anställning 1 febr. —
31 maj. Medlen för hans anställande hafva, såsom förut nämnts,
delvis bestridts af Herr Auguste Pellerin och Alliance Fran-
gaise i Paris. En afsevärd nytta har vunnits genom den under-
visning, Herr Barrier meddelat, och som motsvarar den fran-
ska lektorns vid stat suniversiteten. Också har Herr Barrier
visat sig synnerligen väl vuxen sin uppgift.

Från den 26 april till den 13 maj har docenten vid Hel-
singfors Universitet Fil. D:r Edvard IVestermarck hållit en serie
af sex föreläsningar med ämnen ur sedernas historia. De olika
föreläsningarna hafva behandlat Kvinnans ställning på lägre

Digitized by v^-ooQle

årsredogörelse

15

kulturstadier . — Förhållandet mellan föräldrar och barn . —
Plikter mot nästan. — Främlingens behandling på lägre kultur-
stadier. — Religionen och magien. — Magi och ornameniik i
Marocko. Det är S. A. Hedlunds föreläsnings fond, som be-
stridt kostnaderna för dessa föreläsningar, hvilka följts med
ett mycket stort och berättigadt intresse af ej mindre Högsko-
lans lärjungar än den stora allmänheten. De antecknade åhö-
rames antal har utgjort 680.

Tjänstledighet har åtnjutits af Professor Paulson dels för
hälsans vårdande under september månad samt från och med
26 maj till vårterminens slut, dels på grund af särskildt upp-
drag af Högskolan från vårterminens början t. o. m. den 6 feb-
ruari ; af Professor Norström för hälsans vårdande från och med
den 4 mars till vårterminens slut; af Professor Stavenow på
grund af offentligt uppdrag från den 8 till den 30 september;
af Professor Kjellén för utgif vande af vetenskapligt arbete från
vårterminens början t. o. m. den 15 mars; af Docenten Lilje-
qvist på enahanda grund under en månad räknad från vårter-
minens början; af Docenten Janzon på grund af sjukdom den
6 — 16 oktober; af Docenten Wallerius för utländsk resa i ve-
tenskapligt syfte från den 1 maj till vårterminens slut (under
examensperioden i juni återinträdde Docenten Wallerius i
tjänst för att deltaga i examinationen och fungera såsom Lä-
rarerådets opponent vid då anställd doktorsdisputation). Dess-
utom har tillfällig tjänstledighet beviljats en eller annan lä-
rare. Under instundande hösttermin åtnjuter Docenten Pip-
ping tjänstledighet för utarbetande af vetenskapligt verk.

Föreläsningar och öfningar togo sin början höstterminen
den 8 september, vårterminen den 22 januari.

Om den under arbetsåret meddelade undervisningen haf va
de särskilda lärarne lämnat nedanstående uppgifter.

JOHAN VISING,

Fil. D:r, Professor i nyeuropeisk lingvistik (med undervisningsskyldighet i romanska

språk), R. N. O.

Romanska språk: Den encyklopediska inledningen till de romanska språkens

studium har fortsatts från föregående år under 1 t. i veckan och om-
fattat bibliografiska och metodologiska uppgifter.

Digitized by

Google

l6 JOHAN VISING

Franska : Den franska formläran i sin historiska utveckling bar likaledes fort-

satts från föregående år under x t. i veckan och omfattat konjugatiooen.

Sexninarieöfningar hafva hållits 2 t. h varannan vecka öfver valda upp-
gifter ur den franska syntaxen , hvilka utgjorts af betydelsen och använd-
ningen af neutralt il och ce, betydelsen och användningen af de historiska
tempora, referat af Rombfrgs Vidée de la durée par rapport aux ver bes, an-
vändningen af presens particip och gerundium.

Ofvannämnda kurser hafva hufvudsakligen af sett studier för fil. licen-
tiatexamen.

Praktiska öfningar hafva utgått från analys af fransk stil enligt Platt-
ners Französische Stilschule och sedan fortsatts med skriftliga öfversätt-
ningar af sagor af R. Gustafson, hvilka öfversättningar granskats af pro-
fessorn och M. Barrier (1 t. i veckan).

Dessa öfningar hafva varit beräknade för såväl fil. kandidat- som fil.
licentiatexamen.

Spanska : Efter afslutandet (i april) af föreläsningarna öfver Fransk historisk

formlära har på åhörarnes begäran en föreläsningskurs i spanska påbör-
jats och har såsom ämne för densamma valts Pérez Galdös, Dona Pcrjccta
(1 t. i veckan).

JOHANNES PAULSON,

Pil. D:r, Professor i klassiska sprAk, R. N. O.

Grekiska: Euripides Medea. Enskilda föreläsningar 4 t. i veckan under okt.,

nov. h. t. Platons Symposion. Enskilda föreläsningar 4 t. i veckan un-
der v. t. (fr. o. m. den 11 april 3 t. i veckan).

VITALIS NORSTRÖM,

Fil. D:r, Professor i filosofi.

Filosofiens system: Det kritiska sanningsbegreppet offentl. föreläsningar
en gång i veckan h. t. fr. o. m. 9 oktober.

Filosofiens historia: /. Den grekiska filosofiens historia (3 tim. i veckan

h. t.) 2. Medeltidens filosofi (2 tim. i veckan v. t. till tjänstledigheten

i mars).

Filosofiens propedevtik: (2 t. i veckan h. t.; I tim. i veckan v t. till

tjänstledigheten i mars).

GUSTAF CEDERSCHIÖLD,

Fil. D;r, Professor 1 nordiska sprAk, R. N. O.

For n norsk och fornislSndsk grammatik: Hufvuddragen af ljud- och
formläran (ensk. föreläsningar 2 t. i veckan under h. t.).

Digitized by t^ooGle

ARSREDOGÖRELSE

17

For n norsk och fornislandsk litteratur: 1 :o i förbindelse med den gram-
matiska kursen, valda stycken ur Wimmers Laesebog; 2:0 Skimismål,
Lokasenna, Gröttasgngr, Rlgs{)ula, Vglundarkviäa, Al vissmål, Hymiskvida
(ensk. förel. 2 t. i veckan under september, oktober samt hela vårtermi-
nen); 3:0 textkritisk behandling af Elissaga (2 t. i veckan under no-
vember) ; 4:0 jfr under Seminarieöfningar!

Svensk grammatik: öfversikt af språkets utveckling (hufvudsakligen med
afseende på ljud, böjningsformer och accentförhållanden) från 1200-talet
till nutiden (ensk. 2 t. i veckan under början af v. t., 3 t. i veckan från
d. 15 mars).

Svensk litteratur: 1:0 i samband med grammatikundervisningen valda Styc-
ken ur Noreens Altschwedisches Lesebuch; 2:0 jfr under Seminarieöfningar !
Seminarieöfningarna: (2 t. hvarannan vecka) hafva — då tiden ej uppta-
gits af uppsatsers ventilerande (jfr längre fram!) — behandlat Tegnérs
” Fritjofs saga ”; denna dikt har granskats dels i litterärt afseende, hvar-
vid äfven de isländska källorna ständigt jämförts, dels och hufvudsakligen
med hänsyn till språk, stil, metrik och äldre kulturhistoria. Dessutom
ha följande af nedannämnda seminariemedlemmar författade afhand -
lingar ventilerats: ”öfversättning, jämte anmärkningar, af stycket om

Knut Lavards död ur Knytlingasaga” af C. L. Sanders, samt: ”Referat
af R. G son Bergs bok Om den poetiska friheten i 1800- talets svenska
diktning” af G. Hultin.

LUDVIG STA VENO W,

Fil. D:r, Professor i historia och statskunskap (med undervisningsskyldighet i historia).
Nordisk historia: Sveriges historia efter statshvålj ningen 1772 intill revolutio-

nen i mars 1809 (ensk. förel. 4 t. i veckan v. t.)

Behandling af valda uppgifter rörande Sveriges nyare historia (seminarie-
öfningar 2 t. hvarannan vecka v. t.)

Allmän historia: Tysklands historia från 1848 till 1871 (ensk. förel. 4 t. i vec-
kan h. t.)

Tolkning och kommentering af Magna Charta (seminarieöfningar 2 t.
hvarannan vecka h. t.)

Föreläsningarna öfver Sveriges historia 1772 — 1809 utgjorde en öfver-
sikt af den politiska och kulturella utvecklingen under dessa år jämte hänvis-
ningar till de tryckta källor och arbeten, som kunna belysa hvarje särskildt mo-
ment. Föreläsningarna öfver Tysklands historia 1848 — 1871 gåfvo inlednings-
vis en kortare öfversikt öfver tiden 1815 — 1848 och därpå en mera ingående
skildring af Tysklands politiska historia till Tyska rikets upprättande och fre*

Digitized by

Google

i8

JOHAN VISING

den i Frankfurt 1871. Båda dessa föreläsningskurser voro väsentligen afsedda
för filosofie kandidatexamen. Höstterminens seminarieöfningar, utgörande
tolkning och ingående historisk och rättslig kommentering af den stora engel-
ska frihetsurkunden Magna Charta, voro uteslutande afsedda för licentiatstudier.
Vid vårterminens seminarieöfningar, afsedda för såväl kandidat- som licentiat-
examina, föredrogos och diskuterades följande uppsatser: Passevolans frågans be-
handling vid riksdagen 1812 (kand. A. V. Vendel), Förenings - och Säkerhetsaktens
tillkomst 178g (stud. Hj. Essén), Gustaf III:s skandinaviska politik under hösten
1787 (stud. G. Rexius), Tillkomsten af religionsfrihetslagen 1781 (stud. Vilhelmina
Amos), Konung Gustaf III:s mord (stud. G. Hultin).

EMIL LINDBERG,

Fil. D:r, Professor i semitiska språk.

Hebreiska: Grammatik jämte explikation och grammatisering, hvarvid genom-
gåtts kap. XXXVII af Genesis (ensk. förel. 4 tim. i veckan h. t.)

Tolkning a/< Genesis samt hvarannan gång repetition af den hebreiska
grammatiken (ensk. förel. 4 tim., och fr. d. 9 maj 5 tim., i veckan v.t.).
Syriska: Grammatik jämte något explikation (ensk. förel. 1 tim. i veckan h. t.).

Tolkning af Marci evangelium kapp. I och II (ensk. förel. 1 tim. i vec-
kan v. t.).

Seminarieöfningar: Nabateiska inskrifter (2 tim. hvarannan vecka h. t.
och v. t.).

Föreläsningarna öfver Genesis hafva fortgått efter ungefär samma plan
som föregående läsår. — Föreläsningar i Syrisk grammatik hafva varit afsedda för
nybegynnare. — De öfver Marci evangelium liksom de öfver Job hafva, så ofta
det ansetts lämpligt och texten gifvit anledning därtill, åtföljts af jämförelser
med andra semitiska dialekter, som af åhörarne studerats, i fråga om former
och stammar. — Föreläsningarna öfver Job ha dessutom under h. t. föregåtts af
en tämligen utförlig inledning, omfattande bland annat hypoteser rörande för-
fattaren af Jobskriften, tid och rum för affattningen, den nuvarande textens sam-
mansättning m. m. Vidare skärskådades mera ingående till sin olika karaktär
i den prosaiska och poetiska delen det problem, som nämnda skrift behandlar.
Under vårterminen, då tolkningen af den poetiska delen tog sin början, inleddes
denna af en kort öfversikt af forskningen inom den hebreiska metriken, hvarvid
Sievers för kort tid sedan utkomna epokgörande arbete ägnades särskild upp-
märksamhet. — Under seminarieöfningar na ha behandlats Nxis 196 — 198, 201,
204, 206 — 208, 212 — 214 och 221 af Nabateiska inskrifter i Corp. inscript. semit.,
hvarvid förfarits på samma sätt som förut vid genomgången af hebreiska, feni -
ciska och arameiska inskrifter.

Digitized by t^ooQle

År sredogörel sb

19

ELIS WADSTEIN,

Fil. D:r, Professor i nyeuropeisk lingvistik (med undervisningsskyldighet i germanska språk).

Nyhögtyska: Valda dikter af Goethe enl. Schäfers edition (ensk. förel. 2 t. i vec-
kan h. t.).

Kolb's Lesebuch in Handsckriften s. 1 — 99 (prakt, öfningar 1 t. i veckan
h. t.).

En kurs i fonetik i förening med praktiska öfningar (2 t. i veckan före
och 1 t. i veckan efter påsk v. t.).

Ny lågtyska: Fritz Reuters Olle Kamellen I: Woans ick tau ’ne Fru kamm (ensk.
förel. 1 t. i veckan h. t.).

Fritz Reuters lif och författarskap (5 offentliga förel. v. t.).
Holländska: Det holländska ljudsystemet samt tolkning af texterna i Dijkstra:
Holländisch (ensk. förel. 2 t. i veckan efter påsk).

Medellågtyska : Tolkning och kommentering af Die Nowgoroder Skra nach der
Rigaer Handschrift herausg. v. Schlttter s. 19 — 31, på seminarie öfningar (2 t.
hvarannan vecka hela läsåret), hvarvid jämförelse gjorts med Lfibecks- och Kö-
penhamns-affattningarna af denna stadga (med Köpenhamnsaffattningen un-
der användande af själfva handskriften, som benäget utlånats hit af Kgl. Bib-
lioteket i Köpenhamn).

Under seminarie öfningarna har äfven förekommit ett referat af Kand. C.
Koch af Trautmanns behandling af Hildebrandslied i "Finn und Hildebrand”.

Följande uppsatser hafva författats af lärjungar under v. t.: Användnin-
gen af vissa prepositioner i Frenssens Jörn Uhl och Stindes Die Familie Buchholz
(af Kand ma W. Cederschiöld och D. Celander) samt Några exempel till belysande
af den tyska genitivens användning såsom beroende af adjektiv och verb (af stud.
H. A.. Ung).

EVALD LIDÉN,

Professor, innehafvare af Oscar II:s professur i jämförande språkforskning med sanskrit.

Fornindiska : På enskilda föreläsningar 1 t. i veckan under h. t. behandlades
valda Rigieda-hymner jämte Öfversikt af hjälpmedlen för den vediska
litteraturens studium.

På enskilda föreläsningar 2 t. i veckan under v. t. genomgicks den forn-
indiska nominalböjningen jämte viktigare delar af ljudläran, under jäm-
förelse hufvudsakligen med den grekiska och latinska böjningen.

Umbriska och oskiska: se seminarieöfningar!

Germansk språkhistoria: Under enskilda föreläsningar 2 t. i veckan under
h. t. och 1 t. i veckan under v. t. behandlades valda delar af germansk, före-

Digitized by t^ooole

20

JOHAN VTSING

txädesvis nordisk ordhistoria , hvarvid ett antal typiska och mera utbredda
ordfamiljer belystes från ordbildningens, ljudlårans och betydelselärans
synpunkt.

Under enskilda föreläsningar i t. i veckan under v. t. behandlades go-
tiska texter med utförlig språkhistorisk kommentar.

Seminarieöfningarna — 2 t. hvarannan vecka hela läsåret — ha varit ägnade
åt tolkning af de iguvinska inskrifterna , h var jämte hufvuddragen af um-
briskans och oskiskans ljud- och formlära blifvit genomgångna, öfnin-
garna ansluta sig till föregående års föreläsningar öfver latinsk språk-
historia.

De offentliga föreläsningarna (7 timmar under h. t.) hade till ämne:
Drag ur fornindernas lif.

OTTO SYLWAN,

Fil. D:r. Professor i estetik med litteratur- och konsthistoria.

Svensk litteraturhistoria: V. t. (3 t. i veckan jan. — mars, 4 1, april — maj) en-
skilda föreläsningar med repetitioner under form af examinatorium öfver
1700- och 1800-talens litteratur med hufvudpunkterna af den dansk-nor-
ska, h vilken kurs afsett att meddela det väsentligaste af kunskapsford-
ringarne för betyget godkänd i fil. kand. -examen. — Seminarieöfningar, af-
sedda för dem, som bereda sig till fil. lic.-examen v. t. (på särskildt öf-
verenskomna tider), vid hvilka diskussioner hållits öfver tvänne afhand-
lingar, författade af kand. L. A. Molin om Geijers uppsatser om folkvisan
och af kand. S. A. Grén Broberg om Fosforisternas förhållande till den
tyska litteraturen 1803 — 1809. — Praktiska öfningar (v. t. 1 t. i veckan
jan. — mars) i metrik med ledning af N. Beckmans ”Grunddragen af den
svenska versläran”.

Allmän litteraturhistoria: H. t. (3 t. i veckan) enskilda föreläsningar

öfver romantikens tidehvarf.

Konsthistoria: H. t. (2 t. i veckan) enskilda föreläsningar om renässansens

byggnadskonst norr om Alperna.

Estetik: V. t. (1 t. i veckan jan. — febr.) enskilda föreläsningar, hvarvid genom-
gåtts en propedeutisk kurs i poetik med anslutning till E. Wrangels ”Om
diktkonsten”.

RUDOLF KJELLÉN,

Fil. D:r, Professor i statskunskap med statistik.

Statskunskap: 180g års regeringsform (ensk. förel. 2 tim. i veckan h. t.)

Norges grundlov (ensk. förel. 3 tim. i veckan v. t.);

Svensk statsrätt (prakt, öfningar 2 tim. hvarannan vecka under hela läsåret)

Digitized by v^-ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE 2 1

Statistik: De skandinaviska ländernas politiska statistik (ensk. förel. 2 tim.

i veckan h. t. och 1 tim. v. t.).

Kursen i regeringsformen bildade fortsättning och afslutning på den v. t.
1903 påbegynta propedevtiska handledningen i Sveriges främsta grundlag.

Äfven de statistiska föreläsningarne hafva utgjort en fortsättningskurs,
så till vida som de knutit sig till den allmänna framställning af samtidens geo-
politik och statistik, hvilken nu efter fyra läsår föreligger fullbordad. Under
höstterminen behandlades Finland, Norge och Danmark, under vårterminen
Sverige, och har därvid liksom förut (se föreg. Årsredogörelse s. t 9) ägnats en
närmare uppmärksamhet åt frågor af större intresse, såsom Skandinaviens gräns-
förhållanden, Norges sjöfart och kommunikationer, Danmarks landtbruk.

De praktiska öfningame hafva pågått med tvänne deltagare under h. t.
och en under v. t. De inleddes med en föreläsning *öfver Principerna vid grund-
lagstolkning samt hafva sedan rört sig om följande uppgifter: Regeringsformens

primat bland rikets grundlagar, Begreppet fundamentallag i äldre statsrätt, Lag-
och författningsbegreppen i 1809 — 10 års statsrätt, Civilt ämbete i R F § 45, Justi -
tieombudsmanna-institutionens historiska förutsättningar och tillkomst vid 1809
års riksdag samt Konstitutionella frågor vid 1812 års riksdag (De ultramarinska
besittningarne, Passevolansen, Konungens frihet att köpa tullbevillningen samt
Statsregleringen) .

GUSTAF F. STEFFEN,

Fil. D:r, Professor i nationalekonomi och sociologi.

Nationalekonomi: De nationalekonomiska grundbegreppen (ensk. förel. 2 t.

1 veckan h. t.);

Allmän nationalekonomi , särskildt pänninge- cch ba nkvåsen (ensk. förel.

2 t. i veckan v. t.);

Råämnes produktionens historia och teori (ensk. förel. 2 t. i veckan h. t.);
Handelns nationalekonomi samt handelspolitikens historia och teori (ensk.
förel. 2 t. i veckan v. t.).

Sociologi : De sociologiska grundföreteelserna (ensk. förel. 1 t. i veckan h. t.).

Seminarieöfningar : Valda Uppgifter ur den teoretiska nationalekonomien

.(2 t. hvarannan vecka v. t.).

I öfverensstämmelse med den på våren 1904 fastställda studieplanen för
ämnet nationalekonomi hafva de enskilda nationalekonomiska föreläsningarna
under 2 t. i veckan h. t. och v. t. varit lämpade för betyget godkänd i filosofie
kandidatexamen, i det de omfattat den allmänna nationalekonomiens grundbe-
grepp och viktigaste teorier samt mer utförligt behandlat pänninge -, kredit- och

Digitized by v^-ooQle

22

JOHAN VISING

bankväsendets teori och historia. Seminarieöfningarna omfattade uppsatsskrif-
ning och diskussioner öfver de nationalekonomiska teoriernas historia från antiken
till midten af 1800-talet samt voro afsedda att bibringa en väsentlig del af de
högre kunskaper, som fordras för betyget med beröm godkänd i filosofie kandidat-
examen. De enskilda föreläsningarna öfver råämnes produktionens historia och
teori samt öfver handelns nationalekonomi och handelspolitikens historia och teori
ingå i den för betyget berömlig i filosofie kandidatexamen afsedda kursen i spe-
ciell nationalekonomi.

De sociologiska föreläsningarna behandlade Spencers Sociology samt den
viktigaste senare sociologiska litteraturen med afseende på kunskapsfordringama
i sociologisk propedeutik för betyget med beröm godkänd i filosofie kandidatexa-
men.

Elever i Göteborgs Handelsinstituts och Chalmersska Institutets högsta
klasser hafva såsom auskultanter bevistat föreläsningarna öfver den allmänna
nationalekonomiens grundbegrepp och viktigaste teorier samt de nationaleko-
nomiska seminarieöfningarna. Handelsinstitutets elever hafva, efter af mig
verkställd pröfning, erhållit vitsord för sina insikter.

SVEN LÖNBORG,

Fil. D:r, Docent vid Uppsala Universitet, förordnad att uppehålla den med professuren 1
geografi (med handelsgeografi) och etnografi förenade undervisningen.

Allmän geografi: En propedeutisk kurs i allmän geografi (3 t. i veckan un-
der hela läsåret). Härvid har genomgåtts (under h. t.) klimatologi och
oceanografi samt af jordytans dynamik de endogena företeelserna och
(under v. t.) de exogena fenoipenen, landets morfologi samt biogeografi.
Etnografi: (1 t. i veckan under v. t.) Öfversikt af människoraserna, naturfol-
kens kultur, samhällen och religion; de nordamerikanska indianst ammarne.
Seminarieöfningarne: (2 t. hvarannan vecka under h. t.) hafva behandlat
valda delar af antropogeografien med anknytning till Ratzels antropo-
geografiska arbeten. Härvid hafva hållits föredrag om äldre åsikter
om naturförhållandenas inflytande på människan (hr Naumann), om
fastland och öar i antropogeografiskt afseende (hr Hellsten), om haf,
sjöar och floder (hr Eriksson), om folktätheten i Sverige i dess samman-
hang med fysiskt geografiska faktorer (hr Rexius) och om befolkningstät-
heten i Norge (fr. Sörensen).

LARS WÅHL1N,

Fil. D:r, Bibliotekarie, Doceut i klassisk filologi.

Grekiska: Elementär kurs i homerisk grammatik (ensk. förel. med repetitions-
förhör 2 t. i veckan h. t.)

Digitized by v^-ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

23

Enskilda föreläsningar öfver Nya testamentets språkbruk jämte läsning af
Apostlagärningarna (2 t. i veckan v. t.)

Stilskrifning (1 t. i veckan hela läsåret).

Vid läsningen af Apostlagärningarna ha lärjungarna själfva öfversatt tex-
ten, hvarefter denna öf versätt ning kritiserats samt anmärkningar af språklig
och textkritisk art bifogats. Läsningen har omfattat de 8 första kapitlen.

EFRAIM LILJEQVIST,

Fil. D:r, Docent i filosofi.

Den filosofiska statsläran : (ensk. föreläsningar 2 tim. i veckan under

h. t. och dessutom 1 tim. kollokvium per vecka öfver det under före-
läsningarna behandlade).

Filosofiens historia: (ensk. föreläsningar med examinatorium 6 tim. i

veckan under v. t.).

Höstterminens föreläsningar med kollokvium ha närmast afsett studier
för filosofie kandidatexamen. Vårterminens föreläsningar med examinatorium
utgjorde en propedevtisk kurs för filosofie kandidatexamen och dc förberedande
examina. Föreläsaren hade under höstterminen reducerad undervisningsskyl-
dighet och under vårterminens första månad tjänstledighet.

ELIAS J A N ZON,

Fil. D.r, Docent i klassisk filologi.

Horatii Epistlar, första boken, samt Ars poetica (ensk. förel. 3 tim.
i v. h. t. och v. t. före påsk).

Taciti Historiae, första boken (ensk. förel. 3 tim. i v. v. t. efter påsk).
Propertii Elegiae (seminarieöfningar 2 tim. hvarannan vecka hela läsåret).
Skriftliga exercitier i latin (1 tim. i veckan hela läsåret).

Seminarieöfningarna hafva bestått i kritisk och exegetisk behandling af
Propertius-texten på grund af liufvudsakligen Lachmanns kritiska edition af år
1816 och Rothsteins exegetiska af år 1898. Deltagarne hafva turvis, en för hvar
gång, fungerat såsom föredragande, och föredragandens framställning har disku-
terats och kompletterats af de ofriga deltagarne samt ledaren af öfningarna.
Denne har vid två seminariesammankomster föredragit Prolcgometia till Proper-
tius-studiet . Dessutom hafva fyra timmar ägnats åt ventilering af seminarie-
medlemmen Nils Z. W. Palms uppsats Dc vita Propertii.

CARL THULIN,

Fil. D:r, Docent i klassisk filologi.

Plautus, Asinaria (ensk. förel. 1 t. i veckan under hela läsåret).

Digitized by kjOOQle

24

JOHAN VISING

EMIL RODHE,

Fil. D:r, Lektor, Docent i modern franska.

Engelska: Tolkning af valda stycken ur Robert Brownings dikter (ensk. förel.
i t. i veckan h. t.).

Italienska: En propedevtisk kurs, hufvud sakligen omfattande uttals- och in-
nanläsningsöfningar, därjämte något grammatik och öfversättning (i t.
hvarannan vecka v. t.).

ELOF HELLQUIST,

Fil. D:r, Lektor, Docent i nordiska språk.

Jämförande indoeuropeisk ljudlära: På enskilda föreläsningar i t. i

veckan har genomgåtts det indoeuropeiska sonantsystemet, hvarvid
framställningen koncentrerat sig kring de germanska och klassiska språ-
ken samt sanskrit ; viktigare punkter af konsonant- och ordbildningsläran
ha dessutom vidrörts.

HUGO PIPPING,

Fil. D:r, Docent i nordiska språk och fonetik.

Allmän fonetik (ensk. föreläsningar 2 tim. i veckan under febr., mars och
april) .

ADOLF WALLERIUS,

Fil. Dr., Docent i teoretisk filosofi.

Seminarieöfningar: Herman Schwartz’ Etik (2 t. hvarannan vecka under

h. t.), hvilket af deltagarna turvis refererats, så att arbetet i sin hel-
het blifvit genomgånget och under diskussionen kritiseradt.

ERIK BJÖRKMAN,

Fil. D:r, Docent i germanska språk med undervisningsskyldighet i engelska, utu. e. o.
professor vid Lunds universitet.

Engelska språkets ljudhistoria (enskilda föreläsningar 2 tim. i veckan
under v. t.).

Engelsk fonetik (ensk. föreläsningar 1 tim. i veckan under v. t.).

Seminarieöfningar: Valda stycken ur Kluge, Mittelenglisches Lesebuch
(2 tim. hvarannan vecka under mars — maj månader).

Pro-seminarieöf ningar : Jacobs, At Sunwich Port, därefter Tennyson’s

Godiva och In Memoriam (2 tim. hvarannan vecka).

PAUL BARRIER,

Liceucié és lettres, boursier d'agrégation, e. o. lärare i franska.

Le mouvement poétique au XlXe siécle utgjorde ämnet för en serie
enskilda föreläsningar med tillträde äfven för auskultanter 1 t. i vec-
kan v. t. Inledningsvis behandlades närmast föregående litteraturepoker.

Digitized by LjOOQle

ÅRSREDOGÖRELSE

25

Explication d’au teurs, 1 t. i veckan v. t., med tillträde äfven för auskul-
tanter, utgjorde ämnet för en annan föreläsningsserie, under hvilken
skilda författare alltifrån Villon till våra dagar behandlades.

Läsning af franska författare och samtalsöfningar förehades 1 t.
i veckan v. t. med Högskolans lärjungar.

Nedanstående skrifter och uppsatser hafva sedan förra
Årsredogörelsens utgifvande blifvit af Högskolans lärare pub-
licerade eller äro under tryckning.

A. U . Bååth:

Uägners sagor I. Tannhäuser och sångarstriden på Wartburg. Stock-
holm. P. A. Norstedt & Söners förlag.

Dikter och uppsatser i tidningar.

Gustaf Cederschiöld:

Svensk namnforskning, i Nordisk tidskrift, utg. af Lett erst edtska för-
eningen, Sthlm 1904.

Tillsammans med V . Olandcr:

Svensk uppsatsskri fning på skolans lägre och mellersta stadier. II. Öf-
ningsbok för lärjungar. Tredje, betydligt tillökade upplagan. Lund
1903, samt

Svensk språklära för folkskolor och allmänna läroverkens lägre klasser.
Lund 1904.

Har medverkat vid redaktionen och tryckningen af de under läsåret ut-
gifna eller under utgifning varande häftena af Ordbok öfver svenska språ-
ket , utg. af Svenska Akademien.

Elof H ellquist:

Bidrag till nordisk språkhistoria (i Nordisk Tidsskrift för Filologi 3 R

XII).

Studier öfver de svenska sjönamnens härledning och historia (i Nyare bi-
drag till kännedom om de svenska landsmålen, xx. 1), två häften.

Bidrag till nordisk ord- och namnforskning (i Nordiska studier, tilläg-
nade Adolf Noreen).

Om dc svenska ortnamnen på -inge och - unge (i Göteborgs Högskolas Års-
skrift; under tryckning).

Digitized by VjOOQle

26

JOHAN VISING

Har medverkat vid redaktionen och tryckningen af de under läsåret ut-
gifna häftena af Ordbok öjvcr svenska språket , utgifven af Svenska Aka-
demien.

Elias Janzon:

Sexti Propertii Elegien. Relegit et suecice convertit Elias Janzon.

I. Liber primus (= Göteborgs Högskolas Årsskrift 1904, II).

Rudolf Kjellén:

Bidrag till Sveriges endogena geografi , VII: Nya bas alt fyndighet er i Skåne,
Geol. Fören. Förh. 1903, ss. 320 — 329.

Tegnebyf enomenet . Om de förändrade sikt linjerna öfver fast berg inom
vissa delar af Bohuslän, Ymer 1903, ss. 387 — 459.

Bland småländska ruiner. Fem artiklar i Göt. Aftonblad, juli 1903.

Stockholm- Narvik -Trond hjem. Sex resebref ibm, sept. och okt. 1903

Till liberalismens karaktäri stik. Tre artiklar i Stockholmsbladet, aug.
och sept. 1903.

Smärre tidningsartiklar i nationell och internationell politik, hufvud-
sakligen i Stockholmsbladet, 1903 — 1904.

Evald Lidén:

Blandade språkhistoriska bidrag. I, i Göteborgs Högskolas Årsskrift 1904

Got. hröt, i Nordiska studier, tillägnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag

Ur Indernas lif, i Göteborgs Handels- och Sjöfart s-tidning 1903, nx>
286 B, 292 B, 296 B.

Artiklar i språkliga ämnen i Nordisk Familjebok, Ny upplaga, band I, II.

Efraim Liljeqvist:

Meinongs allmänna värdeteori. En undersökning. I Göteborgs Hög-
skolas Årsskrift X.

O. E. Lindberg:

Religiösa meditationer och stämningar, tredje saml., Göteb. 1903.

Uppsatser i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-tidning h varannan vecka

Skisser och recensioner i tidningar och tidskrifter.

Sven Lönborg:

Sveriges karta. Tiden till omkring 1850. Upsala 1903.

Historisk geografi. Ymer 1903.

Digitized by t^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

27

Till frågan om Upplands äldre kartografi. Upplands fornminnesför-
enings Tidskrift XXIV.

Primitiva samhällen. Ymer 1904.

Recensioner i Ymer samt smärre artiklar i Nordisk Familjebok (Bjar-
mer, Birkarlar, Behaim m. fl.).

Om religionsundervisningen. I Arsredogörelsen för Göteborgs högre
samskola 1903 — 1904.

Johannes Paulson:

Komedier af Aristophanes II (= Populärt vetenskapliga föreläsningar
vid Göteborgs Högskola XIX).

Johan Ludvig Runeberg. Tal vid minnesfesten i Göteborg den 5 febru-
ari 1904.

Svar med anledning af Beckmans uppsats ”Klassiska teorier och svensk
metrik” i Språk och Stil III.

Anmälningar: Äschylos ’ Sieben gegen Theben. Mit erklärenden Anmerk-
ungen von N. Wecklein (N. T. for Filologi. Tredje Raekke XII. 1.) M.
Minucii Felicis Octavius. Recensuit et praefatus est Herm. Boenig (N.
T. for Filologi. Tredje Raekke. XII. 3). Sexti Propertii Elegi ce. Relegit
et suecice convertit Elias Janzon I. Liber primus. (Nordisk Tidskrift.
Utg. af Letterstedtska föreningen. Tredje häftet 1904).

Hugo Pipping:

Bidrag till Eddametriken i ”Skrifter, utgifna af Svenska Litteratursäll-
skapet i Finland” LIX.

Kvantitet och dynamisk accent i ”Språk och Stil” 1903.

Om Pilgårds stenen i ”Nordiska studier, tillägnade Adolf Noreen”.

Nya gotländska studier i ”Göteborgs Högskolas Årsskrift” 1904.

Emil Rodhe:

Essais de Philologie möderne , III. Notes critiques sur la syntaxe et la
phraséologie du fran^ais möderne. Göteborg, Wettergren & Kerber. 1903.

Förslag till öfversättning af franska och tyska student stilarna, v. t. 1903
(i Pedagogisk Tidskrift).

Franz Hoffmann, Heute mir morgen dir. Mit Anmerkungen. Sthm.
Fritze. 1904.

Gustav Freytag , Aus den Kreuzziigen. Mit Anmerkungen. Sthm. Fritze.
I 9°4-

Digitized by v^-ooQle

28

JOHAN VISING

Ludvig Stavenow:

Sveriges Historia intill tjugonde seklet. Del VIII: häft. i — 2. Sthm. 1904.

Sakkunnigutlåtande. (Uti Handlingar rörande tillsättandet af pro-
fessuren i historia vid Lunds Universitet. Lund 1904.)

Recension af Hj. Hedens afhandling: Studier till Danmarks Reforma -
tionshistoria från Fredrik I:s död till slutet af Grefvefejden (Hist. Tid-
skrift 1903).

Recension af Carl Grimbergs afhandling: De diplomatiska förbindelserna
mellan Sverige och Preussen 1804 — 1808. (Hist. Tidskrift 1903).

Tal vid högtidliga jirandet aj konung Oskar II :s 75 årsdag. (Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning för den 23 jan. 1904).

Artiklar i Nordisk Familjebpk (nya upplagan).

Gustaf F. Steffen:

Om sambandet mellan handelns och handelspolitikens uppgifter, i Eko-
nomisk Tidskrift, 1903 och 1904.

Studien zur Geschichte der engli schen Lohnarbeiter mit besonderer Beruck-
sichtigung der V cränderungen ihrer Lebenshaltungen. Zweiter Band. Stutt-
gart, Hobbing & Biickle, 1904.

Otto S ylwan:

Svensk literatur vid adertonhundratalets fnidt (1830 — 1860). N:o XVIII
af Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs Högskola.

Recensioner i Nordisk Tidskrift och i Sydsvenska Dagbladet Snällposten.

Elis IVadstein:

Till tolkningen af Vedel spangstenen II. (I Nordiska Studier, tillägnade
Adolf Noreen på hans 50-årsdag d. 13 mars 1904).

Johan Vising:

Den provensalska trubadur diktningen. N:o XX af Populärt vetenskap-
liga föreläsningar vid Göteborgs Högskola.

Artiklarne Anglonor mannisch i Kritischer Jahresbericht tiber die Fort-
schritte der romanischen Philologie VI.

Har ock utgifvit denna Årsredogörelse.

Lars IVåhlin :

Har redigerat och utgifvit Nordisk Univcrsitetstidskrijt 4*.e årg. samt
författat smärre artiklar däri.

Digitized by OjOOQle

ÅRSREDOGÖRELSE

29

Bland sådana af Högskolans lärare under det gångna
läsåret företagna resor och erhållna förtroendeuppdrag eller
utmärkelser, hvilka stå i samband med deras vetenskapliga
eller litterära verksamhet, må följande här anföras.

Erik B j örkman: Utnämndes den 15 april till e. o. professor i nyeuropeisk ling-
vistik med under visningssk yldi ghet i germanska språk.

A. U. Bååth: Har erhållit ett af Svenska Akademiens stipendier till vittra för-
fattare.

Gustaf Ceder schiöld: Utnämndes den i t dec. till riddare af k. Nordst järneorden.
Invaldes mars 1904 till utländsk medlem i Videnskabsselskabet i Kristiania.

Elof H ellquist: Har af K. Majrt tillerkänts ett anslag af allmänna medel å 800

kr. såsom understöd till tryckningen af ett arbete öfver de svenska sjö-
namnens härledning och historia;

invalts till medlem af Geografisk -antropologiska sällskapet i Stockholm.

Rudolf Kjellén: Företog under sommarferien 1903, liksom föregående t vänne
somrar, en del studieresor och utflykter för insamlande af material till
ett geografiskt arbete. (Juli en vecka i Bohuslän, Augusti tre veckor i
mellersta och norra Skandinavien, September en vecka i Skåne m. m.).

Evald Lidén: Utsågs af Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhet s-Samhälle att

representera detsamma vid Internationella Amerikanistkongressen i Stutt-
gart år 1904.

Emil Rodhe: Företog sommaren 1903 en resa till Tyskland, som delvis afsåg

språkstudier.

Ludvig Stavenow: Anmodades af humanistiska sektionen i Lund att såsom sak-
kunnig inkomma med utlåtande rörande de sökande till ordinarie profes-
suren i historia därstädes.

Gustaf F. Steffen: Anmodades af Styrelsen för Stockholms Högskola att såsom

sakkunnig inkomma med utlåtande rörande lämpligheten af att genom
kallelse besätta den nyinrättade professuren i nationalekonomi med fi-
nansvetenskap vid Högskolan.

Digitized by v^-ooQle

30

JOHAN VISING

Otto Sylwan: Har kallats till korresponderande ledamot af Svenska Litteratur-
sällskapet i Finland.

Adolf Wallerius: Har på resestipendium ur Kungl. och Hvitfeldtska fonderna
under sista delen af v. t. anträdt en vetenskaplig studieresa till Tyskland.

Johan Vising: Utnämndes i september till riddare af Franska Hederslegionen.

Till ledamöter af redaktionskommittéen för Högskolans
Årsskrift har Lärarerådet för 1904 omvalt Professorerna Vi-
sing och N or ström samt Bibliotekarien Wåhlin och till reviso-
rer af Årsskriftens räkenskaper för 1903 utsett Professorerna
Sylwan och Kjellén (Lärarer. prot. 2 jan.).

Årsskriftens nionde band, årgången 1903, har utkommit
och innehåller:

1. De diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och
Preussen 1804 — 1808. Af Carl Grimberg.

2. Studier till Danmarks reformationshistoria från Fred-
rik I:s död till slutet af Grefvefejden. Af Hjalmar Heden.

3. Studier i den franska romanen om Korn. I. Af Jo-
han Vising.

4. Beiträge zur Erklärung des Hildebrandsliedes. Von
Elis Wadstein.

Årsredogörelse 1 902 — 1 903.

Af Populärt vetenskapliga F örelåsningar vid Göteborgs
Högskola hafva häftena XVIII — XX under året utkommit.
De innehålla:

XVIII. Svensk litteratur vid adertonhundratalets midt
(1830 — 60). Af Otto Sylwan.

XIX. Komedier af Aristophanes. II. Af Johannes Paul -

son.

XX. Den provensalska trubadurdiktningen. Af Jo-
han Vising.

Till ledamöter af redaktionskommittéen för denna publi-
kation hafva utsetts Professorerna Stavenow, Cederschiöld och
Sylwan.

Digitized by v^-ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

31

Det Filologiska Samfundet har under läsåret haft 6 samman-
komster, vid hvilka föredrag hållits af följande bland Högsko-
lans lärare och lärjungar:

Elof Hellquist: Några etymologiska och mytologiska bidrag.

O. E. Lindberg: Kortfattad redogörelse för Sievers hebreiska
metrik.

Josua Mjöberg : Ett folkloristiskt bidrag.

Hugo Pipping : Om Pilgårdsstenen.

Elis Wadstein: Till tolkningen af ett par danska runstenar.

Johan Vising: Om stil och stilistiker.

Dessutom hafva föredrag hållits af

O. P. Behm: Birkbeck Literary and Scientific Institution
i London.

Vilh. Lundström: En ny gestalt i den byzantinska littera-
turhistorien.

Rudolf Röding: Utgräfningarna på Kreta och Greklands
äldsta historia.

Medlemmarnes antal utgör vid läsårets slut 46.

Af Högskolans undervisning hafva under året begagnat sig:

Lärjungar (Ordningsstadgan § 7) under h. t. 88, under
v. t. 80. Af dessa äro 68 namn gemensamma för båda termi-
nernas kataloger. De kvinnliga studerandes antal har varit
11 både h. t. och v. t.

Under h. t. inskrefvos 22 nya lärjungar, under v. t. 10.

Enligt uppgift till vårterminens katalog hafva lärjun-
game beredt sig för följande examina:

Filosofie licentiatexamen 15

,, kandidatexamen 33

,, ,, efterpröfning 5

Teologisk filosofisk examen 8

Juridisk „ ,, 1

„ preliminär ,, 2

Sexton studerande hafva icke uppgifvit sig afse någon
särskild examen.

Samtlige studerande, som bereda sig för filosofie licen-
tiatexamen, hafva aflagt filosofie kandidatexamen.

Digitized by

Google

32

JOHAN VISING

Auskultanter (Ordningsstadgan § 13) hafva under h. t.
antecknat sig ett antal af 58, under v. t. till ett antal af 48.
Största delen af höstterminens auskultanter och samtlige vår-
terminens auskultanter hafva utgjorts af elever vid härvarande
Handelsinstitut och Chalmers tekniska läroanstalt, h vilka be-
gagnat sig af undervisningen i nationalekonomi. Dessutom
hafva under v. t. 46 biljetter lösts till Herr Barriers båda fran-
ska föreläsningsserier.

Såsom åhörare af de offentliga föreläsningarna (Ord-
ningsstadgan § 14) hafva antecknat sig (utan frånräkning af
samma namn, där det förekommer vid två eller flere serier) un-
der h. t. till tvenne serier 605 personer, under v. t. till trenne
serier 1 1 73 personer.

Följande examina hafva under läsåret vid Högskolan
aflagts:

Sept. 1903 (afslutad 4 sept.):

Fil. stud. IF. Cederschiöld fil. kand. -ex. 2
„ ,, Ester Carlberg fil. kand. -ex. 2

.» » Sigfrid Palmgren fil. kand. -ex. 1

,, ,, Axel L. Ahlmark fil. kand. -ex. 1

,, ,, P. Norberg fil. kand. -ex. 1

,, ,, Th. Gustaf Cederberg teol. fil. ex 1

Fil. kand. Viktor Fredborg efterpröfning i latin.

December 1903 (afslutad den 5 december):

Fil. stud. C. D. Marcus fil. kand. -ex. 2
„ ,, Alf Dannberg fil. kand. -ex. 2

,, ,, C. G. Larson fil. kand. -ex. 2

„ ,, P. R. G. Eländer fil. kand. -ex. 2

„ ,, Sven Carlson teol. fil. ex. 2

„ ,, A. D. Jansson teol. fil. ex. 2

,, „ Karl Rydin jur. fil. ex.

„ ,, Gustaf Gyllenkrok jur. fil. ex.

„ ,, Axel Levan teol. fil. ex. 1

Fil. kand. Elias Törnquist efterpröfning för fil. kand. -ex. i geografi.
Mars 1904 (afslutad 10 mars):

Fil. stud. Th. G. Cederberg teol. fil. ex. 2
Fil. kand. Carl K och fil. lic. -ex. 1
Fil. stud. Th. Celandcr fil. kand. -ex. 1
,, ,, Sigrid Braathen fil. kand. -ex. 1

Fil. kand. C. G. Hellstcn efterpröfning i geografi.

Digitized by v^-ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

33

Juni 1904 (af slutad 6 juni):

Fil. stud. 5 . Palmgren fil. kand -ex. 2

„ ,, Sigrid Braathen fil. kand. -ex. 2

„ Axel L. Ahlmark fil kand. -ex. 2

,, „ P. Norberg fil. kand. -ex. 2

,, ., A. Levan teol. fil. -ex. 2

,, ,, F. G. Forsberg teol. fil. -ex.

Fil. kand. J. Lundén fil. lic. -ex. 1

Fil. stud. C. E. Naumann fil. kand. -ex. 1

,, ,, H. A. Ling fil. kand. -ex. 1

Fil. kand. Anna Sörensen efterpröfning i geografi.

,, ,, D. Celander efterpröfning i romanska språk och tyska.

Den 7 juni aflade fil. lic. Axel Lagerwall disputationsprof
för fil. doktorsgraden med en afhandling om Transscenden-
talfilosofiens problem och metod hos Kant.

Förut hafva på grund af särskild ansökan disputations-
prof för doktorsgraden aflagts den 15 sept. 1902 af fil. lic.
Ad. Wallerius med afhandling: Platon mot Protagoras och

sensualismen . Kritisk studie till den grekiska filosofiens historia;
den 3 juni 1903 af fil. lic. Carl Grimberg med afhandling De
diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Preussen 1804 — 08;
den 4 juni 1903 af fil. lic. Hj. Heden med afhandling Studier
till Danmarks reformationshistoria från Fredrik I :s död till
slutet af Grefvefejden ; den 5 juni 1903 af fil. lic. K. Fredlund
med afhandling Carl Fredrik Dahlgren , Hans lif och diktning ,
en litteraturhistorisk studie I .

I följande fall, där Högskolan icke ägt själfskrifna exa-
minatorer, har Examenskommissionens ordförande, med stöd
af bestämmelserna i Kungl. Majrts resolution af den 17 juni
1893, till examinator förordnat annan lärare vid Högskolan,
nämligen:

Sept. 1903

Docenten Wåhlin

att examinera

i grekiska;

„ Liljeqvist

M M

i praktisk filosofi;

,, Janzon

»V M

i latin;

Dec. 1903

Docenten Wåhlin

M 9 9

i grekiska;

„ Liljeqvist

»t M

i praktisk filosofi;

,, Lönborg

M M

i geografi;

Mars 1904

Docenten Lönborg

9 9 9 t

i geografi;

,, Liljequist

i praktisk filosofi;

Digitized by v^-ooQle

34

JOHAN VISING

Mars 1904 Docenten Wallerius att examinera
,, Björkman ,, „

Juni 1904 Docenten Lönborg ,, ,,

„ Wåhlin „ „

„ Liljeqiist „

„ Janzon

„ Wallerius ,, ,,

Professor Björkman „ ,,

i teoretisk filosofi;
i engelska;
i geografi;
i grekiska;
i tcor. o. prakt, fil
i latin;

i teoretisk filosofi;
i engelska.

Högskolans stipendier hafva af Lärarerådet utdelats på
följande sätt:

af räntan å David Carnegies stipendiefond (Kr. 20,000)
400 Kronor till fil. lic. A. Lagerwall, 400 Kronor till fil. kand.
F. Palmer;

af James Carnegies stipendiemedel, Kr. 1,500, 300 Kro-
nor till hvar och en af studerandena 5 . Brisman , IV. Nyman ,
A. Ahlmark, S. Palmgren och C. G. Larson.

Dessutom hafva af Kungl. och Hvitfeldtska Slipendie-
inrältningen efter förslag af Lärarerådet stipendier å 200 Kro-
nor tilldelats fil. kand. J. Lundén, fil. stud. Th. Celander , fil.
stud. I. Peters och fil. kand. S. Brisman.

Samma inrättning har af öfverskottsmedel tilldelat re-
sestipendier åt följande Högskolans lärare och lärjungar: do-
centen A. Wallerius (500 Kr.), fil. lic. A. Lagerwall (1,000 Kr.),
fil. kand. S. Brisman (750 kr.), fil. kand. A. L. Molin (400 Kr.).

Göthilda- stiftelsens stipendium, å Kr. 250, har tilldelats
fil. kand. R. Eländer.

Amanda Cervins stipendier, å Kr. 150, ha tilldelats stu-
derandena 5 . Carlson och G. Cederberg.

”Ungdomsväns” stipendie- och premiemedel, med samma
välvilja skänkta i år som föregående år, hafva fördelats på
följande sätt: stipendierna, å Kr. 200, af Studentföreningen
till studerandena Th. Celander , J . Rahmn och Hj. Essén; pre-
miet, å Kr. 400, af Lärarerådet till fil. dr C. Grimberg för hans
i december 1902 afslutade fil. licentiatexamen.

Ur den af bibliotekarien vid Göteborgs Stadsbibliotek —
med hvilket Högskolans bibliotek är förenadt — till Stads-

Digitized by v^-ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE 35

fullmäktige afgifna årsberättelsen för kalenderåret 1903 må
här anföras följande:

Antalet besökande har utgjort 19,497 (mot 17,255 år
1902) eller i medeltal 64,56 per dag (mot 57,13).

Till begagnande å stället hafva, utom referensbibliote-
kets böcker, framtagits 12,478 band (mot 9,697 år 1902);
till utlåning ha utlämnats 6,932 (mot 5,406).

Från offentliga bibliotek å andra orter ha förmedlats
1 7 1 boklån (mot 99 år 1902). I elfva fall har Stadsbibliote-
ket kulmat göra återtjänst med lån till andra bibliotek.

Accessionskatalogen upptager 2,746 n:r (mot 2,739 år
1902). Härtill komma 159 tidskrifter och från Kungl. Justi-
tiedepartementet erhållna landsortstidningar.

Dessutom hafva särdeles värdefulla gåfvor öfverläm-
nats till biblioteket, nämligen dels framlidne D:r Stuxbergs
boksamling af en gifvare, som vill vara onämnd, dels fram-
lidne öfverbibliotekarien Grefve C. Snoilskys bibliotek af Kon-
sul O. Ekman, Fru Sophie Ekman, f. Kurck, samt andre sekre-
terarne i Kungl. Utrikesdepartementet Herrar E. Hallin och
H. Bildt. Denna dyrbara boksamling har på ett synnerligen
välkommet sätt kompletterat bibliotekets äldre svenska
litteratur.

Bokinköp ha verkställts för Kr. 9,710: 13, bindning för
Kr. 2,741:32. Af Högskolans extra anslag för bokinköp ha
dessutom utbetalts Kr. 461:44.

Till ledamot af Biblioteksstyrelsen har Högskolans Sty-
relse omvalt Professor Vising, i tur att afgå, för åren 1904 — 05.

Högskolans fonder uppgingo, enligt Drätselkammarens
till Styrelsen inlämnade redogörelse, vid ingången af år 1904
till följande belopp:

Edvard Magnus’ fond Kr. 334,100: —

Lundgrenska fonden ,, 586,000: —

David Carnegies fond ,, 552,944:89

Oscar Ekmans fonder ,, 455,000: —

Göteborgs undervisningsfond ,, 39,091:07

Transport Kr. 1,967,135:96

Digitized by UjOOQle

36

JOHAN VIS1NG

Transport Kr. 1,967,135:96

David Carnegies stipendiefond ,, 20,000: —

Pensionsfonden ,, 7^,22 2: —

Göteborgs Högskolas Gustaf Adolfs fond.. ,, 30,000: —

Olof Olofson Wijks minne ,, 100,000: —

James Carnegies donationsfond „ 50,000: —

Aron Philipssons donationsfond ,, 10,000: —

August Röhss’ donationsfond „ 350,000: —

Olof Wijks donationsfond ,, 150,000: —

Dispositionsfonden ,, 209,943: 67

Summa Kr. 2,957,301:63

Motsvarande summa vid ingången af år 1903 var Kr.
2,896,538:69.

Af Högskolans fonder voro den 31 dec. placerade mot
hvpotek af obligationer och inteckningar i fastigheter till 4
% ränta Kr. 2,342,000: — ; i Sveriges Allmänna Hypoteks-
banks obligationer å 5% Kr. 202,500: — . å 4% Kr. 55,200;
i Helsingborgs stads obligationer af 1902 å 4 %% Kr. 292,000: — ;
innestående å giroräkning Kr. 65,601 : 63.

Behållningen å årsanslagets konto utgjorde vid samma
tid Kr. 54,538: 18 (mot 45,356: 20 den 31 dec. 1902) och den
kontanta behållningen i rektorsexpeditionens kassa Kr. 91: 70.
Samtliga Högskolans tillgångar utgjorde således vid ingången
af år 1904 Kr. 3,011,931: 51.

Till revisorer af Högskolans räkenskaper för år 1904 har
Kungl. Maj:t utsett Lektor J. Österberg med Lektor C. A. Me-
bius som suppleant; Stadsfullmäktige hafva utsett Handlan-
den Carl Osstan Kjellberg och Rektor Artur Bendixson med
Handlanden Ralph 0. Evers som suppleant.

Undervisningen tager nästa hösttermin sin början tors-
dagen den 8 september.

Göteborg den 15 juni 1904.

Johan Vising.

Digitized by v^-ooQle

GÖTRRORG

WALD. ZACH RISSONS BOKTRYCKERI A.* B. 1904

Digitized by

Googlc

Digitized by

Digitized by

•TTT?